YTTRANDEN ÅT DEN JÄMLIKT KUNGL. MAJ:TS BESLUT
DEN 1 DECEMBER 1911 TILLSATTA

FJÄRDE FÖRSVARSBEREDNINGEN

JÄMTE VISSA UTREDNINGAR, VERKSTÄLLDA PÅ
FÖRANSTALTANDE AV NÄMNDA BEREDNING

STOCKHOLM

KUNQZ.. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT !i SÖNER

1914

[141286]

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

1. Fjärde försvarsberedningens av beredningarna preliminärt godkända
förslag rörande övningstiden vid arméns samtliga specialvapen samt flottan och
kustartilleriet.

2. Fjärde försvarsberedningens av beredningarna, med viss ändring, preliminärt
godkända förslag rörande säkerhetsbesättningar i Boden, Vaxholm-OscarFredriksborg
och Karlskrona.

3. Tabeller, utvisande tjänstgöringstidens fördelning vid de vapenföra
värnpliktigas utbildning under beväringsrekrytskola och regementsövningar vid
samtliga infanteriregementen år 1912.

4. Plan över övningarnas bedrivande vid ett infanterikompani under en
beväringsrekrytskola.

»

5. Kartor över snötäckets tjocklek i olika orter av Sverige under åren
1908-1913.

6. Utredning om den svenska arbetsmarknaden av aktuarien i socialstyrelsen
O. Järte.

7. Inom Socialstyrelsan verkställd statistisk utredning rörande de värnpliktigas
yrkesfördelning.

8. Enquéte angående värnpliktstjänstgöringen bland föreståndarna för de
offentliga arbetsförmedlingsanstalterna i riket, verkställd av arbetsförmedlingsinspektören
sommaren 1912.

Anm. De under 1 och 2 omnämnda förslag, såväl fjärde försvarsberedningens
som beredningarnas i plenum, äro endast preliminära.

IV

Förslaget under 1 godkändes preliminärt vid plenisammanträden den 20, 21
och 26 november 1913.

Förslaget under 2 godkändes preliminärt vid plenisammanträde den 10 januari
1914 med den ändring, att utbildningstiden för de värnpliktiga vid Norrbottens
regemente skulle vara densamma som för infanteriet i allmänhet samt
fördelas såsom det ur övnings- och säkerhetsbesättningssynpunkt befunnes lämpligast.

I

P. M.

FRÅN

FJÄRDE FÖESVARSBEREDNINGEN

ANGÅENDE

ÖVNINGSTIDEN VID ARMÉNS SPECIALVAPEN

SAMT

FLOTTAN OCH KUSTARTILLERIET

'' ;

Kavalleriet.

5 I

I det inom generalstaben år 1900 utarbetade förslaget till ny härordning
anföres beträffande kavalleriet bland annat följande:

»För att kunna fylla de stora och maktpåliggande uppgifter, som
tillkomma kavalleriet under krig, ävensom för att kunna på ett nöjaktigt
sätt bestrida fredstjänsten (remontdressyren m. in.), måste detta truppslag,
enär de värnpliktiges sammanlagda utbildning utgör blott ett år, hava,
förutom erforderligt underbefäl av manskapet, en särskild styrka av fast
anställda menige (volontärer) ej blott avsedd för underbefälskaderns rekrytering,
utan ock för att tillgodose de anspråk, som den kavalleristiska utbildningen
särskilt framställer. För beräknandet av såväl den fast anställda
meniga personalens som värnpliktskontingentens styrka äro huvudsakligen
två synpunkter bestämmande: den ena, att den mobiliserade fält-(linje-)
skvadronens krigsduglighet varder tillfredsställande, den andra, att fredsutbildningen
och fredstjänstgöringen kunna ordnas på ett ändamålsenligt
sätt.

Ju större den fast anställda styrkan är — under förutsättning att
densamma kan hållas fulltalig och rekryteras med gott folk —, dess bättre
och dugligare bliver kavalleriet. Men då frågan är att bygga härordningen
i möjligaste mån på den allmänna värnpliktens grund samt att följaktligen,
så långt sig göra låter, taga den personliga krigstjänstskyldigheten
i anspråk vid kavalleriets organisation, gäller det att undersöka, med vilken
minimistyrka av fast anställda meniga volontärer man kan nöja sig, för
att ovannämnda båda krav må bliva behörigen tillgodosedda.

Med betraktande av nyssnämnda fordringar på en tillfredsställande
sammansättning av den mobiliserade fält-(linje-)skvadronen och på ett
ändamålsenligt ordnande av fredstjänstgöringen hava anställda beräkningar
givit till resultat, att varje skvadron bör i fredstid räkna, förutom erforderliga
beställningsmän, 39 meniga volontärer. Detta antal, som torde erfordra
en årlig rekrytering av 13—15 man, medgiver så pass stora underbefäls-(korpral-
och underofficers-)skolor, att ersättningen av underbefäl
synes betryggad, varjämte remontdressyren kan på ett tillfredsställande

satt ombesörjas. Därtill erhåller man ett överskott på varje skvadron, tillräckligt
stort för att kunna sköta de hästar, som ställas i depot vid skvadronen
eller regementet.

Värnpliktskontingenten vid varje skvadron är beräknad till 30. Under
förutsättning att denna kontingent i samband med (omedelbart efter) undergången
rekrytutbildning även fullgör regementsövning, samt att 4. årsklassen
inkallas till samtidigt pågående repetitionsövning, skulle skvadronen
under repetitions(regements-)övningarna komma att uppgå till en styrka
av i runt tal 100 menige, tillräckligt stor för att på ett nöjaktigt sätt kunna
bedriva nämnda viktiga övningar. Fält-(linje-)skvadronen kommer att jämte
underbefälet utgöra, i runt tal, 130 man. Visserligen skulle ej något
hinder möta att mobilisera större antal stridande personal på varje skvadron,
men det är ej blott tillgången på personal, utan även och i lika hög
grad tillgången på fullt användbara ridhästar, som bestämmer skvadronens
sammansättning på fältfot. Tager man behörig hänsyn till denna senare
tillgång, kan skvadronens stridande styrka (befäl och menige) svårligen
komma att överstiga 135. Denna styrka är emellertid ej större, än att
skvadronen fortfarande kan ändamålsenligen vara indelad uti tre troppar,
och med bibehållande av tre-troppars-indelningen vinnes fördelen att ej
behöva göra någon ingripande ändring uti grunderna för kavalleriets
exercis och manöver.

Vid de beräkningar, som anställts för att utreda fält-(linje-)skvadronens
ändamålsenliga sammansättning, har det befunnits lämpligt, att fält(linje-)skvadronerna
komma, att mobilisera med endast tre årsklasser av värnpliktige,
allt efter tidpunkten för mobiliseringen med 2., 3., 4. och 5. Då
det nyss nämndes, att tillgången på personal (värnpliktig personal) skulle
kunna möjliggöra uppsättandet av eu större personalstyrka å varje skvadron
vid mobilisering, skulle ju kunna ifrågasättas, att i motsvarande grad
minska årskontingenten av värnpliktiga. Men därmed skulle följa olägenheten
av att minska skvadronens fredsstyrka och av att ställa flera hästar
uti depot eller annorledes omhändertaga desamma. Organisationen i sin
helhet skulle lida därav. Förhållandet mellan volontärer och värnpliktige
är just avvägt med hänsyn till att med minsta möjliga kostnad erhålla ett
dugligt och livskraftigt kavalleri samt kan icke utan avsevärd olägenhet
rubbas vare sig i sådan riktning, att volontärernas styrka skulle minskas,
att den årliga värnpliktskontingenten skulle — med bibehållande av den
ovan föreslagna styrkan av den fast anställda meniga personalen — i anseende
till storleken nedsättas.

Med ifrågavarande antal ridhästar, 120 för varje skvadron, kunna
ej alla, med undantag av tiden för repetitions-(regements-)övningarna, tagas

i anspråk omedelbart för den dagliga tjänstens behov. Under större delen
av året kommer sålunda ett visst antal hästar — beräknat för varje skvadron
till 24, sedan skvadronschefen behållit en mindre reserv om t. ex. 6
hästar för att kunna i händelse av sjukdomsfall o. d. bland de i den ordinarie
tjänstgöringen varande hästarna verkställa utbyte — att icke hållas
uti tjänstgöring.» ______

Såsom av ovanstående framgår sammanhänger frågan om kavalleriets
övningstid nära med kavalleriets organisation.

Antalet volontärer vid kavalleriet utgör enligt stat, officers- och
musikvolontärer samt beställningsmän frånräknade, 2,750.

Antalet värnpliktiga, som årligen tilldelas kavalleriet utgör omkring

1,500.

I enlighet med det sagda har en kavalleriskvadron i fredstid meniga
volontärer till ett antal av 39 samt tilldelas värnpliktiga till ett antal
av omkring 30, vilken siffra dock före och under tjänstgöringen reduceras
med 8 å 10 %. Det antal hästar av skvadronens 120, som under fredstid,
med undantag av tiden för repetitionsövningarna, »stå i depå» utgör
alltså — sedan behovet av dylika för underbefäl, beställningsmän, officersoch
musikvolontärer fyllts samt avdrag skett för otjänstbara med sammanlagt
omkring 30 — omkring 24 per skvadron. Avsikten var år 1901
enligt det anförda, att vid mobilisering i fältskvadronen skulle ingå dels
stam och dels värnpliktiga till ett antal av omkring tre årsklasser. Meningen
var alltså, att, likasom i äldre tid, den mobiliserade fältskvadronen
skulle erhålla sin styrka av den stam, som erhållit tillräckligt lång utbildning
för att kunna därför avses, och att denna skulle ersätta vad som
kunde brista hos de värnpliktiga med deras kortare övningstid av ett år.

Uppfattningen om lämpligheten av en anordning, som i så stor utsträckning
förutsätter användning i fältskvadronerna av värnpliktiga med
ettårig utbildning, synes emellertid sedermera hava i viss mån förändrats.
Man torde i allt fall numera sträva efter, att en fältskvadron skall
kunna mobiliseras med volontärer och f. d. volontärer, vilka senare på grund
av omsättningen bland de förra också torde hava blivit flere än som i 1901
års härordning förutsattes.

Frågan blir då, dels i vad mån detta låter sig göra, dels om eu
sådan anordning är tillfredsställande.

Av den utredning, beredningen verkställt angående behov och tillgång
av volontärer och f. d. volontärer vid de särskilda kavalleriregemen 2—nisse.

I 8

tena, synes framgå, att det endast är vid Norrlands dragoner, som tillgången
av dylika ej förslår för att kavalleriets linjeskvadroner, jämte åtgången
till nödiga staber och andra formationer, i vad dessa senare anses
böra förses med volontärer eller f. d. volontärer, skola kunna nära nog
fyllas med dylikt manskap. Vid sistnämnda regemente sker nämligen
volontärrekryteringen i stor utsträckning från sydligare inskrivningsområden,
dit de avgångna volontärerna återvända för att sedan komma att
vid mobilisering tillhöra andra regementen. En ändring härutinnan i syfte
att de volontärer, som en gång varit där anställda, fortfarande skulle, oberoende
av vistelseort, tillhöra detta regemente, skulle visserligen kunna
något försvåra mobiliseringen, men kan måhända dock böra övervägas.

Reserv- och depåskvadroner mobiliseras till väsentlig del av värnpliktiga;
och åtgå därtill mellan 4 och 7 årsklasser dylika.

Möjligheten att för kavalleriet fortfarande i samma omfattning som
hittills bygga på volontärinstitutionen beror naturligtvis av rekryteringsmöjligheten
samt av omsättningen bland volontärerna. Sammanlagda vakansantalet
vid hela kavalleriet utgjorde den 1 februari 1913, bortsett från
officers- och musikvolontärer samt beställningsmän, enligt uppgift 9 distinktionskorpraler,
24 korpraler och 70 vicekorpraler; samtidigt fanns ett överskott
å meniga volontärer av 90.

Beträffande frågan i vad mån, under förutsättning att volontärer
och f. d. volontärer verkligen finnas i tillräckligt antal, den omnämnda
ordningen är tillfredsställande, har erinrats, att dessa tillhöra olika åldrar
mellan 17 och 32 år, till och med vilken tid de avgångna volontärerna
kvarstå i första uppbådet, varför den fältskvadron, vari de ingå, blir mindre
homogen till sin sammansättning.

Såsom med övningstiden sammanhängande ytterligare brister i fråga
om kavalleriet hava framhållits, dels att antalet manskap är för litet för
att övningar skola kunna — annat än under repetitionsövningarna — bedrivas
med på fältmässigt sätt sammansatta skvadroner, dels ock att, enär
under en tid av omkring en och en halv månad efter repetitionsövningarna
tillgång alldeles saknas till vapenfört värnpliktigt manskap, hästvården
under denna tid eftersättes.

En tänkbar anordning vore ju, att hela kavalleriet endast komme
att bestå av på frivillighetens väg anskaffade volontärer. Men bortsett
från att man därvid kunde riskera att ej erhålla det erforderliga antalet,
skulle en sådan anordning, som väl skulle erfordra, att, om man överhuvud
vill hava fältstarka skvadroner i fredstid, antalet volontärer sattes

9

I

så högt, att dessa bleve fältstarka hela året om, ställa sig alltför dyrbar.
Enligt beräkning skulle med nuvarande avlöningsförhållanden för volontärer
därav föranledas en kostnadsökning av omkring 80,000 kronor per
5-skvadronsregemente eller för hela kavalleriet omkring 800,000 kronor.
Beredningen anser sig därför ej kunna förorda en sådan anordning.

Motsatsen till ett dylikt system skulle vara, att för kavalleriet användes
— förutom befäl, underbefäl och övriga volontärer för underbefälets
rekrytering — endast värnpliktiga. Härför tarvas emellertid efter
sakkunnigt omdöme en övningstid av minst två år, vilken i så fall lämpligen
borde fullgöras i en följd och utan repetitionsövningar. Antalet meniga
volontärer skulle då enligt beräkning kunna minskas från 39 till åtminstone
20 per sqvadron, varemot antalet värnpliktiga, som årligen tilldelas
kavalleriet, skulle, om samtidigt samtliga hästar å skvadronen (90
för manskap) skulle bliva besatta, ökas från omkring 26, som för närvarande
verkligen fullgöra tjänstgöringen, till 35. Tänker man sig åter, att
såsom för närvarande 24 hästar av det nu befintliga antalet per skvadron
fortfarande »stå i depå» under den övervägande större delen av året,
skulle med en sålunda utsträckt övningstid den nuvarande årliga värnpliktskontingenten
ej behöva ökas, men då tarvas för att skvadronerna
under viss del av året — såsom nu under repetitionsövningarna — skola
blifva fältstarka, att under dessa tre årsklasser värnpliktiga äro i tjänst,
något som visserligen torde kunna låta sig genomföras inom ramen av en
sammanlagd övningstid av två år för de värnpliktiga.

Beredningen har emellertid ej heller ansett sig kunna förorda en
ändring i sådan riktning. Förslaget om en övningstid för de värnpliktiga
av två år i en följd skulle enligt beräkning medföra en årlig kostnadsökning
av omkring 550,000 kronor och synes därför redan av denna anledning ej
tilltalande. Därvid har ej räknats med högre avlöning för de värnpliktiga
under andra tjänstgöringsåret än 40 öre om dagen. En uppdelning av en så
lång övningstid å olika tider — varvid visserligen kostnaden skulle, under angivna
förutsättning att 24 hästar per skvadron fortfarande »stå i depå» under
rekrytskolan, hållas inom nuvarande ram eller något lägre — synes för de
värnpliktiga så pass betungande, att den därför ej bör ifrågakomma.

Då, såsom ovan angivits, kavalleriets mobiliserade fältskvadroner för
närvarande kunna i det närmaste fyllas med volontärer och f. d. volontärer
med i allmänhet treårig utbildningstid, och då volontärrekryteringen
vid kavalleriet åtminstone hittills visat sig i det hela jämförelsevis lätt
samt även bör kunna genom särskilda åtgärder förbättras, torde det
nuvarande systemet i fråga om kavalleriets organisation kunna i effektivitet

I 10

vill mäta sig med de antydda förslagen om en tvåårig utbildningstid för
dess värnpliktiga.

Av de uppgifter angående övningstidens användning vid kavalleriet
under 1911—1912 års beväringsrekrytskolor, som beredningen erhållit,
har inhämtats, att från den anslagna övningstiden av 281 dagar bortgå i

medeltal per man:

Sön- och helgdagar...............50

Vakttjänst (stalltjänst)..............34 dagar

Handräckning..................45 »

Tjänstledighet.................10 »

Frånvaro av annan orsak............. 5 »

Ut- och inlämning av persedlar....... . . . 2 »

Summa 146 dagar

Såsom effektiva återstodo alltså vad rekrytskolan angår endast 135
övningsdagar.

Vad repetition,söimim/ar?ia beträffar ställde sig år 1912 förhållandet
sålunda:

1. Sön- och helgdagar........... 5''6

2. Vakttjänst (stalltjänst).......... 3''7 dagar

3. Handräckning.............. 1''8 »

4. Tjänstledighet.............. 0‘i »

5. Frånvaro av annan orsak......... 0‘8 »

6. Ut- och inlämning av persedlar . . . . . ■ 1''4 »

Summa 13''4 dagar

Såsom effektiva hava alltså återstått 28 hela övningsdagar.

Någon vinterutbildning har, så vitt beredningen inhämtat, endast
sparsamt förekommit vid det i mellersta och södra Sverige förlagda kavalleriet.

Det synes synnerligen önskvärt, att en förändring äger rum till
det bättre i fråga om övningstidens användning. Ett sådant bättre utnyttjande
av öningstiden bör kunna ske bland annat genom att kavalleriet
tilldelas ett ökat antal icke vapenföra, som kunna fullgöra en del av
den handräcknings- och vakttjänst, som nu utföres av vapenföra. Härigenom
skulle de värnpliktiga, i den mån de vid mobilisering behöva tilldelas
svårare uppgifter, erhålla ökad användbarhet. I varje händelse utgöra
de redan för närvarande en bestämt påräknelig ersättningsreserv,
som lämpar sig för mera sekundära uppgifter och för nödiga depåer.

11 I

Bristen i antalet manskap i skvadronerna under beväringsrekrytskolan
skulle visserligen kunna avhjälpas genom ökning antingen av antalet meniga
volontärer eller antalet värnpliktiga. Häremot torde emellertid i det hela fortfarande
gälla samma skäl, som enligt vad ovan angivits anfördes år 1901. En
ökning av antalet volontärer vid kavalleriet skulle föranleda ökad kostnad och
även kunna inverka ogynnsamt på volontärrekryteringen vid övriga vapenslag;
och en ökning av värnpliktskontingenten skulle, frånsett den därav
föranledda kostnadsökningen, skadligt inverka på tillgången värnpliktiga
för infanteriet. Med hänsyn till det jämförelsevis ringa antal av kavalleriets
värnpliktiga, som vid mobilisering tagas i anspråk för detsamma,
skulle en sådan åtgärd ej heller eljest vara tilltalande.

Bristen på tillgång till hästskötare under tiden efter repetitionsövningarna
torde kunna något avhjälpas genom att särskilt under den tid,
den gör sig gällande, ett ökat antal icke vapenföra avses för kavalleriet.

På grund av det anförda föreslår beredningen,

att någon ändring ej måtte ske i fråga om övningstiden
för de värnpliktiga vid kavalleriet.

I 12

Fältartilleriet.

Chefen för generalstaben anförde i det av honom avgivna förslaget
till 1901 års härordning följande:

»Vid kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna, som kräva en
mångsidig och följaktligen även en längre tids utbildning än infanteriet,
måste alltid, så långe dem tilldelade värnpliktiges rekrytutbildning icke
tillgodoses väsentligen utöver vad som nu ifrågasattes för infanteriet, en
trupp av fast anställda menige till viss styrka i förhållande till de värnpliktige
finnas».

»Vad angår sammansättningen och storleken av batteriets manskapspersonal
på fredsfot, är det redan antytt, att artilleriet, liksom kavalleriet,
icke kan undvara en styrka av fast anställda menige (volontärer) utöver
den, som erfordras för underbefälskaderns rekrytering. Styrkan av nämnda
fast anställda personal, förutom officersvolontärer, har beräknats till sammanlagt
30 (konstaplar, beställningsmän och volontärer). För anskaffningen
av det för varje år erforderliga antalet volontärer gäller detsamma
som uti motsvarande avseende sagts om kavalleriet. Så länge ännu icke
visshet föreligger att kunna verkställa rekryteringen ur de värnpliktiges
led, torde man huvudsakligen få bygga på det nuvarande anskaffningssättet.

Antalet värnpliktige på varje batteri är beräknat till 35; och varder
det möjligt att med den sammansättning, som batteriets manskapspersonal
erhållit, på ett tillfredsställande vis mobilisera fält-(linje-)battericrna jämte
erforderliga ammunitionskolonner, ävensom anordna depåer och uppsätta
reservformationer. Reservformationerna vid fältartilleriet torde kunna spela
en stor roll genom att uppträda i förening med infanteriets reservformationer
eller under ett längre framskjutet skede av kriget användas till fälthärens
omedelbara förstärkande».

Antalet volontärer vid fältartilleriet, officers- och musikvolontärer
samt beställningsmän frånräknade, utgjorde enligt år 1913 gällande stat 1,888.

13 I

Tillgången å dylika volontärer — underbefäl och meniga — i februari
1913 framgår av följande sammanställning:

1 konstaplar

2 konstaplar

Vice konstaplar

Menige

Enligt stat

Befintliga

Enligt stat

Befintliga

Enligt stat

Befintliga

Enligt stat

Befintliga

331

269

331

276

331

13

895

1,155 •)

Enligt vad beredningen inhämtat, anses det å stat upptagna antalet
underbefäl bland volontärerna vid fältartilleriet erforderligt för ett tillfredsställande
bedrivande av utbildningen. Frågan i vad mån detta antal
bör bibehållas, sammanhänger i allt fall nära med organisationen, särskilt
eventuella reservformationer för artilleriet, varpå beredningen ej haft anledning
närmare ingå. Med hänsyn till vakanserna i underbefälsgraderna har
man dock hittills nödgats bedriva fredsutbildningen med det reducerade
antal underbefäl, vartill förhållandena föranlett.

