YTTRANDEN ÅT DEN JÄMLIKT KUNGL. MAJ:TS BESLUTDEN 1 DECEMBER 1911 TILLSATTA

Statens offentliga utredningar 1914:2

YTTRANDEN ÅT DEN JÄMLIKT KUNGL. MAJ:TS BESLUT
DEN 1 DECEMBER 1911 TILLSATTA

FJÄRDE FÖRSVARSBEREDNINGEN

JÄMTE VISSA UTREDNINGAR, VERKSTÄLLDA PÅ
FÖRANSTALTANDE AV NÄMNDA BEREDNING

STOCKHOLM

KUNQZ.. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT !i SÖNER

1914

[141286]

■

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

1. Fjärde försvarsberedningens av beredningarna preliminärt godkända
förslag rörande övningstiden vid arméns samtliga specialvapen samt flottan och
kustartilleriet.

2. Fjärde försvarsberedningens av beredningarna, med viss ändring, preliminärt
godkända förslag rörande säkerhetsbesättningar i Boden, Vaxholm-OscarFredriksborg
och Karlskrona.

3. Tabeller, utvisande tjänstgöringstidens fördelning vid de vapenföra
värnpliktigas utbildning under beväringsrekrytskola och regementsövningar vid
samtliga infanteriregementen år 1912.

4. Plan över övningarnas bedrivande vid ett infanterikompani under en
beväringsrekrytskola.

5. Kartor över snötäckets tjocklek i olika orter av Sverige under åren
1908-1913.

6. Utredning om den svenska arbetsmarknaden av aktuarien i socialstyrelsen
O. Järte.

7. Inom Socialstyrelsan verkställd statistisk utredning rörande de värnpliktigas
yrkesfördelning.

8. Enquéte angående värnpliktstjänstgöringen bland föreståndarna för de
offentliga arbetsförmedlingsanstalterna i riket, verkställd av arbetsförmedlingsinspektören
sommaren 1912.

Anm. De under 1 och 2 omnämnda förslag, såväl fjärde försvarsberedningens
som beredningarnas i plenum, äro endast preliminära.

Förslaget under 1 godkändes preliminärt vid plenisammanträden den 20, 21
och 26 november 1913.

Förslaget under 2 godkändes preliminärt vid plenisammanträde den 10 januari
1914 med den ändring, att utbildningstiden för de värnpliktiga vid Norrbottens
regemente skulle vara densamma som för infanteriet i allmänhet samt
fördelas såsom det ur övnings- och säkerhetsbesättningssynpunkt befunnes lämpligast.

P. M.

FRÅN

FJÄRDE FÖESVARSBEREDNINGEN

ANGÅENDE

ÖVNINGSTIDEN VID ARMÉNS SPECIALVAPEN

SAMT

FLOTTAN OCH KUSTARTILLERIET

'' ;

Kavalleriet.

5 I

I det inom generalstaben år 1900 utarbetade förslaget till ny härordning
anföres beträffande kavalleriet bland annat följande:

»För att kunna fylla de stora och maktpåliggande uppgifter, som
tillkomma kavalleriet under krig, ävensom för att kunna på ett nöjaktigt
sätt bestrida fredstjänsten (remontdressyren m. in.), måste detta truppslag,
enär de värnpliktiges sammanlagda utbildning utgör blott ett år, hava,
förutom erforderligt underbefäl av manskapet, en särskild styrka av fast
anställda menige (volontärer) ej blott avsedd för underbefälskaderns rekrytering,
utan ock för att tillgodose de anspråk, som den kavalleristiska utbildningen
särskilt framställer. För beräknandet av såväl den fast anställda
meniga personalens som värnpliktskontingentens styrka äro huvudsakligen
två synpunkter bestämmande: den ena, att den mobiliserade fält-(linje-)
skvadronens krigsduglighet varder tillfredsställande, den andra, att fredsutbildningen
och fredstjänstgöringen kunna ordnas på ett ändamålsenligt
sätt.

Ju större den fast anställda styrkan är — under förutsättning att
densamma kan hållas fulltalig och rekryteras med gott folk —, dess bättre
och dugligare bliver kavalleriet. Men då frågan är att bygga härordningen
i möjligaste mån på den allmänna värnpliktens grund samt att följaktligen,
så långt sig göra låter, taga den personliga krigstjänstskyldigheten
i anspråk vid kavalleriets organisation, gäller det att undersöka, med vilken
minimistyrka av fast anställda meniga volontärer man kan nöja sig, för
att ovannämnda båda krav må bliva behörigen tillgodosedda.

Med betraktande av nyssnämnda fordringar på en tillfredsställande
sammansättning av den mobiliserade fält-(linje-)skvadronen och på ett
ändamålsenligt ordnande av fredstjänstgöringen hava anställda beräkningar
givit till resultat, att varje skvadron bör i fredstid räkna, förutom erforderliga
beställningsmän, 39 meniga volontärer. Detta antal, som torde erfordra
en årlig rekrytering av 13—15 man, medgiver så pass stora underbefäls-(korpral-
och underofficers-)skolor, att ersättningen av underbefäl
synes betryggad, varjämte remontdressyren kan på ett tillfredsställande

satt ombesörjas. Därtill erhåller man ett överskott på varje skvadron, tillräckligt
stort för att kunna sköta de hästar, som ställas i depot vid skvadronen
eller regementet.

Värnpliktskontingenten vid varje skvadron är beräknad till 30. Under
förutsättning att denna kontingent i samband med (omedelbart efter) undergången
rekrytutbildning även fullgör regementsövning, samt att 4. årsklassen
inkallas till samtidigt pågående repetitionsövning, skulle skvadronen
under repetitions(regements-)övningarna komma att uppgå till en styrka
av i runt tal 100 menige, tillräckligt stor för att på ett nöjaktigt sätt kunna
bedriva nämnda viktiga övningar. Fält-(linje-)skvadronen kommer att jämte
underbefälet utgöra, i runt tal, 130 man. Visserligen skulle ej något
hinder möta att mobilisera större antal stridande personal på varje skvadron,
men det är ej blott tillgången på personal, utan även och i lika hög
grad tillgången på fullt användbara ridhästar, som bestämmer skvadronens
sammansättning på fältfot. Tager man behörig hänsyn till denna senare
tillgång, kan skvadronens stridande styrka (befäl och menige) svårligen
komma att överstiga 135. Denna styrka är emellertid ej större, än att
skvadronen fortfarande kan ändamålsenligen vara indelad uti tre troppar,
och med bibehållande av tre-troppars-indelningen vinnes fördelen att ej
behöva göra någon ingripande ändring uti grunderna för kavalleriets
exercis och manöver.

Vid de beräkningar, som anställts för att utreda fält-(linje-)skvadronens
ändamålsenliga sammansättning, har det befunnits lämpligt, att fält(linje-)skvadronerna
komma, att mobilisera med endast tre årsklasser av värnpliktige,
allt efter tidpunkten för mobiliseringen med 2., 3., 4. och 5. Då
det nyss nämndes, att tillgången på personal (värnpliktig personal) skulle
kunna möjliggöra uppsättandet av eu större personalstyrka å varje skvadron
vid mobilisering, skulle ju kunna ifrågasättas, att i motsvarande grad
minska årskontingenten av värnpliktiga. Men därmed skulle följa olägenheten
av att minska skvadronens fredsstyrka och av att ställa flera hästar
uti depot eller annorledes omhändertaga desamma. Organisationen i sin
helhet skulle lida därav. Förhållandet mellan volontärer och värnpliktige
är just avvägt med hänsyn till att med minsta möjliga kostnad erhålla ett
dugligt och livskraftigt kavalleri samt kan icke utan avsevärd olägenhet
rubbas vare sig i sådan riktning, att volontärernas styrka skulle minskas,
att den årliga värnpliktskontingenten skulle — med bibehållande av den
ovan föreslagna styrkan av den fast anställda meniga personalen — i anseende
till storleken nedsättas.

Med ifrågavarande antal ridhästar, 120 för varje skvadron, kunna
ej alla, med undantag av tiden för repetitions-(regements-)övningarna, tagas

i anspråk omedelbart för den dagliga tjänstens behov. Under större delen
av året kommer sålunda ett visst antal hästar — beräknat för varje skvadron
till 24, sedan skvadronschefen behållit en mindre reserv om t. ex. 6
hästar för att kunna i händelse av sjukdomsfall o. d. bland de i den ordinarie
tjänstgöringen varande hästarna verkställa utbyte — att icke hållas
uti tjänstgöring.» ______

Såsom av ovanstående framgår sammanhänger frågan om kavalleriets
övningstid nära med kavalleriets organisation.

Antalet volontärer vid kavalleriet utgör enligt stat, officers- och
musikvolontärer samt beställningsmän frånräknade, 2,750.

Antalet värnpliktiga, som årligen tilldelas kavalleriet utgör omkring

1,500.

I enlighet med det sagda har en kavalleriskvadron i fredstid meniga
volontärer till ett antal av 39 samt tilldelas värnpliktiga till ett antal
av omkring 30, vilken siffra dock före och under tjänstgöringen reduceras
med 8 å 10 %. Det antal hästar av skvadronens 120, som under fredstid,
med undantag av tiden för repetitionsövningarna, »stå i depå» utgör
alltså — sedan behovet av dylika för underbefäl, beställningsmän, officersoch
musikvolontärer fyllts samt avdrag skett för otjänstbara med sammanlagt
omkring 30 — omkring 24 per skvadron. Avsikten var år 1901
enligt det anförda, att vid mobilisering i fältskvadronen skulle ingå dels
stam och dels värnpliktiga till ett antal av omkring tre årsklasser. Meningen
var alltså, att, likasom i äldre tid, den mobiliserade fältskvadronen
skulle erhålla sin styrka av den stam, som erhållit tillräckligt lång utbildning
för att kunna därför avses, och att denna skulle ersätta vad som
kunde brista hos de värnpliktiga med deras kortare övningstid av ett år.

Uppfattningen om lämpligheten av en anordning, som i så stor utsträckning
förutsätter användning i fältskvadronerna av värnpliktiga med
ettårig utbildning, synes emellertid sedermera hava i viss mån förändrats.
Man torde i allt fall numera sträva efter, att en fältskvadron skall
kunna mobiliseras med volontärer och f. d. volontärer, vilka senare på grund
av omsättningen bland de förra också torde hava blivit flere än som i 1901
års härordning förutsattes.

Frågan blir då, dels i vad mån detta låter sig göra, dels om eu
sådan anordning är tillfredsställande.

Av den utredning, beredningen verkställt angående behov och tillgång
av volontärer och f. d. volontärer vid de särskilda kavalleriregemen 2—nisse.

I 8

tena, synes framgå, att det endast är vid Norrlands dragoner, som tillgången
av dylika ej förslår för att kavalleriets linjeskvadroner, jämte åtgången
till nödiga staber och andra formationer, i vad dessa senare anses
böra förses med volontärer eller f. d. volontärer, skola kunna nära nog
fyllas med dylikt manskap. Vid sistnämnda regemente sker nämligen
volontärrekryteringen i stor utsträckning från sydligare inskrivningsområden,
dit de avgångna volontärerna återvända för att sedan komma att
vid mobilisering tillhöra andra regementen. En ändring härutinnan i syfte
att de volontärer, som en gång varit där anställda, fortfarande skulle, oberoende
av vistelseort, tillhöra detta regemente, skulle visserligen kunna
något försvåra mobiliseringen, men kan måhända dock böra övervägas.

Reserv- och depåskvadroner mobiliseras till väsentlig del av värnpliktiga;
och åtgå därtill mellan 4 och 7 årsklasser dylika.

Möjligheten att för kavalleriet fortfarande i samma omfattning som
hittills bygga på volontärinstitutionen beror naturligtvis av rekryteringsmöjligheten
samt av omsättningen bland volontärerna. Sammanlagda vakansantalet
vid hela kavalleriet utgjorde den 1 februari 1913, bortsett från
officers- och musikvolontärer samt beställningsmän, enligt uppgift 9 distinktionskorpraler,
24 korpraler och 70 vicekorpraler; samtidigt fanns ett överskott
å meniga volontärer av 90.

Beträffande frågan i vad mån, under förutsättning att volontärer
och f. d. volontärer verkligen finnas i tillräckligt antal, den omnämnda
ordningen är tillfredsställande, har erinrats, att dessa tillhöra olika åldrar
mellan 17 och 32 år, till och med vilken tid de avgångna volontärerna
kvarstå i första uppbådet, varför den fältskvadron, vari de ingå, blir mindre
homogen till sin sammansättning.

Såsom med övningstiden sammanhängande ytterligare brister i fråga
om kavalleriet hava framhållits, dels att antalet manskap är för litet för
att övningar skola kunna — annat än under repetitionsövningarna — bedrivas
med på fältmässigt sätt sammansatta skvadroner, dels ock att, enär
under en tid av omkring en och en halv månad efter repetitionsövningarna
tillgång alldeles saknas till vapenfört värnpliktigt manskap, hästvården
under denna tid eftersättes.

En tänkbar anordning vore ju, att hela kavalleriet endast komme
att bestå av på frivillighetens väg anskaffade volontärer. Men bortsett
från att man därvid kunde riskera att ej erhålla det erforderliga antalet,
skulle en sådan anordning, som väl skulle erfordra, att, om man överhuvud
vill hava fältstarka skvadroner i fredstid, antalet volontärer sattes

så högt, att dessa bleve fältstarka hela året om, ställa sig alltför dyrbar.
Enligt beräkning skulle med nuvarande avlöningsförhållanden för volontärer
därav föranledas en kostnadsökning av omkring 80,000 kronor per
5-skvadronsregemente eller för hela kavalleriet omkring 800,000 kronor.
Beredningen anser sig därför ej kunna förorda en sådan anordning.

Motsatsen till ett dylikt system skulle vara, att för kavalleriet användes
— förutom befäl, underbefäl och övriga volontärer för underbefälets
rekrytering — endast värnpliktiga. Härför tarvas emellertid efter
sakkunnigt omdöme en övningstid av minst två år, vilken i så fall lämpligen
borde fullgöras i en följd och utan repetitionsövningar. Antalet meniga
volontärer skulle då enligt beräkning kunna minskas från 39 till åtminstone
20 per sqvadron, varemot antalet värnpliktiga, som årligen tilldelas
kavalleriet, skulle, om samtidigt samtliga hästar å skvadronen (90
för manskap) skulle bliva besatta, ökas från omkring 26, som för närvarande
verkligen fullgöra tjänstgöringen, till 35. Tänker man sig åter, att
såsom för närvarande 24 hästar av det nu befintliga antalet per skvadron
fortfarande »stå i depå» under den övervägande större delen av året,
skulle med en sålunda utsträckt övningstid den nuvarande årliga värnpliktskontingenten
ej behöva ökas, men då tarvas för att skvadronerna
under viss del av året — såsom nu under repetitionsövningarna — skola
blifva fältstarka, att under dessa tre årsklasser värnpliktiga äro i tjänst,
något som visserligen torde kunna låta sig genomföras inom ramen av en
sammanlagd övningstid av två år för de värnpliktiga.

Beredningen har emellertid ej heller ansett sig kunna förorda en
ändring i sådan riktning. Förslaget om en övningstid för de värnpliktiga
av två år i en följd skulle enligt beräkning medföra en årlig kostnadsökning
av omkring 550,000 kronor och synes därför redan av denna anledning ej
tilltalande. Därvid har ej räknats med högre avlöning för de värnpliktiga
under andra tjänstgöringsåret än 40 öre om dagen. En uppdelning av en så
lång övningstid å olika tider — varvid visserligen kostnaden skulle, under angivna
förutsättning att 24 hästar per skvadron fortfarande »stå i depå» under
rekrytskolan, hållas inom nuvarande ram eller något lägre — synes för de
värnpliktiga så pass betungande, att den därför ej bör ifrågakomma.

Då, såsom ovan angivits, kavalleriets mobiliserade fältskvadroner för
närvarande kunna i det närmaste fyllas med volontärer och f. d. volontärer
med i allmänhet treårig utbildningstid, och då volontärrekryteringen
vid kavalleriet åtminstone hittills visat sig i det hela jämförelsevis lätt
samt även bör kunna genom särskilda åtgärder förbättras, torde det
nuvarande systemet i fråga om kavalleriets organisation kunna i effektivitet

I 10

vill mäta sig med de antydda förslagen om en tvåårig utbildningstid för
dess värnpliktiga.

Av de uppgifter angående övningstidens användning vid kavalleriet
under 1911—1912 års beväringsrekrytskolor, som beredningen erhållit,
har inhämtats, att från den anslagna övningstiden av 281 dagar bortgå i

medeltal per man:

Sön- och helgdagar...............50

Vakttjänst (stalltjänst)..............34 dagar

Handräckning..................45 »

Tjänstledighet.................10 »

Frånvaro av annan orsak............. 5 »

Ut- och inlämning av persedlar....... . . . 2 »

Summa 146 dagar

Såsom effektiva återstodo alltså vad rekrytskolan angår endast 135
övningsdagar.

Vad repetition,söimim/ar?ia beträffar ställde sig år 1912 förhållandet
sålunda:

1. Sön- och helgdagar........... 5''6

2. Vakttjänst (stalltjänst).......... 3''7 dagar

3. Handräckning.............. 1''8 »

4. Tjänstledighet.............. 0‘i »

5. Frånvaro av annan orsak......... 0‘8 »

6. Ut- och inlämning av persedlar . . . . . ■ 1''4 »

Summa 13''4 dagar

Såsom effektiva hava alltså återstått 28 hela övningsdagar.

Någon vinterutbildning har, så vitt beredningen inhämtat, endast
sparsamt förekommit vid det i mellersta och södra Sverige förlagda kavalleriet.

Det synes synnerligen önskvärt, att en förändring äger rum till
det bättre i fråga om övningstidens användning. Ett sådant bättre utnyttjande
av öningstiden bör kunna ske bland annat genom att kavalleriet
tilldelas ett ökat antal icke vapenföra, som kunna fullgöra en del av
den handräcknings- och vakttjänst, som nu utföres av vapenföra. Härigenom
skulle de värnpliktiga, i den mån de vid mobilisering behöva tilldelas
svårare uppgifter, erhålla ökad användbarhet. I varje händelse utgöra
de redan för närvarande en bestämt påräknelig ersättningsreserv,
som lämpar sig för mera sekundära uppgifter och för nödiga depåer.

11 I

Bristen i antalet manskap i skvadronerna under beväringsrekrytskolan
skulle visserligen kunna avhjälpas genom ökning antingen av antalet meniga
volontärer eller antalet värnpliktiga. Häremot torde emellertid i det hela fortfarande
gälla samma skäl, som enligt vad ovan angivits anfördes år 1901. En
ökning av antalet volontärer vid kavalleriet skulle föranleda ökad kostnad och
även kunna inverka ogynnsamt på volontärrekryteringen vid övriga vapenslag;
och en ökning av värnpliktskontingenten skulle, frånsett den därav
föranledda kostnadsökningen, skadligt inverka på tillgången värnpliktiga
för infanteriet. Med hänsyn till det jämförelsevis ringa antal av kavalleriets
värnpliktiga, som vid mobilisering tagas i anspråk för detsamma,
skulle en sådan åtgärd ej heller eljest vara tilltalande.

Bristen på tillgång till hästskötare under tiden efter repetitionsövningarna
torde kunna något avhjälpas genom att särskilt under den tid,
den gör sig gällande, ett ökat antal icke vapenföra avses för kavalleriet.

På grund av det anförda föreslår beredningen,

att någon ändring ej måtte ske i fråga om övningstiden
för de värnpliktiga vid kavalleriet.

I 12

Fältartilleriet.

Chefen för generalstaben anförde i det av honom avgivna förslaget
till 1901 års härordning följande:

»Vid kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna, som kräva en
mångsidig och följaktligen även en längre tids utbildning än infanteriet,
måste alltid, så långe dem tilldelade värnpliktiges rekrytutbildning icke
tillgodoses väsentligen utöver vad som nu ifrågasattes för infanteriet, en
trupp av fast anställda menige till viss styrka i förhållande till de värnpliktige
finnas».

»Vad angår sammansättningen och storleken av batteriets manskapspersonal
på fredsfot, är det redan antytt, att artilleriet, liksom kavalleriet,
icke kan undvara en styrka av fast anställda menige (volontärer) utöver
den, som erfordras för underbefälskaderns rekrytering. Styrkan av nämnda
fast anställda personal, förutom officersvolontärer, har beräknats till sammanlagt
30 (konstaplar, beställningsmän och volontärer). För anskaffningen
av det för varje år erforderliga antalet volontärer gäller detsamma
som uti motsvarande avseende sagts om kavalleriet. Så länge ännu icke
visshet föreligger att kunna verkställa rekryteringen ur de värnpliktiges
led, torde man huvudsakligen få bygga på det nuvarande anskaffningssättet.

Antalet värnpliktige på varje batteri är beräknat till 35; och varder
det möjligt att med den sammansättning, som batteriets manskapspersonal
erhållit, på ett tillfredsställande vis mobilisera fält-(linje-)battericrna jämte
erforderliga ammunitionskolonner, ävensom anordna depåer och uppsätta
reservformationer. Reservformationerna vid fältartilleriet torde kunna spela
en stor roll genom att uppträda i förening med infanteriets reservformationer
eller under ett längre framskjutet skede av kriget användas till fälthärens
omedelbara förstärkande».

Antalet volontärer vid fältartilleriet, officers- och musikvolontärer
samt beställningsmän frånräknade, utgjorde enligt år 1913 gällande stat 1,888.

13 I

Tillgången å dylika volontärer — underbefäl och meniga — i februari
1913 framgår av följande sammanställning:

1 konstaplar	2 konstaplar	Vice konstaplar	Menige
Enligt stat	Befintliga	Enligt stat	Befintliga	Enligt stat	Befintliga	Enligt stat	Befintliga
331	269	331	276	331	13	895	1,155 •)

Enligt vad beredningen inhämtat, anses det å stat upptagna antalet
underbefäl bland volontärerna vid fältartilleriet erforderligt för ett tillfredsställande
bedrivande av utbildningen. Frågan i vad mån detta antal
bör bibehållas, sammanhänger i allt fall nära med organisationen, särskilt
eventuella reservformationer för artilleriet, varpå beredningen ej haft anledning
närmare ingå. Med hänsyn till vakanserna i underbefälsgraderna har
man dock hittills nödgats bedriva fredsutbildningen med det reducerade
antal underbefäl, vartill förhållandena föranlett.

Vad antalet meniga volontärer angår torde man med stöd av numera
vunnen erfarenhet kunna säga, att med nuvarande övningstid för de värnpliktiga
dylika volontärer ej erfordras ensamt för att ersätta eu förment för kort
utbildningstid för det värnpliktiga manskapet. Någon minskning av antalet
dylika, i vad detsamma ej erfordras för underbefälets rekrytering, torde
därför kunna övervägas. Erinras må dock, att de meniga volontärerna ansetts
vara av behovet påkallade bland annat icke minst för materielvård och hästskötsel
under den tid av omkring IV2 månad, då värnpliktiga ej finnas inne.
En eventuell minskning av antalet dylika volontärer torde i varje händelse
föranleda en ökning av antalet värnpliktiga, som årligen tilldelas artilleriet.

Antalet värnpliktiga, som tilldelats fältartilleriet, har årligen utgjort
omkring 2,200.

Den nuvarande övningstiden för fältartilleriet, 365 dagar, är fördelad
sålunda, att 281 dagar utgöra rekrytskola och återstoden två repetitionsövningar,
vardera om 42 dagar.

Enligt instruktionen för rekryt- och underbefälsutbildningen vid
fältartilleriet (g. o. den 1 april 1909 nr 362) omfattar rekrytutbildningen
huvudsakligen följande övningsgrenar.

1. Exercis till fots utan pjäser.

2. Exercis till fots med pjäser.

3. Riktövningar med pjäser.

l) Vid A. 4 finnas 4 vakanta.

I 14

8.
9.

10.

11.

12,

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

Ridning.

Packning av fordon.

Exercis med anspända fordon.
Marscher och järnvägstransporter.
Förläggning. ]

Kokning.

Fältarbeten. Fälttjänst.

Kartläsning o. orienteringsövn.

Signalering.

Skarpskjutning med pjäser.

Skjutning med eldhandvapen.

Hästvård, hästkännedom och hovbeslag
Utrustningens vård.

Kroppens vård.

Gymnastik och idrott.

Samaritkurs.

Undervisning för fältartilleristen.

För att under en tid av ett år manskapet vid fältartilleriet skall
bliva tillfredsställande utbildat är en viss specialisering av utbildningen
nödvändig.

Enligt nämnda instruktion bibringas sålunda ridutbildning så många
värnpliktiga rekryter som hästtillgången medgiver. I främsta rummet
undantagas därifrån värnpliktiga, som finnas sakna anlag för ridning. »Utbildning
till servismanskap bibringas alla — de till kuskar uttagna värnpliktiga
rekryter dock endast till den utsträckning kuskutbildningen medgiver
— varvid riktövningar för utbildning till riktare bedrivas med så
många som möjligt, oberoende av om de erhålla ridutbildning eller icke»,
så att erforderligt antal värnpliktiga rekryter kunna godkännas såsom
riktare.

Den specialisering, som sålunda efter prövning av de värnpliktiga
sker, innebär i stort sett, att de mer begåvade och intresserade av dem,
som på kortare tid inhämta vad de behöva lära, tilldelas svårare uppgifter
såsom kuskar, riktare, signalister, medan mindre anspråk ställas på de
mindre begåvade, som behöva längre tid för sin utbildning. Fn sådan
användning av de värnpliktiga i olika svåra befattningar alltefter deras
förmåga gör, att en lika lång utbildningstid för alla kan vara fullt påkallad,
ehuru den, om de alla vore lika väl kvalificerade, skulle vara mindre
motiverad. Denna specialisering kan emellertid ur mobiliseringssynpunkt
vara en viss svaghet, om den drives för långt.

15 I

Av det anförda följer, att en uppdelning av de värnpliktiga vid
fältartilleriet i olika kategorier med olika lång tjänstgöringstid ej utan
starka skäl bör tillgripas, i synnerhet om den skulle ske redan vid inskrivningen,
innan ännu de värnpliktiga hunnit prövas. Den vid fältartilleriet
enklaste befattningen, servisernas, de enda för vilka en förkortning
av övningstiden skulle kunna ifrågasättas, äro även jämförelsevis få. Det
har nämligen ansetts behövligt, att så många av dessa som möjligt erhålla
viss utbildning till riktare eller ersättare för dem. Medan sålunda enligt
uppgift av ett batteris omkring 30 ä 35 värnpliktiga kuskarna utgjort
omkring 18 å 20 och riktarna omkring 8, har återstoden varit serviser;
serviserna användas därjämte till sjukbärare, kockar, hästskötare m. m.
Skulle antalet kuskar och riktare minskas genom ökning av serviserna,
måste vid mobilisering inkallas flera årsklasser värnpliktiga än för närvarande
för att fylla behovet av specialutbildade.

Såsom brister i fråga om övningstiden vid ifrågavarande vapenslag
har framhållits:

1) att tillgången på manskap under regementsövningarna är för

liten;

2) att för kort tid förflyter mellan rekryternas inryckning i slutet
av november och den tid i februari månad, då vinterutbildning i trupp
bör börja;

3) att vapenfört värnpliktigt manskap alldeles saknas under tiden
mellan repetitionsövningarnas slut och den nya årsklassens inryckning,
varigenom materialvård och hästskötsel försvåras.

Den första av dessa brister innebär, att under den del av regementsövningarna,
som måste ägnas åt utbildning i högre förband, i division och
regemente, samt skarpskjutningar, eller omkring 20 dagar, samt under
fälttjänstövningar, omkring 8 dagar, då divisions- och regementsstaber
skola organiseras, ett k två batterier måste upplösas och dess manskap
fördelas å de övriga för att dessa skola bliva så fulltaliga, som är nödvändigt,
d. v. s. komma att, inräknat nödiga avdrag för staber, stall, kök
och sjuka m. m., bestå av enligt beräkning omkring 100 underbefäl och
meniga per batteri. Då den tillgång, som representeras av två årsklasser,
endast är, förutom 30 stam, 50 ä 55 värnpliktiga per batteri, kommer
med beräkning av 10 batterier en brist att uppstå av över 150 man me 3—141286 -

I 16

niga, d. v. s. av manskap för över ett batteri. Med hänsyn till den inre
tjänsten och målanordningar för ; skarpskjutningar in. m. har det visat sig
mest praktiskt att redan från början av repetitionsövningarna verkställa
denna uppdelning, då den i allt fall snart måste ske. Olägenheterna av
densamma, vilka bliva större från och med innevarande höst, då vid 4
fältartilleriregementen ytterligare ett batteri uppsättes, äro desamma, som
om exempelvis vid infanteriet en ä två bataljoner kunde formeras endast
på två eller tre kompanier.

Den nu anförda bristen sammanhänger för övrigt så väl med antalet
verkligen befintliga volontärer som med det antal icke vapenföra, som
finnas att tillgå.

Om man inom ramen av den nuvarande övningstiden önskar avhjälpa
denna brist, framställer sig först frågan om lämpligheten av ett sådant
förslag, som år 1906 avgavs av chefen för generalstaben (se 1910 års försvarskommitté
II, sid. 163), och som gick ut på rekrytskola under tiden 15/s
första värnpliktsåret till V3 påföljande år samt två repetition sövningar, vardera
om 42 dagar, under tiden 30/s—10/io. Mot detta förslag, varigenom så väl
denna som den under 2) anmärkta bristen torde hava avsetts att bliva avhjälpta,
kan emellertid erinras, dels att den tid, som står till buds för rekryternas, särskilt
kuskarnas övning före de äldre årsklassernas repetitionsövning, är nästan
kort, dels att denna tid torde ställa sig olägligare för de värnpliktiga.

Sedermera uppstår frågan om rekrytskolans förkortande så mycket
som erfordras för att tre repetitionsövningar skulle kunna hållas, de båda
sista eller endera av dem eventuellt något förkortade. Någon sådan förkortning
av denna, särskilt vad kuskar och riktare angår, har emellertid
ej ansetts tillrådlig. En förkortning ensamt för Övriga värnpliktiga skulle
möjligen utan egentlig olägenhet låta sig göra under den tid på försommaren,
innan ännu utbildningen fortskridit så långt, att den kan äga
rum i batteri. Men dels skulle svårighet möta i fråga om sättet för
urvalet av den kontingent, som sålunda med bibehållande i övrigt av den
nuvarande tiden för rekrytskolan skulle kunna hemsändas mot skyldighet
att i stället fullgöra en repetitionsövning mer än de övriga, dels skulle
denna kontingent till sin storlek knappast kunna göras tillräcklig för
täckande av det omförmälda större behovet värnpliktiga under repetitionsövningarna.

Den nu angivna bristen torde alltså lämpligen icke kunna avhjälpas
utan så stor ökning av den nuvarande övningstiden, som erfordras för
erhållande av ytterligare en repetitionsövning, låt vara att denna kan göras
något kortare än de Övriga, eller enligt uppgift omkring 28 dagar.

Beredningen har emellertid ej blivit fullt övertygad, att olägenheten

av den nuvarande anordningen är så stor, att den oundgängligen påkallar
en avvikelse beträffande fältartilleriet från principen om ett år såsom den
längsta utbildningstiden för värnpliktigt manskap. Ett överskridande beträffande
ett visst vapenslag av denna övningstid skulle nämligen kunna
innebära en för stor olikhet i fråga om skyldigheter i värnpliktsavseende.

Att anlita den utvägen att öka årskontingenten värnpliktiga vid fältartilleriet
torde av mobiliseringshänsyn ej vara erforderligt och skulle i allt
fall innebära ett minskande av tillgången för infanteriet.

Enligt de uppgifter angående övningstidens användning vid fältartilleriet
under utbildningsåret 1911—1912, som tillhandahållits beredningen,
har vad rekrytskolan angår från den egentliga utbildningstiden
avgått i medeltal per man:

1. Sön- och helgdagar.........50.o

2. Vakttjänst (även stallvakt)......26.5 dagar

3. Handräckning...........26.3 »

4. Tjänstledighet...........13.5

5. Frånvaro av annan orsak......10.3 »

6. Ut- och inlämning av persedlar ... 2.9 »

Summa 129.5 dagar

Såsom effektiva hava alltså återstått endast 151.5 övningsdagar.

Vad repetitionsövningarna beträffar ställer sig förhållandet sålunda:

1.	Sön- och helgdagar.....
2.	Vakttjänst.........	. ... 3.i	dagar
3.	Handräckning.......	. ... 3.4
4.	Tjänstledighet.......
5.	Frånvaro av annan orsak . .		»
6.	Ut- och inlämning av persedlar	. . . . 2.7 Summa 15.53	» dagar

Såsom effektiva hava alltså återstått 26 hela övningsdajrar.

Beredningen antager, att, om ett ökat antal icke vapenföra tilldelas
även detta vapenslag, såväl antalet vapenföra, vilka under repetitionsövningarna
tagas från batterierna, skall bliva mindre som även i allmänhet
övningstiden kunna bättre utnyttjas, och att därmed ett bättre utbildningsresultat
skall kunna ernås.

I 18

Beträffande den andra av de ovan omförmälda bristerna i den nuvarande
övningstiden, nämligen att rekrytskolan börjar för sent för att vinterutbildningen
skall bliva effektiv, blir den i någon mån avhjälpt, om infanteriets
repetitionsövningar komma att avslutas tidigare än för närvarande.
I samma mån bör nämligen även fältartilleriets övningstid
avslutas tidigare, varvid rekrytskolan kommer att framskjutas.

Bristen under tiden närmast efter repetitionsövningarna på tillgång
till erforderligt manskap för skötsel av hästar och materiel lär kunna
avhjälpas, i den mån under denna tid fältartilleriet erhåller tillgång till
det ökade antal icke vapenföra, omkring 10 per batteri, som härför
erfordras.

På grund av vad ovan anförts föreslår beredningen,

att någon ändring ej måtte ske i nuvarande
övningstid för fältartilleriets värnpliktiga.

f »

7j/j.n

tarn

r.-

in l.fivpp.

2.m?r

t?, fnbn i nr .nvifrf

19 I

Positionsartilleriet.

Positionsartilleriet består i fredstid av 5 batterier kanoner och
haubitser och 1 kulsprutebatteri om 6 kulsprutor.

Förhållandet mellan volontärer och värnpliktiga vid positionsartilleriet
skulle enligt 1901 års härordningsförslag vara detsamma som vid fältartilleriet,
endast med den skillnaden, att på grund av den stora utsvältning,
positionsartilleriets batterier skulle undergå på fältfot — varje batteri
skulle då bliva en division — ett större antal värnpliktiga avsågs för detta
vapenslag än för fältartilleriet. För varje batteri beräknades 65 värnpliktiga.

Antalet volontärer, med undantag av officers- och musikvolontärer
samt beställningsmän, enligt år 1913 gällande stat, jämfört med det den 1
februari detta år befintliga antalet, framgår av följande sammanställning:

1 konstaplar	2 konstaplar	Vice konstaplar	Menige
Enligt stat	Befintliga	Enligt stat	Befintliga	Enligt stat	Befintliga	Enligt stat	Befintliga
30	13	30	24	30	2	72	127

I fråga om behovet av underbefäl av manskapet vid detta vapenslag
gäller vad fredsförhållandena angår detsamma som vid fältartilleriet, medan
på grund av den omnämnda stora utsvällningen vid mobilisering brist å
underbefäl då blir rådande.

Vad angår de meniga volontärerna har, enär genom 1901 års riksdags
beslut övningstiden för detta vapenslag nedsattes från föreslagna 365
till 240 dagar och alltså en jämförelsevis lång tid förflyter, varunder
värnpliktiga ej finnas inne, behovet av meniga volontärer varit större än
vid fältartilleriet.

Arskontingenten värnpliktiga, som tilldelats positionsartilleriet, utgör
numera endast omkring 270; av de bland dessa, som inställa sig till tjänstgöring,
tilldelas varje kanon- och haubitsbatteri omkring 35 och kulsprutebatteriet
omkring 65. Denna kontingent torde emellertid vara otillräcklig
och alltså böra något ökas.

övningstiden för de värnpliktiga är år 1913 fördelad med 180 dagar
under tiden omkring 15h—10/s> andra värnpliktsåret och 30 dagar under
vart och ett av tredje och fjärde åren under tiden omkring !4/9—13/io.

År 1901, då positionsartilleriet nyuppsattes, saknade man ännu
erfarenhet om detta vapenslag och om den för detsamma erforderliga
övningstid. Positionsartilleriet var då avsett att vara ett mindre rörligt
ställningsartilleri huvudsakligen för försvar. Sedermera har på grund av
vunna erfarenheter positionsartilleriets kanon- och haubitsbatterier utvecklat
sig till att bliva fälthärens tunga artilleri, jämförligt med fältartilleriets,
men på grund av sina tyngre pjäser mindre rörligt än detta.

Av de omkring 30 värnpliktiga vid vart och ett av positionsartilleriets
kanon- och haubitsbatterier hava omkring 10 uttagits till kuskar,
10 å 12 till riktare, 5 å 6 till signalister och telefonister samt återstoden
till serviser och handräckningsmän.

Kraven på kuskarnas och riktarnas utbildning äro ungefär desamma
som vid fältartilleriet. Visserligen äro fordringarna på positionsartilleriets
rörlighet i terräng mindre än fältartilleriets, men pjäsfordonen vid positionsartilleriet
äro svårare att framföra. På signalisternas utbildning
ställas snarare större än mindre krav än vid fältartilleriet. Serviserna äro
för fåtaliga för att för dem ifrågasätta kortare övningstid än för de
övriga.

I vinterutbildningsavseende — en utbildningsgren, som med nuvarande
övningstid måst alldeles åsidosättas — kräves detsamma som vid
fältartilleriet.

I fråga särskilt om repetitionsövningarna hava med deras nuvarande
längd skarpskjutningar under dem ej förekommit. Utbildningen i högre
förband har ej heller blivit tillfredsställande.

övningstiden för de värnpliktiga vid positionsartilleriets kanon- och
haubitsbatterier bör därför vara densamma som vid fältartilleriet.

Genom en sålunda utsträckt övningstid vinnes också, att större
möjlighet erhålles att vid detta vapenslag utbilda ett med hänsyn till mobiliseringsförhållandena
synnerligen behövligt reservunderbefäl. Enligt vad
beredningen inhämtat har nämligen under positionsartilleriets 12-åriga tillvaro
där ej kunnat utbildas mer än sammanlagt ett tiotal dylika.

I fråga om övningstidens fördelning göra sig samma synpunkter
gällande som i fråga om fältartilleriet. Samma olägeheter av att endast två
årsklasser värnpliktiga äro inne i tjänst under repetitionsövningarna, av
för kort övningstid, innan vinterutbildningen skall börja, och av brist på
manskap mellan vapenövningarna skulle här komma att förefinnas vid en
sådan fördelning av övningstiden som nu vid fältartilleriet.

21 I

Beredningen har i allt fall av samma skäl som beträffande fältartilleriet
stannat vid att förorda en dylik fördelning.

Med nuvarande antal värnpliktiga vid positionsartilleriets kanon- och
haubitsbatterier, beräknade till omkring 200 stycken, skulle en ökning av
tjänstetiden för dessa till 365 dagar, fördelade på sätt nyss angivits, föranleda
en årlig kostnadsökning av enligt beräkning omkring 39,000 kronor.

I fråga om kulsprutebatteriet kommer beredningen att i annat sammanhang
yttra sig.

Beredningen föreslår alltså,

att övningstiden för de värnpliktiga vid positionsartilleriets
kanon- och haubitsbatterier utsträckes till 365
dagar, så fördelade som vid fältartilleriet.

Fästningsartilleriet.

Antalet volontärer, med undantag av officers- och musikvolontarer
samt beställningsmän, enligt år 1913 gällande stat vid detta vapenslag —
Boden-Karlsborgs artilleriregemente om tillhopa tio kompanier — jämförd
med den tillgång, som förefanns den 1 februari detta år, framgår av
följande sammanställning:

1 tonstaplar.	2 konstaplar.	Vice-konstaplar.	Menige.
Enligt stat.	Befintliga.	Enligt stat.	Befintliga.	Enligt stat. \| Befintliga.	Enligt stat.	Befintliga.
50	24	50	32	50 \| —	130	224

I fråga om behovet av volontärer under fredstid gäller här detsamma
som vid positionsartilleriet. Man har därtill här att betrakta det särskilda
krav, som ställes på grund av fästningarnas, åtminstone Bodens, behov av
säkerhetsbesättning hela året runt — ett krav, som, i den mån värnpliktiga
icke under hela året finnas tillgängliga, gör behovet av volontärer
under tiden mer trängande.

Beträffande tillgången å underbefäl — volontärer och f. d. volontärer
i befälsgrad — vid mobilisering råder en beaktansvärd brist även vid detta
vapenslag.

Den kontingent värnpliktiga, som årligen tilldelas fästningsartilleriet,
utgör omkring 400.

övningstiden vid fästningsartilleriet, 240 dagar, är såsom vid positionsartilleriet
fördelad med 180 dagar i en följd från början (Boden) eller
mitten (Karlsborg) av mars månad andra värnpliktsåret samt två repetitionsövningar
i tredje och fjärde värnpliktsåren, vardera om 30 dagar ungefär
samtidigt med infanteriets repetitionsövningar.

I fråga om utbildningen vid fästningsartilleriet måste särskild hänsyn
tagas till förhållandena i Boden, dit sex kompanier av regementet äro
förlagda. Detta så mycket mer som fästningsbesättningen i Boden lär
kräva ytterligare ökning. De i Karlsborg förlagda kompanierna lära vara
avsedda att användas för den rörliga fälthären.

23 ;

Fästningsartilleriets pjäser äro dels fasta, dels rörliga. Av de i Boden
förlagda sex fästningsartillerikompanierna äro två avsedda för den rörliga
bestyckningen. Det anses nödigt, att utbildningen för alla under någon tid
i början bedrives med rörliga pjäser ute i det fria, där densamma kan mer
direkt än vad som är möjligt inom fortena ledas av befälet. Aven av mobiliseringshänsyn
har hittills ansetts nödigt, att varje värnpliktig utbildas så, att
han kan användas så väl vid de förra som vid de senare. Kravet härpå blir,
vad Boden angår, mindre, i den mån den dit förlagda kontingenten ökas
och det större antalet vid mobilisering inkallade värnpliktiga bättre säkerställer
behovet vid de olika pjäserna. I instruktionen för rekrytutbildningen
vid fästningsartilleriet (g. o. V4 1909 nr 363) heter det också under
rubriken »Exercis med pjäser»: »Utbildningen avser att göra samtliga
rekryter förtrogna med skötande av minst tre pjässlag, därav åtminstone
ett tillhörande den rörliga och ett den fasta bestyckningen».

De rörliga pjäserna inom fästningen äro väsentligen lika med positionsartilleriets.
Deras hanterande fordrar också i stort sett detsamma,
som vid detta vapenslag. Anspråken i fråga om ridning, körning och
hästskötsel äro vad dem angår nära nog desamma.

Yad angår utbildningen med fasta pjäser kräver denna i det närmaste
samma tid som för fältartilleriets riktare och serviser. Man har
därvid att i jämförelse med de naturliga anspråken på större rörlighet
vid sistnämnda vapenslag i fråga om fästningsartilleriet taga i betraktande
så väl den antydda olikheten mellan pjäserna — även de fasta sinsemellan
—, vilka fordra samma skötsel som fältartilleriets, som den omständigheten,
att de tekniska och maskinella anordningarna i torn och
fästen även äro ganska invecklade och ömtåliga. Sistnämnda omständigheter
göra sig gällande i fråga om servisernas utbildning. Signaleringen
är av enahanda art som vid fält- och positionsartilleriet. I allmänt gäller
beträffande fästningsartilleriets dyrbara materiel, att den kräver synnerlig
omsorg i all sin skötsel.

Fördelningen mellan de olika kategorierna av värnpliktiga är sådan,
att, sedan till kuskar uttagits 10 % av hela den i Boden förlagda fästningsartilleristyrkan,
av återstoden omkring 40 % uttages till riktare, varefter
av de kvarvarande V3 bliva signalister och 2/.3 serviser. Kuskarnas
utbildning har hittills måst ske å Norrlands artilleriregementes datachement
i Boden, enär särskilda hästar ej funnits att tillgå för fästnings- __
artilleriet.

Det har framhållits, att särskilt i Boden utbildningen även vid nu
ifrågavarande vapenslag gestaltar sig olika under sommar och vinter, varför
även här vinterutbildning är nödig, särskilt för den rörliga bestyck 4—141286.

ningen. Köld och mörker försvåra även utbildningens bedrivande vintertid.
Temperaturen kan nämligen då i torn och strålkastare ej uppbringas
så långt, att ej en för vinterförhållanden särskild lämpad vård av de talrika
och dyrbara maskinella anordningarna inom ett fäste erfordras för
att dessa skola funktionera på ett tillfredsställande sätt, synnerligast som
manskapet då även år ifört »förstärkt vinterutrustning», varvid tarvas en
viss vana. Därjämte måste särskilda eldlednings-, patrull- och bevakningsövningar
anordnas vintertid med dess mörker, snöglopp och dimma.

För att fästningsartilleriet skall kunna fullt utnyttjas vid en fästnings
försvar anses det fordras, att dess manskap fått infanteriutbildning,
åtminstone i sådan omfattning, att detsamma kan biträda vid infanteriförsvaret
av fästena och stormningars avvisande. Denna infanteriutbildning
anses vara av större vikt vid fästningsartilleriet än motsvarande utbildning
med eldhandvapen vid fält- och positionsartilleriet. Också framgår
av uppgifterna angående användningen av övningstiden under 1912 års
beväringsrekrytskola vid den i Boden förlagda fästningsartillerikontingenten,
att, medan till »exercis med pjäser», »riktövning med pjäser» och »skarpskjutning
med pjäser» använts resp. 116, 38 och 12 övningstimmar, så har
»till exercis utan pjäser och bajonettstrid» använts 92 samt till »skjutning
med eldhandvapen» 87 övningstimmar.

Beredningen har på grund av det sagda bildat sig den uppfattningen,
att den nuvarande övningstiden, vad rekrytskolan angår, ej visat sig
tillräcklig för fästningsartilleristens nöjaktiga utbildande i enlighet med
vad ovan anförts.

Vad särskilt angår repetitionsövningarna måste fordras, att de olika
fästena skola kunna uppträda såsom verkliga stridsenheter och i sådan egenskap
samverka med den rörliga bestyckningen och med infanterireserven.
Härför skulle åtminstone med nuvarande årskontingent värnpliktiga per
kompani fordras, att tre årsklasser samtidigt äro i tjänstgöring. Krigsbesättningsstyrkan
nås ju därigenom i allt fall ej ens till hälften.

Vid den fasta bestyckningen har under de 30 dagar, som hittills
varit anslagna för varje repetitionsövning, endast medhunnits att utföra de
föreskrivna skjutövningarna med eldhandvapen och skarpskjutning med pjäser
samt en del tillämpningsövningar. Däremot hava icke några tillämpningsövningar
kunnat ske under krigsmässig indelning (avlösningar m. in.) inom
ett fäste och än mindre inom högre förband såsom försvarsområde eller
fästningen i sin helhet. Vid den rörliga bestyckningen — de rörliga
batterier, som skola uppsättas vid Karlsborgs artilleribataljon inbegripna —
göra sig samma krav på en något förlängd tid för repetitionsövningar gällande,
som vid positionsartilleriet, emedan, om denna bestyckning skall kunna

användas på sätt som torde vara avsett, övningar måste äga rum med
pjäsers och fordons förflyttning under fältmässiga förhållanden samt övningar
i fältmässig förläggning företagas ävensom tillfälle beredas dessa
batterier att deltaga i fälttjänstövningar. A andra sidan finnas ej vid
detta vapenslag motsvarande krav i fråga om ridutbildning m. m. som i
fråga om fältartilleriet.

På grund av det anförda har beredningen ansett att — såsom tidigare
föreslagits av generalkommissionen och försvarskommittén — övningstiden
vid fästningsartilleriet bör utsträckas till 365 dagar.

Även vid detta vapenslag kommer en sådan ökning av tjänstetiden
reservunderbefälsutbildningen särskilt till godo.

Beti’äffande övningstidens fördelning har i anslutning till det ovan
anförda beredningen ansett, att 295 dagar böra utgöra rekrytskola och 70
dagar två repetitionsövningar, vardera å 35 dagar.

För tillgodoseende vad Boden angår av behovet av säker hetsbesättning
torde för det där förlagda fästningsartilleriet rekrytskolan böra, eventuellt
med något ökad årlig värnpliktskontingent, fördelas i två omgångar
med olika in- och utryckningstider, lämpade bland annat efter detta behov.

Kostnaden för en sådan ökning av tjänstetiden, som ovan förordats,
har, med nuvarande årskontingent värnpliktiga av omkring 400, beräknats
belöpa sig till omkring 76,500 kronor.

Beredningen föreslår alltså,

att övningstiden för de värnpliktiga vid fästningsartilleriet
utsträckes till 365 dagar, varav 295 dagar
utgöra rekrytskola, och återstoden 70 dagar fördelas på
två repetitionsövningar, samt att i f råga om rekrytskolans
förläggning skälig hänsyn tages till behovet av ständig
säkerh etsbesättni ng.

Fältingenjör-, fälttelegraf- och fästningsingenjörtrupperna.

Antalet volontärer — med undantag av officers- och musikvolontärer
samt beställningsmän — enligt år 1913 gällande stat, jämfört med
det den 1 februari detta år befintliga antalet, framgår av följande samställning: -

	Dist. korpraler.	Korpraler.	Vice korpraler.	Menige.
	Enligt stat.	Befint- liga.	Enligt stat.	Befint- liga.	Enligt stat.	Befint- liga.	Enligt stat.	Befint- liga.
Fältingenjörtrupperna1......	30	20	60	57	60	37	248	276
Fälttelegrafkären.........	11	4	21	21	20	13	76	90
Bodens ingenjörkår........	8	G	16	16	16	6	80	69
Summa	49	30	97	94	96	56	404	435

Frågan om antalet volontärer vid hithörande vapenslag sammanhänger
nära med frågan om eventuell utveckling och omorganisation därav, varom ett
beredningen delgivet förslag föreligger. Så vitt beredningen kunnat inhämta,
lär i allt fall med en övningstid av ett år meniga volontärer icke erfordras
annat än för underbefälets rekrytering och för erhållande av beställningsmän.

Den årliga kontingent värnpliktiga, som tilldelas dessa vapenslag,
utgör vid fältingenjörtrupperna omkring 400, vid fälttelegraftrupperna omkring
150 och vid fästningsingenjörtrupperna omkring 300.

Vid fältingenjör- och fälttelegraftrupperna — Svea och Göta ingenjörkårer
med undantag av deras fästningsingenjörkompanier samt fälttelegrafkåren
— är utbildningstiden, vilken utgör 365 dagar, för närvarande
på samma sätt fördelad som vid kavalleriet och fältartilleriet (rekrytskola
om 281 dagar samt 2 repetitionsövningar om vardera 42 dagar). Rekrytskolan
har fortgått från slutet av november till i början av september
påföljande år.

1 Fästningsingenjörkompanierna i Vaxholm och Karlskrona inräknade.

Utbildningen vid ingenjörtrupperna omfattar bland annat huvudsakligen
bibringandet av färdighet i förbindelsearbeten; förstöringsarbeten,
såsom min- och sprängningsarbeten; handhavande av förbindelseväsendet
såsom telegrafering, telefonering och signalering; av fältbelysnings- och
fältballongmaterielen samt av fiygmaterielen in. in. Det anses därjämte
nödigt, att fältingenjörtrupperna erhålla en mer ingående infanteriutbildning
i marsch, skjutning och fälttjänst, än som anses erforderligt vid
andra specialvapen. Eu del av manskapet måste tillika utbildas i ridning
och körning.

Fältingenjörutbildningen är till en början av mer allmän beskaffenhet
och omfattar särskilt olika slag av förbindelsearbeten, men specialiseras
sedermera så långt det av mobiliseringshänsyn anses lämpligt, varvid de
värnpliktigas lämplighet för olika tjänstegrenar så långt ske kan blir avgörande.
Till parktjänst (krigsbrokolonner, de olika ingenjörformationernas
parkavdelningar, hästskötare in. m.) och telegraftjänst sker dock uttagningen
redan vid inskrivningen, varefter specialisering äger rum under
utbildningens gång enligt liknande grunder som nyss angivits.

Emot förläggningen av tiden för den nuvarande rekrytskolan vid
fältingenjör- och fälttelegraftrupperna har anmärkts, att densamma till
men för utbildningens resultat i dess helhet alltför tidigt och innan rekryten
hunnit bibringas erforderliga kunskaper, för vilkas inlärande endast
sommartiden lämpar sig, föranleder till utbildning under de särskilt vid
detta vapenslag mera exklusiva vinterförhållanden. Detta gäller särskilt
fältingenjörkompanierna och krigsbrokolonnerna, vilka senare exempelvis
vintertid skola ombildas till plogkolonner.

Med anledning härav har beredningen ansett, att rekrytskolan för
detta vapenslag bör börja omkring den 1 maj och fortgå till i mars
påföljande år.

Med en sådan förläggning av övningstiden blir det även möjligt att
under repetitionsövningarna hava tre årsklasser samtidigt i tjänst, utan
att repetitionsövningarnas antal ökas utöver de nuvarande. Vid tidpunkten
för dessa övningars infallande har rekrytutbildningen fortskridit så
långt, att enligt sakkunnigt omdöme intet hinder möter för att genom
rekryternas insättande bland de äldre årsklasserna i större eller mindre
utsträckning åt dessa övningar giva den prägel av fältmässighet, som
deras natur kräver, men som nuvarande tjänstgöringsförhållanden med
endast två årsklasser samtidigt icke medgiva. De olika formationerna vid
ingenjörtrupperna hava nämligen samma behov som förbanden vid övriga
vapen att under repetitionsövningarna övas såsom fulltaliga enheter för
sig och med andra vapenslag, men härtill äro två årsklasser icke till -

Fackliga. Arskontingenterna värnpliktiga vid ingenjörtrupperna äro också
små i förhållande till mobiliseringsbehovet, som för närvarande synes kräva
samtliga klasser i såväl första som andra uppbåden. För närvarande har
vid större fälttj än stövningar, i vilka flera ingenjörsformationer deltaga,
dessa formationer måst sammansättas av tillgängligt manskap, som vid
mobilisering är avsett för andra ändamål; och ändock kunna de i allmänhet
icke givas den styrka, som motsvarar fältförhållandena.

Repetitionsövningarna hava till sin längd ansetts kunna minskas från
nuvarande 42 till 35 dagar, varigenom vinnes, att utan ökning av tjänstetiden
i sin helhet rekrytskolan blir något förlängd till förmån för vinterutbildningen.
Vid bestämmandet av denna tid har hänsyn tagits till att
fordringarna särskilt på ridskicklighet äro mindre än exempelvis vid fältartilleriet
och kavalleriet. Att å andra sidan repetitionsövningarna göras
kortare än 35 dagar synes icke vara möjligt med hänsyn till ingenjörtruppernas
mångskiftande och svårskötta materiel.

Med hänsyn till den stora utvecklingen i de avseenden, dessa trupper
företräda, torde enligt sakkunnig uppgift årskontingenten värnpliktiga
för dem böra ökas.

Fästningsingenjörtrupper äro för närvarande ett (fästningsingenjör-)
kompani av Svea och ett av Göta ingen]örkårer, förlagda det förra i Vaxholm—Oscar-Fredriksborg
och det andra i Karlskrona, samt Bodens ingenjörkår,
som består av 4 kompanier jämte en minör-, tyg- och parkavdelning.
I fråga om fästningsingenjörtruppernas utbildning måste alltså,
liksom i fråga om fästningsartilleriet, särskild hänsyn tagas till förhållandena
vid Bodens fästning.

Utbildningstiden är för närvarande 240 dagar, fördelad såsom vid infanteriet,
dock att de båda sista repetitionsövningarna pläga hållas senare
på året än den första.

Utbildningsgrenarna och kraven på manskapets utbildning äro vid
fästningsingenjörtrupperna i stort sett desamma som vid fältingenjörtrupperna,
endast med den mindre fordran på rörlighet och anpassningsförmåga
efter fältkrigets i regel mer växlande lägen, som ställas på dem.
Broslagnings-, väg- och vissa andra förbindelsearbeten äro för dem mindre
krävande, varemot så mycket större fordringar ställas på deras kunskap i
befästningsarbeten och vad därmed sammanhänger. Det är dock av synnerlig
vikt, att de äga erforderlig färdighet att vid krigsfara hastigt utföra
alla de rustningsarbeten, som då bliva nödiga, samt att i allmänhet
allt inom fästningen hålles i så stridsberett skick som möjligt. Vidkom -

mande telegraftjänsten inom de permanenta befästningarna, har någon
särskild sådan telegrafkår, som för fältkriget erfordras, ej ansetts behövlig,
utan har även denna tjänst ansetts kunna anförtros åt fästningsingenjörpersonalen.

Det måste därjämte bemärkas, att vinterförhållandena ställa särskilda
krav även på fästningsingenjörtruppernas utbildning. Arten av alla de
arbeten, som inom en fästning, särskilt Boden, måste utföras av ingenjörtrupperna,
blir nämligen olika under sommar- och vinterförhållanden. Så
kunna exempelvis de förstärknings- och hinderarbeten, de skydd för väder
och vind, de vägar och andra förbindelser in. m., som lämpa sig för sommaren,
icke finna användning under vintertiden. Olika rustningsplaner
för fästningarna, särskilt Boden, måste därför också finnas uppgjorda med
hänsyn till de stora olikheter, som bero av årstiderna.

Fästningsingenjörtrupperna måste äga minst lika god infanteri utbildning
som fältingenjörtrupperna.

Såväl 1901 års förslag till ny härordning som senare generalskommissionen
och försvarskommittén upptogo 365 dagars övningstid även för
fästningsingenjörtrupperna.

Liksom vid positions- och fästningsartilleriet skulle en dylik utsträckning
av övningstiden även komma reservunderbefälsutbildningen i hög
grad till godo.

Beredningen har på grund av det anförda bildat sig den uppfattningen,
att utbildningstiden för fästningsingenjörtrupperna måste utsträckas
till samma längd som vid övriga ingenjörtrupper.

Rekrytskolan torde böra erhålla samma längd och förläggning som
vid fältingenjör- och fälttelegraftrupperna, dock att den i mån av behov
av ständig säkerhetsbesättning torde höra fördelas i två omgångar.

Repetitionsövningarna synas på samma grunder som i fråga om
fältingenjör- och fälttelegraftrupperna även vid fästningsingenjörtrupperna
böra sättas till två om vardera 35 dagar.

Den årliga värnpliktkontingenten vid fästningsingenjörtrupperna torde
av liknande anledning som i fråga om fältingenjör- och fälttelegraftrupperna
böra något ökas.

Den årliga kostnadsökning, som med nuvarande antal värnpliktiga
vid fästningsingenjörtrupperna, beräknade till 300 om året, skulle betingas
av tjänstetidens ökning till ett år i enlighet med vad ovan föreslagits
skulle enligt beräkning belöpa sig till omkring 57,500 kronor.

Genom den föreslagna förändrade förläggningen av fältingenjör- och
fälttelegraftruppemas övningstid vinnes å andra sidan en besparing av
omkring 1,600 kronor.

Beredningen föreslår alltså:

1) att övning stiden vid fältingenjör- och fälttelegraftrupperna
förblir densamma som för närvarande, men
fördelas sålunda att 295 dagar utgöra rekrytskola och
återstoden 70 dagar repetitionsövningar, vardera om 35
dagar;

2) att övning stiden vid fästning singenjörtrupperna
utsträckes till 365 dagar, fördelade såsom vid fältingenjör-
och fälttelegraftrupperna, dock med den jämkning
av tiden för rekrytskolan, som behovet av ständig
säkerhetsbesättning kan betinga.

31 I

Trängen

a) i egentlig trängtjänst och s,jukbärartjänst.

Antalet värnpliktiga, som årligen tilldelas trängen i egentlig trängtjänst,
den s. k. transportträngen, utgör omkring 840 och trängen i sjukbärartjänst
omkring 400.

I 1901 års härordningsförslag avsågs för hela trängen en utbildningstid
av 365 dagar.

I chefernas för generalstaben och flottans stab förslag är 1906 anfördes
beträffande trängen följande:

»En ordnad och under alla förhållanden betryggande förplägnad av
armén i fält är ej möjlig med mindre den lägre förvaltningspersonalen
erhållit erforderlig vana vid sina tjänsteförrättningar, vilken står att vinna
endast genom en längre tids skolning. Särskilt störa fordringar måste
ställas på sjukvårdspersonalen i fråga om rutin och handlag vid sårades
och sjukes vård. Aven på de till egentlig trängtjänst och till sjukbärartjänst
uttagna värnpliktige ställer utbildningen stora krav ej blott med
hänsyn till deras självständiga omdöme och förmåga att kunna reda sig
på egen hand, utan ock på deras fysiska uthållighet. De förra måste, med
ökningen av stridskrafterna, huvudsakligen utbildas till reservunderbefäl,
så att de kunna tjänstgöra såsom förgångsmän för den personal, som från
andra truppslag måste till ganska stort antal vid mobilisering övergå till
trängen för att fylla dess behov. De måste mer än hittills övas uti svår
terräng och uti att kunna taga sig fram under vanskliga förhållanden även
vintertid. Ej sällan måste de i nattens mörker med en mindre fordonskolonn
eller enskilda fordon uppsöka truppernas livsmedelsavdelningar, om
vilkas uppehållsort de stundom erhållit endast mycket knapphändiga uppgifter.
Att de därjämte måste äga fullgod färdighet uti hästskötsel, packning
och reparationer av fordon o. s. v. är självfallet. Av sjukbärarna
slutligen fordras icke blott färdighet och säkerhet uti de första omsorgerna
för de sårade, utan även stor uthållighet, då de under och efter ett slag
omsorgsfullt och snabbt skola genomsöka slagfältet för att upphämta dem,
ett arbete, som ofta kan taga flera dygn i anspråk och som är förenat

5—141286.

med stora ansträngningar. Av synnerlig vikt är, att de utbildas även för
vintertjänstgöring, vilket naturligen ställer särskilda krav på personalen
och fordrar utbildningstidens utsträckning även till denna årstid.

För trängen föreslås därför en första tjänstgöring om tvåhundrasjuttiofem
dagar med början under första året samt tre repetitionsövningar
om trettio dagar under vartdera andra, tredje och fjärde året.»

Generalkommissionen anförde:

»Aven för trängens värnpliktige bör tjänstgöringstiden utsträckas
till trehundrasextiofem dagar. Då det gäller att bestämma, hur lång
utbildningstiden måste vara för dessa värnpliktiga, bör man nämligen
taga hänsyn till, att en god militär uppfostran är lika viktig vid trängen
som vid övriga truppslag. Tjänstgöring under krig sätter nämligen ofta
trängsoldatens såväl disciplin som uthållighet på svåra prov.

För dem av trängens värnpliktige, vilka inskrivas i egentlig trängtjänst
och såsom sjukbärare, bör utbildningstiden fördelas på samma sätt
som vid fotfolket. För de i förvaltningstjänst och i egentlig sjukvårdstjänst
inskrivne åter, bör medgivandet bibehållas att anordna hela tjänstgöringen
i en följd.»

Generalmajor Wikander, med vilken generalmajor von Matern instämde,
anförde för sin del:

»Uti generalkommissionens utlåtande den 21. december 1907 har jag
avgivit ett särskilt yttrande av följande lydelse:

»Rörande § 27 värnpliktslagen anser jag, i olikhet med generalkommissionens
majoritet, att utbildningstiden för flertalet värnpliktiga
vid trängen och för sjukbärarna vid infanteriet bort sättas kortare än
365 dagar.

Vidhållande denna uttalade mening, anser jag det vara möjligt att
för flertalet värnpliktiga av trängen, d. v. s. för de till egentlig trängtjänst
och sjukbår artjänst uttagna, fastställa utbildningstiden till 180 dagar, vilken
tid bör vara tillräcklig även för sjukbärarna vid infanteriet och, jag tilllägger
det, dessutom för de vid samma truppslag behövliga fordonsbefälhavare
och kuskar, som äro avsedda att tillhöra truppträngen. Dessa senare
böra till ett antal av omkring 11 sjukbärare samt 16 fordonsbefälhavare
och kuskar för varje infanteriregemente årligen uttagas vid inskrivningsförrättningarna
och erhålla fackutbildning, helst genom trängbefälets
medverkan.

Med de många och stora krav, som måste ställas på försvarsväsendets
utveckling i följd af landets ändrade militärpolitiska läge efter 1905 års
händelser, synes det vara nödvändigt att sätta det viktigaste framför det

mindre viktiga, att spara där det kan sparas, utan att arméns tjänstbarhet
äventyras. Detta kan ske genom att giva icke stridande truppslag och
personal en kortare övningstid än de stridande vapnen. Visserligen kommer
en olika utbildningstid att medföra vissa olägenheter, men någon fara
för arméns fältduglighet synes ej kunna uppstå genom att giva ovan
nämnda trängpersonal endast 180 dagars övning. Det resultat, som hittills
uppnåtts genom 172 dagars utbildning vid trängen (112 dagars
rekrytskola och två repetitionsövningar om 30 dagar) har varit ganska
tillfredsställande och synes vara för våra förhållanden tillräckligt, när det
gäller ett icke stridande truppslags övning.

För de stridande vapnen är det en tvingande nödvändighet att erhålla
årslång utbildning. För de värnpliktiga däremot, vilka icke skola i
första stridslinjen med vapen i hand tvinga fienden tillbaka, vilkas utbildning
är enklare och delvis sammanfaller med de borgerliga yrkena,
kan ett mindre tidmått av övning vara tillfyllest. Uti flera länder har det
ock stadgats en kortare tjänstgöring för trängen än för övriga truppslag,
såsom t. ex. i Tyskland, Italien, Schweiz, Danmark och Norge.

De besparingar, som skulle uppstå genom min reservations antagande,
uppgå enligt sakkunniges beräkning årligen till 302,078 kronor vid
trängen och 176,455 kronor vid fotfolket eller tillsammans 468,553 kronor,
ej långt från en halv million kronor årligen. För denna summa kunde
utan tvivel landets värnkraft betydligt mera höjas, om den nedlades på
organisationens utveckling i stället för på trängens ökade utbildning.
Exempelvis kunde för detta belopp, vid uppsättning av 2 nya arméfördelningar,
erhållas 2 nya trängkårer, 2 nya arméfördelningsstaber, 2 nya fältartilleriregementsstaber
samt ökning av generalstaben.

Däremot förutsattes icke minskad övning för mindretalet värnpliktiga
vid trängen, nämligen för de i egentlig sjukvårdstjänst och i förvaltningstjänst
uttagna. Sjukhustjänsten fordrar helt visst 365 dagars utbildning
och för bageriers och magasinens skötsel och vård böra även de till
förvaltningstjänsten uttagna åläggas årstjänst, att fullgöras i en följd.»

1910 års förse av skommitté yttrade:

»I anslutning till vad av kommittén ovan anförts skulle tjänstgöringstiden
för trängen i egentlig sjukvårdstjänst och förvaltningstjänst utgöra
365 dagar.

Beträffande de värnpliktiga, som tilldelas trängen uti sjukbär artjänst
och egentlig trängtjänst, har kommittén funnit vad av generalmajor Wikander
anförts uti till generalskommissionens utlåtande fogade särskilda yttranden,
uti vilka generalmajor von Matern instämt, välgrundat och bi -

I 34

träder dessa reservanters förslag. Under hänvisning i övrigt till vad av
kommittén anförts beträffande tjänstgöringstiden för till fotfolket uttagna
sjukbärare samt kuskar och fordonsbefälhavare, förordar kommittén, att
tjänstgöringstiden vid trängen i sjukbärartjänst och egentlig trängtjänst
må, i samband med utsträckning till 365 dagar av tjänstgöringstiden för
trängen i egentlig sjukvårdstjänst och förvaltningstjänst, avkortas till 182
dagar, fördelade på en första tjänstgöring om 112 dagar, som tager sin
början under andra året, samt en repetitionsövning om 35 dagar under
vart och ett av andra och fjärde åren.

Genom tjänstgöringstidens bestämmande i enlighet med ovanstående
till 365 dagar för trängen i egentlig sjukvårdstjänst och förvaltningstjänst
samt till 182 dagar för trängen i sjukbärartjänst och egentlig trängtjänst
beräknas kostnaderna komma att minskas med: .... 31,30u.»

Förut yttrar emellertid kommittén:

»Till kommittén har överlämnats en underdånig skrivelse från chefen
för VI. arméfördelningen angående behovet av såväl stora trängens som
truppträngens inom IV. arméfördelningen omorganisation, på det att arméfördelningens
personal under krig måtte äga utsikt att erhålla tillförsel av
behövlig ammunition, livsmedel och sjukvård i de stora skogsmarkerna
och i fjällen, där sjuktransportvagnar och andra fordon icke kunna framföras.
Behovet krävde ovillkorligen, att trängen vore redan i fred så utrustad,
att viss del av densammas förnödenheter kunde föras å packdjur,
liksom ock att sjukvårds- och sjuktransportmaterielen bleve ordnad med
hänsyn till den terräng, i vilken striderna sannolikt kemme att utkämpas.
En packhäst ginge fram på stigar och spänger, där de tungt lastade trängfordonen
omöjligen kunde köra. Härigenom underlättades i högsta grad
Truppernas förseende med förnödenheter. Med nuvarande organisation av
trängen vore det stor sannolikhet för, att under ett krig i Norrland vissa
i skogarna och bergstrakterna opererands truppförband finge svälta samt
bliva utan både ammunition och sjukvård. Även för bortförandet av de
sårade ur de stora skogarna fordrades hästar, försedda med bärstolar.
Sjuktransportvagnarna vore i regeln bannlysta från dessa trakter, likasom
från fjällen. Varje fältövning och fälttjgnstövning hade bekräftat denna
erfarenhet. Vid fälttjänstövningarna i Ångermanland 1909 kunde icke
från den ena stranden av Faxälven till den andra framskaffas livsmedel
och ammunition till trupperna under den tid, då endast en spång, men
ej en körbar bro förmedlade trafiken över älven. Klövjeträng skulle med
lätthet hava förts över spången.

Den utrustning för klösning och släpning, som år 1905 anbefalldes,
icke tillräcklig för att tillgodose behovet. Det fordrades först och

vore

främst, att en ny organisationsplan utarbetades för trängen, som fastställde
proportionen mellan antalet klövjehästar och fordon, och vidare att denna
plan årligen i praktiken tillämpades under alla fälttjänstövningar.

Kommittén har funnit vad av chefen för IV. arméfördelningen anförts
i fråga om behovet av en omorganisation av trängen i Norrland beaktansvärt
och uttalar önskvärdheten av, att en plan härför utarbetas i av
förslagsställaren antydd riktning samt att denna plan genomföres utan
ökning av de medel, som anvisas för anskaffning av fordonsmateriel.»

Mot försvarskommitténs ovan refererade förslag reserverade sig emellertid
generallöjtnant Bildt under anförande:

»Kommittén har ansett utbildningstiden vid trängen (sjukbärartjänst
och egentlig trängtjänst) kunna nedsättas. Den 1901 föreslagna övningstiden
av 12 månader nedsattes då till 8. Att yrkanden på ytterligare
nedsättning kunna framkomma i en kommitté är förklarligt. Men svårligen
synes man mig under ämbetsmannaansvar kunna förorda en nedsättning
med ytterligare två månader för det truppslag, av vars tjänstbarhet de
andras förplägnad och sjukvård är i hög grad beroende, innan ännu en
enda trängsoldat erhållit den 1901 lagstadgade övningstiden och sålunda
innan någon praktisk erfarenhet finnes. Beträffande motsvarande manskapskategorier
vid infanteriet synes kommittén möjligen ha förbisett, att
dessa numera såvitt möjligt skola uttagas bland icke vapenföra, liksom att
truppträngens körande av trängmanskap är en fråga, som redan befinner
sig under prövning.»

Såsom tidigare framhållits, är trängen ej ett i egentlig mening stridande
truppslag, varför också de krav på utbildning, som ställas på den,
ej äro desamma som på dylika truppslag. Trängen fyller nämligen
vid krigstillfälle en funktion, vilken ej avser så svåra förhållanden, som
göra sig gällande i fråga om det manskap, vilket har till uppgift att direkt
insättas i striden och av vilkas uppträdande utgången av denna
omedelbart beror. I belysning härav är det som frågan om trängens fredsutbildning
blivit sedd, och som man med fog gjort gällande, att denna
åtminstone i fråga om vissa grenar av trängen borde kunna bibringas under
kortare tid än de stridande truppslagens.

A andra sidan kan ej bortses från, att den verksamhet i fält, som
tillkommer även dessa delar av trängen, är synnerligen betydelsefull och

att ganska störa anspråk måste ställas så väl på fordonsförarnas körvana,
omdömesförmåga och påpasslighet, som även på sjukbärarna, deras uthållighet
och fysiska kraft.

Av de uppgifter angående övningstidens användning vid trängen i
egentlig trängtjänst under utbildningsåret 1911—1912, som tillställts beredningen,
har inhämtats, att från den effektiva övningstiden av 240 dagar
avgått under beväring sr ekrytskolan i medeltal per man

Sön- och helgdagar...........24,8

Vakttjänst (ej stalltjänst).........15,2 dagar

Handräckning..............19 »

Tjänstledighet .............8,i »

Annan orsak..............5,3 »

Ut- och inlämning av persedlar......1,2 »

Summa 73,6 dagar.

Såsom effektiva hava alltså återstått endast 76 hela övningsdagar.
Under repetitionsövningarna hava förhållandena ställt sig sålunda:

Sön- och helgdagar . ..........4

Vakttjänst (ej stalltjänst) ........l,i dagar

Handräckning..............2,68 »

Tjänstledighet .............0,3i »

Annan orsak..............1 »

Ut- och inlämning av persedlar......1,47 »

Summa 10,56 dagar

Såsom effektiva hava alltså återstått 19 hela övniimsdawar.

o O I

I fråga om trängen i sjukbårar tjänst ställa sig förhållandena analoga.

Av vad sålunda förekommit samt av vad beredningen i övrigt inhämtat
synes framgå, att, utan att utbildningens resultat skulle försämras,
en ganska betydande nedsättning av den nuvarande övningstiden torde
kunna ske ensamt genom ett bättre utnyttjande av densamma. Ett ytterligare
nedbringande av denna borde även vid transportträngen vara motiverat,
i den mån en del stalltjänst och vad därmed sammanhänger, som
eldigt vad beredningen inhämtat nu utföres under övningstid (se instruktion
för rekryt- och underbefälsutbildningen vid trängen den 8 maj 1909),
kan förläggas utom denna. I viss mån torde såsom vid vissa andra truppslag
detta utan olägenhet låta sig göra.

Då emellertid beredningen i allt fall ej ansett sig kunna förorda
någon avsevärdare nedsättning av övningstiden för de värnpliktiga, varom
här är fråga, anser sig beredningen böra något närmare utveckla de skäl,
som härvid varit för beredningen bestämmande.

Beredningen har därvid särskilt ansett sig böra uppmärksamma

1) behovet av allmän militär utbildning även för detta truppslag;

2) behovet av utbildning i övrigt i egentlig trängtjänst och sjukbärartjänst; 3)

behovet av utbildning särskilt under vinterförhållanden;

4) kvaliteten hos det manskap, som tilldelas trängen.