Vad antalet meniga volontärer angår torde man med stöd av numera
vunnen erfarenhet kunna säga, att med nuvarande övningstid för de värnpliktiga
dylika volontärer ej erfordras ensamt för att ersätta eu förment för kort
utbildningstid för det värnpliktiga manskapet. Någon minskning av antalet
dylika, i vad detsamma ej erfordras för underbefälets rekrytering, torde
därför kunna övervägas. Erinras må dock, att de meniga volontärerna ansetts
vara av behovet påkallade bland annat icke minst för materielvård och hästskötsel
under den tid av omkring IV2 månad, då värnpliktiga ej finnas inne.
En eventuell minskning av antalet dylika volontärer torde i varje händelse
föranleda en ökning av antalet värnpliktiga, som årligen tilldelas artilleriet.

Antalet värnpliktiga, som tilldelats fältartilleriet, har årligen utgjort
omkring 2,200.

Den nuvarande övningstiden för fältartilleriet, 365 dagar, är fördelad
sålunda, att 281 dagar utgöra rekrytskola och återstoden två repetitionsövningar,
vardera om 42 dagar.

Enligt instruktionen för rekryt- och underbefälsutbildningen vid
fältartilleriet (g. o. den 1 april 1909 nr 362) omfattar rekrytutbildningen
huvudsakligen följande övningsgrenar.

1. Exercis till fots utan pjäser.

2. Exercis till fots med pjäser.

3. Riktövningar med pjäser.

l) Vid A. 4 finnas 4 vakanta.

I 14

4.

5.

6.

7.

8.
9.

10.

11.

12,

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

Ridning.

Packning av fordon.

Exercis med anspända fordon.
Marscher och järnvägstransporter.
Förläggning. ]

Kokning.

Fältarbeten. Fälttjänst.

Kartläsning o. orienteringsövn.

Signalering.

Skarpskjutning med pjäser.

Skjutning med eldhandvapen.

Hästvård, hästkännedom och hovbeslag
Utrustningens vård.

Kroppens vård.

Gymnastik och idrott.

Samaritkurs.

Undervisning för fältartilleristen.

För att under en tid av ett år manskapet vid fältartilleriet skall
bliva tillfredsställande utbildat är en viss specialisering av utbildningen
nödvändig.

Enligt nämnda instruktion bibringas sålunda ridutbildning så många
värnpliktiga rekryter som hästtillgången medgiver. I främsta rummet
undantagas därifrån värnpliktiga, som finnas sakna anlag för ridning. »Utbildning
till servismanskap bibringas alla — de till kuskar uttagna värnpliktiga
rekryter dock endast till den utsträckning kuskutbildningen medgiver
— varvid riktövningar för utbildning till riktare bedrivas med så
många som möjligt, oberoende av om de erhålla ridutbildning eller icke»,
så att erforderligt antal värnpliktiga rekryter kunna godkännas såsom
riktare.

Den specialisering, som sålunda efter prövning av de värnpliktiga
sker, innebär i stort sett, att de mer begåvade och intresserade av dem,
som på kortare tid inhämta vad de behöva lära, tilldelas svårare uppgifter
såsom kuskar, riktare, signalister, medan mindre anspråk ställas på de
mindre begåvade, som behöva längre tid för sin utbildning. Fn sådan
användning av de värnpliktiga i olika svåra befattningar alltefter deras
förmåga gör, att en lika lång utbildningstid för alla kan vara fullt påkallad,
ehuru den, om de alla vore lika väl kvalificerade, skulle vara mindre
motiverad. Denna specialisering kan emellertid ur mobiliseringssynpunkt
vara en viss svaghet, om den drives för långt.

15 I

Av det anförda följer, att en uppdelning av de värnpliktiga vid
fältartilleriet i olika kategorier med olika lång tjänstgöringstid ej utan
starka skäl bör tillgripas, i synnerhet om den skulle ske redan vid inskrivningen,
innan ännu de värnpliktiga hunnit prövas. Den vid fältartilleriet
enklaste befattningen, servisernas, de enda för vilka en förkortning
av övningstiden skulle kunna ifrågasättas, äro även jämförelsevis få. Det
har nämligen ansetts behövligt, att så många av dessa som möjligt erhålla
viss utbildning till riktare eller ersättare för dem. Medan sålunda enligt
uppgift av ett batteris omkring 30 ä 35 värnpliktiga kuskarna utgjort
omkring 18 å 20 och riktarna omkring 8, har återstoden varit serviser;
serviserna användas därjämte till sjukbärare, kockar, hästskötare m. m.
Skulle antalet kuskar och riktare minskas genom ökning av serviserna,
måste vid mobilisering inkallas flera årsklasser värnpliktiga än för närvarande
för att fylla behovet av specialutbildade.

Såsom brister i fråga om övningstiden vid ifrågavarande vapenslag
har framhållits:

1) att tillgången på manskap under regementsövningarna är för

liten;

2) att för kort tid förflyter mellan rekryternas inryckning i slutet
av november och den tid i februari månad, då vinterutbildning i trupp
bör börja;

3) att vapenfört värnpliktigt manskap alldeles saknas under tiden
mellan repetitionsövningarnas slut och den nya årsklassens inryckning,
varigenom materialvård och hästskötsel försvåras.

Den första av dessa brister innebär, att under den del av regementsövningarna,
som måste ägnas åt utbildning i högre förband, i division och
regemente, samt skarpskjutningar, eller omkring 20 dagar, samt under
fälttjänstövningar, omkring 8 dagar, då divisions- och regementsstaber
skola organiseras, ett k två batterier måste upplösas och dess manskap
fördelas å de övriga för att dessa skola bliva så fulltaliga, som är nödvändigt,
d. v. s. komma att, inräknat nödiga avdrag för staber, stall, kök
och sjuka m. m., bestå av enligt beräkning omkring 100 underbefäl och
meniga per batteri. Då den tillgång, som representeras av två årsklasser,
endast är, förutom 30 stam, 50 ä 55 värnpliktiga per batteri, kommer
med beräkning av 10 batterier en brist att uppstå av över 150 man me 3—141286 -

I 16

niga, d. v. s. av manskap för över ett batteri. Med hänsyn till den inre
tjänsten och målanordningar för ; skarpskjutningar in. m. har det visat sig
mest praktiskt att redan från början av repetitionsövningarna verkställa
denna uppdelning, då den i allt fall snart måste ske. Olägenheterna av
densamma, vilka bliva större från och med innevarande höst, då vid 4
fältartilleriregementen ytterligare ett batteri uppsättes, äro desamma, som
om exempelvis vid infanteriet en ä två bataljoner kunde formeras endast
på två eller tre kompanier.

Den nu anförda bristen sammanhänger för övrigt så väl med antalet
verkligen befintliga volontärer som med det antal icke vapenföra, som
finnas att tillgå.

Om man inom ramen av den nuvarande övningstiden önskar avhjälpa
denna brist, framställer sig först frågan om lämpligheten av ett sådant
förslag, som år 1906 avgavs av chefen för generalstaben (se 1910 års försvarskommitté
II, sid. 163), och som gick ut på rekrytskola under tiden 15/s
första värnpliktsåret till V3 påföljande år samt två repetition sövningar, vardera
om 42 dagar, under tiden 30/s—10/io. Mot detta förslag, varigenom så väl
denna som den under 2) anmärkta bristen torde hava avsetts att bliva avhjälpta,
kan emellertid erinras, dels att den tid, som står till buds för rekryternas, särskilt
kuskarnas övning före de äldre årsklassernas repetitionsövning, är nästan
kort, dels att denna tid torde ställa sig olägligare för de värnpliktiga.

Sedermera uppstår frågan om rekrytskolans förkortande så mycket
som erfordras för att tre repetitionsövningar skulle kunna hållas, de båda
sista eller endera av dem eventuellt något förkortade. Någon sådan förkortning
av denna, särskilt vad kuskar och riktare angår, har emellertid
ej ansetts tillrådlig. En förkortning ensamt för Övriga värnpliktiga skulle
möjligen utan egentlig olägenhet låta sig göra under den tid på försommaren,
innan ännu utbildningen fortskridit så långt, att den kan äga
rum i batteri. Men dels skulle svårighet möta i fråga om sättet för
urvalet av den kontingent, som sålunda med bibehållande i övrigt av den
nuvarande tiden för rekrytskolan skulle kunna hemsändas mot skyldighet
att i stället fullgöra en repetitionsövning mer än de övriga, dels skulle
denna kontingent till sin storlek knappast kunna göras tillräcklig för
täckande av det omförmälda större behovet värnpliktiga under repetitionsövningarna.

Den nu angivna bristen torde alltså lämpligen icke kunna avhjälpas
utan så stor ökning av den nuvarande övningstiden, som erfordras för
erhållande av ytterligare en repetitionsövning, låt vara att denna kan göras
något kortare än de Övriga, eller enligt uppgift omkring 28 dagar.

Beredningen har emellertid ej blivit fullt övertygad, att olägenheten

17

I

av den nuvarande anordningen är så stor, att den oundgängligen påkallar
en avvikelse beträffande fältartilleriet från principen om ett år såsom den
längsta utbildningstiden för värnpliktigt manskap. Ett överskridande beträffande
ett visst vapenslag av denna övningstid skulle nämligen kunna
innebära en för stor olikhet i fråga om skyldigheter i värnpliktsavseende.

Att anlita den utvägen att öka årskontingenten värnpliktiga vid fältartilleriet
torde av mobiliseringshänsyn ej vara erforderligt och skulle i allt
fall innebära ett minskande av tillgången för infanteriet.

Enligt de uppgifter angående övningstidens användning vid fältartilleriet
under utbildningsåret 1911—1912, som tillhandahållits beredningen,
har vad rekrytskolan angår från den egentliga utbildningstiden
avgått i medeltal per man:

1. Sön- och helgdagar.........50.o

2. Vakttjänst (även stallvakt)......26.5 dagar

3. Handräckning...........26.3 »

4. Tjänstledighet...........13.5

5. Frånvaro av annan orsak......10.3 »

6. Ut- och inlämning av persedlar ... 2.9 »

Summa 129.5 dagar

Såsom effektiva hava alltså återstått endast 151.5 övningsdagar.

Vad repetitionsövningarna beträffar ställer sig förhållandet sålunda:

1.

Sön- och helgdagar.....

2.

Vakttjänst.........

. ... 3.i

dagar

3.

Handräckning.......

. ... 3.4

4.

Tjänstledighet.......

5.

Frånvaro av annan orsak . .

»

6.

Ut- och inlämning av persedlar

. . . . 2.7

Summa 15.53

»

dagar

Såsom effektiva hava alltså återstått 26 hela övningsdajrar.

Beredningen antager, att, om ett ökat antal icke vapenföra tilldelas
även detta vapenslag, såväl antalet vapenföra, vilka under repetitionsövningarna
tagas från batterierna, skall bliva mindre som även i allmänhet
övningstiden kunna bättre utnyttjas, och att därmed ett bättre utbildningsresultat
skall kunna ernås.

I 18

Beträffande den andra av de ovan omförmälda bristerna i den nuvarande
övningstiden, nämligen att rekrytskolan börjar för sent för att vinterutbildningen
skall bliva effektiv, blir den i någon mån avhjälpt, om infanteriets
repetitionsövningar komma att avslutas tidigare än för närvarande.
I samma mån bör nämligen även fältartilleriets övningstid
avslutas tidigare, varvid rekrytskolan kommer att framskjutas.

Bristen under tiden närmast efter repetitionsövningarna på tillgång
till erforderligt manskap för skötsel av hästar och materiel lär kunna
avhjälpas, i den mån under denna tid fältartilleriet erhåller tillgång till
det ökade antal icke vapenföra, omkring 10 per batteri, som härför
erfordras.

På grund av vad ovan anförts föreslår beredningen,

att någon ändring ej måtte ske i nuvarande
övningstid för fältartilleriets värnpliktiga.

f »

7j/j.n

tarn

r.-

ir

c.

i

i

in l.fivpp.

2.m?r

t?, fnbn i nr .nvifrf

19 I

Positionsartilleriet.

Positionsartilleriet består i fredstid av 5 batterier kanoner och
haubitser och 1 kulsprutebatteri om 6 kulsprutor.

Förhållandet mellan volontärer och värnpliktiga vid positionsartilleriet
skulle enligt 1901 års härordningsförslag vara detsamma som vid fältartilleriet,
endast med den skillnaden, att på grund av den stora utsvältning,
positionsartilleriets batterier skulle undergå på fältfot — varje batteri
skulle då bliva en division — ett större antal värnpliktiga avsågs för detta
vapenslag än för fältartilleriet. För varje batteri beräknades 65 värnpliktiga.

Antalet volontärer, med undantag av officers- och musikvolontärer
samt beställningsmän, enligt år 1913 gällande stat, jämfört med det den 1
februari detta år befintliga antalet, framgår av följande sammanställning:

1 konstaplar

2 konstaplar

Vice konstaplar

Menige

Enligt stat

Befintliga

Enligt stat

Befintliga

Enligt stat

Befintliga

Enligt stat

Befintliga

30

13

30

24

30

2

72

127

I fråga om behovet av underbefäl av manskapet vid detta vapenslag
gäller vad fredsförhållandena angår detsamma som vid fältartilleriet, medan
på grund av den omnämnda stora utsvällningen vid mobilisering brist å
underbefäl då blir rådande.

Vad angår de meniga volontärerna har, enär genom 1901 års riksdags
beslut övningstiden för detta vapenslag nedsattes från föreslagna 365
till 240 dagar och alltså en jämförelsevis lång tid förflyter, varunder
värnpliktiga ej finnas inne, behovet av meniga volontärer varit större än
vid fältartilleriet.

o

Arskontingenten värnpliktiga, som tilldelats positionsartilleriet, utgör
numera endast omkring 270; av de bland dessa, som inställa sig till tjänstgöring,
tilldelas varje kanon- och haubitsbatteri omkring 35 och kulsprutebatteriet
omkring 65. Denna kontingent torde emellertid vara otillräcklig
och alltså böra något ökas.

20

övningstiden för de värnpliktiga är år 1913 fördelad med 180 dagar
under tiden omkring 15h—10/s> andra värnpliktsåret och 30 dagar under
vart och ett av tredje och fjärde åren under tiden omkring !4/9—13/io.

År 1901, då positionsartilleriet nyuppsattes, saknade man ännu
erfarenhet om detta vapenslag och om den för detsamma erforderliga
övningstid. Positionsartilleriet var då avsett att vara ett mindre rörligt
ställningsartilleri huvudsakligen för försvar. Sedermera har på grund av
vunna erfarenheter positionsartilleriets kanon- och haubitsbatterier utvecklat
sig till att bliva fälthärens tunga artilleri, jämförligt med fältartilleriets,
men på grund av sina tyngre pjäser mindre rörligt än detta.

Av de omkring 30 värnpliktiga vid vart och ett av positionsartilleriets
kanon- och haubitsbatterier hava omkring 10 uttagits till kuskar,
10 å 12 till riktare, 5 å 6 till signalister och telefonister samt återstoden
till serviser och handräckningsmän.

Kraven på kuskarnas och riktarnas utbildning äro ungefär desamma
som vid fältartilleriet. Visserligen äro fordringarna på positionsartilleriets
rörlighet i terräng mindre än fältartilleriets, men pjäsfordonen vid positionsartilleriet
äro svårare att framföra. På signalisternas utbildning
ställas snarare större än mindre krav än vid fältartilleriet. Serviserna äro
för fåtaliga för att för dem ifrågasätta kortare övningstid än för de
övriga.

I vinterutbildningsavseende — en utbildningsgren, som med nuvarande
övningstid måst alldeles åsidosättas — kräves detsamma som vid
fältartilleriet.

I fråga särskilt om repetitionsövningarna hava med deras nuvarande
längd skarpskjutningar under dem ej förekommit. Utbildningen i högre
förband har ej heller blivit tillfredsställande.

övningstiden för de värnpliktiga vid positionsartilleriets kanon- och
haubitsbatterier bör därför vara densamma som vid fältartilleriet.

Genom en sålunda utsträckt övningstid vinnes också, att större
möjlighet erhålles att vid detta vapenslag utbilda ett med hänsyn till mobiliseringsförhållandena
synnerligen behövligt reservunderbefäl. Enligt vad
beredningen inhämtat har nämligen under positionsartilleriets 12-åriga tillvaro
där ej kunnat utbildas mer än sammanlagt ett tiotal dylika.

I fråga om övningstidens fördelning göra sig samma synpunkter
gällande som i fråga om fältartilleriet. Samma olägeheter av att endast två
årsklasser värnpliktiga äro inne i tjänst under repetitionsövningarna, av
för kort övningstid, innan vinterutbildningen skall börja, och av brist på
manskap mellan vapenövningarna skulle här komma att förefinnas vid en
sådan fördelning av övningstiden som nu vid fältartilleriet.

21 I

Beredningen har i allt fall av samma skäl som beträffande fältartilleriet
stannat vid att förorda en dylik fördelning.

Med nuvarande antal värnpliktiga vid positionsartilleriets kanon- och
haubitsbatterier, beräknade till omkring 200 stycken, skulle en ökning av
tjänstetiden för dessa till 365 dagar, fördelade på sätt nyss angivits, föranleda
en årlig kostnadsökning av enligt beräkning omkring 39,000 kronor.

I fråga om kulsprutebatteriet kommer beredningen att i annat sammanhang
yttra sig.

Beredningen föreslår alltså,

att övningstiden för de värnpliktiga vid positionsartilleriets
kanon- och haubitsbatterier utsträckes till 365
dagar, så fördelade som vid fältartilleriet.

22

Fästningsartilleriet.

Antalet volontärer, med undantag av officers- och musikvolontarer
samt beställningsmän, enligt år 1913 gällande stat vid detta vapenslag —
Boden-Karlsborgs artilleriregemente om tillhopa tio kompanier — jämförd
med den tillgång, som förefanns den 1 februari detta år, framgår av
följande sammanställning:

1 tonstaplar.

2 konstaplar.

Vice-konstaplar.

Menige.

Enligt stat.

Befintliga.

Enligt stat.

Befintliga.

Enligt stat. | Befintliga.

Enligt stat.

Befintliga.

50

24

50

32

50 | —

130

224

I fråga om behovet av volontärer under fredstid gäller här detsamma
som vid positionsartilleriet. Man har därtill här att betrakta det särskilda
krav, som ställes på grund av fästningarnas, åtminstone Bodens, behov av
säkerhetsbesättning hela året runt — ett krav, som, i den mån värnpliktiga
icke under hela året finnas tillgängliga, gör behovet av volontärer
under tiden mer trängande.

Beträffande tillgången å underbefäl — volontärer och f. d. volontärer
i befälsgrad — vid mobilisering råder en beaktansvärd brist även vid detta
vapenslag.

Den kontingent värnpliktiga, som årligen tilldelas fästningsartilleriet,
utgör omkring 400.

övningstiden vid fästningsartilleriet, 240 dagar, är såsom vid positionsartilleriet
fördelad med 180 dagar i en följd från början (Boden) eller
mitten (Karlsborg) av mars månad andra värnpliktsåret samt två repetitionsövningar
i tredje och fjärde värnpliktsåren, vardera om 30 dagar ungefär
samtidigt med infanteriets repetitionsövningar.

I fråga om utbildningen vid fästningsartilleriet måste särskild hänsyn
tagas till förhållandena i Boden, dit sex kompanier av regementet äro
förlagda. Detta så mycket mer som fästningsbesättningen i Boden lär
kräva ytterligare ökning. De i Karlsborg förlagda kompanierna lära vara
avsedda att användas för den rörliga fälthären.

23 ;

Fästningsartilleriets pjäser äro dels fasta, dels rörliga. Av de i Boden
förlagda sex fästningsartillerikompanierna äro två avsedda för den rörliga
bestyckningen. Det anses nödigt, att utbildningen för alla under någon tid
i början bedrives med rörliga pjäser ute i det fria, där densamma kan mer
direkt än vad som är möjligt inom fortena ledas av befälet. Aven av mobiliseringshänsyn
har hittills ansetts nödigt, att varje värnpliktig utbildas så, att
han kan användas så väl vid de förra som vid de senare. Kravet härpå blir,
vad Boden angår, mindre, i den mån den dit förlagda kontingenten ökas
och det större antalet vid mobilisering inkallade värnpliktiga bättre säkerställer
behovet vid de olika pjäserna. I instruktionen för rekrytutbildningen
vid fästningsartilleriet (g. o. V4 1909 nr 363) heter det också under
rubriken »Exercis med pjäser»: »Utbildningen avser att göra samtliga
rekryter förtrogna med skötande av minst tre pjässlag, därav åtminstone
ett tillhörande den rörliga och ett den fasta bestyckningen».

De rörliga pjäserna inom fästningen äro väsentligen lika med positionsartilleriets.
Deras hanterande fordrar också i stort sett detsamma,
som vid detta vapenslag. Anspråken i fråga om ridning, körning och
hästskötsel äro vad dem angår nära nog desamma.

Yad angår utbildningen med fasta pjäser kräver denna i det närmaste
samma tid som för fältartilleriets riktare och serviser. Man har
därvid att i jämförelse med de naturliga anspråken på större rörlighet
vid sistnämnda vapenslag i fråga om fästningsartilleriet taga i betraktande
så väl den antydda olikheten mellan pjäserna — även de fasta sinsemellan
—, vilka fordra samma skötsel som fältartilleriets, som den omständigheten,
att de tekniska och maskinella anordningarna i torn och
fästen även äro ganska invecklade och ömtåliga. Sistnämnda omständigheter
göra sig gällande i fråga om servisernas utbildning. Signaleringen
är av enahanda art som vid fält- och positionsartilleriet. I allmänt gäller
beträffande fästningsartilleriets dyrbara materiel, att den kräver synnerlig
omsorg i all sin skötsel.

Fördelningen mellan de olika kategorierna av värnpliktiga är sådan,
att, sedan till kuskar uttagits 10 % av hela den i Boden förlagda fästningsartilleristyrkan,
av återstoden omkring 40 % uttages till riktare, varefter
av de kvarvarande V3 bliva signalister och 2/.3 serviser. Kuskarnas
utbildning har hittills måst ske å Norrlands artilleriregementes datachement
i Boden, enär särskilda hästar ej funnits att tillgå för fästnings- __
artilleriet.

Det har framhållits, att särskilt i Boden utbildningen även vid nu
ifrågavarande vapenslag gestaltar sig olika under sommar och vinter, varför
även här vinterutbildning är nödig, särskilt för den rörliga bestyck 4—141286.

24

ningen. Köld och mörker försvåra även utbildningens bedrivande vintertid.
Temperaturen kan nämligen då i torn och strålkastare ej uppbringas
så långt, att ej en för vinterförhållanden särskild lämpad vård av de talrika
och dyrbara maskinella anordningarna inom ett fäste erfordras för
att dessa skola funktionera på ett tillfredsställande sätt, synnerligast som
manskapet då även år ifört »förstärkt vinterutrustning», varvid tarvas en
viss vana. Därjämte måste särskilda eldlednings-, patrull- och bevakningsövningar
anordnas vintertid med dess mörker, snöglopp och dimma.

För att fästningsartilleriet skall kunna fullt utnyttjas vid en fästnings
försvar anses det fordras, att dess manskap fått infanteriutbildning,
åtminstone i sådan omfattning, att detsamma kan biträda vid infanteriförsvaret
av fästena och stormningars avvisande. Denna infanteriutbildning
anses vara av större vikt vid fästningsartilleriet än motsvarande utbildning
med eldhandvapen vid fält- och positionsartilleriet. Också framgår
av uppgifterna angående användningen av övningstiden under 1912 års
beväringsrekrytskola vid den i Boden förlagda fästningsartillerikontingenten,
att, medan till »exercis med pjäser», »riktövning med pjäser» och »skarpskjutning
med pjäser» använts resp. 116, 38 och 12 övningstimmar, så har
»till exercis utan pjäser och bajonettstrid» använts 92 samt till »skjutning
med eldhandvapen» 87 övningstimmar.

Beredningen har på grund av det sagda bildat sig den uppfattningen,
att den nuvarande övningstiden, vad rekrytskolan angår, ej visat sig
tillräcklig för fästningsartilleristens nöjaktiga utbildande i enlighet med
vad ovan anförts.

Vad särskilt angår repetitionsövningarna måste fordras, att de olika
fästena skola kunna uppträda såsom verkliga stridsenheter och i sådan egenskap
samverka med den rörliga bestyckningen och med infanterireserven.
Härför skulle åtminstone med nuvarande årskontingent värnpliktiga per
kompani fordras, att tre årsklasser samtidigt äro i tjänstgöring. Krigsbesättningsstyrkan
nås ju därigenom i allt fall ej ens till hälften.

Vid den fasta bestyckningen har under de 30 dagar, som hittills
varit anslagna för varje repetitionsövning, endast medhunnits att utföra de
föreskrivna skjutövningarna med eldhandvapen och skarpskjutning med pjäser
samt en del tillämpningsövningar. Däremot hava icke några tillämpningsövningar
kunnat ske under krigsmässig indelning (avlösningar m. in.) inom
ett fäste och än mindre inom högre förband såsom försvarsområde eller
fästningen i sin helhet. Vid den rörliga bestyckningen — de rörliga
batterier, som skola uppsättas vid Karlsborgs artilleribataljon inbegripna —
göra sig samma krav på en något förlängd tid för repetitionsövningar gällande,
som vid positionsartilleriet, emedan, om denna bestyckning skall kunna

25

användas på sätt som torde vara avsett, övningar måste äga rum med
pjäsers och fordons förflyttning under fältmässiga förhållanden samt övningar
i fältmässig förläggning företagas ävensom tillfälle beredas dessa
batterier att deltaga i fälttjänstövningar. A andra sidan finnas ej vid
detta vapenslag motsvarande krav i fråga om ridutbildning m. m. som i
fråga om fältartilleriet.

På grund av det anförda har beredningen ansett att — såsom tidigare
föreslagits av generalkommissionen och försvarskommittén — övningstiden
vid fästningsartilleriet bör utsträckas till 365 dagar.

Även vid detta vapenslag kommer en sådan ökning av tjänstetiden
reservunderbefälsutbildningen särskilt till godo.

Beti’äffande övningstidens fördelning har i anslutning till det ovan
anförda beredningen ansett, att 295 dagar böra utgöra rekrytskola och 70
dagar två repetitionsövningar, vardera å 35 dagar.

För tillgodoseende vad Boden angår av behovet av säker hetsbesättning
torde för det där förlagda fästningsartilleriet rekrytskolan böra, eventuellt
med något ökad årlig värnpliktskontingent, fördelas i två omgångar
med olika in- och utryckningstider, lämpade bland annat efter detta behov.

Kostnaden för en sådan ökning av tjänstetiden, som ovan förordats,
har, med nuvarande årskontingent värnpliktiga av omkring 400, beräknats
belöpa sig till omkring 76,500 kronor.

Beredningen föreslår alltså,

att övningstiden för de värnpliktiga vid fästningsartilleriet
utsträckes till 365 dagar, varav 295 dagar
utgöra rekrytskola, och återstoden 70 dagar fördelas på
två repetitionsövningar, samt att i f råga om rekrytskolans
förläggning skälig hänsyn tages till behovet av ständig
säkerh etsbesättni ng.

26

Fältingenjör-, fälttelegraf- och fästningsingenjörtrupperna.

Antalet volontärer — med undantag av officers- och musikvolontärer
samt beställningsmän — enligt år 1913 gällande stat, jämfört med
det den 1 februari detta år befintliga antalet, framgår av följande samställning: -

Dist. korpraler.

Korpraler.

Vice korpraler.

Menige.

Enligt

stat.

Befint-

liga.

Enligt

stat.

Befint-

liga.

Enligt

stat.

Befint-

liga.

Enligt

stat.

Befint-

liga.

Fältingenjörtrupperna1......

30

20

60

57

60

37

248

276

Fälttelegrafkären.........

11

4

21

21

20

13

76

90

Bodens ingenjörkår........

8

G

16

16

16

6

80

69

Summa

49

30

97

94

96

56

404

435

Frågan om antalet volontärer vid hithörande vapenslag sammanhänger
nära med frågan om eventuell utveckling och omorganisation därav, varom ett
beredningen delgivet förslag föreligger. Så vitt beredningen kunnat inhämta,
lär i allt fall med en övningstid av ett år meniga volontärer icke erfordras
annat än för underbefälets rekrytering och för erhållande av beställningsmän.

Den årliga kontingent värnpliktiga, som tilldelas dessa vapenslag,
utgör vid fältingenjörtrupperna omkring 400, vid fälttelegraftrupperna omkring
150 och vid fästningsingenjörtrupperna omkring 300.

Vid fältingenjör- och fälttelegraftrupperna — Svea och Göta ingenjörkårer
med undantag av deras fästningsingenjörkompanier samt fälttelegrafkåren
— är utbildningstiden, vilken utgör 365 dagar, för närvarande
på samma sätt fördelad som vid kavalleriet och fältartilleriet (rekrytskola
om 281 dagar samt 2 repetitionsövningar om vardera 42 dagar). Rekrytskolan
har fortgått från slutet av november till i början av september
påföljande år.

1 Fästningsingenjörkompanierna i Vaxholm och Karlskrona inräknade.

Utbildningen vid ingenjörtrupperna omfattar bland annat huvudsakligen
bibringandet av färdighet i förbindelsearbeten; förstöringsarbeten,
såsom min- och sprängningsarbeten; handhavande av förbindelseväsendet
såsom telegrafering, telefonering och signalering; av fältbelysnings- och
fältballongmaterielen samt av fiygmaterielen in. in. Det anses därjämte
nödigt, att fältingenjörtrupperna erhålla en mer ingående infanteriutbildning
i marsch, skjutning och fälttjänst, än som anses erforderligt vid
andra specialvapen. Eu del av manskapet måste tillika utbildas i ridning
och körning.

Fältingenjörutbildningen är till en början av mer allmän beskaffenhet
och omfattar särskilt olika slag av förbindelsearbeten, men specialiseras
sedermera så långt det av mobiliseringshänsyn anses lämpligt, varvid de
värnpliktigas lämplighet för olika tjänstegrenar så långt ske kan blir avgörande.
Till parktjänst (krigsbrokolonner, de olika ingenjörformationernas
parkavdelningar, hästskötare in. m.) och telegraftjänst sker dock uttagningen
redan vid inskrivningen, varefter specialisering äger rum under
utbildningens gång enligt liknande grunder som nyss angivits.

Emot förläggningen av tiden för den nuvarande rekrytskolan vid
fältingenjör- och fälttelegraftrupperna har anmärkts, att densamma till
men för utbildningens resultat i dess helhet alltför tidigt och innan rekryten
hunnit bibringas erforderliga kunskaper, för vilkas inlärande endast
sommartiden lämpar sig, föranleder till utbildning under de särskilt vid
detta vapenslag mera exklusiva vinterförhållanden. Detta gäller särskilt
fältingenjörkompanierna och krigsbrokolonnerna, vilka senare exempelvis
vintertid skola ombildas till plogkolonner.

Med anledning härav har beredningen ansett, att rekrytskolan för
detta vapenslag bör börja omkring den 1 maj och fortgå till i mars
påföljande år.

Med en sådan förläggning av övningstiden blir det även möjligt att
under repetitionsövningarna hava tre årsklasser samtidigt i tjänst, utan
att repetitionsövningarnas antal ökas utöver de nuvarande. Vid tidpunkten
för dessa övningars infallande har rekrytutbildningen fortskridit så
långt, att enligt sakkunnigt omdöme intet hinder möter för att genom
rekryternas insättande bland de äldre årsklasserna i större eller mindre
utsträckning åt dessa övningar giva den prägel av fältmässighet, som
deras natur kräver, men som nuvarande tjänstgöringsförhållanden med
endast två årsklasser samtidigt icke medgiva. De olika formationerna vid
ingenjörtrupperna hava nämligen samma behov som förbanden vid övriga
vapen att under repetitionsövningarna övas såsom fulltaliga enheter för
sig och med andra vapenslag, men härtill äro två årsklasser icke till -

28

o

Fackliga. Arskontingenterna värnpliktiga vid ingenjörtrupperna äro också
små i förhållande till mobiliseringsbehovet, som för närvarande synes kräva
samtliga klasser i såväl första som andra uppbåden. För närvarande har
vid större fälttj än stövningar, i vilka flera ingenjörsformationer deltaga,
dessa formationer måst sammansättas av tillgängligt manskap, som vid
mobilisering är avsett för andra ändamål; och ändock kunna de i allmänhet
icke givas den styrka, som motsvarar fältförhållandena.

Repetitionsövningarna hava till sin längd ansetts kunna minskas från
nuvarande 42 till 35 dagar, varigenom vinnes, att utan ökning av tjänstetiden
i sin helhet rekrytskolan blir något förlängd till förmån för vinterutbildningen.
Vid bestämmandet av denna tid har hänsyn tagits till att
fordringarna särskilt på ridskicklighet äro mindre än exempelvis vid fältartilleriet
och kavalleriet. Att å andra sidan repetitionsövningarna göras
kortare än 35 dagar synes icke vara möjligt med hänsyn till ingenjörtruppernas
mångskiftande och svårskötta materiel.

Med hänsyn till den stora utvecklingen i de avseenden, dessa trupper
företräda, torde enligt sakkunnig uppgift årskontingenten värnpliktiga
för dem böra ökas.

Fästningsingenjörtrupper äro för närvarande ett (fästningsingenjör-)
kompani av Svea och ett av Göta ingen]örkårer, förlagda det förra i Vaxholm—Oscar-Fredriksborg
och det andra i Karlskrona, samt Bodens ingenjörkår,
som består av 4 kompanier jämte en minör-, tyg- och parkavdelning.
I fråga om fästningsingenjörtruppernas utbildning måste alltså,
liksom i fråga om fästningsartilleriet, särskild hänsyn tagas till förhållandena
vid Bodens fästning.

Utbildningstiden är för närvarande 240 dagar, fördelad såsom vid infanteriet,
dock att de båda sista repetitionsövningarna pläga hållas senare
på året än den första.

Utbildningsgrenarna och kraven på manskapets utbildning äro vid
fästningsingenjörtrupperna i stort sett desamma som vid fältingenjörtrupperna,
endast med den mindre fordran på rörlighet och anpassningsförmåga
efter fältkrigets i regel mer växlande lägen, som ställas på dem.
Broslagnings-, väg- och vissa andra förbindelsearbeten äro för dem mindre
krävande, varemot så mycket större fordringar ställas på deras kunskap i
befästningsarbeten och vad därmed sammanhänger. Det är dock av synnerlig
vikt, att de äga erforderlig färdighet att vid krigsfara hastigt utföra
alla de rustningsarbeten, som då bliva nödiga, samt att i allmänhet
allt inom fästningen hålles i så stridsberett skick som möjligt. Vidkom -

29

I

mande telegraftjänsten inom de permanenta befästningarna, har någon
särskild sådan telegrafkår, som för fältkriget erfordras, ej ansetts behövlig,
utan har även denna tjänst ansetts kunna anförtros åt fästningsingenjörpersonalen.

Det måste därjämte bemärkas, att vinterförhållandena ställa särskilda
krav även på fästningsingenjörtruppernas utbildning. Arten av alla de
arbeten, som inom en fästning, särskilt Boden, måste utföras av ingenjörtrupperna,
blir nämligen olika under sommar- och vinterförhållanden. Så
kunna exempelvis de förstärknings- och hinderarbeten, de skydd för väder
och vind, de vägar och andra förbindelser in. m., som lämpa sig för sommaren,
icke finna användning under vintertiden. Olika rustningsplaner
för fästningarna, särskilt Boden, måste därför också finnas uppgjorda med
hänsyn till de stora olikheter, som bero av årstiderna.

Fästningsingenjörtrupperna måste äga minst lika god infanteri utbildning
som fältingenjörtrupperna.

Såväl 1901 års förslag till ny härordning som senare generalskommissionen
och försvarskommittén upptogo 365 dagars övningstid även för
fästningsingenjörtrupperna.

Liksom vid positions- och fästningsartilleriet skulle en dylik utsträckning
av övningstiden även komma reservunderbefälsutbildningen i hög
grad till godo.

Beredningen har på grund av det anförda bildat sig den uppfattningen,
att utbildningstiden för fästningsingenjörtrupperna måste utsträckas
till samma längd som vid övriga ingenjörtrupper.

Rekrytskolan torde böra erhålla samma längd och förläggning som
vid fältingenjör- och fälttelegraftrupperna, dock att den i mån av behov
av ständig säkerhetsbesättning torde höra fördelas i två omgångar.

Repetitionsövningarna synas på samma grunder som i fråga om
fältingenjör- och fälttelegraftrupperna även vid fästningsingenjörtrupperna
böra sättas till två om vardera 35 dagar.

Den årliga värnpliktkontingenten vid fästningsingenjörtrupperna torde
av liknande anledning som i fråga om fältingenjör- och fälttelegraftrupperna
böra något ökas.

Den årliga kostnadsökning, som med nuvarande antal värnpliktiga
vid fästningsingenjörtrupperna, beräknade till 300 om året, skulle betingas
av tjänstetidens ökning till ett år i enlighet med vad ovan föreslagits
skulle enligt beräkning belöpa sig till omkring 57,500 kronor.

I

30

Genom den föreslagna förändrade förläggningen av fältingenjör- och
fälttelegraftruppemas övningstid vinnes å andra sidan en besparing av
omkring 1,600 kronor.

Beredningen föreslår alltså:

1) att övning stiden vid fältingenjör- och fälttelegraftrupperna
förblir densamma som för närvarande, men
fördelas sålunda att 295 dagar utgöra rekrytskola och
återstoden 70 dagar repetitionsövningar, vardera om 35
dagar;

2) att övning stiden vid fästning singenjörtrupperna
utsträckes till 365 dagar, fördelade såsom vid fältingenjör-
och fälttelegraftrupperna, dock med den jämkning
av tiden för rekrytskolan, som behovet av ständig
säkerhetsbesättning kan betinga.

i

31 I

Trängen

a) i egentlig trängtjänst och s,jukbärartjänst.

Antalet värnpliktiga, som årligen tilldelas trängen i egentlig trängtjänst,
den s. k. transportträngen, utgör omkring 840 och trängen i sjukbärartjänst
omkring 400.

I 1901 års härordningsförslag avsågs för hela trängen en utbildningstid
av 365 dagar.

I chefernas för generalstaben och flottans stab förslag är 1906 anfördes
beträffande trängen följande:

»En ordnad och under alla förhållanden betryggande förplägnad av
armén i fält är ej möjlig med mindre den lägre förvaltningspersonalen
erhållit erforderlig vana vid sina tjänsteförrättningar, vilken står att vinna
endast genom en längre tids skolning. Särskilt störa fordringar måste
ställas på sjukvårdspersonalen i fråga om rutin och handlag vid sårades
och sjukes vård. Aven på de till egentlig trängtjänst och till sjukbärartjänst
uttagna värnpliktige ställer utbildningen stora krav ej blott med
hänsyn till deras självständiga omdöme och förmåga att kunna reda sig
på egen hand, utan ock på deras fysiska uthållighet. De förra måste, med
ökningen av stridskrafterna, huvudsakligen utbildas till reservunderbefäl,
så att de kunna tjänstgöra såsom förgångsmän för den personal, som från
andra truppslag måste till ganska stort antal vid mobilisering övergå till
trängen för att fylla dess behov. De måste mer än hittills övas uti svår
terräng och uti att kunna taga sig fram under vanskliga förhållanden även
vintertid. Ej sällan måste de i nattens mörker med en mindre fordonskolonn
eller enskilda fordon uppsöka truppernas livsmedelsavdelningar, om
vilkas uppehållsort de stundom erhållit endast mycket knapphändiga uppgifter.
Att de därjämte måste äga fullgod färdighet uti hästskötsel, packning
och reparationer av fordon o. s. v. är självfallet. Av sjukbärarna
slutligen fordras icke blott färdighet och säkerhet uti de första omsorgerna
för de sårade, utan även stor uthållighet, då de under och efter ett slag
omsorgsfullt och snabbt skola genomsöka slagfältet för att upphämta dem,
ett arbete, som ofta kan taga flera dygn i anspråk och som är förenat

5—141286.

I

32

med stora ansträngningar. Av synnerlig vikt är, att de utbildas även för
vintertjänstgöring, vilket naturligen ställer särskilda krav på personalen
och fordrar utbildningstidens utsträckning även till denna årstid.

För trängen föreslås därför en första tjänstgöring om tvåhundrasjuttiofem
dagar med början under första året samt tre repetitionsövningar
om trettio dagar under vartdera andra, tredje och fjärde året.»

Generalkommissionen anförde:

»Aven för trängens värnpliktige bör tjänstgöringstiden utsträckas
till trehundrasextiofem dagar. Då det gäller att bestämma, hur lång
utbildningstiden måste vara för dessa värnpliktiga, bör man nämligen
taga hänsyn till, att en god militär uppfostran är lika viktig vid trängen
som vid övriga truppslag. Tjänstgöring under krig sätter nämligen ofta
trängsoldatens såväl disciplin som uthållighet på svåra prov.

För dem av trängens värnpliktige, vilka inskrivas i egentlig trängtjänst
och såsom sjukbärare, bör utbildningstiden fördelas på samma sätt
som vid fotfolket. För de i förvaltningstjänst och i egentlig sjukvårdstjänst
inskrivne åter, bör medgivandet bibehållas att anordna hela tjänstgöringen
i en följd.»

Generalmajor Wikander, med vilken generalmajor von Matern instämde,
anförde för sin del:

»Uti generalkommissionens utlåtande den 21. december 1907 har jag
avgivit ett särskilt yttrande av följande lydelse:

»Rörande § 27 värnpliktslagen anser jag, i olikhet med generalkommissionens
majoritet, att utbildningstiden för flertalet värnpliktiga
vid trängen och för sjukbärarna vid infanteriet bort sättas kortare än
365 dagar.

Vidhållande denna uttalade mening, anser jag det vara möjligt att
för flertalet värnpliktiga av trängen, d. v. s. för de till egentlig trängtjänst
och sjukbår artjänst uttagna, fastställa utbildningstiden till 180 dagar, vilken
tid bör vara tillräcklig även för sjukbärarna vid infanteriet och, jag tilllägger
det, dessutom för de vid samma truppslag behövliga fordonsbefälhavare
och kuskar, som äro avsedda att tillhöra truppträngen. Dessa senare
böra till ett antal av omkring 11 sjukbärare samt 16 fordonsbefälhavare
och kuskar för varje infanteriregemente årligen uttagas vid inskrivningsförrättningarna
och erhålla fackutbildning, helst genom trängbefälets
medverkan.