Vad den allmänna militära utbildningen angår bör trängrnanskapet
äga någon dylik utbildning för att såväl under frammarscher
som återtåg kunna vara berett att avvisa överfall både av kavalleriavdelningar
och andra fientliga strövkårer. 1 vårt land med dess jämförelsevis
stora utsträckning och glesa befolkning torde också trängkolonnernas längd
och terrängens beskaffenhet ofta kunna försvåra trängens uppträdande och
bidraga till att avskilja densamma från de stridande trupperna, varav
man för övrigt oftast ej torde ha råd att avstå vad som kan erfordras ensamt
för trängens skyddande. I detta avseende äro särskilt de svåra förhållandena
å vår sannolikaste krigsskådeplats i Norrland beaktansvärda.

Av nämnda uppgifter angående övningstidens användning framgår
även, att under 1912 års beväringsrekrytskolor vid transportträngen till
skjutning och infanteriexercis använts respektive omkring 80 och 50 övningstimmar.

Vad som nu yttrats om trängen i egentlig trängtjänst har i tillämpliga
delar giltighet även i fråga om trängen i sjukbärartjänst, därvid visserligen
skjutningen spelar mindre, men marschträningen större roll.

Rörande den egentliga träng utbildning en må erinras, att denna
omfattar ej endast körning, packning, på- och avlastning samt förmåga
att taga sig fram i större fordonskolonner med bibehållen ordning och
precision ävensom självständigt till framskjutna eller eljest detacherade
avdelningar, utan även hästskötsel, reparation och handhavande i övrigt
av fordon och annan materiel m. in. Vad särskilt angår Norrland komma
även i betraktande klövjning och övrig med hänsyn till förhållandena där
synnerligen viktig utbildning, som särskilt framhållits i chefens för sjätte
arméfördelningen ovan omförmälda uttalande.

Kraven på sjukbärarna äro ej mindre i de avseenden, som bero av dem.

Någon vinterutbildning för trängens värnpliktiga har hittills icke
förekommit, och hänsyn till denna har ej heller tagits vare sig av ovanbemälda
reservanter i generalskommissionen eller av försvarskommittén.

Denna utbildningsgren behöver visserligen knappast vad transportträngen
beträffar egentligen innefatta större förmåga att taga sig fram på skidor,
men någon kunskap i vinterförläggning, i snöplogning, om vinterfordon,
deras anspänning och vad till dem hör är för denna del av trängen av
samma vikt som för övriga truppslag. Erfarenheterna från de hittills med
trängens fast anställda företagna längre s. k. vintermarscherna (g. o.
1905 n:r 1,614, 1908 n:r 15 och 1912 n:r 1445) bekräfta även vikten
för trängen av dylika övningar.

Sjukbärarna måste även hava en viss utbildning på skidor och med
vinterkälkar. På dem ankommer det att jämväl under snöförhållanden uppsöka,
förbinda och forsla de sårade samt vidtaga de skyddsåtgärder med
avseende å dem, som betingas av särskilda köldförhållanden.

Slutligen måste beaktas, dels att transportträngens behov av redan i det
civila livet hästvant folk, vid det förhållande att kavalleriets och artilleriets
mer trängande behov i samma avseende först anses böra fyllas, ej kan tillfredsställande
tillgodoses, dels ock att för trängen i allmänhet lämpligen
ej kan avses manskap av samma kvalitet som för de stridande truppslagen.

Efter övervägande av det ovan anförda och då beredningen håller
före, att övningstiden vid nu ifrågavarande delar av trängen bör kunna
bättre utnyttjas än för närvarande, har beredningen ansett sig böra förorda,
att övningstiden för trängens ifrågavarande värnpliktiga nedsättes med
en månad. Ett sådant bättre utnyttjande av övningstiden anser beredningen
kunna ske, förutom vid transportträngen genom att en del hästvård och stalltjänst,
som nu inräknas i den egentliga övningstiden, förlägges utom denna,
även därigenom att trängen tilldelas ett ökat antal icke vapenföra för utförande
av en del handräckningstjänst, som nu tynger utbildningsprogrammet.

Huvudsakligen av besparingsskäl föreslår beredningen, att de värnpliktiga
vid trängen i egentlig trängtjänst böra uppdelas på två rekrytskolor
med början för ena halva kontingenten i mitten av april och för den
andra i mitten av oktober. En sådan uppdelning torde nämligen möjliggöra
dels en minskning av befälet å stat, dels ock ett bättre utnyttjande
av trängens hästar och materiel. Vad härigenom förloras i vinterutbildning
för den ena avdelningen bör kunna ersättas genom att åtminstone
en repetitionsövning för densamma alltid förlägges till vintern.

Beträffande i övrigt repetitionsövningarna vid sistnämnda del av
trängen har beredningen bildat sig den uppfattningen, att i fråga om dessa
övningar större vikt ligger på repetitionen av det förut inlärda än på

39 i

samövning av ett större antal värnpliktiga, även om dessa skulle kunna
förses med det större antal hästar och fordon, som därför erfordras. Det
har på denna grund ej ansetts nödigt, vare sig att mer än två årsklasser
samtidigt äro i tjänstgöring eller att repetitionsövningarna bibehållas vid
sin nuvarande längd. Dessa hava, med undantag eventuellt för den omnämnda
vinterrepetitionsövningen, ansetts böra förkortas till 15 dagar.

Beträffande sjukbärarna torde det ur organisatorisk synpunkt ställa
sig lämpligast, att deras rekrytskola börjar omkring den tid på året, då trängmanskapet
i egentlig sjukvårdstjänst lämnar trängkårerna för att börja sin
tjänstgöring å de särskilda truppförbandens sjukhus. Detta åter beror
närmast av övningstiden för infanteriet. Repetitionsövningarna för sjukbärarna
torde böra hava ungefär samma längd och förläggning som infanteriets
repetitionsövningar.

Genom den sålunda föreslagna förändringen av övningstiden skulle,
om det årliga antalet värnpliktiga i egentlig trängtjänst — huvudsakligen
vapenföra i viss vapentjänst — beräknas till 840 och i sjukbärartjänst till
400, vinnas en årlig kostnadsbesparing av omkring 68,000 kronor.

Underbefälsfrågan vid trängen sammanhänger nära med frågan om
trängens organisation. Anskaffning och utbildning av här erforderligt
reservunderbefäl torde böra ordnas ungefär på samma sätt som vid infanteriet.

På grund av det anförda föreslår beredningen,

att övningstiden för värnpliktiga vid trängen i
egentlig trängtjänst och sjukbärartjänst nedsättes till 210
dagar, och att denna övningstid för trängen i egentlig
trängtjänst fördelas sålunda, att 180 dagar utgöra rekrytskola
och 30 dagar två repetitionsövningar, samt för
trängen i sjukbärartjänst sålunda, att repetitionsövningarna
erhålla samma antal och ungefär samma längd
som infanteriets och återstoden utgör rekrytskola.

b) i egentlig sjukvårdstjänst.

Till trängen i egentlig sjukvårdstjänst uttagas årligen omkring 200
värnpliktiga, i första hand apotekare, apotekselever farmacie kandidater,
präster, sjukgymnaster, sjukskötare, tandläkare och tandläkareelever, mas 6—141288.

sörer m. fl. Medicine studerande tilldelas ej trängen framför andra truppslag,
utan fördelas i lämpligt förhållande mellan dem samtliga.

Utbildningstiden utgör 240 dagar och fullgöres i en följd.

Beredningen föreslår,

att någon ändring ej måtte ske i nuvarande utbildningstid
för denna kategori.

c) i förvaltningstjänst.

Förvaltningstruppernas ändamål är att anskaffa och i vissa fall framställa
samt förvalta och tillhandahålla förnödenheter, som erfordras för tillgodoseende
av arméns behov av förplägnad och intendenturmateriel.

Antalet vapenföra värnpliktiga, som årligen tilldelas »trängen i förvaltningstjänst»
utgör omkring 200. Av dessa uttagas för varje arméfördelning
omkring 7 till förvaltare, omkring 12 till bagare, omkring 4 till
slaktare och omkring 10 till magasinsmanskap. Härjämte tillkommer ett
antal icke vapenföra, nämligen, förutom skrivbiträden, för varje arméfördelning
omkring 3 förvaltare, omkring 9 bagare, omkring 2 slaktare och
omkring 35 magasinsmanskap.

Sedan numera tjänstgöringstiden för de icke vapenföra blifvit kortare
än för de vapenföra, har man sökt lämpa denna åtskillnad å ifrågavarande
värnpliktiga med hänsyn till deras användning vid krigstillfälle
sålunda, att medan de vapenföra — även de om möjligt förut yrkeskunniga
eller eljest särskilt lämpliga för hithörande uppgifter — avsetts
till tjänstgöring i första hand vid den rörliga fältarmén för att ingå i
dess mobila förplägnadskompanier, de icke vapenföra ämnats att tjänstgöra
förnämligast vid de bakomvarande mer fasta förplägnadsanstalterna. Med
hänsyn till utbildningens bedrivande torde emellertid en sådan åtskillnad,
som i sin nuvarande form endast tillämpats under nästlidet och innevarande
år, knappast kunna anses lämplig. Den torde ej heller kunna vid krigstillfälle
konsekvent uppehållas.

Till förvaltare uttagas, i den mån så kan ske, redan vid inskrivningen
därtill särskilt lämpliga, nämligen de, som genomgått fem klasser
i allmänt läroverk eller erhållit ungefär motsvarande utbildning vid enskilt
sådant eller hava utbildat sig för eller idka praktisk affärsverksamhet
eller eljest i det borgerliga livet idka sådant yrke, som kan anses
medföra lämplighet för ifrågavarande utbildning.

Det har, vad bagare och slaktare angår, visat sig, att tillgången på
förut yrkeskunniga bland dessa icke varit tillräcklig för att fylla det år -

41 I

liga behovet, utan har man därför nödgats uttaga en stor del, enligt uppgift
från intendenturskolan i Stockholm omkring30 % av hela antalet, som
icke äro yrkesmän.

Utbildningstiden för de vapenföra har hittills i regel varit på samma
sätt förlagd som vid infanteriet. Den kan, i den mån Konungen förordnar,
få fullgöras i en följd, något som dock icke torde hava tillämpats.
Utbildningen bedrives vid arméns förplägnadsskolor, för närvarande 4,
merendels särskilt för vapenföra och särskilt för icke vapenföra samt särskilt
för varje av ovannämnda kategorier.

Den i det borgerliga livet förvärvade yrkeskunskap — såsom bagare
och slaktare — utnyttjas sålunda, att de därför lämpligaste tilldelas svårare
uppgifter såsom förgångsmän och biträdande instruktörer för de övriga.
Den utbildning, varom här är fråga, skiljer sig emellertid i många
avseenden från den till yrket hörande. Det gäller nämligen här att med
särskilt för ändamålet avpassad materiel kunna på kortast möjliga tid och
under ofta ogynnsamma förhållanden frambringa eller eljest anskaffa de
för förplägnaden nödvändiga förnödenheterna. Det ligger även stor vikt
på att nödig färdighet förvärvats att handhava etablerandet, evacuerandet
och förflyttandet av hithörande materiel, fältbakugnar och andra anordningar.
Kunskap fordras även om handhavandet av olika proviantartiklar
under olika förhållanden, bland annat vinter- och köldförhållanden.

Magasinsmanskapet tillkommer särskilt att handhava förnödenheterna
i olika magasin ävensom i allmänhet biträda vid truppers proviantering.

Vidkommande den allmänt militära utbildningen gäller bär ungefär
detsamma som i fråga om den övriga trängen. Särskilt har framhållits,
att förplägnadskompaniet skall kunna åtfölja de stridande trupperna, varvid
det ofta har att förflytta sig till fots, varför ganska stora anspråk
måste ställas på dess marschförmåga.

Beträffande förvaltarna höra dessa i första hand äga kunskaper och
färdigheter i alla de avseenden, som bibringas förplägnadsmanskapet. Men
då förvaltarna skola i fält handhava uppbörd och redovisning med avseende
å förplägnaden samt bekläda befälsbefattning över förplägnadsmanskapet,
måste desamma därjämte erhålla den särskilda utbildning såväl i intendenturtjänstens
olika grenar med tillhörande kassa och räkenskapsväsen,
vilken härför erfordras och vilken måste såväl teoretiskt som praktiskt
inläras, som även i befälstjänst. Den befattning, som i fält tillkommer
dessa, kräver, förutom kunskaper och rutin, gott omdöme och förmåga av
självständigt uppträdande samt befälsegenskap.

Vad angår förplägnadsmanskapet har beredningen av liknande skäl,
som anförts beträffande trängen i egentlig trängtjänst och sjukbärartjänst,

och med hänsyn jämväl till, att en stor del av de värnpliktiga, varom här
är fråga, genom sina borgerliga yrken äga särskild förutsättning att på
kortare tid tillgodogöra sig förevarande utbildning, vilken i vad den ej
fordrar yrkeskunskap, d. v. s. i fråga om inagasinsmanskapet, är av enklare
beskaffenhet, ansett, att övningstiden för dessa bör bliva densamma
som för nämnda kategorier av trängen, d. v. s. nedsättas till 7 månader.
Den hittillsvarande övningstiden för förplägnadsmanskapet har visserligen i
mindre mån än fallet varit vid trängen i egentlig trängtjänst och sjukbärartjänst
använts till handräcknings- och vakttjänst, men å andra sidan
torde å detsamma ställas mindre krav exempelvis i fråga om vinterutbildning.

Beträffande åter förvaltarna synes deras befattning i sitt slag vara
väl så krävande som den, som vid de stridande vapnen tillkommer reservunderbefälet.
Utbildningstiden för dessa torde därför böra erhålla samma
längd som för infanteriets reservunderbefäl eller sammanlagt omkring ett
år. Enligt vad beredningen inhämtat lär det därigenom bliva möjligt att
redan i fredstid i någon omfattning använda förvaltarna såsom instruktörer
vid intendenturskolorna. Såsom i regel äger ruin för närvarande,
torde uttagningen till tjänstgöring såsom förvaltare fortfarande utan olägenhet
böra kunna ske redan vid inskrivningen.

T fråga om övningstidens förläggning torde med hänsyn till vikten
av övning för förplägnadskompanierna under så fältmässiga förhållanden
som möjligt repetitionsövningarna till antal och längd böra förbliva ungefär
desamma som för infanteriet. I övrigt torde, i den mån andra intressen
därigenom ej åsidosättas, hänsyn böra tages till att, därest befäl
fortfarande behöver från andra truppförband kommenderas såsom sådant
till intendenturskolorna, detsamma ej mer än som är oundgängligt tages
från tjänsten vid eget truppförband.

Likasom de värnpliktiga, som efter fastställda grunder tilldelas
trängen och även vissa andra truppslag, lämpligen böra anses såsom »vapenföra
i viss vapentjänst», så synas också de värnpliktiga, som uttagas för
här ifrågavarande tjänstgöring, böra anses såsom vapenföra i densamma,
d. v. s. i viss vapentjänst, även om de, därest fråga vore om annan tjänstgöring,
måhända borde anses såsom icke vapenföra. Härigenom skulle
vinnas, att de, som efter den antagna grunden tilldelas ifrågavarande tjänst,
även erhålla den för densamma utmätta för alla lika övningstiden.

Inför beredningen har såsom önskemål framhållits, att den skillnad,
som förefinnes mellan förvaltnings- och förplägnadstjänsten å ena sidan

43 |

samt trängen i övrigt å den andra, borde tydligare komma till synes även
i benämningen, vilken borde bliva »förvaltningstrupperna». Beredningen
har för sin del intet att erinra häremot.

Genom den föreslagna nedsättningen av övningstiden för det vapenföra
förplägnadsmanskapet vinnes en kostnadsbesparing av omkring 8,300
kronor, medan å andra sidan den föreslagna ökningen av tjänstgöringstiden
för de vapenföra förvaltarna föranleder en kostnadsökning av omkring
6,500 kronor.

Beredningen föreslår alltså,

att övningstiden för förvaltarna utsträckes från
240 till 365 dagar, varav tre repetitionsövningar av
ungefär samma längd som infanteriets,

samt att övningstiden för det vapenföra förplägnadsmanskapet
nedsättes från 240 till 210 dagar, varav tre
repetitionsövningar av ungefär samma längd som infanteriets
och återstoden rekrytskola.

Hittills tilllämpade

grunder för
flottans bemanning.

Flottan.

Antalet värnpliktiga, som årligen inställa sig till tjänstgöring vid
flottan, utgör i »allmän tjänst» (å sjömanshus inskrivna med över ett års
sjötid = sjömän) omkring 1,350, i »sjötjänst» (från lantrullföringsområdena
inskrivna) omkring 650, och i »stationstjänst» omkring 350.

Antalet värnpliktiga, som fullgjort tjänstgöringen, har utgjort

Övningsår Allm. tjänst Sjötjänst Stationstjänst

1909 ........ 1,215 550 316

1910 ........ 1,312 619 353

1911 ........ 1,124 607 373

Medeltal 1,217 592 347

Av kategorien »allmän tjänst» utgör omkring 6 %, av kategorien
»sjötjänst» 1 k 2 % och av kategorien »stationstjänst» den övervägande
större delen icke vapenföra.

Av de värnpliktiga i »allmän tjänst» och »sjötjänst» tillhöra omkring
50 å 55 °/« däcksavdelningen, omkring 38 å 42 °/° maskinavdelningen, omkring
8 °/° ekonomiavdelningen och omkring 1 ä 2 / hantverksavdelningen.

Stammanskapets antal enligt stat utgör för närvarande 4,000, varav
i september 1913 670 voro vakanta.

I fråga om de grunder, som hittills varit bestämmande för förhållandet
mellan stam och värnpliktiga vid flottan, torde följande böra
framhållas.

Vid tillkomsten av 1901 års värnpliktslag ansågs beträffande inverkan
av den ökade övningstiden för de värnpliktiga på behovet av stampersonal
vid flottan, att det ej kunde bedömas, huruvida någon nedsättning
av stampersonalen därigenom skulle kunna ske, förrän erfarenhet
härutinnan vunnits.

I fråga om det närmare behovet av en fast anställd stam vid flottan
yttra de sakkunniga, som den 23 juli 1904 avgåvo förslag till ändrad
organisation av flottans sjömanskap1, i sitt betänkande följande: »Enligt

45 i

för flottan gällande personalorganisation skulle fartygens behov av befäl,
underbefäl och förhandsfolk vid mobilisering fyllas dels genom personal
av stammen och reserven, dels genom värnpliktiga, som förut varit anställda
vid flottans stam och vid avgången därifrån överförts till flottans
beväring (f. d. stamanställda värnpliktiga). Då endast den personal, som
tillhörde stammen, vore i ständig tjänstgöring, men däremot av f. d. stamanställda
värnpliktiga endast ett ringa antal, som underginge dem enligt
värnpliktslagen åliggande repetitionsövning, under en kortare del av året
funnes i tjänstgöring, kunde flottans fartyg under vanliga förhållanden
icke utgå på övningar med besättningar, sammansatta av den personal,
varmed de vid mobilisering skulle bemannas. Den del av fartygens besättningar,
som vore avsedd att vid mobilisering fyllas med f. d. stamanställt
manskap, måste därför under övningarna i fredstid ersättas med
stammanskap, som vid mobilisering avsåges för vid årets övningar icke
rustade fartyg. A för övning rustade fartyg måste därför i händelse av
mobilisering en ej oväsentlig del av stammanskapet utbytas mot vid mobiliseringstillfället
inkallade f. d. stamanställda värnpliktiga, av vilka större
delen, på grund av den långa tid, som förflutit sedan de avgått från
flottans stam, först efter någon tids övning hunne återförvärva erforderlig
tjånstbarhet. En ytterligare anledning till personalombyte vid mobilisering
förefunnes i det förhållandet, att enligt hittills använda beräkningsgrunder
en del underbefälsposter avsåges att vid mobilisering fyllas genom
manskap, som under fredstid icke tjänstgjort i sådan befattning.
Genom att man sålunda nödgades å rustade fartyg utbyta en de! av stambesättningen
och i stället låta embarkera personal, av vilken en stor del
saknade den för materielens skötande erforderliga övningen, komme flottans
fartyg vid mobilisering att utgå med besättningar, vilka först efter
längre tids övning kunde samarbetas till den enhet och förvärva den färdighet
i materielens skötande, som utgjorde den törsta förutsättningen för
framgång under strid. Erfarenheten utvisade emellertid, att krigen såsom
regel började innan krigsförklaring utfärdats, därvid fientligheterna i allmänhet
inleddes med sjökrigsoperationer. Vid början av mobilisering
eller just vid det tillfälle, då det för landets försvar vore av största vikt
att flottans stridskrafter, såväl vad beträffande materiel som personal, vore
fullt beredda att upptaga strid, befunne sig bemanningen genom erforforderliga
ombyten uti besättningarna uti ett svaghetstillstånd, vars följder,
med senare tids erfarenhet för ögonen, lätt kunde förutses. — Då utsikterna
för att flottan skulle kunna fylla sin uppgift vid landets försvar
i väsentlig mån vore beroende på, att flottan ständigt hölls i sådan beredskap,
att densamma utan längre mobiliseringstid kunde vara färdig till

strid, vore det nödvändigt, att flottans stampersonal ökades till sådan
styrka, att för mobilisering av flottans stridskrafter erforderligt underbefäl
och till förhandsmän utbildat manskap ständigt funnes i tjänstgöring. För
detta ändamål hade de sakkunniga verkställt en detaljerad beräkning över
behovet av personal för flottans mobilisering år 1905. — Då nämnda beräkning
innehölle uppgifter rörande försvaret, vilka borde hemlighållas
hade de sakkunniga genom särskild skrivelse överlämnat densamma.

Den av de sakkunniga i enlighet härmed gjorda beräkningen lades
i 1907 års statsverkspr oposition i huvudsak till grund för bedömande av
sjömanskårens storlek vid flottan och har sedermera åberopats vid fråga
om bestämmande med hänsyn till befintligt fartygsmateriel av flottans
personalbehov.

Föredragande departementschefen anförde till nämnda statsverksproposition
: »Vad. angår personalbehovet, kan vikten av väl utbildade och
övade besättningar icke nog framhållas. Det ligger i öppen dag, att besättningen
till ett nutida krigsfartyg med dess mångfald av mer eller
mindre komplicerade anfalls- och försvarsmedel icke kan först vid krigstillfälle
sammanföras. Fastmera lärer det vara nödvändigt, att fartygsbesättningen,
åtminstone vad angår den del, av vilken måste fordras någon
högre grad av yrkesutbildning, redan i fredstid är färdigbildad. Inom
utländska mariner kvarstår vanligen besättningen ombord på samma fartyg
i tre år. Ett rustat fartyg är sålunda alltid mobiliserat; utbryter
krig, är den rustade delen av flottan även slagfärdig.» — »De grunder för
beräkningen av den erforderliga stampersonalen, vilken av 1904 års sakkunniga
blivit tillämpade, anser jag i huvudsak böra följas. I vissa fall,
särskilt å de äldre fartygen, kan likväl, enligt min åsikt, för bemanningen
avses värnpliktigt manskap i större utsträckning än de sakkunniga avsett
och sålunda behovet av stampersonal i motsvarande mån nedbringas. Då
tjänstgöringstiden för de värnpliktiga inom kort bliver utsträckt till 300
dagar, lärer nämligen möjlighet förefinnas att bibringa åtminstone någon
del av dessa sådan yrkesutbildning, att de kunna fylla en del av de poster,
för vilka de sakkunniga avsett yrkesutbildad stampersonal. (Aven har jag
funnit ersättningspersonalen av stammen kunna något minskas, nämligen
till 10 / för samtliga avdelningar).» I enlighet härmed föreslogs stammens
styrka, som av de sakkunniga beräknats till 4,388 man, till 4,000 man,
vartill den även av Riksdagen bestämdes.

Personalens närmare fördelning och användning å vart och ett av
flottans fartyg skall ske i enlighet med de tid efter annan uppgjorda besättningslistor,
som fastställas av Konungen (tj. regi. för marinen del II,
§ 288, bil. 1).

Sambandet mellan värnpliktstidens längd vid flottan och behovet av
stammanskap därstädes framgår närmare såväl av 1.908 års sakkunnigas
betänkande och förslag till organisation av flottans sjömanskår, vilket enligt
uppdrag avgavs under förutsättning av en övningstid av två år för å sjömanshus
inskrivna värnpliktiga och av ett år för flottans övriga värnpliktiga
(se härom även försvarskommittén III sid. 104) som även av en av
chefen för marinstaben på försvarskommitténs begäran den 29 oktober
1910 verkställd utredning (såsom bil. 3 fogad vid försvarskommitténs betänkande
avdelning III) rörande möjligheten att med en till ett år utsträckt
övningstid för beväringen minska stammens storlek särskilt i fråga om
andra stridslinjens fartyg.

I sistnämnda utredning göres gällande, att de å sjömanshus inskrivna
värnpliktiga syntes under den på 2 årsklasser tillämpade övningstiden av
300 dagar hava förvärvat sådan utbildning, att de borde kunna ingå i
stället för en mindre del av den hittills beräknade stampersonalen (2 och
3 klassens sjömän) huvudsakligen å en del äldre fartyg i andra stridslinjen,
å handelsfartyg, avsedda för krigsbruk vid sjöoperationer, för tjänsten
å stationerna m. in. Detta skulle vidare underlättas, om övningstiden för
de värnpliktiga bleve 365 dagar. Men då det antal befäls- och underbefälspersonal
av stammen, gällande stater upptoge, icke vore tillräckligt,
syntes det nödigt, att stam befälets numerär ökades, (även om gällande beräkningsgrunder
modifierades så tillvida, att reservbefäl i något större utsträckning
komme att ingå i stället för stamofficerare å vissa fartyg).
Minskningen av antalet 2 och 3 klassernas sjömän borde därför verkställas
endast i samband med ökning av 1 klassens sjömän (och av de högre
lönegraderna av sjömanskåren) och i den mån ny fartygsmateriel tillkomme,
varvid den personal, som sparades på de äldre fartygen, i främsta
rummet avsåges till bemanning av den nytillkomna materielen.

Vid chefens för marinstaben nämnda skidvelse voro fogade såsom
bilagor två tabeller (även intagna i försvarskommitténs betänkande III
bil. 2, tabell 2 och 3), upptagande sammandrag av hela personalbehovet
för flottans mobilisering vid slutet av år 1911 dels efter gällande grunder,
och dels med tillämpning av de ifrågasatta inskränkningarna.

Med utgångspunkt från nämnda tabell 2 har beredningen beräknat
bemanningsbehovet i följande fall:

Sammanlagda behovet (mobiliseringsbehovet) . stam: 4,388 värnpl: 6,350

Kustflottans fartyg............ » 3,100 » 2,550

Kustflottans fartyg jämte sjöpositioner och
kustsignalväsende, för vilka senare per 7—141286 -

sonal måste finnas tillgänglig genast vid

mobilisering.........

Kustflottans fartyg samt sjöpositioner och
kustsignalväsende jämte fredsbehov för
stationer och varv.........

3/4 av kustflottans fartyg jämte fullt behov för
sjöpositioner och kustsignalväsende samt
fredsbehov för stationer och varv . . .

2/3 av kustflottans fartyg jämte fullt behov
för sjöpositioner och kustsignalväsende
samt fredsbehov för stationer och varv .

Fredsbehov å stationer, varv m. m.....

stam:	3,350	värnpl.:	■ 2,900
»	3,830	»	3,400 *)
»	3,050		2,800 *)
»	2,800	»	2,550»)
	480	»	500 *)

Anm. I. Ersättningspersonal, som ingår i samtliga här ovan anförda siffror,

är beräknad med 10 % av det verkliga behovet utom i sifferuppgiften
6,350, där det räknats med en högre procent.

Anm. II. I ovanstående slutsiffror är icke hänsyn tagen till under byggnad
varande fartyg (pansarbåten »Sverige>, minfartyget »Clas Fleming»,
en del undervattens- och flygbåtar).

Anm. III. Här avses behovet av vid mobilisering verkligen användbart manskap.

Försvar skommittén framhöll, att någon inskränkning i stambemanningen
för i l:a stridslinjen ingående fartyg icke borde vidtagas,
varemot för en del äldre fartyg i andra stridslinjen vissa inskränkningar
borde ske i överensstämmelse med vad som angivits i chefens för marinstaben
nyssnämnda utredning. Den faktiska ändring, som skulle kunna
ske i stammens antal, blev alltså beroende på kommitténs förslag beträffande
fartygsanskaffning.

I chefens för marinstaben underdåniga utredning och förslag till
flan för flottans krigsberedskap och övningar den 25 september 1913
anföres, att med tillämpning av antagna grunder i fråga om stambemanningen
vid flottan — nämligen att stammens styrka borde vara så
stor, att hela antalet manskap, som av densamma vid mobilisering erfordrades,
ständigt funnes i tjänstgöring — sjömanskårens styrka år
1910 bort utgöra 4,388 man. I denna utredning yttras vidai''e:

*) I dessa tal ingå även icke vapenföra (med omkring 400).

»Efter nämnda år har emellertid tillkommit följande nybyggda eller
under byggnad varande materiel, nämligen 1 l.-kl. pansarbåt, ett flertal
undervattensbåtar, 1 minfartyg samt flygbåtar, varjämte det torde vara
erforderligt att i planerna upptaga ytterligare ett förhyrt hjälpminfartyg.
Behovet av stampersonal för nämnda materiel utgör enligt hittills gällande
beräkningsgrunder — — — — 366 man (korpraler och yrkesutbildade
menige) av sjömanskåren.»

»Då från år 1911 till nu ingen materiel, för vilken stampersonal
beräknats, blivit avförd eller överförd till lokaleskadrarna eller 2. linjen,
skulle bemanningsbehovet, sedan ovannämnda nytillkomna materiel tratt i
tjänst och därest 1907 års beräkningsgrunder fortfarande tillämpades, utgöra
— — — — 4,799 man av sjömanskåren, därvid samtligt manskap
inom sjömanskåren räknats som yrkesutbildat. *)

Staterna för år 1914 upptaga dock endast — — — — 4,000 man
av sjömanskåren.»

»För att i största möjliga mån nedbringa kostnaderna och sålunda
begränsa ökningen av flottans stater, har inom marinstaben verkställts
beräkningar härom — — — —.

Härvid har i första hand besättningslistan för varje särskilt fartyg
reviderats, varvid tagits under omprövning icke blott huruvida respektive
besättningars numerär kunnat minskas, utan även huruvida en omläggning
mellan antalet stampersonal å ena sidan samt reservpersonal och värnpliktiga
å den andra kunnat ske. Dessa reviderade besättningslistor hava
under föregående års sjöexpeditioner varit överlämnade till vederbörande
fartygschefer för yttranden. Därav har framgått, att någon minskning i
numerären i allmänhet icke låtit sig göra, men att däremot en omläggning
mellan å ena sidan antalet stampersonal och värnpliktiga i en del fall
kunnat vidtagas, ehuru dock med stor tvekan under nuvarande korta
övningstid för de värnpliktiga och endast under förutsättning att utbytet
gäller de å sjömanshus inskrivna och att de värnpliktiga få kvarstå å ett
och samma fartyg under hela sin vapenövningstid, samt att de utbildas
endast för den befattning, de vid strid avses inneha.»

»Någon större reduktion i behovet av stampersonal enbart genom
utbyte i besättningslistorna för de särskilda fartygen av stam mot reserv
eller mot å sjömanshus inskrivna värnpliktiga har dock icke kunnat ernås.
Chefen för marinstaben har därför tagit under omprövning, huruvida icke 1

1) Häri synas likväl ingå rekrytkontingenterna för maskin-, ekonomi- och hantverksavdelningarna,
men ej för däcksavdelningen.

hittills gällande grunder för beräkning av personalbehovet vid mobilisering
och behovet i ständig tjänst varande stampersonal skulle kunna
jämkas i syfte att nedbringa sistnämnda behov.

Hittills har bemanningsbehovet vad beträffar stampersonal beräknats
lika för så väl rustade som icke rustade fartyg. Någon skillnad mellan de
f. d. stamanställde värnpliktigas och övriga värnpliktigas tjänstgöring vid
mobilisering har icke kunnat göras, så länge anställningstiden inom
sjömanskåren var kort. Sedan emellertid sistnämnda tid numera utsträckts
till omkring 4 år, har manskapet därunder som regel erhållit sådan yrkesutbildning,
att det efter avgången från sjömanskåren, åtminstone under
de närmaste följande åren, kan beräknas tjänstbart i de befattningar, det
senast innehaft ombord. Flottan erhåller därför numera genom rådande
manskapsorganisation en jämförelsevis god reserv av f. d. stamanställda.

Genom att på sätt närmare angives — — — — indela materialen
med hänsyn till olika beredskapsgrader och låta de f. d. stamanställda
ingå i stället för en del av i besättningslistorna upptagna korpraler och
meniga, stam, å sådana fartyg, som enligt den — — — — omhandlade
organisationsplanen (normalplanen för flottans krigsberedskap och
övningar) avses att rustas och bemannas först vid mobilisering, erhålles
en motsvarande minskning i behovet av nämnda kategorier stampersonal.

Med tillämpning av ovannämnda grunder har särskild utredning
verkställts beträffande mobiliseringsbehovet av personal för den materiel
m. m., som beräknas vara i tjänst åren 1915 och 1916. Därav framgår,
att om behovet av yrkesutbildat manskap såsom det framkommer enligt
nu gällande besättning slistor och beräkningsgrunder, jämföres med det
behov, som erhålles enligt de reviderade besättningslistorna och beräkningsgrunderna,
utgör det senare omkring 500 beställningar mindre inom
sjömanskåren, därvid i båda fallen icke medräknats det antal stamrekryter
av däcksavdelningen, som behöver ingå i sjömanskåren för att inom densamma
erhålla det erforderliga antalet yrkesutbildade av nämnda avdelning.
»

Enligt dessa grunder borde sjömanskårens totala numerär (rekrytkontingenterna
för samtliga avdelningar inräknade) alltefter fartygsmaterielen
utgöra år 1915 4,317 man och år 1916 4,638 man.

Man finner alltså, att det för flottans bemanning för närvarande tillläinpade
systemet avser, att de svårare befattningar, som kräva längre ut -

51 I

bildning, skola omhänderhavas av på frivillighetens väg anskaffad stampersonal,
medan de mindre krävande uppgifter, som ansetts kunna inläras
under en jämförelsevis kortare tid överlämnas åt värnpliktiga.

Detta system utgör en medelväg mellan två ytterligheter, den ena
med endast frivilliga och den andra med huvudsakligen värnpliktiga. Då
det gäller att bilda sig ett omdöme om detsamma likasom överhuvud om
värnpliktstjänsten vid flottan, har man att taga hänsyn — förutom till
kostnaden — ej ensam till den utbildning, som tjänsten vid flottan i våra
dagar kräver och måste kräva, utan även och kanske än mer till behovet
av för flottans bemanning ständigt förefintlig personal eller med andra ord
till flottans krigsberedskap.

Med avseende å behovet av utbildning gäller, att de s. k. förhandsmän
vid flottan, som nu erhållas på frivillighetens väg, ej skulle kunna ersättas
med värnpliktiga utan en avsevärd förlängning av övningstiden,
något som ju i och för sig ej behöver föranleda, att tjänstetiden för samtliga
värnpliktiga vid flottan erhåller samma längd. För en så lång tjänstetid
för de värnpliktiga har man av naturliga skäl hittills dragit sig. A
andra sidan skulle det ej vara ekonomiskt att i alltför stor utsträckning
anlita på frivillighetens väg förvärvat manskap. En sådan metod har även
sin naturliga begränsning i den tillgång därå, som utan alltför stora uppoffringar
kan erhållas. Och det är därför ej minst ur synpunkten av den
större eller mindre svårigheten att på frivillighetens väg erhålla det vid
varje tidpunkt erforderliga antalet manskap för att flottans krigsberedskap
skall vara tillfredsställande som frågan om övningstiden vid flottan
måste ses.

övningstiden vid flottan användes för närvarande i stort sett på De värnföljande
sätt?

Utbildningsåret börjar med november månad, då de värnpliktige,
tillhörande den allmänna tjänsten, inrycka för fullgörande af sin fredstjänstgöring.

Vid denna tid sammandragas så väl i Stockholm som Karlskrona en
rekrytavdelning, bestående av 2 å 4 pansarbåtar m. fl. fartyg, en torpedberedskap
bestående av ett logementsfartyg jämte ett antal torpedbåtar,
och en undervattensbåtsberedskap, till vilken räknas ett visst antal undervattensbåtar.
Här ombord äger nu den allmän-militära och förberedande
yrkesutbildningen, rekrytutbildningen, rum för under hösten antaget kontraktsanställt
manskap och för värnpliktige, tillhörande allmänna tjänsten

(å undervattensbåt användes dock icke värnpliktige). Samtliga dessa afdelningar
och beredskaper pågå under c:a 5 månaders tid, då desamma
i slutet av april stundom sammandragas under ett befäl och bilda en kustflotta
eller ock ordnas ihop i mindre förband. Nu anordnas yrkesskolorna,
skjut-, signal-, maskin-, torped- och undervattensbåtsskola ombord å fartygen.

Under juli och augusti äga eskaderövningarna rum.

I början av september utrycka de till allmän tjänst inskrivna värnpliktige,
och de flesta fartygen avrustas. Ett mindre antal artilleri fartyg
kvarhållas dock rustade eller rustas — dock ej rnobiliseringsbemannade —
för att under höstmånaderna utgöra en skoleskader, å vilken skjut- och
maskinskola anordnas. Samtidigt härmed är en signalskola anordnad i land
vid Karlskrona station.

Jämte ovannämnda utbildning förekommer därjämte en i det närmaste
analog utbildning av det under vintern tillkomna medelst kontrakt
anställda stammanskapet samt värnpliktige, tillhörande sjötjänsten. I slutet
av februari bruka några pansarfartyg sammandragas till en avdelning (vanligen
benämnd Karlskrona 2:a rekrytavdelning), å vilken nyssnämnda personal
under något mer än 5 månader bibringas den allmänmilitära och
förberedande yrkesutbildningen. Dessa fartyg ligga i allmänhet stilla tills
början av maj, då de tagas i anspråk för sjökadetternas övningar; under
någon kortare tid av sensommaren bruka de ingå i kustflottan och deltaga
i dess krigsövningar.

Ifrågavarande personal erhåller därefter, sedan sagda pansarfartyg
avsluat sina expeditioner, i början av september sin utbildning ombord å
ovan omtalade skoleskader och signalskola.

En del av sjötjänstens värnpliktiga kommer därjämte efter några
månaders rekrytutbildning i användning ombord å sjömätningsfartygen.

Därjämte pågår i land för de värnpliktige, vilka för tillfället icke
kunna beredas sjökommendering eller, såsom t. ex. med militärarbetarna,
icke skola sjökommenderas, utbildning i exei’cisskolorna å flottans stationer.

De stamanställda och de värnpliktige rekryterna utbildas hela tiden
samtidigt och jämte varandra, tills de värnpliktiga utrycka.

Grafiskt ter sig ovan gjorda framställning i stora drag av rekryternas
utbildning under den tid, som värnpliktiga nu äro i tjänstgöring under
ett övningsår, 1 november till följande 31 oktober, sålunda:

nov. dec. jan: febr. mars april maj juni juli aug. gept. okt.

: Stockholms rekrytavdelningi
■.................... " 1 —Skjut-, signal-, ;

v v vvwvvvv-vwyi

!Karlskrona rekrytavdelning; ! :maskinskola~»

: Stockholms torpedberedskap

-- 1 iTorpedskola Y

:xxxxxxxxxxxxxx:|
Karlskrona torpedberedskap: ,

: Stockholms nndervattcnsbåtsberedskap
; -: U.v.håtsskolajj

:xx+xxxxxxx+xxx:

Karlskrona undervattenshåtsbered skap .

Eskadcr övningar -

Karlskrona 2:ai
rekrvtavdeln. ;

avdelning

: Skoleskader :

: xxx xxxxxxxXX

(skjnt- o. maskinskola)

å Karlskrona st:n

De värnpliktige minmatroserna, vilka inskrivas i sjötjänst och endast
tilldelas Stockholms station, fullgöra sin vapenövning med en första tjänstgöring
om 200 dagar och en repetitionsövning om 100 dagar.

Såsom framgår av ovanstående kommer större delen av de värnpliktiga
vid flottan till användning inom däcksavdelningen såsom artilleri-,
signal- och minmatroser, där en ganska stor grad av militär yrkesskicklighet
är av nöden. Såsom förhandsmän, vartill utbildningen kräver avsevärt
mer än ett år, kunna de icke med nuvarande övningstid bliva användbara.
För de befattningar, åtminstone inom däcksavdelningen, som
för närvarande avses att fyllas av värnpliktiga, nå dessa endast genom
specialisering en färdighet, som dock borde vara större. Samövningen
inom fartygen blir med nuvarande övningstid ej heller tillfredsställande.
Chefen för flottans stab anförde härutinnan redan i sitt förslag år 1906:

»Vad utbildningen beträffar har nämligen erfarenheten under de senare
åren givit vid handen att den tid, som nu kan anslås till de förbe -

I 54

redande övningarna för de å sjömanshus inskrivna, eller omkring tre månader,
är för kort för att medgiva dessa värnpliktiga att i tillräcklig mån
tillgodogöra sig den därpå följande utbildningen vid skolor ombord. För
att de förberedande övningarna skola kunna medföra åsyftad nytta, torde
de böra utsträckas till omkring sex månader. Då därjämte för skolor
ombord och tjänstgöring å eskader minst lika lång tid såvitt möjligt bör
komma de värnpliktiga till del, som för närvarande årligen härför avses
för stampersonalen, eller omkring fem och en tredjedels månader, kan
uppenbarligen den nu till trehundra dagar bestämda övningstiden icke
medgiva så noggrann förberedande utbildning av de värnpliktiga, som visat
sig erforderlig. Ur utbildningssynpunkt är därför en utsträckning av
nämnda tid till ett år synnerligen önskvärd.»

Vad nu sagts, gäller särskilt de i »sjötjänst» inskrivna värnpliktiga,
vilka i allmänhet ej äro sjöfolk och sålunda icke före tjänstgöringens början
förvärvat sjövana in. in., som i viss mån underlättar utbildningen.

Med de krav, som måste ställas på mängden av flottans värnpliktige,
blir i varje händelse med den nuvarande övningstiden ett forcerande
av utbildningen nödvändigt, vilket tröttar personalen och understundom
kommer dess intresse att slappna.

Aven med nu tillämpade system för flottans bemanning är därför
redan ur övningssynpunkt en utsträckning av tjänstetiden för flottans värnpliktiga
till omkring ett år synnerligen motiverad.

Då denna tjänstetid bör såsom den nuvarande i regel fullgöras i
eu följd, varvid det, såsom framhållits i chefens för marinstaben sistnämnda
utredning, är fördelaktigt, om den äldre årsklassen hunnit rycka
ut, innan den äldre börjar sin tjänsgöring, torde tjänstetiden böra bestämmas
ej till fullt ett år, utan till 360 dagar.

Man kan ifrågasätta, om en utsträckning av övningstiden vid flottan
bör avse så val sjöfolket — värnpliktiga i den »allmänna tjänsten» — som
övriga värnpliktiga. Det torde nämligen kunna förutsättas, att de förra
med hänsyn till sin civila sysselsättning skulle drabbas mindre tungt av
en sådan förlängning än de övriga. A andra sidan är det ur mobiliseringssynpunkt
av synnerlig vikt att även äga tillgång till de från lantrullföringsområdena
inskrivna, vilka kunna förutsättas vara vida mera stabila
till sina vistelseorter än sjöfolket, beträffande vilket man kan antaga,
att en väsentlig del uppehåller sig utom fäderneslandet eller eljest vid
mobilisering ej alls står att påräkna.

Aven skulle kunna ifrågasättas, om längre övningstid skulle kunna
åläggas däcksavdelningens värnpliktiga, för vilka en sådan är mest behövlig,
än|de övriga till tjänst ombord avsedda värnpliktiga. Ur samöv -

ningens synpunkt, som kräver, att fartygen under övningstiden äro så bemannade,
att övningar å dem kunna bedrivas, lär emellertid detta — som
i varje händelse ur krigsberedskapssynpunkt ej skulle vara tillrådligt —
icke låta sig göra.

De krav, som man numera ur krigsberedskapssynpunkt måste ställa på Krigsflottans
bemanning, äro synnerligen stora. Man har i sådant avseende att beredskapen.
ihågkomma, att flottan när som helst kan bliva satt inför uppgiften att
avvärja en fientlig överrumpling sjöledes, och att för sådant ändamål de
flesta länder, som kunna utsättas härför, se sig nödsakade att hålla sjöstridskrafter
stridsberedda under varje tid, då något sådant kan ifrågakomma
d. v. s., vad oss angår, hela året runt. En sjöstyrkas krigsberedskap
är därvid naturligen beroende icke blott på att materielen hålles i
stridsdugligt, skick, utan även på att bemanning finnes, som vid behov
kan fullgöra alla sina åligganden.

Såsom förut omförmälts har också avsikten varit, att vid flottan i
dess iLeUiet, underbefäl och förhandsmän — d. v. s. allt det manskap, som
överhuvud är avsett att utgöras av stammanskap — skola ständigt finnas i
tjänstgöring i tillräckligt antal. Då man, som nämnts, med hänsyn härtill beräknat
stammanskapets antal, har man naturligen avsett ett större antal
för första stridslinjen än för mera sekundära uppgifter, som fyllas av äldre
fartygsmateriel. I fråga särskilt om fartyg av sistnämnda slag har man,
såsom framhållits, ansett sig kunna minska antalet stammanskap i samma
mån som de värnpliktiga erhålla en bättre utbildning.

Redan med hänsyn till vakanserna bland stammen, vars rekryter
även behöva viss tids övning, innan de kunna användas vid moblisering,
är emellertid krigsberedskapen mer eller mindre reducerad. Och i vad
densamma beror av de värnpliktiga, blir den med nuvarande övningstid
för dem allt för växlande under olika tider av året.

Chefen för marinstaben yttrar härom i sin förutnämnda utredning
den 25 september 1913:

»Av det anförda framgår sålunda, att enligt nu tillämpade övningsplan
är flottans krigsberedskap otillfredsställande under så gott som hela
året. Under månaderna januari—augusti förbättras krigsberedskapen
långsamt i samma mån besättningarna och fartygen inom kustflottan hinna
bliva samövade, så att den vid början av september månad kan anses
någorlunda god, men då utrycka de till allmän tjänst inskrivna värnpliktiga
och kustflottans fartyg avrustas med undantag av ett mindre antal
fartyg, som med skolbeinanning under september och oktober månader

8—141286.

utgöra skoleskadern. Under tiden efter kustflottans upplösning i början
av september till årets slut är krigsberedskapen så gott som ingen, i det
besättningarna å de fartyg, som rustas i början av november för att ingå
i rekrytavdelningarna, till stor del utgöras av helt och hållet oövade stamrekryter
och till allmän tjänst inskrivna värnpliktiga.»

Beträffande den del av flottan, som året runt borde hållas i stridsberedskap,
yttrar närmare chefen för marinstaben i sitt förslag 18/io 1906:

»Den betydande kostnad, som vidmakthållandet av en fullständig
och hela flottan omfattande krigsberedskap skulle komma att medföra,
tvingar dock att så långt sig lämpligen göra låter nedbringa de krav, som
ur militär och politisk synpunkt framstå såsom önskvärda, och torde härvid
följande minimifordringar med avseende å personaltillgången i fredstid
böra uppställas nämligen:

a) stampersonalen bör hållas vid sådan styrka, att det antal officerare,
civilmilitära tjänstemän, underbefäl och yrkesutbildat manskap, som
vid moblisering erfordras, ständigt finnes i tjänstgöring; samt

b) av värnpliktiga bör alltid ett så stort antal för tjänst ombord
avsedda finnas i tjänstgöring, att följande bemanningsbehov av dylik personal
när som helst må kunna fyllas nämligen:

för samtliga jagare och torpedbåtar: hela behovet,

» kustflottans övriga stridsfartyg; 3A av behovet, samt
» lokalstyrkornas övriga stridsfartyg, halva behovet.

Detalj beräkningar beträffande personalbehovet vid moblisering av
flottan åren 1908 och 1913 äro bilagda chefen, för flottans stab skrivelse
den 18 oktober 1906.»

Av det av chefen för marinstaben i hans den 25 september 1913
avgivna förslag, som ovan återgivits, framgår, att man härutinnan numera
anser sig böra räkna med delvis förändrade grunder.

Sistnämnda förslag utföres i denna del närmare sålunda, att fartygsmaterielen
anses böra indelas i två huvudgrupper.

1) sådan, för vilken, såvitt möjligt och till den utsträckning de värnpliktigas
vapenövningstid det medgiver, fullständiga mobliseringsbesättningar
böra finnas i ständig tjänstgöring; och

2) sådan, för vilken under fredstid endast en mindre del av besättningen
beräknas vara i ständig tjänstgöring.

Förutom förenämnda indelning ur krigsberedskaps- och bemanningssynpunkt
i två huvudgrupper skulle enligt närmare angivna grunder farsygsmaterielen
med särskild hänsyn till graden av krigsberedskap indelas

i tre ber edskapsgråder, varav de båda högsta skulle ingå i första huvudgruppen.

Stambemanningen skulle vara fulltalig för:

a) fartyg, som enligt normalplanen för flottans krigsberedskap och
övningar avses tillhöra I krigsberedskapsgraden;

b) fartyg, som enligt normalplanen för flottans krigsberedskap och
övningar avses tillhöra II krigsberedskapsgraden;

c) sjöpositioner;

d) kustsignalväsendet; samt

e) överstyrelse, stationer och varv enligt gällande fredsbesättnings listor.

Reducerad stambemanning skulle finnas för:

fartyg, som enligt normalplanen för flottans krigsberedskap och övningar
avses tillhöra III krigsberedskapsgraden.

Värnpliktiga böra vara i ständig tjänstgöring till det antal, att följande
bemanningsbehov av dylik personal när som helst må kunna fyllas,
nämligen:

hela behovet för:

a) fartyg, som enligt normalplanen för flottans krigsberedskap och
övningar avses tillhöra I. krigsberedskapsgraden;

b) fartyg, som enligt normalplanen för flottans krigsberedskap och
övningar avses tillhöra IT. krigsberedskapsgraden;

c) sjöpositioner;

d) kustsignalväsendet; och

e) överstyrelse, stationer och varv enligt gällande fredsbesättnings listor.

Frågan om flottans krigsberedskap sammanhänger nära med frågan
om dess materiel och förläggning i fredstid. Innan frågorna härom blivit
besvarade, saknar beredningen förutsättning att närmare ingå på spörsmålet
om de sålunda angivna kraven även äro de, som för framtiden böra
uppställas.

Det synes emellertid naturligt, att, om verkligen ett visst antal fartyg
ständigt hållas så att säga i första stridsberedspap, fordran på kvantiteten
av denna stridsberedskap skulle kunna sättas något lägre än
eljest. Det är nämligen, bortsett från tilläventyrs förefintliga vakanser,
att märka, dels att en del av stammanskapet under rekrytutbildningen är
jämförelsevis oövat, och dels att en annan del är upptaget i underoflicersoch
korpralskolor eller på annat sätt, varför även med den antagna utgångspunkten
i fråga om stammens antal ej mer än en del av denna
kan hållas ombord å rustade fartyg med i allo samövad besättning.

I enlighet härmed och under förutsättning att stammanskapats antal
fortfarande bestämmes efter hittills tillämpade grunder, samt att flottans
materiel är den nu befintliga, har beredningen med utgångspunkt från ovan
å sid. 47 och 48 upptagna sammanställning ansett sig böra undersöka, hur
stort antal värnpliktiga, som årligen skulle erfordras i tjänstgöring, om
3A eller 2A av kustflottan (alla fartyg utom lokalstyrkorna) jämte helt och
hållet sjöpositioner och kustsignalstationer ständigt hållas fullt rustade och
bemannade. Därvid har — enär det sistnämnda konstanta behovet utgör
omkring 350 man — befunnits, att i förra fallet skulle erfordras 2,300
värnpliktiga och i det senare 2,050. Om endast V2 av kustflottan samt sjöpositioner
och kustsignalstationer till fullo hållas sålunda rustade, blir behovet
värnpliktiga endast 1,625. Stationer och varv tilldelas, såsom ovan
nämnts, till större delen icke vapenföra.

I de för beredningens räkning verkställda utredningar har beräknats
en tid av sex månader, innan de värnpliktiga med fördel kunna
komma till användning vid mobilisering. I förut omförmälda 1908 års
sakkunnigebetänkande har härför beräknats en tid av 3 månader, en beräkning,
som synes hava godtagits även av försvarskommittén. Chefen
för marinstaben anför också i sin omförmälda utredning innevarande år,
att den tid, som erfordras för att utbilda en rekryt eller värnpliktig, så
»att han kan finna sig till rätta ombord och sköta de mest enkla befattningar
d. v. s. vara mobiliseringsbar, lärer icke kunna sättas lägre än 3 månader».
Med denna utgångspunkt skulle, om övningstiden utsträckes till
360 dagar och fördelas såsom föreslagits av försvarskommittén III sid. 123,
vilken fördelning — som innebär, att de värnpliktiga i allmän tjänst skulle
börja sin tjänstgöring den 1 november och de värnpliktiga i sjötjänst påföljande
1 februari — beredningen efter undersökning funnit vara den lämpligaste,
förhållandet mellan nuvarande övningstid och en dylik av 360
dagar ställa sig som följer:

Nuvarande tjänstetid.

l:a året. jan. febr. mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov. dec.

2:a året

360 dagars tjänstetid.

l:a året. jan. febr. mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov. dec.

2:a året.

59 |

Krigsberedskapen, i vad den är beroende av övningstidens längd och

fördelning.

	jan.	febr. mars april	maj juni juli ang. sept.	okt. nov. dec.
Antal man.	0. i	135 0.	Nu va rande tjänst etid. : 1950. i	: • j 650;. a
Antal man.	650. ;	i 1350. :	360 dagars tjän stetid.: 19:50.	6150
	-----			• : \| 1 : : : :
— — —---sjötjänst. Anm. Siffrorna äro medeltal än antalet fullt vapenövade per år.	till tjänstgöring tillstädeskomna per	år och äro något högre

Den tid av 3 månader, som ansetts åtgå för att de värnpliktiga skola anses mobiliseringsbara,
är i tablån icke inräknad.

I denna beräkning har hänsyn ej tagits till att en förut angiven
ringa del av de där avsedda värnpliktiga — »i allmän tjänst» och »sjötjänst»
— äro icke vapenföra. Ej heller har hänsyn tagits till att för en
liten del värnpliktiga tjänstetiden kan såsom för närvarande böra fördelas
å en första tjänstgöring och en till senare år förlagd repetitionsövning.

Av beräkningen framgår, att med nuvarande övningstid av 10 månader
antalet i tjänst varande värnpliktiga är mycket varierande. Sålunda
är under tiden fr. o. in. 20 februari t. o. m. 4 september såväl den allmänna
som sjötjänsten eller omkring 1,950 man under övning, under det
att mellan början av september och de första dagarna av november antalet
endast är omkring 650 och mellan 19 december och 20 februari omkring
1,300 man. Genom införande av 360 dagars övning blir detta missförhållande
avhjälpt, då samma antal värnpliktiga av nyss nämnda båda
tjänster alltid är i tjänstgöring.

Även ur krigsberedskapssynpunkt — de värnpliktiga anses fortfarande
krigsberedda efter 3 månader — finner man, att en utsträckning
av övningstiden med 60 dagar skulle medföra avsevärda fördelar framför
den nuvarande.

Den nuvarande övningstiden lämnar sålunda under IV2 månad (19

december—5 februari) intet, under nära 372 månader (4 september—19
december) 650 man, under omkring 372 månader (4 februari—20 maj)
1,350 man samt under de återstående 372 månaderna (20 maj—4 september)
1,950 man mobiliseringsbart manskap.

360 dagars övningstid åter giver under 3 månader (1 november
—1 februari) 650 man, under ävenledes 3 månader (1 februari—1 maj)
1,350 samt under de återstående 6 månaderna (1 maj—1 november) 1,950
man mobiliseringsbart manskap.

I medeltal per månad innebär detta, att den krigsberedda värnpliktskontingenten
ökas med 28 % av det nuvarande medeltalet.

I den mån årskontingenten värnpliktiga ökas, exempelvis genom uttagande,
såsom av marinstabschefen föreslagits, i viss omfattning till flottan
även av å sjömanshus inskrivna med mindre sjötid än 12 månader, inträder
en ytterligare förbättring i nu angivna förhållanden.

För utjämnande av tillgången värnpliktiga till ett under hela året
mer konstant antal kan även tänkas en sådan anordning, att en del av de
värnpliktiga i allmän tjänst fullgöra sin tjänstgöring samtidigt med de till
sjötjänst inskrivna — något som dock knappast ansetts tillrådligt (se kapten
Fevrells utredning).

Huru en övningstid av 360 dagar lämpligast borde anordnas, framgår
närmare av följande yttrande av chefen för marinstaben i hans omförmälda
utredning den 25 september i år:

»Inryckningstiden för allmän tjänst borde, såsom nu, äga rum i
början av november, vilken tidpunkt ur såväl flottans som de värnpliktigas
synpunkt visat sig lämplig. Dessa värnpliktiga hava i början av januari
hunnit erhålla sådan förberedande rekrytutbildning, att fartygen då skulle
kunna lämna flottans stationer och under de tre sista veckorna av januari,
innan den strängaste vintern inträder, utföra vinterövningar under gång.
Dylika övningar äro av stor betydelse icke blott för personalens härdning
och utbildning, utan även för materielens hållande i för dess användning
vintertid erforderligt skick.

För till sjötjänst inskrivna, vilka nu inrycka omkring den 20 februari,
torde inryckningstiden böra framskjutas ett par veckor eller till början
av februari. Dessa värnpliktiga skulle, sedan fartygen efter avslutandet
av vinterövningarna under gång återkommit till flottans stationer och den
årsklass till sjötjänst inskrivna, som då fullgjort sin tjänstgöring, utryckt,
embarkera i deras ställe och erhålla sin första rekrytutbildning så att de
i slutet av april, då kustflottan åter lämnar stationerna, skulle vara mobiliseringsbara
i lägre befattningar ombord.

61 I

Yrkesutbildningen för de värnpliktiga avses i huvudsak äga rum
för allmän tjänst under månaderna maj—juni och för sjötjänst under
tjänstgöring till sjöss efter juni månads slut.

Då de till allmän tjänst inskrivna i början av november uttryckte,
skulle de viktigare av de av dem bestridda posterna övertagas av till sjötjänst
inskrivna, vilka stått ombord under nio månader. Då därefter i
början av februari de till sjötjänst inskrivna, sedan fartygen återkommit
från tre veckors vinterövning till sjöss, utryckt, skulle de poster, de bestritt,
övertagas av de till allmän tjänst inskrivna, som under de tre månaderna
de varit i tjänstgöring visat sig bäst hava tillgodogjort sig utbildningen.
De utryckta sjötjänsterna ersattes med nyinryckta sådana, som
insattes å de poster, som bliva lediga genom allmän tjänsternas förflyttning
till viktigare poster.»

En till ett år utsträckt övningstid för flottans värnpliktiga skulle
alltså medföra följande fördelar:

1) Bättre utbildning och särskilt större möjlighet till samövning i
fartyg och fartygsförband i förening med ett lugnare och lämpligare system
vid utbildningen, något som skulle verka till fördel även i fråga om
stampersonalen;

2) Förbättrad krigsberedskap med mindre växlingar av personalstyrkan
och större kontinuitet i personalens tjänstgöring ombord å fartyg,
varå de vid mobilisering avses vara kommenderade;

3) Möjlighet att å vissa fartyg i enlighet med marinstabschefens ovan
återgivna yttrande i större utsträckning än med nuvarande övningstid
ersätta stammanskap med värnpliktiga, något varom dock slutlig utredning
ännu ej föreligger;

4) Större möjlighet att utbilda därför lämpliga värnpliktiga till
reservunderbefäl, för vilket ändamål den nuvarande övningstiden visat sig
för knapp.

Den ökning av sjöförsvarets årliga kostnader, som betingas därav,
att tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga utsträckes från 300 till 365
dagar beräknades av försvarskommittén till omkring 485,000 kronor, eller
då tjänstgöringstiden för militärarbetare nedsattes till 182 dagar, till omkring
425,000 kronor.

De av beredningen verkställda beräkningar, som avse övningstidens
utsträckning med 60 dagar för samtliga i allmän tjänst och sjötjänst inskrivna
värnpliktiga, hava resulterat i en kostnadsökning av omkring
400,000 kronor.

Beredningen har av anförda skäl ansett sig böra förorda en utsträckning
av övningstiden vid flottan till 360 dagar.

Man har visserligen med avseende å övningstiden för de värnpliktiga
vid flottan framhållit såsom önskemål, att denna måtte åtminstone
för de ä sjömanshus inskrivna värnpliktiga utsträckas ända till två år och
såsom fördelar därav anfört, att detta på grund av den minskning av stammens
antal, som därigenom bleve möjlig, jämte andra beräknade besparingar,
skulle kunna ske utan ökning av den i gällande stater upptagna
kostnaden, att den värnpliktiga årskontingenten för flottan därigenom skulle
kunna minskas (enligt kapten Fevrells utredning förutsattes minskning ske
med 300 å 400 man av de värnpliktiga i »sjötjänst») samt att framför allt
flottans bemanningsfråga endast därigenom skulle kunna slutgiltigt lösas.
Varje utsträckning av övningstiden till kortare tid än två år lär däremot
ej medgiva någon egentlig ändring i proportionen mellan stam och värnpliktiga
vid flottan (se kapten Fevrells utredningar) och alltså ej tillgodose
sistnämnda viktiga önskemål.

Bortsett från att även med 2-årig värnplikt stammens antal i allt
fall måste förbliva ganska avsevärt — enligt beräkning (se kapten Fevrells
utredning), vari emellertid ingått nyssnämnda minskning av årskontingenten
värnpliktiga, skulle stammen kunna minskas endast med
ungefär nuvarande vakansantal — är dock därvid att beakta, att en så
lång övningstid visserligen skulle kunna säkerställa krigsberedskapen, i den
mån denna är beroende av ständig tillgång till ett visst antal fullt utbildat
manskap, men att, då å andra sidan endast en jämförelsevis ringa del
av de en gång väl övade värnpliktiga i allt fall skulle finnas att tillgå vid
mobilisering, den långa övningstiden ej skulle giva samma valuta, som om
fråga vore om andra värnpliktiga, vilka ej ägna sig åt yrken, som därvid
i samma omfattning föranleda till utevaro. Dylika värnpliktiga åter kunna
av hänsyn till arméns behov ej i större omfattning avses för flottan.

Då därför den sålunda ifrågasatta längre övningstiden för flottans
värnpliktiga skulle tjäna så gott som ensamt den visserligen nog så viktiga
krigsberedskapen och i varje händelse erfordras endast i den mån denna
ej på frivillighetens väg kan tillgodoses, torde man i detta avseende under
inga omständigheter behöva gå längre än denna hänsyn kräver.

Ur denna synpunkt har inför nuvarande stora vakanser vid flottan,
vilka befaras bliva ännu avsevärt mycket större redan från och med innevarande
höst (se härom kapten Fevrells utredning), och inför den fara, som
kan ligga häri, för beredningen framhållits, att en garanti i detta avseende

borde tillskapas genom en lagbestämd rätt i någon form att under vissa särskilda
omständigheter hålla vissa värnpliktiga i tjänst längre än som normalt
kan vara medgivet. En sådan längre tjänstetid skulle efter mönstret av förhållandena
vid andra vapenslag kunna tänkas i främsta rummet ifrågakomma för
utbildande av reservunderbefäl vid flottan. I detta avseende torde dock med
hänsyn till det stora antalet underbefäl och f. d. underbefäl vid detta vapenslag
något särskilt framträdande behov knappast förefinnas (se dock marinstabschefens
och kapten Fevrells utredningar). I varje fall skulle en ensamt ur
denna synpunkt tillkommen längre tjänstetid för vissa värnpliktiga ej vara tillräcklig
för nu avsedda ändamål. Därför skulle erfordras en större kontingent
värnpliktiga, exempelvis 30 a 40 % av den allmänna tjänstens värnpliktiga.
Dessa skulle då under en längre tjänstetid av exempelvis ett år kunna
erhålla en fortsatt utbildning, särskild lämpad för att bereda dem kunskaper,
vilka i deras egenskap av sjömän för framtiden borde kunna komma dem
till godo inom handelsflottan och av vilken de antagligen skulle kunna draga
större nytta än om den meddelades ett mer än dubbelt större antal värnpliktiga,
vilka därutinnan alla bleve lika ställda. Ur handelsflottans egen
synpunkt skulle en sålunda för en del värnpliktiga förlängd tjänstetid även
kunna vara till någon viss nytta. Måhända skulle uttagningen till sådan längre
tjänstgöringstid, vilken naturligen borde medföra ungefär samma ekonomiska
och andra förmåner som stamanställning, lämpligast böra ske redan vid inskrivningen
i främsta rummet på frivillighetens väg. Måhända skulle den
också kunna erhålla formen av en utvidgning av den rätt att under vissa
villkor kvarhålla de värnpliktiga i tjänst längre än som i allmänhet är medgivet,
vilken senast under förlidet år kommit till tillämpning. I bägge
fallen skulle den ifrågasatta längre tjänstetiden ej inträda, med mindre
än att antalet vakanser bland stammen hade nått den punkt, att stamstyrkan
understege ett visst med hänsyn till krigsberedskapen fastställt och
oundgängligt befunnet mått.

1 fråga om de fördelar, som kunde beredas dessa värnpliktiga med
hänsyn till deras framtid inom handelsflottan, hänvisas till försvarskommitténs
betänkande samt till de utlåtanden i detta avseende, som tillställts
beredningen.

På grund av vad ovan anförts föreslår beredningen,

att övning stiden för de värnpliktiga vid flottan utsträckes
med 60 dagar till 360 dagar att, därest ej
särskilda omständigheter därifrån föranleda undantag,
fullgöras i en följd.

9—141286.

Kustartilleriet.

Arskontingenten vapenföra värnpliktiga vid kustartilleriet utgör omkring
1,160.

De värnpliktiga tilldelas redan vid inskrivningen någon av artilleri-,
minör-, ekonomi-, maskin- eller hantverksavdelningarna. Av dessa tilldelas
vid ett regemente artilleriavdelningen omkring 300, minöravdelningen
omkring 100, ekonomiavdelningen omkring 50, maskinavdelningen omkring
75 och hantverksavdelningen omkring 25 värnpliktiga om året. Återstående
behovet vid ekonomi- och hantverksavdelningarna fylles med icke
vapenföra.

Stammens antal — enligt för närvarande gällande stat 1,361 —
är väsentligen grundat på de beräkningar, som på sin tid verkställdes
av 1899 års kustartillerikommitté. Denna kommitté yttrar i denna del
bland annat:

»Utsträckningen av beväringens vapenövningstid från 90 till 365 dagar
ökar i hög grad beväringens värde för försvaret och medför således
för kustartilleriet ett betydande krafttillskott. Utöver de fördelar, som
genom en utsträckning av övningstiden tillgodokommer alla vapenslag, medför
denna utsträckning för kustartilleriet den särskilda vinst, att kustfästningarnas
säkerhetsbesättningar av stammen under hela eller större
delen av aret förstärkas med den inkallade beväringssklassen, vilket med
nu gällande värnpliktslag blott under en kortare tid av året är förhållandet.

Nu omnämnda fördelar, vunna genom utsträckningen av beväringens
vapenövningstid, äro så stora, att de medgiva en ej obetydlig minskning
av stampersonalen, sådan den under förutsättning av endast 90 dagars
vapenövning för beväringen blivit av kommittén föreslagen, utan att kustartilleriets
krigsduglighet härigenom sättes på spel.

Man får dock icke föreställa sig, att beväringsmän, vilka vapenövats
under 365 dagar, kunna i allmänhet ersätta stammanskap vid ett
vapenslag sådant som kustartilleriet, utan kräves, för att sådant utbyte
skall ske, enligt kommitténs åsikt, ännu längre vapenövningstid. Vad

65 |

som särskilt ställer sig hindrande i vägen för större indragning av stamtruppen,
är svårigheten vid rekrytering av underbefälet — — — —.»

»En betydande brist i stammen, om än oroande, vilket vapenslag den
än drabbar, innebär en alldeles särskilt stor fara för ett vapen sådant
som kustartilleriet, vilket till följd av sitt läge i yttersta stridslinjen till
lands är utsatt för att före övriga delar av krigsmakten — flottan undantagen
— träffas av en fiendes första slag, långt innan övning hunnit bibringas
den inkallade beväringen, ja måhända innan inkallelseorder hunnit utgå.

Det ligger till följd härav synnerligen stor vikt uppå, att kraftiga
åtgärder vidtagas för att, så vitt möjligt, hålla kustartilleriets kader
fulltalig, och är härvid, såsom förut blivit antytt, i första hand angeläget
att förbättra avlöningen.»

Genom 1901 års riksdags beslut sattes tjänstetiden för de värnpliktiga
65 dagar lägre än i då föreliggande beräkningar angående stammanskapets
antal förutsatts; detta föranledde emellertid icke till någon
ökning av stammens föreslagna antal.

Antalet volontärer enligt stat,1) jämfört med det den 10 juli 1913
befintliga antalet, framgår av följande tablå.

Regemente.	Undero fficers-korpraler.	Korpraler.	Meniga.	Summa.
Enligt stat.	Befint- liga.	Enligt stat.	Befint- liga.	Enligt stat.	Befint- liga.	Enligt stat.	Befint- liga.
Vaxholms kustart tregge . .	93	82	217	no	402	450	712	642
Karlskrona > . .	84	85	200	149	365	400	649	634
Summa	177	167	417	259	767	850	1,961	1,276

Utbildningstiden för de värnpliktiga är för närvarande fördelad på De vämpliken
första tjänstgöring under andra värnpliktsåret, bestående av rekryt- f’0°* nvrlin9-skola i 216 dagar från mitten av januari till mitten av augusti och regementsövning
omedelbart efter rekrytskolans slut i 42 dagar från mitten av
augusti till slutet av september samt en andra tjänstgöring under fjärde
värnpliktsåret i 42 dagar under samma tid som andra årsklassens regementsövning.

Med nuvarande övningstid för de värnpliktiga hava dessa ej ansetts
kunna bibringas de färdigheter, som måste ställas på obefordrat manskap.
Beträffande utbildningen vid de olika avdelningarna må följande anföras.

!) Häri ingå även musikvolontärer med omkring 4 underofficerskorpraler, 8 korpraler,

6 2. klassens kustartillerister och 8 3. klassens kustartillerister.

| 66

Artilleriavdelningen De övningsgrenar, som huvudsakligen här förekomma,
äro: artilleriexercis; artillerimaterielens handhavande; ammuni tionens

aptering; riktövningar, skjutövningar med pjäser, handvapensexercis
och skjutövningar med karbin, båttjänst, gymnastik och simning, bestyckningsarbeten;
samt befästningsövningar.

Artilleriövningarna avse utbildningen vid svåra kanoner och haubitser,
vid medelsvåra och lätta snabbskjutande pjäser, vid kulsprutor, vid
rörlig bestyckning och vid artilleri, uppställt å båtar. Då utbildningen är
väsentligt olika vid dessa pjässlag skall den enligt skolreglementet specialiceras,
så att ett kompani endast utbildas vid de pjäser, kompaniet är
avsett att bemanna vid mobilisering. Härigenom sker utbildningen ibland
vid två olika pjässlag och ibland, där olikheten i utbildningen ej är för
stor, vid flera.

En del av dessa pjäser torde vara svårare att betjäna än arméns artillerimateriel,
t. ex. de svåra flackbanepjäserna och haubitserna med sina
ömtåliga och invecklade lavettage, vars mekanismer påkalla synnerligen
noggrann skötsel.

Någon utbildning i ridning, körning och hästskötsel för den rörliga
bestyckningens handhavande förekommer ej, men här tillkommer i stället
transporter av denna materiel på båtar och pråmar och dess uppställande
på avskilda anordnade platser.

Infanteriövningarna måste förekomma för att personalen skall hava
förmåga att avslå stormningsanfall vid batterier och kunna uppträda på
öarna. Till skjutövningar med karbin äro anslagna 175 skott pr man.

Befästningsövningar — anordnade av lägerskydd, maskeringar och
stormhinder — hava med nuvarande övningstid ej annat än undantagsvis
medhunnits av värnpliktiga, men däremot bedrivits av stammen.

önskvärdheten av att de värnpliktiga beredas tillfälle att deltaga i
skarpskjutningar med pjäser vintertid bör här framhållas. Detta önskemål
kan med utsträckt tjänstgöringstid tillgodoses.

Minör avdelningen. Vid denna avdelning förekommande övningsgrenar
äro huvudsakligen: mintjänst; bevakningstjänst; båttjänst; strålkastartjänst;
telefontjänst; handvapensexercis och skjutövningar med karbin
; gymnastik och simning.

Min- och bevakningstjänsten utföres till sjöss, varför de värnpliktiga
måste utbildas till sjömän. Vid inskrivningen uttagas i allmänhet skärgårdsfolk
till denna tjänst. Ändock måste mycken tid och omsorg nedläggas
på båttjänsten. Ett önskemål har varit, att dessa värnpliktiga erhölle
någon färdighet i signalering, åtminstone i semaforering och signalering
med blinklantärna. Tiden har emellertid varit för knapp för inlä -

randet av denna övningsgren, vilken hittills huvudsakligen endast bedrivits
av stammen. Minörpersonalens tjänstgöring vid minspärrningar, å bevakningsbåtar
och utposter nödvändiggör samma utbildning i handvapensexercis
och skjutövningar med karbin som för artilleriavdelningens personal.

Vid minöravdelningen uttagas lämpliga värnpliktiga för särskild utbildning
till elektriker, telefon- och telegrafarbetare samt signalmän. För
att dessa skola hinna utbildas någorlunda nöjaktigt, har deras övriga utbildning
i mintjänst måst åsidosättas.

Ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningarna. Personalen vid dessa
avdelningar erhålla 2 veckors uteslutande militär utbildning, varefter den
utbildas huvudsakligen i egen yrkesgren och samtidigt i mindre utsträckning
tillsammans med artilleri- eller minöravdelningarna i några militära ämnen.

Maskinavdelningens personal är i allmänhet tjänstgörande å de båtar,
belysnings- och kraftstationer, varav övriga avdelningar betjäna sig vid
övningarna. Då eldare och vapensmeder hava en svårskött och dyrbar
materiel att handhava och då de hava att betjäna övriga avdelningar vid
övningarna, torde det vara nödvändigt, att de vapenföra värnpliktiga, _ som
uttagas i sådan tjänst, erhålla samma övningstid som artilleri- och minöravdelningarna.

Eu utsträckning av övningstiden för de värnpliktiga vid kustartilleriet
skulle sålunda möjliggöra en bättre utbildning av dem dels i allmänhet
i de olika övningsgrenarna och i skötseln av materielen, dels ock särskilt
i vissa utbildningsgrenar, som nu måst åsidosättas. Vid sådant förhållande
och då man med stöd av den erfarenhet, som numera vunnits,
anser, att en övningstid av ett år — möjligen med få undantag i fråga om
minöravdelningen — är tillräcklig för bibringande av de färdigheter, varom
här är fråga, har beredningen ansett sig höra förorda en dylik utsträckning.
Detta så mycket mer som en sådan ökning, såsom nedan skall
visas, medgiver så stor minskning av antalet menig stam, att den besparing,
som därigenom vinnes, till fullo förslår till bestridande av den av
den ökade övningstiden föranledda ökade kostnaden. Genom en lämplig
förläggning av en med 65 dagar utsträckt övningstid blir det nämligen
möjligt att, utom måhända med visst undantag i fråga om nyssnämnda avdelning,
bestämma antalet menig stam med hänsyn endast till vad som
erfordras för underbefälets rekrytering.