Med de många och stora krav, som måste ställas på försvarsväsendets
utveckling i följd af landets ändrade militärpolitiska läge efter 1905 års
händelser, synes det vara nödvändigt att sätta det viktigaste framför det

33

I

mindre viktiga, att spara där det kan sparas, utan att arméns tjänstbarhet
äventyras. Detta kan ske genom att giva icke stridande truppslag och
personal en kortare övningstid än de stridande vapnen. Visserligen kommer
en olika utbildningstid att medföra vissa olägenheter, men någon fara
för arméns fältduglighet synes ej kunna uppstå genom att giva ovan
nämnda trängpersonal endast 180 dagars övning. Det resultat, som hittills
uppnåtts genom 172 dagars utbildning vid trängen (112 dagars
rekrytskola och två repetitionsövningar om 30 dagar) har varit ganska
tillfredsställande och synes vara för våra förhållanden tillräckligt, när det
gäller ett icke stridande truppslags övning.

För de stridande vapnen är det en tvingande nödvändighet att erhålla
årslång utbildning. För de värnpliktiga däremot, vilka icke skola i
första stridslinjen med vapen i hand tvinga fienden tillbaka, vilkas utbildning
är enklare och delvis sammanfaller med de borgerliga yrkena,
kan ett mindre tidmått av övning vara tillfyllest. Uti flera länder har det
ock stadgats en kortare tjänstgöring för trängen än för övriga truppslag,
såsom t. ex. i Tyskland, Italien, Schweiz, Danmark och Norge.

De besparingar, som skulle uppstå genom min reservations antagande,
uppgå enligt sakkunniges beräkning årligen till 302,078 kronor vid
trängen och 176,455 kronor vid fotfolket eller tillsammans 468,553 kronor,
ej långt från en halv million kronor årligen. För denna summa kunde
utan tvivel landets värnkraft betydligt mera höjas, om den nedlades på
organisationens utveckling i stället för på trängens ökade utbildning.
Exempelvis kunde för detta belopp, vid uppsättning av 2 nya arméfördelningar,
erhållas 2 nya trängkårer, 2 nya arméfördelningsstaber, 2 nya fältartilleriregementsstaber
samt ökning av generalstaben.

Däremot förutsattes icke minskad övning för mindretalet värnpliktiga
vid trängen, nämligen för de i egentlig sjukvårdstjänst och i förvaltningstjänst
uttagna. Sjukhustjänsten fordrar helt visst 365 dagars utbildning
och för bageriers och magasinens skötsel och vård böra även de till
förvaltningstjänsten uttagna åläggas årstjänst, att fullgöras i en följd.»

1910 års förse av skommitté yttrade:

»I anslutning till vad av kommittén ovan anförts skulle tjänstgöringstiden
för trängen i egentlig sjukvårdstjänst och förvaltningstjänst utgöra
365 dagar.

Beträffande de värnpliktiga, som tilldelas trängen uti sjukbär artjänst
och egentlig trängtjänst, har kommittén funnit vad av generalmajor Wikander
anförts uti till generalskommissionens utlåtande fogade särskilda yttranden,
uti vilka generalmajor von Matern instämt, välgrundat och bi -

I 34

träder dessa reservanters förslag. Under hänvisning i övrigt till vad av
kommittén anförts beträffande tjänstgöringstiden för till fotfolket uttagna
sjukbärare samt kuskar och fordonsbefälhavare, förordar kommittén, att
tjänstgöringstiden vid trängen i sjukbärartjänst och egentlig trängtjänst
må, i samband med utsträckning till 365 dagar av tjänstgöringstiden för
trängen i egentlig sjukvårdstjänst och förvaltningstjänst, avkortas till 182
dagar, fördelade på en första tjänstgöring om 112 dagar, som tager sin
början under andra året, samt en repetitionsövning om 35 dagar under
vart och ett av andra och fjärde åren.

Genom tjänstgöringstidens bestämmande i enlighet med ovanstående
till 365 dagar för trängen i egentlig sjukvårdstjänst och förvaltningstjänst
samt till 182 dagar för trängen i sjukbärartjänst och egentlig trängtjänst
beräknas kostnaderna komma att minskas med: .... 31,30u.»

Förut yttrar emellertid kommittén:

»Till kommittén har överlämnats en underdånig skrivelse från chefen
för VI. arméfördelningen angående behovet av såväl stora trängens som
truppträngens inom IV. arméfördelningen omorganisation, på det att arméfördelningens
personal under krig måtte äga utsikt att erhålla tillförsel av
behövlig ammunition, livsmedel och sjukvård i de stora skogsmarkerna
och i fjällen, där sjuktransportvagnar och andra fordon icke kunna framföras.
Behovet krävde ovillkorligen, att trängen vore redan i fred så utrustad,
att viss del av densammas förnödenheter kunde föras å packdjur,
liksom ock att sjukvårds- och sjuktransportmaterielen bleve ordnad med
hänsyn till den terräng, i vilken striderna sannolikt kemme att utkämpas.
En packhäst ginge fram på stigar och spänger, där de tungt lastade trängfordonen
omöjligen kunde köra. Härigenom underlättades i högsta grad
Truppernas förseende med förnödenheter. Med nuvarande organisation av
trängen vore det stor sannolikhet för, att under ett krig i Norrland vissa
i skogarna och bergstrakterna opererands truppförband finge svälta samt
bliva utan både ammunition och sjukvård. Även för bortförandet av de
sårade ur de stora skogarna fordrades hästar, försedda med bärstolar.
Sjuktransportvagnarna vore i regeln bannlysta från dessa trakter, likasom
från fjällen. Varje fältövning och fälttjgnstövning hade bekräftat denna
erfarenhet. Vid fälttjänstövningarna i Ångermanland 1909 kunde icke
från den ena stranden av Faxälven till den andra framskaffas livsmedel
och ammunition till trupperna under den tid, då endast en spång, men
ej en körbar bro förmedlade trafiken över älven. Klövjeträng skulle med
lätthet hava förts över spången.

Den utrustning för klösning och släpning, som år 1905 anbefalldes,
icke tillräcklig för att tillgodose behovet. Det fordrades först och

vore

35

främst, att en ny organisationsplan utarbetades för trängen, som fastställde
proportionen mellan antalet klövjehästar och fordon, och vidare att denna
plan årligen i praktiken tillämpades under alla fälttjänstövningar.

Kommittén har funnit vad av chefen för IV. arméfördelningen anförts
i fråga om behovet av en omorganisation av trängen i Norrland beaktansvärt
och uttalar önskvärdheten av, att en plan härför utarbetas i av
förslagsställaren antydd riktning samt att denna plan genomföres utan
ökning av de medel, som anvisas för anskaffning av fordonsmateriel.»

Mot försvarskommitténs ovan refererade förslag reserverade sig emellertid
generallöjtnant Bildt under anförande:

»Kommittén har ansett utbildningstiden vid trängen (sjukbärartjänst
och egentlig trängtjänst) kunna nedsättas. Den 1901 föreslagna övningstiden
av 12 månader nedsattes då till 8. Att yrkanden på ytterligare
nedsättning kunna framkomma i en kommitté är förklarligt. Men svårligen
synes man mig under ämbetsmannaansvar kunna förorda en nedsättning
med ytterligare två månader för det truppslag, av vars tjänstbarhet de
andras förplägnad och sjukvård är i hög grad beroende, innan ännu en
enda trängsoldat erhållit den 1901 lagstadgade övningstiden och sålunda
innan någon praktisk erfarenhet finnes. Beträffande motsvarande manskapskategorier
vid infanteriet synes kommittén möjligen ha förbisett, att
dessa numera såvitt möjligt skola uttagas bland icke vapenföra, liksom att
truppträngens körande av trängmanskap är en fråga, som redan befinner
sig under prövning.»

Såsom tidigare framhållits, är trängen ej ett i egentlig mening stridande
truppslag, varför också de krav på utbildning, som ställas på den,
ej äro desamma som på dylika truppslag. Trängen fyller nämligen
vid krigstillfälle en funktion, vilken ej avser så svåra förhållanden, som
göra sig gällande i fråga om det manskap, vilket har till uppgift att direkt
insättas i striden och av vilkas uppträdande utgången av denna
omedelbart beror. I belysning härav är det som frågan om trängens fredsutbildning
blivit sedd, och som man med fog gjort gällande, att denna
åtminstone i fråga om vissa grenar av trängen borde kunna bibringas under
kortare tid än de stridande truppslagens.

A andra sidan kan ej bortses från, att den verksamhet i fält, som
tillkommer även dessa delar av trängen, är synnerligen betydelsefull och

36

att ganska störa anspråk måste ställas så väl på fordonsförarnas körvana,
omdömesförmåga och påpasslighet, som även på sjukbärarna, deras uthållighet
och fysiska kraft.

Av de uppgifter angående övningstidens användning vid trängen i
egentlig trängtjänst under utbildningsåret 1911—1912, som tillställts beredningen,
har inhämtats, att från den effektiva övningstiden av 240 dagar
avgått under beväring sr ekrytskolan i medeltal per man

Sön- och helgdagar...........24,8

Vakttjänst (ej stalltjänst).........15,2 dagar

Handräckning..............19 »

Tjänstledighet .............8,i »

Annan orsak..............5,3 »

Ut- och inlämning av persedlar......1,2 »

Summa 73,6 dagar.

Såsom effektiva hava alltså återstått endast 76 hela övningsdagar.
Under repetitionsövningarna hava förhållandena ställt sig sålunda:

Sön- och helgdagar . ..........4

Vakttjänst (ej stalltjänst) ........l,i dagar

Handräckning..............2,68 »

Tjänstledighet .............0,3i »

Annan orsak..............1 »

Ut- och inlämning av persedlar......1,47 »

Summa 10,56 dagar

Såsom effektiva hava alltså återstått 19 hela övniimsdawar.

o O I

I fråga om trängen i sjukbårar tjänst ställa sig förhållandena analoga.

Av vad sålunda förekommit samt av vad beredningen i övrigt inhämtat
synes framgå, att, utan att utbildningens resultat skulle försämras,
en ganska betydande nedsättning av den nuvarande övningstiden torde
kunna ske ensamt genom ett bättre utnyttjande av densamma. Ett ytterligare
nedbringande av denna borde även vid transportträngen vara motiverat,
i den mån en del stalltjänst och vad därmed sammanhänger, som
eldigt vad beredningen inhämtat nu utföres under övningstid (se instruktion
för rekryt- och underbefälsutbildningen vid trängen den 8 maj 1909),
kan förläggas utom denna. I viss mån torde såsom vid vissa andra truppslag
detta utan olägenhet låta sig göra.

Då emellertid beredningen i allt fall ej ansett sig kunna förorda
någon avsevärdare nedsättning av övningstiden för de värnpliktiga, varom
här är fråga, anser sig beredningen böra något närmare utveckla de skäl,
som härvid varit för beredningen bestämmande.

Beredningen har därvid särskilt ansett sig böra uppmärksamma

1) behovet av allmän militär utbildning även för detta truppslag;

2) behovet av utbildning i övrigt i egentlig trängtjänst och sjukbärartjänst; 3)

behovet av utbildning särskilt under vinterförhållanden;

4) kvaliteten hos det manskap, som tilldelas trängen.

Vad den allmänna militära utbildningen angår bör trängrnanskapet
äga någon dylik utbildning för att såväl under frammarscher
som återtåg kunna vara berett att avvisa överfall både av kavalleriavdelningar
och andra fientliga strövkårer. 1 vårt land med dess jämförelsevis
stora utsträckning och glesa befolkning torde också trängkolonnernas längd
och terrängens beskaffenhet ofta kunna försvåra trängens uppträdande och
bidraga till att avskilja densamma från de stridande trupperna, varav
man för övrigt oftast ej torde ha råd att avstå vad som kan erfordras ensamt
för trängens skyddande. I detta avseende äro särskilt de svåra förhållandena
å vår sannolikaste krigsskådeplats i Norrland beaktansvärda.

Av nämnda uppgifter angående övningstidens användning framgår
även, att under 1912 års beväringsrekrytskolor vid transportträngen till
skjutning och infanteriexercis använts respektive omkring 80 och 50 övningstimmar.

Vad som nu yttrats om trängen i egentlig trängtjänst har i tillämpliga
delar giltighet även i fråga om trängen i sjukbärartjänst, därvid visserligen
skjutningen spelar mindre, men marschträningen större roll.

Rörande den egentliga träng utbildning en må erinras, att denna
omfattar ej endast körning, packning, på- och avlastning samt förmåga
att taga sig fram i större fordonskolonner med bibehållen ordning och
precision ävensom självständigt till framskjutna eller eljest detacherade
avdelningar, utan även hästskötsel, reparation och handhavande i övrigt
av fordon och annan materiel m. in. Vad särskilt angår Norrland komma
även i betraktande klövjning och övrig med hänsyn till förhållandena där
synnerligen viktig utbildning, som särskilt framhållits i chefens för sjätte
arméfördelningen ovan omförmälda uttalande.

Kraven på sjukbärarna äro ej mindre i de avseenden, som bero av dem.

Någon vinterutbildning för trängens värnpliktiga har hittills icke
förekommit, och hänsyn till denna har ej heller tagits vare sig av ovanbemälda
reservanter i generalskommissionen eller av försvarskommittén.

38

Denna utbildningsgren behöver visserligen knappast vad transportträngen
beträffar egentligen innefatta större förmåga att taga sig fram på skidor,
men någon kunskap i vinterförläggning, i snöplogning, om vinterfordon,
deras anspänning och vad till dem hör är för denna del av trängen av
samma vikt som för övriga truppslag. Erfarenheterna från de hittills med
trängens fast anställda företagna längre s. k. vintermarscherna (g. o.
1905 n:r 1,614, 1908 n:r 15 och 1912 n:r 1445) bekräfta även vikten
för trängen av dylika övningar.

Sjukbärarna måste även hava en viss utbildning på skidor och med
vinterkälkar. På dem ankommer det att jämväl under snöförhållanden uppsöka,
förbinda och forsla de sårade samt vidtaga de skyddsåtgärder med
avseende å dem, som betingas av särskilda köldförhållanden.

Slutligen måste beaktas, dels att transportträngens behov av redan i det
civila livet hästvant folk, vid det förhållande att kavalleriets och artilleriets
mer trängande behov i samma avseende först anses böra fyllas, ej kan tillfredsställande
tillgodoses, dels ock att för trängen i allmänhet lämpligen
ej kan avses manskap av samma kvalitet som för de stridande truppslagen.

Efter övervägande av det ovan anförda och då beredningen håller
före, att övningstiden vid nu ifrågavarande delar av trängen bör kunna
bättre utnyttjas än för närvarande, har beredningen ansett sig böra förorda,
att övningstiden för trängens ifrågavarande värnpliktiga nedsättes med
en månad. Ett sådant bättre utnyttjande av övningstiden anser beredningen
kunna ske, förutom vid transportträngen genom att en del hästvård och stalltjänst,
som nu inräknas i den egentliga övningstiden, förlägges utom denna,
även därigenom att trängen tilldelas ett ökat antal icke vapenföra för utförande
av en del handräckningstjänst, som nu tynger utbildningsprogrammet.

Huvudsakligen av besparingsskäl föreslår beredningen, att de värnpliktiga
vid trängen i egentlig trängtjänst böra uppdelas på två rekrytskolor
med början för ena halva kontingenten i mitten av april och för den
andra i mitten av oktober. En sådan uppdelning torde nämligen möjliggöra
dels en minskning av befälet å stat, dels ock ett bättre utnyttjande
av trängens hästar och materiel. Vad härigenom förloras i vinterutbildning
för den ena avdelningen bör kunna ersättas genom att åtminstone
en repetitionsövning för densamma alltid förlägges till vintern.

Beträffande i övrigt repetitionsövningarna vid sistnämnda del av
trängen har beredningen bildat sig den uppfattningen, att i fråga om dessa
övningar större vikt ligger på repetitionen av det förut inlärda än på

39 i

samövning av ett större antal värnpliktiga, även om dessa skulle kunna
förses med det större antal hästar och fordon, som därför erfordras. Det
har på denna grund ej ansetts nödigt, vare sig att mer än två årsklasser
samtidigt äro i tjänstgöring eller att repetitionsövningarna bibehållas vid
sin nuvarande längd. Dessa hava, med undantag eventuellt för den omnämnda
vinterrepetitionsövningen, ansetts böra förkortas till 15 dagar.

Beträffande sjukbärarna torde det ur organisatorisk synpunkt ställa
sig lämpligast, att deras rekrytskola börjar omkring den tid på året, då trängmanskapet
i egentlig sjukvårdstjänst lämnar trängkårerna för att börja sin
tjänstgöring å de särskilda truppförbandens sjukhus. Detta åter beror
närmast av övningstiden för infanteriet. Repetitionsövningarna för sjukbärarna
torde böra hava ungefär samma längd och förläggning som infanteriets
repetitionsövningar.

Genom den sålunda föreslagna förändringen av övningstiden skulle,
om det årliga antalet värnpliktiga i egentlig trängtjänst — huvudsakligen
vapenföra i viss vapentjänst — beräknas till 840 och i sjukbärartjänst till
400, vinnas en årlig kostnadsbesparing av omkring 68,000 kronor.

Underbefälsfrågan vid trängen sammanhänger nära med frågan om
trängens organisation. Anskaffning och utbildning av här erforderligt
reservunderbefäl torde böra ordnas ungefär på samma sätt som vid infanteriet.

På grund av det anförda föreslår beredningen,

att övningstiden för värnpliktiga vid trängen i
egentlig trängtjänst och sjukbärartjänst nedsättes till 210
dagar, och att denna övningstid för trängen i egentlig
trängtjänst fördelas sålunda, att 180 dagar utgöra rekrytskola
och 30 dagar två repetitionsövningar, samt för
trängen i sjukbärartjänst sålunda, att repetitionsövningarna
erhålla samma antal och ungefär samma längd
som infanteriets och återstoden utgör rekrytskola.

b) i egentlig sjukvårdstjänst.

Till trängen i egentlig sjukvårdstjänst uttagas årligen omkring 200
värnpliktiga, i första hand apotekare, apotekselever farmacie kandidater,
präster, sjukgymnaster, sjukskötare, tandläkare och tandläkareelever, mas 6—141288.

40

sörer m. fl. Medicine studerande tilldelas ej trängen framför andra truppslag,
utan fördelas i lämpligt förhållande mellan dem samtliga.

Utbildningstiden utgör 240 dagar och fullgöres i en följd.

Beredningen föreslår,

att någon ändring ej måtte ske i nuvarande utbildningstid
för denna kategori.

c) i förvaltningstjänst.

Förvaltningstruppernas ändamål är att anskaffa och i vissa fall framställa
samt förvalta och tillhandahålla förnödenheter, som erfordras för tillgodoseende
av arméns behov av förplägnad och intendenturmateriel.

Antalet vapenföra värnpliktiga, som årligen tilldelas »trängen i förvaltningstjänst»
utgör omkring 200. Av dessa uttagas för varje arméfördelning
omkring 7 till förvaltare, omkring 12 till bagare, omkring 4 till
slaktare och omkring 10 till magasinsmanskap. Härjämte tillkommer ett
antal icke vapenföra, nämligen, förutom skrivbiträden, för varje arméfördelning
omkring 3 förvaltare, omkring 9 bagare, omkring 2 slaktare och
omkring 35 magasinsmanskap.

Sedan numera tjänstgöringstiden för de icke vapenföra blifvit kortare
än för de vapenföra, har man sökt lämpa denna åtskillnad å ifrågavarande
värnpliktiga med hänsyn till deras användning vid krigstillfälle
sålunda, att medan de vapenföra — även de om möjligt förut yrkeskunniga
eller eljest särskilt lämpliga för hithörande uppgifter — avsetts
till tjänstgöring i första hand vid den rörliga fältarmén för att ingå i
dess mobila förplägnadskompanier, de icke vapenföra ämnats att tjänstgöra
förnämligast vid de bakomvarande mer fasta förplägnadsanstalterna. Med
hänsyn till utbildningens bedrivande torde emellertid en sådan åtskillnad,
som i sin nuvarande form endast tillämpats under nästlidet och innevarande
år, knappast kunna anses lämplig. Den torde ej heller kunna vid krigstillfälle
konsekvent uppehållas.

Till förvaltare uttagas, i den mån så kan ske, redan vid inskrivningen
därtill särskilt lämpliga, nämligen de, som genomgått fem klasser
i allmänt läroverk eller erhållit ungefär motsvarande utbildning vid enskilt
sådant eller hava utbildat sig för eller idka praktisk affärsverksamhet
eller eljest i det borgerliga livet idka sådant yrke, som kan anses
medföra lämplighet för ifrågavarande utbildning.

Det har, vad bagare och slaktare angår, visat sig, att tillgången på
förut yrkeskunniga bland dessa icke varit tillräcklig för att fylla det år -

41 I

liga behovet, utan har man därför nödgats uttaga en stor del, enligt uppgift
från intendenturskolan i Stockholm omkring30 % av hela antalet, som
icke äro yrkesmän.

Utbildningstiden för de vapenföra har hittills i regel varit på samma
sätt förlagd som vid infanteriet. Den kan, i den mån Konungen förordnar,
få fullgöras i en följd, något som dock icke torde hava tillämpats.
Utbildningen bedrives vid arméns förplägnadsskolor, för närvarande 4,
merendels särskilt för vapenföra och särskilt för icke vapenföra samt särskilt
för varje av ovannämnda kategorier.

Den i det borgerliga livet förvärvade yrkeskunskap — såsom bagare
och slaktare — utnyttjas sålunda, att de därför lämpligaste tilldelas svårare
uppgifter såsom förgångsmän och biträdande instruktörer för de övriga.
Den utbildning, varom här är fråga, skiljer sig emellertid i många
avseenden från den till yrket hörande. Det gäller nämligen här att med
särskilt för ändamålet avpassad materiel kunna på kortast möjliga tid och
under ofta ogynnsamma förhållanden frambringa eller eljest anskaffa de
för förplägnaden nödvändiga förnödenheterna. Det ligger även stor vikt
på att nödig färdighet förvärvats att handhava etablerandet, evacuerandet
och förflyttandet av hithörande materiel, fältbakugnar och andra anordningar.
Kunskap fordras även om handhavandet av olika proviantartiklar
under olika förhållanden, bland annat vinter- och köldförhållanden.