Så väl chefen för flottans stab i 1906 års förslag som försvarskom- Krigsberedmittén
framhöllo, att genom en utsträckning av tjänstgöringstiden för s apen‘
flottans till fästningstjänst inskrivna värnpliktiga till 365 dagar skulle icke

| 68

blott den värnpliktiga personalens utbildning väsentligen främjas, utan
även kustpositionernas krigsberedskap bättre tillgodoses.

I fråga om övningstidens fördelning ansåg chefen för flottans stab
i sitt nyssnämnda förslag, att den borde förläggas med 323 dagars rekrytskola
med början under första eller andra året samt en repetitionsövning
under fjärde året, förlagd till en tid, då beväring icke funnes inkallad
till första tjänstgöring.

Försvarskommittén yttrade härutinnan:

»I likhet med chefen för flottans stab anser kommittén, att tjänstgöringen
för dessa värnpliktiga bör fördelas på en första tjänstgöring om
323 dagar, med början under första eller andra året, samt eu repetitionsövning
om 42 dagar, under fjärde året. För att ytterligare främja så väl
kustpositionernas krigsberedskap som personalens utbildning kan det befinnas
lämpligt, att inryckning till den första tjänstgöringen sker i två
omgångar; i annat fall synes den första tjänstgöringstiden böra taga sin
början omkring den 10 november första året. Då en sådan förläggning av
repetitionsövningarna, att två årsklasser beväring kunna deltaga i desamma,
givetvis bör främja utbildningen, torde icke hinder böra uppställas för en
sådan förläggning av övningstiden.»

Kustartilleriets stam förutsattes fortfarande vara densamma.

Chefen för kustartilleriet har i skrivelse till Konungen den 21 april
1911 härutinnan anfört följande:

»Det torde emellertid vara uppenbart, att kravet på krigsberedskap
tillgodoses ännu bättre, om, samtidigt med övningstidens utsträckning till
365 dagar den första tjänstgöringen uppdelas i två omgångar, ty om förhållandena
ordnades i enlighet med chefens för flottans stab här ovan återgivna
uttalande, så skulle åtminstone under den första månaden efter de
värnpliktigas inryckning till den första tjänstgöringen krigsberedskapen
vara alldeles otillfredsställande på grund av de i tjänst varande värnpliktigas
otillräckliga utbildning.

Genom uppdelning av de värnpliktigas första tjänstgöring i två omgångar
skulle man dessutom undvika den för utbildningen synnerligen
stora olägenheten att förlägga repetitionsövningarna till sådan tid på året,
då beväring icke finnes inkallad till första tjänstgöring, en olägenhet, vars
betydelse av förre chefen för kustartilleriet skarpt framhållits, då han uttalade
önskvärdheten av att tre årsklasser beväring deltogo i repetitionsoch
regementsövningar.

Med blott en årsklass beväring kunna regementsövningarna aldrig få
krigsmässig natur och genom brist pa krigsmässiga övningar skull givetvis
även krigsberedskapsgraden i hög grad lida.»

69 |

»För inryckning får jag i underdånighet föreslå följande dagar i överensstämmelse
med nedanstående teckning nämligen inryckning
till första tjänstgöring

ena omgången den 9 november 1. året
andra » »31 januari 2. året

till repetitionsövning den 17 augusti 4. året.

1. året

2. året

3. året

4. året

“/u “/»

l/«

«/»

-1—

»/.

---1 —

«/,

"1------—

Orsaken till att nämnda inryckningsdagar ansetts vara de lämpligaste

äro följande: .

Den fördelning av de första tjänstgöringsperioderna, som för vinnande
av största möjliga krigsber edskap är mest fördelaktig, vinnes därigenom,
att tiderna för de båda omgångarna värnpliktigas inryckningar till
första tjänstgöring bliva så långt åtskilda som möjligt, emedan de kontingenter
värnpliktiga, som under vissa tider äro ensamma tjänstgörande, i
så fall vid dessa tiders början komma att vara så mycket och så likartat
utbildade som möjligt. I ''överensstämmelse härmed borde den tid av 42
dagar, då den ena omgången eller kontingenten icke är tjänstgörande, infalla
mitt under den andra omgångens eller kontingentens första tjänstgöringstid.

För utbildningen är däremot önskvärt, att tiderna för nämnda inryckningar
komma '' att förläggas så nära varandra som möjligt, emedan
gemensamma skolor då kunna för dem anordnas, och i varje fall höra båda
omgångarna deltaga i regementsövningarna samt vid dessas böljan hava

erhållit största möjliga utbildning.

I enlighet härmed och alldenstund med nuvarande bestämmelser
samtliga vapenövade värnpliktiga utrycka vid regementsövningarna» slut,
är det tydligen lämpligt, att den ena kontingenten rycker ut vid slutet av
regementsövningarna.

Då den för närvarande bestämda tiden för regementsövningarna icke
synes böra nämnvärt rubbas, skulle alltså den ena kontingenten rycka
ut i slutet av september, vadan dess inryckning borde förläggas i mitten
av november första året.

För den andra kontingenten bör inryckningstiden väljas så, att fordringarna
på krigsberedskap och på bästa möjliga utbildning båda i så hö grad som möjligt bliva tillgodosedda. Detta bör bliva fallet, om inryck®
ningen sker i mitten av februari och utryckningen vid årets slut. Då det
emellertid icke kan vara lämpligt att kvarhålla en kontingent värnpliktiga
över julen i fall blott några få tjänstgöringsdagar återstå, synes utryckningen
böra ske den 20 december, och blir sålunda omkring den 1 februari
andra året den lämpligaste för inryckningen.

På det att den vid julen kvarvarande kontingenten måtte hava hunnit
bibringas sådan utbildning, att den vid och under den närmaste tiden
efter den andra kontingentens utryckning nödtorftigt må kunna utföra
vakt, piket och handräckning, bör den dock inrycka omkring 6 veckor tidigare.
I enlighet härmed bör tiden för dess inryckning bliva omkring
10 november. Utryckning kommer i så fall att ske omkring 28 september,
vårföre regementsövningarna då böra upphöra.»

Mot den av chefen för kustartilleriet sålunda förordade fördelningen
av övningstiden har beredningen ej anledning till erinran.

Då, såsom ovan framhållits, den meniga stammens antal vid kustartilleriet
är väsentligen beroende av den hänsyn till krigsberedskapen, som i
brist under en del av året av tillgång till värnpliktiga måst tagas, gör den av
chefen för kustartilleriet sålunda förordade fördelningen av övningstiden det
möjligt, att minska antalet nödig stam vid kustartilleriet. Enligt för beredningens
räkning härutinnan verkställd beräkning skulle sålunda minskning
kunna ske i gällande stater med 212 tredje- och fjärde-klassens kustartillerister.
Häremot borde årskontingenten värnpliktiga ökas med omkring
80, en siffra, som dock, likasom årskontingenten s storlek över huvud vid
detta vapenslag, slutligen är beroende på det antal årsklasser, som vid
mobilisering ställes till förfogande av första uppbådet.

Då härigenom skulle besparas omkring 144,000 kronor, samt kostnaden
för tjänstgöringstidens utsträckning för de värnpliktiga till ett år
vilket betingar en kostnad av omkring 90,000 kronor — jämte den
förutsatta ökningen av värnpliktskontingenten skulle belöpa sig till omkring
136,000 kronor, skulle förestående förslag medföra en besparing av minst
omkring 8,000 kronor.

Skillnaden i krigsberedskap under nuvarande förhållanden och enligt
nämnda förslag ställer sig på följande sätt:

<-467->	4- 767 -v

jan.	febr. mars	april maj

1935-

aug.

- 2998-

-I Bept.

-767-

— 467-

-J -

okt. nov. dec.

Nuvarande

Förslaget.

71 |

-350-

1174

-I

-I -

-1798 -

-I -

-2934-» <1174=

-973—>350

jan. febr. mars april maj juni, juli aug. sept. okt. nov. dec.

Anm. 1. Siffrorna angiva antalet under olika tider av året krigsberedda meniga, stam och värnpliktiga.

Anm. 2. Så väl stam som vänpliktig rekryt anses här nödtorftigt påräknelig för krigsberedskapen efter
2''/a månaders tjänstgöring.

Anm. 3. De låga siffrorna omkring årsskiftet bero på, att första tjänstgöringen för den senare omgången
ansetts böra mest av hänsyn till de värnpliktiga avslutas till jul, ehuru krigsberedskapen
bleve bättre tillgodosedd med en något senare tidpunkt för in- och utryckningen av denna
omgång. Utom meniga finnas att påräkna underbefäl av manskapet till större antal än dessa.

Inför beredningen har särskilt framhållits de stora svårigheter, som
för utbildningen av de värnpliktiga vid kustartilleriet vållats av det stora
antalet vakanser i underbefälsgraderna. Med hänsyn härtill har i anslutning
till ett därutinnan av chefen för kustartilleriet på sin tid väckt förslag
ifrågasatts, att i viss utsträckning ersätta det stamanställda underbefälet
med värnpliktigt, för vilket i så fall skulle tarvas eu sammanlagd
tjänstgöringstid av omkring 16 månader, av vilken tid en del skulle avses
för befälstjänst såsom instruktörer för övriga värnpliktiga. Härigenom
har beräknats, att antalet korpraler skulle kunna minskas med omkring
hälften, vilket i sin ordning skulle föranleda ytterligare minskning av antalet
meniga; och skulle därav — kostnadsökningen för den förlängda tjänstgöringstiden
för det värnpliktiga underbefälet inberäknad — följa en minskning av
utgiftssumman enligt gällande stater med enligt beräkning omkring 130,000
kronor eller med frånräknande av vad som på grund av nu rådande vakanser
i korpralsgraden besparas statsverket omkring 100,000 kronor.

Enligt vad beredningen inhämtat, har emellertid i senaste tid för
rådande av bot å nu anförda brister i fråga om underbefälet av chefen
för kustartilleriet i särskilda underdåniga skrivelser föreslagits särskilda
åtgärder, innefattande, dels, utan ökning av den sammanlagda avlöningen
till underbefälet, ökning av antalet underofficerskorpraler mot motsvarande
minskning av antalet korpraler, dels ock förkortning av den tid, inom
vilken befordran kan ske till korpral och underofficerskorpral, och vilken
tid hittills efter analogi med förhållandena vid flottan varit satt så högt
som till respektive 36 och 72 månader.

Beredningen har visserligen bildat sig den uppfattningen, att på
grund av vid kustartilleriet rådande särskilda förhållanden det antagligen
skulle vara möjligt att i angivna omfattning ersätta antalet korpraler med
värnpliktigt underbefäl.

10—anse

I 72

Emellertid har beredningen ej ansett tillräckliga skäl föreligga att
ensamt med hänsyn till kustartilleriet införa en så lång tjänstgöringstid
för värnpliktigt underbefäl.

På grund av det anförda föreslår beredningen,

att övning stiden för de värnpliktiga vid kustartilleriet
utsträckes med 65 dagar från 300 till 365 dagar,
varav 323 dagar böra utgöra rekrytskola och återstoden
en repetitionsövning,

samt att rekrytskolan fördelas i tvä omgångar.

Stockholm den 18 oktober 1913.

Bil. 1.

Sammanställning

angående inskrivna och till 1. tjänstgöringen tillstädeskomna vapenföra värnpliktiga
under åren 1910 och 1011.

Vapenslag.	Inskrivna vapenföra värnpliktiga	Till 1. tjänst-göringen till-städeskomna vapenföra värnpliktiga	% till-städes-komna av hela antalet värn-plik-tiga under åren 1910 och 1911	Nuva- rande tjänst- gö- rings- tid i dagar	Före-slagen tjänst-gö-rings-tid i dagar	Anteckningar
1910	1911	1910	1911
Armén.
Infanteriet............	19 308	19 424	17 712	17 391	63-7	240	—
Kavalleriet............	1527	1421	1435	1429	52	365	365
Artilleriet:
Fältartilleriet..........	2 037	2 242	2 042	1916	I	365	365
Positionsartilleriet........	273	271	242	250	9-4	240	365
Fästningsartilleriet........	401	202	357	351	1	240	365
Ingenjörtrupperna:
Fältingenjörtrupper.......	468	433	407	406	1	365	365	»
Fälttelegraftrnpper........	119	147	in	143	} 28	365	365
Fästningsingenjörtrupper.....	298	297	253	272	1	240	365
Trängen:
Egentlig trängtjänst.......	877	872	700	698		240	210
Sjukbärartjänst.........	407	408	320	326	50	240	210
Egentlig sjukvårdstjänst.....	193	201	150	160		240	210
Förvalningstjänst........	241	240	190	190		240	‘) 210	'') Förvaltare
Dessutom från sjörnllföringsområdena	3	132	—	—	—	—	—	365 dagar.
Till kommissarie- och förplägnads-
rekrytskolor...........	—	—	384	409	1''4	—	—
Marinen.
Allmän tjänst (å sjömanshus Bkrivna
värnpliktiga med över ett års sjö-
tjänst) .............	1709	1538	1390	1487		300	360
Sjötjänst (från lantrnllföringsområden					. 8-R
inskrivna)............	689	673	670	696		300	360
Stationstjänst...........	133	146	157	259		300	360
Kustartilleriet..........	1152	1160	1094	1132	4-0	300	365
Summa	29835	30007	27614	27515	100-o

Bil. 2.

Jämförande kostnadsberäkning.

	Kostnads- ökning. Kronor.	Kostnads- minskning. Kronor.
Kavalleriet............................	_	_
Fältartilleriet..........................	—	—
Positionsartilleriet........................	39 000	—
Fästningsartilleriet .......................	76 500	—
Fältingenjör- och fälttelegraftruppcrna..............	—	1600
Fästningsingenjörtrupperna....................	57 500	—
Trangen ............................	—	69 800
Flottan .............................	400000	—
Kustartilleriet..........................	—	8 000
Summa	573000	79400

Summa kostnadsökning 493600 kronor.

SÄKERHETSBESÄTTNINGAR I BODEN, YAXHOLM—OSCAR FREDRIKS BORG

OCH KARLSKRONA.

Boden.

Bodens fredsbesättning utgöres för närvarande av:

Norrbottens regemente om tre bataljoner;

de under en del av året i Boden förlagda skidlöparna;

Bodens artilleribataljon om sex kompanier av Boden—Karlsborgs
artilleriregemente;

Bodens ingenjörkår om fyra kompanier; samt

Norrlands artilleriregementes detachement, vilket för närvarande har
endast en kanondivision.

I Boden finnas, förutom befästningsanläggningar och kasernetablissemang
m. m., följande militära anstalter:

ett garnisonssjukhus;

en tygstation; och

ett intendenturförråd (förplägnadsanstalt), vid vilket en fast intendenturskola
är sammandragen.

För bevakningsändamål, huvudsakligen detektivtjänst, finnes en poliskår
av 1 poliskommissarie, 5 överkonstaplar och 5 konstaplar.

Besättningens sammanlagda storlek under olika delar av ett år, befäl
frånräknat, framgår av följande tablå, som avser tiden 1 november 1911—
31 oktober 1912.

	Infanteri	Fältartilleri	Fästa.-
	(Norrbottens	(Norrlands	artilleri	mgenjor- trupper
	regemente och	artillerirege-	(Bodens	Stim-
	skidlöpar-	mentes de-	artilleri-	(Bodens
Månad.	trupper).	tachement).	bataljon).	ingenjörkår)	ma man-	Anteckningar.
	Me-	Värn-	Me-	Värn-	Me-	Värn-	Me-		skap.
	niga volon- tärer.	plik- tiga.	niga volon- tärer.	plik- tiga.	niga volon- tärer.	plik- tiga.	niga volon- tärer.	plik- tiga.
Nov. . .	34	*) (337)	34	4) (93)	73		37		/ 178	*) Skidlöpartrupper, inryckt
				l (430)	5. oktober, utryckt 4. april,
Dec. . .	34	337	34	(93)	73	—	37	—	1 515 ) (93)	men ej inräknade i april månad.
Jan. . .	34	337	34	(93)	73		37		/ 515	2) Norrbottens regemente; in-
				l (93)	ryckt 10. april, utryckt
Febr. . .	44	337	45	93	80	—	64	—	663	8. oktober, men ej inräk-nat i oktober månad.
Mars . .	44	337	45	93	80	6) (216)	64	«) (149)	/ 663 i (365)	s) 2 årsklasser inryckt 7. sept., utryckt 8. okt., men
April . .	44	2) (616)	45	93	80	(316)	64	(149)	1 326 1 (981)	ej inräknade i okt. månad. 4) Inryckt 21. november, och
Maj . . .	44	(616)	45	93	80	216	64	149	/ 691	inräknade i november må-
				l (616)	nåd; ntryckt 10. okt.
Juni . .	44	616	45	93	80	216	64	149	1307	6) 1 årsklass inryckt 28. aug.
						och utryckt 10. okt., men
Juli . .	44	616	45	93	80	216	64	149	1307	ej inräknade i okt. månad. *) Inryckt 8. mars, och ut-
Aug. . .	44	616	45	93	80	216	64	149	1307	ryckt 5. sept., men ej in-räknade i sept. månad.
Sept. . .	44	s) 1 B39	45	6) 175	80	’) 355	64	7) 267	2 569	7) Inryckt 10. sept. och ut-ryckt 11. okt., men ej in-räknade i oktober månad.
Okt. . .	44	‘) (337)	45	—	80	—	64	—	f 233 1(337)

Anm. 1. Siffrorna inom parentes angiva i tjänstgöring varande värnpliktiga, vilka pä grund
av bristande utbildning ännu icke äro färdiga att ingå i mobiliserade truppförband. Tiden härför har
beräknats till två månader.

Anm. 2. Siffrorna i kolumnen > meniga volontärer» angiva befintliga meniga volontärer — utom
bestallningsmän — den 15. november 1911 och den 1. februari 1912.

1907 års generalskommission har i detta ämne anfört följande:

»Ehuru den del av fästningsbesättningen, som är bunden'' vid fästen
eller batterier, måste, lika väl som den för det rörliga försvaret avsedda,
bestå av väl disciplinerade och utbildade trupper, kunna fordringarna på
den förra i fråga om kroppsbeskaffenhet och marschförmåga sättas lägre
än vid fältinfanteriet. Besättningen i ett fästningsverk behöver nämligen
varken bära packning eller företaga längre marscher. Det skulle därför
icke medföra någon väsentlig olägenhet, om till tjänstgöring vid ifrågavarande
truppförband, liksom för närvarande till fästningsartilleriet och fästningsingenjörtrupperna,
uttoges värnpliktige tillhörande tjänstbarhetskategorien
»vapenföra endast i viss vapentjänst.

Enligt av t. f. överfältläkaren gjord beräkning, torde under den här
berörda perioden tillräckligt många värnpliktiga kunna förväntas stå till
förfogande inom ovannämnda tjänstbarhetskategori, därest de i medicinalstyrelsens
cirkulär angivna gränserna för uttagning till densamma vidgades
— en anordning, varigenom jämväl önskemålet att nedbringa antalet »icke
vapenföre» i sin mån komrne att främjas — och uttagningen kom me att ske
även från inskrivningsområden utom VI. arméfördelningsområdet. Därest
den föreslagna rekryteringskällan skulle visa sig otillräcklig, i den mån
fästningen närmade sig sin fullbordan och därmed kravet på storleken av
besättningsstyrkan komme att ökas, eller ur stånd att lämna en för sin
uppgift fullgod besättningstrupp, återstår alltid utvägen att fylla fredsbehovet
genom tillämpning av det s. k. »Gottlandssystemet».

Generalskommissionen, som finner en säkerhetsbesättning i Boden
nödvändig redan under fredstid, anser att denna frågas lösning lämpligen
kan ske på sätt, här föreslagits, och att härför böra tagas i anspråk värnpliktige,
som äro vapenföra endast i viss vapentjänst och tilldelades fotfolket.
För åstadkommandet av en ständig bevakning i fredstid av fästen
och batterier böra dessa värnpliktige fullgöra sin tjänstgöring i en följd,
varom således en bestämmelse måste införas uti § 27 mom. 5».

I den proposition till 1910 års riksdag, som låg till grund för beslutet
om uttagande av vissa värnpliktiga till s. k. skidlöpartjänst i Boden erinrades,
hurusom inom generalstaben pågått utredning angående lämpligaste sättet
att bibringa viss personal vid infanteriregementena erforderlig utbildning
i sådan tjänst. Denna utredning hade givit vid handen, att lämpligaste
sättet att nå detta mål vore att kommendera värnpliktiga samt i viss utsträckning
fast anställd personal till genomgående av särskild vinterutbildning
(skidlöpartjänst) vid truppförband, förlagt till någon av rikets
nordliga delar. Beträffande storleken av den kontingent värnpliktiga, som
årligen borde uttagas till särskild vinterutbildning, syntes, i betraktande
av det önskvärda antalet på krigsfot av sålunda utbildade värnpliktiga, eu
årskontingent av 300—400 man böra uttagas, varvid dock, så länge erfarenhet
ännu saknades om, i vilken utsträckning uttagningen kunde komma
att ske på frivillighetens väg, årskontingenten syntes böra hållas närmare
den lägre gränssiffran, dock ej understigande denna. Beträffande valet av
truppförband, till vilket utbildning i skidlöpartjänst lämpligen borde förläggas,
vore visserligen ur utbildningssynpunkt att föredraga, att ett sådant
truppförband valdes, där vakttjänstgöringen så litet som möjligt komme
att göra intrång på trupputbildningen. Då emellertid, därest dylik vinterutbildning
bleve förlagd till Boden, vakttjänst skulle förekomma endast

11—141266

2 6

omkring var tjugonde, högst var fjortonde dag, syntes uti denna omständighet
något hinder icke böra mota för vinterutbildningens förläggande
till Norrbottens regemente.

Den ifrågasatta särskilda vinterutbildningen ansågs icke böra meddelas
på sådant sätt, att övriga utbildningsgrenar eftersattes, och alltså ej
fortgå under de värnpliktigas hela övningstid. För att tillförsäkra de
värnpliktiga en (/rundlig vinterutbildning borde den första repetitionsövningen
fullgöras i följd med rekrytskolan, varigenom vunnes en sammanhängande
utbildningstid av sex månader. De båda senare repetitionsövningarna
borde fullgöras vid de regementen, vilka de värnpliktiga tillhörde,
då nämligen i annat fall dels utbildning under sommaren uti kompanioch
högre förband, vilken för ifrågavarande värnpliktiga vore av icke
mindre betydelse än för övriga, skulle bortfalla, dels ock känslan av samhörighet
med de regementen, vilka de såväl i krig som fred tillhörde,
skulle gå förlorad.

Genom detta förslag skulle förtrogenheten med en verklig vintertjänst
väsentligen ökas inom armén, på samma gång som skidlöparutbildningen
för militära behov skulle komma att i högst avsevärd grad främjas.
Därtill komme, att behovet av fredsbesättning i Boden skulle, åtminstone
till en viss grad, bliva tillgodosett under den tid, som för närvarande läge
mellan slutet av regementsövningarna vid Norrbottens regemente och början
av följande års beväringsrekrytskola.

Efter tillkomsten av ifrågavarande skidlöpartrupp ställer sig tjänstgöringsförhållandena
för det i Boden förlagda infanteriet på följande sätt:

2. året

*/« V*

—I I—

■! s/io

3. året

V»

I -

i V10

4. året

I-I Vio

I-1 Norrbottens regemente (beväringsrekrytskola omkring 650 man,

> > (repetitionsövningar » 1500 » ).

_ —4 Skidlöpare (omkring 350 man).

I avseende å frågan om behovet av fredsbesättning i Boden har
genei''allöjtnanten L. Tingsten uti ett inför försvarsberedningarna hållet föredrag
över ämnet: »Huru bör försvaret av övre Norrland planläggas och
ordnas» i fråga om Bodens fredsbesättning uttalat bland annat följande.

På Bodens fred sbesättning måste ställas sådana anspråk, att den
vore tillräcklig dels för att ombesörja den vid fästningen (dess permanenta
verk) i fredstid oundgängligen erforderliga vakttjänsten, dels för att utgöra
säkerhetsbesättning för fästningens tryggande mot fientlig överrumpling
eller överraskande anfall. Dessa anspråk kunde Bodens garnison
under närvarande förhållanden icke på långt när fylla.

Den minimistyrka av infanteriet, som syntes erfordras för att fredsbesättningen
samtidigt skulle vara en tillräckligt stor säkerhetsbesättning,
utgjorde, vad den värnpliktiga personalen anginge, omkring 1 200 man.

Vid Norrbottens regemente borde en ny bataljon uppsättas med uppgift
att dels med tre kompanier bilda stommen för fästningsinfanteribesättningarna,
dels med ett kompani övertaga kulsprutevapnet. Genom att
för ifrågavarande infanteri avsåges året om 1 200 vapenföra värnpliktiga
(under nuvarande utbildningstid 1 200 man i två omgångar, tillsammans
2 400 man) skulle i medeltal varje kompani komma att räkna 75 värnpliktiga.

Man torde tillsvidare icke kunna beräkna, att årligen erhålla mer än
600 för infanteriet avsedda värnpliktiga från Norrbottens inskrivningsområde
och Skellefteå rullföringsområde av Västerbottens inskrivningsområde,
vadan det återstående behovet eller tillsammans 1 800 värnpliktiga måste
tagas från andra inskrivningsområden.

Tjänstgöringstiderna för en infanteribesättning i Boden av denna
storlek skulle enligt detta förslag med en övningstid av 240 dagar ställa

si" sålunda:

r>---	7*	Vio
2. året	7*	3/10 7io
	......8/x
	Va 7* 8/8----7*
4. året	7i V»	7» V» — • — • —
5. året	7~ v»	7~o

— 7n

Någon kavalleristyrka syntes snarast möjligt böra förläggas till Boden.

För att råda bot för de — med hänsyn till fästning sartilleriets i
Boden uppgifter — förefintliga missförhållanden, varav detta artilleri lede,

borde Bodens artilleribataljon och Norrlands artilleriregementes i Boden
förlagda fältkanondivision på ett lämpligt sätt förenas till ett för Bodens
fästning gemensamt artilleritruppförband samt de värnpliktskontingenter,
som nu vore tilldelade nämnda truppförband, fördubblas och inkallas uti
två omgångar med för ändamålet bestämda inkallelsetider.

Med Bodens ingenjörkår förhölle det sig på samma sätt som med
övriga i Boden förlagda truppförband, nämligen att erforderlig fredsbesättningsstyrka
existerade endast under en del av året. Med hänsyn
härtill borde den värnpliktskontingent, som nu vore tilldelad ingenjörkåren,
fördubblas samt inkallas i två omgångar enligt uti det föregående för
motsvarande fall angivna grunder.

På begäran har majoren vid fortifikationen, numera överstelöjtnanten
vid generalstaben, E. C. Erikson till beredningen avgivit en utredning
angående Bodens besättningsfråga, ur vilken följande utdrag här må
lämnas.

»Då det gäller att bedöma frågor, som sammanhöra med storlek
och sammansättning av en fästnings fredsbesättning, göra sig i främsta
rummet tvenne synpunkter gällande, nämligen dels nödvändigheten att
behörigen tillgodose den v akttjänstgöring, som kräves för att skydda de
olika försvarsverken och anstalterna mot spioneringsförsök, och dels nödvändigheten
att tillse, det fredsbesättningen aldrig kommer att understiga
det minsta mått å sådan, som kan anses tillåtligt med hänsyn till fästningens
tryggande mot fientlig överrumpling eller överraskande anfall.

Ju närmare gränsen en fästning är belägen, ju större avståndet från
honom är till landets centralare makthjälpkällor, dessa må nu vara personella
eller materiella, och ju mera sårbar och osäker förbindelsen är med
dessa hjälpkällor, ju skarpare träder i förgrunden den senare synpunkten,
eller nödvändigheten av att fredsbesättningen ej tillmätes efter allt för snäva
gränser i fråga om storlek och sammansättning, utan i dessa hänseenden erhåller
karaktären av en verklig säker hetsbesättning. Har under sådana omständigheter
nödig hänsyn tagits till skyddet mot överrumpling eller överraskande
anfall, är det ganska uppenbart, att garnisonens styrka jämväl
medgiver bestridande av den v akttjänstgöring, som kräves för att hindra
spioneringsförsök. — — — — — — — —--— — — — — —» 1

1. Infanteriet.

Den minsta tillrådliga infanteristyrkan inom Bodenfästningen utgör
enligt ovanstående 1 400 man.

Rekryteringen av Norrbottens regemente, som nu tillgodoser infanteritillgången
i fred, sker från Norrbottens inskrivningsområde och Skellefteå
rullföringsområde av Västerbottens inskrivningsområde.

Arskontingenten kan icke beräknas högre än till 650, medan regementets
fasta manskapskader utgör på papperet 252 man. Aven om de
värnpliktiga erhålla ett års fredsutbildning i ett sträck, når man således
icke målet, med mindre än att värnpliktskontingenten fördubblas.

Egentligen vinner man dock med en sådan anordning icke till fullo
det avsedda ändamålet, enär, huru man än fördelar inryckningstiderna,
det icke låter sig göra att under mera än 10 månader om året förfoga
över någorlunda fältduglig trupp, då rekryter med mindre än två månaders
utbildning bakom sig näppeligen torde med någon utsikt till framgång
kunna föras i elden.

Med endast ett års utbildning i en följd kommer det således att
årligen uppstå, om inryckningen sker samtidigt, en mycket stor svaghetsperiod
av minst två månaders längd. Sker inryckningen växlande, kan
man i stället för en stor svaghetsperiod erhålla två dylika, under vilken
svagheten är relativt mindre.

Huru man således än söker ordna fredstjänstgöringen, uppstå alltid
svaghetstillstånd, vilka eller vilket eu fiende säkerligen icke underlåter att
begagna sig av, i händelse han ämnar företaga en kupp mot Boden. Det
enda verkligt följdriktiga sättet att i förut antydd riktning lösa frågan
om fästningens infanterisäkerhetsbesättning vore (med anledning härav)
att utsträcka fredstjänstgöringen för de värnpliktiga till 14 månader, genom
vilken åtgärd man alltid kunde påräkna att hava det som minsta nödvändiga
härovan angivna antalet infanterimanskap till förfogande och med
minst två månaders utbildning bakom sig. Då emellertid en sådan åtgärd,
jämförd med den utbildningstid, som kan antagas bliva fastslagen
för härens övriga infanteri, måhända skulle synas innebära en orättvisa
mot Norrbottens regementes värnpliktiga, kan den sannolikt icke beträffande
dessa sättas i fråga.1

Annorlunda ställer sig däremot förhållandet beträffande den kontingent
av 600 man, som från rikets övriga inskrivningsområden årligen
måste få sin utbildning förlagd till Boden. 1

1 Den repetitionsövning för äldre årsklasser, ■vilken det tvivelsutan är nödvändigt att
införa för härens värnpliktiga, kan naturligtvis icke undvaras för Norrbottens regemente.
Då övriga repetitionsövningar bortfalla, torde den för de äldre årsklasserna vid detta regemente
avsedda böra förläggas till en yngre årsklass än vid hären i övrigt, exempelvis till
den sjätte samt göras något längre än för det övriga infanteriet.

2 io

Om nämligen denna kontingents utbildning erhåller karaktären av en
underbefälsskola, kunde 14 månader i en följd anses vara berättigade, och
man vunne med en sådan utbildningstid, att åtminstone hava tillgång till
600 man fullt utbildade under den svaghetsperiod, som alltid uppkomme
innan Norrbottens regementes egna värnpliktiga varit i tjänst åtminstone
två månader. Det gäller vidare att se till, under vilken tidpunkt på året
betydelsen av en oundviklig svaghetsperiod kan anses vara minst.

Det säger sig då självt, att denna tidpunkt måste sökas under den
tidrymd, då Bottniska viken är tillfrusen, och då härigenom sjötransporter
till Luleå hamn äro omöjliggjorda, det vill säga någonstans mellan 1 december
och 1 juni. I april månad brukar snösmältningen i övre Norrland
komma i gång, och under vanliga år bliva vägarna i denna månad på
grund av den starka solvärmen ganska oframkomliga, åtminstone om dagarna.

Vägbanornas ännu jämförelsevis tjocka snötäcken uppbära under
»dagsmäjans» inflytande icke längre hästens hovar — det »stöper igenom) —.

Utan tvivel måste man på denna grund anse april månad vara den
olämpligaste tiden för trupprörelser i övre Norrland, och då samtidigt
havet är fruset, torde man vara berättigad att beteckna denna månad såsom
den i och för sig minst sannolika tiden för ett överrumplingsförsök.

Då, såsom här ovan antagits, man måste räkna med en årlig svaghetsperiod
av minst två månader i fråga om säkerhetsbesättning i Boden,
torde denna lämpligast böra förläggas till tiden 20 mars—20 maj.

Norrbottens regementes värnpliktiga borde med anledning härav inoch
utrycka den 20 mars; de söderifrån kommande inrycka den 20 mars
och utrycka följande år den 20 maj.

I fråga om den förra värnpliktskontingenten, torde det vara sannolikt,
att en fredstjänstgöring av ett år i en följd sålunda lagd av flertalet
kommer att, jämförd med tjänstgöringsförhållandena vid det övriga infanteriet,
betraktas snarare som en lättnad än som en börda. Att inryckningstiden
20 mars inträffar något tidigare än ordinarie flyttningstid kan
näppeligen tillmätas någon vidare betydelse.

De söderifrån kommande, vilka synas böra till lika mängd — motsvarande
omkring två man för varje infanterikompani — uttagas från
samtliga inskrivningsområden,1 torde lämpligen böra benämnas »spanare»
och efter slutad fredsutbildning givas underbefäls tjänsteställning.

Vid mobilisering tvärstanna i Boden de där befintliga »spanarna»,
övriga fördelas såsom reservunderbefäl eller övertaligt sådant så långt möjligt
är lika på härens samtliga infanterikompanier.

1 Gottlands dock undantaget.

11 2

Tjänstgöringstiden för Bodens infanteri skulle sålunda enligt detta
förslag ställa sig på följande sätt:

2- året______________i./,

________ Norrbottens regemente (650 man).

______Spanare (600 man).

Skulle det möta omöjligheter att giva »spanarna» 14 månaders fredsutbildning,
synes det mig, som borde jämväl dessa in- och utrycka den
20 mars, ehuruväl man härigenom under tiden 20. mars—20. maj knappast
kunde räkna med någon infanterigarnison alls i Boden.

Möjligen skulle man även kunna tänka sig en sådan anordning, att
båda kontingenterna inrycka den 15. januari, samt att förutom dessa två
kontingenter under tiden 15. januari—15. mars en vinterutbildningsskola
på 1 200 meniga från det sydligare Sverige förlädes till Boden för att
neutralisera det svaghetstillstånd, som i fråga om infanteribesättningens
kvalitet under denna tid komme att uppstå.

För »spanarnas» utbildning synes icke Norrbottens regementes officersoch
underofficers personal vara tillräcklig, utan att denna personal så småningom
bleve alldeles försliten.

Med anledning av de många vakanserna bland underbefälet och
manskapet, som för närvarande förefinnas vid regementet — och vilka
tyda därpå, att man alltid måste räkna med ett avsevärt antal dylika ,
torde man jämväl böra utgå ifrån, att detta underbefäl icke är tillräckligt
talrikt vid regementet för att medgiva »spanarnas» utbildning.

Det bliver således av nöden, att från landets övriga infanteriregementen
— Gottlands undantaget — beordra ett nödigt antal subalternofficerare,
underofficerare och underbefäl av manskapet för spanarnas utbildning,
och torde denna personal företrädesvis böra tagas från I—IV arméfördelningarna,
inom vilkas områden vinterutbildning endast i ringa
omfång kan bedrivas. Genom en dylik anordning vunne man nämligen
även, att så småningom ett icke oväsentligt antal befäl och underbefäl
inom dessa arméfördelningar erhölle en mera grundlig vinterutbildning,
än vad annars vore fallet.

Förslagsvis synes man kunna begränsa storleken av dessa befäls och
underbefälskommenderingar till tolv subalternofficerare, åtta underofficerare
och trettiotvå underbefäl av manskapet.

2 12

II. Fästning sartilleriet.

Som förut nämnts bör i Boden fästningsartilleriet under ingen tid
av året räkna mindre styrka än 400 man med nödigt befäl.

I Boden finnes för närvarande förlagd Bodens artilleribataljon, räknande
6 kompanier.

Under förutsättning att å dessa kompanier inga vakanser förefunnos
i manskapskadern, skulle bataljonen räkna en minimistyrka av 168 man.
Under tiden 1. oktober—1. februari utgöres emellertid en tredjedel härav
av nyss inkomna rekryter, varigenom den påräkneligt användbara minimistyrkan
sjunker till 112 man.

Det minsta antalet någorlunda utbildade värnpliktiga, som vid denna
bataljon under någon tid av året bör vara i tjänst, skulle, under förutsättning
av att inga vakanser i manskapskadern funnes, således vara 288.
Med hänsyn till sannolikheten av sådana vakanser gör man emellertid klokt
i att utgå från behovet av en minsta värnpliktsnumerär av åtminstone 300
man.

Då man vidare vid fästningsartilleriet väl icke kan räkna med längre
fredsutbildning än sammanlagt ett år, och då repetitionsövningar av många
skäl vid detta truppförband icke kunna undvaras, finner man att värnpliktskontingenten
bör avsevärt höjas samt att inkallelsen bör ske i två
omgångar. För att på ett tillfredsställande sätt lösa frågan om fästningsartilleribesättningens
kvantitativa och kvalitativa styrka, synes det av många
skäl, vilka dock falla utom ramen för detta sammanhang, vara synnerligen
önskvärt, att från Karlsborg, där Boden-Ivarlsborgs artilleriregemente har
sin andra, fyra kompanier räknande bataljon förlagd, till Boden kunde
överflyttas ytterligare 2 kompanier, varigenom manskapskadern i Boden
komme att på papperet ökas från 168 till 224, eller om hänsyn tages till
sannolika vakanser och förut angiven svaghetsperiod 1. oktober—1. februari
i verkligheten endast kunna i detta sammanhang beräknas till 130 man.

Räknar man sedan med 10 månaders rekrytskola och en repetitionsövning
i en följd samt därefter 2 repetitionsövningar, vardera om en månad,
skulle den årliga värnpliktskontingenten kunna bestämmas till 540
man i två omgångar, vardera om 270 värnpliktiga. Inträdet i tjänstgöring
kunde under dessa förhållanden lämpligen för den ena omgången äga rum
den 1. december och för den andra omkring den 20. april.

Att lägga tjänstgöringstiden så, att man med en samlad årskontingent
av endast 400 värnpliktiga i två omgångar täckte svaghetsperioden
1. oktober—1. februari, vilket ju rent teoretiskt läte sig göra, synes mig
av praktiska skäl icke vara utförbart.

13 2

1JL Ingenjörkåren.

Såsom förut angivits skulle nödig hänsyn till fästningens säkerhet
kräva, att minst 200 man någorlunda utbildad ingenjörtrupp alltid vore i
fästningen tillgänglig.

Den fasta manskapskadern vid Bodens ingenjörkår räknar på papperet
120 nummer.

Med hänsyn till sannolika vakanser torde man emellertid icke kunna
antaga densamma vara större än 100 man, av vilka under tiden 1. oktober—
1. februari Vs äro oanvändbara rekryter.

Man har således att utgå från en befintlig kader av endast 70 man.
Då man i fråga om ingenjörkåren icke torde kunna räkna med annan
fredstjänstgöring än vid fästningsartilleriet, måste man även för detta
truppförband tillgripa inkallelse i två omgångar, vad ingenjörkåren angår
vardera räknande 130 man, och med samma inkallelsetider som vid fästningsartilleriet.
Att genom tjänstgöringstidens annorlunda förläggning
söka utjämna svaghetsperioden 1. oktober—1. februari anser jag beträffande
Bodens ingenjörkår, i likhet med vad fästningsartilleriet angår, av
praktiska skäl icke möjligt.

Utom härovan behandlade truppförband är i fred inom Boden förlagt
ett detachement av Norrlands artilleriregemente. Att för detta detachement
ordna andra tjänstgöringsförhållanden än för det regemente det
tillhör torde icke vara lämpligt. Befintligheten av detsamma inom fästningen
utgör emellertid under vissa tider på året och särskilt under svaghetsperiodan
20. mars—20. april ett avsevärt tillskott i säkerhetsbesättningen,
dock utan att i någon mån kunna bidraga till minskningen av de
krav, som blivit framställda härovan.»

Vad angår frågan om behovet av fredsbesättning av infanteri i
Boden har beredningen bildat sig den övertygelsen, att detta behov —
med undantag möjligen för någon viss del av året — ej bör sättas lägre
än till 1 200 man. Den förutsatta närmare användningen av en sådan infanteristyrka
sammanhänger med förhållanden av hemlig natur. Den nuvarande
fredsbesättningen av detta vapenslag (se tabellen sid. 2) måste sålunda betecknas
såsom synnerligen otillräcklig, något som även framträder, om man
tager i betraktande, att ensamt en någotsånär effektiv vakthållning vid
de permanenta befästningarna, frånsett detektivpolistjänsten, beräknas un12—141286.

Bered ningen.

2 14

der nu rådande förhållanden draga en personal per dygn av 12 underbefäl
och 42 man, samt efter fullbordande av vissa nu pågående anläggningar
18 underbefäl och 60 man.

Bland åtgärder, som hittills tillgripits, för att öka garnisonens möjligheter
att bestrida den vakttjänst, som kräves för de olika försvarsverkens
och anstalternas skyddande mot spioneringsförsök, är även inbeordrandet
till dylik tjänst av indelt manskap. Det indelta manskapet kan
emellertid enligt gällande författningar icke utan eget medgivande kommenderas
till sådan vakttjänst, dessutom är det mycket fåtaligt och statt
i hastig minskning. För närvarande finnas vid Norrbottens regemente endast
66 indelta soldater. Denna kommendering, vilken under de senare åren
skett även från Västerbottens och Hälsinge regementen, har avsett tiden
från början av oktober till början av juni månad samt indelats i perioder
om 30 dagar, var och en i längd motsvarande en repetitionsövning, från
vilken även de inbeordrade befriats.

Man torde icke kunna räkna med fast fredsförläggning i Boden av
annat truppförbands infanteri än Norrbottens regemente. Måhända har man
också att förvänta, att i en framtid mer eller mindre regelmässigt återkommande
vinterövningar komma att bedrivas i Boden med förband söderifrån.
Härutöver synes behovet av fredsbesättning av infanteri därstädes fortfarande
böra såsom för närvarande tillgodoses väsentligen från övriga regementens
inskrivningsområden.

Att härvid efter någon sådan metod som föreslogs år 1907 av
generalskommissionen skilja emellan infanteribesättning för fästen och
fasta batterier å ena sidan samt för infanteriförsvaret i övrigt å den
andra och för förra ändamålet från flera inskrivningsområden uttaga
fysiskt mindre väl kvalificerade värnpliktiga såsom vapenföra i viss vapentjänst,
synes stöta på svårigheter. Antalet dylika värnpliktiga, som —
sedan uttagning skett för fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna,
trängen m. fl. vapenslag — står till buds för förevarande ändamål, är
nämligen ganska begränsat, vartill kommer, att en fästning av den belägenhet
och omfattning som Boden redan med hänsyn till säkerhetstjänstens
krav torde ställa ganska stora fordringar på en infanteribesättning,
synnerligast om den ej skall vara större än den förutsatta.

Ett försök att inom ramen av nuvarande övningstid tillgodose Bodens
fredsbesättningsbehov av infanteri föreligger i genarallöjtnant Tingstens
ovan skisserade förslag. Häremot måste emellertid erinras, att, då enligt
detsamma en så stor kontingent som 1 800 man skulle uttagas från sydligare
inskrivningsområden, samt dessa även skulle erhålla sina samtliga
repetitionsövningar i Boden, detta innebär, att en styrka, motsvarande

15 2

tre hela infanteriregementens värnpliktiga, helt och hållet fråntages sina
regementen. Det oaktat har endast beräknats en tid av en månad, efter
vilken dessa värnpliktiga skulle kunna anses användbara såsom säkerhetsbesättning.
Att ålägga ifrågavarande värnpliktiga tre inställelser i Boden
synes även föga tilltalande,"låt vara att detta ansetts vara den lämpligaste
utvägen för att bereda dem samtliga någon vinterutbildning. Mot detaljerna
i detta förslag må för övrigt erinras, att under fyra månader, nämligen
mars, april, september och oktober samtidigt komme att i Boden
vara i tjänst, förutom kontingenter från respektive specialvapen, av infanteriet
icke mindre än bortåt 2 400 värnpliktiga, som då skulle vederbörligen
förläggas. Enär i april och oktober månader hälften av dessa göra repetitionsövningar,
men andra hälften saknar all utbildning, kunna de ej samövas;
deras utbildning under dessa månader kommer alltså att kräva ett
synnerligen stort antal befäl.

Då andra försök att ordna denna fråga ensamt eller huvudsakligen
genom ökning av värnpliktskontingentens storlek hava lett till lika otillfredsställande
resultat, har beredningen haft att taga under övervägande,
på vad sätt en i angivna syfte oundgänglig befunnen förlängning av utbildningstiden
för vissa värnpliktiga lämpligast borde åvägabringas.

I detta avseende synes det i överstelöjtnant Eriksons ovanberörda utredning
innefattade förslaget om en utveckling av anordningen med särskilda
till skidlöpartjänst i Boden uttagna värnpliktiga vara beaktansvärt. Det torde
nämligen vara tydligt, att, även om vårt infanteri i sin helhet eller dess större
del skulle erhålla ''särskild vinterutbildning, behovet av för spaningstjänst
under vintertid särskilt utbildade värnpliktiga kommer att kvarstå isynnerhet
för de infanterikontingenter, vilka eventuellt ej erhålla utbildning under
verkliga vinterförhållanden. Även synes det klart, att det skulle innebära
en avsevärd fördel för infanteriet i allmänhet att även under annan
årstid äga tillgång till ett antal värnpliktiga, som blivit framför andra
utbildade i den i allmänhet i fält särskilt viktiga spaningstjänsten. Genom
en för de hittills i skidlöpartjänst uttagna värnpliktiga exempelvis intill
ett år förlängd tjänstgöringstid skulle desamma icke blott bliva bättre
kvalificerade för den tjänst, för vilken de för närvarande äro särskilt avsedda,
utan även sättas i stånd att under andra förhållanden framför andra
värnpliktiga komma till användning såsom spanare. En sålunda förlängd
övningstid, som synes erforderlig, om man tagel'' i betraktande, att dessa
värnpliktiga först böra erhålla i clet väsentliga samma färdighet som infanteriet
i övrigt och därjämte angivna specialutbildning, skulle även, åtminstone
om tillfälle till samövning med annat infanteri bereddes dem,

2 16

väsentligen förtaga den eljest ogynnsamma inverkan, som saknaden av repetitionsövningar
för dem skulle kunna få.

Då emellertid — även om den årliga värnpliktskontingenten vid
Norrbottens regemente skulle finnas i tjänst" hela året om — denna lämpligen
ej torde böra beräknas större än vid övriga infanteriregementen, måste,
om säkerhetsbesättningen skall erhålla den ovan såsom erforderlig befunna
styrkan, antalet från samtliga inskrivningsområden för närvarande till
skidlöpartjänst uttagna värnpliktiga, sammanlagt 350 årligen, ökas med
omkring 250 man till 600 för nu ifrågavarande spanarutbildning.

Jämte det alltså beredningen förordar nämnda ökning av antalet
ifrågavarande värnpliktiga, anser beredningen tjänstgöringstiden för dessa
höra utsträckas till ett år att fullgöras i Boden i en följd.

Enligt vad beredningen inhämtat, hava hittills till skidlöpartjänst i
Boden så gott som undantagslöst erhållits värnpliktiga på frivillighetens
väg. Därest tjänstgöringstiden för dessa värnpliktiga anordnas på sätt nyss
nämnts, lär detta — synnerligast om övningstiden för infanteriet i övrigt
utsträckes i enlighet med vad i annat sammanhang förordats — fortfarande
kunna i allmänhet bliva fallet.

Vid krigstillfälle skulle dessa värnpliktiga — med undantag alltefter
förhållandena av dem, som för tillfället befinna sig i tjänstgöring i
Boden - ingå i de regementen, vilkas inskrivningsområden de då tillhöra,
och där i främsta rummet användas för uppgifter, för vilka de enligt vad
ovan angivits blivit särskilt utbildade.

Då beredningen haft att söka tillgodose det ytterligare behovet av
säkerhetsbesättning av infanteri i Boden, har beredningen måst utgå från, dels
att övningstiden för de värnpliktiga vid infanteriet i allmänhet kommer att,
på sätt i annat sammanhang föreslås, frånsett eventuella repetitionsövningar
för äldre årsklasser, uppgå till omkring tio månader, dels ock att vinterövningar
med infanteri söderifrån komma att bedrivas i Boden årligen
under minst sex veckor.

Under denna förutsättning skulle det ur säkerhetsbesättningssynpunkt
ställa sig fördelaktigast, att Norrbottens regementes värnpliktiga finge fullgöra
hela den omnämnda tjänstgöringen under tio månader i en följd. Den
sammanlagda infanteristyrka, som därmed skulle finnas i tjänst i Boden
under största delen av året, skulle visserligen möjligen kunna anses tillräcklig
för att övningar årligen skulle kunna äga rum även under enahanda
förhållanden som eljest sker under repetitionsövningar, varför från denna
synpunkt sett dylika övningar för ifrågavarande värnpliktiga ej skulle vara
oundgängligen nödvändiga. Emellertid har från fackmannahåll starkt

framhållits, att, om första tjänstgöringstiden ej sattes längre än som nyss
angivits, men repetitionsövningar, i första uppbådet icke förekomme, ifrågavarande
värnpliktiga komine att sakna det tillskott i förmåga att vid
mobilisering fylla sin uppgift, som deltagande i dylika övningar måste
anses giva, och vilket även för detta infanteri vore av synnerlig vikt.
Vid sådant förhållande och då beredningen ej ansett sig böra föreslå,
att tjänstgöringstiden för Norrbottens regementes värnpliktiga sättes längre
än för infanteriet i övrigt, hur önskvärt detta än skulle vara ur den
synpunkt, nu är ifråga, har beredningen funnit lämpligast, att utbildningstiden
för ifrågavarande värnpliktiga fördelas på en första tjänstgöring
och endast en repetitionsövning.

Förutsättes nu, att infanteri söderifrån för erhållande av vinterutbildning
förlägges i Boden under åtminstone ovan angivna tid av sex
veckor i de härför lämpligaste månaderna februari och mars, skulle det
måhända ur utbildningssynpunkt ställa sig fördelaktigast, att, i anslutning
till överstelöjtnant Eriksons förslag i denna del, såväl Norrbottens regementes
värnpliktiga som de till spanartjänst uttagna började sin tjänstgöring
omkring den 1 april, varefter den skulle fortgå i eu följd för de
förra till årets slut och för de senare till den 1 april följande år. Härigenom
bleve emellertid infanteribesättningen såväl under januari som under
tiden närmast efter 1 april måhända alltför svag, varjämte även vinterutbildningen
för Norrbottens regemente kunde bliva åsidosatt.

I stället synes det från angivna utgångspunkter vara lämpligare,
att de värnpliktiga i spanartjänst in- och utrycka på hösten i början av
oktober, innan ännu de klimatiska förhållandena i Boden blivit mer försvårade.
Utbildningstiden för Norrbottens regementes värnpliktiga åter
torde lämpligast böra förläggas med en första tjänstgöring under tiden
från slutet av april eller början av maj till slutet av januari eller början
av februari påföljande år samt en repetitionsövning året därpå under
samma årstid och av ungefär samma längd som vid infanteriet i övrigt.

Den svaghetsperiod, som därmed uppstår, sammanfaller väsentligen
med den tid på året, som betecknats såsom den ogynnsammaste för ett
angrepp mot Boden.

För Norrbottens regementes värnpliktiga kommer härmed visserligen
första tjänstgöringen att förläggas till en för dem mindre gynnsam tid än
för infanteriet i allmänhet tillämnats, men detta torde uppvägas av att de
endast behöva fullgöra en repetitionsövning.

Tjänstgöringstiderna för det i Boden förlagda infanteriet skulle alltså
ställa sig på följande sätt:

2 18

V»_

1. året i/10

I--------

*Vi “/*

2. året ■! s«/9

(----------------------------1

3. året I1 I

*«/»

- Norrbottens regemente, 600 ä 650 man (10 månader).

------»Spannrem, omkring 600 man (12 månader).

— . — . — I Boden tillfälligt förlagt infanteri för vinterntbildning, omkring 6 veckor.

För närvarande har behovet av befäl för de till Norrbottens regemente
förlagda skidlöparnas utbildning tillgodosetts dels från Norrbottens
regemente och dels till större delen genom tillfälliga kommenderingar
söderifrån. Under de senare åren hava sålunda 8 officerare och 44 underbefäl
av manskapet varit kommenderade att under vinterhalvåret från repetitionsövningarnas
slut ena året och till början av nästkommande års beväringsrekrytskola
vid egna regementen, tjänstgöra vid Norrbottens regemente.

Av den nu föreslagna anordningen, som innebär dels ovan angivna
ökning av antalet till skidlöpartjänst uttagna värnpliktiga, dels ökning av
tjänstgöringstiden, förutom för Norrbottens regementes värnpliktiga, även
för »spanarna» — för närvarande pågår skidlöparnas tjänstgöring i Boden
endast 6 månader — med ytterligare 6 månader, lär det bliva en följd,
att åtgärder måste vidtagas för fyllande av det större behov av befäl, som
därmed uppstår.

Med avseende å denna fråga samt vad därmed sammanhänger har
beredningen låtit uppgöra preliminär utredning (se bifogade bilaga), av
vilken framgår, att utöver det å Norrbottens regementes stat enligt beredningarnas
preliminära beslut uppförda befäl skulle så gott som under hela
året komma att erfordras 13 officerare, 6 underofficerare och 49 underbefäl
av manskapet.

Beredningen har tänkt sig, att detta behov fortfarande skall kunna
väsentligen fyllas genom kommenderingar i någon lämplig form.

Vad angår Bodens artilleribesättning sammanhänger, såsom ovan framhållits,
frågan därom med organisationen av dåvarande artilleri.

Under förutsättning av nuvarande organisation av det i Boden förlagda
fästning sartilleriet, torde åtminstone för sistnämnda artilleri, sam -

19 2

tidigt som värnpliktskontingenten ökas, rekrytskolan böra uppdelas i två
oingångar i enlighet med vad i öfverstelöjtnant Eriksons utredning föreslagits.

Detsamma gäller även om fästningsingenjörtrupperna.

Då av skäl, varom beredningen i annat sammanhang yttrat sig,
övningstiden för så väl fästningsartilleriet som fästningsingenjörtrupperna
ansetts böra sättas till ett år, varav 70 dagar skulle utgöra repetitionsövningar,
vardera om 35 dagar, torde för deras i Boden förlagda kontingenter
övningstiden böra erhålla ungefär följande fördelning:

1. året

2. året
3. året

Ena halva omgången -

Andra > > ------

Anm. Beväringsrekrytskola 295 dagar i två omgångar.

Repetitionsövningar 3. och 4. året å 35 dagar.

På frågan om förläggning av kavalleri i Boden har beredningen ej
haft anledning inlåta sig.

“/»

------1

»Va ao/«

2 20

Enligt ovanstående skulle Bodens fredsbesättning erhålla den styrka,
som framgår av följande sammanställning:

	Infanteri (Norrbottens	Fältartilleri (Norrlands	Fästn.-artilleri (Bodens artilleri- bataljon).	Ingenjör-		\|
J Månad.	regemente och »spanare» m. m.)	artillerirege-mentes de-tachement).	trupper (Bodens ingenjörkår).	Summa man- skap.	Anteckningar.
	Me-	Värn-	Me-	Värn-	Me-	Värn-	Me-	Värn-
\| niga l volon*	plik-	niga volon-	plik-	niga volon-	plik-	niga	plik-
	tärer.	tiga.	tärer.	tiga.	tärer.	tiga.	tärer.	tiga.
Jan. . .	{«}	1250		(93)	{	{ 3}	!®i	{ ®}	(625) 1762	l) Därav 600 man för vinter-utbildning under omkring
Febr. . .	50	l) 1 200	36	93	78	540	80	260	2 337	6 veckor från andra armé-fördelningar.
Mars . .	50	>) 1 200	36	93	78	270	80	130	1937	2) 600 man infanteri (3 19)
		inrycka 1. maj, utrycka
April . .	50	600	36	93	78	270	80	130	1337	1. febr. s) 600 man spanare inrycka
Maj . . .	50	T 2) (650)) \ 600 J	36	93	78	i6) (270)1 ) 270 /	80	j8)(}30)j	/ 1 050) \(1337	1. okt., utrycka 30. sept. 4) 93 man inrycka 21. nov., men inräknas här i no- \|
Juni . .	50	f (650)1 \ 600 /	36	93	78	1 (870)\ \ 270 /	80	{	1(1050) 1 1337	vember. 6) 82 man inrycka 28. aug.
Juli . .	50	1250	36	93	78	540	80	260	2 387	men inräknas ej i augusti månad. 175 man utrycka
Aug. . .	50	1250	36	93	78	540	80	260	2 387	10. oktober, men inräknas ej i oktober månad.
Sept. . .	50	1850	36	5) 175	78	1620	80	780	4 669	•) Omkr. 270 man inryc-
	/ 3) (600) \		ka 1. mai och utrycka 19. i
Okt. . .	50	36		78	270	80	130	(600)	febr.
) 650 j		1 294	’) Omkr. 270man inrycka 10. j
Nov. . .	{«>	i (600)1 \ 650 /	{??}	4) (93)	{<5?}	270	{«}	130	(825) 1162	dec. och utrycka 30. sept. j 8) Omkr. 130 man inrycka 1. 1
			J(24)\				maj och utrycka 19. febr.
Dec. . .	1 250	(93)	/ (38) 1.	JO (270)\	f(30)\	0(130))	(625)	9) Omkr. 130 man inrycka 10.
i io r	l 12 )	j 40 f	t 270 \|	l so /	l 130/	1762	dec. och utrycka 30. sept. \|

Anm. 1. Siffrorna inom parentes angiva i tjänstgöring varande, vilka på grund av bristande utbildning
icke kunna ingå i mobiliserade truppförband. Tiden härför har beräknats till två
månader.

Anm. 2. Ovningstiden har antagits vara för:

»Spanarna» 12 månader.

Övrigt infanteri 10 månader, varav en månads repetitionsövning.

Fältartilleriet såsom nu.

Fästningsartilleriet 295 dagar i två omgångar med 270 värnpliktiga i varje omgång samt
två repetitionsövningar om 35 dagar.

Ingenjörtrupperna = fästningsartilleriet med 130 värnpliktiga i varje omgång.

Anm 3. Antalet meniga volontärer har vid Norrbottens regemente beräknats enligt beredningarnas förslag;
vid övriga truppförband enligt nu gällande stat. Beställningsmän äro ej medräknade.

Beredningen föreslår alltså,

21 2

att värnpliktiga till ett antal av omkring 600 ärligen
från samtliga inskrivning sområden uttagas för utbildning
i Boden under ett år i en följd till särskild
spanartjänst,

att övningstiden för Norrbottens regemente erhåller
samma längd som för infanteriet i allmänhet och fördelas
sålunda, att en repetitionsövning göres lika lång som
i övrigt vid infanteriet och återstoden utgör rekrytskola,
samt att övningstiden för fästning sartilleriet och
fästning singenjör trupper na i Boden förlägges i enlighet
med vad ovan angivits.

13 —H1286

2 22

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs samt Karlskrona fästningar.

En kustfästning är på grund av sin belägenhet invid havet samt
sjöstridskrafternas stora rörlighet i hög grad blottställd för överraskande
anfall, och bör sålunda städse befinna si" i jämförelsevis hö" kri"sberedskap.
°

Fredsbesåttningen i vardera av V axholms och Oscar-Fredriksbor"s
samt Karlskrona fästningar utgöres för närvarande av

1 kustartilleriregemente,

1 infanteriregemente om två bataljoner, samt

1 fästningsingenjörkompani.

Vad kustartilleriet beträffar får beredningen hänvisa till sitt yttrande
angående övningstiden för detta vapenslag, varvid all hänsyn sökt tagas
jämväl till krigsberedskapen.

I fråga om övningstiden för fästningsingenjörtrupperna har beredningen
även yttrat sig i annat sammanhang. Vad angår fördelningen av
denna övningstd torde samma önskemål göra sig gällande som beträffande
Bodens ingenjörkår. Beredningen anser alltså, att övningstiden för kustfästningarnas
ingenjörtrupper bör fördelas på samma sätt som föreslagits
beträffande nämnda ingenjörkår. Liksom vid den sistnämnda torde även
här krävas någon ökning av värnpliktskontingenten.

Fredsbesättningen av infanteri är i ifrågavarande fästningar för närvarande
alltför svag.

Vartdera grenadjärregementet är enligt 1901 års härordning organiserat
på 2 bataljoner. samt har fast anställt manskap till ett antal, om
vakanser och ännu ej tillräckligt utbildade rekryter frånräknas, av i medeltal
omkring 120 man. Beväringsrekrytskolan har en styrka av omkring
425 man.

Med nu gällande inrycknings- och övningstider kan vartdera grenadjärregementet
vid behov uppsätta följande infanteripiket under olika delar
av året:

23 2

under 1 månad (regementsövningarna) 4 fältstarka kompanier,
under 3 månader (senare delen av rekrytskolan, då nödtorftig utbildning
kan förutsättas) 2 fältstarka kompanier, samt

under återstående 8 månader 1 fältstark pluton.

Dessa fästningar äro alltså större delen av året praktiskt taget utan
säkerhetsbesättning av infanteri.

Beredningarna hava preliminärt beslutat förorda, att ifrågavarande
båda regementen för framtiden omorganiseras till att omfatta tre bataljoner,
något som torde få anses innebära, att även deras värnpliktskontingenter
skola ökas i därav föranledd proportion, d. v. s. till minst samma
storlek som vid infanteriregementena i allmänhet.

Uti infordrade yttranden, som tillhandahållits beredningen, har
chefen för kustartilleriet, i egenskap av krigskommendant i Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning, samt befälhavande amiralen i Karlskrona,
envar för honom underställd fästning, meddelat, att minsta behovet av
säkerhetsbesättning av infanteri under vanliga förhållanden vore
beträffande Vaxholms och Oscar-Fredriksbore-s fästning
2 fältstarka kompanier och
beträffande Karlskrona fästning:

»att Karlskrona grenadjärregemente ökas till samma storlek som arméns
övriga infanteriregementen».

Med stöd av nämnda uppgifter och på grund av i övrigt införskaffade
upplysningar har beredningen bildat sig den uppfattningen, att en
ständig säkerhetsbesättning av utbildat manskap året runt av ungefär två
fältstarka kompanier infanteri skulle åtgå för vardera fästningens behov.

Enligt vad beredningen inhämtat, är det jämväl vid dessa regementen
av synnerlig vikt, att under repetitionsövningarna ett så stort antal
värnpliktiga finnes att tillgå, att verkliga tillämpningsövningar då kunna
bedrivas. Det har därför icke ansetts tillrådligt, att annat än i högst begränsad
mån söka genom minskning av nämnda antal tillgodose det angivna
minimibehovet året runt av säkerhetsbesättning.

Utgående vidare från, att de årliga värnpliktskontingenterna erhålla
den storlek, som ovan förutsatts, samt att antalet volontärer blir detsamma
som för de vanliga infanteriregementena, nämligen — officers- och musikvolontärer
samt beställningsmän fråni-äknade — 180, har beredningen haft
under prövning olika förslag till förläggning av övningstiden vid ifrågavarande
regementen.

Först med en sammanlagd utbildningstid av minst tio månader har det
befunnits möjligt att utan sådan minskning av värnpliktskontingent under

repetitionsövningarna, att någon avsevärdare olägenhet därav vållas, tillgodose
det uppställda kravet på tillgång under hela året till något så när
krigsberett manskap till det uppgivna ungefärliga antalet. Det förutsättes
härvid, att den värnpliktige är användbar för säkerhetstjänsten efter omkring
två månaders utbildningstid.

Nedanstående teckning angiver, hur sålunda enligt beredningens
mening utbildningstiden för dessa regementen lämpligen bör förläggas:

-----------------------------------1

10/» »/l.

; i

Ena halva årskontingenten _

Andra > > ----

Den uppgift, som tillkommer ifrågavarande regementen i fält, gör
behovet av särskild vinterutbildning för dem föga framträdande. Den säkerhetstjänst,
de hava att i fredstid utföra, medför även, att deras värnpliktiga
icke heller kunna i fredstid förflyttas längre bort från sina förläggningsorter.
Vid sådant förhållande kan det icke vara till någon större
olägenhet, att ena halva årskontingenten av ifrågavarande värnpliktiga
erhåller sin utbildning under en tid av året, då i allmänhet tillfälle till
vinterövning ej finnes.

Såsom i allmänhet i andra fall, där enligt beredningens förslag
rekrytkontingenten fördelats i två omgångar, lär utbildningen under rekrytskolan
lämpligast böra bedrivas å endast halva antalet förefintliga kompanier.

Beredningen föreslår alltså,

att övningstiden för Vaxholms och Ka,riskrona
grenadj^regementen bestämmes till densamma som för
infanteriet i övrigt,

att övningstiden fördelas sålunda, att rekrytskolan
fullgöres i två omgångar och att repetitonsövningarna
bliva två av samma längd som i allmänhet vid infanteriet,
samt att övningstiden för de till ifrågavarande
fästningar hörande fästningsingeniörtrupper förlägges i
i enlighet med vad ovan angivits.

Stockholm den 20 december 1913.

25 2

Reservation

av herr Hcimilton,

samt av herr Daniel Persson, som beträffande

värnpliktiga i spanartjänst i Boden instämt i beredningens förslag,

utbildningstiden för Norrbottens regemente ansett, att den bör utgöra
10 månader i en följd

och utbildningstiden för Vaxholms och Karlskrona grenadjärregementen
ansett, att den ej bör vara längre än den övningstid, som av honom
påyrkats för infanteriet i allmänhet.

Herr Christiernson har ej deltagit i den slutliga behandlingen av
detta ärende.

27 2

Bilaga.

Utredning angående behovet av befäl vid Norrbottens regemente,
om förutom regementets egna värnpliktiga även s. k. *spanare»
där skola erhålla sin utbildning.

För att beräkna huru mycket befäl, som under angivna förhållanden skall
komma att erfordras för utbildningen vid Norrbottens regemente, är det nödvändigt
dels att göra sig en föreställning om storleken af de olika kategorier, som
där skola utbildas och dels att klargöra, huru dessa lämpligen böra fördelas på
kompanierna.

Under största delen af tiden mellan repetitionsövningarna komma att vara
i tjänstgöring vid regementet:

Norrbottens regementes värnpliktiga omkring............. 650 man

Värnpliktiga från främmande inskrivningsområden omkring...... 600 »

Icke vapenföra värnpliktiga samt indelta högst............75 »

Meniga volontärer samt till underbefäl befordrade elever i underbefälsskolor
högst...........................100 » I

I allmänhet strävar man ju efter att uppdela de värnpliktiga på kompanier
på sådant sätt, att de värnpliktiga, som komma från samma ort, förläggas och
erhålla hela sin utbildning vid det kompani, de vid mobilisering äro avsedda att
tillhöra, detta för att befäl och trupp vid kompaniet må lära känna varandra
och kompaniet vid mobilisering bliva en fast och av kamratkänsla genomträngd
enhet. Därest inga andra än de nuvarande lokalerna kunna disponeras, lär det
emellertid icke vidare bliva möjligt att vid Norrbottens regemente tillämpa
detta system, eftersom det icke kan vara möjligt att vid ett kompani av den
storlek, de här måste erhålla, bedriva mer än ett slags utbildning. Icke heller
en uppdelning på sex kompanier, av vilka vart och ett vid mobilisering kunde
lämna manskap till 2 sådana, låter sig fullt genomföras. Kompaniet förlorar

2 28

därför här den prägel av familj, som det annars kan åsättas. Då är det ej heller
längre] påkallat att för de fast anställdas utbildning använda sig av något
slags kompanisystem, utan böra samtliga dessa utbildas på ett och samma kompani
ett s. k. skolkompani. De värnpliktiga kunna sedan fördelas på de 11 övriga
kompanierna. Därvid är lämpligast, att regementets egna värnpliktiga
förläggas på 5 kompanier med 130 man på varje, under det att »spanama» uppdelas
på 6 kompanier således med endast 100 man per kompani. Det är nämligen
nödvändigt, dels emedan dessa sistnämnda värnpliktigas första rekrytutbildning
skall bedrivas under den mörkaste och kallaste årstiden och dels på grund av
denna utbildnings ‘art, att vid vart och ett av dessa kompanier — liksom för
övrigt även vid skolkompaniet — finnas 3 lektionssalar, dagrummet och 2 logement,
varför här för förläggning kunna disponeras endast 4 logement. De andra
beväringsrekrytkompanierna kunna däremot, om deras rekrytutbilduing börjar på
våren, för sina övningar inomhus nöja sig med endast dagrummet och kunna
således vara förlagda vart och ett på 6 logement. Om vid sådant förhållande
regementets vapenföra och icke vapenföra värnpliktiga förläggas tillsammans på
5 kompanier och »spanarna» för sig på 6, så kommer att i alla logement inom
hela regementet ligga omkring 25 man utom befäl. Huruvida en så trång förläggning
under så lång tid som ett helt år är förenlig med hygieniska fordringar
och med de värnpliktigas berättigade krav på trevnad under eu mörk och kall
vinter torde kunna ifrågasättas.

Ett rekrytkompani på 130 man kan icke lämpligen delas i mindre än 3
plutoner, av vilka minst 2 höra föras av officerare. Vid varje pluton bör
finnas 4 underbefäl, därav vid minst en av plutonerna 1 bör vara underofficer.
Spanarkompaniernas plutoner böra, dels med anledning av att den första rekrytutbildningen
blir förlagd till hösten och vintern samt dels med hänsyn till beskaffenheten
av den utbildning, som skall bibringas dessa värnpliktiga, icke vara
stora, varför även dessa kompanier böra indelas i 3 plutoner samt erhålla lika
mycket underbefäl som de andra. Men eftersom undervisningen i spanartjänst av
läraren kräver större taktiska kunskaper än som i allmähet kunna fordras av
underofficerare, böra vid spanarkompanierna samtliga plutonchefer vara officerare.

Efter dessa beräkningsgrunder blir behovet av befäl vid Norrbottens regemente,
utom staben:

29 £

	Kaptener (kompani- chefer)	Subaltern- officerare	Kompani- adjutanter	Underoffice rare såsom plutonche-fer eller motsva-rande	Underoffice-rare såsom troppchefer eller mot-svarande.	Underbefäl av man-skapet
För reg:ts egna värnpliktigas ut-bildning ..........	5	10	5	5	5	55
För spanarnas utbildning . . .	6	18	6	—	G	G6
> de fast anställdas utbildning	1	3	1	—	4	■)40
> de icke vapenföra.....	—	—	—	1	—	*)2
» kommenderingar inom reg;tet till annat än instruktörstjänst	} -	—	—	s)3	—	4)15
För kommenderingar utom reg:tet av över 6 månaders varaktighet	). »)9	—	6)3	1
Summa behov	52	12	27	179
Tillgång enl. stat (förslaget)	12	6)27	12	21	130
Brist	13	—	G	49

Av ovanstående framgår, att en brist skulle uppstå å 13 kompaniofficerare,
6 underofficerare och 49 underbefäl av manskapet.

Härvid är emellertid att märka, att något särskilt befäl icke beräknats
för värnpliktigas underbefälsutbildning, ej heller för kommenderingar av kortare
varaktighet såsom t. ex. taktisk kurs, fältövning, officersövning, underofficersövning,
skjutskola, signalkurs, kommendering såsom dagbefäl eller ledare av
underofficersövning, landstormsbefälskurs o. dyl. och ej heller till ersättning i
händelse av tjänstledighet eller sjukdom. Vid sådant förhållande måste man
räkna med, att av officerare och underofficerare på ett kompani i medeltal alltid
minst 1 är frånvarande samt att 1 av plutonerna alltid tillfälligtvis måste föras
av den såsom troppchef placerade underofficern. När man emellertid utgår från ett
så litet befälsbehov, måste ovillkorligen för kulsprutor o. dyl. avses särskilt befäl.

Den befälsstyrka på stat, som bär ovan beräknats erforderlig för beväringsrekrytskola,
kan anses fullt tillräcklig även för repetitionsövningar.

Hedan under nuvarande förhållanden har i allmänhet till »skidlöparnas»
utbildning icke kunnat från Norrbottens regemente beordras mer än 4 subaltern- * *)

*) l)ärav 8 såsom befäl samt 32 elever.

4) Arbetsbefäl och dagkorpraler.

s) 1 köksföreståndare, 1 biträde hos regementsintendenten och 1 biträde åt förådsförvaltaren.

4) 3 1 kök och matsalar och 12 dagkorpraler.

*) Medeltalet sådana kommenderingar för hela armén med tillägg av 1 för de som utgå endast
från Norrbottens regemente. 1913 uppgick sådana kommenderingar i verkligheten till 11 vid regementet.

6) 6 officersaspiranter hava medräknats såsom officerare.

14—141286

2 30

officerare och 4 underbefäl av manskapet, under det att 8 subalternofficerare och
44 underbefäl av manskapet kommenderats från andra håll. Skall de uttagna
»spanarnas» antal ökas från 360 till 600, dessas utbildning nu pågå samtidigt med
rekrytskolorna i stället för att den förut bedrivits mellan desamma samt få en
varaktighet av 12 månader mot nu 6, är det naturligt, att ensamt med samma
befälskader som vid infanteriregementena i allmänhet regementet icke skall kunna
lämna allt det befäl, som enligt ovanstående tablå under de nya förhållandena
kommer att erfordras.

För att fylla denna brist kunna två utvägar tillgripas, den ena att Norrbottens
regementes befälskader ökas med motsvarande antal befäl av olika grader, den
andra att såsom hittills personal kommenderas från andra regementen allt efter
behovet för tillfället.

Det visar sig, att storleken av den ovan beräknade bristen nära motsvarar en
bataljons befälsstyrka enligt kompanistaten, 13 officerare (2 officersaspiranter medräknade),
11 underofficerare och 44 underbefäl av manskapet och att, om 5 underbefäl
av manskapet ersättas av underofficerare, den uppgår till precis samma siffror.
Svårigheterna kunde således avhjälpas därigenom, att vid Norrbottens regemente
uppsattes befäl till en fjärde bataljon, något som torde vara synnerligen
önskvärt även med hänsyn till det vid mobilisering stora behovet av befäl med
noggrann kännedom om försvarsanstalter, terräng och andra förhållanden i och
omkring Boden. Även i detta fall torde emellertid bliva nödvändigt att till
Norrbottens regemente beordra en del underbefäl av manskapet från andra regementen,
då man väl icke kan våga hoppas att vakanser i manskapsgraderna icke
skola finnas.

Uppsättandet av en fjärde bataljon jämte för en sådan erforderliga byggnader
vore särdeles önskvärt även med hänsyn till möjligheten att skaffa de värnpliktiga
eu mindre trång förläggning. Dessutom erhölles då särskild lokal för
ett kulsprutekompani, varjämte det vore möjligt att lämpligare fördela de värnpliktiga
på kompanier, vilket allt skulle bidraga till att förbättra utbildningsresultatet.
Därtill skulle det i hög grad underlätta ett främmande regementes
förläggning till Boden i och för vinterutbildning.

Den andra möjligheten att fylla befälsbristen är att såsom hittills kommendera
befäl från andra regementen. Detta torde visserligen fortfarande vara
möjligt men dock möta större svårigheter, om vid samtliga regementen rekrytutbildningen
förlägges huvudsakligen till vintermånaderna, särskilt som behovet
för mobiliseringsändamål av dessa kommenderingar minskats, åtminstone i viss
grad, för de regementen, som i sin helhet få vinterutbildning.

Denna anordning med kommenderingar för viss kort tid från andra regementen
är dessutom ganska dyrbar. De extra förmåner — utan sådana torde

31 2

bliva svårt att få tillräckligt och kvalificerat befäl —, som under nuvarande förhållanden
lämnas, uppgå nämligen för subalternofficer till:

För sergeant skulle motsvarande extra förmåner uppgå till omkring 975
kronor pr. år, för 13 officerare och 6 underofficerare sålunda pr år till omkring
25 000 kronor. Då man skall bedöma, vilka åtgärder lämpligast böra vidtagas
för att fylla den uppkomna befälsbristen, måste man taga hänsyn även till dessa
kostnader.

Vare sig emellertid den uppkommande bristen på befäl fylles därigenom att
Norrbottens regementes befälskader ökas i erforderlig grad, eller densamma avhjälpes
genom tillfälliga kommenderingar, skola dock regementets egna officerare
och underofficerare år efter år, så länge de kvarstå i tjänst, vara underkastade de
strapatser samt faror för hälsan, som på grund av det hårda klimatet alltid, åtminstone
för äldre personer, måste vara förenade med vintertjänst i Norrbotten,
men särskilt med den ifrågasatta i och för sig även för befälet synnerligen intressanta
och lärorika spanartjänsten, om den skall rätt bedrivas. Det torde därför icke
vara osannolikt, att de mindre motståndskraftiga med åren skola bliva så försvagade
till sin hälsa, att tjänsten därav kan bliva mycket lidande.

Att såsom nn sker åt de tillfälligt uppkommenderade giva avsevärda förmåner,
vilka icke komma regementets egna officerare till del för samma tjänstgöring,
torde under inga förhållanden vara lämpligt.

Då det torde få anses vara av synnerlig vikt för landet, att Norrbottens
regementes befäl ständigt äger största möjliga stridsduglighet, blir det under
dessa omständigheter nödvändigt att för detta ändamål vidtaga särskilda åtgärder,
vilka böra gå ut på att tillförsäkra nämnda regemente en ung, spänstig, intresserad
och ständigt fulltalig befälskader. Därmed bleve detta regemente också en
god skola för andra regementen i den numera så viktiga vinter tjänsten.

Detta mål skulle otvivelaktigt lättast vinnas genom ett passagesystem —
vid alla andra regementen i Boden tillämpas redan i viss grad ett sådant —, vilket
för Norrbottens regemente lämpligen kunde ordnas efter följande grunder:

1) Tjänstgöring vid Norrbottens regemente under minst 2 år i följd premieras
ekonomiskt och betraktas såsom merit;

2) Nuvarande officerare och underofficerare vid regementet, vilka så önska
få kvarstanna så länge de kunna fullgöra de krav, som den särskilda vintertjän -

dagavlöning ä 3 kr. .

fri bostad.....

fri vedbrand ....
fritt lyse samt möbler

.... pr år 1 095 kr.

pr år omkring 300 »

S » » (JO !

» ■» » 20 »

Summa 1 475 kr.

2 32

sten ställer på dem; övriga officerare och underofficerare äro skyldiga att mottaga
transport till annat regemente i den ordning, som Kungl. Maj:t bestämmer;

3) Anställning vid Norrbottens regemente sker efter ansökan och gäller
tillsvidare och så länge vederbörande själv önskar kvarstanna och därtill är
lämplig, dock minst några år;

4) Vid brist på därtill villiga kommenderas personal utan ansökan i viss
tur dock endast för 1 år i sänder och mot mindre extra avlöning än om de tjänstgöra
därstädes längre tid;

5) Under den tid, de äro anställda vid regementet, få officerare och underofficerare
icke mottaga längre kommenderingar utom regementet, utan skola hela
tiden vara] disponibla vid detsamma; därigenom behöver man aldrig räkna med
några för längre tid bortkommenderade.

Om ett passagesystem ordnas efter dessa huvudprinciper och med väl avvägda
detalj bestämmelser, är det att förvänta, att för ifrågavarande tjänstgöring
särskilt lämpliga officerare och underofficerare i tillräcklig mängd skola finna
det med sin egen fördel förenligt att söka sådan anställning och kvarstanna
vid regementet så länge, att förflyttningar icke skola behöva förekomma allt
för ofta.

Samtidigt därmed skulle Norrbottens regemente i fred bliva en synnerligen
god skola beträffande all vintertjänst och Bodens infanteribesättning i händelse
av krig komma att ledas av ett befäl, som i varje hänseende skulle kunna motsvara
de störa krav, som då kunde komma att ställas på detsamma.

Stockholm den 22 dec. 1913.

Rudolf Berg.

Kapten vid Kungl. Norrbottens regemente.

TABELL

visande tjänstgöringstidens fördelning vid de vapenföra värnpliktigas utbildning under beväring sr ekrytskolan vid samtliga infanteriregementen år 1912.

(Medelvärden regementsvis enl. G. 0. n:r 381 den 15A 1912.)

Truppförbandens nummer

Från de föreskrivna 150 dagarna avgå

r,.. , Yakt So1f''1°chi

tjänst
helg- | J

(lagar

4 | 6

Hand räckning -

Tj anstötlighet -

; Ut- och [|

Annan j inlära- | Summa
orsak ning av j

[persedlar dagar

(i medeltal per man)

[Använda
I Bvnings.
J timmar
Återstå] under

räknat i .T*3

stående

i antal
. dagar

asar räknat

timmar

{enskilt

i 1-ompan''6^ un(4eraYt^n’n^ar -, 2. kolumnen anger summan per man (i medeltal)
i bataljon

-12

Exercis i sluten
ordning

Exercis i spridd
ordning

Skj utning

Avståndsbedöm ning -

Eldstrid

Bajonettstrid

Fälttjänst
(fälttjänstövning)
so anmärkningar!

Utrustningens

vård

Kroppens

vård

Samarit kurs -

Gymnastik och
idrott

Soldatundervisning,
som ej ägt
rum i samband
med andra
övningar

Sång

och

föredrag
m. m.

Summa

timmar

Anmärkningar

f 4763)				[ 85-07)				f 2751		\| 26-5 )
1 167-16) ) 34-631	244-6	—	—	J 9 851	85''31	—	—	1 58-6 1 1 °’5 1	61*57	1 8-65)	37-19	31-12	823-24	Fälttjänstöfningar under 6 dagar.
l 25-82)				1 - j						1 - 1
f 1				1 34 1				1 6 1		f 20 )
) 70-5 ) ) 62-5 (	216	—	—		36	—	—	ä	71	‘i	35	6	737	> > 5 >
! 24 j				1 - I				l - J		) - J
j 50 66]				( 51-93)				f 17-9 )		f 31-28)
1 95-501 ) 63-86 f	262-66	~	—	-J	60-5	—	—	) 21-68) 1 20-61 [	60-09	) 3-351 \| 9-241	43-87	7"28	828-64	> > 6 »
) 52-58)				l - 1				l - J		l - 1
f 59 ]				( 43 )				f 5 )		f 27 ]
5	235	—	—	?	57	—	—	! u	47		35	9	751	> » 2 >
l 50 J				1 - 1				\ - J		) ~ J
[52 ]				f 47 )				r 7 1		1 45 1
) 104 1 1 47 \|	285	—			47	—	—	\| 54 (	61		45	7	783	» > 5 >
\| 32 1				1 - i				1 - (		1 - f
1 _	238-6	—	-	—	I 57-2	—	—	—	6O1	—	39-2	12 1	784-6
1 tf ]				f 84 i				f 33 ]	\|	1 30 1
1 31 ) ) 108	239	—	_		84	—	—		57	1 ~	i 30	3	737	> > 6 >
l 67 )				1 - i				I - 1		1 - 1
f 2? 1				f 63 I				f 41 \|		f 27 ]
l	245	—	—	=	63	—	—	22	j 63	=	27	5	781	» > 10 »
( 53 J				1 - 1				l - I		1 - 1
f 45-83)				i 58-31)				f 34-17)		\| 18-86)
) 76-89) \ 90 511	250-86	—		\| 0*241	58-55	_	—	) 25-49) 1 4-3 \|	63-96	- 1	20-03	6*68	774-72
) 37-13j				l - J				l - I		1 - J
fiol i				f 74 )				r 62 I		f 28 j
55 \| 1 33 i	292	—		=	74		—	3°	92 —	l ~ !	28	8	842	> > 8 >
) loa 1				1 - !				1 - i		1 - 1
—	256-6	—	—	—	699	—	—	—	69	—	26-3	5*7	783-8
f 50-3 )				f 60-19)				[ 10-45)		[ 30-42)
874 ) 49-07 f	194-42	—	—	~ 1	78-79	—		1 64-511	74-96	=	30-42	9-9	809-20	> > 3 »
) 7-65 j				1 - 1				l - 1		t - 1
i 45 )				1 53 1				f 10 1		f 26 1
1 70 )	286			-	53			51 1	61	-			822	fFälttjänstöfningar, under 15 dagar,
1 76 1	—			—	—			26	2	< hvaraf 5 dagar med hela bevärings-
\ 95 J				i - 1				1 - 1		1 - J				) rekrytskolan.
f 51-8 ]				1 93-4 1				f 20-8 )		f 24-5 )
) 94-5 1 47*6	229-5	—	—	) 5-2 \| 1 0-5 \|	99-1	—	—	It	71-6		38-3	8-6	800	Fälttjänstöfningar under 5Va dagar.
) 35-6 J				1 - 1				l - J		l - J
f 76 )				\| 63 )				[ 17 )		( 27 )
8	220	—	—	I	69	—	—	1 33 ) ) 12 f	62	b	28	1	729	> > 6 >
1 39 \|				1 - 1				( — 1		1 - 1
—	232 5	—	—	—	75-0	—	—	—	67-3	—	30 7	5-4	790
f i 1				f 73 ]				(it 1		j 38 ]
) 88 \ 47 (	264	—	—	1 - l	76	—	—	48	66	=	38	7	867	> > 5 >
1 60 1				1 - 1				1 - J		1 - !
f 49-33)				f 62 ]				f 28-33)		f SO 331
1 71-331 \| 50-341	241-67	—		1 =	62	—	—	1 27-34)	55-67	\| 5-34)	35-67	11	802	> > 5 »
l 70 67)				1 - 1				1 - 1		l - 1
f 46-71]				f 57 01)				\| 19-28)		1 32-35)
J 77 07) \| 72 311	202-34	—		\| 9-82) ) 1-3 f	69	—	—	) 37-13) ) 6-5 [	63-12	) 7-641 ) 0 39 f	40-66	14-25	728
) 6-25J				[ 0-87)				l 0 21J		\| 0" 28 J
f 51 ]				( ^ 1				f 7 1		( 38 1
88 ) 1 19 I	202	~			73	- ''	—	54	61	=	38	7	773	» > 5 >
1 44 j				1 - [				1 ~ 1		1 - 1
j 64.84]				f 65*05]				f 4-75]		f 37-05)
j 84-55) ) 110 39)	262-53		—	1 5 ) 0-31	70-55	—		J 13-5 \| 1 45-21	63*46	5-371 ] 0-621	4304	245	814
i 2-7s)				1 - I				1 - 1		1 - 1
_	234-5		_	_	701	—	_	—	618	—	391	8-3	7967
[ 21 )				f 92 )				f 7 1		1 ,2 1
J 50 55	2C8	—		1	54	—	—	64 \|	78		26	9	779	> > 5 »
) 42 J				1 - J				t - J		l - 1
f 63 )				f 75 )				( 20 1		f 25 ]
	195	—	—	=	75	—		1 48 1	68	=	25	14	744
1 20 \|				l _ j				1 - I		1 - 1
f 597 I				f 57-7 )				f 15-7 }		f 29*7 ]
J 56-7 ) 1201	245-2	—	—	1	59 7		—	) 10-7 1 1 45-2 [	71-6	1,	31-3	6 6	786-1	» » 5''8 >
( 8.7 J				t - J				l - 1		1 - J
f 41 )										f 39 3 ]
1 63 ) I 97''5 1	201-5	~	—	kl	74-4	—	—	kl	68-6	kl	39-3	8	7S0
—	2124	—	—	—	65-8	—	—	—	71-6	—	304	94	772-2
1 §9 1				f 51 )				-!		f 44 \|
i 54 1 1 93 1	225	—		-	51	—	—	60	=	44	5	687	» » 6
! 48 \|				1 - I				t - )		1 - 1
f 56 )				1 47 )				f 13 ]		1 21 1
ri	263			l	61	—	—	31 1 28 f	72	h	45	10	785	> > 6 >
l 43 J				l - J				) - J		) - J
f 79-33)				( 57-75)				r 8-67)		( 42-26)
i 67-75) ) 41-67 f	237-83		—	=	57-75	—		j 32 67) 42-23[	83-57	=	42-26	11-45	769	> 1 3 >
) 49 os)				) - I				l - 1		l - J
f 37 )				f 66 )				f 10 ]		f 34 1
il ) 55 (	155	—	—	‘ j	73	—		s	64	jk j	41	5	747
1 16 j								1 - )
—	220 2	—	_	—	60 7	—	—	—	69-9	—	43 1	7-9	747
	232-5				66 5				66 6		348	81	779 1
	29		_		8				8		5	1
				( 86 ]				f 8 ]		f 48 i
67 \| ] 37 (	203	—	—	) - 1 1 -	86	—	—		56	=	48	4	795	2) Fälttjänstöfningar.
) 47 2) J				1 - I				1 - J		l - J
l 32 ]				( 52 \|				f °2 1		1 43 ]
I 28 \|	153			_ 1	52			33	65		43	10	695	I3) Gäller värnpliktiga tillhörande
1 74 \|			1 — 1			-	I - f	) Gottlands inskrifningsområde.
1 19 \|				1 - 1				t - J		l - )

I. arméfördelningen:

Karlskrona grenadjärregemente
*).......

Kronobergs regemente ... 25

Hallands regemente ,

Norra skånska infanterirege- |
mentet......... 25

Södra skånska infanteriregementet
.........

3-18

4-5

2-46 I 7''2

12-5 1 9-5

2-c ; 10c

8 14

3-42

2-13

1-5

1-12 1-12

I medeltal 25

4-5 10-3 <5-6 '' 2-2

II. arméfördelningen:

Första livgrenadjärregeraentet
..........

Andra livgrenadjärregementet.
.........

Jönköpings regemente

Kalmar regemente

3-8 I 13-4 i 6-1

3 I 10 5

25 4-15 11-25 4-54

44-97

44 03

2 52

105-03 i 823

94-0 I 737

105-97 828 64

96 751

98 [ 783

Il -

65-851
79-351
10 I

71-5 1
54 I
19 |

4-5 J

70-031

48-211

12-071

58 1

34 |

16
3

60
63
25
7

137 06

149

130-31

111

155

''137-781
^''191 151-99

100

20-5

1 96-091
) 78 7el
8 03''

rs i

1 -

154-!

18288

178

M20 1

i 13 ll 133

36-66]

3|6 1 63-56

11= (I

J8 I
I - I

I 27-49]
J 29-491

I _*“}

Ii I
''f}

|l 1! I

63-41

7-5

4-9

5-5

7- 47]

8- 99]
1-181

10-78

13-i

17''64

1-6 50-2

99 8 784-6

1-28 ! 51-22

95 | 737

100 | 781

98 78 ! 774-72

106 | 842

136-5

83 ’

36
14

66''ol]

41-141
9-48 |
2-69]

61 ;

37 I

20 |

|| 20

I medeltal | 25 | 3 5 | 1Q-4 | 5''7 3-7 1)850

III. arméfördelningen: |

Västgöta regemente .... I 25

Skaraborgs regemente

Älvsborgs regemente

Bohusläns regemente

7''5

I medeltal | 25

IV. arméfördelningen:

Svea livgarde......j 25

5-9

4-7

7-3

1-35 1-6

4-7 i 1-3

5-7 8-2 6-9 2-3 17

4-9

Göta livgarde

Livregementets grenadjärer 25

Södermanlands regemente

Vaxholms grenadjärregemente.
........

I medeltal

4-02

1-30

442

13-85

5-03

6-86

6 29 6-64

2-65

3-5

2-19

487

S9-9 783-8

130

133

119-62

118

103

146

fs I

- I

[ I 139-97]
I 19-34!
| 5-8I f

I] 4-791

/ * !

160-1

67-6

138

171

169-91

158

35-26)
27-33 (
9-081

0 22 j

( SO

|J 18

71-89 [ —

10-46)
3-20 l

_ it l I

13-72

125-2 I -

159-2 —

59;

124

46-35

103-65

809-2

104 822

102

800

729

89-92)
69-921
18*781

64 ]!
69 [

15 |

63-9

10-6

178-62

148

119-5

120

135-791
18-33 I

3.33 j

146 ]

110-7 )
34-8 1
0-9 ''

f !29 I

157 ;

165

146-4

164

27-5 ]
27-251
6 921

298
35 7
2-9

fn I

61-67

68-4

15-92]
7 I

13-7

4-9

i=l

1 1

22-92

18-6

1-49

49 8

100-2 | 790

i 141-5

- 158-2

59 3

53-41

2 50

0-9 45

25 I 3-8

V. arméfördelningen:

Upplands infanteriregemente
........

Dalregementet

Västmanlands regemente . . 2o

Värmlands regemente . . . j 25
I medeltal

6-2 | 3-2 | 1-3 || 47-3

8 8-9

4-1 j 1-8

50-!

VI. arméfördelningen:

Hälsinge regemente . . .

25 4-2

9 I 2

17 II 49-8

Västerbottens regemente . . 24 4 . 7

Jämtlands fältjägarrege- | j

mente.........I 24 | 2 j 11-08 [ 6-67 I 4-75 [ 1"60

Västernorrlands regemente . | 24 j 4*1 1 15''3 j 7"3 2''3

1 medeltal | 24 I 3.3 j 12*8 I 7''0 j 1 2

1-4 52-8

I medeltal för arméfördelningarne -

Procent av sammanlagda
antalet övningstimmar

24-8 I 4-2

9-6

6 9

1-6 50o

Bodens trupper:

Norrbottens regemente ... I 24

Gottlands trupper:

Gottlands infanteriregemente
3)........j 25

5-3 I 16" 5

6-7

107

105

96-59

100

105

867

802

728

814

53
20
13

f 80 |

| 46-33)
10 67 ''
6.33

61-71)

46-141

8-251

4-25J

88 )

51 i
•1 I

51-35]
43 051
28-821

| 28

157

143-33

120-35

156

123-22

1 I

=)!
144-16]
19 5 I
3*331

f 127-49)

I 12-801

I Rlf

136

f 129-21)
I 34-54)
) 9 371

179

166-99

146-4

144

173-12

I 32
”

I in

II 11-3“

- II

_ I I 1

21-89)
25 06 )
9-421
0-29)

28- 35)

29- 021
4-98|

56-60

S I:

11-33]

534

8-48]
0-56 )
0*12 [
O00J

11
6

G2 35

8-11)
5 17

16 67

15-22

13-28

102 7 798-i

— 1 140

— 161-9

104

99-5

779

744

786 1

100 1 780

100-1 I 772-2

92 i 687

101

785

100 I 769

96 I 747

I - (|

J 42 1!

I3-2 /!

f 58-5 )
31-3

\ 26-3 f

357

19-1

109

125

116-1

112-8

ris

I» I!

- II

146 1 )
6-0 ):
2 5 i

139-7

43-3

7-6

194

176

155“2

190 6 i —

18 )
36 )

25 (

27 ]

22
10

I KI
I” i!

21-3

296

15‘8

88-3 —

66*7 —

6-8
5 3

11-9

6-2

12-1

18-1

115 6

— i 17S9

73 3 | - | — j 14-8

48
48
28

53 ]

41-33)
19 t

1 |

75 )

59 )

23 [

121

124

114-33

159

104

53
73

116-17)

33-25 ll 149-42

128

133

142

174

jk ,

I -8 I:

25 )

>2 |

26-73)
22-67)
6*66 |

23
29
14

56 06

10-67]|
5-661;

16-33

97-0 j 747-0

— I 129-6 —

146

57-5 ! —

12-1

100 | 779-1

- 1314

ICO;

63 9

102 i 795

88 | 695

141

'' 122
46
5

145

173

226

56 | -

Sill

-III

’) Vid 3. 7 angiva i motsats till vid övriga regementen talen inom parenteserna under
ningstimmar av avgången tid enl. kolumn »Från de föreskrivna 150 dagarna avgår».

14f—141286.

»Övningstidernas fördelning» den tid kompaniet »såsom sådant» haft övning, vilket förklarar att summan av inom parenteserna upptagna siffror ej överensstämmer med bredvid stående siffror, vilka liksom övriga motsvarande siffror erhållits efter frånräknande från kompaniets sammanlagda utbild -

TABELL

visande tjänstgöringstidens fördelning vid de vapenföra värnpliktigas utbildning under regcmentsövnlmjarna vid samtliga infanteriregementen år 1912.

(Medelvärden regementsvis enl. G. 0. n:r 381 den 15A 1912)

De 30 tjänstgöringsdagarna reduceras enligt nedanstående

Truppförbandens nummer

Sön och helg dagar -

I. arméfördelningen:

Karlskrona grenadjäregemente2).
........

Kronobergs regemente

Hallands regemente . . . . 4

Norra skånska infanteriregementet
.......

Södra skånska infanteriregementet
.......

I medeltal

II. arméfördelningens

Törsta livgrenadjärregementet.
..........

Andra livgranadjärregementet.
..........

Återstå

räknat

dagar

räknat

timmar

Härifrån avgå ytterligare för

Vakt-

tjänst

Hand-

räckning

Tjänst-

ledighet

Annan

orsak

Ut- och
inläm-ning

Summa

timmar

(medeltal per man)

i timmar

Återstå

övnings timmar -

27 230

216

219-1

214

26 225

3-G

Jönköpings regemente

Kalmar regemente

26-4 I 220-82

208

216

1-09

3-5

1-88 3-5

1-25 ] 5-15 4-44

5-94

3-5

7-5

2-81 6-95

24-36

20-6

2-27 5-7 ! 5-19 I 3-15 i 8-77

205-64

187

198-5

187

200

216-44

1-6

1-46

I medeltal

239 4

_ 1_

2-6 i 2-1

5-68

7-7

6''64

7-64

3-75 26-25 219-86 I 2-27 3''68 j 4''2 | 509 | 10-16

III. arméfördelningen:

Västgöta regemente . . .

Skaraborgs regemente . . .

Älvsborgs regemente ....

Bohusläns regemente ....

I medeltal

IT. arméfördelningen:

Svea livgarde......

Göta livgarde

Livregementets grenadjärer .

Södermanlands regemente . .

Vaxholms grenadjärregemente

28 I 226 3-66

28 224

5-66 1-27

4 5

217-9

26 222

2-75 27-25 222-63

214-5

229

208

207

4-2

2-5

7-5

5-1

1-95

13-41

25-19

195-63

24-52

2o-38

25-95

6 8 24

1-1

18-3 3T2

14-5

2-72 4-92 3.84 2-76 13.65

4-5

433

o''l

1-72

1-9

4-17

8-53

3-4

3-6

4-1

I medeltal 4

T. Arméfördelningen:

Upplands infanteriregemente

Dalregementet

Västmanlands regemente . . j 4

Värmlands regemente ... 4

218-3 |! 3-73 I 4-76 I 4-52

223

28 | 224

26 ; 218

0-33

7-33

7-5

5-9

7-8

8-33 S 10-67

7-9

9-9

I 21

9 51 j 11-76

27-79

23-5

29-7

35-62

7-73

2-1

213

I medeltal

VI. Arméfördelningen:

Hälsinge regemente . . .

Västerbottens regemente .

3"5

26-5

2195

214

2-78

5-5 1 4-8

4-46 4-91

12-23 !! 32.96

190

195

191-92

201

194-48

200-05

200

186- 7

192

194-69

Övningstimmarnas fördelning 1)

Exercis,
Eldstrid och
Bajonettstrid

,f,l

i ]

>S I
I )

8-921

10-12

1-99

14
6

16-72

21-03

Skjutning

12
4

16
9

8-9 1
12-141
6-791

14 1

Eälttjänst

(fälttjänst övning) -

1-5
28-5
420
90-0

I 20

\\ 20-5
765

24-95

( 1-851

27’83 j 16-761
8T63J

Utrustningens
och kroppens
vård

Summa

timmar

158-42

126

126-41

124

120

19-821

3-4ll

9-5

23-23

24-17 i -

130-97

1 1

15 I
7

i I

6-541
15-931
5''9 I

28-37 K

17-9 1
6-051
1-381

2533

II « 1

jl 70 J

!(j 1

il 85 |

[ 3-611

I 14-411
i 35-611
l 66-58)

jr, 1

j 30
I 100 j

105

130

120-21

147

— 15''55

205-64

187

198-5

*) För varje ämne anger

1. kolumnen: Övningstimmarnas fördelning

I enskilt och i komp:s nnderavdeln.

i £3“

i regements- och högre förband
2. kolumnen: Övningstimmar i medeltal per man.

Fälttjänstövningar under 9 dagar.

187

200

195-63

17-681

0-33

= I!

18-01

8- 891
26091

12- 331

9- 7
12

2
1-8

1T7

17-9

6-9

9-5

13- 5
6

, I

191

197

178-3

164

171-38

ISO 34

0-34

1-5 i 15

5-6 i 19 9

37-9

1-36

12-98 | 27-48

206

186

180-1

196

21-34

23-08 —

47-31

58-5

39*95

11
4

5071
10 671
9-33(1

3 J

9-6 1
13-4 I1

1''6 J

iS 11

-2

1T18]
20-761
6-07

14-97]
3-9 I

10- 9

11- 4
0-4

18-87

22-7

I 20 |j |

28-67

29 g

(27 ''

I 4-07
j] 9-33

( 4-5

16 2

''5 1
2 I

37-96

121 ''
18-4
2-71

21-89

20-7

33-21

1-58]
8-77!
19-8 I
80-45)

ä j

8-1

12-6

10-8

59-6

''"8
•0 )

20-5

125*53

110-6

128

91 1

115-5

23-27

■27|

14-4

25-5

1 1

20 (

80 J

6-33]
25-671
35 (

H 46-67 j

! 17-9 1
ll 25-7
| 56-4 j

å 1

20 (
60 J

5 89]
35-48]

9.5 (

27-27 I

lil 3 -

116

113-67

106

104

78-14

24 ]

13-331

0-341

22 |

14 ''

1 =

18-321

3-75

24-5

23-27

14-4

25-5

190

195

191-92

201

194-48

21-54

20005

200

186-:

192

194-59

1367

22-07

28 45

16 1
23 I

j i 1

1 -1

32-3 l
12-4 (I

5 j

f & )

I 12-8 ]

9-3 (

192-03

183

50-9

27-1

8 l
i ]

25 1

3-5 (

-5 I

13 1 )

8-3

8-9

g - s

29-18 ! -

103-56

1915

191

197

178-3

164

171-38

180-34

18-1

25-2

20-3

27-1

44-8

3-6

15-4

41-8

65''7

110

101

f 12
2

“ I

93-2

T26-5

28-2 : —

107*68

! 7-9

17-2

14 206

19-5

17-9

17-2

22 |
47 "

141

17-15

186

180-1

196

192-03

183

Bodens trupper:

Norrbottens regemente . . .

Gottlunds trupper:

Gottlands infanteriregemente

Jämtlands fäitjägarregemente	5	25	200 j	1-25	11	0-18	6''25	1092	29-6	170-4	( 4-83] J 12-25] ri	2T91	U")	27-71	( 3-85] \| 26-08 ] \ 28-75 ( ( 45-58J	104-86	(M ^ 05 Sill	1592	170-4
Västernorrlands regemente .	5	25	200 I	2''6	7-5	0-5	3-2	10-2	24	176	1 1 10-5 ( l 2 1	37	W 1 U2 1	24	21M r 1	87	1 1	28	176
I medeltal	5	2-5	204-67 \|	1-95		1.56	5.48	9.-1	28-2	176-47	—	24-64	—	22-9	—	11095	—	1797	176-47
I medeltal för armé-fördelningarna	3-77	26-33	216-79	2-62	5‘5	4 04	4-43	11-23	27.83	188 94		29-71		24-9	__	115	_	19 31	188-92
Procent av sammanlagda antalet övningstimmar				_						_	_	16	_	13	—	01	—	10

1 - i

11 - g

f 12 1

f 6 |

f 28 1

216

4-5

1 15

2-5

4-5

6-5

183

I 10-5

1 3-6

! 8 I

1 28 |

107

1 -

l - J

1 56 J

Il - 1

183

11 , (därav 2 söndagar).

» 10 » (därav 2 söndagar).

> 4 >

> / >

b >

» o »

> 7 > (därav 1 söndag).

2) Se anmärkningen angående samma regemente å tabellen över beväringsrekrytskolan.
14ff—141286.

3 b

Plan över övningarnas bedrivande vid ett

N:r övnings- \| vecka.	1. Exercis 2.	i sluten o. i spridd ordning.	3. Skjutning.	4. Avst.bedömning. 5. Eldstrid.	6. Bajonettstrid.
Antal öv- nings- tim- mar.	Övningstimmar-nas fördelning på utbildningen.	Antal öv- nings- tim- mar.	Övn:ngstimmar-nas fördelning på utbildningen.	Antal öv- nings- tim- mar.	Övningstimmar-nas fördelning på utbildningen.	Antal öv-	j Övn:stimmar-! nas fördeln. på utbildn.
Enskilt.	I komp:s nnderavd.	I kom- pani.	Enskilt.	I komp:s nnderavd.	I kom- pani.	Enskilt.	I komp s undera vd.	I kom-pani.	nings- tim- mar.	Enskilt.	1 1 komp:s undcravd.
1........	3	3	_	_	2	2			i	1			-
2........	11	9	2	—	6	5	1	—	6	6	—	—	—	—	—
3........	7	5	2	—	8	7	1	—	6	6	—	—	i	1	—
4.....	7	5	2	—	5-5	5	0-5	—	4	4	—	—	i	1	—
5......■ .	7	5	2	—	8	7	i	—	5	4	1	—	2	2	—
6........	6''5	4	2''5	—	5-5	4	1-5	—	4	3	1	—	1-5	15	—
7........	8-5	6	2-5	—	10	10	—	—	4-5	3	1-5	—	1-5	1-5	—
8........	35	2-5	1	—	6''5	6*5	—	—	4	2	2	—	—	—	—
9........	55	1-5	4	—	16	16	—	—	5	2	3	—	1	1	—
10........	5	2	3	—	12-6	12 5	—	—	7-5	3	4-5	—	1	1	—
11........	6’5	2-5	4	—	14-5	14-5	—	—	4	1	3	—	1-5	1*5	—
12........	7	1*5	55	—	10	10	—	—	3	—	3	—	2	2	—
S:a 1. perioden	77-5	47	30-5	—	1045	99-5	5	—	54	35	19	—	125	12-5	—
13........	5	0-5	4-5	—	12	12	—	—	2	1	1	—	1	1	—
14........	7-5	i	6-5	—	15-5	15	0‘5	—	S	—	8	—	3	3	—
15........	2-5	0*5	2	—	16	14	2	—	2	—	2	—	1	1	—
17........	3	i	2	-r	7	_	7	_	2	_	2	_	0-5	_	05
S:a 2. perioden	18	3	15	—	50 5	41	9-5	—	14	1	13	—	5-5	5	0-5
17........	2	1	1	—	7-5	—	7’5	—	2	—	2	—	0-5	—	05
18........	8	—	2	6	8-5	—	8’5	—	9	—	3	6	2	—	2
19........	5	—	1	4	3	—	3	—	8	—	2	6	1	—	1
20........	4	—	2	2	3	—	3	—	1	—	—	1	—	—	—
21........	7	—	2	5	—	—	—	—	7	—	1	6	1	—	1
22........	7	—	4	3						-
S:a 3. perioden	33	1	12	20	22	—	22		27	—	8	19	4-51\|	4-5
Summa	128-6	51	57-5	20	177	140-5	36-5	—	95	36	40	19	22-5	17-5	5

Anm. Tabellen visar övningstidens användning av ett kompani i sin helhet; d. v. s. någon reducering
Från de 150 lagstadgade övningsdagarna hava avgått 24 sön- och helgdagar samt 6 dagar, var -

infanterikompani under beväringsrekrytskolan 1912.

					13. Utrustn:8 vård.				17. Soldat-		In-		&5
7-	13.	Fälttjänst	14. Kroppens » 16. Samaritkurs.	iö. Gymnastik	under-	Vakt och
(fälttjänstövning).	och Idrott.	visning.	ut- tag- ninq av per- sed-	Sång	O*. Ö:	> P P~
Antal öv-	Övn:stimmarnas fördelning på utbildningen.	Antal	Timmarnas fördeln. på utbildn.	Antal öv-	Övn:s- timmar-nas förd. på utb.	Antal öv-	För- deln. på utb.	hand- räck- ning.	Och före- drag.	ce O: **	O: < P. P* CD	Anteckningar.
nings-	P			•—<	övnings-	p	nings-			nings-			lar.			P
tim-	-L PT		tf P	timmar.	tim-	P ^	tim-					P
mar.	w PT	a> o 2 B	P PT p q	c-t- P^		CO pr	mar.	OQ pr	O o 2 P	mar.	CO pr				§
		◄ V.		C—i. C					< *3			Antal timmar.
		P- 00	P					P-> ce
i	i	_	_	_	4	4	2	2		i	1	7			21	3
6	2	4	—	—	4	4	6	6	—	3	3	—	—	—	42	6
9	3	6	—	—	4	4	6	6	—	2	2	—	—	—	43	6
85	35	5	—	—	4	4	4	4	—	1	1	7	—	—	42	6
11	5	6	—	—	3	3	6	6	—	2	2	—	—	—	44	6
55	25	3	—	—	3	3	6	—	6	2	2	6	—	—	40	5
11	2	9	—	—	3	3	6	1	5	3‘5	3*5	—	—	—	48	6
9	2	7	—	—	3	3	4	1	3	2	2	8	—	—	40	5
7	2	5	—	—	3	3	7	—	7	3''5	3*5	—	—	—	48	6
7	2	6	—	—	1	1	5	—	5	i	i	8	—	1	49	6
10	2	8	—	—	3’5	3-5	4	—	4	1-5	1-5	2-5	—	—	48	6
10	2	8	—	—	3	3	5	—	5	—	—	—	—	—	40	5	11. perioden:
95
29	66			as-5	38-5	61	26	35	22-5	22-5	as-5	—	1	505	66	ill/._30/. _ 181 dagar.
14
3	11	—	—	2	2	3	3	—	0''5	0*5	8	—	0-5	48	6
11	2	9	—	—	2	2	4	4	—	—	—	—	—	—	51	6
10-5	2''5	8	—	—	1	1	3	—	3	—	—	14	—	—	50	6	[Skördepermis-]
																—	< sion. Inga öv-
9	—	9	—	—	1	1	1	—	1	0-5	0''5	—	—	—	24	3	\| ningar. [
																21
44-6	7-5	37	—	—	6	6	11	7	4	1	i	22	—	0-5	173	< '' t-Sl/ 7 = \31 dagar.
0-5	—	0''5	—	—	1	l	1	—	l	0-5	0*5	8	—	1	24	3
10-5	—	1	9-5	—	3	3	2	—	2	4	4	—	—	1	48	6
16	—	10	6	—	1-5	1*5	2	—	2	7	7	8	—	1	50-5	6
275	—	156	4	8	3	3	4	—	4	1	1	8	—	1	52-5	6
25	—	2	G	17	4	4	2	2	—	3	3	—	—	—	49	6
36	—	4	—	32	5	5	2	—	2	—	—	—	8	—	58	6;	13. perioden: .
1155																33
—	33	25-6	57	17-5	17-5	13	2	11	14-5	14-6	24	8	4	282	Ji/e—Va =
255	36-5	136	25''5	57	62	62	85	35	50	39	39	84-6	8	5-5	960	120	(38 dagar.

av antalet övningstimmar med hänsyn till enskilda värnpliktiga är ej gjord.

under hela kompaniet haft skördepermission. Kompaniets övningstid har alltså utgjort 120 dagar.

SNÖTÄCKE AV IO CM ELLER MERA

Antal dagar pr vinter i medeltal åren 1908-1913.

2>t 26

J3 ''

Gen Stab Lrr ans t

5 b

SNÖTÄCKE AV 20 CM ELLER MERA.

Antal dagar pr vinter i medeltal åren 1908‘1915.

£*-+■

M7JZ5

) 72°

tf 9

< 21

O i

Gen Stab Ut Anst

ARBETSMARKNADEN I SVERIGE

MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL
SÄSONGFÖRETEELSEN

OTTO JÄSTE

AKTUARIE I K. SOCIALSTYRELSEN

15—141286.

Av alla marknader i modern mening inom ett lands näringsliv är arbetsmarknaden
hittills den minst kända och sämst organiserade. Allt under det
t. ex. import- och exportstatistikens siffror i detalj belysa handelsomsättningen
med utlandet och dagliga besked genom pressen lämnas om priset och antalet°på
de olika, värdepapper, som byta ägare på fondmarknaden, har man en mycket
bristfällig kännedom om den årliga och ännu mindre den dagliga »omsättningen»
på arbetsmarknaden, liksom man icke heller på andra håll torde ha någon motsvarighet
till det tidsödande och oekonomiska sätt (planlös tidningsannonsering
och »omskådning»), varpå denna »omsättning», d. v. s. arbetsförmedlingen försiggår.
Uppkomsten av verkliga arbetsbörser: de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna
och deras ^ snabba utveckling under det sista årtiondet i alla kulturstater, icke
minst i vårt eget land, är här den enda ljuspunkten.

Dock är arbetsmarknaden ur nationalekonomisk och socialpolitisk synpunkt
den ojämförligt viktigaste av alla marknader. Flertalet av ett lands vuxna
manliga befolkning är däri direkt intresserat, och den sammanlagda lönesumma,
som »omsättningen» på arbetsmarknaden representerar, uppgår till enorma belopp''.

Arbetsmarknaden, d. v. s. summan av sysselsättning sökande lönarbetare
eller totalutbudet av varan arbetskraft, bestämmes till omfång och art av tvenne
faktorer: hela antalet lönarbetare i landet samt arbetstid ängen inom dess näringsliv,
för vilken antalet sysselsatta arbetare är det statistiska måttet. Vid en given
tidpunkt är arbetsmarknaden teoretiskt alltid = hela antalet lönarbetare minskat
med antalet sysselsatta arbetare.

Da man emellertid icke kan exakt i siffror påvisa den svenska arbetsmarknadens
förändringar under loppet av t. ex. ett år, vilket med hänsyn till
bl. a. det statistiska källmaterialets otillräcklighet f. n. är ogörligt, torde enda
utvägen att erhålla närmare kännedom om vår arbetsmarknad i det avseendet vara
en analys av dess bestämmande faktorer: antalet lönarbetare och arbetstillgången
inom näringslivet. Härigenom och med begagnande av det ringa statistiska
material rörande själva arbetsmarknaden, som hittills står till buds, torde vissa
hållpunkter kunna vinnas, vilka medgiva någon inblick i den svenska arbetsmarknadens
natur, riktlinjerna för dess utveckling och i främsta rummet den årliga
rytmen i dess växlingar.

Inledning.

KAP. I.

Antalet arbetstagare i Sverige år 1910.

Den sven- I Sverige förekomma inga särskilda yrkes- och företagsräkningar såsom

ska yrkes- t ex_ { Tyskland. I samband med de folkräkningar, som i Sverige företagas
kens* brist-varf 10:e år, upptagas dock yrkesuppgifter, ehuru dessa, beroende på den för de
fånighet, svenska folkräkningarna egendomliga metoden — de kyrkliga församlingsböckerna
avskrivas — med avseende på yrkesspecialiteterna äro föga upplysande. Beträffande
befolkningens fördelning mellan huvudgrupperna av näringar (jordbruk,
industri, handel och samfärdsel och allmän tjänst m. m.) torde de dock vara tillförlitliga.
För de år, folkräkningar ej hållas, utför Statistiska Centralbyrån
approximativa beräkningar av hela befolkningens fördelning på dessa huvudgrupper
av näringar, varvid emellertid bör anmärkas, att en dylik uppskattning
blir allt osäkrare, ju längre tid som förflutit sedan sista folkräkning. För slutet
av år 1910 giver denna beräkning följande resultat i jämförelse med föregående
folkräkningar:1

Fördelningen av rikets hela folkmängd på de fyra huvudgrupperna av yrken.

År.		Y	r k e	s g r u	P	p-		Summa.
Jordbruk med binäringar.	Industri och bergsbruk.	Handel och samfärdsel.	Allmän tjänst m. m.
Antal.	%•	Antal.	%.	Antal.	%.	Antal.	*	Antal.	0/o.
1751 ....	1 425 010	79-8	136 787	7-7	32 500	1-8	191 430	10-7	1 785 727	100 0
1840 ....	2 539 360	80-9	268 061	8-5	69 369	2''2	262 097	8-4	3138887	100-0
1870 ....	2 995 844	71-9	613 414	14-7	210 940	Öl	348 327	8-3	4168525	100 0
1880 ... .	3 078274	67''4	810 341	17-8	326 091	7-1	350 962	7.7	4 565 668	1000
i 1890 ....	2 914 984	60''9	1087 072	22-7	426 911	8-9	356 014	7-5	4 784981	100 0
\| 1900 ....	2 756 704	53-7	1484 230	28-9	544 324	10*6	351183	6-8	5136441	1000
i 1910 ....	2663000	48''2	1 831 000	33-2	670000	12*1	358000	65	5 522 000	IOOo

1 Vid dessa beräkningar iiver fördelningen av rikets folkmängd uti de omnämnda fyra huvudkategorierna
har till varje grupp räknats icke endast de personer, vilka genom eget eller familjeförsörjarnas
arbete hämta sin utkomst av yrkena inom denna grupp. Dit hava även räknats förutvarande
yrkesutövare inom samma yrken och dessas anhöriga. Därjämte hava samtliga grupper av personer
utan angivet yrke, arbetsfolk utan uppgift å arten av deras arbete samt på samhället tärande personer
utproportionerats på de fyra huvudgrupperna ifråga.

Av denna tabell framgår, att den befolkning, som direkt eller indirekt
hämtat sin utkomst av jordbruket med binäringar under tiden ända t. o. m. år
1840 utgjorde en föga föränderlig procent av rikets hela folkmängd. Detsamma
gäller i stort sett de övriga huvudgrupperna av yrken. För den skull hava icke
heller resultaten av de åtta, vart tionde år upprepade folkräkningarna mellan
1751—1840 här medtagits. Huvudanledningen till den svenska befolkningens
stationära fördelning på de ovannämnda fyra huvudkategorierna låg givetvis i
Sveriges intill 1840-talet föga framskridna industrialisering. Efter 1840 begynte
emellertid den kända förskjutning uti befolkningens sammansättning, vilken
häftigt fortgått under senare hälften av det 19:de århundradet.1

Med uppgiften om hela befolkningens fördelning på jordbruk, industri,
handel och samfärdsel är frågan om arbetarantalet inom dessa näringsgrenar
icke besvarad. Fastställandet av detta antal möter i själva verket betydande
och i många fall oöverkomliga svårigheter. Således kan någon exakt siffra för
antalet jordbruksarbetare i Sverige icke erhållas ur den officiella statistiken.
Man vet blott, att av den jordbruksidkande befolkningen i Sverige år
1900 kommo 57-6 / på bondeklassen, 133 % på torpareklassen, 11 % på backstuguoch
inhysesklassen samt 18-1 % på tjänstehjonsklassen. Antalet vid lanthushållning
sysselsatta manliga kroppsarbetare har emellertid uppskattats till c:a 700 000»
men härmed förstås arbetare i ekonomisk (sålunda även självförsörjare samt arbetsgivare,
som själva deltaga i arbetet) men ej i social bemärkelse. Uppgifter
beträffande antalet lönarbetare stå däremot icke till buds.

Av andra källor för beräknandet av arbetarantalet äro de förnämsta Kommerskollegii
årliga berättelser om bergshantering, fabriker och hantverk samt
sjöfart. Enligt dessa utgjorde år 1910 antalet vid bergverk och fabriker
sysselsatta arbetare tillsammans 332 147; därav voro 241 544 män och 46 525
kvinnor över 18 år samt 31 660 män och 12 418 kvinnor under 18 år. Antalet
sjömän, maskinister och eldare utgjorde enligt Kommerskollegii berättelse
om sjöfarten för år 1910 i genomsnitt under seglationstiden å till handelssjöfart
använda svenska fartyg om 20 ton och däröver tillsammans 15 120.

Hörande arbetarantalet vid hantverkerierna och inom byggnadsverksamheten
innehålla Kommerskollegii berättelse om fabriker och hantverk ävenledes
uppgifter. Mot dessa kunna göras delvis samma anmärkningar som mot folkräkningens
yrkesstatistik. I varje fall torde antalet hantverks- och byggnadsarbetare
betydligt överstiga den i hantverksstatistiken för år 1910 angivna summan,
53,793 (varav c:a 14 / kvinnor). Byggnadsarbetarna frånräknade, böra hantverksarbetarna
ensamt kunna beräknas till i runt tal 50 000. I samband med
de undersökningar om kollektivavtalets förekomst inom det svenska näringslivet,

—1900».

Antalet
arbetstagare
inom
jordbruket.

Antalet
arbetstagare
inom
industri,
samfärdsel
och handel.

1 Jfr Emigrationsutrcdningen Bil. IX. »Den jordbruksidkande befolkningen i Sverige 1751

Samman fattning.

som företogos åren 1907—1910, uppskattades antalet byggnadsarbetare i rikets
städer, köpingar och municipalsamhällen till c:a 50 000 (inberäknas byggnadsarbetarna
på landsbygden samt väg- och vattenbyggnadsarbetarna torde summan
stiga till c:a 70 000), antalet kommunalarbetare till c:a 10 000 samt antalet
hamn- och stuveriarbetare till c:a 10000. Vid de enskilda järnvägarna
uppgick personalen (tjänstemän av lägre grad och arbetare) till 15 030 samt vid
spårvägarna i städerna till c:a 2 200 personer.

För arbetarantalet inom handel och varulager, restaurant- och hotellrörelse,
för besättningen ombord å fartyg under 20 ton och pråmar samt för
personalen inom en del andra yrken, som ej kunna hänföras till någon bestämd
näringsgrupp, föreligga inga som helst användbara uppgifter.

Beträffande de näringsgrenar, där uppgifter om hela arbetarantalet stått
att erhålla eller ovan relaterade uppskattningar utförts, utgör arbetareantalet

sålunda:

Näringsgren. Arbetarantal.

Bergverk och fabriker.............. 332 147

Hantverkerier.................. 50 000

Byggnadsverksamhet............... 70 000

Kommunala arbeten............... 10000

Hamn- och stnveriarbete............. 10000

Enskilda järnvägar................ 15 030

Spårvägar.................... 2 200

Handelsflottan.................. 15120

Lägges därtill arbetarantalet dels inom de näringsgrenar, för vilka inga
uppgifter i detta avseende stå till buds, dels arbetare och deras vederlikar i det
allmännas tjänst (Statens järnvägar ensamt 16 877 personer), så torde framgå ett
totalantal av minst 550000 lönarbetare inom bergverk, industri, handel
och samfärdsel i Sverige.

Det approximativa antalet jordbruksarbetare inberäknat, utgör alltså det
arbetarantal, som för den svenska arbetsmarknaden kommer i betraktande, ungefär
1250 000 personer av båda könen eller i runt tal c:a 1 miljon män över
18 år.

KAP. II.

Arbetstillgången inom Sveriges näringsliv.

Arbetsmarknadens storlek begränsas uppåt av antalet arbetstagare i landet.
Men då detta under loppet av ett år håller sig någorlunda konstant, är
arbetsmarknadens växlingar under året främst beroende på variationer i den
ambra bestämmande faktorn: arbetstillgångens storlek. Denna periodiska växling
av arbetstillgången inom näringslivet eller säsongföreteelsen beror i sin tur i
sista hand av klimatet.

Arbetstillgången inom näringslivet kan även påverkas av andra inflytanden
än klimatet, såsom tekniska uppfinningar, handelspolitiska förändringar samt framför
allt av växlingen mellan goda och dåliga konjunkturer på världsmarknaden,
vilkas verkningar ingen folkhushållning i vår tid kan undandraga sig. Konjunk"
turernas skiftningar påverka dock främst arbetstillgångens storlek, vilken
kan växla avsevärt från tid till annan, allt efter det goda eller dåliga tider äro
rådande, men knappast dess rytm under loppet av ett år. Under en depressionsperiod
är sålunda arbetstillgången mindre på såväl sommaren som vintern, men
proportionen mellan hela antalet sommar- resp. vintertid sysselsatta arbetare torde
i vårt land i stort sett vara densamma som under en högkonjunktur d. v. s.
säsongföreteelsen som sådan påverkas icke av konjunkturernas skiftningar. Här
intressera emellertid främst de förändringar av arbetstillgången inom det svenska
näringslivet, som regelbundet återkomma från år till år, och vilkas orsak är att
söka, icke inom det ständig och oberäknelig växling underkastade samhällslivet,
utan inom den lagbundna naturen. Denna orsak är ingen annan än klimatet.

Av Sveriges klimat skall endast den viktigaste faktorn: temperaturen
här beröras.1 De andra: nederbörd och vindförhållanden äga icke samma omedelbara
betydelse för arbetstillgången.

Trots Sveriges nordliga läge med 15 % av arealen belägna ovan polcirkeln
har dock, med undantag av Norge, intet annat land på samma breddgrader mil -

1 Jfr Bihang till metereologiska iakttagelser i Sverige, utgivna av Knngl. Svenska vetenskapsakademien
49 Bandet 2. serien (Uppsala 1908), vari meddelas resultaten av de observationer, som
verkställts rörande medeltal och ytterligheter av lufttemperaturen i Sverige under åren 1856 1907.

Klimatets
betydelse
för arbetstillgången.

dåre klimat. Orsaken härtill är densamma för båda länderna, nämligen det av
Golvströmmen uppvärmda havet utanför Norges kuster, vilket föranleder ett
ganska konstant, lågt lufttryck på Norra Atlanten, något som i sin ordning
framkallar jämförelsevis varma sydvästliga vindar, i synnerhet vintertiden.

Sveriges stora utsträckning i nord-sydlig riktning — mer än en sjundedel
av avståndet från polen till ekvatorn — medför dock, att temperaturförhållandena
i dess nordligaste och sydligaste delar gestalta sig betydligt olika, helst
som den norra delen genom den skandinaviska fjällryggen är afstängd från de
varma sydvästvindarnas inflytande och dessutom har en större höjd över havet
än den södra. I följd härav sjunker i den nordligaste delen årets medeltemperatur
under fryspunkten, medan den på syd- och sydvästkusten t. o. m. överstiger
7° C. Ur arbetsmarknadens synpunkt spelar detta mindre roll, eftersom blott en ringa
del av Sveriges invånare bebor det förra området, vartill kommer, att denna
skillnad är mycket svagare under sommaren än under vintern, såsom framgår av
följande sammanställning, utvisande medeltemperaturen under januari och juli:

Januari. Juli.

för Karesuando............— 14°. 7 + 12°. 1

> Lund...............— 0°.6 + 16°.4

Skillnaden i sommarvärme mellan nordligaste Lappland och södra Skåne
uppgår alltså till föga mer än 4°.o. Sommarens längd i övre Norrland är visserligen
knappt mer än hälften av Skånes, men denna korthet uppväges till stor del
av sommardagarnas längd och rikedom på solsken.

I varje fall ställer sig årstidernas längd helt olika för skilda delar av vår
land, såsom framgår av efterföljande översikt:1

1 »Sommar» betyder här den årstid, då dygnets medeltemperatur för orten ifråga är högre än
10°, »vinter» den, då denna temperatur är under fryspunkten, samt »höst» och »vår» de mellanliggande
tiderna.

Årstidernas längd på några orter i Sverige.

9 6

0 r t.	Nordlig bredd.	Datum då varje årstid börjar.	Årstidernas längd i dygn.
Vinter.	Vår.	Sommar.	Höst. j	Vin- ter.	Vår.	Som- mar.	Höst.1
Karesuando.....	68° 26''	4 okt.	9 maj	10 juni	i- lo aug. ;	217	32	66	50 j
Jockmock......	66 36	29 sept.	23 april	8 juni	25 aug.	206	46	78	35
Haparanda......	65 50	21 okt.	27 april	9 juni	2 sept. ]	188	43	85	49
Umeå........	63 49	28 okt.	18 april	6 juni	4 sept.	172	49	90	54
Sveg........	62 2	21 okt.	13 april	2 juni	31 aug.	174	50	90	51
Uppsala.......	59 52	15 nov.	1 april	25 maj	16 sept.	137	54	114	60
Stockholm......	59 21	24 nov.	29 mars	25 maj	24 sept.	125	57	122	61
Örebro........	59 16	18 nov.	28 mars	19 maj	19 sept.	130	52	123	60
Strömstad......	58 56	29 nov.	20 mars	16 maj	28 sept.	in	57	1.35	62
Jönköping ......	57 47	2 dec.	24 mars	23 maj	23 sept.	112	60	123	70
Västervik......	57 46	5 dee.	20 mars	22 maj	25 sept.	105	63	126	71
Göteborg.......	57 42	18 dec.	9 mars	14 maj	2 okt.	81	66	141	77
Visby........	57 39	24 dec.	18 mars	28 maj	30 sept.	84	71	125	85
Växjö........	56 53	26 nov.	23 mars	19 maj	22 sept.	117	57	126	65
Lund........	55 42	17 dec.	7 mars	16 maj	2 okt.	80	70	139	76

I det nordligaste Sverige börjar alltså sommaren först inemot mitten av
juni och varar föga mer än två månader, i det att hösten begynner omkring mitten
av augusti. I södra och sydvästra kustlandet däremot börjar sommaren redan
i mediot av maj och varar ända till början av oktober. Vintern räcker i Norrland
minst 6 månader, från oktober till april, medan dess längd i sydligaste
Sverige och på Gottiand icke uppgår till tre månader. I mellersta och sydöstra
Sverige räcka sommaren och vintern vardera c:a 4 månader, våren och hösten
vardera två.

Genom isläggningen och de hinder, som därigenom resas för sjöfarten
och handeln, inverkar även vinterkölden, utom på arbetsförhållandena inom kustfarten,
indirekt även på arbetstillgången inom en del exportindustrier, vilkas drift
eljest är oberoende av temperaturens växlingar. På väst- och sydkusten, som
huvudsakligen träffas av de varma sydvästliga vindarna, är den stora sjöfarten
endast under mycket stränga vintrar något hindrad av is, mest drivis. Östersjön
plägar också i regel vara tämligen isfri upp till Oxelösund; Stockholms hamn kan
hållas öppen hela vintern med isbrytare. *1 Bottniska viken däremot är sjöfarten
avbruten i medeltal från slutet av november till början av maj, något olika för

16—141286

8 10

olika hamnar, med ända till 6 å 8 veckors växling mellan olika år. Den långvariga
isbeläggningen av denna stora kuststräcka är till betydligt men för arbetstillgången
inom Norrlands hela näringsliv.

I vilken grad den utrikes handelns omfattning skiftar efter årstiderna
framgår av följande tabell, där värdet av Sveriges in- och utförsel (exclusive mynt)
för januari månad under åren 1911, 1912 och 1913 är satt = 100 och importresp.
exportvärdena för övriga månader uträknats i procent därav:1

\| Månad.	I	m p o r	t.	E	x p o r	t.
1911.	1912.	1913.	1911.	1912.	1913.
■ Januari......	100-0	100-0	100-0	100-0	lOOo	1OO-0
Februari .....	101-3	87-7	100-0	99-4	89-2	960
Mars.......	120-4	118-4	103-8	171-1	107-9	97-6
I April.......	120-0	1230	121-1	1271	103-4	136-6
Maj.......	162-2	145-7	126-6	2095	191-6	187-8
Juni.......	123-6	118-0	102-7	190-9	179-6	157-6
Juli.......	122-1	126-5	120-3	206-1	180-8	171-6
Augusti......	132-1	1461	120-4	191.5	184-7	170-5
September ....	1330	149-7	125-1	194-5	177-5	164-3
Oktober......	138-3	169-9	146-0	187-8	185-9	182-7
November.....	154-2	161-2	127-9	203-0	1707	155-4
December.....	129-1	139-6	105-8	196-3	152-8	139-7

Då värdet av importen och exporten — även före den obligatoriska värdedeklarationens
införande fr. o. m. år 1913 — kan antagas vara direkt proportionell
till motsvarande godsmängd, torde ovanstående indextal utgöra en till för! i tli g
mätare av den utpräglade säsongkaraktär, som vidlåter vår handelsomsättning med
utlandet, och som sträcker sina djupgående verkningar icke blott till periodiska
växlingar i vår betalningsbalans och vad därmed sammanhänger, utan även till
skiftningar i arbetstillgången vid hamnar och transportföretag. Sålunda påverkas
härigenom i väsentlig mån godstrafiken på statens järnvägar, vilket belyses av
nedanstående sammanställning, där det befordrade godset (med uteslutande av malmfrakter,
å mellanriksbanan) under januari månad för åren 1911, 1912 och 1913
satts = 100 och godsmängden för övriga månader uträknants i procent därav:1 * 3

1 De absoluta talen på värdet av Sveriges import och export under januari månad åren 1911,

1912 och 1913 utgjorde i miljoner kronor resp. 46’1, 495, BO''2 (införseln) samt 32''8, 41''7, 45 l (utförseln).
Jfr vidare Kommersiella Meddelanden, utgivna av K. Kommerskollegium.

3 I 1 000 ton räknat utgjorde denna godsmängd under januari månad åren 1911, 1912 och 1913
resp. 598-9, 638-3, 783''5.

Månad.	Gods å 1911.	statens järnvägar. 1912. 1913.
Januari...............	100-0	lOOo	100-0
Februari...............	115''6	124-4	116-6
Mars................	132-3	135-7	113-5
April................	109-7	116-4	123-4
Maj.................	1100	1140	109-5
Juni.................	110-9	120-5	107-3
Juli.................	115-8	127-9	120-1
Augusti...............	1150	124-6	111-9
September..............	115-5	120-4	112-1
Oktober...............	125-7	144-0	131-5
November..............	1340	142-3	120-7
December..............	103-7	100-9	91-5

De starka fluktuationer, som dessa indextal uttrycka, bero dock icke uteslutande
på den utrikes handelns och sjöfartens växlingar. De åskådliggöra i
lika hög grad den inrikes handelns och samfärdselns intensitet under olika månader.
Under den varma årstiden visar sig därvid arbetslivet sjuda som livligast.
Den livliga trafik, som utmärker månaderna februari under vintern samt oktober
och november på hösten, torde härröra från den stora mängd skogsprodukter
i förra fallet och agrarprodukter, särskilt sockerbetor, i det senare, som under
sagda tider transporteras på statsbanorna.

Den säsongkaraktär, som ovan uppvisats beträffande såväl Sveriges utländska
handelsomsättning som godstrafiken på dess stats]ärnvägar, har ytterst sin grund
i klimatet. Redan därav kan man sluta sig till den betydelse klimatet har på
arbetstillgången inom den svenska folkhushållningen i dess helhet. Detta inflytande
är dock icke likformigt fördelat, utan arbetstillgången inom olika näringsgrenar
är givetvis i olika mån utsatt och känslig för klimatets inverkan
beroende på skillnad i driftsteknik och de särskilda företagens nordligare eller
sydligare belägenhet i landet. Väsentliga skiljaktigheter förefinnas i sådant
avseende mellan dels jordbruket å ena sidan och övriga näringar å den andra
och dels inom dessa sistnämnda mellan egentliga säsongindustrierna och de industrier,
inom vilka arbetstillgången är mera oföränderlig året runt.

6 12

A. Arbetstillgången inom det svenska jordbruket med binäringar.

Jordbruket är i Sverige på grund av våra klimatiska förhållanden ett utpräglat
säsongyrlce. Alla de väsentliga momenten av arbetet —nämligen jordens
beredande för skörd samt dennas vård och inbärgande — måste sålunda utföras
under sommarhalvåret. Arbetstillgången är på den grund synnerligen växlande
under jordbrukets olika säsonger. Det ligger därför vikt uppå att lära känna
deras vanliga varaktighet samt skiftande längd alltefter de olika länens växlande
klimatiska förhållanden. Några systematiska iakttagelser härutinnan hava veterligen
aldrig anställts, trots den betydelse dessa variationer måste äga för arbetstillgången
inom jordbruket. I samband med" sina årsberättelser till Statistiska
Centralbyrån skulle visserligen hushållningssällskapens sekreterare inlämna uppgifter
angående »väderlek, sånings- och skördetider», men då dessa i de flesta fall
antingen saknas eller också inskränkts till sporadiska notiser om hela skördearbetets
början och slut, har en bearbetning av dessa uppgifter icke kunnat lämna
stoff till en översiktlig framställning av hithörande förhållanden för samtliga län.

För att åstadkomma en sådan har till hushållningssällskapens sekreterare
utsänts ett frågeformulär, vari uppgifter begärdes om tiden för vårsåddens, höskördens,
sädesskördens, höstsåddens och rotfruktsskördens början och
slut inom länet efter det medeldatum räknat, som framgick av de senaste tio årens
erfarenheter. Dessutom efterfrågades på formuläret, dels huruvida och vid vilka
arbeten manlig, tillfällig arbetskraft i större utsträckning användes, dels
mellan vilka tidpunkter under vinterhalvåret arbetstillgången var minst,
samt huruvida under vintern jordbrukets arbetskraft i avsevärdare omfattning
togs i anspråk för andra sysselsättningar.

Uppgifterna på dessa formulär, vilka med största beredvillighet besvarats
av hushållningssällskapens sekreterare, äro sammanställda å bifogade översikter
å sid. 18—20. De meddelade data 1 måste naturligtvis upptagas med viss kritik.
För varje särskilt år kunna de förskjutas en fjorton dagar framåt eller tillbaka i
tiden, beroende på om våren varit varm och tidig eller kall och sen. Dessa förskjutningar
torde dock i allmänhet vara ensartade för hela riket och mera sällan avvikande
för enstaka landsdelar. Dessutom måste det finnas ett medeldatum, kring
vilket dessa förskjutningar variera, och det är detta datum, som hushållningssällskapens
sekreterare uppmanats angiva. Inom de olika länen förekomma skiljaktigheter
inom de särskilda länen mellan t. ex. kustsocknar och skogssocknar icke blott
med avseende på klimat utan även med hänsyn till arbetstillgång (rikligare tillfällen

1 I de fall, där endast obestämda uppgifter lämnats (t. ex. »början av juli») ha dessa vid bearbetningen
måst fixeras till bestämda data (resp. 1 juli).

13 g

till skogsarbete under vintern o. s. v.). I vad mån hushållningssällskapens sekreterare
härvidlag tagit ett genomsnitt för hela länet, kan icke med säkerhet bedömas.1

Med dessa förbehåll torde ett närmare studium av dessa uppgifter giva
intressanta och vägledande upplysningar om säsongerna inom jordbruket. En
blick på översikten visar, hurusom jordbruksarbetets längsta varaktighet förekommer
i Malmöhus län (2 april—15 nov.) och dess kortaste i Jämtlands och
Norrbottens län (resp. 20 maj—30 sept. samt 15 maj—1 okt.). Att ett maximum
är tillfinnandes i rikets sydligaste län och minima i de nordligaste, är helt naturligt.

De övriga länen intaga en mellanställning, varvid märkes, att vårarbetet i länen
längs Östersjöns kust på grund av havets långsamma uppvärmning efter vintern,
vilket fordrar mycken värme och fördröjer våren, börjar senare än inåt landet.

I vårt lands betonande provinser (Skåne, Östergötland, Gottiand) varar jordbruksarbetet
längst in på hösten. Själva vårsådden bildar överallt en försäsong av ett
par veckors varaktighet. Härtill åtgår för mellersta Sveriges vidkommande i
regel maj månad. Därefter följa flera relativt arbetslediga veckor, — vanligen
nästan hela juni månad — innan höskörden begynner efter midsommar i södra
Sverige samt fram i juli längre norrut. Juli, augusti och september månader
äro jordbrukets högsäsong. Därunder kräva slag i slag skörden av höstoch
vårsäd, höstsådden, rotfrukts- inklusive potatisupptagningen en forcerad verksamhet
av alla tillgängliga arbetskrafter. Det är också under den tiden, lantbrukarna
behöva använda lejd arbetskraft. Allmännast förekommer detta
under hö- och sädesskörden samt i de sydligare länen vid rotfruktsupptagningen.

Jordbrukets arbetssäsonger förete vidare en del andra lokala variationer. Sålunda
förekommer i södra Sverige mellan höskördens slut och sädesskördens början
en kortare, relativt arbetsledig period, som i allmänhet infaller i medio av juli.
Vid tidiga vårar i Skåne, såsom 1911 och 1912, avslutas vårarbetet nere på
Söderslätt redan före april månads utgång med arbetslöshet för jordbrukets tillfälliga
arbetare till sista veckan av maj månad, då betrensningen tar vid under
cirka tre veckor, varefter följer en ny period av arbetslöshet under två ä tre
veckor av juni, tills efter midsommar höskörden begynner.

Genom de undersökningar rörande lantarbetarnas levnads- och arbetsförhållanden,
som alltifrån 1911 verkställas av Socialstyrelsen, föreligger ett intressant
material till belysning av arbetstillgångens växlingar inom jordbruket. Sålunda
hava genom statistisk bearbetning av ett till 185 större egendomar i olika
delar utsänt frågeformulär, vari efterspordes bl. a. hela antalet utgjorda
dagsverken för varje månad under år 1912, exakta siffror vunnits rörande
arbetstillgångens växlingar vid dessa egendomar, vilka siffror i sin mån, åtminstone
vad själva variationen mellan de olika månaderna beträffar, torde få anses

1 Det förefaller dock, som om t. ex. de här meddelade data för Värmlands län mera hade avseende
på kustlandet kring Vänern än för skogsbygderna längre norrut.

e 14

som representativa för de skilda arbetssäsongerna inom jordbruket. Efterföljande
tabell redovisar antalet utgjorda dagsverken för varje månad i procent av medeltalet
för samtliga månader:

Dagsverkenas månatliga fördelning.

! Område.1 \|	Antal egen- domar.	Janu- ari.	Fe- bru- ari.	Mars.	April.	Maj.	Juni.	Juli.	Au- gusti.	Sep- tem- ber.	Okto- ber.	No- vem- ber.	De- cem- ber.	Medel-tal dags-verken per månad.
Östra Sverige ....	52	96-6	91-7	940	97-0	953	100-1	108-2	115-5	107-2	99-3	97-9	97-6	lOOo
Småland och öarna .	21	91-7	87-0	932	98-7	99-0	103-8	109-3	111-7	106-2	107-5	97-8	93-6	100-0
Södra Sverige ....	32	81-4	78''7	83-0	97-3	105-2	113-3	113-6	119-4	114-3	117-0	94-3	82-6	100-o I
Västra Sverige . . .	51	89-9	89-5	94-6	96-6	97-S	103-4	111-6	115-3	108-6	102-6	97-6	93-3	100-0
Norra Sverige ....	29	76-1	78-9	85-0	74-8	96-7	103-3	141-7	134-4	135-2	111-0	79-1	83-9	100-0
Hela riket	185	88-3	86-0	90-4	935	98-3	1942	1154	118-8	1131	1062	941	910	100 o
Därav egendomar med följande areal (har åker):
under 50 .....	18	810	79-8	82-2	85-9	104-9	112-3	130-7	127-0	116-6	1061	890	85-3	1Ö0 0 !
50- 99 .....	25	731	77o	80-6	70-4	88-3	1031	152''8	1420	147-3	110-2	74-0	80-4	100-o j
100-199 .....	69	90-2	88-8	91-4	98-4	988	104-8	109-6	114-9	107-2	106-0	97-4	92-0	100-0
200-399 .....	55	90-1	86-1	91-5	95-7	100-0	104-2	111-7	1160	109-9	107-5	96-5	91-4	100-0 \|
400 och däröver . .	18	91-0	87-6	92-8	95''9	990	103-7	110-0	116-6	109-8	102-0	960	95-2	1000
Därav
sockerbetsgårdar . .	12	79-5	76''6	84-1	1060	104-4	108-5	1091	122-8	114-9	1181	95-9	80-4	lOOo
skogsegendomar . .	20	74-6	79-0	85-9	76-9	94-4	106-4	143-9	133-7	136-2	107-8	78-7	83-0	lOOo
bruksegendomar . .	41	81-8	83-4	87-1	84-9	96-5	105-3	127-7	126-0	123-1	109-1	87-5	87-6	lOOo

Den relativa minskning av arbetstillgången efter vårarbetenas avslutning,
som förut påpekats, skönjes även i ovanstående procenttal.

Arbetstillgången inom jordbruket är minst från 1 dec. till 1 april,
med undantag för Skåne, där, som ovan nämnts, vårarbetet stundom kan börja
tidigare. I emigrationsutredningens slutbetänkande (sid. 822) skriver prof. Gustav
Sundbärg härom: »En egendomlig svårighet av senare datum i vårt lands jordbruksbygder
är bristen på arbete under vintertiden. Förr i världen ägnades

1 Östra Sverige omfattar Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Södermanlands och Östergötlands län; Småland
och öarna: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Grottlands län: Södra, Sverige: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus
län; Västra Sverige: Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Örebro län; Norra
Sverige: Kopparbergs, Gävleborgä, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län.

15 g

ju i jordbrukarhemmen vintern till mångahanda slöjd, åtminstone för husets eget
behov; men allt dylikt är ju nu mera slut, i fabrikernas tidevarv. 1 bygder, som
sakna industri, talar man nu om en verklig »vinterdvala», som utövar ett rent
demoraliserande inflytande och naturligtvis är i hög grad ogynnsam även för
ekonomien. Här föreligger ett nytt socialt problem, som borde bli föremål för allvarlig
uppmärksamhet t. ex. av våra hushållningssällskap.»

Sådana näringar som trädgårdsskötsel och fiske, vilka liksom jordbruket ha Arbeta* iilutpräglad
säsong, äro naturligtvis underkastade samma växlingar i avseende på
arbetstillgång. Endast vid västkusten och Sveriges södra kust, där fisket till en brakets bidel
drives som storindustri, är ett större antal personer sysselsatta inom yrket nar,nsarunder
hela året. Sillfisket med drivgarn pågår vid rikets västkust under sept.
och okt., med snörpvad från nov. till och med febr. Backfisket efter torsk och
kolja m. m. pågår övriga tider av året. Makrillfisket infaller under juni, juli
och aug. Trawlfisket efter torsk och kolja pågår hela året. I södra Östersjön
fiskas torsk under vinterhalvåret, lax under april och maj, sill under sommarhalvåret
samt ål under hösten.

Beträffande arbetsförhållandena inom skogsbruket i vårt land har hittills
intet på en systematisk undersökning grundat material förelegat. Den inom
Socialstyrelsen pågående utredningen angående skogsarbetarnas arbetsvillkor och
levnadsförhållanden i Norrland, Dalarna och Värmland har dock framskridit sä
långt, att preliminära uppgifter, ägnade att sprida någon klarhet över arbetstillgången
och arbetsmarknaden inom denna viktiga näringsgren, stå till buds. Utredningar
ifråga har givetvis icke kunnat utsträckas till att omfatta samtliga
skogsarbetare inom detta område, utan bär måst begränsas till arbetsförhållandena
inom ett antal typiska distrikt inom de olika länen, vilka i stället blivit
så mycket grundligare undersökta. Det erhållna materialet torde därför vara
särdeles representativt för skogsarbetet i dessa delar av Sverige.

Rörande arbetssäsongen vid skogsavverkning har sålunda inhämtats, att
skogsarbetare för vintern i regel taga sin början, så snart sådan köld inträffar,
att avforslingsvägarna nöjaktigt tillfrysa. Detta inträffar med den variation för
olika trakter, som betingas av deras nordligare eller sydligare belägenhet,
ovan Dalälven räknat, i slutet av november och början av december. 1 södra
Norrland har dessförinnan under senhösten avverkning av kolved, pappersved
o. dyl. ägt rum. Den egentliga skogsavverkningen pågår efter vinterköldens inbrott
i allmänhet, intill dess töväder omöjliggör vidare framforsling, något som
med av klimatiska förhållanden betingade växlingar för olika delar av undersökningsområdet
i de flesta fall torde inträffa i slutet av mars eller början av april
månad. Genomsnittliga längden av den sålunda begränsade arbetssäsongen framgår
för olika län av efterföljande tablå:

0 16

Avverkningsperiodens normala längd:

Län. Veckor.

Värmlands........................16

Kopparbergs.......................17

Gävleborgs.......................13

Västernorrland».....................16

Jämtlands........................21

Västerbottens......................21

Norrbottens......................17

Hela området 17

I medeltal för undersökningsområdet i dess helhet utgör sålunda arbetssäsongen
e:a 17 veckor eller närmare 4 månader. Kortare arbetssäsong uppvisa
de sydligare belägna Värmlands, Gävleborgs ävensom Västernorrlands län. Kopparbergs
läns arbetsperiod av 17 veckor beror säkerligen därpå, att de erhållna upplysningarna
övervägande gälla förhållandena i de mera avlägsna skogsbygderna i
Öster- och Västerdalarna. Av de nordligaste länen hava Jämtlands och Västerbottens
län en arbetssäsong av 21 veckor eller c:a 5 månader. Härvid är dock att
märka, att flerstädes drivningsarbetet och särskilt virkets nedforsling till vattendraget
först efter julhelgens slut brukar bedrivas med större grad av intensitet.
Att skogsavverkningens högsäsong alltså är förlagd till 10 januari— c:a 1 april
bekräftas även av enquéten bland hushållningssällskapens sekreterare.

Socialstyrelsens förutnämnda skogsarbetareundersökning omfattar även
förhållandena inom flottningen. Enligt dessa uppgifter sammanfaller flottningssäsongens
början med tiden för islossningen samt inträffar sålunda något
efter drivningens slutperiod. Den tager i kall- och bivattendragen sin början i
slutet av april eller första delen av maj månad och pågår därefter, såsom av
nedanstående sammanställning framgår, i regel ungefär 4 veckor. I slutet av
maj eller början av juni är virket nedflottat till huvudvattendragen, i vilka arbetet
i samma mån som flottgods anländer successivt tager sin början. Längden
av denna flottningssäsong framgår jämväl av nedanstående tablå:

Flottning ssäsong ens normala längd.

L ä n Bivattendrag,

veckor.

Värmlands.....................4

Kopparbergs....................3 V*

Gävleborgs.....................5

Västernorrlands...................4''/a

Jämtlands......................4

Västerbottens....................3Va

Norrbottens.....................4

Huvndvattendrag,

veckor.