Magasinsmanskapet tillkommer särskilt att handhava förnödenheterna
i olika magasin ävensom i allmänhet biträda vid truppers proviantering.

Vidkommande den allmänt militära utbildningen gäller bär ungefär
detsamma som i fråga om den övriga trängen. Särskilt har framhållits,
att förplägnadskompaniet skall kunna åtfölja de stridande trupperna, varvid
det ofta har att förflytta sig till fots, varför ganska stora anspråk
måste ställas på dess marschförmåga.

Beträffande förvaltarna höra dessa i första hand äga kunskaper och
färdigheter i alla de avseenden, som bibringas förplägnadsmanskapet. Men
då förvaltarna skola i fält handhava uppbörd och redovisning med avseende
å förplägnaden samt bekläda befälsbefattning över förplägnadsmanskapet,
måste desamma därjämte erhålla den särskilda utbildning såväl i intendenturtjänstens
olika grenar med tillhörande kassa och räkenskapsväsen,
vilken härför erfordras och vilken måste såväl teoretiskt som praktiskt
inläras, som även i befälstjänst. Den befattning, som i fält tillkommer
dessa, kräver, förutom kunskaper och rutin, gott omdöme och förmåga av
självständigt uppträdande samt befälsegenskap.

Vad angår förplägnadsmanskapet har beredningen av liknande skäl,
som anförts beträffande trängen i egentlig trängtjänst och sjukbärartjänst,

I

42

och med hänsyn jämväl till, att en stor del av de värnpliktiga, varom här
är fråga, genom sina borgerliga yrken äga särskild förutsättning att på
kortare tid tillgodogöra sig förevarande utbildning, vilken i vad den ej
fordrar yrkeskunskap, d. v. s. i fråga om inagasinsmanskapet, är av enklare
beskaffenhet, ansett, att övningstiden för dessa bör bliva densamma
som för nämnda kategorier av trängen, d. v. s. nedsättas till 7 månader.
Den hittillsvarande övningstiden för förplägnadsmanskapet har visserligen i
mindre mån än fallet varit vid trängen i egentlig trängtjänst och sjukbärartjänst
använts till handräcknings- och vakttjänst, men å andra sidan
torde å detsamma ställas mindre krav exempelvis i fråga om vinterutbildning.

Beträffande åter förvaltarna synes deras befattning i sitt slag vara
väl så krävande som den, som vid de stridande vapnen tillkommer reservunderbefälet.
Utbildningstiden för dessa torde därför böra erhålla samma
längd som för infanteriets reservunderbefäl eller sammanlagt omkring ett
år. Enligt vad beredningen inhämtat lär det därigenom bliva möjligt att
redan i fredstid i någon omfattning använda förvaltarna såsom instruktörer
vid intendenturskolorna. Såsom i regel äger ruin för närvarande,
torde uttagningen till tjänstgöring såsom förvaltare fortfarande utan olägenhet
böra kunna ske redan vid inskrivningen.

T fråga om övningstidens förläggning torde med hänsyn till vikten
av övning för förplägnadskompanierna under så fältmässiga förhållanden
som möjligt repetitionsövningarna till antal och längd böra förbliva ungefär
desamma som för infanteriet. I övrigt torde, i den mån andra intressen
därigenom ej åsidosättas, hänsyn böra tages till att, därest befäl
fortfarande behöver från andra truppförband kommenderas såsom sådant
till intendenturskolorna, detsamma ej mer än som är oundgängligt tages
från tjänsten vid eget truppförband.

Likasom de värnpliktiga, som efter fastställda grunder tilldelas
trängen och även vissa andra truppslag, lämpligen böra anses såsom »vapenföra
i viss vapentjänst», så synas också de värnpliktiga, som uttagas för
här ifrågavarande tjänstgöring, böra anses såsom vapenföra i densamma,
d. v. s. i viss vapentjänst, även om de, därest fråga vore om annan tjänstgöring,
måhända borde anses såsom icke vapenföra. Härigenom skulle
vinnas, att de, som efter den antagna grunden tilldelas ifrågavarande tjänst,
även erhålla den för densamma utmätta för alla lika övningstiden.

o

Inför beredningen har såsom önskemål framhållits, att den skillnad,
som förefinnes mellan förvaltnings- och förplägnadstjänsten å ena sidan

43 |

samt trängen i övrigt å den andra, borde tydligare komma till synes även
i benämningen, vilken borde bliva »förvaltningstrupperna». Beredningen
har för sin del intet att erinra häremot.

Genom den föreslagna nedsättningen av övningstiden för det vapenföra
förplägnadsmanskapet vinnes en kostnadsbesparing av omkring 8,300
kronor, medan å andra sidan den föreslagna ökningen av tjänstgöringstiden
för de vapenföra förvaltarna föranleder en kostnadsökning av omkring
6,500 kronor.

Beredningen föreslår alltså,

att övningstiden för förvaltarna utsträckes från
240 till 365 dagar, varav tre repetitionsövningar av
ungefär samma längd som infanteriets,

samt att övningstiden för det vapenföra förplägnadsmanskapet
nedsättes från 240 till 210 dagar, varav tre
repetitionsövningar av ungefär samma längd som infanteriets
och återstoden rekrytskola.

I

44

Hittills tilllämpade

grunder för
flottans bemanning.

Flottan.

Antalet värnpliktiga, som årligen inställa sig till tjänstgöring vid
flottan, utgör i »allmän tjänst» (å sjömanshus inskrivna med över ett års
sjötid = sjömän) omkring 1,350, i »sjötjänst» (från lantrullföringsområdena
inskrivna) omkring 650, och i »stationstjänst» omkring 350.

Antalet värnpliktiga, som fullgjort tjänstgöringen, har utgjort

Övningsår Allm. tjänst Sjötjänst Stationstjänst

1909 ........ 1,215 550 316

1910 ........ 1,312 619 353

1911 ........ 1,124 607 373

Medeltal 1,217 592 347

Av kategorien »allmän tjänst» utgör omkring 6 %, av kategorien
»sjötjänst» 1 k 2 % och av kategorien »stationstjänst» den övervägande
större delen icke vapenföra.

Av de värnpliktiga i »allmän tjänst» och »sjötjänst» tillhöra omkring
50 å 55 °/« däcksavdelningen, omkring 38 å 42 °/° maskinavdelningen, omkring
8 °/° ekonomiavdelningen och omkring 1 ä 2 / hantverksavdelningen.

Stammanskapets antal enligt stat utgör för närvarande 4,000, varav
i september 1913 670 voro vakanta.

I fråga om de grunder, som hittills varit bestämmande för förhållandet
mellan stam och värnpliktiga vid flottan, torde följande böra
framhållas.

Vid tillkomsten av 1901 års värnpliktslag ansågs beträffande inverkan
av den ökade övningstiden för de värnpliktiga på behovet av stampersonal
vid flottan, att det ej kunde bedömas, huruvida någon nedsättning
av stampersonalen därigenom skulle kunna ske, förrän erfarenhet
härutinnan vunnits.

I fråga om det närmare behovet av en fast anställd stam vid flottan
yttra de sakkunniga, som den 23 juli 1904 avgåvo förslag till ändrad
organisation av flottans sjömanskap1, i sitt betänkande följande: »Enligt

45 i

för flottan gällande personalorganisation skulle fartygens behov av befäl,
underbefäl och förhandsfolk vid mobilisering fyllas dels genom personal
av stammen och reserven, dels genom värnpliktiga, som förut varit anställda
vid flottans stam och vid avgången därifrån överförts till flottans
beväring (f. d. stamanställda värnpliktiga). Då endast den personal, som
tillhörde stammen, vore i ständig tjänstgöring, men däremot av f. d. stamanställda
värnpliktiga endast ett ringa antal, som underginge dem enligt
värnpliktslagen åliggande repetitionsövning, under en kortare del av året
funnes i tjänstgöring, kunde flottans fartyg under vanliga förhållanden
icke utgå på övningar med besättningar, sammansatta av den personal,
varmed de vid mobilisering skulle bemannas. Den del av fartygens besättningar,
som vore avsedd att vid mobilisering fyllas med f. d. stamanställt
manskap, måste därför under övningarna i fredstid ersättas med
stammanskap, som vid mobilisering avsåges för vid årets övningar icke
rustade fartyg. A för övning rustade fartyg måste därför i händelse av
mobilisering en ej oväsentlig del av stammanskapet utbytas mot vid mobiliseringstillfället
inkallade f. d. stamanställda värnpliktiga, av vilka större
delen, på grund av den långa tid, som förflutit sedan de avgått från
flottans stam, först efter någon tids övning hunne återförvärva erforderlig
tjånstbarhet. En ytterligare anledning till personalombyte vid mobilisering
förefunnes i det förhållandet, att enligt hittills använda beräkningsgrunder
en del underbefälsposter avsåges att vid mobilisering fyllas genom
manskap, som under fredstid icke tjänstgjort i sådan befattning.
Genom att man sålunda nödgades å rustade fartyg utbyta en de! av stambesättningen
och i stället låta embarkera personal, av vilken en stor del
saknade den för materielens skötande erforderliga övningen, komme flottans
fartyg vid mobilisering att utgå med besättningar, vilka först efter
längre tids övning kunde samarbetas till den enhet och förvärva den färdighet
i materielens skötande, som utgjorde den törsta förutsättningen för
framgång under strid. Erfarenheten utvisade emellertid, att krigen såsom
regel började innan krigsförklaring utfärdats, därvid fientligheterna i allmänhet
inleddes med sjökrigsoperationer. Vid början av mobilisering
eller just vid det tillfälle, då det för landets försvar vore av största vikt
att flottans stridskrafter, såväl vad beträffande materiel som personal, vore
fullt beredda att upptaga strid, befunne sig bemanningen genom erforforderliga
ombyten uti besättningarna uti ett svaghetstillstånd, vars följder,
med senare tids erfarenhet för ögonen, lätt kunde förutses. — Då utsikterna
för att flottan skulle kunna fylla sin uppgift vid landets försvar
i väsentlig mån vore beroende på, att flottan ständigt hölls i sådan beredskap,
att densamma utan längre mobiliseringstid kunde vara färdig till

I

46

strid, vore det nödvändigt, att flottans stampersonal ökades till sådan
styrka, att för mobilisering av flottans stridskrafter erforderligt underbefäl
och till förhandsmän utbildat manskap ständigt funnes i tjänstgöring. För
detta ändamål hade de sakkunniga verkställt en detaljerad beräkning över
behovet av personal för flottans mobilisering år 1905. — Då nämnda beräkning
innehölle uppgifter rörande försvaret, vilka borde hemlighållas
hade de sakkunniga genom särskild skrivelse överlämnat densamma.

Den av de sakkunniga i enlighet härmed gjorda beräkningen lades
i 1907 års statsverkspr oposition i huvudsak till grund för bedömande av
sjömanskårens storlek vid flottan och har sedermera åberopats vid fråga
om bestämmande med hänsyn till befintligt fartygsmateriel av flottans
personalbehov.

Föredragande departementschefen anförde till nämnda statsverksproposition
: »Vad. angår personalbehovet, kan vikten av väl utbildade och
övade besättningar icke nog framhållas. Det ligger i öppen dag, att besättningen
till ett nutida krigsfartyg med dess mångfald av mer eller
mindre komplicerade anfalls- och försvarsmedel icke kan först vid krigstillfälle
sammanföras. Fastmera lärer det vara nödvändigt, att fartygsbesättningen,
åtminstone vad angår den del, av vilken måste fordras någon
högre grad av yrkesutbildning, redan i fredstid är färdigbildad. Inom
utländska mariner kvarstår vanligen besättningen ombord på samma fartyg
i tre år. Ett rustat fartyg är sålunda alltid mobiliserat; utbryter
krig, är den rustade delen av flottan även slagfärdig.» — »De grunder för
beräkningen av den erforderliga stampersonalen, vilken av 1904 års sakkunniga
blivit tillämpade, anser jag i huvudsak böra följas. I vissa fall,
särskilt å de äldre fartygen, kan likväl, enligt min åsikt, för bemanningen
avses värnpliktigt manskap i större utsträckning än de sakkunniga avsett
och sålunda behovet av stampersonal i motsvarande mån nedbringas. Då
tjänstgöringstiden för de värnpliktiga inom kort bliver utsträckt till 300
dagar, lärer nämligen möjlighet förefinnas att bibringa åtminstone någon
del av dessa sådan yrkesutbildning, att de kunna fylla en del av de poster,
för vilka de sakkunniga avsett yrkesutbildad stampersonal. (Aven har jag
funnit ersättningspersonalen av stammen kunna något minskas, nämligen
till 10 / för samtliga avdelningar).» I enlighet härmed föreslogs stammens
styrka, som av de sakkunniga beräknats till 4,388 man, till 4,000 man,
vartill den även av Riksdagen bestämdes.

Personalens närmare fördelning och användning å vart och ett av
flottans fartyg skall ske i enlighet med de tid efter annan uppgjorda besättningslistor,
som fastställas av Konungen (tj. regi. för marinen del II,
§ 288, bil. 1).

47

I

Sambandet mellan värnpliktstidens längd vid flottan och behovet av
stammanskap därstädes framgår närmare såväl av 1.908 års sakkunnigas
betänkande och förslag till organisation av flottans sjömanskår, vilket enligt
uppdrag avgavs under förutsättning av en övningstid av två år för å sjömanshus
inskrivna värnpliktiga och av ett år för flottans övriga värnpliktiga
(se härom även försvarskommittén III sid. 104) som även av en av
chefen för marinstaben på försvarskommitténs begäran den 29 oktober
1910 verkställd utredning (såsom bil. 3 fogad vid försvarskommitténs betänkande
avdelning III) rörande möjligheten att med en till ett år utsträckt
övningstid för beväringen minska stammens storlek särskilt i fråga om
andra stridslinjens fartyg.

I sistnämnda utredning göres gällande, att de å sjömanshus inskrivna
värnpliktiga syntes under den på 2 årsklasser tillämpade övningstiden av
300 dagar hava förvärvat sådan utbildning, att de borde kunna ingå i
stället för en mindre del av den hittills beräknade stampersonalen (2 och
3 klassens sjömän) huvudsakligen å en del äldre fartyg i andra stridslinjen,
å handelsfartyg, avsedda för krigsbruk vid sjöoperationer, för tjänsten
å stationerna m. in. Detta skulle vidare underlättas, om övningstiden för
de värnpliktiga bleve 365 dagar. Men då det antal befäls- och underbefälspersonal
av stammen, gällande stater upptoge, icke vore tillräckligt,
syntes det nödigt, att stam befälets numerär ökades, (även om gällande beräkningsgrunder
modifierades så tillvida, att reservbefäl i något större utsträckning
komme att ingå i stället för stamofficerare å vissa fartyg).
Minskningen av antalet 2 och 3 klassernas sjömän borde därför verkställas
endast i samband med ökning av 1 klassens sjömän (och av de högre
lönegraderna av sjömanskåren) och i den mån ny fartygsmateriel tillkomme,
varvid den personal, som sparades på de äldre fartygen, i främsta
rummet avsåges till bemanning av den nytillkomna materielen.

Vid chefens för marinstaben nämnda skidvelse voro fogade såsom
bilagor två tabeller (även intagna i försvarskommitténs betänkande III
bil. 2, tabell 2 och 3), upptagande sammandrag av hela personalbehovet
för flottans mobilisering vid slutet av år 1911 dels efter gällande grunder,
och dels med tillämpning av de ifrågasatta inskränkningarna.

Med utgångspunkt från nämnda tabell 2 har beredningen beräknat
bemanningsbehovet i följande fall:

Sammanlagda behovet (mobiliseringsbehovet) . stam: 4,388 värnpl: 6,350

Kustflottans fartyg............ » 3,100 » 2,550

Kustflottans fartyg jämte sjöpositioner och
kustsignalväsende, för vilka senare per 7—141286 -

48

sonal måste finnas tillgänglig genast vid

mobilisering.........

Kustflottans fartyg samt sjöpositioner och
kustsignalväsende jämte fredsbehov för
stationer och varv.........

3/4 av kustflottans fartyg jämte fullt behov för
sjöpositioner och kustsignalväsende samt
fredsbehov för stationer och varv . . .

2/3 av kustflottans fartyg jämte fullt behov
för sjöpositioner och kustsignalväsende
samt fredsbehov för stationer och varv .

Fredsbehov å stationer, varv m. m.....

stam:

3,350

värnpl.:

■ 2,900

»

3,830

»

3,400 *)

»

3,050

2,800 *)

»

2,800

»

2,550»)

480

»

500 *)

Anm. I. Ersättningspersonal, som ingår i samtliga här ovan anförda siffror,

är beräknad med 10 % av det verkliga behovet utom i sifferuppgiften
6,350, där det räknats med en högre procent.

Anm. II. I ovanstående slutsiffror är icke hänsyn tagen till under byggnad
varande fartyg (pansarbåten »Sverige>, minfartyget »Clas Fleming»,
en del undervattens- och flygbåtar).

Anm. III. Här avses behovet av vid mobilisering verkligen användbart manskap.

Försvar skommittén framhöll, att någon inskränkning i stambemanningen
för i l:a stridslinjen ingående fartyg icke borde vidtagas,
varemot för en del äldre fartyg i andra stridslinjen vissa inskränkningar
borde ske i överensstämmelse med vad som angivits i chefens för marinstaben
nyssnämnda utredning. Den faktiska ändring, som skulle kunna
ske i stammens antal, blev alltså beroende på kommitténs förslag beträffande
fartygsanskaffning.

I chefens för marinstaben underdåniga utredning och förslag till
flan för flottans krigsberedskap och övningar den 25 september 1913
anföres, att med tillämpning av antagna grunder i fråga om stambemanningen
vid flottan — nämligen att stammens styrka borde vara så
stor, att hela antalet manskap, som av densamma vid mobilisering erfordrades,
ständigt funnes i tjänstgöring — sjömanskårens styrka år
1910 bort utgöra 4,388 man. I denna utredning yttras vidai''e:

*) I dessa tal ingå även icke vapenföra (med omkring 400).

49

»Efter nämnda år har emellertid tillkommit följande nybyggda eller
under byggnad varande materiel, nämligen 1 l.-kl. pansarbåt, ett flertal
undervattensbåtar, 1 minfartyg samt flygbåtar, varjämte det torde vara
erforderligt att i planerna upptaga ytterligare ett förhyrt hjälpminfartyg.
Behovet av stampersonal för nämnda materiel utgör enligt hittills gällande
beräkningsgrunder — — — — 366 man (korpraler och yrkesutbildade
menige) av sjömanskåren.»

»Då från år 1911 till nu ingen materiel, för vilken stampersonal
beräknats, blivit avförd eller överförd till lokaleskadrarna eller 2. linjen,
skulle bemanningsbehovet, sedan ovannämnda nytillkomna materiel tratt i
tjänst och därest 1907 års beräkningsgrunder fortfarande tillämpades, utgöra
— — — — 4,799 man av sjömanskåren, därvid samtligt manskap
inom sjömanskåren räknats som yrkesutbildat. *)

Staterna för år 1914 upptaga dock endast — — — — 4,000 man
av sjömanskåren.»

»För att i största möjliga mån nedbringa kostnaderna och sålunda
begränsa ökningen av flottans stater, har inom marinstaben verkställts
beräkningar härom — — — —.

Härvid har i första hand besättningslistan för varje särskilt fartyg
reviderats, varvid tagits under omprövning icke blott huruvida respektive
besättningars numerär kunnat minskas, utan även huruvida en omläggning
mellan antalet stampersonal å ena sidan samt reservpersonal och värnpliktiga
å den andra kunnat ske. Dessa reviderade besättningslistor hava
under föregående års sjöexpeditioner varit överlämnade till vederbörande
fartygschefer för yttranden. Därav har framgått, att någon minskning i
numerären i allmänhet icke låtit sig göra, men att däremot en omläggning
mellan å ena sidan antalet stampersonal och värnpliktiga i en del fall
kunnat vidtagas, ehuru dock med stor tvekan under nuvarande korta
övningstid för de värnpliktiga och endast under förutsättning att utbytet
gäller de å sjömanshus inskrivna och att de värnpliktiga få kvarstå å ett
och samma fartyg under hela sin vapenövningstid, samt att de utbildas
endast för den befattning, de vid strid avses inneha.»

»Någon större reduktion i behovet av stampersonal enbart genom
utbyte i besättningslistorna för de särskilda fartygen av stam mot reserv
eller mot å sjömanshus inskrivna värnpliktiga har dock icke kunnat ernås.
Chefen för marinstaben har därför tagit under omprövning, huruvida icke 1

1) Häri synas likväl ingå rekrytkontingenterna för maskin-, ekonomi- och hantverksavdelningarna,
men ej för däcksavdelningen.

50

hittills gällande grunder för beräkning av personalbehovet vid mobilisering
och behovet i ständig tjänst varande stampersonal skulle kunna
jämkas i syfte att nedbringa sistnämnda behov.

Hittills har bemanningsbehovet vad beträffar stampersonal beräknats
lika för så väl rustade som icke rustade fartyg. Någon skillnad mellan de
f. d. stamanställde värnpliktigas och övriga värnpliktigas tjänstgöring vid
mobilisering har icke kunnat göras, så länge anställningstiden inom
sjömanskåren var kort. Sedan emellertid sistnämnda tid numera utsträckts
till omkring 4 år, har manskapet därunder som regel erhållit sådan yrkesutbildning,
att det efter avgången från sjömanskåren, åtminstone under
de närmaste följande åren, kan beräknas tjänstbart i de befattningar, det
senast innehaft ombord. Flottan erhåller därför numera genom rådande
manskapsorganisation en jämförelsevis god reserv av f. d. stamanställda.