7 Va

10l/a

12V»

8''/s

Hela området 4

17 6

De anförda medeltalen, vilka beräknats på grundval av uppgifter från socknar,
inom vilka flottning äger rum under längre eller kortare tidsperioder växlande
alltefter resp. kommuners läge vid älvarnas övre eller nedre lopp, torde lämna ett
tillförlitligt uttryck för den tid, under vilken i allmänhet arbetstillgång råder
inom flottningen. Sålunda beräknad utgör flottningssäsongen vid huvudvattendragen
i medeltal för hela området c:a 10 veckor, vilken siffra närmast överensstämmer
med genomsnittet för Kopparbergs län. Jämförelsevis kort säsong uppvisa
Värmlands, Jämtlands och Västerbottens län, i vilka densamma understiger
9 veckor, medan åter Västernorrlands och Norrbottens län representeras av 11
veckors samt Gävleborgs län av över 12 veckors flottningssäsong.

17—141286

Arbetssäsongerna inom jordbruket.1

(Enligt uppgifter från Hushållningssällskapens sekreterare.)

Hushållnings- sällskap.	När börj ar	När slutar	När börjar	När slutar	När börjar	När slutar	När börjar	När slntar	När börjar	När slutar
vårsådden?	höskörden?	sädesskörden?	höstsådden?	rotfruktsskörden ?
Malmöhus . . .	12 april	10 maj	26 juni	14 juli	28 juli	10 sept.	5 sept.	20 sept.	25 sept.	15 nov.
Kristianstads . .	10 april	20 maj	20 juni	15 juli	1 aug.	8 sept.	10 sept.	10 okt.	10 sept.	8 nov.
Hallands ....	15 april	15 maj	15 juni	10 juli	20 juli	1 sept.	1 sept.	30 sept.	15 sept.	20 nov.
j Östergötlands . .	15 april	15 maj	1 juli	30 juli	1 aug.	23 sept.	23 aug.	23 sept.	23 sept.	1 nov.
Blekinge ....	18 april	25 maj	28 juni	28 juli	28 juli	15 sept.	13 sept.	10 okt.	25 sept.	10 nov.
Kalmar Södra .	20 april	15 maj	28 juni	20 juli	1 aug.	10 sept.	15 sept.	5 okt.	1 okt.	1 nov.
Älvsborgs >	20 april	28 maj	1 juli	1 aug.	10 aug.	1 okt.	15 sept.	20 okt.	5 okt.	1 nov.
Värmlands . . .	20 april	10 juni	1 juli	1 aug.	25 juli	30 sept.	15 aug.	10 sept.	15 sept.	1 nov. i
Skaraborgs . . .	23 april	31 maj	1 juli	1 aug.	8 aug.	15 okt.	1 sept.	15 okt.	1 okt.	1 nov. j
Västmanlands .	23 april	31 maj	8 juli	1 aug.	25 juli	15 sept.	15 aug.	15 sept.	23 sept.	1 nov. j
Kalmar Norra .	23 april	23 maj	8 juli	1 aug.	1 aug.	15 sept.	20 aug.	15 sept.	1 okt.	1 nov. \|
Jönköpings . . .	25 april	31 maj	1 juli	1 aug.	15 aug.	1 okt.	15 aug.	30 sept.	15 sept.	1 nov.
j Göteb. o. Boh. .	25 april	10 juni	1 juli	10 aug.	1 aug.	20 sept.	5 aug.	20 sept.	25 sept.	24 okt.
Örebro.....	25 april	31 maj	25 juni	31 jnli	1 aug.	1 okt.	15 ang.	15 sept.	15 sept.	25 okt.
Södermanlands .	26 april	27 maj	5 juli	28 juli	8 aug.	27 sept.	24 aug.	15 sept.	27 sept.	31 okt.
Gottlands . . .	1 maj	1 juni	25 juni	15 juli	1 aug.	15 sept.	23 aug.	30 sept.	1 okt.	15 nov.
! Kronobergs . . .	1 maj	1 juni	5 juli	1 aug.	1 aug.	23 sept.	15 aug.	30 sept.	1 okt.	1 nov.
Älvsborgs Norra	1 maj	25 maj	1 juli	28 juli	10 aug.	30 sept.	27 aug.	15 sept.	1 okt.	24 okt.
Stockholms . . .	3 maj	25 maj	4 juli	31 juli	10 aug.	18 sept.	20 aug.	20 sept.	24 sept.	21 okt.
Uppsala ....	2 maj	31 maj	1 juli	10 aug.	6 aug.	3 okt.	23 aug.	8 sept.	25 sept.	21 okt.
j Kopparbergs . .	10 maj	8 juni	12 juli	10 aug.	10 aug.	4 okt.	18 aug.	5 sept.	25 sept.	31 okt.
\| Gävleborgs . . .	15 maj	8 juni	15 juli	15 aug.	15 aug.	23 sept.	18 aug.	31 aug.	23 sept.	8 okt.
Västernorrlands .	15 maj	10 juni	15 juli	15 aug.	20 aug.	30 sept.	8 aug.	15 sept.	15 sept.	8 okt.
Jämtlands . . .	20 maj	4 juni	21 juli	15 aug.''	24 aug.	15 sept.	1 aug.	15 aug.	15 sept.	30 sept.
! Västerbottens . .	20 maj	15 juni	18 juli	15 aug.	20 aug.	8 sept.	15 aug.	17 aug.	15 sept.	15 okt.
Norrbottens . .	15 maj	8 juni	10 juli	31 aug.	23 aug.	15 sept.	15 aug.	1 sept.	15 sept.	1 okt.

1 Å sid. 68 i det följande hava nedanstående data gjorts till föremål för eu grafisk framställning.

19 6

Jordbrukets behov av lejd arbetskraft m. m. (Forts.)

(Enligt uppgifter från Hushållningssällskapens sekreterare.)

	Användes manlig tillfällig arbets-kraft i större utsträckning vid	Mellan vilka tider under vinterhalv-året är arbetstill-gången inom jord-bruket minst inom länet?	Tages under vintern jordbrukets arbetskraft inom Edert län i avse-värdare utsträckning i anspråk för andra sysselsättningar? Vilka?
Hushållningssällskap.	vår- ar- betet?	hö- skör- den?	sädes- skör- den?	höst- såd- den?	rot- frukts- skör- den?
Malmöhus.....	Nej	Nej	Ja	Nej	Ja 1	februari o. mars m.s
Kristianstads . . .	Nej	Nej	J a	Nej	Ja	1 jan.—1 mars	Till sockerfabrikerna på hösten liksom till brännerier och stärkelsefabriker samt i norra I delen i någon mån till skogs-arbete.
Hallands.....	Nej	Ja	Ja	Nej	Ja	1 dec.—31 mars	Endast vid möjligen förekomman-de skogsarbete.
Östergötlands . . .	Nej	Nej	Nej	Nej	Nej	jan.—febr.	Nej.
Blekinge.....	Nej	Nej	Nej	Nej	Nej	jan.—febr.	Under vintern för skogsarbeten > och grnndförbättringar.
Kalmar södra . . .	Nej	Nej	Nej	Nej	Ja	dec.—febr.	Endast för skogsarbeten, förar-beten till nybyggnader och det betungande vägunderhållet.
Alvsborgs södra . .	Nej	Nej	Nej	Nej	Nej	—	Till skogsavverkning, hemarbete. -slöjd, stickning och vävning. ''
Värmlands ....	Nej	Ja	Ja	Nej	Nej	Mellan den tid då jorden fryser till dess kälen gått ur marken	Skogsavverkning och körning av skogsprodukter.
Skaraborgs ....	Nej	Nej	Ja	Nej	Ja	dec.—jan.	Skogshnggning, skogsköming och vedhuggning.
Västmanlands . . .	Nej	Ja	Ja	Nej	Ja	15 dec.—24 april	Inom bergslagen för skogsavverk-ningar samt malm- och skogs-körslor.
Kalmar norra . . .		Endast i ring	a mån		dec.—mars	Skogsarbeten.
Jönköpings ....	Nej	Obet;	edligt	Nej	Nej	Ej uppgivet	Ja, skogsavverkning och i någon mån hemslöjd.
Göteborgs o. Bohus .	Nej	Nej	Obe- tydligt	Nej	Obe- tydligt	—	Nej.
Örebro......	Nej	Nej	Nej	Nej	Nej	15 nov.—15 jan.	I länets skogsbygder i avsevärd '' utsträckning till skogsarbete, i

1 I mycket stor utsträckning.

s Under januari pågår ännu den s. k. efterkampanjen vid sockerbruken.

6 20

Jordbrukets behov av lejd arbetskraft m. m.

(Enligt uppgifter från Hushållningssällskapens sekreterare.)

	Användes manlig tillfällig arbets-kraft i större utsträckning vid	Mellan vilka tider under vinterhalv-året är arbetstill-gången inom jord-bruket minst inom länet?	Tages under vintern jordbrukets arbetskraft inom Edert län i avse-
Hushållningssällskap.	vår- ar-	hö- skör-	sädes- åker-	höst- säd-	rot- frukts-	vårdare utsträckning i anspråk för andra sysselsättningar? Vilka?
	betet?	den?	den?	den?	den?
Södermanlands . . .	Nej	Nej	Nej	Nej	Nej	1 jan.—1 april	Nej.
Gottlands.....	Nej	Nej	Ja	Nej	Ja	15 dec.—1 april	Nej, dock på några få ställen för
			skogsavverkning.
Kronobergs ....	Nej	Nej	Ja	Nej	Ja	1 dec.—1 april	Nästan överallt i länet användes den under vintern tillgängliga
							arbetskraften för skogsarbeten, sedan gårdens tröskning av-slutats.
Älvsborgs norra . .	Nej	Ja	Ja	Nej	Nej	1 jan.—31 mars	I skogstrakterna för skogsavverk-
						ning.
Stockholms ....	Nej	Nej	Nej	Nej	Nej	dec.—jan.	Ja, företrädesvis skogsarbeten.
Uppsala......	Nej	Ja	Ja	Nej	J a	jan.—mars	Skogsarbeten i norra delen av länet.
Kopparbergs ....	Nej	Nej	Nej	Nej	Nej	15 nov.—10 april	Ja, en stor del av den jordbru-kande befolkningen sysselsät-
							ter sig mycket med huggnings-och kolningsarbeten i skogen samt körslor av olika art,
							mest dock virkeskörningar.
Gävleborgs ....	Nej	Ja	Nej	Nej	Nej	nov.—mars	Ja, skogsarbete.
Yästernorrlands . .	Nej	Ja	Ja	Nej	Nej	1 okt.—1 april	Ja, för skogsavverkning och kol-ningsarbete.
Jämtlands.....	Nej	Ja	Ja	Nej	Nej	—	Ja, för skogsbruk, d. v. s. tim-
			merdrivning, som i allmänhet pågår livligast under tiden

							15 jan.—81 mars.
Västerbottens . . .	Nej	Ja	Ja	Nej	Nej	1 jan.—15 mars	Under jan.—mars för timmer-drivning och andra skogs-
							arbeten ävensom för lasskör-ning.
Norrbottens . . . .	Nej	Ja	Nej	Nej	Nej	nov.—mars	Ja, skogsdrivningar, timmerflott-
		ning, tjärbränning oen lass-körning.

21 6

B. Arbetstillgången inom industri, samfärdsel och handel.

Rörande säsongföreteelsens förekomst och utbredning inom särskilt industrien
står ett rikligare källmateriel till buds än beträffande arbetstillgångens
växlingar inom jordbruket.

Av officiell socialstatistik föreligger sålunda en specialundersökning om Källor,
arbetstidens längd inom industri och hantverk i Sverige år 1905, vilken
utförts av dåvarande Kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik, och som grundats
på direkta uppgifter från arbetsgivarna vid c:a 20,000 arbetsställen med
345,446 arbetare. Dessutom giva de fortlöpande kvartalsredogörelser angående
arbetstillgången inom olika näringsgrenar, vilka regelbundet publiceras i »Sociala
Meddelanden», och som grundas på uppgifter från ett stort antal arbetsgivare
inom olika branscher, däribland samtliga arbetsgivare med över 200 arbetare,
en samlad överblick av arbetstillgångens växlingar inom våra viktigaste
industrier.

Som särskilt material för denna undersökning har dessutom tjänat en enquéte
bland föreståndarna för samtliga offentliga arbetsförmedlingsanstalter
i riket samt bland dåvarande Kommerskollegii ombud för
det arbetsstatistiska arbetet i landets större städer och industricentra,

(av vilka 15 tillika äro arbetsförmedlingsföreståndare). Till dessa personer, som
genom sin dagliga gärning äro mycket förtrogna med förhallandena pa arbetsmarknaden
inom sina respektive verksamhetsområden, har utsänts ett frågeformulär,
vari uppgifter begärdes dels om arbetstillgångens växlingar under
olika tider på året, dels om säsongindustrierna och deras arbetsförhållanden.

Vidare har som material tjänat uppgifter, lämnade av Svenska Arbetsgivareföreningen
och Sveriges Verkstadsförening, rörande antalet
arbetare, som i slutet av varje månad under åren 1910 och 1911 varit anställda
hos till dem anslutna arbetsgivare inom industrier av större omfattning.

Dessa uppgifter avse 1149 arbetsställen, sysselsättande 1910 högst 173 095 och
1911 högst 174 626 arbetare.

Den ovannämnda arbetsstatistiska specialundersökningen om arbetstidens Den årliga
längd inom industri och hantverk i Sverige lämnar en värdefull inblick i säsong- dri0f''(jtes^scri
företeelsens förekomst inom hithörande näringsgrenar. Följande tablå utvisar det längd inom
antal arbetsveckor per år, varunder de av undersökningen berörda arbetsställena011^*^”
voro i gång:

Driftsperiod
pr år

Under 26 veckor . .

26—46 » . .

46—52 > . .

52 > . .

Obestämt antal veckor

Arbetsställen med
antal arbetare
%

. . . . 9-8

. . . . 9-6

. . . . 19-8

. . . . 60-3

. . ■ ■ 0-6

S:a 100-0

Vid flertalet arbetsställen, sysselsättande 208 182 arbetare eller 60''3 % av
de av undersökningen berörda, fortgick sålunda arbetet året om eller 52 veckor.
Särskilt var detta fallet inom grafiska industrien, malmförädlingsindustrien, textilindustrien
samt kemisk-tekniska industrien. Omkring 68 000 eller 19''8 % av
samtliga arbetare redovisades från arbetsställen, där antalet arbetsveckor visserligen
var mindre än 52, men över 45 per år, beroende därpå, att arbetet varit
helt och hållet nedlagt vid vederbörande arbetsställen ett par veckor vid jul och
nyår. Det relativt största antalet arbetare med denna begränsning av arbetstiden
per år förekom inom metall- och maskin- samt beklädnadsindustrierna.
Återstående arbetare tillhörde sådana arbetsställen, där antalet arbetsveckor
understigit 46 per år eller uppgivits som obestämt, och torde alltså få betraktas
som mer eller mindre typiska säsongarbetare. De utgjorde sammanlagt 68 768
eller nära 20 % och anträffades företrädesvis vid sågverk och hyvlerier, råsockerbruk,
kvarnar, stärkelsefabriker, brännerier, konservfabriker, torvupptagnings
sandtag, tegelbruk samt inom byggnadsindustrierna.

Beträffande resultaten av ovannämnda undersökning bör noga beaktas, att
t. ex. blott cirka 25 % av byggnadsarbetarna torde vara redovisade, då antalet av
den sist avsedda gruppen, de typiska säsongarbetarnas, ställer sig vida lägre än
i verkligheten. Anmärkas må även, att den enskilda arbetarens arbetslöshetsperiod
ingalunda alltid sammanfaller med den tidrymd, varunder driften på hans
arbetsställe av olika anledningar ligger nere. Oftast torde den förra vara längre
än den senare, enär ju en del arbetare pläga entledigas före driftens fullständiga
inställande. En sådan reducering av den normala arbetsstyrkan kommer dock
icke till synes i nyssnämnda undersökning. Jordbruk, handel och samfärdsel
beröras ej heller av undersökningen.

Arbets- För ett studium av säsongförhållandena inom industrien, i den mån dessa

väx/ingar komma till synes i arbetsstyrkans växlingar under olika tidpunkter av året, ermånadsvis
bjuda de av Svenska Arbetsgivareföreningen och Verkstadsföreningen lämnade
industrien, uppgifterna rörande antalet arbetare, som i slutet av varje månad under åren
1910 och 1911 varit anställda vid 1149 till dem anslutna företag inom industrier
av större omfattning, god ledning. Då i allmänhet samtliga större företag inom

23 g

de olika industrierna äro anslutna till ovannämnda arbetsgivarorganisationer,
torde uppgifterna ifråga få anses i hög grad representativa för den svenska
storindustrien. År 1910 sysselsatte nämligen dessa organiserade arbetsgivare
på 1 149 arbetsplatser i genomsnitt 160 000 arbetare; hela antalet vid bergverk
och fabriker anställda årsarbetare uppgick samma år till 332 147. Utgörande
endast eea 10 / av hela antalet företagare, sysselsatte dessa organiserade arbetsgivare
således inemot 50 % av hela antalet industriarbetare i landet. Uppgifternas
värde ökas även därav, att den svenska industrien under såväl 1910 som
1911 gynnades av normala afFärskonjunkturer samt ej stördes av större arbetskonflikter.
Att 1910 års genomsnittliga arbetsstyrka är större än 1911:s torde
bero därpå, att en mer forcerad verksamhet då rådde inom industrien efter storstrejkens
hämmande inflytande under sensommaren och hösten 1909.

För att vinna en klarare bild av växlingarna under årets månader har
arbetsstyrkan i slutet av januari satts = 100 och arbetarantalet i slutet av
övriga månader av de tvenne åren uträknats i procent därav. Tabellerna återfinnas
på de sista sidorna. Slutsummorna hava uträknats så väl ex- som inklusive
sockerindustriens arbetare, till följd av denna industris extrema säsongförhållanden.
De erhållna talen för samtliga industrigrenar te sig sålunda:

Antalet sysselsatta arbetare inom svenska storindustrien.1

I slntet av	Inklusive	Exklusive
sockerindustrien
1910.	1911.	1910.	1911.
Januari..............	100-0	100-0	lOOo	100-00
Februari..............	101-66	100-87	102-0	101-10
Mars...............	102-42	101-93	102-84	101-77
April...............	104-84	102-38	105-38	102-86
Maj................	107-29	10537	108-0	106-02
Juni ..............	10805	10613	10902	10701
Juli................	10850	106-80	109-79	107-79
Augusti..............	108-33	106-25	109 53	107-31
September.............	107-55	104-78	108-42	105-54
Oktober..............	111-23	109-48	108-07	106-36
November.............	110-01	108-57	106-56	105-43
\| December.............	105-01	101-95	102-72	101-68

1 Grafisk framställning å sid. 69.

6 24

Ovanstående indextal åskådliggöra en jämn stegring av arbetsstyrkan från
slutet av januari till slutet av juli för bägge åren. Därefter minskas antalet sysselsatta
arbetare under loppet av augusti och ännu mer under september månader för
att under påverkan av betkampanjen vid sockerbruken stiga till sin kulmen i slutet
av oktober och därefter långsamt åter sjunka fram mot jul. Frånräknas sockerbrukens
arbetare, är totalantalet sysselsatta högst i slutet av juli månad. Men även
i detta fall är arbetsstyrken mindre i slutet av augusti och september för att öka i
slutet av oktober och därefter minska i hastigare tempo för november och december.

Vilka slutsatser beträffande arbetstillgångens växlingar kunna nu dragas av
dessa indextal? Den nära överensstämmelse, som förefinnes mellan arbetsstyrkans
växlingar från månad till månad under båda de ifrågavarande åren, tyder på att
dessa förändringar betingas av en gemensam orsak. Det råder heller intet tvivel
därom, att ökningen av arbetsstyrkan från årets början till juli beror på en stegring
av arbetstillgången, särskilt under april och maj månader, då med vårens
inbrott alla säsongindustrier kunna upptaga verksamheten i full omfattning.
Nu skulle man emellertid kunna vänta, att det maximum arbetsstyrkan uppnådde
i slutet av juli månad, borde fortfara under augusti och september, vilka enligt
de längre fram omnämnda uttalandena i enquéten bland de arbetsstatistiska ombuden
enstämmigt betecknas som årets arbetsbrådaste månader. I stället minskades
för bägge åren arbetsstyrkan under dessa månader för att ökas i oktober, under
vilken månad återigen sommarsäsongen är slut i de nordliga delarna av landet.
Den egendomliga, inom samtliga1 representerade industrier likformiga nedgången i
arbetsstyrkan under augusti och särskilt september samt ökningen i oktober kan
alltså icke vara beroende på någon växling i själva arbetstillgången. Anledningen
härtill torde däremot vara att finna i de då pågående, flera årsklasser omfattande
repetitionsövningarna. Inryckningarna till dessa äger visserligen rum för
huvudvapnet först i september, varav effekten också kan tydligt avläsas i indextalen
härovan, men den kastade redan i augusti sin skugga framför sig. Antagandet
att det är repetitionsövningarna, som inverka till arbetsstyrkans minskning
under nämnda månader, bekräftas även indirekt därigenom, att skillnaden
mellan indextalet för september 1911 och samma tal för augusti är nästan två
enheter större än differensen mellan motsvarande tal för september och augusti
1910, eller m. a. o. i september 1911 lämnade relativt flera arbetare sin anställning
än under samma månad 1910. Detta överensstämmer också med det kända
förhållandet, att 1901 års värnpliktslag först 1911 trädde i full kraft, så att i
september 1911 tre årsklasser voro samlade under fanorna mot endast två 1910.
Indextalens känsliga reagens inför denna omständighet är ett gott vittnesbörd
om deras sanningsvärde.

1 Ett betecknande undantag utgör textilindustrien, där de kvinnliga arbetarna äro i flertal.

Frånsett repetitionsövningarnas störande inverkan, visa dessa arbetsstyrkans
växlingar den svenska storindustriens beroende av säsongföreteelsen.
Den rikligaste arbetstillgången förekommer även här under sommarhalvåret,
ehuru säsongerna visserligen icke äro så utpräglade som inom jordbruket.

De svar, som avgivits på den förutnämnda enquéten bland föreståndarna
för samtliga offentliga arbetsförmedlingsanstalter samt de arbetsstatistiska ombuden
ute i orterna rörande arbetstillgångens växlingar under olika tider av
året samt om säsongindustrierna och de säsongarbetslösas möjligheter att under
vintern skaffa sig annat arbete, ha sammanställts i bifogade översikt å sid. 28—33.
De detaljerade uppgifter rörande dessa förhållanden, som där framläggas för alla
större städers och industriorters vidkommande, förtjäna det största beaktande.
Beträffande arbetstillgången under året samstämma alla svar däri, att denna är
störst under sommarhalvåret och minst under vintern. Arbetstillgången är dock
icke lika riklig under hela den varma årstiden, utan företer betydelsefulla variationer.
Sålunda framhålles nästan undantagslöst vårmånaderna samt framför allt augusti
och september som dess höjdpunkter. Under de mellanliggande månaderna,
särskilt juni men även juli, synes överallt en viss avmattning äga rum.
A andra sidan präglas under den kalla årstiden, vars inverkan på arbetstillgången
börjar visa sig under december i de södra och mellersta samt under november och
oktober i de norra delarna af landet, särskilt januari och februari månader av ett
minimum av arbetstillgång. Man torde alltså få konstatera, att arbetstillgången
vintertid är antingen ringa eller också ingen inom talrika och omfattande näringar
såsom jordbruk, trädgårdsskötsel och fiske, byggnadsverksamhet, tegelbruk,
sågverk och brädgårdar, skrädderier, hamn- och stuveriarbete, åkerirörelse och kustfart.
Härför utgör arbetstillgången inom de näringar, vilka såsom skogsbruk,
råsockerbruk och belysningsverk hava sin brådaste tid under vintern, en icke
överallt förefintlig • och endast i mindre mån brukbar ersättning.

De ovannämnda indextalen belysa arbetsstyrkans växlingar hos de organiserade arbetsgivarna
inom vissa större industrier. I vad mån detta arbetarantal är representativt för hela
antalet arbetare inom resp. industrier, framgår genom en jämförelse mellan det förstnämnda
och Kommerskollegii uppgift om det senare i sina berättelser över bergverk, fabriker och
hantverk i Sverige. En jämförelse utvisar, att de uppgifter, som ligga till grund för de
beräknade indextalen, i allmänhet kunna godtagas som vittnesgilla för resp. industrier.

En granskning av nyssnämnda indextal för de olika större industrier, som äro representerade
inom Svenska Arbetsgivareföreningen och Verkstadsföreningen, ger vid handen,
att flertalet av dessa, isynnerhet förädlingsindustrierna, förete jämförelsevis ringa växlingar
ifråga om arbetarantalet. Särskilt är detta fallet med de industrier, vilka hava permanent drift
året om (jfr resultaten om undersökningen rörande driftsperiodens varaktighet per år, sid. 14
i det föregående) såsom textilindustrien, tobaksfabrikerna, skofabrikerna, malmförädlingsindustrien,
metall- och maskinindustrien, glasbruken, tändsticksindustrien,
gummifabrikerna samt i stort sett även snickerier och möbelfabriker.
Tryckeriindustrien, vars arbetsgivare bilda en särskild organisation, tillhör också denna

18—141286

Resultaten
av
enquéten
bland arbetsförmedlingsf
öreståndarna.

Arbetstillgången

inom vissa
viktigare
industrier.

6 26

grupp. Endast en långvarig lågkonjunktur kan vålla avbräck inom dessa industriers jämna
arbetstillgång. Typiska säsongindustrier äro däremot sågverken, sockerindustrien, superfosfattillverkningen
samt i någon mån järngruvorna. En mellanställning intaga
så till vida bryggerier, trämassefabriker, pappersbruk, stenbuggerier och skeppsvarv,
som arbetstillgången inom dessa obestridligen är större under den varma årstiden,
vilket föranleder en del grovarbetares och tillfällig arbetskrafts entledigande under vintern.

Arbetstill- De enda industrier av större betydelse, som icke ingå i de bägge arbetsgivarföre .

sången ningarnas uppgifter, äro — förutom den ovannämnda tryckeriindustrien — byggnadsverkan*.
" samheten i vidsträckt mening, alltså inklusive väg- och vattenbyggnadsarbeten, samt
yrkena, dess viktigaste hjälpindustrier: tegelbränning, sandtag m. m. Hit kunna kommunala
arbeten av likartad natur hänföras. Dessa industrier, sysselsättande sammanlagt inemot
100 000 arbetare, äro våra största och mest utpräglade säsongindustrier. Så snart vinterkylan
på allvar börjar, nedlägges här driften i största utsträckning för att först återupptagas
vid vårens inbrott. Husbyggnadsindustriens brådaste tid infaller under augusti och september
månader d. v. s. tiden före 1 oktoberflyttningen, då alla nybyggda hus skola vara färdiga.

Sågverksrörelsen, som med sina 40 000 arbetare är vår största fabriksindustri,
företer starka fluktuationer av arbetsstyrkan. Verksamheten är intensivast vid sågningen och
skeppningen under sommaren och hösten.

Arbetstillgången vid järngruvorna uppvisar samma rytm som övriga svenska, typiska
säsongindustrier. Arbetsstyrkan kulminerar i juli med 22 % över januariantalet. Arbetsmarknadsrapporterna
från Socialstyrelsens ombud vid de lappländska malmfälten utvisa, att
driften regelbundet inskränkes och arbetsstyrkan minskas under vintermånaderna.

Inom superfosfattillverkningen förekomma två högsäsonger på året, en från
februari till och med april, och en annan under juli och augusti, beroende därpå, att gödningsämnet
i fråga måste i god tid vara färdigt före höst- och vårsådden.

Betavverkningen vid råsockerfabrikerna tager i regel sin början under oktober månad
och avslutas under december. Fabrikerna äro sålunda i full drift endast under en tid av
två till tre månader, den egentliga betkampanjen. Sedan följer emellertid för större delen
av fabrikerna en s. k efterkampanj, vilken varar i medeltal tre till fyra veckor och varunder
arbetsstyrkan är avsevärt reducerad.

Under höst och vår har beställningsskrädderiet sin högsäsong. Med lagerskrädderiets
uppkomst blir det dock allt vanligare, att beställningsskräddarna erhålla arbete
inom denna senare bransch, där arbetstillgången är störst under sommaren och vintern. Härigenom
blir sålunda arbetstillgången jämnare fördelad under hela året för skrädderiarbetarna.

Arbetstillgången

inom samfärdseln

och handeln.

Inom samfärdselns och handelns olika arbetsområden förekommer i regel
icke några periodiska växlingar i arbetstillgången. Viktiga undantag utgöra dock
inom samfärdseln hamn- och stuveriarbetet, som har sin högsäsong under vår
och höst, då sjöfart och skeppning äro livligast, samt den omfattande fartygsoch
pråmtrafiken längs våra kuster samt på våra talrika insjöar, floder och
kanaler, som sträckes i de trakter, där isläggningen omöjliggör sjöfarten. Den
åkerirörelse, som sysslar med körslor för byggen o. dyl., har även mindre arbetstillgång
under vintern. Inom handeln finns det däremot mindre att göra under
sommaren. Detaljhandeln har sin högsäsong under december månad (»julmarknaden»).

Den långa och kalla vinter, som utmärker Sveriges klimat, måste givetvis
kännbart beröra de näringar, för vilka kyla antingen innebär ett fullständigt avstannande,
såsom jordens brukande, eller ett avsevärt försvårande, som fallet är med
byggnadsverksamhet och liknande utearbete, vilket helt omöjliggöres vid en köld av
c:a 5° och därunder. Jordbruket och byggnadsindustrien samt alla med dessa sammanhängande
verksamhetsgrenar visade sig också vara typiska säsongnäringar. Deras
betydelse för den svenska arbetsmarknaden framgår därav, att de sysselsätta över
hälften av Sveriges kroppsarbetande befolkning, vilken sålunda för sin arbetstillgång
är direkt beroende av klimatet. Men icke nog härmed. På olika vägar
förmå kölden och vintermörkret att inskränka arbetstillgången även inom andra
näringsgrenar. Man förstår, vad t. ex. isläggningen i detta hänseende skall betyda
för ett land som vårt, vilket sjöledes befordrar så gott som hela sin export och
import. Följden härav blir den, att under sommaren hela det svenska näringslivet
i stort sett företer ojämförligt rikligare arbetstillgång än under vintern.

Sålunda råder alltid minskad arbetstillgång mellan i genomsnitt 15 november—1
april, vilka data naturligtvis förskjutas alltefter orternas nordligare eller
sydligare belägenhet. Först med vårens inbrott kommer den högsäsong, som varar
den varma årstiden ut. Härvid konstaterades starkt ökad arbetstillgång under
april och maj, medan en viss avmattning regelbundet gör sig gällande under särskilt
juni, men även under juli. Anledningen härtill torde vara dels den omständigheten,
att de säsongindustrier, som med den varma årstidens början återupptagit
sin verksamhet under april och maj fått sitt behov av arbetskraft fyllt för
sommaren, dels den paus i jordbruksarbetet, som under försommaren uppstår
mellan vårarbetenas avslutande och höbärgningens början, och varunder lantbrukarens
behov av lejd arbetskraft är ringa eller intet. Minskas arbetstillgången
något under juni och juli, stegras den så mycket mer under augusti och september,
vilka äro årets arbetsbrådaste månader, icke endast för jordbruket (skördetiden),
utan även för industrien och nästan samtliga stadsmannanäringar (viktigare
undantag äro endast sockerfabriker och tryckerier). Inom särskilt byggnadsverksamheten
samt därmed sammanhängande hanteringar råder en forcerad
verksamhet för att färdigställa alla nybyggnader till den stundande oktoberflyttningen.
Efter att hava på detta sätt kulminerat under sensommaren och den
tidiga hösten, sjunker arbetstillgången under senhösten med kylan och mörkrets
tilltagande ned till det sedvanliga minimum under vintern. Under den kalla årstiden
råder dock särskilt i tider av goda trävarukonjunkturer och lämpligt vinterväder,
riklig arbetstillgång i skogstrakterna, vilken under våren och försommaren har
sin naturliga fortsättning i flottningsarbetet. På senhösten erbjuda även råsockerfabrikerna
i södra Sverige goda, ehuru kvantitativt begränsade arbetsmöjligheter.

Vilka genomgripande följder denna säsongföreteelsens styrka och utbredning
inom det svenska näringslivet har för arbetsmarknadens gestaltning inom
jordbruket och industrien skall skildras i de följande kapitlen.

Samman fattning.

6 28

Översikt av enquéten bland arbetsförmedlingsföreståndarna

Ort.	U n	der vilka månad	e r
av året är arbetstill-gången i regel störst?	av året är arbetstill-gången i regel minst?	av sommarhalvåret är arbetstillgången störst?	av wwferhalvåret är arbetstillgången minst ?
Stockholm .	sept. och okt.	dec.—fehr.	aug.—sept.	dec.—jan.
Uppsala . .	maj—okt.	nov.—april	juli—okt.	jan.—febr.
Eskilstuna .	juli—sept.	juni, dec.	aug., sept.	dec.
Linköping .	april, aug.—okt.	nov.—febr.	april, maj, aug.—okt.	dec.—15 mars
Norrköping .	april—okt.	nov.—mars	april—juni, aug.—sept.	jan.—15 mars
Motala . . .	april—sept.	nov.—febr.	maj—ang.	nov.—febr.
Jönköping .	mars—april, juli—okt.	dec.—jan.	aug.—sept.	dec., jan.
Växjö . . .	april—okt.	dec.—mars	juni—aug.	jan.—febr.
Kalmar . .	maj—sept.	dec.—febr.	maj—aug.	dec.—febr.
Västervik .	april—okt.	nov.—mars	april, maj, juli—sept.	nov.—febr.
Visby . . .	april—okt.	nov.—mars	maj—aug.	dec.—febr.
Karlskrona .	juli—okt.	dec.—febr.	aug.—sept.	dec.—febr.

29 g

och ombuden för det arbetsstatistiska arbetet. (Forts.)

Tages under vinterhalvåret den sysslolösa arbetskraften inom vilka viktigare näringsgrenar förekommer
i anspråk för andra arbeten? Om detta ar fallet: säsongarbete i större utsträckning?

Vilka? och Under huru lång tid? 6

| Den fackutbildade arbetskraften i regel icke. Grov|
arbetare kunna under tiden 15 dec.—15 mars tagas
i anspråk för s. k. diversearbete.

I Vanligt bland grovarbetare att på vintern arbeta i skogen,
på sommaren i tegelbruk eller som byggnads|
hantlangare.

Ej i regel.

Jordbruks-, grovarbetare och byggnadstimmermän söka
arbete vid skogsavverkning under jan.—15 mars.

Grovarbetare söka arbete vid skogsavverkning under
jan.—mars.

Nej!

I allmänhet icke. Grovarbetare (stadens) till makadamslagning.

För skogsavverkning. »Dock torde det nästan uteslutande
vara jordbruksarbetare, som därmed sysselsättas.
»

Skogsavverkning. »Det är i regel arbetare, som äro
födda och bosatta på landet, vilka under sommaren
och hösten å skilda orter haft jordschaktnings-, tegelbruks-,
sockerbruks- och jordbruksarbete. De, som
mest synas röna olägenheter av säsongarbetets förekomst,
äro de arbetare, som äro bosatta i städer och
köpingar. Å landsbygden födda och bosatta arbetare
ha ej så stora olägenheter av säsongarbetet i de
trakter, där skogsavverkning försiggår, och är ju
detta fallet i Småland.»

Ja. Delvis. Skogsavverkning (2—3 mån.).

Egentliga säsongarbetare finna i regel ej annan anställning.
I städerna förekommer det mera sällan
att säsongarbetare erhålla arbete i annat yrke, utom
i de fall, då städerna anordnat arbete för arbetslöshetens
avhjälpande. Å landsbygden kunna däremot
ibland de s. k. lösa jordbruksarbetarna erhålla
skogshuggnings- och röjningsarbete under vintermånaderna.

Byggnadsfacken.

Jordbruk. Tegel- och kakelfabriker (säsong: maj—okt.).
Byggnadsverksamhet och därav beroende, såsom åkare
m. fl. Boktryckeribranschen (säsong hos Almqvist
och Wicksell: juni—aug. på grund av almanackstryckning.
Övriga tryckeriers säsong är sept.—dec.)

Jordbruk. Skogsarbete. Byggnadsarbete.

Jordbruk. Skogs- och sågverksrörelse. Byggnadsverk- j
samhet. Väg- och vattenanläggningar. Vattentrans- i
port. Tegelbruk. Råsockerbruk. Skrädderier.

Jordbruk. Skogsavverkning. Sågverksrörelse. Bygg- |
nadsverksamhet. Tegeltillverkning, beställnings- j
skrädderibranschen. V attentransport.

Jordbruk. Byggnadsindustri. Beställningsskrädderi. i

Jordbruk. Byggnadsbranschen. Skrädderi.

Jordbruk. Skogsavverkning. Sågverksrörelse. Byggnadsverksamhet.
Tegelbruk. Skrädderi. Insjöfiske.

Jordbruk. Tegelbruk. Sockerbruk. Transportarbete.
Byggnadsverksamhet och vattenbyggnads- och muddringsarbeten
(april—nov.).

Jordbruk. Byggnadsverksamhet. Tegel- och torvströtillverkning.

Jordbruk, byggnadsarbete, tegeltillverkning, skrädderi,
hamn- och stuveriarbete.

Jordbruk. Skogsavverkning. Brädgårdar. Sågverk.
Byggnadsverksamhet. Tegelbruk. Sockerbruk. Beställnings-
och lagerskrädderi. Hamn- och stuverirörelse.
Sjömansyrket. Fiske.

Jordbruk. Trädgårdsodling. Skogsavverkning. Byggnadsfacken.
Tegelbruk. Sockerbruk. Beklädnadsfacken.
Transport- och stuverifacken.

Översikt av enquéten bland arbetsförmedlingsföreståndarna

Ort.	U n	der vilka månad	e r
av året är arbetstill-gången i regel störst?	av året är arbctstill-gången i regel minst?	av sommarhalvåret är arbetstillgången störst?	av vinterhalvåret är arbetstillgången minst?
Kristianstad	mars—april, sept.—okt.	dec.— febr.	april, juli—sept.	dec.—jan.
Malmö . . .	mara—maj, 15 juli— 24 okt.	dec.—febr.	15 juli—sept.	jan.—febr.
Lund . . .	aug. —okt.	dec.—febr.	aug.—okt.	dec.—febr.
Hälsingborg	april, ang.—okt.	dec.—febr.	april, aug.—sept.	dec.—febr.
Ystad . . .	mars—nov.	dec.—febr.	maj—juni, aug.—sept.	dec.—febr.
Trälleborg .	april—maj, juli—okt.	jan.—febr.	april—maj, aug.—sept.	dec.—febr.
Landskrona.	mars—okt.	dec.—febr.	april—maj, aug.	dec.—febr.
Eslöv . . .	april, ang.—okt.	maj, dec.—febr.	april, aug.—okt.	dec.—febr.
Sknrup . .	mars—24 april, juli— 24 okt.	nov.—febr.	juli—sept.	dec.—febr.
Halmstad .	april—okt.	nov.—mars	juni—sept.	15 nov.—15 febr.
Göteborg . .	april—okt.	nov.—mars	april—maj, sept.	jan.—febr.
Uddevalla .	april—sept.	nov.—febr.	maj, juli—sept.	nov.—febr.
Vänersborg .	maj—aug.	nov.—febr.	maj—aug.	nov.—febr.
Borås . . . Tidaholm. .	april—juni, sept.—okt. maj—sept.	dec.—jan. nov.—febr.	april—juni, sept. aug.—okt.	dec.—jan. jan.—febr.
Skara . . . Karlstad . .	mars—april, aug.—sept. mars—maj, juli—okt.	dec., nov., juni, maj nov.—febr., juni	aug.—sept., april april—maj, juli—sept.	jan., dec., nov. nov.—febr.
Örebro . . .	maj—okt.	nov.—mars	juli—sept.	nov.—febr.

och ombuden för det arbetsstatistiska arbetet. (Forts.)

31 g

Tages under vinterhalvåret den sysslolösa arbetskraften i anspråk för andra arbeten? Om detta är fallet: Vilka? och Under huru lång tid?	Inom vilka viktigare näringsgrenar förekommer säsongarbete i större utsträckning?
Nej!	Jordbruk. Byggnadsindustrien. Tegelindustrien. Rå-j sockertillverkningen.
Ytterst litet. Murare och snickare användas visserligen vid eventuell isupptagning, samt i de fall kommunen själv igångsätter nödhjälpsarbeten och i så fall endast under 14 dagars tid.	Jordbruk. Tegelbruk. Sockerbruk. Byggnadsverk-samhet. Konstgödningsfabrikation. Gasverket.
Nej! Det enda arbete, som förekommer är några da-gars isningsarbete.	Jordbruk. Tegelbruk. Byggnads-, beklädnads- och rå-sockerindustrien.
Säsongarbetare från jordbruket, tegelbruken och grov-arbetare inom byggnadsfacken m. fl. sysselsättas del-vis under vinterhalvåret dels vid sockerbruken under betkampanjerna (okt.—dec.), dels under jan.—mars till mindre del med skogsarbete på annan ort och dels tillfälligtvis vid lossnings-, kollämpnings- och isningsarbete.	Jordbruk. Byggnadsverksamhet. Tegel-, beklädnads-och råsockerindustrien. Konstgödningsindustrien (vår-säsong: 15 mars—april, höstsäsong: 15 aug.—15 sept.) Transport- och magasinsarbete för gödningsämnen, foderämnen och spannmål. Foderämnes-, spannmåls-och utsädesaffärerna ha arbetssäsong 1 sept.—1 maj.
Nej!	Jordbruk. Byggnadsverksamhet. Skrädderirörelse. Rå-sockertillverkni ng.
Endast i ringa grad med tillfälliga arbeten som is-ning till bryggeri, mejeri etc. 3 ä 4 veckor.	Jordbruk. Byggnadsverksamhet. Tegelbruk. Socker-fabriker.
Vid tillfälliga kommunala arbeten och s. k. nödhjälps-arbeten (jordschaktning och stenslagning) under jan. —mars.	Jordbruk. Byggnadsverksamhet. Tegelbruk. Socker-fabriker. Konstgödningsfabriker (mars—april och 1 aug.—15 sept.).
Nej!	Jordbruk. Byggnads-, tegelbruks-, beklädnads- och rå-sockerindustri.
Nej!	Jordbruk. Byggnadsverksamhet. Tegelbruk. Råsocker-industri.
Endast vid nödhjälpsarbete (stenslagning) 1 febr.—31 mars.	Jordbruk. Byggnadsbranschen, bräd- och bjälkgårds-arbetare, skrädderi-, hamn- och stuveriarbete, sjömans- j yrket.
Delvis makadamslagning, stuveriarbete, rostskrapning ombord å båtar och div. grovarbeten.	Jordbruk. Byggnadsindustrien. Beklädnadsindustri. V attentransport.
Jordbruks- och grovarbetare taga delvis skogsarbeten, där sådant erbjudes (10 jan.—15 mars).	Jordbruk. Sill- och makrillfisket. Skogsarbete. Bygg- j nadsverksamhet. Bryggeri och vattenfabriker.
Nej!	Jordbruk. Skogsavverkning. Byggnadsrörelse. Tegel-bruk, hamnarbete.
Nej!	Jordbruk. Byggnads- och gatuarbeten.
Jordbruksarbetare tagas delvis till skogsarbete.	Jordbruk. Tegelbruk och sockerindustri; byggnads-verksamhet.
I någon mån till skogsarbete jan.—mars.	—
De sysslolösa säsongarbetarna söka skogsarbete 3 ä 4 månader.	Jordbruk. Byggnadsfacken.
I regel ej.	Jordbruk. Byggnadsverksamhet och därmed samman-hängande industrier.

Översikt av enquéten bland arbetsförmedlingsföreståndama

Ort.	U n	der vilka månad	e r
av året är arbetstill-gången i regel störst?	av året är arbetstill-gången i regel minst?	av sommarhalvåret är arbetstillgången störst?	av vinterhalvåret är arbetstillgången minst?
Kopparberg.	april—okt.	nov.—mars	juni	januari
Västerås . .	april—okt.	dec.—febr.	juli—sept.	dec.—jan.
Falun . . .	maj—okt.	nov.—dec.	maj—aug.	nov.—dec.
Gävle . . .	maj—sept.	jan.—april	aug.—sept.	febr.—mars
Söderhamn .	maj—dec.	jan.—april	maj—sept.	jan.—mars
S undsvall .	maj — nov.	jan.—15 april	maj, aug.—okt.	dec.—15 april
Östersund .	maj—okt.	nov.—april	15 juli—15 sept.	1 nov.—15 jan.
Nyland . .	maj—15 aug.	nov.—15 jan.	maj—juni	okt.—april
Umeå . . .	15 april—okt.	jan.—febr.	maj, juni, 15 aug.—okt.	jan.—febr.
Luleå-Boden	juni—sept.	dec.—april	juni—sept.	dec.—april
Malmberget.	15 maj—15 okt.	15 dec.—15 febr.	juni—aug.	15 dec.—15 febr.
Kiruna . . .	juni—sept.	nov.—mars	juni—sept.	dec.—mars

och ombuden för det arbetsstatistiska arbetet. (Forts.)

33 g

inom vima viktigare näringsgrenar förekommer
säsongarbete i större utsträckning?

J ordbruk. Skogsbruk. Byggnadsindustri.

Tages under vinterhalvåret den sysslolösa arbetskraften
i anspråk för andra arbeten? Om detta är fallet:
Vilka? och Under huru lång tid?

Nej.

Obetydligt.

Skogsavverkning. Jan.—mars.
Skogsavverkning från 7 jan. till 1 april.

Delvis. Sågverkens fast anställda arbetare och förmän
syssla med timmerdrivning å bolagens skogar eller
med reparationer i såg och brädgårdar.

Ibland. Skogsavverkning jan.—mars.

Kn del byggnadssnickare sysselsätta sig med timmerhuggning
och andra tillfälliga arbeten.

Timmerhuggning under dec.—mars.

En del av de säsongarbetslösa vid stnveri-, flottnings-,
brädgårds- och jordbruksarbeten användas till skogsavverkning.
Ä andra sidan användas flottningsarbetare
även till jordbruksarbete, när flottningen är
avslutad.

Delvis. Kommunala arbeten under jan.—mars.

Ja. Tillfälligt skogsarbete.

Kommunens arbeten såsom sprängning av vatten- och
avloppsledningar, iBupptagning, vedhuggning och Bågning,
vinterväghållning, arbete vid kommunens försöksodling.

Jordbruk. Skogs- och trävaruhantering. Byggnadsverksamhet.

Jordbruk samt inom byggnads-, tegelbruks- och grovarbetarfacken.

Jordbruk. Skogsavverkning. Timmerflottning. Brädgårdar.
Sågverk. Byggnadsindustri. Tegelbruk.
Beställnings- och lagerskrädderi. Hamn- och stuveriarbete.
Sjömansyrket. Fisket.

Jordbruk. Trävaruhanteringen. Byggnadsverksamhet. !
Skrädderi. Fiske.

Jordbruk. Byggnadsindustri. Hamnarbete. Fiske. ''
Sjömansyrket.

Jordbruk. Byggnadsfacken. Skogsavverkning. Timmerflottning.

Jordbruk. Sågverksrörelse. Byggnadsindustri.

Jordbruk. Stnveri-, flottnings-, skogs- och grovarbeten
(t. ex. _ schaktning. stenhuggeri m. m.). Byggnadsindustri.
Brädgårds- och i mindre mån sågverks- :
arbeten.

Jordbruk, skogsavverkning, timmerflottning, brädgårds-,
sågverksrörelse. Byggnadsindustri. Tegelbruk.
Skrädderi. Hamn- och stuveriarbeten. Sjömansyrket.
Fiske.

Byggnadsindustri. Gruvindustri.

Byggnadsfacken.

19—141286.

KAP. III.

Jordbrukets arbetsmarknad.

De i föregående kapitel skildrade tvära växlingarna av arbetstillgången inom
Sveriges jordbruk karakteriserade detta som ett utpräglat säsongyrke. Om följderna
bärav hittills varit föga framträdande på arbetsmarknaden, så har detta
sin förklaring huvudsakligen däri, att dels det svenska jordbruket till alldeles
övervägande grad består av smärre brukningsdelar, vilkas skötsel i regel ombesörjes
af endast innehavaren och dennes familj, samt att dels de större gårdarnas
så gott som hela arbetsbehov förr tillgodosågs genom fasta arbetare, vilka året
om hade anställning och underhåll hos jordbrukaren. Genom att bereda fast anställning
åt en tillräcklig, lejd arbetsstyrka ville man till såväl arbetsgivarens
som arbetarens förmån undvika brist på arbetskraft under säsongerna liksom
arbetslöshet under vintern.

Arbets- Arbetsförhållandena för den obesutna delen av den jordbruksidkande be förhållan-

folkningen är emellertid underkastad stora förändringar med vittutseende följder
Tecklings''- för jordbrukets och hela landets arbetsmarknad.

tendenser Ursprungligen bestod flertalet av de obesutna jordbruksarbetarna av tjänste ‘sVensk*»

folket, ogifta drängar och pigor i husbondens kost, och i många fall utgöra
jordbruket, ännu dylika tjänare, jämte brukarens familjemedlemmar, även det mindre lantbrukets
arbetskraft, fastän de numera ej sällan anställas för kortare tid än ett år
(s. k. sommardrängar) och sålunda på andra villkor än efter 1833 års ännu gällande
legostadga. När drängen gifte sig, fick han i äldre tider vanligen övertaga ett
torp, d. v. s. en på ett hemmans utmark förefintlig lägenhet, vartill brukningsrätten
uppläts mot utgörande av vissa dagsverken antingen av torparen personligen
eller av hans dräng. Från början av 1800-talet blev det emellertid allt
vanligare, att arbetarna även som gifta förblevo lagstadda tjänare, varvid de i
stället för kost i husbondens hus erhöllo till eget kosthåll s. k. stat av erforderliga
livsförnödenheter. Stundom tilldelas dylika statare, vilkas ständiga närvaro vid
huvudgården ej är nödvändig, någon åkerjord, foderhjälp till en ko o. d. och bilda
därigenom en övergångsform mellan statarna och de egentliga jordtorparna, som
brukar benämnas stattorpare.1 Stataresystemet har sin huvudsakliga utbredning
i södra och mellersta Sveriges jordbruksbygder, varemot vid mellersta Sveriges
bruksegendomar samt i Norrland och Dalarna statarna i regel ersättas av väsent 1

Jfr vidare Arbetsstatistik, L: 1 Landtarbetarnas Arbets- och Löneförhållanden i Sverige

år 1910.

35 g

ligen kontant avlönad personal, nämligen månadsavlönade kreatursskötare och
andra yrkesmän samt dag- och timavlönade körkarlar och andra utearbetare.

Sistnämnda arbetarkategori står dock mycket nära de fasta daglönare,
som förekomma i de egentliga jordbruksbygderna. Det är nämligen numera
tämligen vanligt, att en egendomsägare till en arbetare upplåter en bostadslägenhet
med eller utan jordbackstuga, daglönartorp e. d. — mot att innehavaren
förpliktar sig att för någon längre tid mot viss dagspenning arbeta på gården,
och dylika arbetsavtal — som ej falla under legostadgan — kunna jämväl träffas
med arbetare, vilka besitta egen bostad. Denna klass av lägenhetsinnehavare
(husmän) är en social nybildning, som med varje år växer i betydelse för jordbrukets
arbetsmarknad.

Uppfattningen om vilka daglönare'' skola anses för fasta, är dock ganska
växlande i olika landsdelar. För att daglönaren skall anses för fast, torde
i allmänhet fordras, att han tager anställning för ett år eller åtminstone för
ett sommarhalvår, men särskilt i Skåne, Bergslagen och Norrland synas som
fasta jämväl betraktas arbetare, vilkas arbetsavtal allenast omfattar en tid av
1—4 månader. De skånska kollektivavtalen för lantarbetare föreskrevo ofta, att
daglönare skulle antagas på viss tid eller tillsvidare och, om avtalstiden var fyra
månader eller däröver, enligt skriftligt avfattat arbetsavtal.

Denna omständighet belyser ett för det nutida svenska jordbruket särskilt
i mera industrialiserade landsdelar karakteristiskt förhållande, nämligen att antalet
fasta arbetare inskränkes till det för driftens upprätthållande oundgängligen
nödvändiga, vilket genom användning av arbetssparande maskiner
och transportanordningar kan sättas mycket lågt, medan det starkt ökade behovet
under skördetiden tillgodoses genom lejd arbetskraft. Därest dylik icke kan
erhållas genom överdagsverken av torpare eller daglönsarbete av statares hustru
och barn, erbjuda sig i främsta rummet daglönare samt även husmän (lägenhetsinnehavare)
och småbrukare i kringliggande trakt, vilka genom arbete i till landsbygden
lokaliserade säsongindustrier förvärva antingen hela sitt uppehälle eller
åminstone nödig fyllnad i inkomsterna från det egna jordbruket och kreatur shållet.

Med avseende på sina arbetsförhållanden befinner sig sålunda det svenska
jordbruket, vad de större gårdarna beträffar, i en brytnings- och omdaningstid.

Det gamla patriarkaliska förhållandet mellan husbonde och tjänare synes steg för
steg upplösas och ersättas av det opersonliga förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetare. Jordbruket har sålunda begynt samma utvecklingsgång, som redan
fullbordats av hantverk och industri.

Det är flera faktorer, som samverkat vid denna industrialisering av
jordbrukets arbetsförhållanden. De stora bruken i mellersta Sverige äro ofta
även stora jordägare och jordbrukare, och då dessa numera hava kollektivt med arbe -

För arbetsmarknaden

betydelsefulla
förändringar

inom j ordbruksb
efolkningens
sociala
sammansättning.

tarnas fackorganisationer reglerat arbetsvillkoren vid själva bruken, är det helt
naturligt, att de för sina jordbruksarbetare tillämpa i stort sett samma normer
som för de egentliga bruksarbetarna. En motsvarande inverkan gör sig gällande,
när, såsom särskilt är fallet i vissa trakter av Sydsverige, jordbrukarna i avsevärd
utsträckning basera sin ekonomi icke på spannmals- och köttproduktion, utan
på odling av sockerbetor, »fabrikspotatis» och andra råvaror för industrien. Härigenom
blir detta jordbruk i nästan lika hög grad som sockerbruken, stärkelsefabrikerna
och brännvinsbrännerierna beroende av den allmänna marknadens konjunkturer.
Dessa förhållanden återverka i sin mån givetvis pa arbetspersonalen
och bidraga att bibringa den samma uppfattning och klassynpunkter, som den
egentlige industriarbetaren. Beröringen mellan industri- och lantarbetare främjas,
som sagt, också därigenom, att landsbygdens arbetare i Sydsverige i ökad utsträckning
vant sig att cirkulera mellan jordbruket samt industrier såsom tegel- och
sockerindustrierna, vilka under delar av året ha behov av ett stort antal grovarbetare.
Motsvarande roll spelar i norra Sverige trävaruindustrien i dess olika
former, såsom skogsavverkning, flottning och sågverksdrift.1

Jordbrukets arbetare börja därför i likhet med den modärna industriarbetarrörelsen
att fordra större rörelsefrihet samt resa ett principiellt motstånd mot
det gamla tjänstebjonsförhållandet. Det är denna tendens i förening med jordbrukets
tekniska omvandlingar, som motverka de stadigvarande arbetsförhållandena
och främja uppkomsten av en allt talrikare klass av lägenhetsinnehavare,
daglönare och lösa arbetare, som gör jordbrukets arbetsmarknad vida mer
rörlig och känslig än i förgångna dagar. Härtill bidrager icke blott omdaningen
av jordbrukets egen arbetsmarknad, utan även dennas växande samband med
industriens.

Denna utveckling bekräftas och belyses ytterligare av den bild, som folkräkningarne
giva av förändringarna inom Sveriges jordbruksidkande befolkning.
Denna företer en mycket häftig tillväxt intill 1860-talet, men under tiden därefter
en stationär, i vissa avseenden (efter 1890) regressiv utveckling, såsom framgår
av tabellen å sid. 2. Samtidigt med denna ökning hade försiggått en djupgående
förändring av jordbruksbefolkningens sociala struktur. Allmogeklassen, som i
äldre tider utgjorts huvudsakligen av endast tvenne skikt: bönderna samt tjänstefolket
(drängar och pigor) differentieras, och under trycket av den starka folkökningen
frampressas nya sociala bildningar på landsbygden, samtidigt som nyodlingarna,
jordstyckningarna och ägoregleringarna snabbt fortskrida. Vissa underklasser
av allmogen (torpare-, backstuga och inhysesklasserna), vilkas uppkomst
och utveckling tillhör tiden före 1860, ökas till stor numerisk betydelse. I
förhållande till dessa nya bildningars tillväxt var bondeklassens ytterligt lång -

1 Jfr vidare Arbetsstatistik, L: 1 Landtarbetarnas Arbets- och Löneförhållanden i Sverige

år 1910.

sam. Dessa procentiska andel av jordbruksbefolkningen var därför stadd i sjunkande
intill 1860-talet; de nyssnämnda underklassernas däremot i stigande.

Under 1860-talet var svenska landsbygden mättad med folk. Efter de svåra
missväxtåren i slutet av detta årtionde och framför allt under den unga framstormande
industrialismens påverkan inbryter det kritiska skede i den svenska
jordbruksbefolkningens historia, som fått sin skarpaste prägel av den allomfattande
folkströmningen till städerna och industrien samt till Amerika. Denna
folkomflyttning berörde visserligen alla kategorier inom jordbruksbefolkningen. I
stort sett hava dock de ovannämnda underklasserna på landsbygden starkast decimerats.
Bondeklassens numeriska utveckling har trots den betydande utvandringen
av de uppväxande generationerna, varit relativt gynnsammast, såsom efterföljande
tabell, utvisande de särskilda klassernas växlande procentiska andel av
hela den jordbruksidkande befolkningen, i någon mån belyser:1

År.	Bonde-
klassen.
1870 ......	......52-0
1880 ......	......55-1
1890 ......	......55''2
1900 ......	......57-6

Torpar- klassen.	Backs tugu-ock inhyses-klasserna.	Tjänste- klassen.
16''2	18-0	13*8
16-2	151	13*6
14-3	12-6	17*9
13-3	11-0	18*1

Det är helt naturligt, att den stora omflyttningen hårdare drabbat den
obesutna och därför mera rotlösa allmogebefolkningen. Bondeklassen har genom
yttre företräden, främst äganderätten, fastare bundits vid den fäderneärvda torvan.

Av ovanstående tabell framgår vidare det vid första påseendet egendomliga
förhållandet, att den egentliga tjänsteklassen relativt ökats samt att nedgången
av backstuga- och inhysesklasserna varit mindre häftig under de tvenne
senaste decennierna, något som ej synes överensstämma med föregående skildring
av förändringarna inom jordbrukets arbetsförhållanden. Denna motsägelse är dock
endast skenbar och beroende därpå att i ovanstående tabell alla daglönare och
därmed jämställda äro förda till tjänsteklassen och den nya viktiga gruppen av
lägenhetsinnehavare till backstuga och inhysesklasserna; de kunna tyvärr
icke var för sig specificeras. Då efter allt att döma antalet drängar och pigor alltjämt
minskas samt backstugusittarklassen ävenledes är i ständigt avtagande,
torde det påståendet kunna vågas, att den procentiska ökningen av tjänsteklassen
och den stationära tendensen hos backstuguklassen uteslutande är att tillskriva
tillväxten i antalet daglönare resp. lägenhetsinnehavare.

1 Jfr Emigrationsutredningen Bil. IX. >Den jordbruksidkande befolkningen i Sverige

1751-1900.»

6 38

Även den svenska yrkesstatistikens summariska siffror ådagalägga sålunda
indirekt, att det är de ur arbetsmarknadssynpunkt mest betydelsefulla elementen
av den jordbruksidkande befolkningen, som ständigt tilltaga i antal,
kristen pä Daglönare och det övriga lösa tjänstefolket (alltså de egentliga lantarbe lant''

tärna) äro icke blott i socialt hänseende de sämst ställda av alla jordbrukets
arbetare. arbetarej utan också de mest flyttbara. Ofta för fattiga att emigrera, glida de

i stället så mycket lättare över till industriens arbetsmarknad och gå därigenom
merendels för alltid förlorade för jordbruket. Det är ur detta landsbygdens proletariat,
som omflyttningen inom landet huvudsakligen torde rekryteras. Så
mycket anmärkningsvärdare är det då, att denna klass ändå relativt ökas trots
ärliga åderlåtningar. Samtidigt lämnar den lantbrukande befolkningen de största
tillskotten till emigrationen; och av emigranterna utgöras ej mindre än i/b av personer
i åldern 15—50 år, d. v. s. just de bästa och arbetsdugligaste elementen. Ej
under då att landsbygdens avfolkning nått en sådan omfattning, att brist på
arbetskraft för jordbrukets behov eller hand uppstått.

Den tilltagande rot fruktsodlingen, särskilt den ett mycket högt antal dagsverken
per ytenhet krävande sockerbetsodlingen, har gjort denna knapphet ytterligare
kännbar. Följden härav har blivit, att även i vårt land börjat uppträda
vandringsarbetare, d. v. s. från annan ort till jordbruksbygderna under den
bråda säsongen kommande arbetare. Man sökte först leda den tidigare pågående
säsongutvandringen till de danska öarna av småländska »betflickor» över till de
skånska betfälten. Men denna källa begynte snart att sina. Efterfrågan på
kvinnlig arbetskraft inom såväl industrien som det husliga arbetet har nämligen
på senaste tid så ökats och därmed de ekonomiska villkoren så förbättrats, att
de unga kvinnorna från Smålands skogsbygder lätt funno annan sysselsättning än
det tunga och osnygga arbetet på de skånska betfälten. Under sådana förhållanden
började man även med avseende på anskaffningen av arbetskraft följa
föredömena från Danmark, varifrån betodlingens teknik och erfarenheter ursprungligen
hämtats till Sverige. Genom dansk bemedling begynte en import till Sveriges
betodlingsdistrikt av polska och ruteniska arbetare från ryska Polen och Galizien.
Från och med år 1904 synes denna trafik hava tagit större omfattning, enär antalet
utländska säsongarbetare då beräknas hava uppgått till några hundratal.
Under de följande åren ökades importen betydligt. Enligt en av Kommerskollegii
avdelning för arbetsstatistik föranstaltad undersökning1 sysselsattes sålunda 1907
i Sverige 16 78 främmande jordbruksarbetare, av vilka de flesta arbetade på gårdar
inom Malmöhus’ län, medan ett mindre antal tagit anställning på egendomar
belägna inom Kristianstads, Hallands, Gottlands och Östergötlands län. Importen

1 Jfr Arbetsstatistik A: 8: Utländska jordbruksarbetare i Sverige 1307.

39 g

torde under senare år icke hava överstigit detta antal. Ur kvantitativ synpunkt
hava dessa utländska vandringsarbetare ingen större betydelse för den svenska
arbetsmarknaden.1

Att de svenska lantmännen länge haft att kämpa med en besvärande knapphet
på inhemsk arbetskraft är allmänt känt, men någon närmare kunskap rörande
omfattningen av denna arbetarebrist och dess lokala variationer har ej förefunnits.-Resultaten av de offentliga arbetsförmedlingsanstalternas verksamhet utvisar visserligen
med all tydlighet, att lantarbetsgivarna icke kunna få arbetskraft i den
utsträckning, som de önska, men även denna statistik, grundad som den är på
ett ännu alltför litet material, förmår icke närmare belysa dessa förhållanden.
Glenom de undersökningar, som numera anställas av Socialstyrelsen angående
arbetartillgång, arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk, och vilka ingå som
ett led i de förut omnämnda statistiska undersökningarna rörande lantarbetarnas
levnads- och arbetsförhållanden, föreligga intressanta uppgifter om bristen på inhemsk
arbetskraft för jordbrukets behov. Under år 1911 utsändes utförliga
frågeformulär till kommunalstämmeordförandena i 2 275 landskommuner, vilket
material bearbetats och 1912 utgivits i en publikation.1 2 3 Frågeformuläret upptog
såsom första punkt spörsmålet angående tillgång på lantarbetare inom resp.
landsbygdskommuner. Svaret skulle innefatta ett allmänt omdöme om, huruvida
de å orten bosatta eller dit regelbundet återkommande lantarbetarna kunde anses
utgöra tillräcklig arbetskraft för de vid jordbruket förekommande arbetena, betraktade
som ett helt, samt avgivas med användande av något av orden: god,
tillräcklig eller otillräcklig. Det inkomna materialet utvisar, att av de uppgiftslämnande
kommunerna 112 eller 4-9 / hade god arbetartillgång, 1 409 eller 62''0 %
tillräcklig och 740 eller 32-5 % otillräcklig, medan 14 socknar eller 06 % av hela
antalet ej ansett sig kunna lämna bestämt svar på frågan.

Den större eller mindre tillgången på landtarbetare inom de olika länen
framträder skarpt, därest sistnämnda obetydliga grupp lämnas åsido samt övriga
kommuner fördelas i allenast två grupper, nämligen socknar med så stor arbetartillgång,
att förhandenvarande behof fyllas eller t. o. m. överflöd uppkommer,
samt kommuner, i vilka en större eller mindre brist på jordbruksarbetare gör sig
gällande. Ordnas länen från denna synpunkt i en serie, börjande med det län,
där jordbruket lättast synes kunna tillgodose sitt behov av arbetskraft, erhålles
följande tablå:

1 Helt annorlunda är fallet i t. ex. Tyskland, som år 1911 besöktes av icke mindre än 700 000
utländska säsongarbetare för jordbrukets behov!

2 Under åren 1907 och 1908 skildrade Hushållningssällskapen i begärda utlåtanden till Emigrationsutredningen
i mera allmänna drag bristen på arbetskraft för jordbrukets behov inom de särskilda
länen. Se vidare Emigrationsutredningen Bilaga XVII. (Utdrag ur inkomna utlåtanden.)

3 Jfr Arbetartillgång, arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk 1911.

6 40

Lantarbetartillgång:

Län.	tillräcklig, otill-(och god) räcklig i % av hela antalet kommuner.
Malmöhus . . .	. . . 90-2	9-4
Västerbottens . .	. . . 83-3	16-7
Kopparbergs . .	. . . 81-4	18-6
Örebro.....	. . . 80''0	SO o
Östergötlands . .	. . . 79-7	20''3
Västmanlands .	. . . 78-8	21-3
Kristianstads . .	. . . 76 5	22-8
Hallands ....	. . . 74-7	24-1
Gäfleborgs . . .	. . . 74''5	25''5
Stockholms . . .	. . . 73-3	26-7
Jämtlands . . .	. . . 71-2	25''4
Södermanlands .	. . . 69-3	30-7

Lantarbetartillgång

Län.	tillräcklig, otill-(och god) räcklig i % av hela antalet kommuner.
Kronobergs ....		35''3
Västernorrlands . .	. . 63''5	34-9
Norrbottens . . .	. . 63''2	36-8
Värmlands . . . .	. . 631	34-5
Blekinge.....	. . 62-5	37-5
Jönköpings . . . .	. . 58-0	420
Alfsborgs ....	. . 57''2	41''9
Skaraborgs.....	. . 57-2	42-0
Uppsala......	. 57-0	41-8
Kalmar......	. 48-4	51''6
Gottlands.....	. 41-7	57-1
Göteborgs o. Bohus	. . 37-8	62-2

Medan sålunda i trenne län, nämligen Kalmar, Gottlands samt Göteborgs
och Bohus, över hälften av uppgiftslämnande landskommuner uppgivit sig sakna
för jordbrukets rationella bedrivande erforderlig arbetskraft, rapporteras beträffande
Malmöhus län brist på lantarbetare från icke ens 10 % av uppgiftslämnande
landskommuner.

Det är dock icke berättigat att av dessa och andra länsmedeltal draga bestämda
slutsatser rörande det större eller mindre antalet arbetare inom resp. län
i förhållande till arealen av odlad jord. I dessa proportion stal återspeglas nämligen
även i väsentlig mån jordbrukets mer eller mindre höga ståndpunkt i organisatoriskt
hänseende inom de olika länen samt särskilt lantarbetsgivarnas större
eller mindre förmåga att genom arbetsbesparande maskiner och transportanordningar
samt ekonomisk drift i allmänhet till fullo utnyttja och därigenom reda
sig med förhanden varande arbetskraft, Åtskilliga omständigheter tala också för,
säges det i publikationen, att ställningen på jordbrukets arbetsmarknad icke behövde
te sig så mörk för lantmännen, som de här ovan anförda siffrorna givit
vid handen, om planläggningen av jordbrukets drift i högre grad, än vad nu är
fallet, rättades efter resp. orters arbetsförhållanden, samt därest genom en välorganiserad
arbetsförmedling arbetskraften på lämpligaste sätt distribuerades över
hela arbetsmarknaden.

Enligt kommunalstämmeordförandenas uppfattning skulle alltså ej mindre
än var tredje landskommun sakna för jordbrukets bedrivande erforderlig arbetskraft.
Dessutom råder överallt konstant brist på mjölkerskor och kreatursskötare.

Sämst äro förhållandena i regel inom de områden, där jordbruksbefolknin -

gen starkast nedgått i antal, vare sig minskningen orsakats av övergång till industri-
och stadsmannanäringar eller genom utflyttning till andra trakter inom
landet eller i utlandet med rikare förvärvsmöjligheter. Härigenom förklaras, att
de områden, där bristen på arbetskraft för jordbruksnäringen synes vara svårast,
kunna utgöras såväl av uppblomstrande industridistrikt som av gamla jordbruksbygder
med stark emigration och stationär eller avtagande folkmängd.

Hur är ovanstående uppgift, att Malmöhus län lättast av alla förmår rekrytera den för ;Galizie rlanthushållningens
behov erforderliga arbetspersonalen, förenlig med det faktum, att dit dock frågan» i
årligen importeras över tusen utländska lantarbetare? Förklaringen härtill är följande om- Skäne''
ständigheter. Dels har vid ifrågavarande undersökning arbetartillgången inom en kommun
ansetts såsom tillräcklig även i det fall, att eventuell brist på bofasta lantarbetare visat sig kunna
fyllas genom från andra trakter av in- eller utlandet regelbundet tillvandrande säsongarbetare.

Sålunda är den faktiska bristen på inhemsk arbetskraft något större i Malmöhus län, än vad
undersökningen utvisar. Dels är bristen på betfältsarbetare i Skåne ett problem av mera
kvalitativ än kvantitativ art.

Det är nämligen uppenbart, särskilt i belysning av ovannämnda siffror, att de skånska
lantbrukarnas svårigheter vid anskaffandet av arbetskraft åt betfälten icke uteslutande bero på
brist på sådan, utan i väsentlig mån måste tillskrivas den omständigheten, att arbetsgivare
och arbetare icke kunna ena sig om form och villkor för anställningen. Det är de sociala
motsättningarna mellan de båda parterna, som bär spela in. För lantbrukaren är det av
största vikt att med säkerhet kunna påräkna tillräcklig arbetsstyrka under sommaren och än
mer hösten, då arbetena måste forceras och varje dröjsmål med skörden kan medföra svåra
förluster. Men just under denna tid vilja arbetarna helst hava frihet att välja passande anställning,
enär vid samma tid tillgången på arbete inom industrien och transportväsendet är rikligast
och avlöningarna följaktligen där höga. Socker- och tegelbruken, byggnadsverksamheten och
hamnarbetet behöva under sommaren och hösten stora skaror arbetare, för vilka ingen större
yrkesskicklighet är erforderlig, och vilka därför kunna tagas omedelbart från jordbruket.

Då de skånska lantarbetarna icke vilja binda sig för så lång tid, som lantbrukarna anse
behövligt, utan endast önska tillfälligt arbete som daglönare för att vid lämpligt tillfälle
övergå till det lockande industriarbetet i stadssamhällena, ha arbetsgivarna sett sig nödgade
att anskaffa utländsk arbetskraft. De bliva därigenom i viss mån oberoende av förhållandena
på den inhemska arbetsmarknaden samt kunna genom galizierimporten, även om denna icke
direkt minskar arbetsomkostnaderna, dock motverka och reglera stegringen av de svenska arbetarnas
löneanspråk och strejklust. Under de goda konjunkturer, som känneteckna åren
1905—1907, då arbetsprisen å alla yrkesområden befunno sig i snabb stegring, hade också
lantarbetarlönerna i Skåne gått raskt i höjden, understundom efter arbetsnedläggelse av organiserade
lantarbetare. Efter de dåliga åren 1908—09 och den omfattande arbetslöshet de
medförde särskilt för de skånska byggnads- och grovarbetarna synas lantarbetarlönerna uppvisa
en sjunkande tendens. Detta beror givetvis på den minskade ;>lantflyktem> — även tillbakaflyttning
till landet har förekommit — vilken också lär haft till följd, att galizierimporten
något minskats under de allra sista åren.1

Den förefintliga bristen på inhemsk arbetskraft för lantbrukets behov gör Jordbrnsig
naturligtvis endast påmind under tiden för dess olika arbetssäsonger —kmarknad

d. v. s. under sommarhalvåret och allt efter det större eller mindre behovet av under de
------- - __ olika sä 1

Jfr Arbetsstatistik A: 8: Utländska jordbruksarbetare i Sverige 1907. songerna.

20— H128G.

6 42

lejd, tillfällig arbetskraft. Genom de i det föregående meddelade uppgifterna från
hushållningssällskapens sekreterare angående de olika arbetssäsongernas varaktighet
och det behov av manlig, tillfällig arbetskraft, som därunder yppar sig, kunna
säkra slutsatser dragas beträffande dessa säsongers inverkan på jordbrukets arbetsmarknad.
Härav framgår, att efter vårarbetenas fullbordan, varvid lejd arbetskraft
endast tages i anspråk vid större gårdar i södra och mellersta Sverige,
följer en relativt arbetsledig period före höskördens början vid midsommar och
under första hälften av juli, vilken åtminstone i Skåne och på andra orter, där
den ovan skildrade industrialiseringen av jordbrukets arbetsförhållanden fått insteg,
medför arbetslöshet för den lejda arbetskraften. Detta överflöd på arbetskraft
under försommaren förvandlas emellertid hastigt till sin motsats: brist på arbetskraft,
då skördetiden begynner. Under augusti och september månader är jordbrukets
behov av arbetskraft över hela riket som mest trängande. Yarje
minskning av arbetartillgången under dessa bråda månader kommer att på det
kännbaraste beröra alla de jordbrukare, som använda lejd arbetskraft. I all synnerhet
blir detta förbållandet i de kommuner — 35 % av rikets samtliga — där
brist på lantarbetare konstaterats.

Denna brist på lantarbetare under skördetiden är ett internationellt fenomen
och föranleder i Väst- och Mellan-Europa en import i stor skala av slaviska
säsongarbetare, vartill vi i vårt land ha ett motstycke i miniatyr i galizierna.
För att bistå jordbrukarna i deras betryck beviljas värnpliktiga lantarbetare i de
kontinentala arméerna alltid ett par veckors s. k. skördepermission under högsommaren.

Under vinterhalvåret är arbetstillgången inom jordbruket så gott som ingen
för de lösa arbetarna. Enligt uppgifter av hushållningssällskapens sekreterare är
arbetstillgången minst från 1 dec. till 1 april, med undantag för Skåne,
där vårarbetet stundom kan börja tidigare. Den relativt fåtaliga personal, som
under vintern behövts för gårdens och kreaturens skötsel, har arbetsgivaren alltid
försäkrat sig om genom att anställa fasta tjänare. Under denna tid av året
äro sålunda alla lösa jordbruksarbetare inom sitt egentliga yrke arbetslösa. De
av dem, vilka äro lägenhetsinnehavare, äga naturligtvis en stödjepunkt i det egna
hemmet. Kontant arbetsförtjänst är dock även av dessa eftersökt och av behovet
påkallad.

I vilken grad denna konkurrens om det vintertiden tillgängliga arbetet nedtrycker
den lösa arbetskraftens löner, framgår av förefintligt socialstatistiskt material.
I den förutnämnda publikationen rörande arbetartillgång, arbetstid och
arbetslön inom Sveriges jordbruk år 1911, har på grundval av uppgifter från kommunalnämndsordförandena
i rikets landskommuner lönerna för tillfälliga manliga
daglönare i egen kost inom olika landsdelar beräknats. Ordnade efter sommardaglönernas
genomsnittliga höjd, giva dessa uppgifter länsvis följande resultat:

Län.	Tillfällig mani. dag-lönare i egen kost: sommar- vinter- diffe-	Län.	Tillfällig mani. dag-lönare i egen kost: sommar- vinter- diffe-
Norrbottens .	daglön. Kr. .... 3-42	daglön. Kr. 2''43	rens. Kr. 0-99	Jönköpings . . .	daglön. Kr. . 2-71	daglön. Kr. 203	rens. Kr. 0-68
Jämtlands . .	.... 3-30	2-71	0''59	Värmlands ....	. 2''G9	1-98	0-71
Västernorrlands	.... 3-14	2-55	0-59	Örebro.....	. 2-69	1-90	079
Gävleborgs. .	.... 2-98	2-36	0-G2	Kronobergs . . .	. 2‘6G	1-94	0-72
Kopparbergs .	.... 297	2-66	031	Malmöhus ....	. 2''G4	2''03	061
Västerbottens	.... 2''97	2-20	0''77	Hallands ....	. 2-63	1-86	077
Södermanlands	.... 2-88	1-88	l-oo	Gottlands ....	. 2''62	1-83	0-79
Stockholms .	.... 287	1-98	089	Skaraborgs ....	. 2''62	1-70	092
Västmanlands	.... 2-83	1-90	093	Älvsborgs ....	. 255	1-81	0-74
Östergötlands	.... 2-79	1-93	0-86	Kalmar.....	. 2-50	1-81	069
Kristianstads	. . . . 2‘73	2''05	0-68	Blekinge .....	. 2-45	1-83	062
Uppsala . . .	.... 2-72	1-86	Ö8G	Göteborgs o. Bohus	. 2-44	1-84	0-60
Det	beräknade riksmedelpriset	för de tillfälliga	manliga daglönarnas

egen kost daglön utgjorde 2-7 9 kr. för sommaren och 2-04
Tilläggas må, att daglönen för fasta manliga daglönare i egen eller arbetsgivares
kost växlar på samma sätt mellan sommar och vinter. Sålunda belöpte sig i
medeltal på hela riket för fasta manliga daglönare i egen kost sommardaglönen
till 2-4 0 kr. och vinterdaglönen till Tsi kr. För samma arbetarkategori i arbetsgivares
kost utgjorde motsvarande riksmedeltal resp. 1''64 och 1''13 kr.

De tillfälliga daglönarnas avlöningsförhållanden intressera även därför,
att dessa arbetare oftast under vintern äro nödsakade att skaffa sig andra källor
för sin utkomst än dem, som sinat eller rättare tillfrusit inom jordbruket Av

ovanstående sammanställning framgår sålunda, att differensen mellan sommaroch
vinterdagsverkspriset är minst i de län, där lind er den senare årstiden arbetstillfällen
kunna erbjudas antingen inom skogsbruket, där sådant finnes, eller
under senhösten — vid råsockerbruken såsom i Skane. I åtskilliga av våra förnämsta
jordbruksbygder åter, nämligen Mälarprovinserna, Östergötland, Grottland
samt norra Västergötland, varest angivna differens uppgår till mera än oO %,
står däremot sådant vinterarbete endast i mindre grad till buds, vilket även bekräftas
av enquéten bland hushållningssällskapens sekreterare samt bland de arbetsstatistiska
ombuden. »Inom dessa områden» säger också arbetsstatistiken,
»måste de i förhållande till sommarlönerna mycket låga vinterlönerna göra det
mycket svårt för den dagavlönade jordbruksarbetaren att draga sig fram under
den döda säsongen, då väl ofta arbete ej står att erhålla ens till dessa pris.»

6 44

Ärbdsnuirk- De arbetsmöjligheter, som vintertid erbjudas i skogarna, äro visserligen

»kogsbruket! På sina håll mycket rikliga, men skogsbruket kan dock icke på långt när upptaga
alla vinterarbetslösa inom jordbruket och naturligtvis långt mindre dem inom industrien.
Skogsbrukets karaktär av arbetsreservoar för vinterns säsongarbetslöshet
kan med full klarhet endast utrönas genom en yrkesräkning, företagen under
samma år under en dag på vintern och en på sommaren. Då man med fog kan
förutsätta, att med en så anordnad yrkesräkning torde länge komma att anstå i
vårt land, får man vid ett studium av hithörande förhållanden anlita de spridda
upplysningar, som hittills stått att få över arbetsförhållandena i skogsbruket.
En synnerligen värdefull inblick lämna därvid resultaten av den förutnämnda
skogsarbetareundersökningen i Socialstyrelsen.

I de egentliga jordbruksbygderna i södra och mellersta Sverige spelar
skogsarbetet ingen större roll för jordbrukets arbetsmarknad under vintern. Det
arbetas visserligen i skogen, där sådan finnes, med huggning av ved till husbehov
eller avsalu, smärre avverkningar och körslor, gallringar o. dyl., men därtill behöver
lejd arbetskraft i större utsträckning sällan användas. Gårdens fast anställda
tjänstefolk torde ofta räcka väl till. Detta förhållande avspeglas även i
den omnämnda höga differens som förefinnes mellan sommardaglön och vinterdaglön
för jordbrukets lösa arbetskraft i dessa bygder. Att vinterarbetet i skogarna
även vid större bruks- och skogsegendomar icke på långt när tar samma arbetsstyrka
i anspråk som skördearbetet på sommaren, framgår tydligt av tabellen på
sid. 14 rörande dagsverkares månatliga fördelning vid 185 större egendomar i
landet.f&fjj;

Större betydelse för arbetsmarknaden har skogsbruket, då det, som i södra
och mellersta Sveriges skogstrakter samt framför allt i Norrland, bedrives
mindre som binäring till jordbruket än fastmer som ett led i vårt lands stora
trävarurörelse. Nationalekonomiskt sett torde alltså detta skogsbruk i större
skala böra betraktas som industri, men ur arbetsmarknadens synpunkt tillhör det
otvivelaktigt jordbrukets intressesfär, enär dess arbetarestam i övervägande grad
rekryteras därifrån. Enligt Socialstyrelsens meromnämnda undersökning rörande
skogsarbetarna i Norrland, Dalarna och Värmland har det nämligen befunnits,
att den vid vinterns skogs avverkning ar inom detta område sysselsatta arbetspersonalen
i stort sett representerar samtliga lantbefolkningens sociala klasser. Huvudpersonerna
bland hästägande jordägare, arrendatorer samt större torpare taga
anställning som körare (ackordstagare), under det att deras manliga familjemedlemmar
biträda dem som huggare eller såsom brossiare (lastkarlar), väglagare
o. d. Huggare rekryteras därjämte i den omfattning arbetstillgången erfordrar
ur den inom de nordliga länen jämförelsevis talrika klassen av lösarbetare. Bland
huggarna återfinnes även en de! grov- och industriarbetare — dock högst c:a 10 %
av hela antalet — som med nattsågningens och skeppningens upphörande på hösten

45 g

från sågverksdistrikten begiva sig till skogarna för att därstädes erhålla arbetsförtjänst.
Sedan vinterns skogsavverkning avslutats, uppsöker en del av den
ledigvordna arbetskraften de arbetstillfällen, som den någon tid efter avverkningens
slut börjande virlcesflottning en erbjuder. Flottningsmanskapet kommer sålunda
att — frånsett flottningsföreningarnas fåtaliga förmän och fästa flottningsarbetare
— väsentligen bestå av samma personer som under vintern såsom
huggare, lastkarlar o. dyl. deltagit i skogsarbetet, och som på grund av ålder
och kroppslig vigör lämpa sig för det ansträngande och mången gång livsfarliga
flottningsarbetet. Sålunda är det huvudsakligen vissa lösarbetare samt
söner till hemmansägare och arrendatorer, som rekrytera flottningsmanskapet,
under det att endast i mindre utsträckning torde förekomma, att huvudpersoner,
tillhörande den jordbrukande klassen åtminstone någon längre tid deltaga i
arbetet i flottlederna, då jordbrukets skötsel erfordrar deras hemmavarande
under den tid flottningen pågår. Likaså torde det mindretal grov- och industriarbetare,
som haft sysselsättning å avverkningsplatserna, efter drivningssäsongens
slut omedelbart återvända till hamnar och sågverk för att utnyttja de
genom nattskiftssågningens samt skeppningens återupptagande därstädes ökade
arbetstillfällena.

Skogsarbetet om vintern och flottningsarbetet om våren är sålunda i norra
Sverige i huvudsak förbehållet den bofasta, jordbruksidkande befolkningen i
skogstrakterna, som därigenom kan beredas sammanhängande sysselsättning nästan
året runt. Arbetstillgångens omfattning kan dock avsevärt växla från år till år
beroende av läget på trävarumarknaden och vintervädrets lämplighet. Mindre
gynnsamma förhållanden i dessa avseenden kunna föranleda svåra rubbningar på
arbetsmarknaden inom skogsbruket, vilka bliva desto kännbarare för den därav
berörda jordbruksbefolkningen, som man i dessa trakter, till följd av de goda
arbetsförtjänsterna vid skogsarbetet, vant sig vid denna inkomst som en oumbärlig
utfyllnad av jordbrukets klena avkastning.

Över läget i en norrländsk skogstrakt vid en sådan kris giver följande rapport från
kommunalnämnden i Arvidsjaurs socken i Pite lappmark, Norrbottens län, till kommerskollegium
över arbetslösbetsräkningen därstädes den 12 jan. 1909 en god bild. Beträffande orsakerna
till arbetslösheten skrev nämligen kommunalnämnden:

»Inom denna församling kan det sägas vara ständig om ej arbetsbrist så dock brist
på arbetsförtjänst rådande. Anledningen härtill är, att bönderna icke fått sitt jordbruk så
utvecklat, att de blivit oberoende av andra inkomster, varför de måste uppträda som konkurrenter
till den lösa arbetarbefolkningen. Så länge hemmansägarne icke kunna göra sig
oberoende av tillfälliga arbetsförtjänster, utan hellre göra sig beroende av arbetskraft för
sitt jordbruk, skall bristen på arbetsförtjänst vara en snart sagt stående företeelse. Bristen
på arbetstillfällen är dock otvivelaktigt för närvarande större än vanligt, så att ett mycket
stort antal av socknens befolkning under en längre tid saknat arbetsförtjänst. Det ser
också ut, som om denna arbetslöshet skulle komma att fortfara under den närmaste framtiden.
Förhoppningar hysas visserligen, att timmerdrivningarna skola börja i ganska stor

6 46

skala nu på nyåret, varigenom arbetsförtjänst kommer att beredas en hel del personer. De
besutna bönderna lämnas dock oftast företräde till dylikt arbete, därför att de
äro något bättre rustade att stå risken vid ackordsarbete och bära förluster, än vad de övriga
arbetarna i vanliga fall äro.»1

Från Socialstyrelsens skogsarbetareundersökning har erhållits följande uppgift
om den normala dagsförtjänsten för olika yrkesspecialiteter vid timmerdrivningarna.

Normala dagsförtjänsten vid vinterns timmer drivning ar (medeltal).

Län. Körare. Huggare. letare.

Kr. Kr. Kr.

Värmlands.................7''15 3''09 2''75

Kopparbergs................S’13 3''94 3’52

Gävleborgs.................7''50 3''G3 3''12

Västernorrlands...............6’73 3''35 3''00

Jämtlands.................S''94 4''32 377

Västerbottens................6''60 3''18 308

Norrbottens.................7''00 3''36 3''07

Hela området 7''26 3''48 3 10

Normala förtjänsten för körare (häst och karl) utgör sålunda för undersökningsområdet
i dess helhet i medeltal 7-26 kr. samt varierar mellan 6’60 kr. i
Västerbottens län och 8-94 kr. i Jämtlands län, vilka resp. företräda högsta och
lägsta kör ar förtjänsten. Jämförelsevis låga körarförtjänster återfinnas utom i
det förstnämnda länet även inom Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens
samt Norrbottens län, under det att höga sådana, utom i Jämtlands län, äro förhanden
i Kopparbergs och Gävleborgs län. Huggarförtjänsten, som i allmänhet
uppgår till hälften av körarförtjänsten, utgör i medeltal för området i dess helhet
3-48 kr. samt uppvisar beträffande områden med höga och låga lönesatser samma
karaktäristiska drag som den sistnämnda. Så är även fallet med den till kategorien
övriga arbetare utgående daglönen, som ställer sig något lägre till följd
av, att inom nämnda grupp återfinnes en del personer med väsentligen nedsatt
arbetsförmåga.

Normala dagsförtjänsten (på tidlöns- och ackordsarbete) för fullgod
flottningsarbetare framgår enligt samma källa av nedanstående sammanställning
länsvis, varvid bivatten- och huvudvattendrag redovisats för sig.

1 Arbetsstatistik H. 1: Arbetslösheten i Sverige under vintern 1908—09 utgiven av k. kommerskollegii
avdelning för arbetsstatistik. De uttalanden i fråga om jordbrnkarnas biförtjänster inom
olika län, som Hushållningssällskapen samt ett antal kronolänsmän, kyrkoherdar och provinsialläkare
avgivit till Emigrationsutredningen (dess Bilaga XVII) giva i stort sett samma bild av skogsarbetets
roll för lantbrukarna som ovanstående rapport. (Jfr även sid. 36 i det föregående.)

Normal dagsförtjänst för vuxen, fullgod flottning sarbetare.

Bivatten- Huvud Län

drag. vattendrag.

Kr. Kr.

Värmlands...............325 3''18

Kopparbergs..............375 425

Gävleborgs...............4‘31 3''90

Västemorrlands........... . 4 62 416

Jämtlands...............4''71 4’31

Västerbottens..............4''50 383

Norrbottens..............5''08 4’56

Hela området 4''48 3''97

Dagsförtjänsten vid flottning i bivattendrag är sålunda i allmänhet något
högre, än vad förhållandet är i huvudvattendragen, vilket erhåller sin förklaring
av den längre arbetstid per dygn, som i allmänhet uttages i de förra, och som
sammanhänger med bäckflottningens koncentration till några veckor på våren.
Vad huvudvattendragen beträffar, utgör för området i dess helhet normala dagsförtjänsten
för fullgod flottningsarbetare 3-97 kr., vilken siffra närmast sammanfaller
med den för Gävleborgs län beräknade normala dagsförtjänsten. I förevarande
fall liksom ifråga om skogsavverkningen utmärka sig Värmlands och Västerbottens
län för relativt låga arbetsförtjänster, under det att Kopparbergs, Västernorrlands,
Jämtlands och särskilt Norrbottens uppvisa höga sådana, vilka beträffande
sistnämnda län med c:a 15 % överstiga det allmänna medeltalet.

Som resultat av denna kortfattade framställning av arbetsmarknaden inom
skogsskötseln torde framgå, att denna icke är i stånd att under vintern upptaga
all den lösa arbetskraft, som då går ledig inom jordbruket. Även där skogsbruket
drives i stort som i norra Sverige, utgör dess arbetsmarknad av naturliga
skäl ett lokalt monopol för motsvarande trakters jordbruks!dkande befolkning.

Den skarpa växlingen i arbetstillgången inom jordbruket inverkar sålunda
synnerligen ofördelaktigt på dess arbetsmarknad, förhindrande uppkomsten av det
jämviktsläge mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft, som är den främsta
förutsättningen för sunda och stabila förhållanden. Labiliteten på jordbrukets
arbetsmarknad kommer att yttermera ökas i mån av de lösa arbetarkategoriernas
tillväxt på bekostnad av de fast anställda tjänarnas. Detta innebär, att allt
större lager av vår obesutna, jordbruksidkande befolkning prisgives åt säsongarbetslöshetens
risker och de vådor, detta medför för hela klassens sociala standard
samt den enskildes materiella och moraliska livsföring. De rikliga arbetstillfällen,
som på vintern stå till buds i skogstrakterna, äro dock ägnade att i dessa
bygder mildra själva jordbruksarbetets extrema säsongkaraktär. Så goda arbets -

bi in marafattning.

6 48

förtjänster som förr i tiden torde dock icke skogsarbetet lämna nutilldags. I den
mån lantbefolkningens ekonomi har att räkna med förtjänsterna av skogsarbetet
som ett oundgängligt tillskott, blir den beroende av de svåra rubbningar av
arbetstillgången, som dåliga trävarukonjunkturer eller en barvinter medföra.
Från olika håll klagas därjämte över, att skogsarbetet minskar omtanken och intresset
för själva jordbruket.

49 g

KAP. IV.

Arbetsmarknaden inom industrien m. m.

Trots den foi’tgående industrialiseringen är likväl jordbruket jämte bi- j äm förese
näringar alltjämt vårt lands modernäring, inom vilket Sveriges halva befolkning med arbetsfinner
sin utkomst. På den grund har jordbrukets arbetsmarknad i förevarande jnom jordframställning
ägnats en mera ingående skildring än vad i det efterföljande kom- bruket,
mer industrien till del. Härtill har även den omständigheten medverkat, att
kännedom om jordbrukets arbetsmarknad är tämligen bristfällig, en följd av
dess säregna natur, samt att i samband därmed en hel del förutfattade meningar,
särskilt i fråga om den obestridliga bristen på arbetskraft, gjort sig gällande.

över industriens arbetsmarknad har sedan gammalt fallit ett klarare ljus.

Den moderna socialpolitiken, arbetsgivar- och arbetarorganisationerna o. s. v.
ha intensivt sysslat med de problem, den erbjuder. Arbetsmarknaden inom industrien
är även så mycket lättare att följa i sina periodiska förändringar, som
driften är i stort sett koncentrerad till bestämda orter och utbudet och efterfrågan
på arbetskraft lättare att fastställa. Den offentliga arbetsförmedlingen
har också hittills haft sin uvudsakliga verksamhet på detta fält.

Med åsidosättande av många för industriens arbetsmarknad nog så betydelsefulla
frågor, rörande t. ex. stordriftens utveckling på smådriftens bekostnad,
det manuella arbetets undanträngande av det maskinella, kollektivavtalen
m. m. skall undersökningen här inskränkas till att utröna säsongföreteelsens inverkan
på denna arbetsmarknad.

Den avsevärda växling i arbetstillgången under sommar och vinter, som Den regel.
kännetecknade talrika och stora industrier i Sverige, måste leda till arbets- bundna
löshet under den döda säsongen d. v. s. antalet arbetssökande är betydligt större Yetsls*-*
under vintern än under sommaren. Ett statistiskt mått på dessa arbetsmark- heten,
nådens variationer erhålles genom följande tabell, som utvisar antalet arbetsansökningar
på 100 lediga platser vid samtliga offentliga arbetsförmedlingsanstalter
under varje månad av åren 1907—1912.

21—U1286

6 50

			M	ä	n.				K v	i n b	o r.				T	ilig	amman	S.
	1907.	1908.	1909.	1910.	1911.	1912.	1913.	1907.	1908.	1909.	1910.	1911.	1912.	1913.	1907.	1908	1909.	1910.	1911.	1912.	1913.
Januari . .	166	238	378	374	272	233	200	91	99	99	101	in	no	113	128	151	219	211	179	165	153
Februari . .	136	203	278	255	194	196	163	68	90	94	95	93	103	106	102	138	180	178	141	147	133
Mars....	118	198	219	193	173	171	148	48	69	74	77	78	84	85	79	119	135	128	116	119	no
April . . .	107	213	184	167	140	138	120	44	66	67	72	70	78	79	72	120	113	113	100	104	97
Maj ... .	92	204	168	164	137	142	126	40	76	73	78	74	82	77	65	130	118	118	104	109	99
Juni ....	107	200	195	181	158	143	139	49	80	79	89	85	89	87	78	129	131	136	122	117	112
Juli ....	112	174	172	158	163	121	122	60	92	90	94	96	86	88	87	130	133	129	131	105	107
Augusti . .	no	149	116	125	134	116	no	59	71	85	78	85	80	80	83	107	99	103	no	99	96
September .	96	in	118	115	122	103	101	62	68	80	75	81	87	78	77	86	99	93	99	95	89
Oktober . .	115	142	129	131	132	116	113	66	79	73	81	88	92	84	86	106	99	104	109	104	98
November .	164	205	193	201	192	160	153	81	103	95	103	117	114	107	114	147	142	148	153	136	129
December. .	171	327	199	220	181	164	143	69	81	73	87	93	92	94	114	185	133	142	133	125	117
Hela året	136	213	210	185	169	150	138	77	95	JK}	95	98	100	96	106	146	149	138	132	125	116

Denna statistik, som avser ett flertal orter i landet och som är särskilt
representativ för stadsmannanäringarna, inom vilka den offentliga arbetsförmedlingen
hittills haft sin egentliga frekvens, framhäver skarpt den varma årstidens
välgörande inflytande på arbetsmarknaden Siffrorna utvisa, huru regelbundet år
från år arbetsansökningarnas antal relativt minskas efter vårens inbrott, och huru
de sedan, troget återspeglande de karakteristiska växlingar av arbetstillgången
under sommarhalvåret, som skildrats i det föregående, angiva en tydlig minskning
av efterfrågan på arbetskraft d. v. s. i detta fall ökning av antalet arbetsansökningar,
under juni och juli månader. Den livligaste efterfrågan på arbetskraft
registreras desslikes under augusti och [september månader. Det största utbudet på
arbetskraft förefinnes under tiden november—april; det är betecknande nog blott på
den kvinnliga arbetsmarknaden, som julsäsongen bringar någon tillfällig förbättring.
Siffrorna bekräfta i övrigt det kända förhållandet, att under tiden av högkonjunktur
(se september 1907, 1912 och 1913 på ovanstående tabell, männens arbetsmarknad),
då det svenska näringslivet utvecklar hela sin produktionskapacitet, tillgången på
arbetskraft även för industrien under sensommaren och den tidiga hösten kan
börja tryta. Vid sådana tillfällen, då från industriens sida konkurrensen om tillgänglig
arbetskraft blir kraftigare, drabbas jordbruket av ökade svårigheter att
anskaffa den under skördetiden mångdubbelt behövliga arbetskraften. Från industriens
sida klagas under goda tider alltid över brist på yrkesarbetare.

51 5

Det försämrade läget på arbetsmarknaden under vintern yttrar sig i en
stegring av arbetslösheten, som åskådliggöres i nedanstående tabell, utvisande
procenttalet arbetslösa inom arbetarnas fackorganisationer vid vart
månadsslut:

	1911.	1912.	1913.
Januari ... . . . .		111	8-9
Februari........	.......120	8-4	7-1
Mars.........	.......10-4	65	5-7
April.........		5’2	40
Maj..........	.......3-5	3-7	2-6
Juni .........	.......3-2	3-5	2-7
Juli..........	.......2-9	2-8	2''5
Augusti........	.......3-1	2-7	23
September.......	.......2-3	2-9	2''2
Oktober........	.......4-8	3 g	2-6
November.......	.......4''4	5-7	4-4
December.......	.......8-5	8-4

Dessa fackorganisationer innesluta arbetare inom de flesta industriella
yrken, vadan siffrorna äro representativa för arbetslöshetens månatliga växlingar
inom den svenska industrien.1

Den naturbundna skillnaden mellan livlig efterfrågan på arbetskraft under
sommaren och den ständigt återkommande arbetslösheten under vintern är alltså
det grundväsentliga draget hos den svenska arbetsmarknaden även vad de industriella
näringarna beträffar. Denna växling är icke i annan mån beroende av
de ekonomiska konjunkturernas skiftningar än att dessa kunna under goda tider
mildra och i depressionstider skärpa säsongarbetslöshetens omfattning och varaktighet.

Beträffande den allmänna karaktären av denna vinterarbetslöshet må här
införas ett citat ur den tyska arbetsstatistikens stora »standard work» om arbetslösheten,
som är den hittills mest uttömmande publikationen på detta område.* i 2
Däri sammanfattas resultaten av undersökningarna om arbetsmarknaden på följande
sätt:

»I varje folkhushåll måste städse en viss procent av samtliga arbetstagare av olika
orsaker vara utan sysselsättning. Detta kan först då giva anledning till oro, när på grund

1 Den officiella arbetsförmedlings- och arbetslöshetsstatistiken är ännu för litet utvecklad

i vårt land, för att man enkom på dess siffror skulle kunna våga några bestämda uttalanden om läget
på arbetsmarknaden inom de särskilda industrierna.

* >Die be8tehenden Einrichtungen zur Versicherung gegen die Folgen der Arbeitslosigkeit
im Ausland und itu Deutschen Reich, bearbeitet im Kaiserlicben Statistischcn Amt, Abteilnng fur
Arbcitcrstatistik». Berlin 1906.

* a

av stockningar inom samhällets ekonomiska liv denna bråkdel av tillfälligt arbetslösa hastigt
och märkbart ökas. I detta avseende synas de föregående undersökningarna utvisa, att den
utan jämförelse största och även relativt mest omfattande och betydande arbetslösheten förekommer
inom de säsongyrken, vilka äro beroende av väderleken, nämligen jordbruket,
vattentransport, byggnadsverksamheten och dess hjälpindustrier samt vidare
tegel- och en del andra jord- och stenindustrier. Här har arbetets periodiska inskränkning
eller fullständiga upphörande till följd av rådande klimatiska förhållanden i viss mån blivit
en beståndsdel av dessa näringsgrenars driftsteknik. Dessa förhållanden äro fullständigt
oberoende av de ekonomiska konjunkturerna och just på den grund, att de regelbundet
återkomma, och att de blivit en beståndsdel av driften, hava de åtminstone delvis fått sitt
uttryck i de arbetslöner, som betalas inom dessa näringsgrenar, framför allt inom byggnadsverksamheten
och dess hjälpindustrier; delvis hava de även till följd, att de däri sysselsatta
arbetarna under vintern utöva ett annat yrke. Inom jordbruket åter måste i de flesta fall
på grund av ännu ställvis rådande naturalhushållning och patriarkaliska arbetsförhållanden
samt möjligheterna att livnära sig genom befintligt eget småbruk eller hemslöjd arbetslösheten
bedömmas på ett något annorlunda sätt. Det bör dock betonas, att vid vinterräkningen av
arbetslösa år 1895 de arbetslösa inom jordbruket och byggnadsverksamheten utgjorde jämt 2/s
av hela antalet, och att dessa näringsgrenar, enligt vad alla statistiska undersökningar, utförda
efter olika metoder, bekräftat, alltid uppvisa det största antalet arbetslösa.

Detta är för övrigt ett resultat, vilket måste betraktas såsom självklart, ty ingen
ekonomisk kris kan i tillnärmelsevis samma grad bringa verksamheten inom en näringsgren
att avstanna, som klimatiska inflytanden förmå det med de näringsgrenar, vilka är ofullständigt
beroende av väderleken. Därmed överensstämmer även, att den övervägande delen av
städernas arbetslösa under vintern alltid rekryteras från husbyggnadsindustrien. Jämförd
med denna klimatologiska säsongarbetslöshet träder i det hela konjunktur-arbetslösheten
såväl till omfattning som intensitet betydligt tillbaka, naturligtvis i växlande grad alltefter
olika näringsgrenar.»

Den verklighetsbild av arbetslöshetens art och utbredning, vilken angivits
i ovanstående sammanfattning, äger på grund av de många beröringspunkter, som
förefinnas mellan tyskt och svenskt klimat och näringsliv sin fulla gilltighet även
för vårt lands vidkommande, blott med den skillnaden att Sveriges nordligare
läge avsevärt skärper den klimatologiska säsongarbetslösbeten.

Vinterare fattning.

Vinterarbetslöshetens omfattning inom svenska industrien låter sig, på
grund av vår otillräckliga yrkes- och arbetslöshetsstatistik, icke exakt beräknas.
En uppfattning om dess relativa frekvens från månad till månad erhåller man
dock av de omförmälda tabellariska sammanställningar angående antalet arbetsansökningar
på 100 lediga platser vid samtliga offentliga arbetsförmedlingsanstalter
under varje månad av åren 1907—1912 samt angående arbetslösheten inom
arbetarnas fackorganisationer. Någon vägledning för bedömandet av säsongarbetslöshetens
utbredning erbjuder även arbetarantalet inom de olika säsongnäringarna.
I sådant avseende må erinras därom, att antalet byggnadsarbetare — inklusive
hjälpindustrierna — av alla slag beräknas uppgå till 100,000, hamn- och
stuveriarbetarna till 10,000 m. fl. Härtill komma de till antalet obestämbara de -

lar av arbetsstyrkan kan inom de mera partiella säsongindustrierna, såsom sågverk
och hyvlerier, brädgårdar, skeppsvarv och båtbyggerier, vilka på grund av
bristande arbetstillgång entledigas under vintern.

Om sålunda tillräckligt statistiskt material saknas för exakt bedömande av vinterarbetslöshetens
omfattning i vårt land, har genom den i annat sammanhang omförmälda yrkesräkningen
av de i september 1912 i tjänstgöring varande värnpliktiga någon
möjlighet heretts att erhålla en approximativ fördelning av vissa åldersklasser av landets vapenföra
manliga ungdom med hänsyn till detta slag av arbetslöshetsrisk. Ur den statistiska
homogenitetens synpunkt tages härvid endast hänsyn till 22, 23 och 24-åringarna d. v. s.
de värnpliktiga, som äro födda resp. år 1890, 1889 och 1888; dessa åldersklasser utgöra
den normala huvudmassan (i genomsnitt per årsklass 80 f) av de motsvarande militära årsklasserna
resp. de värnpliktiga, som t. ex. vid infanteriet fullgjorde resp. 1. 2. eller 3. årets
tjänstgöring. En noggrann prövning av de över- eller underåriga värnpliktigas yrkesfördelning
skulle föranleda falska slutsatser, enär det oftast gives ett direkt orsakförhållande mellan
över- resp. underårigheten samt vederbörande personers yrken på så sätt, att det senare kan
betinga det förra. Det har även visat sig, att det huvudsakligen är studerande och personer
från de egentliga stadsmannanäringarna, som antingen fullgöra värnplikten i förtid eller erhålla
ett eller några års uppskov med tjänstgöringen. Bland de över- och underåriga äro
också jordbruksarbetarna relativt i stor minoritet.

Frånskiljas härvid till en början jordbruket med binäringar, som ju intager en särställning,
och söker man uppdela övriga värnpliktiga allt efter det yrke de uppgivit sig utöva,
i utpräglade säsongyrken, där verksamheten under vintern i regel avstannar (grupp
a) och partiella sådana, vilka inskränka driften under vintern (grupp b), samt övriga
näringar, där behovet av arbetskraft är mera konstant under hela året (grupp c) erhållas
följande resultat:

Ett försök
till uppskattning

av vinterarbetslöshetsrisken

för vissa
åldersklasser.

6 54

De värnpliktiges yrkesfördelning inom vissa åldersklasser.

Yrkesspccialitet.	Födelseår 1888. \| 1889. \| 1890. Antal värnpliktige.
	Byggnadsfacken...................	1520	1673	1592
G i UJlp . it •	Tcgolbruksarbete och sand- 0. torvarb.........	131	116	109
	Summa	1651	1789	1701
	Malmgruvearbetare.................	142	116	135
	Bryggeri- och konservarbetare............	29	37	41
	Buntmakare....................	2	6	8
	Tapetserare....................	48	74	87
	Sågverks- och brädgårdsarbetare...........	576	662	723
	Trämasse- och pappersbruksarbctarc.........	223	244	273
	Plåtslagare.....................	74	98	69
	Stenhuggare....................	266	267	285
Grupp:b	Grov- och fabriksarbetare..............	155	160	189
	Åkeriarbetare....................	164	218	293
	Transportarbetare..................	18	22	21
	Hamn- och stuveriarbetarc..............	73	55	36
	Sjökaptener och styrmän..............	5	10	12
	Ångbåtseldare och maskinister............	40	77	275
	Sjömän......................	no	128	431
	Hotellpersonal...................	45	61	69
	Summa	1970	2235	2947
Grupp: c	Övriga (utom jordbruksgruppen)...........	4 686	5 533	7 006
	Tillsammans	8307	9557	11657
Jordbruksgruppen .......................	0091	7 905	10083
	Summa summarum	14398	17 462	21740

Uträknad i procent, ter sig dessa värnpliktiges fördelning på de tre ifrågavarande

grupperna på detta sätt: . , , .. ..... .... ,

011 1 Antal värnpliktiga fodda år

	1888.	1889.	1890.
	%■	%■	%■
Grupp a.....	.........19-9	18-7	14-6
Grupp b .....	.........23-7	23-4	25-3
Grupp c .....	.........56-4	57-9	60-1
	Summa 100''0	100-0	lOOo

Inom samtliga näringsgrenar utom jordbruket synas alltså säsongarbetarna (grupperna
a och b) inom de ifrågavarande åldersklasserna av värnpliktiga utgöra ungefär 2/5 av hela antalet.

Vid bedömandet av dessa relationstal äro emellertid åtskilliga kritiska förbehåll av
nöden. Sålunda kunna icke alla värnpliktiga inom de till grupperna a och b hänförda yrkesspecialiteterna
samtidigt bli arbetslösa under en vinter ute i det civila livet. En avsevard
procent kan med säkerhet påräkna sysselsättning under vintern; särskilt gäller detta de partiella
säsongnäringarna d. v. s. grupp b, inom vilka driften icke som regel nedlägges under den
kalla årstiden.

Att ovannämnda proportion mellan säsongarbetare och arbetare med permanent arsanställning
i dessa åldrar är någorlunda rättvisande, framgår dock genom den nära överensstämmelse,
som förefinnes mellan procenttalet för gruppen c (60*i) av de 1890 födda värnpliktiga
(alltså den åldersklass, vars yrkesfördelning minst varit utsatt för värnpliktstidens
störande inverkan i detta hänseende) samt det relativa antalet arbetare, anställda i företag
med permanent drift året om; detta utgjorde nämligen^ 60''3 % av hela antalet av sistnämnda
undersökning berörda arbetare (jfr sid. 14 i det föregående).

Säsongarbetarna komma i givet flertal, därest de värnpliktige inom sa^ utpräglade
säsongnäringar som jordbruket med binäringar, medräknas, såsom synes i nedanstående sammanställning:
, ,, .

Antal värnpliktige födda är

1888.

%■

Grupp a..............Il''5

Grupp b..............13"?

Grupp c..............32''5

Jordbruksgruppen..... 42’3

Summa 100''0

1889.

%■

10-2

12-8

31-7

45-3

1000

1890.

%■

7-8

136

32-2

46-4

100o

Att antalet värnpliktiga inom de industriella säsongnäringarna (grupperna a och b)
är så mycket större inom de äldre åldersklasserna jämfört med den yngsta, medan motsatsen
är fallet inom jordbruksgruppen, är ett ur allmänt socialpolitiska och särskilt ur arbetsmarknadssynpunkt
oroväckande symptom. Statistikens slagruta torde här hava visat en av
källorna till tvenne av nutidens mest överklagade missförhållanden i vårt land: den yngre
manliga befolkningens flykt från jordbruket och de icke yrkesskickliga arbetarnas övertalighet
inom de industriella näringarna.

Med kännedom om arbetstillgångens fluktuationer inom säsongindustrierna
samt med ledning av statistiken över de offentliga arbetsförmedlingsanstalternas
verksamhet och arbetslösheten inom arbetarnas fackorganisationer, där uppgifterna
från olika orter i landet äro tagna under ett, kan den slutsatsen dragas, att vinterarbetslösheten
för det stora flertalet säsongarbetare i vårt land varar
c:a 4—5 månader eller från november till den 1 april. Riktigheten
härav är ävenledes statistiskt påvisad, i det att bearbetningar av materialet
från de allmänna arbetslöshetsberäkningarna i jan. 1909 och 1910 givit
till resultat, att av de anmälda arbetslösa byggnadsarbetarna resp. 62-3 % och
65-4 %, förlorat sin sista fasta anställning inom eget yrke under loppet av novem -

Vinter arbetslös hetens varaktig het.

6 5fi

ber månad eller dessförinnan. De inom säsongyrkena gällande kollektivavtal avse
också med »säsongen» i norra och mellersta Sverige tiden 1 april—1 oktober samt
i södra Sverige tiden 1 mars—1 november.

Arbeta- I detta sammanhang böra närmare omnämnas tvenne större näringsgrenar,

^under*11 ha ®in högsäsong under den kallare årstiden, och vilka därför i någon mån

vintern, förtaga verkningarna av den allmänna arbetslösheten under vintertiden för industriarbetarna,
nämligen skogsbruket och råsockerindustrien.

Skogsbruket, vars arbetsmarknad utförligare behandlats å sid. 45—48,
erbjuder sålunda på sina håll rikliga arbetstillfällen under vintern. I mellersta
Sverige börja dock skogsavverkningarna i allmänhet först fram på nyåret, alltså
minst 6 veckor etter den döda säsongens inträdande, och är skogsarbetet i regel
förbehållet landsbygdens arbetare. Någon avlastning av städernas vid denna tid
överfyllda arbetsmarknad medför ej skogsarbetet redan av det skälet, att stadsarbetare
i regel ej tåla vid det hårda och hälsofarliga vinterlivet i skogarna.
Antalet av de arbetare, som årligen vintertiden sysselsättas i skogarna, låter sig
dessutom av brist på statistik ej uppskattas.

Den officiella statistiken ger emellertid bättre besked om storleken av den
arbetsstyrka, som tages i anspråk för den andra av de större näringsgrenar, som
ha sin högsäsong förlagd till den kallare årstiden, nämligen råsockertillverkningen.
Enligt Kommerskollegii senaste industriberättelse funnos i riket år 1911

råsockerbruk med tillhopa	6 203 arbetare,	fördelade på följande sätt:
		Antal	Antal
		fabriker	arbetare
Östergötlands län......	. Linköping. . .	............1	180
Kalmar län........	. landsbygden . . .	............1	220
Gottlands län........	. landsbygden . . .	...........1	260
Blekinge län ........	Karlshamn . . .	...........1	317
Kristianstads län......	. Ängelholm . , .	............1	291
> > . . . .	. landsbygden . . .	...........1	274
Malmöhus län.......	. Hälsingborg . . .	...........1	186
> > . .	Trälleborg. . . .	...........1	270
> > ......	landsbygden . . .	...........11	3 803
Hallands län.........	landsbygden . . .	...........1	232
Skaraborgs län ........	Lidköping . . .	...........1	170
		Summa 21	6203

Dessa fabriker äro i regel endast i gång under månaderna oktober—december
(den s. k. betkampanjen) och rekrytera sin arbetspersonal av säsongarbetare
inom skilda yrken, vilka vid denna tid av året eljest skulle vara arbetslösa.
Från G råsockerfabriker föreligga i trustkommitténs betänkande till 1913 års riksdag
detaljerade uppgifter angående de manliga kampanjarbetarnas fördelning på
olika yrken. En sammanställning av dessa uppgifter giver nedanstående resultat:

Jordbruksarbetare............577

Grovarbetare...............485

Byggnadsarbetare.............206

Småbrukare, torpare o. d.......... 114

Tegelbruksarbetare............112

Fiskare................. 77

Kalkbrotts- och cementarbetare...... 39

Snickare................. 36

Järnvägsarbetare............. 30

Träarbetare............... 24

Järn- och metallarbetare......... 19

Diverse hantverkare........... 51

> arbetare............. 39

Summa 1809

Emellertid torde endast för arbetsmarknaden inom Malmöhus län, där över
hälften av råsockerbruken med 2/3 av det sammanlagda arbetarantalet äro belägna,
råsockerindustriens behov av arbetskraft medföra en avsevärd lättnad. De enstaka
råsockerbruken åter, som förefinnas i närgränsande län, äga ur arbetsmarknadens
synpunkt endast en begränsad lokal betydelse.

De sociala verkningarna av den regelbundna vinterarbetslösheten på den vinterarsvenska
industriens arbetsmaknad äro synnerligen menliga, icke minst därför att
arbetslösheten huvudsakligen drabbar den stora skaran av icke yrkeslärda arbetare sociala
(grovarbetarna), vilka även i andra avseenden äro de sämst ställda inom arbetar- följderklassen.
Grovarbetarna utgöra nämligen huvudmassan av säsongarbetarna; endast
ett mindre tal av dessa äro yrkesarbetare, såsom murare och målare, och dessa
ha genom högre arbetslöner en riskpremie gentemot den regelbundna arbetslösheten
på vintern.

Även inom industrien kan i likhet med vad i föregående kapitel konstaterades
beträffande daglönarna inom jordbruket, den iakttagelsen göras, att
arbetsförtjänsten på vintern för säsongarbetare är lägre än på sommaren. Inom
industrien förhindra dock i allmänhet arbetslönens fixering i kollektivavtalen,
att den hårda konkurensen om arbetstillfällena vintertid pressar ned arbetspriset.
Men till följd av mörkrets och köldens inverkan måste likväl inom samtliga
säsongyrken den dagliga arbetstiden inskränkas för de arbetare, vilka under
längre eller kortare tid av vinterhalvåret överhuvud kunna beredas sysselsättning,
vilket givetvis medför en minskning av arbetsförtjänsten.

Den grundliga utredning angående i riket år 1908 gällande kollektivavtal,
som verkställts av förutvarande Kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik,
och varav resultaten publicerats i trenne volymer — Arbetsstatistik
A: 5 I, II, III — samt den förutnämnda specialundersökningen rörande arbetstidens
längd inom industri och hantverk i Sverige möjliggöra en noggrann inblick
i hithörande förhållanden.

Sålunda framgår av kollektivavtalsutredningen (Del III: »Arbetstidens längd och arbetslönens
storlek inom olika näringsgrenar enligt gällande kollektivavtal»), att kollektivavtalen
inom samtliga säsongyrken (t. ex. malmgruvor, tapetserareverkstäder, sågverk och hyvlerier,
brädgårdar, skeppsvarv och båtbyggerier, stenbrott och stenhuggerier, torvindustri, sandtag,
22—nisse

Samman fattning.

tegelbruk, alla byggnadsfack samt åkerier och stuterirörelse) till följd av dagsljusets avtagande
och köldens inflytande föreskriva en förkortad arbetstid under vintern för det fåtal arbetare,
som då kunna beredas arbete. Dessa faktorers inverkan bär ansetts så regelbunden, att man
i en del avtal kunnat fixera de ordinarie arbetstimmarnas antal per dag särskilt för var och
en av årets månader. En avtalsenlig förkortning av arbetstiden under den kalla årstiden
förekommer icke blott i norra och mellersta Sverige, utan även i Skåne, där det mildare
klimatet och dagsljusets längre varaktighet eljest bättre tillstädja utearbetets fortsatta bedrivande
även under vintern. Murarnas kollektivavtal t. ex. i Malmö stadgar, att arbetstiden
under sommarmånaderna skall utgöra 10 timmar pr dag, men förkortas till 9Va timmar
under mars och oktober, 8 timmar under november och februari samt 7 timmar under december
och januari. Ungefär likalydande arbetstidsbestämmelser förefinnas i kollektivavtalen
för rörarbetare i Malmö, byggnadsträarbetare i Ystad, byggnadsgrovarbetare i Lund för att
nämna ytterligare exempel från Skåne.

Understundom innehålla dock säsongarbetarnas kollektivavtal inga andra stadganden i
frågan än en föreskrift om, att arbetstiden under vintern skall rättas efter dagarnas längd
och dagsljuset. I detta fall torde arbetsgivare, som genom anskaffande av artificiell belysning
i någon mån undanröjer detta naturhinder, vara oförhindrad uttaga den för sommaren avtalade
dagliga arbetstiden jämväl under vintermånaderna. En sådan anordning från arbetsgivarens
sida försvåras dock därigenom att avtalen ibland föreskriva, att för arbete vid
eldsljus under vintern skall betalas övertidsprocent. Inom ett yrke, såsom måleriet,
finnes ej i kollektivavtalen något stadgande, att den under vintern förkortade arbetstiden
skall utsträckas, därest artificiell belysning av arbetsgivaren anskaffas, och detta på den
grund, att till facket hörande arbeten blott med svårighet låta sig utföras vid eldsljus.

Den meromnämnda undersökningen rörande arbetstidens längd inom industri och
hantverk i Sverige, giver ävenledes vid handen, att den inom vissa yrken företrädesvis
säsongyrken, i normala fall gällande arbetstiden på grund av klimatiska faktorers inverkan
regelbundet under vintern förkortas för det fåtal arbetare, som kan undgå fullständig arbetslöshet
under den döda säsongen. Den genomsnittliga nettoarbetstiden per dag inom säsongindustrierna,
tagna under ett, utgjorde under säsongen 10-i timmar, men under förkortningsperioden
på vintern 8-2 timmar. Särskilt inom byggnadsindustrien var motsvarande tal 10-o
resp. 8''o timmar, inom trävaruindustrien 10''i resp. 8-o timmar samt inom jord- och stenindustrien
10’i resp. 8''6 timmar.

Arbetstidens förkortning under vintern medför givetvis motsvarande minskning
av arbetsförtjänsten under samma årstid. Arbetsförtjänsten under vintern
inom förevarande yrken torde understiga lönerna under säsongen med minst 20 %.

För de talrika säsongarbetare, som gå arbetslösa under hela vintern, stå i
allmänhet inga inkomstkällor till buds. De mer omtänksamma och ordentliga
spara för vintern av sommarens goda arbetsförtjänster och leva på kredit, sedan
sparpengarna tagit slut; andra, som ha föräldrar eller anhöriga, falla dem till
last under vintern — för alla säsongarbetare medför den regelbundna vinterarbetslösheten
svåra försakelser och stora moraliska faror, liksom över huvud
vintern med sina stegrade utgifter för värme, ljus och kläder samt sina minskade
arbetsförtjänster inom flertalet näringsgrenar är en prövande tid för hela lönarbetarklassen
i vårt land.

TABELLER.

Antalet sysselsatta arbetare inom olika yrkesgrenar vid slutet av varje månad år 1910

(Enligt uppgifter från arbetsgivarorganisationerna.)

Absoluta tal.

1 . Näringsgrenar.	> e= 3-g es: -		Hela antalet s	00 05 CD	satta arbetare	vid	slutet av
££ P CD p K ce	Jan.	Febr.	Mars	April	Maj	Juni	Juli	Aug.	Sept.	Okt.	Nov.	Dec.
Gruvdrift. Järngruvor ......	45	8116	8177	8 305	8 416	8 880	9 727	9 920	9 715	9 616	9 501	9 090	8 786
Stenkolsgruvor ....	8	2 844	2 873	2 949	2 916	2 889	2 901	2 901	2 855	2 838	2 882	3 026	3 032
Summa	53	10960	11050	11254	11332	11 769	12628	12 821	12 570	12 454	12383	12116	11818
Närings- o. njutnings-ämnesindustri.
Kvarnar.......	20	955	946	936	934	927	959	979	948	1006	1039	1002	992
Bagerier o. konfektfabr.	12	552	585	549	620	631	577	636	677	717	726	720	605;
Sockerbruk o. raffinaderier	5	4 596	4151	4 059	3 998	3 857	3 506	3 042	3156	3 632	9 886	10 266	8 291
Brännvinsbrännerier ecb					408
destilleringsverk . . .	19	388	388	398	424	424	424	431	439	463	465	457
Bryggerier o. läskedrycks-										1479	1470	1438	1439
fabriker.......	42	1434	1406	1430	1448	1532	1593	1551	1513
Tobaksfabrikör ....	23	2 521	2 501	2 446	2 500	2 468	2 416	2 374	2 448	2 452	2 520	2 518	2 342
i Summa	121	10 446	9977	9818	9908	9839	9475	9006	9173	9 725	16104	16409	14126
\| Exklusive sockerbruk	116	5 850	5 826	5 759	5 910	5 982	5 969	5 964	6 017	6 093	6 218	6143	5 835
Textilindustri . .	129	23 252	23 421	23 350	23394	23296	23158	23216	28249	22 863	23 411	23667	23 295
Beklädnadsindustri.
Skofabriker......	32	4 592	4 703	4 689	4 656	4 604	4 391	4 694	4 660	4 697	4 711	4 725	4 620
Övrig beklädnadsindustri	43	2 047	2 243	2 091	2 082	2 024	1982	2131	2 266	2149	2 093	2 067	1766
Summa	75	6639	6 946	6 780	6 738	6628	6373	6 825	6926	6846	6804	6 792	6386
Läder- liår- o. gummi-varuindustri.
Gummivarufabriker . .	7	1422	1 453	1412	1441	1323	1280	1332	1371	1451	1482	1536	1527
Annan bitti.'' industri . .	40	1293	1311	1310	1316	1302	1285	1293	1285	1269	1294	1337	1304
Summa	47	2 715	2 764	2 722	2 757	2625	2565	2 625	2656	2 720	2 776	2 873	2 831

Sågverk ....	SO	13557	14103	14 533	16 450	19382	19 978	20050	19951	19492	18200	16165	13880
Snikerier o. möbelfabr.	52	3133	3376	3357	3456	3573	3 559	3647	3683	3661	3628	3630	3414
Trämasse- o. pappers-industri.
Trämassefabriker . . .	£3	7 615	7 695	7 764	7 974	8 260	8 255	8265	8140	7 939	7 816	7 712	7 620
Pappersbruk, papp- och tapetfabriker ....	28	6 566	6 624	6 687	6 793	6 897	6 905	6 956	6 916	6 890	6 938	6 950	6 859
1 Summa	81	14 181	14319	14 451	14 767	15157	15160	15 221	15056	14 829	14 754	14662	14479
j Bokbinderier samt vissa ! grafiska industriföretag	70	2 798	2 767	2 743	2 734	25S6	2602	2 571	2 656	2 709	2 789	2821	2686
Malmförädlingsindustri	Öl	18 763	19103	19379	19939	20210	20 459	20483	20349	20298	2040S	200.83	20 072
Metallindustri . .	87	9 442	9514	9498	9482	9 549	9411	9432	9 443	9 519	9581	9 651	9 548
i Maskin- o. skeppsbygg-nadsindustri . . .	134	20 253	20357	20 272	20 081	20013	20065	20256	20372	20328	20 796	20951	20 519
Mineralindustri.
1 Stenhuggerier.....	29	4181	4 476	4 524	4 552	4 377	4 385	4 473	4 411	4 493	4 517	4 569	4 597
Kalkbruk, cementfabri-! ker o. d.......	22	2 438	2 569	2 766	2 916	2 938	2 909	2 791	2 647	2 621	2 578	2 526	2 408
[ Glasbruk o. d......	23	2 876	2 914	2 934	2 952	2 952	2 989	2 873	2 904	2 942	2 962	2 959	2 937
j Porslins- o. kakelfabriker	10	1022	1069	1108	1210	1298	1284	1295	1339	1248	1188	1243	1151
] Tegelbruk.......	29	345	364	600	1146	1365	1383	1352	1137	898	584	535	441
Annan mineralindustri .	9	343	429	505	635	744	846	859	818	733	700	645	503
Summa	122	11205	11 S19	12437	13 411	14674	13 796	13643	13256	12 935	12 529	12477	12 036
\| Kemisk-teknisk industri.
\ Ljus-, tvål- o. parfym-fabriker, krutbruk o. sprängämnesfabr. m. m.	33	1067	1078	1091	1107	1205	1210	1178	1309	1248	1360	1249	1218
j Superfosfat o. d. fabr. .	6	1412	1763	1 866	1753	1669	1850	2 010	2 023	1908	1632	1720	1322
j Tändsticksfabriker . . .	5	5 442	5 499	5 497	5 500	5 490	5 551	5 568	5 580	5 514	5 523	5 538	5 489
Summa	44	7 921	8 340	8454	8 360	8364	8 611	8 756	8912	8670	8 515	8 507	8 02!)
1 Belysnings- o. Icraftind.	3	351	336	327	340	299	302	299	320	316	417	391	314
Tillsammans	1140	155 616	158192	159375	163149	166964	168142 168 851	168 572	167 365	173095	171195	16!} 413
Exklusive sockerbruk	1 144	151 020	154 041	155 316	159 151	163 107	164 636 165 809	165 416	163 733	163 209	160 929	155 122

Antalet sysselsatta arbetare inom olika yrkesgrenar vid slutet av varje månad år 1910.1

Indextal.

Näringsgrenar.	Antal arbets- ställen.			Hela antalet sysselsatta arbetare vid slutet	av
Jan.	Febr.	Mars	April	Maj	Juni	Juli	Aug.	Sept.	Okt.	Nov.	Dec.
Gruvdrift.
Järngruvor ...........	45	100	101	102	104	109	120	122	120	118	117	112	108
Stenkolsgruvor.........	8	100	101	104	103	102	102	102	100	100	101	106	107
Närings- o. njutningsämnesind.
Sockerbruk och raffinaderier ....	5	100	90	88	87	84	76	66	69	79	215	223	180
Bryggerier och läskedrycksfabriker	42	100	98	100	101	107	in	108	106	103	103	100	100
Tobaksfabrikör.........	23	100	99	97	99	98	96	94	97	97	100	100	93
Textilindustri.....	129	100	101	100	101	100	100	100	100	98	101	102	100
Beklädnadsindustri.
Skofabriker...........	32	100	102	102	101	100	96	102	101	102	103	103	101
Läder-, hår- o. gummivaruind.
Gnmmifabriker.........	7	100	102	99	101	93	90	94	96	102	104	108	107
Sågverk......	80	100	104	107	121	143	147	148	147	144	134	119	102
Snickerier o. möbelfabriker . ■	52	100	108	107	no	114	114	116	118	117	116	116	109
Trämasse- o. pappersindustri.
Trämassefabriker.........	53	100	101	102	105	108	108	109	107	104	103	101	100
Pappersbruk, papp- och tapetfabr. .	28	100	101	102	103	105	105	106	\| 105	105	106	106	104

Malm förädlingsindustri . . .	Öl	100	102	103	106	108	109	109	108	108	109	107	107
Metallindustri.....	87	100	101	101	100	^101	100	100	100	101	101	102	101
Maskin- o. skeppsbyggnadsind. .	134	100	101	100	99	99	99	100	101	100	103	103	101
Mineralindustri.
Stenhuggeri..........	29	100	107	108	109	105	105	107	106	107	108	109	no
Glasbruk o. d...........	23	100	101	102	103	103	104	100	101	102	103	103	102
Kemisk-teknisk industri.
Superfosfat o. d. fabriker.....	6	100	125	132	124	118	131	142	143	135	116	122	94
Tändsticksfabriker........	5	100	101	101	101	101	102	102	103	101	101	102	101
Hela antalet	1149	100	10166	102-42	104-84	107-29	108-05	108-50	108-33	107-55	11123	110-01	105-01
Exklusive sockerbruk	1 144	100	102-00	102-84	105-38	108-00	10905	109-79	109-53	108-42	108-07	106-56	102-72

1 Här utsättas endast indextalen för de större näringsgrenarna.

Antalet sysselsatta arbetare inom olika yrkesgrenar vid slutet av varje månad år 1911

Absoluta tal.

(Enligt uppgifter från arbetsgivarorganisationerna.)

tp -

i Näringsgrenar.	> a ® §£		H e 1	a antalet sysselsatta arbetare	vid s	lutet av
5? &
	B O- • CD	Jan.	Febr.	Mars	April	Maj	Juni	Juli	Aug.	Sept.	Okt.	Nov.	Dec.
Gruvdrift.
\ Järngruvor ......	45	8 919	8 892	8 933	9 004	9 475	10 043	10 356	10123	9 860	9 716	9 635	9 379
\| Stenkolsgruvor.....	8	3 072	3036	3 034	2 956	2 931	3 005	3 010	2 991	2 920	2 967	2 985	2 995
Summa	53	11 991	11928	11967	11960	12406	13048	13366	13114	12 780	12 683	12620	12374
Närings- och njutnings-ämnesindustri.
Kvarnar.......	20	946	954	929	958	972	960	932	966	994	977	988	971
\| Bagerier o. konfektfabr. .	12	650	646	650	672	687	721	758	771	773	801	859	740
Sockerbruk ock raffina-derier ........	5	4 514	4 206	3 850	3 867	3,750	3 440	3 291	3147	3 550	9 770	9 776	5 019
Brännvinsbrännerier och destilleringsverk . . .	19	463	458	458	466	467	464	461	465	512	534	522	512
i Bryggerier o. läskedrycks-fabriker.......	42	1406	1357	1375	1396	1490	1517	1518	1516	1436	1427	1405	1426
\| Tobaksfabriker ....	23	2 461	2 443	2 410	2 395	2 362	2 252	2 302	2 410	2 451	2 471	2 498	2 291
Summa	121	10440	10 064	10672	9 754	9 728	9354	9 262	9275	9 716	15 980	16048	10959
Exklusive sockerbruk	116	5 926	5 858	5 822	5 887	5 978	5 914	5 971	6128	6166	6 210	6 272	5 940
Textilindustri . .	129	23642	23 611	23 590	23 290	22888	22 777	23 076	23069	22 749	23181	23 485	22 999
Beklädnadsindustri.
Skofabriker......	32	4 430	4 634	4 665	4 622	4 587	4 364	4 580	4 597	4 590	4 633	4 585	4 519
Övrig bekläknadsindustri	43	2 081	2 212	2126	2 063	1982	1824	2 029	2126	2 054	1993	1998	1858
Summa	75	6 511	6846	6 791	6685	6 569	6188	6609	6 723	6 644	6626	6583	6377
Läder-, hår- och gummi-varuindustri.
Gnmmivarufabriker . .	7	1535	1512	1500	1 505	1480	1339	1433	1464	1475	1503	1582	1523
Övrig hithörande industri	4€	1313	1318	1332	1340	1320	1300	1318	1311	1308	1330	1355	1318
Summa	47	2848	l\| 2 836	2 832	2 845	2800	2639	2 751	2 775	2 783	2833	2937	2841

23—141286

Sågverk ....	SO	13455	13801	14248	15228	19 064	19954	20110	10(5851	18913	18539	16375	18 769
Snickerier och möbelf.	52	3113	3348	3325	3292	3321	3301	3331	3&55	3324	3408	3412	3416
Trämasse- och pappers-industri.
Trämassefabriker . . .	53	7 558	7 555	7 573	7 920	8349	8 481	8 531	8 272	8004	8 033	7 765	7 545
Pappersbruk, papp- och tapetfabriker ....	28	6 729	6 789	6 769	6 918	7 057	7110	7159	7147	6 995	7 042	7100	7 009
Summa	81	14287	14 344	14 342	14838	15406	15 591	15690	15410	14999	15075	14 865	14 554
Bokbinderier samt vissa grafiska industriföretag	70	2 720	2 741	2 747	2 711	2675	2622	2 580	2699	2 726	2823	2898	2 743
Malm förädling sindustri	51	20040	20374	20 248	20421	20646	20 75)0	20 705	20669	20363	20409	20607	20309
Metallindustri. . .	87	9345	9 454	9 403	9475	9 533	9 523	9 768	9830	9 778	10166	10 358	10232
Maskin- och skepps-byggnadsindustri . .	134	20482	20368	20 420	20 369	20185	20199	20 379	20478	20 395	20 791	21045	20 706
Minera lindustri.
Stenhuggerier.....	20	4 417	4 529	4 895	4 808	4 887	4 778	4 421	4 697	4 602	4 745	4 770	4 786
Kalkbruk, cementfabriker o. d.........	22	2 503	2 508	2 714	2 837	2 942	3 042	2 946	2 893	2 713	2 846	2 834	2 663
Glasbruk o. d......	23	2 914	2 982	3 014	3 026	3 043	3 054	3 074	2 841	3055	3 091	3071	3 095
Porslin- o. kakelfabriker	10	1168	1220	1185	1245	1289	1330	1327	1306	1264	1229	1191	1169
Tegelbruk.......	20	464	488	593	1049	1290	1334	1271	1045	850	694	617	539
Annan mineralindustri .	0	521	569	605	637	852	1004	904	796	757	675	576	476
Summa	122	11987	12 296	13 006	13602	14303	14 542	13 943	13578	13241	13280	13059	12 728
Kemisk-teknisk industri.
Ljus-, tvål- och parfym-fabriker, krutbruk och sprängämnesfabr. m. m.	33	1189	1207	1210	1263	1299	1230	1157	1230	1253	1324	1411	1336
Superfosfat o. d. fabriker	6	1630	1839	1923	1860	1663	1912	2 046	2006	1948	2 009	2 006	1899
Tändsticksfabriker . . .	5	5 498	5 510	5 459	5 390	5 297	5 318	5 271	5 266	5 221	5 244	5 286	5 267
Summa	44	8317	8 556	8 592	8513	8 259	8460	8 474	8 502	8422	8 577	8 703	8 502
Belysnings- och kraftind.	3	324	342	310	319	202	5108	812	305	301	255	185	105
Tillsammans	1140	159511	160 903	162 583	163 302 1(58075	160 25)6 1703(55	169474 167 134	174626	178180	162614
Exklusive sockerbruk	1 144	154 997	156 697	157 733	159 435	164 325	165 856	167 074	166 327 i 163 584	164 856	163 407	157 595

CT>

Antalet sysselsatta arbetare inom olika yrkesgrenar vid slutet av varje månad år 1911.

Indextal.

Näringsgrenar.	Antal ärbéls*			Hela antalet sysselsatta arbetare vid slutet	av
ställen.	Jan.	Febr.	Mars	April	Maj	Juni	Juli	Aug.	Scpt.	Okt.	Nov.	Dec.
Gruvdrift.
Järngruvor...........	45	100	100	100	101	106	113	116	113	in	109	108	105
Stenkolsgruvor.........	8	100	99	99	96	95	98	98	97	95	97	97	97
Närings- o. njutningsämnesind.
Sockerbruk och raffinaderier . . .	5	100	93	85	86	83	76	73	70	79	216	217	in
Bryggerier och läskedrycksfabriker	42	100	97	98	99	106	108	108	108	102	101	100	101
Tobaksfabriker.........	23	100	99	98	97	96	92	94	98	100	100	102	93
Textilindustri.....	129	100	100	100	99	97	96	98	98	96	98	99	97
Beklädnadsindustri.
Skofabriker...........	32	100	105	105	104	104	99	103	104	104	105	103	102
Läder-, hår- o. gummivaruind.
Crummifabriker.........	7	109	99	98	98	96	87	93	95	96	98	103	99
Sågverk ......	80	100	103	106	113	142	148	150	146	141	138	122	102
Snickerier o. möbelfabriker . .	52	100	108	107	106	107	106	107	108	107	109	no	110
Trämasse- o. pappersindustri.
Trämassefabriker........	53	100	100	100	105	no	112	113	109	106	106	103	100
Pappersbruk, papp- o. tapetfabr. .	28	100	101	101	103	105	106	106	106	104	105	106	104

Malmförädling sindustri . . .	51	100	102	101	102	103	104	103	103	102	102	103	101
Metallindustri.....	87	100	101	102	101	102	102	105	105	105	109	in	109
Maskin- o. skeppsbyggnadsind. .	134	100	99	100	99	99	99	99	100	100	102	103	101
Mineralindustri.
Stenhuggeri..........	29	100	103	in	109	in	108	100	106	104	107	108	108
Glasbruk o. d...........	23	100	102	103	104	104	105	105	97	105	106	105	106
Kemisk-teknisk industri.
Superfosfat o. d. fabriker ....	6	100	113	118	114	102	117	126	123	120	123	123	.117
Tändsticksfabriker........	5	100	100	99	98	96	97	96	96	95	95	96	96
Hela antalet	1 149	100	100-87	101-93	102-38	105-37	106-13	106-80	106-26	104 78	109-48	108-57	101-95
Exklusive sockerbruk	1 144	100	101-10	101-77	102-86	106-02	107-01	107-79	107-31	105-54	106-36	105-43	101-68

ARBETSSÄSONGERNA INOM JORDBRUKET

enligt uppgifter från Hushållningssällskapens sekreterare.

Lön,

Jern.

MalmShus
föisäanstadi.

Hallands

Östergötlands

Blekinge.

KahnarSödra

Ältbborgs *

IVSrmlands

Skaraborgs

lästmanlands

Kalmarlfoma.
Jönköpings
GöteborgsäBotm
Örebro

SödermahiartL i

tiottUmds
Kronobergs
ÄlfsborysNorm
Stockholms
Uppsala.
Kopparbergs
Gä/leborys
löstemorriand.--

Jämtlands
Västerbotten.
Norrbotten.

f Tider, för

_jvärsddden -

Mars

\Tiden.
j rotfhdctsskårxten.

Käle

Ber.

April. Mag

Juli. slug. Sept-,

Okt.

Juni.

[ YJielentor i

j ^ ‘gwsköräen. I isädesskörden.

Tldervtör

lLöstsädden. [__

ARBETARESTYRKAN S VÄXLINGAR
INOM VISSA INDUSTRIER.

Sågverk

..........19/0

_____19/1

Järn gravur

_____1910

ARBEITARESTYRKANS VÄXLINGAR
INOM SVENSKA STORINDUSTRIEN.

1910
_ 1911

STATISTISK UTREDNING

RÖRANDE

DE VÄRNPLIKTIGES YRKESFÖRDELNING

M. M.

Statistisk utredning rörande de yärnpliktiges yrkesfördelning

in. in.

Enligt generalorder i augusti 1912 anbefalldes vederbörande inom armén
och marinen att under september månad låta varje värnpliktig på ett särskilt utarbetat
formulär lämna uppgift om yrke, födelseår, kyrkoskrivningsort m. m. Till
ledning härför hade inom kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik utarbetats
anvisningar för formulärets ifyllande jämte yrkesförteckning.

Sedan materialet under loppet av september och oktober månader inkommit,
uppdrogs jämlikt Kungl. Maj:ts nådiga beslut den 25 oktober 1912 åt kommerskollegium
att verkställa materialets bearbetning. Genom beslut av den 7 november
förordnade kollegium undertecknad att vara arbetets närmaste ledare.

Enligt ovannämnda generalorder skulle utredningen omfatta samtliga i
tjänstgöring varande värnpliktige under september 1912. Detta torde även, att
döma av primärmaterialet åtföljande skrivelser från vederbörande regementschefer
o. s. v., i stort sett vara fallet, enär det endast i ett fåtal fall anmärkts,
att ej samtliga värnpliktige av olika anledningar ifyllt formuläret. Tillsammans
inkommo 60 514 ifyllda formulär från värnpliktige,- av vilka
43487 (71’9 %) tillhörde infanteriet, 2 776 (4-6 %) kavalleriet, 5 289 (8‘7;i)
artilleriet, 1411 (2‘3 %) ingenjörtrupperna, 3188 (5‘3 %) trängen, 580
(1-0 %) intendenturskolorna, 1721 (2''8 %) flottan och 2062 (3-4 %) kustartilleriet.
Av samtliga ifrågavarande värnpliktige tillhörde sålunda
56 731 eller 93''8 % armén och 3 783 eller 6-2 % marinen.

I tab. I lämnas en översikt av de i undersökningen inbegripna värnpliktiges
åldersfördelning inom olika vapenslag. Som synes av tabellen, funnos vid
undersökningstillfället alla åldersklasser från 38 ner till 18 år representerade.
I efterföljande tablå, där åldersklasserna 38—25 och 21—18 år (födelseår resp.
1874—1887 och 1891—1894) sammanförts, redovisas för åldersklassernas procentuella
fördelning inom olika vapenslag.

24—141286

Utredningens
omfattning.

Åldersför delning.

7 4

Årsklasser.

Födelseår.

Vapenslag. Före 1888. 1888. 1889. 1890. Efter 1890. Summa.

Antal. %. Antal. %. Antal. %. Antal. %. Antal. %. Antal. %.

Infanteriet..... 2125 49 11759 270 12 643 29 1 14 383 331 2 577 59 43487 100 o

Kavalleriet..... 28 10 68 24 943 340 1309 472 428 15''4 2 776 100o

Artilleriet..... 131 25 638 12''1 1912 36’1 2 202 41''6 406 7''7 5289 100 0

Ingenjörtrupperna . . 52 3''7 219 155 555 39 3 481 34l 104 7''4 1411 100 o

T rangen...... 128 4-0 885 27-8 920 28-8 1073 337 182 5''7 3188 100-0

Intendenturekolorna , 26 4 5 123 212 157 27-1 215 37-0 59 102 580 100 0

Summa armén 2 490 4 4 13 692 24 1 17130 30 2 19 663 34 7 3 756 6 6 56 731 100 o

flottan....... 30 17 52 30 149 8''7 1203 699 287 167 1721 100o

Kustartilleriet . . ■ ■ 107 5 2 654 317 183 8''9 874 42 4 244 11-8 2 062 lOOo

Summa marinen 137 3 6 706 18 7 332 8''8 2 077 54 9 531 14 0 3 783 100 0

Samma armén och

marinen 2627 4-3 14398 23 8 17 462 28 9 21740 35 9 4 287 7 l 60 514 100 0

Av tablån framgår att tillsammans nära 9/io (88’6 %) av samtliga redovisade
värnpliktige tillhörde åldersklasserna 22, 23 och 24 år (resp. 35-9, 28-9 och
23 8 % av samtliga) medan endast 4-3 % voro över 24 och 7-1 % under 22 år.

Inom de olika vapenslagen gestaltade sig åldersfördelningen väsentligen
olika givetvis huvudsakligen beroende på vilka årsklasser av de värnpliktige,
som vid undersökningstillfället varit inkallade i tjänstgöring.

Dessa förhållanden belysas närmare av tab. II, som redogör för de värnpliktiges
fördelning efter födelseår och årsklass inom olika vapenslag och av
vilken tabell här nedan meddelas ett sammandrag.

Årsklass som värnpliktig.

1912;

Vapenslag. Före 1909. 1909. 1910. 1911. A: klass eller Summa.

ej uppgivon.

	Antal.	%■	Antal.	%■	Antal.	%■	Antal.	%.	Antal.	*•	Antal.	%.
Infanteriet.....	890	2-0	13 240	30''5	13 680	315	15 528	35-7	149	0*3	43487	1000
Kavalleriet.....	19	0-7	37	1-8	1242	44-7	1448	52-2	30	1-1	2 776	100 o
Artilleriet.....	55	lo	620	11-7	2183	41-3	2 380	450	51	10	5289	100-o
Ingenjörtrupperna . .	33	2-3	217	15-4	656	46-5	501	35-5	4	0''3	1411	1000
Trängen ......	73	2-3	950	29-8	982	30-8	1176	36-9	7	02	3188	1000
Intendenturekolorna .	20	3-4	150	25-9	170	29-3	224	38-6	16	2-8	580	100-0
Summa armén	1090	1-9	15 214	268	18 913	33-3	21257	37-5	257	05	56 731	1000
Flottan......	9	05	34	2-0	87	5-1	1568	91 1	23	1-3	1721	100 o
Kustartilleriet . . .	38	1-8	825	40-0	55	2-7	1086	52-7	58	2-8	2 062	10O-0
Summa marinen	47	1-2	859	22-7	142	3-8	2 654	70-2	81	2-1	3 783	lOO-o
Summa armén och marinen 1137	1-9	16073	26''6	19055	315	23 911	395	338	0-5	60 514	1000

5 7

Huvudmassan av de av undersökningen berörda värnpliktige eller 97-6 %
av samtliga tillhörde sålunda någon av årsklasserna 1909, 1910 eller 1911.

För årsklasserna 1909, 1910 och 1911 har gjorts nedanstående sammandrag,
där för resp. årsklasser inom de olika vapenslagen upptagits antalet »Dormalåriga»,
d. v. s. värnpliktige födda resp. år 1888, 1889 och 1890.

Vapenslag.		Å	rsklass som v	ä r n	plikt	i g-
1 9 0 9.	19 10.	19 11. 1
Antal.	Därav födda år 1888.	Antal.	Därav födda år 1889.	Antal.	Därav födda i år 1890.
Antal.	%■	Antal.	%•	Antal.	% \
Infanteriet.......	13 240	10776	81-4	13 680	10 685	78-1	15 528	12 560	80-9
Kavalleriet.......	37	27	73-0	1242	876	70-5	1448	1068	73-8
Artilleriet.......	620	496	80-0	2183	1734	79-4	2 380	1920	80-7
Ingenjörtrupperna ....	217	180	829	656	511	77-9	501	400	79-8
Trängen........	950	819	86-2	982	814	82-9	1176	964	820
Intendenturskolorna . . .	150	114	76-0	170	127	74-7	224	182	81 3
Summa armén	15 214	12 412	81-6	18 913	14 747	780	21257	17 094	80-4
Flottan........	34	28	82-4	87	74	85-1	1568	1196	76-3
Kustartilleriet.....	825	624	75-6	55	21	38-2	1086	819	75-4
Summa marinen	859	652	75-9	142	95	669	2 654	2 015	759
Summa armén och
marinen	16073	13CC4	81-3	19 055	14 842	77-9	23 911	19109	79-9

De värnpliktiges fördelning efter kyrkoskrivningsort
vapenslagen framgår av nedanstående tablå.

inom de olika Kyrkoskrivningsort.

Kyrkoskrivningsort.

Vapenslag. Landsbygden. Städerna. Summa.

Antal. %. Antal. Antal. %.

Infanteriet............. 33 457 769 10030 23 1 43487 100 o

Kavalleriet............. 2 314 83’4 462 16 6 2 770 1000

Artilleriet.............. 3 935 744 1354 256 5 289 100 0

Ingenjörtrupperna.......... 963 68''2 448 31’8 1411 100''0

Trängen............... 2 458 77'' 1 730 22-9 3188 100 0

Intendentnrskolorna......... 302 52 l 278 479 580 lOOo

Samma armén 43 429 76''6 13 302 23 4 56 731 100 o

7 6

Kyrkoskrivningeort.

Vapenslag. Landsbygden. Städerna. Summa.

Antal. %. Antal. %. Antal. %.

Flottan............... 1043 60 6 678 394 1721 100 0

Kustartilleriet............ 1176 57 0 886 43 0 2 062 100o

Summa marinen 2 21958-71 5644L33 783100 o

Summa armén och marinen 45648 75 4 14 866 24 6 60 514 100 0

Som synes härav, voro något mer än tre fjärdedelar (7.r4 %) av samtliga
värnpliktige kyrkoskrivna å landsbygden, medan procenttalet för städernas vidkommande
uppgick till 24-6. Inom de olika vapenslagen hade kavalleriet att uppvisa
det högsta procenttalet värnpliktige kyrkoskrivna å landsbygden (83 4 %)
och intendent urskolorna det lägsta (52-1 /.).

Att beträffande de värnpliktiges fördelning efter kyrkoskrivningsort betydande
olikheter skola vara rådande även inom olika regementen och kårer
ligger naturligtvis i öppen dag, och belysas dessa förhållanden närmare av
tab. III. Vid infanteriet voro 76''9 % av samtliga värnpliktige kyrkoskrivna å
landsbygden och 23''1 •/. i städerna. Högsta procenttalet värnpliktige kyrkoskrivna
å landsbygden förekom vid Västerbottens regemente (96-3 %) och lägsta vid Göta
livgarde (36''1 %). Ordningsföljden mellan de olika infanteriregementena, grupperade
efter det antal värnpliktige i procent, som voro kyrkoskrivna å landsbygden
var denna: Västerbottens regemente (96''3 •/), Kronobergs regemente (95-8 %),
Västernorrlands regemente (93‘1 %), Norrbottens regemente (92-9 %), Dalregementet
(92''3 •/.), Värmlands regemente (92-2 •/.), Jämtlands fältjägareregemente (90-3 %),
Kalmar regemente (89-1 %), Första livgrenadjärregementet (89''0 %), Västgöta regemente
(88-6 /''), Älvsborgs regemente (87■ 1 %), Karlskrona grenadjärregemente
(85-1 f), Jönköpings regemente (84-7 •/.), Hallands regemente (83-1 %), Livregementets
grenadjärer (81-7 %), Skaraborgs regemente (81-5 %), Upplands infanteriregemente
(80-1 %), Västmanlands regemente (79-3 %), Hälsinge regemente (75’7 %),
Norra skånska infanteriregementet (75-6 %),- Södermanlands regemente (74-7 %),
Andra livgrenadjärregementet (72-0 %), Gottlands infanteriregemente (68''5 %),
Södra skånska infanteriregementet (49-4 %), Svea livgarde (43''5 %), Bohusläns
regemente (403 %), Vaxholms grenadjärregemente (37-9 •/.) och Göta livgarde
(36-1 %).