Genom att på sätt närmare angives — — — — indela materialen
med hänsyn till olika beredskapsgrader och låta de f. d. stamanställda
ingå i stället för en del av i besättningslistorna upptagna korpraler och
meniga, stam, å sådana fartyg, som enligt den — — — — omhandlade
organisationsplanen (normalplanen för flottans krigsberedskap och
övningar) avses att rustas och bemannas först vid mobilisering, erhålles
en motsvarande minskning i behovet av nämnda kategorier stampersonal.

Med tillämpning av ovannämnda grunder har särskild utredning
verkställts beträffande mobiliseringsbehovet av personal för den materiel
m. m., som beräknas vara i tjänst åren 1915 och 1916. Därav framgår,
att om behovet av yrkesutbildat manskap såsom det framkommer enligt
nu gällande besättning slistor och beräkningsgrunder, jämföres med det
behov, som erhålles enligt de reviderade besättningslistorna och beräkningsgrunderna,
utgör det senare omkring 500 beställningar mindre inom
sjömanskåren, därvid i båda fallen icke medräknats det antal stamrekryter
av däcksavdelningen, som behöver ingå i sjömanskåren för att inom densamma
erhålla det erforderliga antalet yrkesutbildade av nämnda avdelning.
»

Enligt dessa grunder borde sjömanskårens totala numerär (rekrytkontingenterna
för samtliga avdelningar inräknade) alltefter fartygsmaterielen
utgöra år 1915 4,317 man och år 1916 4,638 man.

Man finner alltså, att det för flottans bemanning för närvarande tillläinpade
systemet avser, att de svårare befattningar, som kräva längre ut -

51 I

bildning, skola omhänderhavas av på frivillighetens väg anskaffad stampersonal,
medan de mindre krävande uppgifter, som ansetts kunna inläras
under en jämförelsevis kortare tid överlämnas åt värnpliktiga.

Detta system utgör en medelväg mellan två ytterligheter, den ena
med endast frivilliga och den andra med huvudsakligen värnpliktiga. Då
det gäller att bilda sig ett omdöme om detsamma likasom överhuvud om
värnpliktstjänsten vid flottan, har man att taga hänsyn — förutom till
kostnaden — ej ensam till den utbildning, som tjänsten vid flottan i våra
dagar kräver och måste kräva, utan även och kanske än mer till behovet
av för flottans bemanning ständigt förefintlig personal eller med andra ord
till flottans krigsberedskap.

Med avseende å behovet av utbildning gäller, att de s. k. förhandsmän
vid flottan, som nu erhållas på frivillighetens väg, ej skulle kunna ersättas
med värnpliktiga utan en avsevärd förlängning av övningstiden,
något som ju i och för sig ej behöver föranleda, att tjänstetiden för samtliga
värnpliktiga vid flottan erhåller samma längd. För en så lång tjänstetid
för de värnpliktiga har man av naturliga skäl hittills dragit sig. A
andra sidan skulle det ej vara ekonomiskt att i alltför stor utsträckning
anlita på frivillighetens väg förvärvat manskap. En sådan metod har även
sin naturliga begränsning i den tillgång därå, som utan alltför stora uppoffringar
kan erhållas. Och det är därför ej minst ur synpunkten av den
större eller mindre svårigheten att på frivillighetens väg erhålla det vid
varje tidpunkt erforderliga antalet manskap för att flottans krigsberedskap
skall vara tillfredsställande som frågan om övningstiden vid flottan
måste ses.

övningstiden vid flottan användes för närvarande i stort sett på De värnföljande
sätt?

Utbildningsåret börjar med november månad, då de värnpliktige,
tillhörande den allmänna tjänsten, inrycka för fullgörande af sin fredstjänstgöring.

Vid denna tid sammandragas så väl i Stockholm som Karlskrona en
rekrytavdelning, bestående av 2 å 4 pansarbåtar m. fl. fartyg, en torpedberedskap
bestående av ett logementsfartyg jämte ett antal torpedbåtar,
och en undervattensbåtsberedskap, till vilken räknas ett visst antal undervattensbåtar.
Här ombord äger nu den allmän-militära och förberedande
yrkesutbildningen, rekrytutbildningen, rum för under hösten antaget kontraktsanställt
manskap och för värnpliktige, tillhörande allmänna tjänsten

!

52

(å undervattensbåt användes dock icke värnpliktige). Samtliga dessa afdelningar
och beredskaper pågå under c:a 5 månaders tid, då desamma
i slutet av april stundom sammandragas under ett befäl och bilda en kustflotta
eller ock ordnas ihop i mindre förband. Nu anordnas yrkesskolorna,
skjut-, signal-, maskin-, torped- och undervattensbåtsskola ombord å fartygen.

Under juli och augusti äga eskaderövningarna rum.

I början av september utrycka de till allmän tjänst inskrivna värnpliktige,
och de flesta fartygen avrustas. Ett mindre antal artilleri fartyg
kvarhållas dock rustade eller rustas — dock ej rnobiliseringsbemannade —
för att under höstmånaderna utgöra en skoleskader, å vilken skjut- och
maskinskola anordnas. Samtidigt härmed är en signalskola anordnad i land
vid Karlskrona station.

Jämte ovannämnda utbildning förekommer därjämte en i det närmaste
analog utbildning av det under vintern tillkomna medelst kontrakt
anställda stammanskapet samt värnpliktige, tillhörande sjötjänsten. I slutet
av februari bruka några pansarfartyg sammandragas till en avdelning (vanligen
benämnd Karlskrona 2:a rekrytavdelning), å vilken nyssnämnda personal
under något mer än 5 månader bibringas den allmänmilitära och
förberedande yrkesutbildningen. Dessa fartyg ligga i allmänhet stilla tills
början av maj, då de tagas i anspråk för sjökadetternas övningar; under
någon kortare tid av sensommaren bruka de ingå i kustflottan och deltaga
i dess krigsövningar.

Ifrågavarande personal erhåller därefter, sedan sagda pansarfartyg
avsluat sina expeditioner, i början av september sin utbildning ombord å
ovan omtalade skoleskader och signalskola.

En del av sjötjänstens värnpliktiga kommer därjämte efter några
månaders rekrytutbildning i användning ombord å sjömätningsfartygen.

Därjämte pågår i land för de värnpliktige, vilka för tillfället icke
kunna beredas sjökommendering eller, såsom t. ex. med militärarbetarna,
icke skola sjökommenderas, utbildning i exei’cisskolorna å flottans stationer.

De stamanställda och de värnpliktige rekryterna utbildas hela tiden
samtidigt och jämte varandra, tills de värnpliktiga utrycka.

Grafiskt ter sig ovan gjorda framställning i stora drag av rekryternas
utbildning under den tid, som värnpliktiga nu äro i tjänstgöring under
ett övningsår, 1 november till följande 31 oktober, sålunda:

53

I

nov. dec. jan: febr. mars april maj juni juli aug. gept. okt.

: Stockholms rekrytavdelningi
■.................... " 1 —Skjut-, signal-, ;

v v vvwvvvv-vwyi

!Karlskrona rekrytavdelning; ! :maskinskola~»

: Stockholms torpedberedskap

-- 1 iTorpedskola Y

:xxxxxxxxxxxxxx:|
Karlskrona torpedberedskap: ,

: Stockholms nndervattcnsbåtsberedskap
; -: U.v.håtsskolajj

:xx+xxxxxxx+xxx:

Karlskrona undervattenshåtsbered skap .

Eskadcr övningar -

Karlskrona 2:ai
rekrvtavdeln. ;

avdelning

: Skoleskader :

: xxx xxxxxxxXX

(skjnt- o. maskinskola)

å Karlskrona st:n

De värnpliktige minmatroserna, vilka inskrivas i sjötjänst och endast
tilldelas Stockholms station, fullgöra sin vapenövning med en första tjänstgöring
om 200 dagar och en repetitionsövning om 100 dagar.

Såsom framgår av ovanstående kommer större delen av de värnpliktiga
vid flottan till användning inom däcksavdelningen såsom artilleri-,
signal- och minmatroser, där en ganska stor grad av militär yrkesskicklighet
är av nöden. Såsom förhandsmän, vartill utbildningen kräver avsevärt
mer än ett år, kunna de icke med nuvarande övningstid bliva användbara.
För de befattningar, åtminstone inom däcksavdelningen, som
för närvarande avses att fyllas av värnpliktiga, nå dessa endast genom
specialisering en färdighet, som dock borde vara större. Samövningen
inom fartygen blir med nuvarande övningstid ej heller tillfredsställande.
Chefen för flottans stab anförde härutinnan redan i sitt förslag år 1906:

»Vad utbildningen beträffar har nämligen erfarenheten under de senare
åren givit vid handen att den tid, som nu kan anslås till de förbe -

I 54

redande övningarna för de å sjömanshus inskrivna, eller omkring tre månader,
är för kort för att medgiva dessa värnpliktiga att i tillräcklig mån
tillgodogöra sig den därpå följande utbildningen vid skolor ombord. För
att de förberedande övningarna skola kunna medföra åsyftad nytta, torde
de böra utsträckas till omkring sex månader. Då därjämte för skolor
ombord och tjänstgöring å eskader minst lika lång tid såvitt möjligt bör
komma de värnpliktiga till del, som för närvarande årligen härför avses
för stampersonalen, eller omkring fem och en tredjedels månader, kan
uppenbarligen den nu till trehundra dagar bestämda övningstiden icke
medgiva så noggrann förberedande utbildning av de värnpliktiga, som visat
sig erforderlig. Ur utbildningssynpunkt är därför en utsträckning av
nämnda tid till ett år synnerligen önskvärd.»

Vad nu sagts, gäller särskilt de i »sjötjänst» inskrivna värnpliktiga,
vilka i allmänhet ej äro sjöfolk och sålunda icke före tjänstgöringens början
förvärvat sjövana in. in., som i viss mån underlättar utbildningen.

Med de krav, som måste ställas på mängden av flottans värnpliktige,
blir i varje händelse med den nuvarande övningstiden ett forcerande
av utbildningen nödvändigt, vilket tröttar personalen och understundom
kommer dess intresse att slappna.

Aven med nu tillämpade system för flottans bemanning är därför
redan ur övningssynpunkt en utsträckning av tjänstetiden för flottans värnpliktiga
till omkring ett år synnerligen motiverad.

Då denna tjänstetid bör såsom den nuvarande i regel fullgöras i
eu följd, varvid det, såsom framhållits i chefens för marinstaben sistnämnda
utredning, är fördelaktigt, om den äldre årsklassen hunnit rycka
ut, innan den äldre börjar sin tjänsgöring, torde tjänstetiden böra bestämmas
ej till fullt ett år, utan till 360 dagar.

Man kan ifrågasätta, om en utsträckning av övningstiden vid flottan
bör avse så val sjöfolket — värnpliktiga i den »allmänna tjänsten» — som
övriga värnpliktiga. Det torde nämligen kunna förutsättas, att de förra
med hänsyn till sin civila sysselsättning skulle drabbas mindre tungt av
en sådan förlängning än de övriga. A andra sidan är det ur mobiliseringssynpunkt
av synnerlig vikt att även äga tillgång till de från lantrullföringsområdena
inskrivna, vilka kunna förutsättas vara vida mera stabila
till sina vistelseorter än sjöfolket, beträffande vilket man kan antaga,
att en väsentlig del uppehåller sig utom fäderneslandet eller eljest vid
mobilisering ej alls står att påräkna.

Aven skulle kunna ifrågasättas, om längre övningstid skulle kunna
åläggas däcksavdelningens värnpliktiga, för vilka en sådan är mest behövlig,
än|de övriga till tjänst ombord avsedda värnpliktiga. Ur samöv -

55

ningens synpunkt, som kräver, att fartygen under övningstiden äro så bemannade,
att övningar å dem kunna bedrivas, lär emellertid detta — som
i varje händelse ur krigsberedskapssynpunkt ej skulle vara tillrådligt —
icke låta sig göra.

De krav, som man numera ur krigsberedskapssynpunkt måste ställa på Krigsflottans
bemanning, äro synnerligen stora. Man har i sådant avseende att beredskapen.
ihågkomma, att flottan när som helst kan bliva satt inför uppgiften att
avvärja en fientlig överrumpling sjöledes, och att för sådant ändamål de
flesta länder, som kunna utsättas härför, se sig nödsakade att hålla sjöstridskrafter
stridsberedda under varje tid, då något sådant kan ifrågakomma
d. v. s., vad oss angår, hela året runt. En sjöstyrkas krigsberedskap
är därvid naturligen beroende icke blott på att materielen hålles i
stridsdugligt, skick, utan även på att bemanning finnes, som vid behov
kan fullgöra alla sina åligganden.

Såsom förut omförmälts har också avsikten varit, att vid flottan i
dess iLeUiet, underbefäl och förhandsmän — d. v. s. allt det manskap, som
överhuvud är avsett att utgöras av stammanskap — skola ständigt finnas i
tjänstgöring i tillräckligt antal. Då man, som nämnts, med hänsyn härtill beräknat
stammanskapets antal, har man naturligen avsett ett större antal
för första stridslinjen än för mera sekundära uppgifter, som fyllas av äldre
fartygsmateriel. I fråga särskilt om fartyg av sistnämnda slag har man,
såsom framhållits, ansett sig kunna minska antalet stammanskap i samma
mån som de värnpliktiga erhålla en bättre utbildning.

Redan med hänsyn till vakanserna bland stammen, vars rekryter
även behöva viss tids övning, innan de kunna användas vid moblisering,
är emellertid krigsberedskapen mer eller mindre reducerad. Och i vad
densamma beror av de värnpliktiga, blir den med nuvarande övningstid
för dem allt för växlande under olika tider av året.

Chefen för marinstaben yttrar härom i sin förutnämnda utredning
den 25 september 1913:

»Av det anförda framgår sålunda, att enligt nu tillämpade övningsplan
är flottans krigsberedskap otillfredsställande under så gott som hela
året. Under månaderna januari—augusti förbättras krigsberedskapen
långsamt i samma mån besättningarna och fartygen inom kustflottan hinna
bliva samövade, så att den vid början av september månad kan anses
någorlunda god, men då utrycka de till allmän tjänst inskrivna värnpliktiga
och kustflottans fartyg avrustas med undantag av ett mindre antal
fartyg, som med skolbeinanning under september och oktober månader

8—141286.

utgöra skoleskadern. Under tiden efter kustflottans upplösning i början
av september till årets slut är krigsberedskapen så gott som ingen, i det
besättningarna å de fartyg, som rustas i början av november för att ingå
i rekrytavdelningarna, till stor del utgöras av helt och hållet oövade stamrekryter
och till allmän tjänst inskrivna värnpliktiga.»

Beträffande den del av flottan, som året runt borde hållas i stridsberedskap,
yttrar närmare chefen för marinstaben i sitt förslag 18/io 1906:

»Den betydande kostnad, som vidmakthållandet av en fullständig
och hela flottan omfattande krigsberedskap skulle komma att medföra,
tvingar dock att så långt sig lämpligen göra låter nedbringa de krav, som
ur militär och politisk synpunkt framstå såsom önskvärda, och torde härvid
följande minimifordringar med avseende å personaltillgången i fredstid
böra uppställas nämligen:

a) stampersonalen bör hållas vid sådan styrka, att det antal officerare,
civilmilitära tjänstemän, underbefäl och yrkesutbildat manskap, som
vid moblisering erfordras, ständigt finnes i tjänstgöring; samt

b) av värnpliktiga bör alltid ett så stort antal för tjänst ombord
avsedda finnas i tjänstgöring, att följande bemanningsbehov av dylik personal
när som helst må kunna fyllas nämligen:

för samtliga jagare och torpedbåtar: hela behovet,

» kustflottans övriga stridsfartyg; 3A av behovet, samt
» lokalstyrkornas övriga stridsfartyg, halva behovet.

Detalj beräkningar beträffande personalbehovet vid moblisering av
flottan åren 1908 och 1913 äro bilagda chefen, för flottans stab skrivelse
den 18 oktober 1906.»

Av det av chefen för marinstaben i hans den 25 september 1913
avgivna förslag, som ovan återgivits, framgår, att man härutinnan numera
anser sig böra räkna med delvis förändrade grunder.

Sistnämnda förslag utföres i denna del närmare sålunda, att fartygsmaterielen
anses böra indelas i två huvudgrupper.

1) sådan, för vilken, såvitt möjligt och till den utsträckning de värnpliktigas
vapenövningstid det medgiver, fullständiga mobliseringsbesättningar
böra finnas i ständig tjänstgöring; och

2) sådan, för vilken under fredstid endast en mindre del av besättningen
beräknas vara i ständig tjänstgöring.

Förutom förenämnda indelning ur krigsberedskaps- och bemanningssynpunkt
i två huvudgrupper skulle enligt närmare angivna grunder farsygsmaterielen
med särskild hänsyn till graden av krigsberedskap indelas

57

I

i tre ber edskapsgråder, varav de båda högsta skulle ingå i första huvudgruppen.

Stambemanningen skulle vara fulltalig för:

a) fartyg, som enligt normalplanen för flottans krigsberedskap och
övningar avses tillhöra I krigsberedskapsgraden;

b) fartyg, som enligt normalplanen för flottans krigsberedskap och
övningar avses tillhöra II krigsberedskapsgraden;

c) sjöpositioner;

d) kustsignalväsendet; samt

e) överstyrelse, stationer och varv enligt gällande fredsbesättnings listor.

Reducerad stambemanning skulle finnas för:

fartyg, som enligt normalplanen för flottans krigsberedskap och övningar
avses tillhöra III krigsberedskapsgraden.

Värnpliktiga böra vara i ständig tjänstgöring till det antal, att följande
bemanningsbehov av dylik personal när som helst må kunna fyllas,
nämligen:

hela behovet för:

a) fartyg, som enligt normalplanen för flottans krigsberedskap och
övningar avses tillhöra I. krigsberedskapsgraden;

b) fartyg, som enligt normalplanen för flottans krigsberedskap och
övningar avses tillhöra IT. krigsberedskapsgraden;

c) sjöpositioner;

d) kustsignalväsendet; och

e) överstyrelse, stationer och varv enligt gällande fredsbesättnings listor.

Frågan om flottans krigsberedskap sammanhänger nära med frågan
om dess materiel och förläggning i fredstid. Innan frågorna härom blivit
besvarade, saknar beredningen förutsättning att närmare ingå på spörsmålet
om de sålunda angivna kraven även äro de, som för framtiden böra
uppställas.

Det synes emellertid naturligt, att, om verkligen ett visst antal fartyg
ständigt hållas så att säga i första stridsberedspap, fordran på kvantiteten
av denna stridsberedskap skulle kunna sättas något lägre än
eljest. Det är nämligen, bortsett från tilläventyrs förefintliga vakanser,
att märka, dels att en del av stammanskapet under rekrytutbildningen är
jämförelsevis oövat, och dels att en annan del är upptaget i underoflicersoch
korpralskolor eller på annat sätt, varför även med den antagna utgångspunkten
i fråga om stammens antal ej mer än en del av denna
kan hållas ombord å rustade fartyg med i allo samövad besättning.

58

I enlighet härmed och under förutsättning att stammanskapats antal
fortfarande bestämmes efter hittills tillämpade grunder, samt att flottans
materiel är den nu befintliga, har beredningen med utgångspunkt från ovan
å sid. 47 och 48 upptagna sammanställning ansett sig böra undersöka, hur
stort antal värnpliktiga, som årligen skulle erfordras i tjänstgöring, om
3A eller 2A av kustflottan (alla fartyg utom lokalstyrkorna) jämte helt och
hållet sjöpositioner och kustsignalstationer ständigt hållas fullt rustade och
bemannade. Därvid har — enär det sistnämnda konstanta behovet utgör
omkring 350 man — befunnits, att i förra fallet skulle erfordras 2,300
värnpliktiga och i det senare 2,050. Om endast V2 av kustflottan samt sjöpositioner
och kustsignalstationer till fullo hållas sålunda rustade, blir behovet
värnpliktiga endast 1,625. Stationer och varv tilldelas, såsom ovan
nämnts, till större delen icke vapenföra.

I de för beredningens räkning verkställda utredningar har beräknats
en tid av sex månader, innan de värnpliktiga med fördel kunna
komma till användning vid mobilisering. I förut omförmälda 1908 års
sakkunnigebetänkande har härför beräknats en tid av 3 månader, en beräkning,
som synes hava godtagits även av försvarskommittén. Chefen
för marinstaben anför också i sin omförmälda utredning innevarande år,
att den tid, som erfordras för att utbilda en rekryt eller värnpliktig, så
»att han kan finna sig till rätta ombord och sköta de mest enkla befattningar
d. v. s. vara mobiliseringsbar, lärer icke kunna sättas lägre än 3 månader».
Med denna utgångspunkt skulle, om övningstiden utsträckes till
360 dagar och fördelas såsom föreslagits av försvarskommittén III sid. 123,
vilken fördelning — som innebär, att de värnpliktiga i allmän tjänst skulle
börja sin tjänstgöring den 1 november och de värnpliktiga i sjötjänst påföljande
1 februari — beredningen efter undersökning funnit vara den lämpligaste,
förhållandet mellan nuvarande övningstid och en dylik av 360
dagar ställa sig som följer:

Nuvarande tjänstetid.

l:a året. jan. febr. mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov. dec.

2:a året

360 dagars tjänstetid.

l:a året. jan. febr. mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov. dec.

2:a året.

59 |

Krigsberedskapen, i vad den är beroende av övningstidens längd och

fördelning.

jan.

febr. mars april

maj juni juli ang. sept.

okt. nov. dec.

Antal

man.

0. i

135 0.

Nu va rande tjänst etid.

: 1950. i

: • j

650;. a

Antal

man.

650. ;

i 1350. :

360 dagars tjän stetid.:

19:50.

6150

-----

• : | 1

: : :

:

— — —---sjötjänst.

Anm. Siffrorna äro medeltal
än antalet fullt vapenövade per år.

till tjänstgöring tillstädeskomna per

år och äro något högre

Den tid av 3 månader, som ansetts åtgå för att de värnpliktiga skola anses mobiliseringsbara,
är i tablån icke inräknad.

I denna beräkning har hänsyn ej tagits till att en förut angiven
ringa del av de där avsedda värnpliktiga — »i allmän tjänst» och »sjötjänst»
— äro icke vapenföra. Ej heller har hänsyn tagits till att för en
liten del värnpliktiga tjänstetiden kan såsom för närvarande böra fördelas
å en första tjänstgöring och en till senare år förlagd repetitionsövning.

Av beräkningen framgår, att med nuvarande övningstid av 10 månader
antalet i tjänst varande värnpliktiga är mycket varierande. Sålunda
är under tiden fr. o. in. 20 februari t. o. m. 4 september såväl den allmänna
som sjötjänsten eller omkring 1,950 man under övning, under det
att mellan början av september och de första dagarna av november antalet
endast är omkring 650 och mellan 19 december och 20 februari omkring
1,300 man. Genom införande av 360 dagars övning blir detta missförhållande
avhjälpt, då samma antal värnpliktiga av nyss nämnda båda
tjänster alltid är i tjänstgöring.

Även ur krigsberedskapssynpunkt — de värnpliktiga anses fortfarande
krigsberedda efter 3 månader — finner man, att en utsträckning
av övningstiden med 60 dagar skulle medföra avsevärda fördelar framför
den nuvarande.

Den nuvarande övningstiden lämnar sålunda under IV2 månad (19

GO

december—5 februari) intet, under nära 372 månader (4 september—19
december) 650 man, under omkring 372 månader (4 februari—20 maj)
1,350 man samt under de återstående 372 månaderna (20 maj—4 september)
1,950 man mobiliseringsbart manskap.

360 dagars övningstid åter giver under 3 månader (1 november
—1 februari) 650 man, under ävenledes 3 månader (1 februari—1 maj)
1,350 samt under de återstående 6 månaderna (1 maj—1 november) 1,950
man mobiliseringsbart manskap.

I medeltal per månad innebär detta, att den krigsberedda värnpliktskontingenten
ökas med 28 % av det nuvarande medeltalet.

I den mån årskontingenten värnpliktiga ökas, exempelvis genom uttagande,
såsom av marinstabschefen föreslagits, i viss omfattning till flottan
även av å sjömanshus inskrivna med mindre sjötid än 12 månader, inträder
en ytterligare förbättring i nu angivna förhållanden.

För utjämnande av tillgången värnpliktiga till ett under hela året
mer konstant antal kan även tänkas en sådan anordning, att en del av de
värnpliktiga i allmän tjänst fullgöra sin tjänstgöring samtidigt med de till
sjötjänst inskrivna — något som dock knappast ansetts tillrådligt (se kapten
Fevrells utredning).

Huru en övningstid av 360 dagar lämpligast borde anordnas, framgår
närmare av följande yttrande av chefen för marinstaben i hans omförmälda
utredning den 25 september i år:

»Inryckningstiden för allmän tjänst borde, såsom nu, äga rum i
början av november, vilken tidpunkt ur såväl flottans som de värnpliktigas
synpunkt visat sig lämplig. Dessa värnpliktiga hava i början av januari
hunnit erhålla sådan förberedande rekrytutbildning, att fartygen då skulle
kunna lämna flottans stationer och under de tre sista veckorna av januari,
innan den strängaste vintern inträder, utföra vinterövningar under gång.
Dylika övningar äro av stor betydelse icke blott för personalens härdning
och utbildning, utan även för materielens hållande i för dess användning
vintertid erforderligt skick.

För till sjötjänst inskrivna, vilka nu inrycka omkring den 20 februari,
torde inryckningstiden böra framskjutas ett par veckor eller till början
av februari. Dessa värnpliktiga skulle, sedan fartygen efter avslutandet
av vinterövningarna under gång återkommit till flottans stationer och den
årsklass till sjötjänst inskrivna, som då fullgjort sin tjänstgöring, utryckt,
embarkera i deras ställe och erhålla sin första rekrytutbildning så att de
i slutet av april, då kustflottan åter lämnar stationerna, skulle vara mobiliseringsbara
i lägre befattningar ombord.

61 I

Yrkesutbildningen för de värnpliktiga avses i huvudsak äga rum
för allmän tjänst under månaderna maj—juni och för sjötjänst under
tjänstgöring till sjöss efter juni månads slut.

Då de till allmän tjänst inskrivna i början av november uttryckte,
skulle de viktigare av de av dem bestridda posterna övertagas av till sjötjänst
inskrivna, vilka stått ombord under nio månader. Då därefter i
början av februari de till sjötjänst inskrivna, sedan fartygen återkommit
från tre veckors vinterövning till sjöss, utryckt, skulle de poster, de bestritt,
övertagas av de till allmän tjänst inskrivna, som under de tre månaderna
de varit i tjänstgöring visat sig bäst hava tillgodogjort sig utbildningen.
De utryckta sjötjänsterna ersattes med nyinryckta sådana, som
insattes å de poster, som bliva lediga genom allmän tjänsternas förflyttning
till viktigare poster.»

En till ett år utsträckt övningstid för flottans värnpliktiga skulle
alltså medföra följande fördelar:

1) Bättre utbildning och särskilt större möjlighet till samövning i
fartyg och fartygsförband i förening med ett lugnare och lämpligare system
vid utbildningen, något som skulle verka till fördel även i fråga om
stampersonalen;

2) Förbättrad krigsberedskap med mindre växlingar av personalstyrkan
och större kontinuitet i personalens tjänstgöring ombord å fartyg,
varå de vid mobilisering avses vara kommenderade;

3) Möjlighet att å vissa fartyg i enlighet med marinstabschefens ovan
återgivna yttrande i större utsträckning än med nuvarande övningstid
ersätta stammanskap med värnpliktiga, något varom dock slutlig utredning
ännu ej föreligger;

4) Större möjlighet att utbilda därför lämpliga värnpliktiga till
reservunderbefäl, för vilket ändamål den nuvarande övningstiden visat sig
för knapp.

Den ökning av sjöförsvarets årliga kostnader, som betingas därav,
att tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga utsträckes från 300 till 365
dagar beräknades av försvarskommittén till omkring 485,000 kronor, eller
då tjänstgöringstiden för militärarbetare nedsattes till 182 dagar, till omkring
425,000 kronor.

De av beredningen verkställda beräkningar, som avse övningstidens
utsträckning med 60 dagar för samtliga i allmän tjänst och sjötjänst inskrivna
värnpliktiga, hava resulterat i en kostnadsökning av omkring
400,000 kronor.

I

62

Beredningen har av anförda skäl ansett sig böra förorda en utsträckning
av övningstiden vid flottan till 360 dagar.

Man har visserligen med avseende å övningstiden för de värnpliktiga
vid flottan framhållit såsom önskemål, att denna måtte åtminstone
för de ä sjömanshus inskrivna värnpliktiga utsträckas ända till två år och
såsom fördelar därav anfört, att detta på grund av den minskning av stammens
antal, som därigenom bleve möjlig, jämte andra beräknade besparingar,
skulle kunna ske utan ökning av den i gällande stater upptagna
kostnaden, att den värnpliktiga årskontingenten för flottan därigenom skulle
kunna minskas (enligt kapten Fevrells utredning förutsattes minskning ske
med 300 å 400 man av de värnpliktiga i »sjötjänst») samt att framför allt
flottans bemanningsfråga endast därigenom skulle kunna slutgiltigt lösas.
Varje utsträckning av övningstiden till kortare tid än två år lär däremot
ej medgiva någon egentlig ändring i proportionen mellan stam och värnpliktiga
vid flottan (se kapten Fevrells utredningar) och alltså ej tillgodose
sistnämnda viktiga önskemål.

Bortsett från att även med 2-årig värnplikt stammens antal i allt
fall måste förbliva ganska avsevärt — enligt beräkning (se kapten Fevrells
utredning), vari emellertid ingått nyssnämnda minskning av årskontingenten
värnpliktiga, skulle stammen kunna minskas endast med
ungefär nuvarande vakansantal — är dock därvid att beakta, att en så
lång övningstid visserligen skulle kunna säkerställa krigsberedskapen, i den
mån denna är beroende av ständig tillgång till ett visst antal fullt utbildat
manskap, men att, då å andra sidan endast en jämförelsevis ringa del
av de en gång väl övade värnpliktiga i allt fall skulle finnas att tillgå vid
mobilisering, den långa övningstiden ej skulle giva samma valuta, som om
fråga vore om andra värnpliktiga, vilka ej ägna sig åt yrken, som därvid
i samma omfattning föranleda till utevaro. Dylika värnpliktiga åter kunna
av hänsyn till arméns behov ej i större omfattning avses för flottan.

Då därför den sålunda ifrågasatta längre övningstiden för flottans
värnpliktiga skulle tjäna så gott som ensamt den visserligen nog så viktiga
krigsberedskapen och i varje händelse erfordras endast i den mån denna
ej på frivillighetens väg kan tillgodoses, torde man i detta avseende under
inga omständigheter behöva gå längre än denna hänsyn kräver.

Ur denna synpunkt har inför nuvarande stora vakanser vid flottan,
vilka befaras bliva ännu avsevärt mycket större redan från och med innevarande
höst (se härom kapten Fevrells utredning), och inför den fara, som
kan ligga häri, för beredningen framhållits, att en garanti i detta avseende

borde tillskapas genom en lagbestämd rätt i någon form att under vissa särskilda
omständigheter hålla vissa värnpliktiga i tjänst längre än som normalt
kan vara medgivet. En sådan längre tjänstetid skulle efter mönstret av förhållandena
vid andra vapenslag kunna tänkas i främsta rummet ifrågakomma för
utbildande av reservunderbefäl vid flottan. I detta avseende torde dock med
hänsyn till det stora antalet underbefäl och f. d. underbefäl vid detta vapenslag
något särskilt framträdande behov knappast förefinnas (se dock marinstabschefens
och kapten Fevrells utredningar). I varje fall skulle en ensamt ur
denna synpunkt tillkommen längre tjänstetid för vissa värnpliktiga ej vara tillräcklig
för nu avsedda ändamål. Därför skulle erfordras en större kontingent
värnpliktiga, exempelvis 30 a 40 % av den allmänna tjänstens värnpliktiga.
Dessa skulle då under en längre tjänstetid av exempelvis ett år kunna
erhålla en fortsatt utbildning, särskild lämpad för att bereda dem kunskaper,
vilka i deras egenskap av sjömän för framtiden borde kunna komma dem
till godo inom handelsflottan och av vilken de antagligen skulle kunna draga
större nytta än om den meddelades ett mer än dubbelt större antal värnpliktiga,
vilka därutinnan alla bleve lika ställda. Ur handelsflottans egen
synpunkt skulle en sålunda för en del värnpliktiga förlängd tjänstetid även
kunna vara till någon viss nytta. Måhända skulle uttagningen till sådan längre
tjänstgöringstid, vilken naturligen borde medföra ungefär samma ekonomiska
och andra förmåner som stamanställning, lämpligast böra ske redan vid inskrivningen
i främsta rummet på frivillighetens väg. Måhända skulle den
också kunna erhålla formen av en utvidgning av den rätt att under vissa
villkor kvarhålla de värnpliktiga i tjänst längre än som i allmänhet är medgivet,
vilken senast under förlidet år kommit till tillämpning. I bägge
fallen skulle den ifrågasatta längre tjänstetiden ej inträda, med mindre
än att antalet vakanser bland stammen hade nått den punkt, att stamstyrkan
understege ett visst med hänsyn till krigsberedskapen fastställt och
oundgängligt befunnet mått.

1 fråga om de fördelar, som kunde beredas dessa värnpliktiga med
hänsyn till deras framtid inom handelsflottan, hänvisas till försvarskommitténs
betänkande samt till de utlåtanden i detta avseende, som tillställts
beredningen.

På grund av vad ovan anförts föreslår beredningen,

att övning stiden för de värnpliktiga vid flottan utsträckes
med 60 dagar till 360 dagar att, därest ej
särskilda omständigheter därifrån föranleda undantag,
fullgöras i en följd.

9—141286.

I

64

Kustartilleriet.

o

Arskontingenten vapenföra värnpliktiga vid kustartilleriet utgör omkring
1,160.

De värnpliktiga tilldelas redan vid inskrivningen någon av artilleri-,
minör-, ekonomi-, maskin- eller hantverksavdelningarna. Av dessa tilldelas
vid ett regemente artilleriavdelningen omkring 300, minöravdelningen
omkring 100, ekonomiavdelningen omkring 50, maskinavdelningen omkring
75 och hantverksavdelningen omkring 25 värnpliktiga om året. Återstående
behovet vid ekonomi- och hantverksavdelningarna fylles med icke
vapenföra.

Stammens antal — enligt för närvarande gällande stat 1,361 —
är väsentligen grundat på de beräkningar, som på sin tid verkställdes
av 1899 års kustartillerikommitté. Denna kommitté yttrar i denna del
bland annat:

»Utsträckningen av beväringens vapenövningstid från 90 till 365 dagar
ökar i hög grad beväringens värde för försvaret och medför således
för kustartilleriet ett betydande krafttillskott. Utöver de fördelar, som
genom en utsträckning av övningstiden tillgodokommer alla vapenslag, medför
denna utsträckning för kustartilleriet den särskilda vinst, att kustfästningarnas
säkerhetsbesättningar av stammen under hela eller större
delen av aret förstärkas med den inkallade beväringssklassen, vilket med
nu gällande värnpliktslag blott under en kortare tid av året är förhållandet.

Nu omnämnda fördelar, vunna genom utsträckningen av beväringens
vapenövningstid, äro så stora, att de medgiva en ej obetydlig minskning
av stampersonalen, sådan den under förutsättning av endast 90 dagars
vapenövning för beväringen blivit av kommittén föreslagen, utan att kustartilleriets
krigsduglighet härigenom sättes på spel.

Man får dock icke föreställa sig, att beväringsmän, vilka vapenövats
under 365 dagar, kunna i allmänhet ersätta stammanskap vid ett
vapenslag sådant som kustartilleriet, utan kräves, för att sådant utbyte
skall ske, enligt kommitténs åsikt, ännu längre vapenövningstid. Vad

65 |

som särskilt ställer sig hindrande i vägen för större indragning av stamtruppen,
är svårigheten vid rekrytering av underbefälet — — — —.»

»En betydande brist i stammen, om än oroande, vilket vapenslag den
än drabbar, innebär en alldeles särskilt stor fara för ett vapen sådant
som kustartilleriet, vilket till följd av sitt läge i yttersta stridslinjen till
lands är utsatt för att före övriga delar av krigsmakten — flottan undantagen
— träffas av en fiendes första slag, långt innan övning hunnit bibringas
den inkallade beväringen, ja måhända innan inkallelseorder hunnit utgå.

Det ligger till följd härav synnerligen stor vikt uppå, att kraftiga
åtgärder vidtagas för att, så vitt möjligt, hålla kustartilleriets kader
fulltalig, och är härvid, såsom förut blivit antytt, i första hand angeläget
att förbättra avlöningen.»

Genom 1901 års riksdags beslut sattes tjänstetiden för de värnpliktiga
65 dagar lägre än i då föreliggande beräkningar angående stammanskapets
antal förutsatts; detta föranledde emellertid icke till någon
ökning av stammens föreslagna antal.

Antalet volontärer enligt stat,1) jämfört med det den 10 juli 1913
befintliga antalet, framgår av följande tablå.

Regemente.

Undero fficers-korpraler.

Korpraler.

Meniga.

Summa.

Enligt

stat.

Befint-

liga.

Enligt

stat.

Befint-

liga.

Enligt

stat.

Befint-

liga.

Enligt

stat.

Befint-

liga.

Vaxholms kustart tregge . .

93

82

217

no

402

450

712

642

Karlskrona > . .

84

85

200

149

365

400

649

634

Summa

177

167

417

259

767

850

1,961

1,276

Utbildningstiden för de värnpliktiga är för närvarande fördelad på De vämpliken
första tjänstgöring under andra värnpliktsåret, bestående av rekryt- f’0°* nvrlin9-skola i 216 dagar från mitten av januari till mitten av augusti och regementsövning
omedelbart efter rekrytskolans slut i 42 dagar från mitten av
augusti till slutet av september samt en andra tjänstgöring under fjärde
värnpliktsåret i 42 dagar under samma tid som andra årsklassens regementsövning.

Med nuvarande övningstid för de värnpliktiga hava dessa ej ansetts
kunna bibringas de färdigheter, som måste ställas på obefordrat manskap.
Beträffande utbildningen vid de olika avdelningarna må följande anföras.

!) Häri ingå även musikvolontärer med omkring 4 underofficerskorpraler, 8 korpraler,

6 2. klassens kustartillerister och 8 3. klassens kustartillerister.

| 66

Artilleriavdelningen De övningsgrenar, som huvudsakligen här förekomma,
äro: artilleriexercis; artillerimaterielens handhavande; ammuni tionens

aptering; riktövningar, skjutövningar med pjäser, handvapensexercis
och skjutövningar med karbin, båttjänst, gymnastik och simning, bestyckningsarbeten;
samt befästningsövningar.

Artilleriövningarna avse utbildningen vid svåra kanoner och haubitser,
vid medelsvåra och lätta snabbskjutande pjäser, vid kulsprutor, vid
rörlig bestyckning och vid artilleri, uppställt å båtar. Då utbildningen är
väsentligt olika vid dessa pjässlag skall den enligt skolreglementet specialiceras,
så att ett kompani endast utbildas vid de pjäser, kompaniet är
avsett att bemanna vid mobilisering. Härigenom sker utbildningen ibland
vid två olika pjässlag och ibland, där olikheten i utbildningen ej är för
stor, vid flera.

En del av dessa pjäser torde vara svårare att betjäna än arméns artillerimateriel,
t. ex. de svåra flackbanepjäserna och haubitserna med sina
ömtåliga och invecklade lavettage, vars mekanismer påkalla synnerligen
noggrann skötsel.

Någon utbildning i ridning, körning och hästskötsel för den rörliga
bestyckningens handhavande förekommer ej, men här tillkommer i stället
transporter av denna materiel på båtar och pråmar och dess uppställande
på avskilda anordnade platser.

Infanteriövningarna måste förekomma för att personalen skall hava
förmåga att avslå stormningsanfall vid batterier och kunna uppträda på
öarna. Till skjutövningar med karbin äro anslagna 175 skott pr man.

Befästningsövningar — anordnade av lägerskydd, maskeringar och
stormhinder — hava med nuvarande övningstid ej annat än undantagsvis
medhunnits av värnpliktiga, men däremot bedrivits av stammen.

önskvärdheten av att de värnpliktiga beredas tillfälle att deltaga i
skarpskjutningar med pjäser vintertid bör här framhållas. Detta önskemål
kan med utsträckt tjänstgöringstid tillgodoses.

Minör avdelningen. Vid denna avdelning förekommande övningsgrenar
äro huvudsakligen: mintjänst; bevakningstjänst; båttjänst; strålkastartjänst;
telefontjänst; handvapensexercis och skjutövningar med karbin
; gymnastik och simning.

Min- och bevakningstjänsten utföres till sjöss, varför de värnpliktiga
måste utbildas till sjömän. Vid inskrivningen uttagas i allmänhet skärgårdsfolk
till denna tjänst. Ändock måste mycken tid och omsorg nedläggas
på båttjänsten. Ett önskemål har varit, att dessa värnpliktiga erhölle
någon färdighet i signalering, åtminstone i semaforering och signalering
med blinklantärna. Tiden har emellertid varit för knapp för inlä -

67

randet av denna övningsgren, vilken hittills huvudsakligen endast bedrivits
av stammen. Minörpersonalens tjänstgöring vid minspärrningar, å bevakningsbåtar
och utposter nödvändiggör samma utbildning i handvapensexercis
och skjutövningar med karbin som för artilleriavdelningens personal.

Vid minöravdelningen uttagas lämpliga värnpliktiga för särskild utbildning
till elektriker, telefon- och telegrafarbetare samt signalmän. För
att dessa skola hinna utbildas någorlunda nöjaktigt, har deras övriga utbildning
i mintjänst måst åsidosättas.

Ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningarna. Personalen vid dessa
avdelningar erhålla 2 veckors uteslutande militär utbildning, varefter den
utbildas huvudsakligen i egen yrkesgren och samtidigt i mindre utsträckning
tillsammans med artilleri- eller minöravdelningarna i några militära ämnen.

Maskinavdelningens personal är i allmänhet tjänstgörande å de båtar,
belysnings- och kraftstationer, varav övriga avdelningar betjäna sig vid
övningarna. Då eldare och vapensmeder hava en svårskött och dyrbar
materiel att handhava och då de hava att betjäna övriga avdelningar vid
övningarna, torde det vara nödvändigt, att de vapenföra värnpliktiga, _ som
uttagas i sådan tjänst, erhålla samma övningstid som artilleri- och minöravdelningarna.

Eu utsträckning av övningstiden för de värnpliktiga vid kustartilleriet
skulle sålunda möjliggöra en bättre utbildning av dem dels i allmänhet
i de olika övningsgrenarna och i skötseln av materielen, dels ock särskilt
i vissa utbildningsgrenar, som nu måst åsidosättas. Vid sådant förhållande
och då man med stöd av den erfarenhet, som numera vunnits,
anser, att en övningstid av ett år — möjligen med få undantag i fråga om
minöravdelningen — är tillräcklig för bibringande av de färdigheter, varom
här är fråga, har beredningen ansett sig höra förorda en dylik utsträckning.
Detta så mycket mer som en sådan ökning, såsom nedan skall
visas, medgiver så stor minskning av antalet menig stam, att den besparing,
som därigenom vinnes, till fullo förslår till bestridande av den av
den ökade övningstiden föranledda ökade kostnaden. Genom en lämplig
förläggning av en med 65 dagar utsträckt övningstid blir det nämligen
möjligt att, utom måhända med visst undantag i fråga om nyssnämnda avdelning,
bestämma antalet menig stam med hänsyn endast till vad som
erfordras för underbefälets rekrytering.