Huru dessa förhållanden gestaltade sig inom olika åldersklasser framgår
av efterföljande tablå.

Kyrkoskrivningsort.

Födelseår. Landsbygden. Städerna. Summa.

Antal. %. Antal. %. Antal. %.

Före 1888 ............. 1724 656 903 34 4 2 627 100 0

1888 ............. 11112 77 2 3 286 22-8 14398 100 0

1889 ............. 13 435 76-9 4 027 23 1 17 462 100 o

1890 ............. 16 715 76-9 5 025 23 l 21740 100 0

Efter 1890 ............. 2 662 62 1 1625 37 9 4 287 100o

Summa 45648 75 4 14 866 24 6 60514 100 0

Inom den första åldersklassen, till vilken hänförts värnpliktige födda före
år 1888 voro, som tablån giver vid handen, knappast två tredjedelar kyrkoskrivna
å landsbygden och för den sista åldersklassen (födelseår efter 1890) ännu något
lägre, medan motsvarande siffra för de tre återstående åldersklasserna tämligen
konstant höll sig omkring 77 /.

För de av undersökningen berörda värnpliktiges yrkesfördelning redogöres Yrkesföri
tabellerna III—-VIII. Därvid har nedan avtryckta yrkesförteckning, som, med delning.
de modifikationer, som betingats av såväl utredningens syfte som materialets
beskaffenhet, i allt väsentligt ansluter sig till den, som utarbetats för 1910 års
folkräkning, kommit till användning. I. II.

I. Jordbruk med binäringar.

A. Jordbruk och boskapsskötsel: hemmansägare, lantbrukare; förvaltningspersonal;
rättare; yrkesmän: slöjdarbetare m. fl.; kreatursskötare; hemmasöner; drängar; övriga jordbruksarbetare.

B. Trädgårdsskötsel: trädgårdsmästare; trädgårdsarbetare.

C. Fiske: fiskare.

D. Skogsbruk: jägmästare, skogsförvaltare m. fl.; skogsarbetare; flottningsarbetare;
kolarbetare.

II. Industri och bergsbruk.

A. Gruvdrift: gruvarbetare (malmgruvor); kolgruvarbetare.

B. Närings- och njutningsämnesindustri: kvarnarbetare; bageri- och konditoriarbetare;
sockerfabriksarbetare; bryggeri- och mineralvattenfabriksarbetare; tobaksarbetare; slakteri-
och cbarkuteriarbetare; mejerister och mejeriarbetare; konservfabriksarbetare; övriga.

C. Textilindustri: textilarbetare; repslagare.

D. Beklädnadsindustri: hattmakare; skrädderiarbetare; skomakeriarbetare; handskmakeriarbetare;
buntmakeriarbetare; barberare och frisörer; övriga.

E. Läder-, hår- gummi- o. d. industri: garveriarbetare; gummifabriksarbetare;
borstbinderiarbetare; sadelmakare och tapetserare.

F. Trävaruindustri: sågverksarbetare; brädgårdsarbetare; snickeriarbetare; tunnbindare,
toffelmakare; övriga träarbetare.

7 8

G. Trämasse- och pappersindustri: trämassefabriksarbetare; pappersbruksarbetare;
bokbinderiarbetare.

H. Grafisk industri: typografer; stilgjuteriarbetare; litografer och kemigrafer;
fotografer.

I. Ma Imfiörädl ing sin d ustri: bruksarbetare (järnbruk); koppar- och zinkverksarbetare.

J. Metall- maskin- och skeppsbyygnadsindustri: modellsnickare; verktygsarbetare;
maskinuppsättare; bänkarbetare och reparatörer; filare; maskinarbetare; slipare och smärglare;
elektriska arbetare; gjutare och formare; smeder; plåtslagare; bleckslagare; kopparslagare;
grovplåtslagare och varvsarbetare; järnarbetare; verkstadsarbetare; grovarbetare och hantlangare
inom metall- och maskinindustri; guldsmedsarbetare och silverarbetare; urmakare; instrumentmakare
(musik-); gravörer och ciselörer; emaljerings- och galvaniseringsarbetare.

K. Sten-, ler- och glasindustri: stenarbetare, stenhuggare; cernentarbetare; kalk- och
kritbruksarbetare; glasarbetare; tegelbruksarbetare; porslinsarbetare; kakelfabriksarbetare;
sand- och torvarbetare; övriga.

L. Kemisk-teknisk industri: tändsticksarbetare; gödningsfabriksarbetare; kemisktekniska
arbetare.

M. Byggnadsverksamhet, belysning, vattenledning m. m.: byggmästare; cement- och
betongarbetare; grundläggare och bergssprängare; murare; mureriarbetsmän och byggnadsgrovarbetare;
byggnadssnickare; byggnadstimmermän; bildhuggare och stuckatörer; målare och
lackerare; glasmästeriarbetare och förgyllare; kakelugnsmakare; kakelugnsuppsättare; installatörer;
skorstensfejare; rörarbetare, rörläggare; gas- och vattenverksarbetare; järnvägsarbetare;
väg- och vattenbyggnadsarbetare; jord- och schaktningsarbetare.

N. Ej specificerad industri: fabrikörer; ingenjörer, ritare, verkmästare; kontorspersonal
vid industri och hantverk; maskinister, eldare (ej ångbåts-); magasins-, förrådsoch
vaktpersonal; fabriksarbetare, ej spec.; grovarbetare, ej spec.

III. Handel och samfärdsel.

A. Handel: handlande; handelsagenter och handelsresande; bokhållare; kontorister
m. fl.; haudelshiträden; handelsarbetare; bank-, kredit- och försäkringsanstalters tjänstemän.

B. Transportverksamhet: posttjänstemän, högre och lägre; telegraf- och telefontjänstemän,
högre och lägre; järnvägspersonal; spårvägspersonal; kuskar, utkörare, åkeriarbetare;
automobilförare, chaufförer; transportarbetare, bärare o. d.; hamn- och stuveriarbetare;
sjökaptener och styrmän; eldare och maskinister (ångbåts-); sjömän.

C. Hotell- och restaurantrörelse: hotellpersonal. IV.

IV. Allmän tjänst och fria yrken: civila tjänstemän, statens och kommunens; brandsoldater
och poliser; f. d. fast anställda militärer; folkskolelärare och seminarister; övrig
lärarpersonal; studerande vid universitet och högskolor; studerande vid tekniska anstalter
och högskolor; tandläkare; farm. studerande; övriga studerande; journalister, litteratörer; artister,
musici, aktörer; övriga.

De värnpliktiges fördelning på ovannämnda fyra huvudgrupper;
jordbruk med binäringar; industri och bergsbruk; handel och samfärdsel
samt allmän tjänst och fria yrken framgår av nedanstående sammanställning.

Yrkesgrupper.

Jordbruk med binäringar .
Industri och bergsbruk
Handel och samfärdsel . . . .
Allmän tjänst och fria yrken .

Landsbygd.
Antal.

. 25 737
. 15 731
. 3 447
''33

Städer.

Summa.

%.	Antal.	%■	Antal.	>''•
56-38	656	4-41	26393	43-62
34 46	8 440	56-77	24171	39-94
7-55	4 722	31-77	8169	13-50
1-61	1048	7-05	1781	2-94
100 00	14 866	100-oo	60514	100 00
binäringar	räknade sålunda	det största antalet
Z), varefter	kom	industrigruppen med 24171
och samfärdsel	hörde 8 169 (13-50 Z) och till

Summa 45 648

värnpliktige eller 26 393 (43-62
(39-94 /). Till gruppen handel
allmän tjänst och fria yrken 1 781 (2-94^) värnpliktige. På landsbygden var,
som naturligt är, jordbruksgruppen jämförelsevis talrikast (56-38 %) och i städerna
var procenttalet för industrigruppen ungefär detsamma (56-77 %).

Inom de olika vapenslagen voro de värnpliktige fördelade på de fyra
huvudgrupperna av yrken, som synes av följande tablå.

Vapenslag.	Jordbruk med binä-ringar.	Industri och bergsbruk.	Handel och sam-färdsel.	Allmän tjänst o. fria yrken.	Summa.
	Antal.	%.	Antal.	%.	Antal.	%■	Antal.	%.	Antal.	%■
Infanteriet......	. . . . 19 804	45-6	17 129	39-4	5194	11-9	1360	3-1	43487	1000
Kavalleriet......	. . . . 1672	60-2	729	26-3	326	11-7	49	1-8	2 776	lOO-o
Artilleriet......	. . . . 2 206	41-7	2 353	44-5	655	12-4	75	1-4	5 289	lOO-o
Ingenjörtrupperna . . .	. . . . 488	34-6	750	53-2	140	9-9	33	2-3	1411	lOOo
Trängen.......	. . . . 1442	45-2	1256	39-4	380	11-9	no	3-5	3188	lOO-o
Intendenturskolorna . .	. . . . 76	13-1	290	50o	183	31-6	31	5-3	580	100o
Summa armén 25 688	45-3	22 507	39-7	6 878	121	1658	2-9	56 731	lOOo
Flottan.........	. . . . 270	15-7	512	29-8	904	52-5	35	20	1721	lOO-o
Kustartilleriet.....	. . . . 435	21-1	1152	55-8	387	18-8	88	4-3	2062	lOO-o
Summa marinen 705	18-6	1664	44-0	1291	341	123	3-3	3 783	lOOo
Summa armén och marinen 26 393	436	24171	40o	8169	135	1 781	2-9	60 514	lOOo

Vid infanteriet, kavalleriet och trängen uppvisade jordbruksgruppen det
högsta procenttalet (resp. 45-6, 60-2 och 45-2 %) av inom resp. vapenslag tjänstgörande
värnpliktige, medan gruppen industri och bergsbruk procentuellt var
talrikast företrädd vid artilleriet, ingenjörtrupperna, intendenturskolorna och kust -

7 10

artilleriet. Vid flottan tillhörde över hälften (52-5 %) gruppen handel och samfärdsel
(sjömän, eldare m. fl.). Denna grupp var även jämförelsevis talrik vid
intendenturskolorna (31-6 %).

De värnpliktiges fördelning på de fyra yrkeshuvudgrupperna inom olika
regementen och kårer är, såsom närmare framgår av tab. III, mycket växlande,
givetvis huvudsakligen beroende av resp. inskrivningsområdens karaktär
av övervägande jordbruks- eller industribygd. Vad infanteriet beträffar, varierade
jordbruksgruppens procentsiffra av samtliga värnpliktige mellan 15''8
(Vaxholms grenadjärregemente) och 69''2 % (Jämtlands fältjägareregemente) och
industrigruppens mellan 19-5 (Jämtlands fältjägareregemente) och 59''8 % (Vaxholms
grenadjärregemente). Inom yrkesgruppen handel och samfärdsel var högsta
procenttalet 27-7 (Svea livgarde) och lägsta 5o (Västerbottens regemente), vilket
senare regemente även hade att uppvisa lägsta procentsiffran för yrkesgruppen
allmän tjänst och fria yrken eller 1-0 %, medan Svea livgarde hade högsta antalet
värnpliktige eller 9-1 % av samtliga inom denna yrkesgrupp.

Grupperade efter den procentuella andel, jordbr uksgr upp en utgjorde av hela
antalet värnpliktige inom olika infanteriregementen, kommo dessa i följande ordning:
Jämtlands fältjägareregemente (69-2 %), Västerbottens regemente (68-1 %),
Norrbottens regemente (58''2 %), Värmlands regemente (57''6 •/.), Första livgrenadjärregementet
(56-2 %), Skaraborgs regemente (55''4 %), Jönköpings regemente
(55-2 %), Kronobergs regemente (55-0 %), Västgöta regemente (54''1 %), Hallands
regemente (52*8 %), Dalregementet (52-4 %), Kalmar regemente (51’8 %), Södermanlands
regemente (49''8 f), Västernorrlands regemente (49-3 %), Gottlands infanteriregemente
(48-4 %), Upplands infanteriregemente (48-2 %), Älvsborgs regemente
(45-5 %), Karlskrona grenadjärregemente (45''0 %''), Livregementets grenadjärer (44-8 %),
Andra livgrenadjärregementet (44 8 %), Norra skånska infanteriregementet (39''3 %),
Hälsinge regemente (37''8 %), Västmanlands regemente (34-9 %), Göta livgarde
(25''2 %), Södra skånska infanterriregementet (23''9 %), Bohusläns regemente (21‘9 %),
Svea livgarde (15''9 %) och Vaxholms grenadjärregemente (15-8 %).

Av samtliga värnpliktige utgjorde yrkesgruppen industri och bergsbruk
över hälften vid Vaxholms grenadjärregemente (59''8 %), Västmanlands regemente
(55-1 %), Bohusläns regemente (53''5 %) och Södra skånska infanteriregementet (50''9 %),
varefter följde Svea livgarde (47-3 /), Hälsinge regemente (46''5 %), Norra skånska
infanteriregementet (45-1 %), Älvsborgs regemente (44-9 /), Livregementets grenadjärer
(43-7 %), Göta livgarde (42-7 %), Andra livgrenadjärregementet (42-0 %),
Västernorrlands regemente (40''2 /), Karlskrona grenadjärregemente (39 8 %), Södermanlands
regemente (38''9 ’/), Kalmar regemente (38''7 %), Västgöta regemente
(36''9 %), Jönköpings regemente (35''9 %), Dalregementet (35''7 f), Upplands infanteriregemente
(35''5 /), Hallands regemente (33''9 /), Norrbottens regemente (33''8 %),
Första livgrenadjärregementet (33-3 %), Kronobergs regemente (33''2 %), Skaraborgs

11 7

regemente (30 3 %), Värmlands regemente (29-7 /), Västerbottens regemente (25''4 %),
Gottlands infanteriregemente (23‘6 /) och. Jämtlands fältjägarreregemente (19''5 %).

Yrkesgruppen handel och samfärdsel var procentuellt talrikast företrädd
vid Svea livgarde (27-7 %), Göta livgarde (25-7 /), Bohusläns regemente (21-1 %)
och Vaxholms regemente (21''0 %). över 10 % av samtliga värnpliktige tillhörde
denna yrkesgrupp vid Gottlands infanteriregemente (19-8 %), Södra skånska infanteriregementet
(17-4 %), Hälsinge regemente (13-7 %), Skaraborgs regemente
(12-5 %), Norra skånska infanteriregementet (12-1 °/«), Andra livgrenadjärregementet
(11-6 %), Karlskrona grenadjärregemente (11-1 %) och Hallands regemente (11-0 %).
Vid övriga 16 regementen understeg det antal värnpliktige, som tillhörde denna
yrkesgrupp en tiondedel av samtliga.

Yrkesgruppen allmän tjänst och fria yrken, som av samtliga värnpliktige
vid infanteriet endast utgjorde 3-l %, var starkast representerad vid Svea livgarde
(9-l /), Gottlands infanteriregemente (8''2 %''), Upplands infanteriregemente
(7-8 %), Södra skånska infanteriregementet (7-8 /'') och Göta livgarde (6''4 %). Vid
alla övriga regementen understeg procenttalet för denna yrkesgrupp 4''1 %.

I nedanstående sammanställning äro de värnpliktige inom infanteriet fördelade
på de fyra yrkeshuvudgrupperna efter den procent resp. yrkesgrupper utgjorde
av hela antalet värnpliktige inom olika regementen.

Procent av samtliga värnpliktige.	Jordbruk med bi-näringar.	Industri och bergs-bruk.	Handel och färdsel.	sam-	Allmän tjänst och fria yrken.
Antal rege- men- ten.	Antal värn-pliktige.	Antal rege- men- ten.	Antal värn-pliktige.	Antal rege- men- ten.	Antal värn-pliktige.	Antal rege- men- ten.	Antal värn-pliktige.
			%			%			%			%
Under 5 % .	—	—	—	—	—	—	—	—	—	23	777	57-1
5—10 > .	—	—	—	—	—	—	16	2188	42-1	5	583	42-9
10—20 » .	2	415	2-1	1	285	1-7	8	1433	27''6	—	—	—
20—30 > .	3	1260	6-4	3	1039	61	4	1573	30-3	—	—	—
30—40 > .	3	1757	8-9	12	6 685	390	—	—	—	—	—	—
40—50 » .	8	5 673	28-6	8	5 743	33-5	—	—	—	—	—	—
50-60 » .	10	8 720	440	4	3 377	19-7	—	—	—	—	—	—
60—70 » .	2	1979	100	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Summa	28	19804	1000	28	17129	1000	28	5194	100 o	28	1360	100 o

25—141286.

7 12

Inom de olika åldersklasserna voro de värnpliktige fördelade på de
fyra yrkesgrupperna på följande sätt:

Yrkes- grupper.	Före 1888. Antal. %.	Föd 1888. Antal. %.	e 1 s e ä 1889. Antal. %.	r 1890. Antal.	J6.	Efter 1890. Antal.	V	Summa. Antal. %.
Jordbruk med binäringar . .	726	27''6	6 091	42-3	7 905	45-3	10 083	46''4	1588	370	26393	43-6
Industri och bergsbruk . .	1287	49-1	6116	42-5	7 037	40-3	8143	37-5	1588	37-0	24171	40o
Handel och sam-färdsel . . .	376	14-3	1730	12-0	2 069	11-8	3 006	13-8	988	231	8169	135
Allmän tjänst och fria yrken . .	238	9-0	461	3''2	451	2-6	508	2-3	123	2''9	1781	2-9
Summa 2627	100-o	14398	lOOo	17 462	1600	21740	100 o	4 287 1000	60 514	100 o

Inom den äldsta åldersklassen, som omfattar de värnpliktige, som voro
födda före år 1888, tillhörde, som synes av tablån, nära hälften (49''1 /) gruppen
industri och bergsbruk, medan motsvarande siffra för jordbruksgruppen endast
uppgick till 27''6 % samt för grupperna handel och samfärdsel och allmän tjänst etc.
utgjorde resp. 14-3 och 9''0 %. Bland de värnpliktige, som voro födda resp. 1888,
1889 och 1890 voro procenttalen för de fyra yrkesgrupperna i stort sett ungefärligen
lika, varvid emellertid hör observeras förskjutningen till industrigruppens
förmån inom de äldre åldersklasserna. Inom den yngsta åldersklassen (födelseår
efter 1890) voro grupperna jordbruk och industri lika starkt representerade, vardera
med 37''0 % och gruppen handel och samfärdsel hade här högre procenttal
(23-1 %) än någon annan åldersklass.

För de av undersökningen berörda värnpliktiges yrkesfördelning inom
de olika länen redogöra tabellerna YII och VIII, av vilka å omstående sida
meddelas ett sammandrag.

Gruppen jordbruk med binäringar räknar, som synes av tablån, det
relativt högsta antalet värnpliktige i Jämtlands och Västerbottens län (resp.
70*22 och 67-67 %), ett förhållande som givetvis huvudsakligen är beroende på den
fåtaliga stadsbefolkningen inom dessa län. Mindre än en tredjedel av hela antalet
värnpliktige tillhörande denna yrkesgrupp förekom, förutom i Stockholms stad,
i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län (resp. 32''2 o och 22''5 2 %).

Bortsett från Stockholms stad, där 53''9 5 % av hela antalet värnpliktige
hänförts till yrkesgruppen industri och bergsbruk, fanns intet län, där över
hälften av de värnpliktige tillhörde nämnda yrkesgrupp. Mycket nära kommo
emellertid Örebro (49-si %), Göteborgs och Bohus (48''3i %), Västmanlands (47''62 %)
och Malmöhus län (47-4 3 %). Lägsta procenttalet eller endast 17''4 8 förekom i
Jämtlands län.

13 7

De i september 1912 tjänstgörande värnpliktiges yrkesfördelning, länsvis.

Län.	Jordbruk med binäringar.	Industri och bergsbruk.	Handel och samfärdsel.	Allmän tjänst och fria yrken.	Samma. \|
Antal.	%■	Antal.	%■	Antal.	%■	Antal.	%■	Anta],	*•
Stockholms stad.......	76	1-92	2139	53-95	1388	35-00	362	9.13	3965	100-oo
Stockholms län.....	1052	42-71	958	38-90	383	15-55	70	2-84	2463	IOO00
Uppsala >.....	745	49-77	514	34''33	126	8-42	112	7-48	1497	lOO-oo1
Södermanlands >.....	1129	48-94	892	38-67	246	10-66	40	1-73	2307	100 00!
Östergötlands >.....	1605	47-43	1309	38-68	405	11-97	65	1-92	3384	IOO00I
Jönköpings > .....	1219	51-78	882	37-47	190	807	63	2-68	2 354	IOO00
Kronobergs » .....	793	52-48	542	35-87	130	8-60	46	305	1511	100-ooi
Kalmar >.....	1115	52-65	714	33-71	243	11-47	46	217	2118	IOO00
Gottlands >.....	341	61-22	141	25-32	57	10-23	18	3-23	557	lOO-oo
Blekinge >.....	397	37-74	461	43-82	159	lön	35	333	1052	IOO00
Kristianstads >.....	1151	5143	826	36-91	213	9-52	48	2-14	2238	IOO00
Malmöhus ».....	1543	32-20	2 273	47-43	752	15-69	224	4-68	4 792	lOO-oo
Hallands >.....	869	55-49	487	31-10	178	11-37	32	204	1566	lOO-oo
Göteborgs o. Bohus >.....	924	22-52	1982	48-31	1073	26-15	124	302	4103	lOO-oo
Alvsborgs » .....	1516	48-89	1216	39-21	305	9-84	64	206	3101	IOO00
Skaraborgs >.....	1704	57-30	903	30-36	316	1063	51	1-71	2974	IOO00
Värmlands >.....	1582	50-93	1143	36-80	309	9-95	72	232	3106	IOO00
Örebro > .....	1026	38-57	1325	49-81	268	10-08	41	1-54	2 660	lOO-oo
Västmanlands >.....	849	42-11	960	47-62	165	8-19	42	2-08	2016	IOO00
Kopparbergs ».....	1307	46-93	1152	41-36	272	9-77	54	1-94	2 785	IOO00
Gävleborgs >.....	1113	44-23	1028	40-86	329	13-08	46	1-83	2 516	IOO00
Västernorrlands ».....	1365	4803	1113	39-16	313	11-01	51	1-80	2 842	IOO00
Jämtlands >.....	896	70-22	223	17-48	127	9 95	30	2-35	1276	100 00
Västerbottens 3.....	1239	67-67	489	26-71	90	4 91	13	071	1831	100-oo
Norrbottens >.....	837	5580	499	33-27	132	8-80	32	213	1500	100-ooi
Hela riket	26 393	43-62	24171	39-94	8169	13-50	1781	2-94\|	60514 100 00!

Gruppen handel och samfärdsel var talrikast företrädd i Stockholms
stad (35-oo %), varefter kommo Göteborgs och Bohus län (26-15%), Malmöhus län
(15‘69 %), Stockholms län (15-55 %) och Blekinge län (15-11 %), givetvis huvudsakligen
beroende på den omständigheten, att de båda förra länen innesluta eu jämförelsevis
stor stadsbefolkning och de båda senare äro hemorter för ett stort antal
sjöfolk. Lägsta andelen av de värnpliktige hade denna yrkesgrupp att uppvisa
i Västerbottens län med endast 4-91 %.

Den fjärde yrkesgruppen, allmän tjänst och fria yrken, var liksom den
föregående starkast representerad i Stockholms stad (9''i3 %), varefter följde Uppsala
län (7-4 8 %)■ Lägsta siffran förekom även inom denna yrkesgrupp i Västerbottens
län (0’71 %).

För mera detaljerade uppgifter rörande de värnpliktiges yrkesfördelning
m. m. hänvisas till efterföljande tabellbilagor.

Stockholm i november 1913.

Enligt uppdrag
N. O. Nilsson.

t. f. förste aktuarie i K. Socialstyrelsen.

15 7

Tat). L De i september 1912 tjänstgörande värnpliktiges åldersfördelning
efter vapenslag.

Födelse- år.				V	a p	ens	1 a	g-
Infan- teri.	Kaval- leri.	Artil- leri.	Ingen- jör- trup- per.	Trång.	Inten- den- tnr- skolor.	Sum- ma armén.	Flot- tan.	Kust- artille- riet.	Sum- ma mari- nen.	Summa armén och ma-rinen.
		A	n t a 1	y ä r	npliktig	e.
1874 . . .				1		_	i	_	_	_	i
1875 . . .	3	—	—	—	—	—	3	—	—	—	3
1876 . . .	—	—	1	—	i	—	2	—	—	—	2
1877 . . .	2	—	—	—	—	—	2	—	—	—	2
1878 . . .	6	—	—	—	—	—	6	—	1	i	7
1879 . . .	1	1	—	—	—	—	2	—	—	—	2
1880 . . .	13	—	1	—	i	—	15	—	1	i	16
1881 .. .	13	—	3	—	i	—	17	—	1	i	18
1882 . . .	20	—	2	1	2		25	i	2	3	28
1883 . . .	42	—	2	2	3	—	49	2	4	6	55
1884 . . .	55	4	2	1	5	1	68	—	1	1	69
1885 .. .	86	1	5	1	4	1	98	3	4	7	105
1886 .. .	227	2	10	5	9	4	257	5	16	21	278
1887 .. .	1657	20	105	41	102	20	1945	19	77	96	2041
1888 . . .	11759	68	638	219	885	123	13 692	52	654	706	14398
1889 . . .	12 643	943	1912	555	920	157	17 130	149	183	332	17 462
1890 .. .	14383	1309	2 202	481	1073	215	19 663	1203	874	2 077	21740
1891 . . .	2039	325	320	83	138	51	2 956	216	187	403	3 359
1892 . . .	485	88	74	19	37	8	711	61	50	in	822
1893 . . .	52	15	10	2	5	—	84	10	7	17	101
1894 . . .	1	—	2	—	2	—	5	—	—	—	5
Samma	43 487	2 776	5289	1411	3188	580	56 731	1721	2062	3 783	60514

7 16

Tab. II. De i september 1912 tjänstgörande värnpliktige, fördelade på vapenslag

Vapenslag.	Födelseår.			Å r	a k	lass
Före	1908.	1 9 0 8.	1 9 0 9.
Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.
Lands- bygd.	Städer.	Lands- bygd.	Städer.	Lands- bygd.	Städer.
			A	n t	a
Infanteri............	Före 1888	90	50	450	209	614	311
	1888	3	4	26	28	8 662	2114
	1889	2	—	8	14	714	499
.	1890	—	—	1	3	159	121
	Efter 1890		—	1	1	20	26
	Summa	95	54	486	255	10169	3071
Kavalleri...........	Före 1888	—	—	7	5	2	—
	1888	—	—	1	2	20	7
	1889	—	—	—	3	2	3
	1890	—	—	1	—	2	1
	Efter 1890	—	—	—	—	—	—
	Summa	—	—	9	10	26	11
Artilleri............	Före 1888	3	2	24	13	36	12
	1888	—	—	8	2	387	109
	1889	—	—	1	1	42	14
	1890	—	—	—	—	10	8
	Efter 1890	—	—	1	—	2	—
	Summa	3	O éd	34	16	477	143
Ingenjörtrupper.........	Före 1888	2	2	13	9	6	5
	1888	1	—	1	2	129	51
	1889	—	—	—	2	10	11
	1890	—	—	—	1	1	3
	Efter 1890	—	—	—	—	—	1
	Summa	3	2	14	14	146	71

17 7

efter födelseår och årsklass som värnpliktig samt kyrkoskrivningsort. (Forts.)

0	m	v ä	r n	P 1	i	k t	i g-
19 10.	19 11.	19 12.	A.	Ej nppgiven.	S u m	m a.
Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.
Lands- bygd.	Städer.	Lands- bygd.	Städer.	Lands- bygd.	Städer.	Lands- bygd.	Städer.	Lands- bygd.	Städer.	Lands-	Städer.
v ä	r n	P 1	i	k t	i S	e.				bygd.
199	105	59	34	i	__	i	_	2	—	1416	709
490	228	116	72	2	—	8	3	3	—	9310	2449
8603	2 082	499	199	4	6	4	2	4	3	983S	2805
990	503	10161	2 399	20	9	6	5	3	3	11340	3043
285	195	1210	779	37	23	—	—	—	—	1553	1024
10567	3113	12 045	3483	64	38	19	10	12	6	33457	10030
5	6	3	_	—	—	—	—	—	—	17	11
21	9	5	3	—	—	—	—	—	—	47	21
752	124	48	9	—	—	1	1	—	—	803	140
186	47	924	144	2	1	—	—	1	—	1116	193
72	20	236	76	23	1	—	—	—	—	331	97
1036	206	1216	232	25	2	1	1	1	—	2 314	462
16	13	8	3	_	_	1	—	—	—	88	43
61	39	8	12	—	1	8	3	—	—	472	166
1304	430	63	36	1	—	15	5	—	—	1426	486
178	72	1487	433	3	—	6	3	1	1	1685	517
43	27	217	113	1	2	—	—	—	—	264	142
1602	581	1783	597	5	3	30	11	1	1	3935	1354
6	4	1	4	_	_	_	_	—r-	—	28	24
12	19	2	2	—	—	—	—	—	—	145	74
366	145	10	10	—	—	—	1	—	—	386	169
45	28	301	99	i	—	—	2	—	—	348	133
17	14	39	33	—	—	—	—	—	—	56	48
446	210	353	148	i	—	—	3	—	1 -	963	448

7 18

Tab. II. De i september 1912 tjänstgörande värnpliktige, fördelade på vapenslag

Vapenslag.	Födelseår.			Å r	s k 1 a s s
Före	19 08.	1 9 0 8.	1 9 0 9.
Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.
Lands- bygd.	Städer.	Lands- bygd.	Städer.	Lands- bygd.	Städer.
			A	n	a 1
Trång.............	Före 1888	5	3	39	19	31	16
	1888	—	—	2	3	630	189
	1889	—	—	i	1	46	18
	1890	—	—	—	—	11	8
	Efter 1890	—	—	—	—	1	—
	Samma	6	3	42	23	719	231
Intendenturskolor........	Före 1888	1	2	8	8	2	4
	1888	—	—	—	1	52	62
	1889	—	—	—	—	11	14
	1890	—	—	—	—	2	3
	Efter 1890	—	—	—	—	—	—
	Summa	1	2	8	9	67	83
Summa armén.........	Före 1888	101	59	541	263	691	348
	1888	4	4	38	38	9 880	2 532
	1889	2	— ‘	10	21	825	559
	1890	—	—	2	4	185	144
	Efter 1890	—	—	2	1	23	27
	Summa	107	63	593	327	11604	3610
Flottan............	Före 1888	1	1	4	3	1	5
	1888	—	—	—	—	12	16
	1889	—	—	—	—	—	—
	1890	—	-	—	—	—	—
	Efter 1890	—	-	—	—	—	—
	Summa	1	1	4	3	13	21

19 7

efter födelseår och årsklass som värnpliktig samt kyrkoskrivningsort. (Forts.)

S 0	m	y ä	r n	P	1 i	k t	i g-
19 10.	19 11.	19 12.	A.	Ej uppgiven.	Summa.
Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.
Lands- bygd.	* Städer.	Lands- bygd.	Städer.	Lands- bygd.	Städer.	Lands- bygd.	Städer.	Lands- bygd.	Städer.	Lands-	Städer.
v ä	r n	P	i	k t	i g	e.				bygd.
5	2	5	2			i				86	42
35	8	ii	6	—	—	—	—	—	1	678	207
661	153	31	9	—	—	—	—	—	—	739	181 I
60	26	755	209	1	1	2	—	—	—	829	244 ;
21	11	103	45	1	—	—	—	—	—	126	56 ;
782	200	905	271	2	1	3	—	—	1	2458	730
_	1		_	_	_	_	_	_	_	11	15 \|
2	6	—	—	—	—	—	—	—	—	54	69
70	57	2	3	—	—	—	—	—	—	83	74
19	9	95	87	—	—	—	—	—	—	116	99
2	4	21	16	15	1	—	—	—	—	38	21
93	77	118	106	15	1	—	—	—	—	302	278
231	131	76	43	1	_	3		2	_	1646	844
621	309	142	95	2	1	16	6	3	1	10 706	2 9S6
11756	2 991	653	266	5	6	20	9	4	3	13275	3855
1478	685	13 723	3 371	27	11	14	10	5	4	15434	4229
440	271	1826	1062	77	27	—	—	—	—	2368	1388
145 26	4387	16 420	4837	112	45	53	25	14	8	43429	13302
2	2	6	4	1	_	_	_	_	_	15	15
4	2	8	9	—	i	—	—	—	—	24	28
32	42	40	33	1	i	—	—	—	—	73	76
—	2	737	459	2	3	—	—	—	—	739	464
—	1	187	85	5	9	—	—	—	—	192	95
88	49	978	590	9	14	—	—	—	—	1043	678

26—141288.

•J 20

Tab II. De i september 1912 tjänstgörande värnpliktige, fördelade på vapenslag

Vapenslag.	Födelseår.			Å r	s k	1 a	S 8
Före	1908.	1 9 0 8.	1 9 0 9.
Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.
Lands- bygd.	Städer.	Lands- bygd.	Städer.	Lands- w bygd.	Städer.
			A	n t	a 1
Kustartilleriet.........	Före 1888	4	5	16	10	31	24
	1888	—	—	2	1	364	260
	1889	—	—	—	—	40	58
	1890	—	—	—	—	19	23
	Efter 1890	—	—	—	—	—	6
	Summa	4	&	18	11	454	871
Summa marinen........	Före 1888	5	6	20	13	32	29
	1888	—	—	2	1	376	276
	1889	—	—	—	—	40	58
	1890	—	—	—	—	19	23
	Efter 1890	—	—	—	—	—	6
	Summa	5	6	22	14	467	392
Summa summarum......	Före 1888	106	65	561	276	723	377
	1888	4	4	40	39	10256	2808
	1889	2	—	10	21	865	617
	1890	—	—	2	4	204	167
	Efter 1890	—	—	2	1	23	33
	Summa	112	69	615	341	12 071	4002

21 7

efter födelseår och årsklass som värnpliktig samt kyrkoskrivningsort. (Forts.)

S 0	m	y ä	r n	P 1 i	k t	i g-
19 10.	19 11.	19 12.	A.	Ej uppgiven.	S u m	m a.
Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.	Kyrkoskr.-ort.
Lands- bygd.	Städer.	Lands- bygd.	Städer.	Lands- bygd.	Städer.	Lands- bygd.	Städer.	Lands- bygd.	Städer.	Lands-	Städer.
v ä	r n	P 1	i	k t	i g	e.				bygd.
6	i	6	4							63	44
13	3	3	7	—	1	—	—	—	—	382	272
6	15	40	19	—	3	—	—	1	1	87	96
4	3	517	302	1	3	—	—	1	1	542	332
2	2	84	104	16	30	—	—	—	—	102	142
31	24	650	436	17	37	—		2	2	1176	886
8	3	12	8	1	_	_	_	_	_	78	59
17	5	11	16	—	2	—	—	—	—	406	300
38	57	80	52	1	4	—	—	i	i	160	172
4	5	1254	761	3	6	—	—	i	i	1281	796
2	3	271	189	21	39	—	—	—	—	294	237
69	73	1628	1026	26	51	—	—	2	2	2 219	1564
239	134	88	51	2	_	3	_	2	_	1724	903
638	314	153	in	2	3	16	6	3	i	11112	3286
11794	3048	733	318	6	10	20	9	5	4	13435	4027
1482	690	14977	4132	30	17	14	10	6	5	16 715	5025
442	274	2097	1251	98	66	—	—	—	—	2662	1625
14595	4460	18048	5 863	138	96	53	25	16	10	45648	14 866

7 22

Tab. III. De i september 1912 tjänstgörande värnpliktige, fördelade

Vapenslag.	Yrkesgrupper.	Summa.	Kyrkoskrivnings- ort.
Jordbruk med bi-näringar	Industri och bergs- bruk.	Handel och sam-färdsel.	Allmän tjänst och fria yrken.	Lands- bygd.	Städer.
	A	n t a 1	värnj	1 i k t i	g e.
1 Infanteri.
Kung!. Karlskrona grenadjärregemente . .	389	344	96	35	864	735	129
> Kronobergs regemente......	718	433	119	35	1305	1250	55
» Hallands > .....	787	506	164	34	1491	1239	252
> Norra skånska infanteriregementet .	621	712	192	55	1580	1194	386
> Södra > » ....	341	728	248	112	1429	706	723
> Första livgrenadjärregementet . . .	953	564	137	41	1695	1509	186
> Andra » ...	705	661	183	25	1574	1133	441
» Jönköpings regemente......	857	558	105	32	1552	1315	237
> Kalmar > ......	809	604	118	30	1561	1391	170
» Västgöta » ......	909	620	129	23	1681	1489	192
s Skaraborgs > ......	950	519	214	32	1715	1398	317
» Älvsborgs > ......	684	675	115	28	1502	1308	194
> Bohusläns > ......	451	1101	435	71	2058	830	1228
> Svea livgarde..........	265	790	462	152	1669	726	943
» Göta > ..........	468	793	477	118	1856	670	1186
> Livregementets grenadjärer ....	762	742	168	27	1699	1388	311
» Södermanlands regemente.....	998	779	195	31	2 003	1497	506
> Vaxholms grenadjärregemente . . .	150	568	199	32	949	360	589
> Upplands infanteriregemente . . .	863	636	153	139	1791	1435	356
> Dalregementet..........	933	635	173	38	1779	1642	137
> Västmanlands regemente.....	622	980	148	30	1780	1412	368
> Värmlands > .....	967	499	157	57	1680	1549	131
» Hälsinge » .....	514	632	186	27	1359	1029	330
> Västerbottens » .....	967	361	78	14	1420	1367	53
• Jämtlands fältjägarregemente . . .	1012	285	135	30	1462	1320	142
» Västernorrlands regemente ....	905	738	169	24	1836	1709	127
» Norrbottens > ....	837	487	89	26	1439	1337	102
> Gottlands infanteriregemente . . .	367	179	150	62	758	519	239
Tillsammans	19804	17 129	5194	1360	43487	33457	10030
Kavalleri.
Knngl. Livgardet till häst........	156	97	72	12	337	207	130
> Livregementets dragoner.....	175	81	39	8	303	277	26
> Livregmentets husarer......	162	87	52	3	304	217	87

23 f

regementsvis på huvudgrupper av yrken samt efter kyrkoskrivningsort. (Forts.)

V spenslig.	Yrkesgrupper.	Summa.	Kyrkoskrivnings- ort.
Jordbruk med bi-näringar.	Industri och bergs- bruk.	Handel och sam-färdsel.	Allmän tjänst och fria yrken.	Lands- bygd.	Städer.
	A n	tal v	ä r n p	1 i k t i g	e.
	%	%	*	%	%	%	%
Infanteri.
Kungl. Karlskrona grenadjärregemente . .	45-0	398	111	4-1	lOOo	851	14-9
» Kronobergs regemente......	550	33-2	9-1	2''7	1000	95''8	42
> Hallands > ......	52-8	33-9	Ilo	2-3	100o	83-1	16-9
» Norra skånska infanteriregementet .	39-3	45''1	12 1	35	100o	75-6	24-4
> Södra » »	23''9	50-9	17-4	7-8	100o	49-4	506
> Första livgrenadjärregementet . . .	56-2	33-3	8-1	2-4	100o	890	ilo
> Andra » ...	44-8	42-0	11-6	1-6	lOOo	720	28-0
» Jönköpings regemente......	55-2	359	6-8	2-1	100-o	84-7	15-3
» Kalmar > ......	51''8	38''7	76	1-9	100 0	89-1	10-9
» Västgöta > ......	541	369	7-7	1-8	100.0	88-6	11-4
> Skaraborgs > ......	55''4	30-3	125	1-8	100-0	81-5	18-5
> Älvsborgs » ......	45''5	44-9	7-7	1''9	1000	871	12-9
> Bohusläns » .....•	21''9	535	21-1	3ö	lOOo	403	59-7
» Svea livgarde..........	15''9	47-3	27-7	9-1	lOOo	43-5	56-6
» Göta » ..........	25-2	42-7	25-7	6''4	1000	361	63-9
> Livregementets grenadjärer ....	44''8	43-7	9-9	1-6	100.0	81-7	18-3
> Södermanlands regemente.....	49-8	38-9	9-7	1-6	1000	74-7	25-3
» Vaxholms grenadjärregemente . . .	15-8	59-8	21-0	34	100 0	37 9	621
> Upplands infanteriregemente . . .	48-2	35-5	85	7-8	lOOo	801	199
» Dalregementet..........	52-4	35''7	9-7	2-2	100 0	92-3	7-7
> Västmanlands regemente.....	34-9	551	8-3	1-7	lOOo	79-3	20-7
» Värmlands > .....	57-6	29-7	93	34	lOOo	92-2	7-8
» Hälsinge » .....	37-8	465	13-7	2o	lOOo	75-7	24-3
> Västerbottens > .....	68-1	25-4	5-5	10	100-0	96-3	3-7
> Jämtlands fältjägarregemente . . .	692	19-5	9-2	21	100-0	90-3	9-7
> Västernorrlands regemente ....	49-3	40 2	9-2	1-3	lOOo	931	6-9
» Norrbottens » ....	58-2	33-8	6-2	1-8	1000	92-9	7-1
> Gottlands infanteriregemente . . .	48-4	236	19-8	82	lOOo	68-5	31-6
Tillsammans	4o-6	394	119	81	100 o	76-9	231
Kavalleri.
Knngl. Livgardet till häst........	46-3	28-8	21-4	35	1000	61-4	386
> Livregementets dragoner.....	57-8	26-7	12-9	2-6	lOOo	91-4	8-6
> Livregementets husarer......	53-3	28-6	17-1	10	100 0	714	28-6

7 24

Tab. III. De i september 1912 tjänstgörande värnpliktige, fördelade

Vapenslag.	Yrkesgrupper.	Summa.	Kyrkoskrivnings- ort.
Jordbruk med bi-näringar.	Industri och bergs- bruk.	Handel och sam-färdsel.	Allmän tjänst och fria yrken.	Lands- bygd.	Städer.
	A	n t a 1	värnplikti	g e-
Kungl. Smålands husarregemente.....	153	57	41	5	256	213	43
» Skånska husarregementet.....	286	93	34	6	419	370	49
» > > det. i Uppsala .	48	33	9	2	92	82	10
> > dragonregementet ....	374	119	23	2	518	493	25
Kronprinsens husarregemente......	159	82	28	7	276	213	63
Kungl. Norrlands dragonregemente ....	159	80	28	4	271	242	29
Tillsammans	1672	729	326	49	2 776	2314	462
Artilleri.
Kungl. Svea artilleriregemente.....	214	243	137	20	614	339	275
> Göta » .....	124	290	153	16	583	217	366
> Vendes > .....	358	370	91	8	827	655	172
2 Norrlands > .....	227	153	52	2	434	388	46
> > > det. i Boden	129	60	10	1	200	173	27
» Upplands artilleriregemente ....	291	254	29	4	578	507	71
» Smålands > ....	257	268	41	6	572	466	106
> Gottlands artillerikår......	77	32	5	3	117	95	22
> Boden-Karlsborgs art.-reg......	129	178	59	8	374	247	127
> > > det. i Boden	165	148	22	4	339	304	35
> Positionsartilleriregementet ....	235	357	56	3	651	544	107
Tillsammans	2 206	2 353	655	75	5 289	3935	1354
Ingenjörtrupper.
Kungl. Svea ingenjörkår.........	114	266	48	19	447	237	210
> Göta > .........	163	261	44	5	473	345	128
> Fälttelegrafkåren........	54	134	34	6	228	140	88
> Bodens ingenjörkår .......	157	89	14	3	263	241	22
Tillsammans	488	750	140	33	1411	963	448
Träng.
Kungl. Svea trängkår.........	221	253	92	21	587	395	192
> Göta > .........	265	180	75	16	536	404	132
» Norrlands » .........	283	162	57	23	525	460	65
> Skånska trängkåren.......	183	250	73	37	543	351	192
» Västmanlands trängkår.....	247	250	59	11	567	493	74
» Östgöta trängkår........	243	161	24	2	430	355	75
Tillsammans	1442	1256	380	no \|	3188	2458	730

regementsvis på huvudgrupper av yrken samt efter kyrkoskrivningsort. (Forts.)

	Yrkesgrupper.		Kyrkoskrivnings- ort.
Vapenslag.	Jordbruk med bi-näringar.	Industri och bergs- bruk.	Handel och sam-färdsel.	Allmän tjänst och fria yrken.	Summa.	Lands- bygd.	Städer.
		A n	tal v	ä r n p	1 i k t i g e.
	%	%	%	%	%	%	%
Kungl. Smålands husarregemente..... » Skånska husarregementet..... > > > det. i Uppsala . > » dragonregementet .... Kronprinsens husarregemente...... Kungl. Norrlands dragonregemente ....	59''8 68-3 52-2 72-2 57''6 58-7	22- 3 22-2 35-8 23- 0 29-7 295	160 81 9-8 4''4 10-2 10''3	1-9 14 2''2 0''4 2''5 1-5	100 0 1000 1000 100 0 100-0 100 0	83-2 88- 3 891 95-2 77-2 89- 3	16''8 11-7 10 9 4''8 22-8 10-7
Tillsammans	602	26-3	117	1''8	100 o	83-4	166
Artilleri.
Kungl. Svea artilleriregemente..... > Göta » ..... > Vendes > ..... > Norrlands > ..... > > > det. i Boden > Upplands artilleriregemente .... > Smålands > .... > Gottlands artillerikår...... > Boden-Karlsborgs art.-reg...... » > » det. i Boden > Positionsartilleriregementet ....	34-8 21-3 433 52-3 64-5 50-4 44-9 658 34-5 48''7 361	39-6 497 44-7 35-2 300 43-9 46''9 27-3 476 43''6 54''8	22''3 26-3 ilo 120 50 50 7''2 4-3 15-8 6‘5 8-6	3''3 2-7 10 0''5 0''5 0''7 1''0 2''6 2-1 1''2 0''5	10O-0 1000 100-o 100''0 100 0 1000 100 o 1000 100 0 1000 100 o	55-2 372 79-2 89-4 86''5 87''7 81-5 81-2 660 89''7 83''6	44 8 62''8 20-8 10-6 13-5 12-3 18''5 18''8 340 10''3 16''4
Tillsammans	417	445	124	14	100-0	74-4	25''6
Ingenjörtrupper.
Kungl. Svea ingenjörkår......... > Göta > ......... > Fälttelcgrafkåren........ > Bodens ingenjörkår.......	25-5 34-5 23-7 59-7	59''5 552 588 338	10-7 9-3 14-9 5-3	4''3 10 2''6 T2	100 o 100 0 1000 100 0	530 72-9 61''4 91-6	470 27-1 38-6 8-4
Tillsammans	346	532	9-9	2-3	100''0	68-2	318
Träng.
Kungl. Svea trängkår ......... > Göta > ......... » Norrlands » ......... > Skånska trängkåren....... > yästmanlands trängkår..... . Östgöta trängkår........	37-6 49-4 53-9 33-7 43-6 56-5	431 33''6 30''9 46-0 441 37-4	15''7 140 10-8 13 5 10-4 5-6	3-6 3-0 4''4 6-8 1''9 0''5	lOöo lOO-o 10O-0 lOO-o 1000 100 0	67''3 75''4 87''6 64-6 86''9 82-6	32-7 24-6 12-4 35-4 131 17-4
Tillsammans	452	394	119	35	100 o	77-1	22-9

1 26

Tab. ni. De i september 1912 tjänstgörande värnpliktige, fördelade

	Yrkesgrupper.		Kyrkoskrivnings- ort.
Vapenslag.	Jordbruk med bi-näringar.	Industri och bergs- bruk.	Handel och sam-färdsel.	Allmän tjänst och fria yrken.	Summa.	Lands- bygd.	Städer.
		A	n t a 1	värnplikti	g e.
Intendenturskolor.
Repetitionsskolan vid Svea livgarde ....	7	47	52	11	117	49	68
> > Andra livgrenadjärreg.	13	34	42	6	95	46	49
> > Upplands infanterireg.	14	51	25	1	91	57	34
> > Norra skånska >	4	65	25	8	102	49	53
» > Gottlands >	20	9	1	—	30	27	3
» > Västernorrlands reg. .	10	19	12	2	43	31	12
> å Karlsborg......	8	65	26	3	102	43	59
Tillsammans	76	290	183	31	580	302	278
Summa armén	25688	22507	6878	1658	56 731	43429	13302
Flottan.
Stockholms station...........	104	204	349	17	674	421	253
Karlskrona > ...........	166	308	555	18	1047	622	425
Tillsammans	270	512	904	35	1721	1043	678
Kustartilleri.
Vaxholms knstartilleriregemente.....	157	618	240	57	1072	476	596
Karlskrona > .....	278	534	147	31	990	700	290
Tillsammans	435	1152	387	88	2062	1176	886
Summa marinen	705	1664	1291	123	3 783	2219	1564
Summa armén och marinen	26393	24171	8169	1781	60514	45648	14866

27 y

regementsvis på huvudgrupper av yrken samt efter kyrkoskrivningsort.

Vapenslag.	Yrkesgrupper.	Summa.	Kyrkoskrivnings- ort.
Jordbruk med bi-näringar.	Industri och bergs- bruk.	Handel och sam-färdsel.	Allmän tjänst och fria yrken.	Lands- bygd.	Städer.
	A n	tal	v ä r n i	1 i k t i	B e-
	%	%	%	%	%	%	%
Intendenturskolor.
Repetitionsskolan vid Svea livgarde ....	60	40-2	44-4	9-4	100 o	41-9	581
j » Andra livgrenadjärreg.	13-7	358	44-2	6-3	1000	48-4	516
> > Upplands infanterireg.	154	560	27-B	11	100o	62-6	37-4
> > Norra skånska >	39	63-7	245	7-9	100 0	48-0	520
> > Gottlands >	667	300	33	—	100-0	900	100
> > Västernorrlands reg. .	233	44-2	27-9	4-6	100-0	72-1	27-9
» å Karlsborg......	7-9	63-7	25-6	2-9	1000	42-2	57-8
Tillsammans	181	500	316	5-3	100 o	521	47-9 !
Summa armén	453	39 7	121	2-9	100 0	76-6	23-4
Flottan.
Stockholms station...........	15-4	30-3	51-8	2-5	lOOo	62-5	37-5
Karlskrona > ...........	15-9	294	530	T7	1000	59-4	40-6 \|
Tillsammans	157	298	52-6	2-o	100 0	60-6	394
Kustartilleri.
Vaxholms knstartilloriregemente.....	14-6	57-7	22-4	53	100 o	444	556
Karlskrona > .....	281	539	14-9	3-1	100 0	70-7	29-3
Tillsammans	211	55’9	18-8	4-2	lOOo	570	430
Summa marinen	18-6	44o	34 l	33	100o	58-7	413
Summa armén och marinen	436	40C	13 5	29	lOOo	75’4	24 6

27—141186.

7 28

Tal). IV. De i september 1912 tjänstgörande värnpliktige,

Yrke.	Infan- teri.	Ka- val- leri.	Ar- tilleri	Ingen- jör- trup- per.	Trång	Inten- dentur- skolor.	Summa armén.	Flot- tan.	Kust- artille- riet.	Summa mari- nen.	Summa armén och ma-rinen.
				A n	a 1	ä r d	p 1 i ]	c t i g	e.
I. Jordbruk med binäringar. Jordbruk.
Hemmansägare, lantbrukare........	1254	64	115	24	74	5	1536	6	21	27	15a
Förvaltningspersonal...........	214	97	37	7	27	7	389	4	13	17	406
Rättare.................	39	9	3	2	12	3	68		2	2	70
Yrkesmän: slöjdarbetare m. fl.......	24	1	3	_	2	_	30	1	1	2	82
Kreatursskötare m. fl...........	79	37	35	3	12	_	166	1	1	2	168
Hemmasöner...............	6 496	494	708	188	531	31	8 448	19	116	135	8583
Drängar.................	1050	254	160	19	75	6	1564	4	14	18	1582
Övriga jordbruksarbetare.........	7 887	643	881	197	566	18j\| 10192	41	183	224	10416
Summa	17 043	1599	1942	440	1299	70	22 393	76	351	427	22 820
Trädgårdsskötsel.
Trädgårdsmästare............	90	5	11	1	9	_	116	1	5	6	122
Trädgårdsarbetare............	337	23	46	4	25	—	435	2	13	15	460
Summa	427	28	57	5	34	—	551	3	18	21	572
Fiske.
Fiskare.................	188	2	18	4	14	—	226	187	45	232	458
Skogsbruk.
Jägmästare, skogsförvaltare m. fl......	113	4	5	2	5	_	129		2	2	131
Skogsarbetare..............	1841	29	157	32	80	5	2144	4	17	21	2165
Flottningsarbetare............	141	10	24	3	6	1	185		1	1	186
Kolarbetare...............	Öl	—	3	2	4		60	—	1	1	61
Summa	2146	43	189	39	95	6	2 518	4	21	25	2 543
Grupp I. Summa	19804	1672	2206	488	1442	7«j	25688	270	435	705	26393
II. Industri och bergsbruk. Gruvdrift.
Gruvarbetare (malmgruvor)........	343	7	46	14	17	1	427	1	6	7	434
Kolgruvearbetare............	88	9	11	—	7	—\|	115	1		1	116
Summa	431	16	57	14	24	-	542	2	6	8	550
Närings- och njutningsämnesindustri.
Kvarnarbetare..........	267	22	19	2	15	4	329	1	6	7	336
Bageri- o. konditoriarbetare.......	227	7	25	3	22	143	427	7	18	25	452
Sockerfabriksarbetare........	40	8	7	1	3	1	60	2	91	II	71
Bryggeri- o. mineralvattenarbetare ....	87	9	13	1	6		116	2	6\|	8	1241

29 7

fördelade på yrkesspeoialiteter och vapenslag. (Forts.)

Yrke.	Infan- teri.	Ka- val- leri.	Artil- leri.	Ingen- jör- trup- per.	Träng.	Inten- dentur- skolor.	Summa armén.	Flot- tan.	Kust- artil- leriet.	Summa mari- nen.	Summa armén och ma-rinen.
				A n	; a 1	v ä r n p 1 i	k t g e
Tobaksarbctare.............	8		2		i		ii		2	2	13
Slakteri- o. cbarknteriarbetare......	374	so	46	6	33	83	572	2	28	30	602
Mejerister, mejeriarbetare.........	45	3	8	1	4	1	62	—	6	6	68
Koniäervfabriksarbetare..........	i	—	—	—	—	—	1	—	—	—	1
Övriga.................	30	1	5	1	2	—	39	1	2	3	42
Summa	1079	80	125	15	86	232	1617	15	77	92	1709
Textilindustri.
Textilarbetare..............	345	11	36	3	21	1	417	3	6	9	426
Repslagare...............	7	3	2	1	1	—	14	—	1	1	15 j
Summa	352	14	38	4	22	1	431	3	7	10	441 j
Beklädnadsindustri.
Hattmakare...............	18	3	3	2	—	—	26	1	1	2	28
Skrädderiarbetare............	290	2	27	6	17	—	342	13	14	27	369:
Skomakeriarbetare............	462	10	27	12	45	1	557	11	17	28	585
Handskmakeriarbetare..........	1	—	2	—	—	—	3	1	—	1	4;
Buntmakeriarbetare...........	11	1	1	—	4	—	17	—	1	1	18!
Barberare o. frisörer...........	43	—	2	—	21	1	67	2	5	7	74 1
Övriga.................	1	1	—	—	—	—	2	—	—	—	2
Summa	826	17	62	20	87	2	1014	28	38	66	1080
Läder-, liår-, gummi- o. d. industri. Garveriarbetare.............	53	5	2	2	4		66	1	1	2	6*
Gummifabriksarbetare..........	10	1	2	—	3	—	16	—	1	1	17 1
Borstbinderiarbetare...........	18	—	—	—	2	—	20	—	2	2	22
Sadelmakare o. tapetserare........	136	9	41	18	21	—	225	2	9	11	236
Summa	217	15	45	20	30	—	327	3	13	16	343
Trävaruindustri.
Sågverksarbetare............	1268	46	151	35	78	4	1582	7	21	28	1610
Brädgårdsarbetare............	390	12	51	13	18	1	485	6	18	24	509
Snickeriarbetare.............	973	30	138	48	86	3	1278	11	48	59	1337
Tunnbindare, toffelmakare........	83	9	7	3	2	—	104	—	7	7	111
Övriga träarbetare............	38	6	11	5	8	—	68	1	6	7	75
Summa	2 752	103	358	104	192	8	3 517	25	100	125	3 642
Trämasse- o. pappersindustri. Trämassefabriksarbetare.........	313	15	59	6	21	1	415	1	6	7	422
Pappersbruksarbetare..........	271	17	41	12	18	—	359	8	15	23	382
Bokbinderiarbetare............	90	3	9	1	3	—	106	—	5 1	5	in
Summa	674	35	109	19	42	1	880	9	26	35	915

7 30

Tab. IT. De i september 1912 tjänstgörande värnpliktige,

Yrke.	Infan- teri.	Ka- val- leri.	Ar- tilleri.	Ingen- jör- trup- per.	Trång.	Inten- dentur- skolor.	Summa armén.	Flot- tan.	Kust- artille- riet.	Summa mari- nen.	Summa armén och ma-rinen.
				Ant	al v	ä r u	p 1 i k	t i g e.
Grafisk industri.
Typografer...............	339	8	28	12	24	2	413	4	32	36	449
Stilgjuteriarbetare............	9	—	2	—	—	—	11	—	_		11
Litografer o. kemigrafer.........	52	—	4	1	2	—	59	—	6	6	(55
Fotografer................	21	2	4	1	2	—	30	—	4	4	34
Samma	421	10	38	14	28	2	513	4	42	46	559
Malmförädlingsindustri.
Bruksarbetare (järnbruk).........	489	15	82	10	42	_	638	5	28	33	671
Koppar- o. zinkarbetare.........	12	1	2	—	1	—	16	—	—	—	16
Summa	501	16	84	10	43	—	654	5	28	33	687
Metall-, maskin- och skeppsbyggnads-industri.
Modellsnickare..............	35	1	8	2	5	_	51	1	1	2	53
Verktygsarbetare.............	32	3	5	—	4	—	44	7	12	19	63
Maskinuppsättare............	77	1	10	4	7	1	100	7	14	21	121
Bänkarbetare, reparatörer.........	165	4	27	7	8	1	212	8	16	24	236
Filare.................	160	6	22	29	12	—	229	34	32	66	295
Maskinarbetare.............	440	8	68	26	29	—	571	40	65	105	676
Slipare, smärglare............	39	—	4	1	5	—	49	_	_	_	49
Elektriska arbetare............	121	1	14	14	5	—	155	6	18	24	179
Gjutare, formare.............	308	7	31	6	10	—	362	2	9	11	373
Smeder.................	498	65	169	61	67	1	861	36	52	88	949
Plåtslagare...............	210	1	32	18	10	—	271	14	15	29	300
Bleckslagare...............	48	1	12	2	7	—	70	13	5	18	88
Kopparslagare..............	29	1	41	3	2	—	76	2	3	5	81
Grovplåtslagare, varvsarbetare......	31	1	4	—	6	_	42	11	3	14	56
Järnarbetare ..............	210	5	32	8	11	1	267	8	10	18	285
Verkstadsarbetare............	383	15	51	20	39	—	508	12	30	42	550
Grovarbetare o. hantlangare inom metall- o.
maskinindustrien...........	66	1	17	4	8	_	96	3	5	8	104
Guldsmedsarbetare, silverarbetare.....	45	—	3	—	5	_	53	_	3	3	56
Urmakare................	41	1	7	—	3	_	52	1	2	3	55
Instrumentmakare (musik)........	12	—	2	3	3	—	20	_	1	1	21
Gravörer, ciselörer............	14	—	2	1	—	_	17	1	1	2	19
Emaljerings- o. galvaniseringsarbetare . . .	25	—	—	—	—	—	25	2	6	8	33
Summa	2 989	122	561	209	246	4	4131	208	303	511	4 642
Sten-, ler- och glasindustri.
Stenarbetare, stenhuggare.........	696	21	60	27	36	2	842	36	46	82	924
Cementarbetare.............	71	5	2	3	6	—	87	_	9	9	36
Kalk- o. kritbruksarbetare........	76	6	10	3	2	1	98	1	6	7	105
Glasarbetare ...............	139	3	16	4	16	—	178	1	1	2	ISO
Tegelbruksarbetare............	230	19	39	7	14	—	309	2	5	7	316

31 7

fördelade på yrkesspecialiteter ocli vapenslag. (Forts.)

Yrke.	Infan- teri.	Ka- val- leri.	Ar- tilleri.	Ingen- jör- trup- per.	Trång.	Inten- dentur- skolor.	Stimma armén.	Flot- tan.	Kust- artille- riet.	Summa mari- nen.	Summa armén och ma-rinen.
				Ant	al v	ii r n	p 1 i k	t i g
Porslinsarbetare.............	35	i	2		i		39		6	6
Kakelfabriksarbetare...........	18	_	3	_		i	22				*»
Sand- o. torvarbetare...........	56	3	4	—	i		64	1	6	7	71
Övriga.................	6	—	2	—	—	—	8		2	2	1°.
Summa	1327	58	138	44	76	4	1647	41	81	122	1769
Kemisk-teknisk industri.
Tändsticksarbetare............	64	_	10	1	6	1	82	2		2	84
Gödningsfabriksarbetare.........	17	1	4	1	2		25		3	3	28*
Kemisk-tekniska arbetare.........	50	2	3	1	6	—	62	—	2	2	64
Summa	131	3	17	3	14	1	169	2	5	7	176
Byggnadsverksamhet, belysning och vattenledning m. m.
Byggmästare..............	17	_	_	_	2		19				19'' 189''
Cement- o. betongarbetare.........	127	14	26	7	7	_	181	3	5	8
Grundläggare o. bergsprängare......	131	4	14	4	ii	—	164	3	6	9	173
Murare................	375	16	45	34	24	2	496	6	18	24	520 606: 969
Mureriarbetsmän o. byggnadsgrovarbetare . .	464	31	53	14	23	3	588	3	151	18
Byggnadssnickare............	694	26	86	50	67	3	926	9	34	43
Byggnadstimmermän...........	136	5	21	9	7	_	178	2	17	19	1971
Bildhuggare o. stuckatörer........	8	1	2	2	4	_	17		2	2	19
Målare o. lackerare...........	682	20	91	19	43	3	858	11	54	65	923
Glasmästeriarbetare o. förgvllare.....	40	1	3	_	9		53	1	5	G	59
Kakelugnsmakare, kakelugnsuppsättare . .	50	1	7	1	1	1	61	1	5	6	67
Installatörer............	195	5	34	20	18	_	272	13	58	71	343
Skorstensfejare..........	36	—	3	3	3	_	45	1	2	3	48
Rörarbetare, rörläggare.........	82	3	23	8	6	1	123	6	8	14	137
Gas- o. vattenverksarbetare........	Öl	2	8	3	_		64	1	4	5	(g*
Järnvägsarbetare...........	536	27	64	26	30	_	683	6	18	24	707
Väg- och vattenbyggnadsarbetare.....	70	2	12	2	2	_	88		1	1	89
Jord- o. schaktningsarbetare.......	227	6	45	4	14	—	296	2	11	13	309
Summa	3 921	164	537	206	271	13	5112	68	263	331	5 443
Ej specificerad industri.
Fabrikörer............	6	_	1	_			7				7
Ingenjörer, ritare, verkmästare...... Kontorspersonal vid industri o. hantverk . .	303	8	15	38	16	4 ''	384	36	51	87	471
177	16	17	4	20	9	243	2	6	8	251
Maskinister, eldarc (ej ångbåts-).....	262	10	34	9	19	3	337	56	66	122	459
Magasins-, förråds- o. vaktpersonal ....	319	23	55	11	17	5	430	3	32	35
Fabriksarbetare, ej spec..........	63	2	7	1	7		80				80
Grovarbetare, ej spec...........	378	17	55	5	16	1	472	2	8	10	482
Summa	1508	76	184	68	95	22	1953	99	163	262	2215
Grupp II. Summa	17129	729	2353	750	1256	290	22 507	512	1152	1664	24171

7 32

Tab. IV. De i september 1912 tjänstgörande värnpliktige, fördelade på yrkes -

specialiteter ock vapenslag.

Yrke.	Infan- teri.	Ka- val- leri.	Artil- leri.	Ingen- jör- trup- per.	Träng.	Inten-dent r-skolor.	Summa armén.	Flot- tan.	Kust- artil- leriet.	Summa mari- nen.	Summa armén och raa-rinen.
				Ant	a 1 v	ä r n	p 1 i k	t i g e.
III. Handel och samfärdsel.
Handel.
Handlande................	177	6	21	7	6	16	233	1	ii	12	245
Handelsagenter o. handelsresande.....	104	3	7	—	10	6	130	—	4	4	134
Bokhållare, kontorister o. d........	1026	74	142	21	76	75	1 414	27	127	154	1568
Handelsbiträden.............	879	43	107	22	70	67	1188	10	56	66	1254
Handelsarbetare.............	69	2	7	3	6	1	88	6	9	15	103
Bank-, kredit- o. försäkringsanstalters tj änste-					23	13	262		23	28	290
män................	186	14	25	1	5
Summa	2 441	142	309	54	191	178	3 315	49	230	279	3 594
Transportverksamhet.
Posttjänstemän, högre och lägre......	208	7	16	4	14	—	249	1	16	17	266
Telegraf- o. telefoni, högre och lägre . . .	132	3	13	15	10	1	174	2	11	13	187
Järnvägspersonal............	1188	28	78	23	59	—	1 376	24	34	58	1434
Spårvägspersonal............	32	1	11	2	1	—	47	—	3	3	50
Kuskar, utkörare, åkeriarbetare......	473	109	129	19	51	4	785	1	11	12	797
Automobilförare, chaufförer........	63	3	9	5	14	—	94	1	5	6	100
Transportarbetare, bärare o. d.......	55	2	10	—	—	—	67	1	4	5	72
Hamn- o. stuveriarbetare.........	163	5	9	8	4	—	189	—	4	4	193
Sjökaptener o. stvrmän..........	4	—	—	—	1	—	5	26	3	29	34
Eldare o. maskinister (ångbåts-)......	62	—	16	1	6	—	85	341	22	363	448
Sjömän.................	239	5	30	7	24	—	305	457	24	481	786
Summa	2 619	163	321	84	184	5	3 376	854	137	991	4367
Hotell- och restaurantrörelse. Hotellpersonal..............	134	21	25	2	5		187	1	20	21	208
Grupp III. Summa	5194	326	655	140	380	183	6 878	904	387	1291	8169
IV. Allmän tjänst och fria yrken.
Civila tjänstemän, statens och kommunens .	121	6	12	—	17	10	166	7	15	22	188
Brandsoldater o. poliser.........	14	1	3	—	1	—	19	—	—	—	19
F. d. fast anställda militärer.......	3	—	1	—	—	—	4	2	—	2	6
Folkskolelärare o. seminarister......	217	2	7	3	9	2	240	—	2	2	242
Övrig lärarpersonal...........	36	—	—	1	4	—	41	1	—	1	42
Studerande vid universitet och högskolor . .	341	6	13	8	18	5	391	12	18	30	421
> vid tekniska anstalter o högskolor	133	4	4	9	9	1	160	5	18	\| 23	183
Odontologie studerande, tandläkare ....	16	—	—	—	3	—	19	—	—	—	19
Farmacie studerande...........	17	—	—	3	8	1	29	1	6	7	36
Övriga studerande............	255	18	18	5	13	8	317	4	13	17	334
Journalister, litteratörer m. m.......	29	1	2	_	2	2	36	_	2	2	38
Artister, musici, aktörer.........	47	2	3	1	5	1	59	1	3	4	63
Övriga.................	131	9	12	3	21	1	177	2	11	1 13	190
Samma	1360	49	75	33	no	31	1 658	35	88	123	1781
Grupp IV. Summa	1360j 49	75	33	no	31	1658	35	88	123	1781
Summa summarum	43487	2 776	5289	1411	3188	580	56 731	1721	2 062	\| 3 783	60 514

33 J

Tab. Y. De i september 1912 tjänstgörande värnpliktige, fördelade på
yrkesspecialiteter och efter födelseår. (Forts.)

Yrke.		F ö d e	s e å r.
Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Efter 1890.	Summa.
A n	tal v	ä r n p	1 i k t i	g e.
I. Jordbruk med binäringar.
Jordbruk.
Hemmansägare, lantbrnkarc........	130	524	492	365	52	1563
Förvaltningspersonal...........	13	69	93	154	77	40G i
Rättare.................	3	18	29	16	4	70
Yrkesmän: Blöjdarbetare m. fl.......	—	10	6	16	—	32
Kreatursskötare.............	9	29	45	63	22	168
Hemmasöner...............	140	1996	2 631	3 304	512	8583
Drängar.................	24	290	452	709	107	1582
Övriga jordbruksarbetare.........	249	2 364	3162	4 024	617	10 416
Summa	568	5 300	6 910	8 651	1391	22 820
Trädgårdsskötsel.
Trädgårdsmästare............	11	38	33	31	9	122
\| Trädgårdsarbetare............	11	80	112	191	56	450 \|
Summa	22	118	145	222	65	572
Fiske.						1
Fiskare.................	15	69	76	232	66	458
Skogsbruk.						1
Jägmästare, skogsförvaltare m. fl......	10	26	43	36	16	131
Skogsarbetare.........''.....	94	496	649	879	47	2165
Flottningsarbetare............	8	68	61	46	3	1S6
Kolarbetare...............	9	14	21	17	—	61
Summa	121	604	774	978	66	2 543
Grupp I. Summa	726	6091	7 905	10083	1588	\| 26 393

f 34

Tab. V. De i september 1918 tjänstgörande värnpliktige,

		F	öde	1 s e	å r.
Yrke.	Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Efter 1890.	Summa.
	A n	tal v	ä r n p	1 i k t i	g e.
II. Industri och bergsbruk.
Gruvdrift.
Gruvarbetare (malmgruvor)........	33	142	116	135	8	434
Kolgruvearbetare............	8	26	41	38	3	116
Summa	41	168	157	173	11	550
Närings- och njutningsämnesindustri.
Kvarnarbetare..............	11	95	98	no	22	336
Bageri- och konditoriarbetare.......	31	99	112	162	48	452
Sockerfabriksarbetare..........	6	15	15	29	6	71
Bryggeri- och mineralvattenarbetare ....	7	29	36	41	11	124
Tobaksarbetare.............	1	1	4	6	1	13
Slakteri- och charkuteriarbetare ......	28	144	168	201	61	602
Mejerister, mejeriarbetare.........	2	11	19	29	7	68
Konservfabriksarbetare..........	—	—	1	—■	—	1
Övriga.................	2	11	9	17	3	42
Summa	88	405	462	595	159	1709
Textilindustri.
Textilarbetare..............	22	106	120	148	30	426
Repslagare...............	—	5	4	4	2	15
Summa	22	in	124	152	32	441
Beklädnadsindustri.
Hattmakare...............	2	6	10	7	3	28
Skrädderiarbetare............	20	73	no	150	16	369
Skomakeriarbetare............	23	133	150	252	27	585
Handskmakeriarbetare..........	—	—	—	3	1	4
Buntmakeriarbetare...........	—	2	6	8	2	18
Barberare och frisörer..........	3	8	14	36	13	74
Övriga.................	—	—	—	1	1	2
Summa	48	222	290	457	63	1080

35 1

fördelade på yrkesspecialiteter och efter födelseår. (Forts.)

		F	d e 1 s e	r.
Yrke.	Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Efter 1890.	Summa.
	A n	tal v	ä r n p	1 i k t i	g c.
Läder-, hår-, gummi- o. d. industri. Garveriarbetare.............	3	13	19	27	6	68
Gummifabriksarbetare..........	—	4	5	8	—	17
Borstbinderiarbetare ...........	1	5	5	8	3	22
Sadelmakare och tapetserare.......	8	48	74	87	19	236
Summa	12	70	103	130	28	343
Trävaruindustri.
Sågverksarbetare.............	62	428	508	572	40	1610
Brädgårdsarbetare............	31	148	154	151	25	509
Snickeriarbetarc.............	46	344	393	468	86	1337
Tunnbindare, toffelmakare........	8	26	26	46	5	in 1
Övriga träarbetare............	2	10	32	29	2	75
Summa	149	956	1113	1266	158	3 642
Trämasse- o. pappersindustri. Trämassefabriksarbetare.........	14	127	139	132	10	422
Pappersbruksarbetare..........	17	96	105	141	23	382
Bokbinderiarbetare............	5	23	32	38	13	in
Summa	36	246	276	311	46	915
Grafisk industri.
Typografer...............	23	77	99	175	75	449
Stilgjuteriarbetare............	1	2	3	4	1	11
Litografer och kemigrafer........	3	17	24	13	8	65
Fotografer...............	2	7	9	12	4	34
Summa	29	103	135	204	88	559
Malm förädlingsindustri.
Bruksarbetare (järnbruk).........	31	188	216	215	21	671
Koppar- o. zinkverksarbetare.......	—	6	6	4	—	16
Summa	31	194	222	219 \| 21	687

28-141286.

7 36

Tab. V. De i september 1912 tjänstgörande värnpliktige,

		F	öde	1 s e	å r.
Yrke.	Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Efter 1890.	Summa.
	A n	tal v	ä r n p	1 i k t i	g e.
Metall-, maskin- och skeppsby g gnads-industri.
Modellsnickare .............	i	9	17	23	3 .	58
Verktygsarbetare............	3	17	16	19	8	68
Maskinnppsättare............	6	29	35	38	13	121
Bänkarbetare, reparatörer.........	8	58	70	81	19	236
Filare.................	14	73	80	99	29	295
Maskinarbetare.............	27	139	182	262	66	676
Slipare och smärglare..........	4	12	17	14	2	49
Elektriska arbetare...........	3	36	52	72	16	179
Gjutare, formare.............	20	80	115	124	34	373
Smeder.................	27	186	265	384	87	949
Plåtslagare...............	31	74	98	69	28	300
Bleckslagare...............	1	17	26	39	5	88
Kopparslagare..............	3	7	17	51	3	81
Grovplåtslagare, varvsarbetare......	5	17	9	20	5	56
Järnarbetare...............	12	83	72	96	22	285
Verkstadsarbetare............	17	113	171	189	60	550
Grovarbetare och hantlangare inom metall-
och maskinindustri..........	4	32	19	46	3	104
Gnldsmedsarbetare, silverarbetare.....	2	10	13	25	6	56
Urmakare................	4	11	15	22	3	55
Instrumentmakare (musik)........	2	5	7	6	1	21
Gravörer, ciselörer............	1	1	6	6	5	19
Emaljerings- och galvaniseringsarbetare . .	—	7	7	15	4	33
Summa	195	1016	1309	1700	422	4 642
Sten-, ler- och glasindustri.
Stenarbetare, stenhuggare.........	71	266	267	285	35	924
Cementarbetare.............	7	27	32	30	—	96
Kalk- och kritbruksarbetare........	5	29	38	29	4	105
Glasarbetare ...............	7	58	51	62	2	180
Tegelbruksarbetare............	15	103	94	90	14	316 !

fördelade på yrkesspecialiteter och efter födelseår. (Forts.)

Yrke.	Födelseår.
Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Efter 1890.	Summa.
A n	tal v	ärnplikti	g e.
Porslinsarbetare.............	i	9	12	15	8	45
Kakelfabriksarbetare...........	—	9	2	8	3 1	22
Sand- och torvarbetare..........	i	28	22	19	1	71
Övriga.................	2	2	2	3	1	10
Summa	109	531	520	541	68	1769
Kemisk-teknisk industri.
Tändsticksarbetare . . ..........	3	14	29	28	10	84
Gödningsfabriksarbetare.........	3	6	10	8	1	2S
Kemisk-tekniska arbetare.........	6	16	23	17	2	64
Summa	12	36	62	53	13	176
Byggnadsverksamhet, belysning, vatten-
ledning m. m.
Byggmästare...............	3	9	3	4	—	19
Cement- och betongarbetare........	27	50	68	42	2	1S9
Grundläggare, bergssprängare.......	20	56	54	41	2	173
Murare.................	35	163	154	134	34	520
Mureriarbetsmän och byggnadsgrovarbetare .	48	155	213	164	26	606 \|
Byggnadssnickare............	27	285	307	298	52	969
Byggnadstimmermän...........	10	62	66	49	10	197 1
Bildhuggare och stuckatörer.......	1	4	5	7	2	19
Målare och lackerare...........	63	224	257	331	48	923
Glasmästeriarbetarc och förgyllare.....	2	14	18	22	3	59
Kakelugnsmakare, kakelugnsuppsättare . .	6	17	19	18	7	67
Installatörer...............	27	88	84	112	32	343
Skorstensfejare..............	4	10	18	13	3	48
Rörarbetare, rörläggare..........	10	28	34	47	18	137
Gas- och vattenverksarbetare.......	—	21	22	21	5	69
Järnvägsarbetare.............	55	212	228	178	34	707
Väg- och vattenbyggnadsarbetare.....	9	33	18	25	4	89
Jord- och schaktningsarbetare.......	20	89	105	86	9	309
Summa	367	\| 1520	1673	1592	\| 291	5 443

7 38

Tab. T. De i september 1912 tjänstgörande värnpliktige.

Yrke.		F	öde	1 s e	å r.
Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Efter 1890.	Summa.
A n	tal v	ä r n p	likt)	g e-
Ej specificerad industri.
Fabrikörer.........	i	2	i	3	_	7
Ingenjörer, ritare, verkmästare......	61	132	132	115	31	471
Kontorspersonal vid industri och hantverk .	12	42	62	99	36	251
Maskinister, eldare (ej ångbåts-) . . .	20	113	108	174	44	459
Magasins-, förråds- och vaktpersonal ....	19	94	128	170	54	465
Fabriksarbetare, ej spec.........	2	24	27	25	2	so
Grovarbetare, ej spec........	33	131	133	164	21	482
Samma	148	538	591	750	188	2215
Grupp II. Summa	1287	6116	7 037	8143	1588	24171
III. Handel och samfärdsel.
Handel.
Handlande........	40	65	71	58	11	245
Handelsagenter, handelsresande......	12	38	47	30	7	134
Bokhållare, kontorister o. d......	61	300	361	572	274	1568
[ Handelsbiträden........	27	217	318	463	229	1254
! Handelsarbetare...... 1 • . .	2	19	25	50	7	103
Bank-, kredit- och försäkringsanstalters tjän-
stemän........	13	69	75	102	31	290
Summa	155	708	897	1275	559	3594
Transportverksamhet.				.
j Posttjänstemän, högre och lägre . . .	12	66	93	77	18	266
j Telegraf- och telefontjänstemän, högre och
lägre.................	15	48	52	57	15	187
j Järnvägspersonal........	26	401	414	422	171	1434
Spårvägspersonal........	4	22	12	11	1	50
Kuskar, utkörare, åkeriarbetare ....	49	164	218	293	73	797
Antomobilförare, chaufförer......	8	30	30	27	5	100
Transportarbetare, bärare o. d......	5	18	• 22	21	6	72
Hamn- och stuveriarbetare........	26	73 \|	55 \|	36	3	193

39 J

fördelade på yrkesspecialiteter och efter födelseår.

		F	ide	1 s e	å r.
Yrke.	Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Efter 1890.	Summa.
	A n	tal v	ä r n p	1 i k t i	g e.
Sjökaptener och styrmän.........	5	5	10	12	o	34
Eldare och maskinister (ångbåts-).....	13	40	77	275	43	448
Sjömän.................	36	no	128	431	81	786
Summa	199	977	1111	1 662	418	4 367
Hotell- och restaurantrörelse.						1
Hotellpersonal..............	22	45	61	69	11	208
Grupp III. Summa	376	1730	2069	3 006	988	8165)
IT. Allmän tjänst och fria yrken.
Civila tjänstemän, statens och kommunens .	18	46	48	59	17	lss
Brandsoldater och poliser........	1	9	6	2	1	19
F. d. fast anställda militärer.......	1	2	1	2	—	6
Folkskolelärare och seminarister.....	53	88	54	44	3	242
Övrig lärarpersonal...........	17	15	6	4	—	42
Studerande vid universitet och högskolor .	67	104	116	in	23	421 \|
> vid tekniska anstalter och hög-skolor ...........	14	50	51	50	18	183
Odontologie studerande, tandläkare ....	4	4	3	8	—	19
Farm. studerande............	11	10	4	11	—	36
Övriga studerande............	24	59	78	131	42	334
Journalister, litteratörer m. m.......	3	11	11	11	2	38
Artister, musici, aktörer.........	9	14	20	19	1	63
Övriga.................	16	49	53	56	16	190
Summa	238	461	451	508	123	1781 j
Grupp IV. Summa	238	461	451	508	123	1781
Summa summarum	2 627	14 398	17 462	21 740	4287	60 514 \|

7 40

Tab. YL De i september 1912 tjänstgörande värnpliktige,

		I	n f a n	ter	i.
Yrke.		F ö	d e 1 s e	å r.		Summa.
	Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Efter 1890.
I. Jordbruk med binäringar.
Jordbruk ...................	475	4 579	5 018	6116	855	17 043
Trädgårdsskötsel...............	20	95	108	159	45	427
Fiske....................	7	50	61	60	10	188
Skogsbruk..................	106	540	640	808	52	2146
Summa	608	5264	5827	7143	962	19804
11. Industri och bergsbruk.
Gruvdrift..................	33	134	119	138	7	431
Närings- och njutningsämnesindustri......	63	285	299	346	86	1079
Textilindustri ................	16	96	102	114	24	352
Beklädnadsindustri..............	37	188	223	336	.42	826
Läder-, hår-, gummi- o. d. industri.......	10	52	63	75	17	217
Trävaruindustri................	124	785	822	916	105	2 752
Trämasse- och pappersindustri.........	31	199	204	207	33	674
Grafisk industri...............	22	85	100	148	66	421
Malmförädlingsindustri............	29	159	169	134	10	501
Metall-, maskin- och skeppsbyggnadsindustri . .	151	751	881	974	232	2 989
Sten-, ler- och glasindustri..........	86	438	395	365	43	1327
Kemisk-teknisk indusiri............	11	29	45	39	7	131
Byggnadsverksamhet, belysning,vattenledning m. m.	301	1205	1183	1040	192	3 921
Ej specificerad industri............	118	403	410	468	109	1508
Summa	1032	4809	5 015	5 300	973	17129
111. Handel och samfärdsel.
Handel...................	117	527	653	800	344	2 441
Transportverksamhet.............	152	755	765	735	212	2 619
Hotell- och restaurantrörelse ..........	18	33	36	40	7	134
Summa	287	1315	1454	1575	563	5194
IT. Allmän tjänst och fria yrken . .	198	371	347	365	79	1360
Summa summarum	2125	11 769	12643	14 383	2577	43487

41 7

fördelade på yrkesgrupper efter födelseår och vapenslag. (Forts.)

	K	a y a	1 1 e	r i			A	r t i	1 1 e	r i.
	Födelse	å r.				Födelseår.		1
					Summa.						Summa.
Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Efter 1890.	Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Efter 1890.
5	19	531	795	249	1599	27	186	722	870	137	1942
—	1	5	15	7	28	—	4	20	24	9	57
—	—	2	—	—	2	1	1	5	10	1	18
—	3	17	20	3	43	7	21	74	83	4	189
5	23	555	830	259	1672	35	212	821	987	151	2 206
i	3	4	7	1	16	4	16	18	18	1	57
i	2	26	43	8	80	4	12	37	56	16	125
—	—	4	9	1	14	2	7	11	13	5	38
i	—	8	6	2	17	—	5	23	30	4	62
—	1	4	8	2	15	1	4	17	20	3	45
3	1	41	49	9	103	5	49	138	146	20	358
—	4	16	13	2	35	2	25	33	45	4	109
—	—	3	4	3	10	4	1	11	18	4	38 !
—	—	8	8	—	16	1	12	20	45	6	84
1	4	36	65	16	122	11	55	201	237	57	561
3	2	23	26	4	58	10	26	49	47	6	138
—	—	2	—	1	3	—	2	6	5	4	17
1	1	83	59	20	164	18	78	225	190	26	537
1	5	25	30	15	76	4	36	67	61	16	184
12	23	283	327	84	729	66	328	856	931	172	2 353
1	7	31	59	44	142	10	21	90	CO T—1	60	309
4	9	52	67	31	163	13	61	112	117	18	321
—	2	9	6	4	21	—	3	11	11	- I	25
5	18	»2	132	79	326	23	85	213	256	78	055
6	4	13	20	6	49	7	13	22	28	5 1	75 j
28	68	943 \|	1309	428	2 776	131	638	1912	2202	406 \|	5289 !

7 42

Tab. VI. De i september 1912 tjänstgörande värnpliktige,

Y r k e..	Ingenjörtrupper.
Födelseår.	Summa.
Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Efter 1890.	Före 1888.	1888.
I. Jordbruk med binäringar.
Jordbruk ....................	8	68	181	150	33	440	41	337
Trädgårdsskötsel.................	—	—		5	—	5	1	12
Fiske......................	—	—	2	2	—	4	3	4
Skogsbruk ...................	2	13	17	6	1	39	4	23
Summa	10	81	200	163	84	488	49	376
II. Industri och bergsbruk.
Gruvdrift....................	1	5	6	2	—	14	1	7
Närings- och njutningsämnesindustri.......	—	2	6	5	2	15	3	25
Textilindustri..................	—	—	—	3	1	4	4	5
Beklädnadsindustri................	3	3	9	4	1	20	3	14
Läder-, hår-, gummi- o. d. industri........	—	2	10	5	3	20	1	9
Trävaruindustri.................	2	22	41	33	6	104	11	55
Trämasse- och pappersindustri..........	1	2	5	9	2	19	1	8
Grafisk industri.................	1	—	8	2	3	14	1	6
Malmförädlingsindustri..............	—	1	4	5	—	10	1	14
Metall-, maskin- och skeppsbyggnadsindustri ....	4	26	87	75	17	209	11	71
Sten-, ler- och glasindustri............	1	5	27	10	1	44	3	28
Kemisk-teknisk industri.............	—	—	—	3	—	3	1	2
Byggnadsverksamhet, belysning, vattenledning m. m.	14	30	75	73	14	206	11	93
Ej specificerad industri..............	8	12	22	25	1	68	6	27
Summa	35	no	300	254	51	750	58	364
III. Handel och samfärdsel.
j Handel.....................	1	4	17	23	9	54	7	49
Transportverksamhet...............	3	16	31	27	7	84	4	65
Hotell- och restaurantrörelse...........	—	1	1	—	—	2	1	1
Summa	4	21	49	50	16	140	12	115
IY. Allmän tjänst och fria yrken . . .	3	7	6	14	3	33	9	30
Summa summarum	52	219	555	481	104	1411	128	885

fördelade på yrkesgrupper efter födelseår och vapenslag. (Forts.)

Trä	n g-			Inte	n d e n t u r	s k o 1	o r.		S u	m m a	armén.
Födelseår.			F ö d e 1 s	e å r.		Summa.	Födelseår.	ISumma
\| 1889	1890.	\| Efter > 1890. II	Föro 1888.	1888	1889	1900	Efter 1890.	Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Efter 1890.
S 419	439	63	II 1 1299		13	15	27	15	70	556	5 202	6 886	8 397	1352	22393
8	12	1	34	—	—	—	—	—	—	21	112	141	215	62	551
2	4	1	14	—	—	- “	—	—	—	11	55	72	76	12	226
23	42	3 \| 95	—	1	1	4	—	6	119	601	772	963	63	j 2518
452	497	68	\| 1442	—	14	16	31	15	76	707	5970	7 871	9651	1489	25 688
10	4	2	24	_	_	__		_	_	40	165	157	169	11	542
25	24	9	86	11	57	63	80	21	232	82	383	456	554	142	1617
5	8	—	22	—	—	—	1	—	1	22	108	122	148	31	431
15	48	7	1 87	1	—	—	1	—	2	45	210	278	425	56	1014
8	12	—	30	—	—	—	—	—	—	12	68	102	120	25	327
57	61	8	192	—	1	2	4	1	8	145	913	1101	1209	149	3 517
16	16	1	42	—	—	1	—	—	i	35	238	275	290	42	880
9	12	—	28	—	—	2	—		2	28	92	133	184	76	513
1 17	9	O	43	—	—	—	_		—	31	186	218	201	18	051
63	85	16	246	—	2	1		1	4	178	909	1269	1436	339	4 131
21	23	1	76	—	1	—	—	3	4	103	500	515	471	58	1647
7	4	—	14	—	1	—	—	—	1	12	34	60	51	12	169
77	80	10	271	1	1	3	6	2	13	346	1408	1646	1448	264	5112
18	39	5	95	1	2	9	9	1 1	22	138	485	551	632	147!	1953
348	425	61	1256	14	65	81	101	29	290	1217 i	5 699	6 883	7338	1370 j	22 507
42	62	31 j	191	8	SB	43	74	15	178	144	646	876	1 146	j 503	3 315
45	57	i3 i	184	—	i	1	3	—	5	176	907	1006	1006	2811	3376
3	1	-	3	—	—	—	—	— 1	—	19	40	59	58	11 i	187
89	120	44	380	8	39	44	77	15	183	339	1593	1941	2 210	795	6 878
31 !	311	9 1	no	4	5	16	6		31	227 1	430	435	464	102	105S
920 !	1073	182	3188 \|	26 \|	123	157 \|	215	59 \|	580	2 490	13 692	17 130	19 663;	3 756	56 731

29—141288.

Tält). VI. De i september 1912 tjänstgörande värnpliktige,

Yrke.			F 1 o	; t a n.		Kust-
	Födelse	å r.			Fö-
Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Efter 1890.		Före 1888.	1888.
I. Jordbruk med binäringar.
Jordbruk....................	1	—	4	57	14	76	11	98
Trädgårdsskötsel.................	—	—	—	2	1	o O	1	6
Fiske......................	1	—	1	135	50	187	3	14
Skogsbruk ..................	—	—	—	3	1	4	2	3
Summa	2	—	5	197	66	270	17	121
11. Industri och bergsbruk.
Gruvdrift....................	—	—	—	2	—	2	1	3
Närings- och njutningsämnesindustri.......	—	1	—	10	4	15	6	21
Textilindustri..................	—	—	—	3	—	3	—	3
Beklädnadsindustri . • . . •...........	—	—	2	21	5	28	3	12
Läder-, hår-, gummi- o. d. industri........	—	—	—	2	1	3	—	2
Trävaruindustri.................	—	1	—	21	3	25	4	42
Trämassc- och pappersindustri..........	—	—	—	8	1	9	1	8
Grafisk industri.................	—	—	—	3	1	4	1	11
Malmförädlingsindustri..............	—	—	2	3	—	5	—	8
Metall-, Maskin- och skeppsbyggnadsindustri ....	5	3	13	152	35	208	12	104
titen-, ler- och glasindustri............	—	1	2	31	7	41	6	30
Kemisk-teknisk industri.............	—	—	1	—	1	2	—	2
Byggnadsverksamhet, belysning, vattenledning m. m.	3	7	6	43	9	68	18	105
Ej specificerad industri.............	1	7	18	54	19	99	9	46
Summa	9	20	44	353	86	512	61	397
III. Handel och samfärdsel.
Handel.....................	—	2	—	32	15	49	11	60
Transportverksamhet...............	16	25	95	607	in	854	7	45
Hotell- och restaurantrörelse..........	1	—	—	—	—	1	2	5
Summa	17	27	95	639	126	904	20	no
IV. Allmän tjänst och fria yrken . . .	2	5	5	14	9	35	9	26
Summa summarum	30	52	149	1203	287	1721	107	C54

fördelade på yrkesgrupper efter födelseår och vapenslag.

artilleriet.		Summa	mar	iaen.	Su	in in a	armén och	m a r i	nen. j
d e 1 s e å r.				Fö d els	e å r.				Födelseår.
			o,						Summa.						Summa.
1889.	1890.	.Efter ''1890.		Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Efter 1890.	Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Efter 1890.
\| 20	197	25	351	12	98	24	254	39	427	56S	5 300	6910	8651	1391	22820
4	5	2	18	1	6	4	7	3	21	22	118	145	222	65	572:
3	21	4	45	4	14	4	156	54	232	15	69	76	232	66	458
2	12	2	21	2	3	2	15	3	25	121	004	774	978	66	2543
29	235	33	435	19	121	34	432	99	705	720	0091	7 905	10083	1588	26393
	2		6	1	3		4		8	41	168	157	173	11	550 :
(3	31	13	77	6	22	6	41	17	92	88	405	462	595	159	1709
2	1	1	7	—	3	2	4	1	10	22	in	124	152	32	441
10	11	2	38	3	12	12	32	7	60	48	222	290	457	63	1 080
1	8	. 2	13	—	2	1	10	3	10	12	70	103	130	28	343
12	36	6	100	4	43	12	57	9	125	149	956	1113	1260	15S	3 642
1	13	3	26	1	8	1	21	4	35	36	216	276	311	46	915 \|
2	17	11	42	1	11	2	20	12	40	29	103	135	204	88	559
2	15	3	28	—	8	4	18	3	33	31	194	222	219	21	687
27	112	48	303	17	107	40	264	83	511	195	1016	1309	1 700	422	4642
3	39	3	81	6	31	5	70	10	122	109	531	520	541	68	1 769
1	2	—	5	—	2	2	2	1	7	12	36	62	53	13	176
21	101	18	263	21	112	27	144	27	331	367	1520	1673	1592	291	5 443
22	64	22	163	10	53	40	118	41	262	148	538	591	750	188	2 215
no	452	132	1152	70	417	154	805	218	1664	1287	6116	7 037	8143	1588	241711
21	97	41	230	11	62	21	129	56	279	155	708	897	1275	559	3594
10	49	26	137	23	70	105	656	137	991	199	977	1111	1662	418	4 367
2	11	—	20	3	5	2	11	—	21	22	45	61	69	11	208
33	157	07	387	37	137	128	796	193	1291	376	1730	2 069	3 006	988	8169
11	30	12	88	11	31	16	44	21	123	238	461	451	508	123	1 781
183	874	244	2062	137	700	332	2077	531	3 783	2 627	14398	17 462	21 740	4287	60 514

7 46

Tab. VII. De i september 1912 tjänstgörande

Yrke.

Stock-

holms

stad

Stock-

holms

län

Upp-

sala

län

Söder-

man-

lands

län

Öster-

göt-

lands

län

Jön-

köpings

län

Srono-

bergs

län

Kal-

mar

län

G-ott-

lands

län

Ble-

kinge

län

I. Jordbruk med binäringar.

Jordbruk.

„ (Landsbygd

Hemmansägare.......\Städer ‘

1 Förvaltningspersonal.....{S täder^"^

TT .. (Landsbygd

Hemmasöner.........\Städer

189

176

178

296

546

296

284

136

137

Övriga jordbruksarbetare . . .

623

439

827

1103

540

422

717

150

168

o (Landsbygd

Summa |gtäder

872

646

1044

1471

1163

758

1052

333

344

Trädgårdsskötsel......{städer^ ^

114

............&“-,8d

—

«•*•*-».........fissil

—

«r.p„ .. Su,n,,,,,{“^

1041

723

1106
♦ 23

1567

1 189
30

790

1 099
16

336

382

II. Industri och bergsbruk.

«•■>•*•/<.........öar"*

—

. _

—

j Närings- o. njutning sämnes- jLallj8bygd
industri.........\Städer

162

1 Textilindustri.......{sSdef''''”''1

—

Beklädnadsindustri.....{sStf r^VS^

8ä

! Läder-, hår- o. gummiindustri

: 5

Trävaruindustri......{stTd^^^

109

148

114

ISO

Trämasse- o. pappersindustri

(Irra fisk industri......{sujbar*^*’^

i 175

—

47 7

värnpliktige, fördelade på yrkesgrupper, länsvis. (Forts.)

Kri- stian- stads län	Malmö- hus län	Hal- lands län	Göteb. och Bohus län	Älvs- borgs län	Skara- borgs län	Värm- lands län	Örebro län	Väst- man- lands län	Kop- par- bergs län	Gävle- borgs län	Väster- norr- lands län	Jämt- lands län	Väster- bottens län	Norr-bot- j tens län	Hela riket
92	59	40	156	79	78	80	32	27	150 1	61 !	80	64	no	107 i	1541
	5	—	2	—	1	—		2	—	1	—	—	i	—	22
35	63	12	2	7	12	11	14	14	12	10	5	3	7	_ 1	337
1	9	5	7	1	1	3	2	4	1	— i	1	1	—		69
333	411	241	251	693	706	546	240	171	510	333	427	352	630	422	8504
	3	4	6	6	9	3	2	3	4	4	—	1	8	1	79
649	853	517	280	677	840	570	617	556	253	294	381	222	243	121	12 062
5	26	12	9	7	19	7	10	14	9 \|	5 1	5	—	1	— \|	206
1109	1386	810	689	1456	1636	1207	903	768	925	698	893	641	990	650	22444
6	43	21	24	14	30	13	14	23	14	10	6	2	10	l!	376
19	47	9	22	15	13	9	16	12	4	1	8	2	1	1	414
2	28	4	15	6	5	8	8	10	—	2	5	1	1	— 1	158 ''
5	19	17	155	4	6	17	10	5	—	25	9		1	3>	412
1	15	1	9	—	1	3	—	—	—	7	2	_	—	1 4t>
9	4	4	6	20	13	■319	73	29	358	361	439	242	233	178	2 467
	1	3	4	1	—	6	2	2	6	9	3	8	3	3	7<;
1142	1456	840	872	1495	1668	1552	1002	814	1287	1085	1 849	885	1225	832	25 737
9	87-	29	52	21	36	30	24	85	20	28	16	11	14	5“	(>*><
24	80	1				7	131	48	91	6	3		26	91	538
-			—	—	—	—	3	2	3	—	—	—	2	i	11
86	150	36	29	43	83	37	50	25	37	41	28	14	12	9	1021
*7 /	.136	15	78	22	25	18	25	14	8	25	10	1	5	7	(>8S
2	13	12	40	72	5	4	_	2	1	7	1	1	—	—	213
	26	8	19	54	1	1	5	2	3	5	1	—	—	i	228
34	46	11	11	32	40	28	90	13	42	24	45	15	30	9	711
3	52	10	50	12	16	5	53	3	3	10	2	3	5	1	369
11	22	3	3	4	10	3	4	3	6	—	4	1	2	2	118
7	43	8	31	5	6	5	2	8	1	10	4	1	1	2	225
150	114	56	87	125	101	196	98	66	175	192	506	51	141	131	2 958
4	o3	18	146	13	19	16	11	16	15	89	9	5	43	25	689
17	4	20	76	91	10	116	33	12	46	51	100	5	50	i	7Ö7
	11	1	20	7	13	6	13	1	2	4	3	1	1	—	15*
1	8	1	3	2	3	_	2		5	3	8	2	—	—	72
4	52	5	78	7	10	7	18	7	9	17	5	—	O	6	487

1 48

Tab. VII. De i september 1912 tjänstgörande

Yrke.

Stock-

holms

stad

Stock-

holms

län

Upp-

sala

län

Söder-

man-

lands

län

Öster-

göt-

lands

län

Jön-

köpings

län

Krono-

bergs

län

Kal-

mar

län

Gott-

lands

län

Ble-

kinge

län

Malm förädlingsindustri . .

{städer

—

Metall-, maskin- o. skepps-byggnadsindustri.....

/Landsbygd

/Städer

583

198

231

192

164

Sten-, ler- o. glasindustri . .

(Landsbygd

/Städer

116

3 |

Kernisk-teknisk industri . .

/Landsbygd

/Städer

—

_ j

Byggnadsverksamhet . . . .

{städer

530

277

174

192

139

101

130

84 |
17

Ej specificerad industri.

Fabrikörer..........

/Landsbygd

/Städer

—

1 I

Ingenjörer, ritare, verkmästare

/Landsbygd

/Städer

155

2 !
3 !

Kontorspers.vid ind. o. hantverk

/Landsbygd

/städer

3 1

Övriga...........

/Landsbygd

/städer

195

6 !

Summa

{städer

373

örtipp II. Summa

{städer

2139

858

100

349

165

469

423

858

451

652

230

512

562

152

368

III. Handel och samfärdsel.

Handel...........

/Landsbygd

/Städer

809

158

Transportverksamhet . . . .

/Landsbygd

/Städer

519

227

103

100

52 !
44

Hotell- o. restaurantrörelse .

/Landsbygd

/Städer

Grupp III. Summa

/Landsbygd

/Städer

1388

339

132

114

145

260

109

102

129

114

IV. Allmän tjänst och fria
yrken .........

/Landsbygd

/Städer

362

. 14

18
17 i

Summa summarum

/Landsbygd

/städer

3965

2294

169

1144

353

1725

582

2598

786

1990

364

1437

1815

303

479

838

214

Summa

3 965

2 463

1497

2307

3384

2354

1511

2118

557

1052 |

49 7

värnpliktige, fördelade på yrkesgrupper, länsvis.

Kri- stian- stads län	Malmö- hus län	Hal- lands län	Göte!). och Bohus län	Älvs- borgs län	Skara- borgs län	Värm- lands län	Örebro län	Väst- man- lands län	Kop- par- bergs län	Gävle- borgs län	Yäster- norr- lands län	Jämt- lands län	Väster- bottens län	Norr-bot-tens !! län \|\|	Hela riket
	3		2	20	2	100	114	120	118	94			2		657
—		--	1	2	1	1	5	9	3	1	—	—	1	i	30
no	202	42	83	121	86	139	126	167	156	107	58	17	19	40	2 341
4	247	47	290	66	55	82	97 j	135	37	57	14	4	8	9	2301
109	106	43	272	no	101	58	79 i	20	33	23	31	14	5	12 jl	1585
—	12	7	32	5	7	4	12	15	—	9	—	—	—	3	184
3	13	_	10	5	6	_	15	—	2	5	5	2	—		75
	12	—	22	8	23	1	—	—		3	—	—	—		101
! 169	338	68	95	244	186	186	161	96	253	121	160	61	84	113J	3624
20	297	Öl	266	63	44	43	SO	57	22	51	30	1	25	7 \|	1919
1	l		1	1				1					_	i	5
	1	—	1												5
7	11	1	5	8	4	n	13	8	13	4	7	1	1	31	144
1 3	Öl	2	32	10	1	5	7	20	4	5	1	1	—	2	333
1	6	2	2	3	1	7	4	11	7	8	10	5	2	2	105
	33	2	20	4	3	3	3	12	4	4	—	—	1	1	139
47	90	11	38	41	29	47	58	54	49	32	61	17	19	20	911
2	60	6	139	16	12	7	13	13	4	20	7	—	1	1	573
1 56	108	14	46	53	34	65	75	74	69	44	78	23	22	25	1165
5	125	10	192	30	16	15	23	45	12	29	8	1	2	4	1050
772	1207	307	757	922	667	939	978	646	1034	718	1027	206	393	433	15 731
54	1066	180	1225	294	236	204	347	314	118	310	86	17	96	66	8440
56	82	36	58	49	46	90	54	37	84	58	61	33	27	17	1144
27	216	47	426	47	61	56	62	Öl	30	84	54	28	9	14	2450
103	154	28	209	128	114	113	98	39	120	105	134	42	40	84	2246
23	274	62	359	77	82	44	50	32	29	78	63	20	13	17	2121
2	14	2	1	3	4	O	2	—	7	2	1	1	—	—	57
2	12	3	20	1	9	4	2	6	2	2	—	; 3	1	—	151
1 161	250	66	268	180	164	205	154	76	211	165	196	76	67	101	3447
! 52	502	112	S05	125	152	104	114	89	61	164	117	51	23	31	4 722
41	88	12	28	40	29	51	16	24	41	27	31	17	9	24	733
7	136	20	96	24	22	21	25	18	13	19	20	13	4	8	1048
2116	3 001	1225	1925	2 637	2 528	2 747	i 2150	1560	2 573	i 1 995	2603	1184	1694	1390	45648
122	1 791	341	2178	464	446	359	510	456	212	521	239	92	137	no	! 14866
2238	\| 4 792	\| 1566	4103	3101	\| 2 974	3106	I 2 660	2 016	2 785	\| 2 516	2842	1276	1831	\| 1500 60514

7 50

Tab. VIII. De i september 1913 tjänstgörande värnpliktige, för -

Jordbruk med binäringar.

Industri och bergsbruk.

Födelseår.

^ 1888. 1889. 1890. I Sum''

Iso».! 1890. ma.

1 |

^ J 1888. 1889. j 1890. j Summa.

Stockholms stad .		4	18	13	28	13	76	175\| 512	534	676j 242	I] 2139
Stockholms	län.....	27	214	292	376	143	1052	84	232	243	306 93	958
j Uppsala	>.....	1 20	173	195	309	48	745	23	127	145	186! 33	514
1 Södermanlands	>.....	13	259	329	468	60	1 129	34	252	262	297 47	892
\| Östergötlands	».....	1 30	394	502	607	72	1605	51	369	349	451 i 89	j 1309
j Jönköpings	».....	19	305	368 460	67	1219	33	195	277	311\| 66	882
I Kronobergs	».....	'' 25	225	222 297	24	793	23	170	161	175 13	542
Kalmar	».....	36	259	322	435	63	1115	33	179	203	275 24	714
Gottlands	>.....	10	82	1191 108	22	341	6	33	45	42	15	141
Blekinge	>.....	28	72	87 178	32	397	44	112	100	170	35	461
I Kristianstads	>.....	31	209	333	482	96	1151	39	195	211	311	70	826
Malmöhns	>.....	26	240	432	614	231	1543	94	515	645	822	197	2 273
Hallands	1.....	30	191	278	316	54	869	28	116	172	128	43	487
Göteborgs o. Bohus	>.....	29	194	243	384	74	924	114	5091	620	643	96	1982
J Älvsborgs	>.....	49	404	437	578	48	1516	58	313j	381	401	63	1 216
\| Skaraborgs	>.....	24	381	498	667	134	1704	27	215	267	319	75	903
I Värmlands	>.....	38	388	507	599	50	1582	45	311		368	378	41	1143
j Örebro	5.....	14	197	300	415	100	1026	47	284		394	496	104 j	1325
Västmanlands	>.....	25	156	265	339	64	849	Öl	238		286	319	66	960
Kopparbergs	».....	52	349	366	498	42	1307	62	345		305	402	38	1152
Gävleborgs	>.....	38	220	377	448	30	1113	38	238		311	375	66 j	1028
Västernorrlands	».....	43	388	467	424	43	1365	84''	305		371	317	36	1 113
Jämtlands	>.....	41	230	277	320	28 j	896	21	74		53 i	64	11	223
Västerbottens	>.....	28	322	429	436	24	1239	17	131		187	143	11	489
Norrbottens	>.....	46	220	246	299	26	837	56	147		148!	134	14 i	499
	Hela riket !	726 6 000	7 904 10085 15881	2G393\|	1 287 0117		7 038\| 8141	1588	24171 1

delade på huvudgrupper av yrken och efter födelseår, länsvis.

Handel och samfärdsel.	Allmän tjänst och fria yrken.			S n m m	a.
	F	öde	1 s e å r.			F	öde	] s e	å r.			F	öde	1 s e å r.
Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Ef- ter 1890.	Sam- ma.	Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Ef- ter 1890.	Sum- ma.	Före 1888.	1888.	1889.	1890.	Efter 1890.	Summa.
P ~	1 -	i -	- k	—		i —	g	— e.
99	272	354	467	196	1 388	29	83	84	128	38	362	307	885	»85	1299	489	3965
15	73	87	157	51	383	10	16	16	20	8	70	136	535	638	859	295	2 463
4	32	28	36	26	126	25	27	23	33	4	112	72	359	391	564	in	1497
11	67	61	90	17	246	1	10	10	15	4	40	59	588	662	870	128	2 307
27	112	99	126	41	405	6	15	23	18	o O	65	114	890	973	1202	205	3 384
7	46	38	74	25	190	10	14	20	16	3	63	69	560	703	.861	161	2354
4	27	35	45	19	130	7	16	14	7	2	46	59	438	432	524	58	1511
12	34	66	106	25	243	8	14	10	12	2	46	so	486	601	828	114	2118
1	12	14	22	8	57	—	7	5	5	1	18	17	134	183	177	46	557
8	33	25	79	14	159	10	8	6	10	1	35	90	225	218	437	82	1052
7	33	46	79	48	213	5	14	15	9	5	48	82	451	605	881	219	2238
18	126	212	277	119	752	37	62	55	62	8	224	175	943	1344	1775	555	4 792
8	32	48	61	29	178	8	9	5	8	2	32	74	348	503	513	128	1566
48	197	260	471	97	1073	14	37	31	38	4	124	205	937	1154	1536	271	4103
13	68	85	113	26	305	12	24	16	11	1	64	132	809	919	1103	138	3101
9	74	76	in	46	316	9	9	14	13	6	51	69	679	855	1110	261	2974
12	77	99	101	20	309	5	25	18	22	2	72	100	.801	9!)2	1100	113	3106
4	76	63	80	45	268	6	4	15	10	6	41	71	561	772	1001	255	2 660
9	36	42	61	17	165	4	12	8	12	6	42	89	442	601	731	153	2 016
7	79	60	93	33	272	7	16	14	16	1	54	128	789	745	1 009	114	2 785
9	64	86\|	133	37	329	9	9	6	17	5	46	94	531	7S0	973	138	2 516;
23	83	84	104	19	313	10	11	15	12	3	Öl	160	787	937	857	101	2 842
3	30	39	43	12	127	2	9	11	5	3	30	67	343	380	432		1276
4	18	26	40	2	90	—	3	4	6	—	13	49	474	646	625	37	1831
14	29	36	37	16	132	4	7	13	3	5	32	120	403	443	473	61	1 500
876	1 739 2 069	3006	9S8 J	8169	238	461	451	508	123	1781	2627	14 398 17 462! 21 740 4 287	60 514

30—141286.

ENQUÉTE ANGÅENDE VÄRNPLIKTSTJÄNSTGÖRINGEN
BLAND FÖRESTÅNDARNA FÖR DE OFFENTLIGA ARBETSFÖRMEDLINGSANSTALTERNA
I RIKET,

VERKSTÄLLD AV ARBETSFÖRMEDLINGSINSPEKTÖREN, SOMMAREN 1912

Arbetsförmedlingsinspoktörens enquéte angående värnpliktstjänstgöringen

(sommaren

Arbetsförmedlings-

anstalten i:

I. I vad mån pläga arbetstagare till följd av värnpliktsövning förlora (d. v. s.
icke återfå förutvarande) anställning?

Huru inom olika yrken och olika arbetsföretag (t. ex. jordbrak, industri, statens
och kommuners företag, enskilda järnvägar o. s. v.)?

Huru inverkar i detta avseende beväringsrekrytskolan?

Hnru repetitionsövning?

Huru vid infanteriet och vid specialvapnen?

Stockholm ....

Arbetsförmedlingen i Stockholm har haft rika tillfällen att få den upp-fattningen bekräftad, att värnplikten verkligen utgör ett väsentligt hin-der för den unge mannen att bereda sig en tryggad existens.

Inom flera områden såsom jordbruket, olika industrier samt framför allt
inom de merkantila yrkena är det sålunda synnerligen vanligt, att de
unga männen till följd av värnplikten förlora sina platser. Permission
eller tjänstledighet för exercisens fullgörande förekommer högst sällan,
och då i regel endast på platser, som fordra mera kvalificerad arbets-kraft.

Lantarbetaren och industriarbetaren kunna ju visserligen, om konjunk-turerna äro någorlunda goda, snart nog få plats igen inom sitt förut-varande yrke, men ovissheten härutinnan och huru förhållandena på den
nya arbetsplatsen kunna gestalta sig, måste ovillkorligen hos dessa yng-lingar uppväcka en känsla av oro och missmod. Mera tröstlös är dock
situationen för merkantila arbetare. Ha sådana genom exercisens mellan-komst förlorat sina anställningar, beror det ofta rent av på en slump,
om de åter kunna erhålla sådan plats de förut innehaft. Inom de mer-kantila yrkena torde man också säkerligen påträffa det proportionsvis
största antalet sökande, vilkas arbetslöshet ursprungligen förorsakats av
värnplikten. Sådana finnas, som trots ideligt sökande i åratal fått gå
utan anställning. Detta beror naturligtvis till stor del också därpå att
den merkantila arbetsmarknaden alltjämt översvämmas av arbetskraft.

bland föreståndarna för de offentliga arbetsförinedlingsanstalterna i riket

1912).

II. I yad män pläga hinder möta för förmedling
av platser åt arbetare, som icke
fullgjort sina värnpliktsövningar?

Inom vilka yrken eller vid vilka arbetsföretag
gorå sig sådana hinder mera
märkbara?

Kommer härvid företrädesvis beväringsrekrytskolan
i betraktande eller brakar
enbart repetitionsövning bereda svårigheter? -

III. Yilka åtgärder anser Ni
kunna ifrågasättas för att
undanröja dylika hinder?!

IV.

Rörande det andra spörsmålet får arbetsförmedlingen
ofta bevittna, att arbetsgivare
i vissa fall högst ogärna
mottager arbetskraft, som icke fullgjort
värnplikten, åtminstone (som väl här
också åsyftas) när denna är omedelbart
förestående och det är fråga om platser
av mera fast natur. Detta gäller
speciellt jordbruksnäringen och det merkantila
området. Inom industrien däremot
synes man i allmänhet vara tämligen
likgiltig för om den arbetskraft,
som anställes, har exercisen omedelbart
förestående eller ej. Industrien ^ har
ju också merendels god tillgång på arbetskraft,
som är redo rycka in vid
förefallande behof.

Annorlunda är förhållandet inom jordbruket,
där det ofta är fråga om anställning
för helt år. Under höstarna uppstå
sålunda ofta stora svårigheter att
kunna uppbringa platser åt exempelvis
drängar, som, när våren kommer, skola
börja exercisen. Så äfven under vårtiden
vid utplacerandet av sådana lantarberare,
som följande höst skola genomgå
repetitionsövningar. Många för -

Här möter ett problem av
så svårlöst beskaffenhet,
att det torde vara ogörligt
att utan föregående j
grundlig utredning kunna j
framlägga förslag till åtgärder
mot här berörda!
missförhållanden.

Kanske något i föreliggande |
punkter kunde tagas i
övervägande:

1) Understöd av statsmedel
för viss tid åt sådana ar- j
hetare, som bevisligen gått!
förlustiga innehavda fasta
platser på grund av värn-!
plikten och ej genom den
offentliga arbetsförmed- j
lingen eller på annat sätt I
kunnat erhålla annat j
lämpligt arbete.

2) Värnplikten bör förläggas
till vintermånaderna, då ]
utsikterna till arbetsför-i
tjänst äro minst, eller ock
fullgöras i en följd utan i
avbrott.

Övriga uttalanden i
ämnet?

Arbetsförmedlings-

anstalten i:

I. I vad mån pläga arbetstagare till följd av värnpliktsövning förlora (d. y. g.
icke återfå förutvarande) anställning?

Huru inom olika yrken och olika arbetsföretag (t. ex. jordbruk, industri, statens
och kommuners företag, enskilda järnvägar o. s. v.)?

Huru inverkar i detta avseende beväringsrekrytskolan?

Huru repetitionsövning?

Huru vid infanteriet och vid specialvapnen?

Uppsala.....

Beväringsrekrytskolan: Jordbruhsarbeterna kunna i regel ej få fast an-ställning under det år beväringsrekrytskolan pågår. Undantag före-komma i de fall, då arbetsgivare göra ombyte eller upphöra med jord-bruk den 14 mars, i vilket fall tjänare anställas för tiden 1 novem-ber—14 mars. Dessa undantag äro relativt få. De arbetslösa söka
vanligen erhålla skogsarbete. — Inom byggnadsbranschen är förhållan-det liknande, i det att sommaren här är den egentliga arbetsäsongen.
Arbetare inom industri och handel torde i allmänhet ej återfå förut
innehavd plats.

II. I vad män pläga hinder möta för förmedling
av platser åt arbetare, som icke
fullgjort sina värnpliktsövningar?

Inom vilka yrken eller vid vilka arbetsföretag
göra sig sådana hinder mera
märkbara?

Kommer härvid företrädesvis beväringsrekrytskolan
i betraktande eller brukar
enbart repetitionsövning bereda svårigheter? -

III. Vilka åtgärder anser Ni
kunna ifrågasättas för att
undanröja dylika hinder?

IV. Övriga uttalanden i j
. ämnet?

medlingsförsök ha just på grund av
denna omständighet strandat.

Att inom de merkantila yrkena så många
platssökande i värnpliktsåren utestängas,
kan väl förklaras därav, att här
fordras en viss tid att sätta sig in i
göromälen och lära känna kundkretsen.

I allmänhet förorsakar beväringsrekrytskolan,
såsom tagande längsta tiden,
större rubbningar och obehag för vederbörande
än repetitionsövningarna.

j Hinder möta vid platsförmedlingen, dock
vålla repetitionsövningarna mindre

olägenheter än rekrytskolan. I lyckligare
fall erhåller arbetaren permisj
sion under repetitionsövningarna.

3) Lantarbetare, som fullgöra
värnplikten, böra, då
jordbruksarbetet är brådskande
— exempelvis vid
vår- och höstbruket, slåtter,
höbärgning etc. —
beviljas permission i så
stor utsträckning som
möjligt.

4) Lagbestämmelse, att arbetsgivare
under vissa förhållanden
är pliktig attj
för värnpliktens fullgö- j
rande permittera sina ar- j
betare och efter värnpliktstidens
slut återtaga j
dessa.

5) Upplysningsarbete till j
stärkande av fosterlands- j
känslan icke minst inom j
arbetsgivarekretsar, så att j
de få ögonen öppna för!
att det — att bereda sina j
arbetare ledighet för exer- j
cisens fullgörande — är I
en fosterländsk gärning [
så god som någon annan. |

Repetitionsövningarna böra
borttagas. De värnpliktiga
förläggas ett år i
garnison, med tjänsteårets
början den 1 november
och slut omkring den 15
oktober följande år.

Sedan de nya kasernerna j
blivit färdiga böra inga J
hinder möta att där förlägga
manskapet även vintertid.

8 6

Arbetsförmedlingsanstalten
i:

Eskilstuna .

! Norrköping. . .

Linköping . . . .

I. I vadi män pläga arbetstagare till följd av värnpliktsövning förlora (d. v. s.
icke återfå förutvarande) anställning?

Huru inom olika yrken och olika arbetsföretag (t. ex. jordbruk, industri, statens
och kommuners företag, enskilda järnvägar o. s. v.)?

Huru inverkar i detta avseende beväringsrekrytskolan?

Huru repetitionsövning?

Huru vid infanteriet och vid specialvapnen? * I

. Repetitionsövningarna: S vårigheten är störst för jordbruket, ty skörden skall
bärgas just den tid, da övningarna pågå. Repetitionsövningarna vid infanteriet
vålla största olägenheterna.

För industri och handel medföra dessa övningar mindre olägenheter
än rekrytskoian.

. Jordbruket: Rekrytskolan förorsakar större arbetslöshet än repetitionsövningarna;
dock är det svårt även för ynglingar, som haft sina repetitionsövningar
på hösten, att få passande platser, detta beroende därpå,
att övningarna äro förlagda till den brådaste skördetiden.

Industrien: Vid de större fabrikerna i Eskilstuna få i allmänhet de värnpliktiga
återkomma till sina förut innehavda platser.

. Under året hava 53 arbetssökande uppgivit sig hava förlorat sina anställningar
på grund av värnplikt. Därav: jordbruksarbetare 14, järnoch
metallarbetare 6, byggnadsarbetare 7, textilarbetare 7, butiksbiträden
och handelsarbetare 4, land- och vattentransport 7, andra 8. Det
verkliga antalet torde vara betydligt större. Jordbruksarbetarna
kunna knappast i någon större utsträckning sägas förlora sina anställningar,
enär numera en dräng sällan stannar flera år på samma plats.

I allmänhet slutar den, som under påföljande år skull fullgöra sin
värnplikt, sin tjänst på hösten förut. Efter övningarnas slut finns för
dem i allmänhet tillfälligt jordbruksarbete eller tillfälle att taga plats
från tjänsteårets början. Av handelsbitråden och handelsarbetare förlora
en avsevärd procent av sina platser. Arbetarna inom industri och
hantverk äro bättre ställda. Vid mindre goda konjunkturer förlora dock
rätt många textilarbetare sina platser och få en tid gå arbetslösa. För
säsong arbetare (byggnads-, grov- och stuveriarbetare) är förhållandet
ungefär detsamma som för jordbruksarbetare, så till vida, att de äro
mindre beroende av att få samma plats tillbaka, men de äro ogynnsammare
ställda efter övningarna på grund av att säsongen för dem
då är i det närmaste slut. Med avseende på förlust av plats inverkar
rekrytskolan i övervägande grad, repetitionsövningarna hava härvid
mindre betydelse. Det ovan sagda gäller kuvudsakligeu infanteriet.

I I vissa fall ha arbetstagare förlorat sin anställning. Vid järnvägen pläga
värnpliktiga återfå sina anställningar (enligt uppgift från härvarande

II. I vad mån pläga hinder möta för förmedling
av platser åt arbetare, som icke
fullgjort sina värnpliktsövningar?

Inom vilka yrken eller vid vilka arbetsföretag
göra sig sådana hinder mera
märkbara?

Kommer härvid företrädesvis beväringsrekrytskolan
i betraktande eller brukar
enbart repetitonsövning bereda svårigheter? -

III. Vilka åtgärder anser Ni
kunna ifrågasättas för att
undanröja dylika hinder?

IV. Övriga uttalanden i
ämnet?

Svårt att förmedla platser åt ynglingar,
som äro uti exercisåldern. Exercistiden
är nämligen förlagd till en årstid,
då lantbrukaren har mest bråttom.

Hinder förekomma i avsevärd mån för
dylik platsförmedling. Detta har huvudsakligen
gällt jordbruksarbetare.
Vid höstsäsongen kunna dessa svårligen
få fast anställning. Undantag förekomma,
då jordbrukare upphör med
sitt jordbruk den 14 mars nästföljande
år. Tillfällig anställning vid skogsarbete
eller dylikt sökes därför i allmänhet
under vintern; därför förekommer
under denna årstid ett ganska stort
antal s. k. lösarbetare. Det nu sagda
galleri främsta rummet de arbetare, som
skola genomgå rekrytskolan. Även repetitions
övning ärna åstadkomma emellertid
ofta svårigheter. De jordbruksarbetare,
som verkligen lyckas få fast
anställning efter första tjänstgöringens
slut, måste doek ofta, på grund av de
störande repetitionsövningarna. nöja sig
med förminskade löneförmåner.

Jordbruksarbetare, som hava att fullgöra
första årets övningar kunna icke er31—141286.

Det vore förmånligt för både
arbetsgivare och arbetstagare
inom jordbruket!
att repetitionsövningarna
framflyttades till senare
på hösten än nu är fallet.

Enda möjligheten att råda
bot på olägenheterna, åt- i
minstone vad jordbruks-1
arbetarna angår, är den, att)
förlägga värnpliktsövningarna
(även) till vintern.

Repetitionsövningarna böra I Vid förfrågan hos en regeförläggas
till vintern, då | mentschef på Malmslätt,

Arbetsförmedlingsanstalten
i:

Jönköping . . .

I. I vad mån pläga arbetssagare till följd av värnpliptsövning förlora (d. v. s.
icke återfå förutvarande) anställning?

Huru inom olika yrken och olika arbetsföretag v t. ex. jordbruk, industri, statens
och kommunerB företag, enskilda järnvägar o. s. v.)?

Huru inverkar i detta avseende beväringsrekrytskolan?

Huru repetitionsövning?

Huru vid infanteriet och vid specialvapnen?

trafikexpedition). Detsamma gäller industrien, där dock konjunkturerna
göra sig mera gällande. Inom handelsbranchen förlorar den värnpliktige
ofta sin plats. Efterfrågan efter arbetskraft till jordbruket är
obetydlig på hösten, sedan militärtjänstgöringen upphört. Ofta möta
svårighetar att erhålla tjänst på våren före repetitionsövningarna.

Rekrytskolan inverkar i regeln mera än repetitionsövningarna på förlust
av anställningen.

. Beväringsrekrytskolan: Arbetstagare vid jordbruk, hantverk, handelsoch
hotellrörelse återfå i regeln icke sina platser; motsatsen gäller
däremot om storindustrien. Kontorister och därmed jämställda kunna
ofta få anställa vikarier för sig under värnpliktstiden. Inom byggnadsfacken
kan i allmänhet arbetet ej återfås, vare sig efter rekrytmötet
eller repetitionsövningsrna. En trafikchef vid enskild järnväg
har meddelat: — — — att befattningsinnehavare, som fullgör sin värnplikt
vid lagstadgad ålder, alltid återtages i arbetet,
j Repetitionsövningarna förorsaka i allmänhet betydligt mindre svårigheter
för arbetets återfående efter resp. mötens slut.

Tiderna för infanteriets värnpliktsövningar anses ofördelaktigare än
specialvapnens.

II. I vad mån pläga hinder möta för förmedling
av platser åt arbetare, som icke,
fullgjort sina värnkliktsövningar?

Inom vilka yrken eller vid vilka arbetsföretag
göra sig sådana hinder mera
märkbara?

Kommer härvid företrädesvis beväringsrekrytskolan
i betraktande eller brukar
enbart repetitionsövning bereda svårigheter? -

III. Yilka åtgärder anser Ni
kunna ifrågasättas för att
undanröja dylika hinder?

IV. Övriga uttalanden i
ämnet?

hålla tjänst. Inom handelsbranschen
fordras i allmänhet, att sökanden skall
hava fullgjort sin värnplikt.

Rekrytskolan medför öfverallt större hinder
än repetitionsövningarna. Arbetsgivare
inom jordbruket önska erhålla
sådan arbetskraft, som ej har någon
militärövning att fullgöra under avtalstiden.

Jordbruket: Vid höstflyttningarna är det
så gott som omöjligt skaffa platser åt
drängar, som nästföljande år skola fullgöra
beväringsrekrytmöte vid infanteriet.
Dessa få sålunda ofta lämna sina
fasta platser 5 månader, innan mötet
tet börjar. Ladugårdsdrängar kunna
däremot rätt ofta få platser för vintern.
Dock händer, att drängar få
stanna kvar på sina platser till rekrytmötet
börjar, om än mot liten lön, ja
möjligen återkomma efter dess slut. —
Även fullgörandet av repetitiousmöte
under nästkommande år ställer sig
hindrande i vägen, då det gäller erhållandet
av fast plats. Detta förhållande
gäller i synnerhet å större herrgårdar
och mindre jordbruk. Trädgårdsdrängar
och -elever äro utsatta
för samma olägenheter som jordbruksarbetarne,
åtminstone vad rekrytmötena
angår, men förmodligen bättre

arbetstillgången i regel är
mindre god.

Det vore önskvärt att värnpliktig,
som fullgör första
årets värnplikt och önskar
fast anställning inom jordbruket,
mot uppvisande av
anvisningskort från den
offentliga arbetsförmedlingen
om möjligt finge
ledighet att kunna besöka
den anvisade arbetsgivaren
i och för träffande av
avtal om anställning.

Med hänsyn till jordbruket
vore det måhända lämpligt,
om beväringsrekrytmötet
vid infanteriet började
den 1 november och
slutade den 1 juli, samt
att repetitionsövningarna,
såsom nu, förlädes så nära
höstflyttningarna som möjligt.
Ettdera av repetitionsmötena
borde förläggas
till vinterhalvåret.

huruvida icke värnpliktig,
inskriven vid arbetsförmedlingen,
skulle kunna
erhålla permission för
att träffa avtal med arbetsgivare,
kunde detta
icke beviljas.

Därigenom att många drängar
mista sina fasta platser,
måste de söka skogseld
annat tillfälligt arbete.
Det händer därvid
lätt att de få smak för
dylikt tillfälligt arbete och
det därmed förenade fria
livet, så att de sedermera
ej på allvar söka erhålla
fast anställning. Härav
följer, att den redan alltför
stora kontingenten av
lösa icke yrkesvana ar-!
betare än ytterligare ökas |
med ty åtföljande arbets- J
löshet, särskilt om vintrarna,
beroende på att de !
flesta yrken äro sommar- j
säsongyrken.

A rbetsförmedlingsanstalten
i:

Västervik . . .

I. I vad män pläga arbetstagare till följd av värnpliktsövning förlora (d. v. s.
icke återfå förutvarande) anställning?

Huru inom olika yrken och olika arbetsföretag (t. ex. jordbruk, industri, statens
och kommuners företag, enskilda järnvägar o. s. v.)?

Huru inverkar i detta avseende beväringsrekrytskolan?

Huru repetitionsövning?

Huru vid infanteriet och vid special vapnen?

. Beväringsrekrytskolan: Platsen förloras i regel vid jordbruk, industri

enskilda företag, däremot återfår fast anställd personal i statens, kommuners
och enskilda järnvägars tjänst i allmänhet sina platser. Av
arbetsgivare omtyckt personal förlorar sällan sin plats för repetitionsövningarnas
skull.

11 8

! II. I vad mån pläga hinder möta för förmed-ling av platser åt arbetare, som icke
fullgjort sina värnpliktsövningar?

Inom vilka yrken eller vid vilka arbets-loretag göra sig sådana hinder mera
märkbara?

Kommer härvid företrädesvis bevärings-rekrytskolan i betraktande eller brokar
enbart repetitionsövning bereda svårig-heter?

III. Vilka åtgärder anser Ni
kunna ifrågasättas för att
undanröja dylika binder?

IV. Övriga uttalanden i
ämnet?

ställda med avseende på repetitionsöv-ningarna.

Industri- och hantverks arbetare kunna,
om de än förlora sitt arbete, vanligen
fortsätta detta ända till inrycknings-dagen. Vid storindustrien återfås ar-betet i allmänhet, inom småindustrien
och hantverket mera undantagsvis. Inom
yrken, där säsongen infaller under ti-den för vapenövningarna, återfås arbe-tet i regel först nästa säsong.

Svårigheten är större, då det gäller re-krytskolan än vid repetitionsövningarna.
Denna svårighet är lika inom alla yr-ken, där fast anställning står att på-räkna.

Jordbruksarbetare taga i regeln ej tjänst
det år, rekrytmötet skall fullgöras, utan
söka skaffa sig tillfälligt arbete för
vintern.

I. Hela värnpliktstjänsten
borde utgöras i en följd,
eller ock övningarna för-läggas till vinterhalvåret,
då arbetstillgången är
minst.

II. Värnpliktige, som ämna
söka plats vid övnings-tidens slut, borde redan
före inryckningen anmäla
sig hos vederbörande ar-betsförmedlingsanstal t,
som då under deras borto-varo kunde underhandla
om plats. Önskligt vore
i så fall, att ett upprop
utginge från arbetsför-medlingsinspektören an-gående denna sak. Upp-ropet kunde lämpligen ut-delas vid mönstringarna,
genom anslag å offentliga
platser eller genom annon-sering.

8 12

Arbetsförmedlings-anstalten i:	I. I vad män pläga arbetstagare till följd av värnpliktsövning förlora (d. v. s. icke återfå, förutvarande) anställning? Huru inom olika yrken och olika arbetsföretag (t. ex. jordbruk, industri, statens och kommuners företag, enskilda järnvägar o. s. v.)? Huru inverkar i detta avseende beväringsrekrytskolan? Huru repetitionsövning? Huru vid infanteriet och vid specialvapnen?
Kalmar......	Rekrytskolan vållar största svårigheten för återfående av plats. Sköt-samma och omtyckta arbetare återfå dock ofta sina platser. Olägen-heterna tyckas vara mindre för jordbruksarbetaren än för andra arbe-tare, enär bristen på lantarbetare är mycket stor i detta län. För industriarbetaren är i allmänhet arbetstillgången stängd efter mötenas slut på hösteu, så att han i allmänhet får gå arbetslös under den föl-jande vintern.
Karlskrona ....	Arbetstagarna förlora i regeln sina platser vid rekrytskolans början, med undantag för vissa fasta anställningar t. ex. i statens tjänst. Repe-tition sövning ärna inverka mindre på förlorandet av innehavd plats. Tiden för repetitionsövnjngarna anses synnerligen olämplig för jord-bruket.
Kristianstad . . .	Största svårigheten drabbar jordbruksarbetaren. De kunna i allmänhet ej få fast anställning under exercisåren. Under de senare åren hava dessa arbetare ofta fått gå i månader efter övningstidens slut utan plats. Även för industriarbetaren har det varit svårt att erhålla sin gamla plats tillbaka eller att få ny sådan; detta har dock varit mest be-roende på de sista årens dåliga konjunkturer. Vid statens och kom-munernas företag fås i allmänhet platsen åter. Beträffande rekryt-skolan och repetitionsövningarna ställer sig förhållandet ungefär ena-handa, isynnerhet gäller detta infanteriet. Värnpliktig anställd vid spe-cialvapnen har lättare att få arbete, enär dels en god del av sommaren återstår efter fullbordad övning, dels vakanser uppstå genom äldre års-klassers inryckning till repetitionsövningarna på hösten.

13 8

II. I vad män pläga hinder möta för förmed-ling av platser ät arbetare, som icke
fullgjort sina värnpliktsövningar?

Inom vilka yrken eller vid vilka arbets-företag göra sig sådana hinder mera
märkbara?

Kommer härvid företrädesvis bevärings-rekrytskolan i betraktande eller brukar
enbart repetitionsövning bereda svårig-heter?

III. Vilka åtgärder anser Ni
kunna ifrågasättas för att
undanröja dylika hinder?

IV. Övriga uttalanden i i
ämnet?

Man vill i allmänhet ej städsla drängar,
som skola fullgöra värnplikten, men de
kunna lätt erhålla annat tillfälligt arbete.

Det vore lämpligt, att re-krytutbildningen i huvud-sak kunde ske under vin-tern, eller åtminstone att
de, som arbeta inom som-marsäsongyrkena, kunde
få sin tjänstgöring förlagd
till vintertiden. Härav
skulle såväl näringslivet
som den enskilde hava
fördel. Ändring bör ske
i nuvarande övningstid.

Största orsaken till den för-1
svarsolust, som råder1
bland arbetarehefolknin- j
gen förorsakas mindre av
själva övningarna, utan j
fastmer på de ekonomiska
bekymmer, som drabba så
många i samband med
värnplikten på grund av
övningstidens nuvarande
förläggning.

Mycket svårt att förmedla platser åt ar-betare i värnpliktsåren, särskilt inom
jordbruket. Även repetitionsövningarna
spela härvid en mycket stor roll. Un-der exercisåren få de flesta åtnöja sig
med tillfälligt arbete. Nästan varje
anmäld ledig plats hos arbetsgivare be-ledsagas av tilllägget »exercisfri» eller
»absolut ingen i exercisåldern».

Privata arbetsgivare fordra i allmänhet, att
arbetaren för erhållande av varaktig
plats skall hava fullgjort hela sin värn-plikt. Detsamma gäller årsplatser till
jordbruket, så vida arbetstagaren ej är
så ung, att någon militärtjänst ej kan
ifrågakomma under tjänsteåret.

Övningarna borde fullgöras
under ett år i en följd,
med inryckning på våren
t. ex. den 1 april eller
1 maj; de värnpliktiga,
som dåhemförlovats, kunde
i så fall övertaga de in-ryckandes platser, vilket
vore till gagn för både
arbetsgivare och arbets-tagare. För den värn-pliktige bleve härigenom
ej tre är förspillda, som nu
är fallet, utan endast ett.

Det tillfälliga arbetet under
exercisåren inverkar myc-ket menligt på personer-nas existens och karaktär.
De förlora i många fall
lusten för stadigvarande
sysselsättning och bli för
längre tider s. k. lösa ar-betare, d. v. s. icke yrkes-kunniga arbetare.

Arbetsförmedlings-an stalten i:	I. I vad män pläga arbetstagare till följd av värnpliktsövning förlora (d. v. s. icke återfå förntvarande) anställning? Huru inom olika yrken och olika arbetsföretag (t. ex. jordbruk, industri, statens och kommuners företag, enskilda järnvägar o. s. v.)? Huru inverkar i detta avseende beväringsrekrytskolan ? Huru repetitionsövning ? Huru vid infanteriet och vid specialvapnen?
i Malmö......	I regeln förlorar värnpliktig sin anställning. Särskilt gäller detta kontors-och handelsbranschen. Industri- ocli hantverksarbetarna få vanligen räkna med arbetslöshet efter första övningstidens slut. Efterfrågan på arbetskraft börjar först på våren.
Lund.......	För yrkesarbetare förekomma inga större svårigheter att erhålla arbete efter fullgjord värnplikt. Inom det merkantila området äro svårig-heterna större än för yrkesarbetarna. De, som tilldelas regementen, där värnplikten får fullgöras i en följd, äro lyckligast lottade.
Landskrona....	Industri- och hantverksarbetare förlora i regeln icke sin arbetsanställning vare sig på grund av tjänstgöring vid beväringsrekrytskolan eller repe-titionsövningarna. Förlust av plats är däremot nästan undantagslöst fallet inom jordbruket. Jordbruksarbetarna hava därefter svårt att er-hålla fast anställning, förr än efter repetitionsövningarnas slut.

15 8

II.

I vad män pläga hinder möta för förmedling
av platser åt arbetare, som icke
fullgjort sina värnpliktsövningar?

Inom vilka yrken eller vid vilka arbetsföretag
göra sig sådana hinder mera
märkbara?

Kommer härvid företrädesvis beväringsrekrytskolan
i betraktande eller brukar
enbart repotitionsövning bereda svårigheter? -

III.

Vilka åtgärder anser Ni
kunna ifrågasättas för att
undanröja dylika hinder?

Övriga uttalanden
ämnet?

Inom jordbruket erhåller arbetstagare i
värnpliktsåldern ej gärna fast anställning.
Detta gäller även repetitionsövningarna.
Vid de till Malmö gränsande
eller anslutna bibanorna kan anställning
vinnas och bibehållas under
! värnpliktstiden, samt beviljas tjänstledighet
för repetitionsövningarna; ordinarie
anställning ernås dock ej, förr än
j efter värnpliktens fullgörande. Samma
är förhållandet vid statens och kommunernas
verk.

Hela värnplikten bör fullgöras
i eu följd. In- och
utryckningstiderna böra
ordnas med hänsyn till
landets olika näringsgrenar.
Staten och kommunerna
böra anställa personal
utan hänsyn till värnpliktsåldern.
Ett konsekvent
utnyttjande av den
offentliga arbetsförmedlingen
vid så väl in- som
utryckningstiderna bör äga
rum.

Därigenom att arbetaren ej
kan erhålla fast anställning
under värnpliktstiden,
övergår han lätt till
den stora gruppen av s. k.
lösa arbetare. Härtill äro
repetitionsövningarna säkerligen
den mest bidragande
orsaken.

Under värnpliktsåren kunna icke drängar
anställas i fast tjänst. Sedan den fasta
anställningen upphört den 24 oktober
hösten före rekrytskolan, inträder arbetslöshet
hela vintern, tills inryckningen
till första tjänstgöringen sker. Även
på vintrarna före repetitionsövningarna
finnes det gott om dylika arbetslösa. En
del av dessa söka anställning som hantlangare
inom byggnadsindustrien. De,
som stanna inom jordbruket, bliva daglönsarbetare.

Med nuvarande övningstid
kunna alla dessa sociala
olägenheter icke undanrödjas.

Jordbrukarna påstå, att värnplikten
utgör vändpunkten,
vid vilken jordbruksarbetarna
tillföres industrien
eller daglönaregruppen.
För att undvika
arbetslöshet låta en del, j
så väl yrkes- som jordbruksarbetare,
värva sig i
något år innan värnpliktsåldern.
Att skaffa f. d.
militärer plats är emellertid
mycket svårt icke
minst därför, att kapitulationstiden
alltid utgår
den 1 november, då arbetstillgången
minskas.

Jordbruksarbetare måste under värnpliktstiden
söka sin utkomst som tillfälliga
daglönare.

Repetitionsövningarna borde
förläggas till tid på året,
som vore för jordbruket
mindre brådskande.

Jordbruksarbetare, som en
gång blivit tillfällig daglönare,
tager därefter ej i
gärna tjänst som tjänstehjon.
Till manliga tjäuste -

32—141288.

8 16


Arbetsförmedlings- anstalten i:	I. I vad mån pläga arbetstagare till följd av värnpliktsövning förlora (d. v. s. icke återfå förutvarande) anställning? Huru inom olika yrken och olika arbetsföretag (t. ex. jordbruk, industri, statens och kommuners företag, enskilda järnvägar o. s. v.)? Huru inverkar i detta avseende beväringsrekrytskolan? Huru repetitionsövning? Huru vid infanteriet och vid special vapnen?
Hälsingborg . . .	Instämmer i uttalandet från arbetsförm edil ngsanstal ten i Malmö.
Ystad.......	Beväringsskolan så väl som repetitionsövningarna vålla alltid något avbräck, dock yppa sig endast i fråga om drängar vid jordbruk och inom handels-yrket några större svårigheter att återfå förutvarande anställningar. Exempel finnas på att bokhållare och kontorister fått gå utan plats ett helt år efter genomgången rekrytskola.
Eslöv.......	Värnpliktig förlorar icke sällan fast anställning. Detta inträffar mycket ofta inom handelsbranschen.
Skurup......	Platserna inom jordbruket förloras nästan utan undantag så väl genom rekrytskolan som genom repetitionsövningarna.

Halmstad.....

Personer, som erhållit fastare anställning inom handel och industri, vid
kommunernas arbeten, i statens och enskilda järnvägars tjänst, återfå
i regel sina gamla platser.

17 8

II. I vad mån pläga hinder möta för förmed-ling av platser åt arbetare, som icke fullgjort sina värnpliktsövningar? Inom vilka yrken eller vid vilka arbets-företag göra sig sådana hinder mera märkbara? Kommer härvid företrädesvis bevärings-rekrytskolan i betraktande eller brukar enbart repetitionsövning bereda svårig-heter.	III. Vilka åtgärder anser Ni kunna ifrågasättas för att undanröja dylika hinder?	IV. Övriga uttalanden i j ämnet?
		hjon kan därför knappast erhållas andra än pojkar och gubbar.
Det är nästan omöjligt att anskaffa fast plats åt jordbruksdrängar, som hava att fullgöra repetitionsövningar under tjänståret. Yrkesmän hava däremot föga olägenhet av repetitionsövningarna.	Repetitionsövningarna böra förläggas till vintern, då arbetstillgången alltid är mycket mindre.
Isynnerhet repetitionsövningarna utgöra ett nästan absolut hinder för städsel av jordbruksdrängar.	Värnpliktsövningarna borde fullgöras i en följd eller ock repetitionsövningarna förläggas till vinter- eller högsommarmånaderna.	Jordbruksdrängarna i 22— 24 års åldern söka sig vanligen plats i städerna eller emigrera. Lantbru-karne få därför nöja sig med drängpojkar om 15 —18 år eller med dag-lönsarbetare.
j Det är nästan omöjligt att anskaffa platser inom jordbruket åt ynglingar i värn-pliktsåldern.	Repetitionsövningarna så väl vid infanteriet som vid specialvapnen böra för-läggas till vintern, decem-ber—mars.	Då en av den offentliga ar- j betsförmedlingens vikti-gaste samhällsuppgifter är j att till jordbruket åter-börda sådana arbetssö-kande, som tidigare ägnat sig däråt, vore det syn- i nerligen behj ärtans värt att vidtaga sådana ändringar i övningstiden, att denna ej som nu utgjorde ett hinder därför.
Repetitionsövningarna utgöra ett nästan absolut hinder vid städsel av drängar.	---	—

8 18

Arbetsförmedlings-

anstalten i:

I. I vad män pläga arbetstagare till följd av värnpliktsövning förlora (d. v. s.
icke återfå förutvarande) anställning?

Huru inom olika yrken och olika arbetsföretag (t. ex. jordbruk, industri, statens
och kommuners företag, enskilda järnvägar o. s. v.)?

Huru inverkar i detta avseende beväringsrekrytskolan?

Huru repetitionsövning?

Huru vid infanteriet och vid specialvapnen ?

Göteborg.....

Har en arbetare efter rekrytskolans genomgående fått anställning och visat
sig skötsam och duglig, återfår han vanligen platsen efter repetitions-övningarna. Vid kommunala inrättningar och enskilda järnvägar an-ställes dock ytterst sällan någon förr än efter fullgjord värnplikt. För
en stor massa arbetare är det svårt att erhålla ordnad och lönande an-ställning under exercistiden.


Uddevalla ....	Värnpliktiga, som icke äro jordbruksarbetare, förlora på denna ort i regel icke sina platser vare sig genom rekrytskolan ellet repetitionsövningarna, vid infanteriet eller specialvapnen. — Jordbruksarbetare, som skall tjänstgöra vid rekrytskola, förlorar sin plats; så däremot icke den, som skall fullgöra repetitionsövningarna.
Karlstad.....	Arbetstagare förlora i regeln sin anställning inom alla yrken, då de ge-nomgå rekrytskolan. Repetitionsövningarna verka mindre störande.

19 3

II. I vad män pläga hinder möta för förmedling
av platser ät arbetare, som icke
fullgjort sina värnpliktsövningar?

Inom vilka yrken eller vid vilka arbetsföretag
göra sig sådana hinder mera
märkbara?

Kommer härvid företrädesvis beväringsrekrytskolan
i betraktande eller brukar
enbart repetitionsövning bereda svårigheter? -

Det är nästan omöjligt att placera en
yngling i värnpliktsåldern vid jordbruket.
Nästan detsamma är förhållandes
inom handels- och sjöfartsnäringarna.
Detsamma gäller, ehuru i mindre
grad, om hantverksyrkena. Inom industrien
spelar i samma avseende värn|
plikten föga roll. Det ovan sagda gälj
ler isynnerhet beväringsrekrytskolan.

III. Vilka åtgärder aEser Ni
kunna ifrågasättas för att
undanröja dylika hinder?

Hela värnplikten borde fullgöras
i en följd. Ännu
bättre vore dock, om värnplikten
finge fullgöras
under vintermånaderna
oktober—mars under 2
på varandra följande år. j
Under denna tid råder
som bekant arbetslöshet j
inom de flesta yrken. Som
det nu är, kastas i oktober
de hemförlofvade j
årsklasserna ut på arbetsmarknaden
vid en tidpunkt,
då arbetstillgången
alltjämt minskas. Förlädes
övningarna till den j
kalla årstiden, skulle myc- i
ket nöd och elände und-j
gås och den värnpliktiga
ungdomens arbetskraft.
skulle ställas till sam- j
hällets förfogande på ti- j
der, då den är som mest \
behövlig och eftersökt.

Övriga uttalanden i
ämnet?

Olägenheter hava endast försports beträffande
jordbruksarbetare, enär arbetsgifvarna
i regel önska exercisfria drängar.
Här anställas dock jordbruksarbetare
oftast för månad och dag.

Omöjligt att placera jordbruksarbetare,
som skola fullgöra rekrytskolan. Repetitionsövningarna
bereda mindre svårigheter.

Alla militära övningar böra
förläggas till tiden den 1
november—30 april.

Arbetsförmedlings- anstalten i:	I. I vad mån plåga arbetstagare till följd av värnpliktsövning förlora (d. v. s. icke återfå förutvarande) anställning? Huru inom olika yrken och olika arbetsföretag (t. ex. jordbruk, industri, statens och kommuners företag, enskilda järnvägar o. s. v.)? Huru inverkar i detta avseende beväringsrekrytskolan? Huru repetitionsövning ? Huru vid infanteriet och vid special vapnen?
Örebro ......	Arbetstagare förlora på denna ort sällan sina platser.
Västerås..... ■	Vid mindre verkstäder förlora ibland arbetarna sina platser på grund av värnplikt. Vid större industriella etablissement återfår kontorsperso-nalen och i regeln även arbetarna sina förut innehavda platser.
Falun.......	Mera sällan.
Gävle.......	Lika med Falun.
Sundsvall.....	Lika med Falun.

II. I vall mån plåga hinder möta för förmed-ling av platser åt arbetare, som icke fullgjort sina värnplikt sfi vning ar ? Inom vilka yrken eller vid vilka arbets-företag göra sig sådana hinder mera märkbara? Kommer härvid företrädesvis bevärings-rekrytskolan i betraktande eller brukar enbart repetitionsövning bereda svårig-heter?	III. Vilka åtgärder anser Ni kunna ifrågasättas för att undanröja dylika hinder?	IV. Övriga uttalanden i ämnet ?
Repetitionsövningarna hava ibland visat sig hinderliga vid förmedling av arbete åt jordbruksdrängar och handelsbiträ-den, inskrivna vid infanteriet eller trängen.	Beväriugsrekrytskolan borde för alla vapenslag förläg-gas till vintermånaderna och repetitionsövningarna till tiden efter skördens inbärgande. (Oktober.)
Härvidlag spelar värnpliktsfrågan mindre roll, då det gäller indust.ien, där om-sättningen bland de yngre arbetarne i allmänhet är rätt stor. Däremot är det nästan omöjligt att skaffa jordbruks-arbetare fast anställning under värn-pliktsåren, gällande detta så väl rekryt-skolan som repetitionsövningarna. Jord-bruksarbetare i värnpliktsåldern erhålla emellertid lätt nog tillfällig anställning.	Repetitionsövningarna böra antingen helt och hållet borttagas eller ock för-läggas så sent på året, att skördearbetet i regel är avslutat.	De jordbruksarbetare, som under värnpliktstiden måste åtaga sig tillfälligt arbete, komma därvid ofta under ett i moraliskt av-seende mycket skadligt inflytande från arbetskam-raternas sida. De för-lora ofta lusten för var-aktigt arbete och komma så att rekrytera den stora skaran av lösa arbetare, för så vitt de ej förfalla till rena lösdrivare.
I Se under fråga I. 1	Skötsamma arbetare borde vara lagligen skyddade mot förlust av anställning genom värnpliktens full-görande.
Uti vissa fall uppsättes som villkor för anställning, att sökanden skall vara exercisfri, så t. ex. för kontors- och butikspersonal, hotellvaktmästare. Jord-brukare städsla ej drängar, som hava att under året fullgöra rekrytskola. Däremot fästes mindre avseende vid repetitionsövning. Det möter svårigheter att förmedla plat-ser åt män i värnpliktsåren, särskilt inom jordbruket.	Rekrytskolans förläggning till vintermånaderna.