Så väl chefen för flottans stab i 1906 års förslag som försvarskom- Krigsberedmittén
framhöllo, att genom en utsträckning av tjänstgöringstiden för s apen‘
flottans till fästningstjänst inskrivna värnpliktiga till 365 dagar skulle icke

I

| 68

blott den värnpliktiga personalens utbildning väsentligen främjas, utan
även kustpositionernas krigsberedskap bättre tillgodoses.

I fråga om övningstidens fördelning ansåg chefen för flottans stab
i sitt nyssnämnda förslag, att den borde förläggas med 323 dagars rekrytskola
med början under första eller andra året samt en repetitionsövning
under fjärde året, förlagd till en tid, då beväring icke funnes inkallad
till första tjänstgöring.

Försvarskommittén yttrade härutinnan:

»I likhet med chefen för flottans stab anser kommittén, att tjänstgöringen
för dessa värnpliktiga bör fördelas på en första tjänstgöring om
323 dagar, med början under första eller andra året, samt eu repetitionsövning
om 42 dagar, under fjärde året. För att ytterligare främja så väl
kustpositionernas krigsberedskap som personalens utbildning kan det befinnas
lämpligt, att inryckning till den första tjänstgöringen sker i två
omgångar; i annat fall synes den första tjänstgöringstiden böra taga sin
början omkring den 10 november första året. Då en sådan förläggning av
repetitionsövningarna, att två årsklasser beväring kunna deltaga i desamma,
givetvis bör främja utbildningen, torde icke hinder böra uppställas för en
sådan förläggning av övningstiden.»

Kustartilleriets stam förutsattes fortfarande vara densamma.

Chefen för kustartilleriet har i skrivelse till Konungen den 21 april
1911 härutinnan anfört följande:

»Det torde emellertid vara uppenbart, att kravet på krigsberedskap
tillgodoses ännu bättre, om, samtidigt med övningstidens utsträckning till
365 dagar den första tjänstgöringen uppdelas i två omgångar, ty om förhållandena
ordnades i enlighet med chefens för flottans stab här ovan återgivna
uttalande, så skulle åtminstone under den första månaden efter de
värnpliktigas inryckning till den första tjänstgöringen krigsberedskapen
vara alldeles otillfredsställande på grund av de i tjänst varande värnpliktigas
otillräckliga utbildning.

Genom uppdelning av de värnpliktigas första tjänstgöring i två omgångar
skulle man dessutom undvika den för utbildningen synnerligen
stora olägenheten att förlägga repetitionsövningarna till sådan tid på året,
då beväring icke finnes inkallad till första tjänstgöring, en olägenhet, vars
betydelse av förre chefen för kustartilleriet skarpt framhållits, då han uttalade
önskvärdheten av att tre årsklasser beväring deltogo i repetitionsoch
regementsövningar.

Med blott en årsklass beväring kunna regementsövningarna aldrig få
krigsmässig natur och genom brist pa krigsmässiga övningar skull givetvis
även krigsberedskapsgraden i hög grad lida.»

69 |

»För inryckning får jag i underdånighet föreslå följande dagar i överensstämmelse
med nedanstående teckning nämligen inryckning
till första tjänstgöring

ena omgången den 9 november 1. året
andra » »31 januari 2. året

till repetitionsövning den 17 augusti 4. året.

1. året

2. året

3. året

4. året

“/u “/»

l/«

«/»

-1—

»/.

---1 —

«/,

"1------—

Orsaken till att nämnda inryckningsdagar ansetts vara de lämpligaste

äro följande: .

Den fördelning av de första tjänstgöringsperioderna, som för vinnande
av största möjliga krigsber edskap är mest fördelaktig, vinnes därigenom,
att tiderna för de båda omgångarna värnpliktigas inryckningar till
första tjänstgöring bliva så långt åtskilda som möjligt, emedan de kontingenter
värnpliktiga, som under vissa tider äro ensamma tjänstgörande, i
så fall vid dessa tiders början komma att vara så mycket och så likartat
utbildade som möjligt. I ''överensstämmelse härmed borde den tid av 42
dagar, då den ena omgången eller kontingenten icke är tjänstgörande, infalla
mitt under den andra omgångens eller kontingentens första tjänstgöringstid.

För utbildningen är däremot önskvärt, att tiderna för nämnda inryckningar
komma '' att förläggas så nära varandra som möjligt, emedan
gemensamma skolor då kunna för dem anordnas, och i varje fall höra båda
omgångarna deltaga i regementsövningarna samt vid dessas böljan hava

erhållit största möjliga utbildning.

I enlighet härmed och alldenstund med nuvarande bestämmelser
samtliga vapenövade värnpliktiga utrycka vid regementsövningarna» slut,
är det tydligen lämpligt, att den ena kontingenten rycker ut vid slutet av
regementsövningarna.

Då den för närvarande bestämda tiden för regementsövningarna icke
synes böra nämnvärt rubbas, skulle alltså den ena kontingenten rycka
ut i slutet av september, vadan dess inryckning borde förläggas i mitten
av november första året.

För den andra kontingenten bör inryckningstiden väljas så, att fordringarna
på krigsberedskap och på bästa möjliga utbildning båda i så hö<>
grad som möjligt bliva tillgodosedda. Detta bör bliva fallet, om inryck®
ningen sker i mitten av februari och utryckningen vid årets slut. Då det
emellertid icke kan vara lämpligt att kvarhålla en kontingent värnpliktiga
över julen i fall blott några få tjänstgöringsdagar återstå, synes utryckningen
böra ske den 20 december, och blir sålunda omkring den 1 februari
andra året den lämpligaste för inryckningen.

På det att den vid julen kvarvarande kontingenten måtte hava hunnit
bibringas sådan utbildning, att den vid och under den närmaste tiden
efter den andra kontingentens utryckning nödtorftigt må kunna utföra
vakt, piket och handräckning, bör den dock inrycka omkring 6 veckor tidigare.
I enlighet härmed bör tiden för dess inryckning bliva omkring
10 november. Utryckning kommer i så fall att ske omkring 28 september,
vårföre regementsövningarna då böra upphöra.»

Mot den av chefen för kustartilleriet sålunda förordade fördelningen
av övningstiden har beredningen ej anledning till erinran.

Då, såsom ovan framhållits, den meniga stammens antal vid kustartilleriet
är väsentligen beroende av den hänsyn till krigsberedskapen, som i
brist under en del av året av tillgång till värnpliktiga måst tagas, gör den av
chefen för kustartilleriet sålunda förordade fördelningen av övningstiden det
möjligt, att minska antalet nödig stam vid kustartilleriet. Enligt för beredningens
räkning härutinnan verkställd beräkning skulle sålunda minskning
kunna ske i gällande stater med 212 tredje- och fjärde-klassens kustartillerister.
Häremot borde årskontingenten värnpliktiga ökas med omkring
80, en siffra, som dock, likasom årskontingenten s storlek över huvud vid
detta vapenslag, slutligen är beroende på det antal årsklasser, som vid
mobilisering ställes till förfogande av första uppbådet.

Då härigenom skulle besparas omkring 144,000 kronor, samt kostnaden
för tjänstgöringstidens utsträckning för de värnpliktiga till ett år
vilket betingar en kostnad av omkring 90,000 kronor — jämte den
förutsatta ökningen av värnpliktskontingenten skulle belöpa sig till omkring
136,000 kronor, skulle förestående förslag medföra en besparing av minst
omkring 8,000 kronor.

Skillnaden i krigsberedskap under nuvarande förhållanden och enligt
nämnda förslag ställer sig på följande sätt:

<-467->

4- 767 -v

jan.

febr. mars

april maj

1935-

aug.

- 2998-

-I Bept.

-767-

— 467-

-J -

okt. nov. dec.

Nuvarande

Förslaget.

71 |

-350-

1174

-I

-I -

-1798 -

-I -

-2934-» <>

-973—>350

jan. febr. mars april maj juni, juli aug. sept. okt. nov. dec.

Anm. 1. Siffrorna angiva antalet under olika tider av året krigsberedda meniga, stam och värnpliktiga.

Anm. 2. Så väl stam som vänpliktig rekryt anses här nödtorftigt påräknelig för krigsberedskapen efter
2''/a månaders tjänstgöring.

Anm. 3. De låga siffrorna omkring årsskiftet bero på, att första tjänstgöringen för den senare omgången
ansetts böra mest av hänsyn till de värnpliktiga avslutas till jul, ehuru krigsberedskapen
bleve bättre tillgodosedd med en något senare tidpunkt för in- och utryckningen av denna
omgång. Utom meniga finnas att påräkna underbefäl av manskapet till större antal än dessa.

Inför beredningen har särskilt framhållits de stora svårigheter, som
för utbildningen av de värnpliktiga vid kustartilleriet vållats av det stora
antalet vakanser i underbefälsgraderna. Med hänsyn härtill har i anslutning
till ett därutinnan av chefen för kustartilleriet på sin tid väckt förslag
ifrågasatts, att i viss utsträckning ersätta det stamanställda underbefälet
med värnpliktigt, för vilket i så fall skulle tarvas eu sammanlagd
tjänstgöringstid av omkring 16 månader, av vilken tid en del skulle avses
för befälstjänst såsom instruktörer för övriga värnpliktiga. Härigenom
har beräknats, att antalet korpraler skulle kunna minskas med omkring
hälften, vilket i sin ordning skulle föranleda ytterligare minskning av antalet
meniga; och skulle därav — kostnadsökningen för den förlängda tjänstgöringstiden
för det värnpliktiga underbefälet inberäknad — följa en minskning av
utgiftssumman enligt gällande stater med enligt beräkning omkring 130,000
kronor eller med frånräknande av vad som på grund av nu rådande vakanser
i korpralsgraden besparas statsverket omkring 100,000 kronor.

Enligt vad beredningen inhämtat, har emellertid i senaste tid för
rådande av bot å nu anförda brister i fråga om underbefälet av chefen
för kustartilleriet i särskilda underdåniga skrivelser föreslagits särskilda
åtgärder, innefattande, dels, utan ökning av den sammanlagda avlöningen
till underbefälet, ökning av antalet underofficerskorpraler mot motsvarande
minskning av antalet korpraler, dels ock förkortning av den tid, inom
vilken befordran kan ske till korpral och underofficerskorpral, och vilken
tid hittills efter analogi med förhållandena vid flottan varit satt så högt
som till respektive 36 och 72 månader.

Beredningen har visserligen bildat sig den uppfattningen, att på
grund av vid kustartilleriet rådande särskilda förhållanden det antagligen
skulle vara möjligt att i angivna omfattning ersätta antalet korpraler med
värnpliktigt underbefäl.

10—anse

I 72

Emellertid har beredningen ej ansett tillräckliga skäl föreligga att
ensamt med hänsyn till kustartilleriet införa en så lång tjänstgöringstid
för värnpliktigt underbefäl.

På grund av det anförda föreslår beredningen,

att övning stiden för de värnpliktiga vid kustartilleriet
utsträckes med 65 dagar från 300 till 365 dagar,
varav 323 dagar böra utgöra rekrytskola och återstoden
en repetitionsövning,

samt att rekrytskolan fördelas i tvä omgångar.

Stockholm den 18 oktober 1913.

73

Bil. 1.

Sammanställning

angående inskrivna och till 1. tjänstgöringen tillstädeskomna vapenföra värnpliktiga
under åren 1910 och 1011.

Vapenslag.

Inskrivna

vapenföra

värnpliktiga

Till 1. tjänst-göringen till-städeskomna
vapenföra
värnpliktiga

% till-städes-komna
av hela
antalet
värn-plik-tiga
under
åren

1910
och

1911

Nuva-

rande

tjänst-

gö-

rings-

tid

i

dagar

Före-slagen
tjänst-gö-rings-tid i
dagar

Anteckningar

1910

1911

1910

1911

Armén.

Infanteriet............

19 308

19 424

17 712

17 391

63-7

240

Kavalleriet............

1527

1421

1435

1429

52

365

365

Artilleriet:

Fältartilleriet..........

2 037

2 242

2 042

1916

I

365

365

Positionsartilleriet........

273

271

242

250

9-4

240

365

Fästningsartilleriet........

401

202

357

351

1

240

365

Ingenjörtrupperna:

Fältingenjörtrupper.......

468

433

407

406

1

365

365

»

Fälttelegraftrnpper........

119

147

in

143

} 28

365

365

Fästningsingenjörtrupper.....

298

297

253

272

1

240

365

Trängen:

Egentlig trängtjänst.......

877

872

700

698

240

210

Sjukbärartjänst.........

407

408

320

326

50

240

210

Egentlig sjukvårdstjänst.....

193

201

150

160

240

210

Förvalningstjänst........

241

240

190

190

240

‘) 210

'') Förvaltare

Dessutom från sjörnllföringsområdena

3

132

365 dagar.

Till kommissarie- och förplägnads-

rekrytskolor...........

384

409

1''4

Marinen.

Allmän tjänst (å sjömanshus Bkrivna

värnpliktiga med över ett års sjö-

tjänst) .............

1709

1538

1390

1487

300

360

Sjötjänst (från lantrnllföringsområden

. 8-R

inskrivna)............

689

673

670

696

300

360

Stationstjänst...........

133

146

157

259

300

360

Kustartilleriet..........

1152

1160

1094

1132

4-0

300

365

Summa

29835

30007

27614

27515

100-o

74

Bil. 2.

Jämförande kostnadsberäkning.

Kostnads-

ökning.

Kronor.

Kostnads-

minskning.

Kronor.

Kavalleriet............................

_

_

Fältartilleriet..........................

Positionsartilleriet........................

39 000

Fästningsartilleriet .......................

76 500

Fältingenjör- och fälttelegraftruppcrna..............

1600

Fästningsingenjörtrupperna....................

57 500

Trangen ............................

69 800

Flottan .............................

400000

Kustartilleriet..........................

8 000

Summa

573000

79400

Summa kostnadsökning 493600 kronor.

2

SÄKERHETSBESÄTTNINGAR I BODEN, YAXHOLM—OSCAR FREDRIKS BORG

OCH KARLSKRONA.

Boden.

Bodens fredsbesättning utgöres för närvarande av:

Norrbottens regemente om tre bataljoner;

de under en del av året i Boden förlagda skidlöparna;

Bodens artilleribataljon om sex kompanier av Boden—Karlsborgs
artilleriregemente;

Bodens ingenjörkår om fyra kompanier; samt

Norrlands artilleriregementes detachement, vilket för närvarande har
endast en kanondivision.

I Boden finnas, förutom befästningsanläggningar och kasernetablissemang
m. m., följande militära anstalter:

ett garnisonssjukhus;

en tygstation; och

ett intendenturförråd (förplägnadsanstalt), vid vilket en fast intendenturskola
är sammandragen.

För bevakningsändamål, huvudsakligen detektivtjänst, finnes en poliskår
av 1 poliskommissarie, 5 överkonstaplar och 5 konstaplar.

Besättningens sammanlagda storlek under olika delar av ett år, befäl
frånräknat, framgår av följande tablå, som avser tiden 1 november 1911—
31 oktober 1912.

Infanteri

Fältartilleri

Fästa.-

(Norrbottens

(Norrlands

artilleri

mgenjor-

trupper

regemente och

artillerirege-

(Bodens

Stim-

skidlöpar-

mentes de-

artilleri-

(Bodens

Månad.

trupper).

tachement).

bataljon).

ingenjörkår)

ma

man-

Anteckningar.

Me-

Värn-

Me-

Värn-

Me-

Värn-

Me-

skap.

niga

volon-

tärer.

plik-

tiga.

niga

volon-

tärer.

plik-

tiga.

niga

volon-

tärer.

plik-

tiga.

niga

volon-

tärer.

plik-

tiga.

Nov. . .

34

*) (337)

34

4) (93)

73

37

/ 178

*) Skidlöpartrupper, inryckt

l (430)

5. oktober, utryckt 4. april,

Dec. . .

34

337

34

(93)

73

37

1 515
) (93)

men ej inräknade i april
månad.

Jan. . .

34

337

34

(93)

73

37

/ 515

2) Norrbottens regemente; in-

l (93)

ryckt 10. april, utryckt

Febr. . .

44

337

45

93

80

64

663

8. oktober, men ej inräk-nat i oktober månad.

Mars . .

44

337

45

93

80

6) (216)

64

«) (149)

/ 663
i (365)

s) 2 årsklasser inryckt 7.
sept., utryckt 8. okt., men

April . .

44

2) (616)

45

93

80

(316)

64

(149)

1 326

1 (981)

ej inräknade i okt. månad.
4) Inryckt 21. november, och

Maj . . .

44

(616)

45

93

80

216

64

149

/ 691

inräknade i november må-

l (616)

nåd; ntryckt 10. okt.

Juni . .

44

616

45

93

80

216

64

149

1307

6) 1 årsklass inryckt 28. aug.

och utryckt 10. okt., men

Juli . .

44

616

45

93

80

216

64

149

1307

ej inräknade i okt. månad.

*) Inryckt 8. mars, och ut-

Aug. . .

44

616

45

93

80

216

64

149

1307

ryckt 5. sept., men ej in-räknade i sept. månad.

Sept. . .

44

s) 1 B39

45

6) 175

80

’) 355

64

7) 267

2 569

7) Inryckt 10. sept. och ut-ryckt 11. okt., men ej in-räknade i oktober månad.

Okt. . .

44

‘) (337)

45

80

64

f 233
1(337)

Anm. 1. Siffrorna inom parentes angiva i tjänstgöring varande värnpliktiga, vilka pä grund
av bristande utbildning ännu icke äro färdiga att ingå i mobiliserade truppförband. Tiden härför har
beräknats till två månader.

Anm. 2. Siffrorna i kolumnen > meniga volontärer» angiva befintliga meniga volontärer — utom
bestallningsmän — den 15. november 1911 och den 1. februari 1912.

1907 års generalskommission har i detta ämne anfört följande:

»Ehuru den del av fästningsbesättningen, som är bunden'' vid fästen
eller batterier, måste, lika väl som den för det rörliga försvaret avsedda,
bestå av väl disciplinerade och utbildade trupper, kunna fordringarna på
den förra i fråga om kroppsbeskaffenhet och marschförmåga sättas lägre
än vid fältinfanteriet. Besättningen i ett fästningsverk behöver nämligen
varken bära packning eller företaga längre marscher. Det skulle därför
icke medföra någon väsentlig olägenhet, om till tjänstgöring vid ifrågavarande
truppförband, liksom för närvarande till fästningsartilleriet och fästningsingenjörtrupperna,
uttoges värnpliktige tillhörande tjänstbarhetskategorien
»vapenföra endast i viss vapentjänst.

Enligt av t. f. överfältläkaren gjord beräkning, torde under den här
berörda perioden tillräckligt många värnpliktiga kunna förväntas stå till
förfogande inom ovannämnda tjänstbarhetskategori, därest de i medicinalstyrelsens
cirkulär angivna gränserna för uttagning till densamma vidgades
— en anordning, varigenom jämväl önskemålet att nedbringa antalet »icke
vapenföre» i sin mån komrne att främjas — och uttagningen kom me att ske
även från inskrivningsområden utom VI. arméfördelningsområdet. Därest
den föreslagna rekryteringskällan skulle visa sig otillräcklig, i den mån
fästningen närmade sig sin fullbordan och därmed kravet på storleken av
besättningsstyrkan komme att ökas, eller ur stånd att lämna en för sin
uppgift fullgod besättningstrupp, återstår alltid utvägen att fylla fredsbehovet
genom tillämpning av det s. k. »Gottlandssystemet».

Generalskommissionen, som finner en säkerhetsbesättning i Boden
nödvändig redan under fredstid, anser att denna frågas lösning lämpligen
kan ske på sätt, här föreslagits, och att härför böra tagas i anspråk värnpliktige,
som äro vapenföra endast i viss vapentjänst och tilldelades fotfolket.
För åstadkommandet av en ständig bevakning i fredstid av fästen
och batterier böra dessa värnpliktige fullgöra sin tjänstgöring i en följd,
varom således en bestämmelse måste införas uti § 27 mom. 5».

I den proposition till 1910 års riksdag, som låg till grund för beslutet
om uttagande av vissa värnpliktiga till s. k. skidlöpartjänst i Boden erinrades,
hurusom inom generalstaben pågått utredning angående lämpligaste sättet
att bibringa viss personal vid infanteriregementena erforderlig utbildning
i sådan tjänst. Denna utredning hade givit vid handen, att lämpligaste
sättet att nå detta mål vore att kommendera värnpliktiga samt i viss utsträckning
fast anställd personal till genomgående av särskild vinterutbildning
(skidlöpartjänst) vid truppförband, förlagt till någon av rikets
nordliga delar. Beträffande storleken av den kontingent värnpliktiga, som
årligen borde uttagas till särskild vinterutbildning, syntes, i betraktande
av det önskvärda antalet på krigsfot av sålunda utbildade värnpliktiga, eu
årskontingent av 300—400 man böra uttagas, varvid dock, så länge erfarenhet
ännu saknades om, i vilken utsträckning uttagningen kunde komma
att ske på frivillighetens väg, årskontingenten syntes böra hållas närmare
den lägre gränssiffran, dock ej understigande denna. Beträffande valet av
truppförband, till vilket utbildning i skidlöpartjänst lämpligen borde förläggas,
vore visserligen ur utbildningssynpunkt att föredraga, att ett sådant
truppförband valdes, där vakttjänstgöringen så litet som möjligt komme
att göra intrång på trupputbildningen. Då emellertid, därest dylik vinterutbildning
bleve förlagd till Boden, vakttjänst skulle förekomma endast

11—141266

2 6

omkring var tjugonde, högst var fjortonde dag, syntes uti denna omständighet
något hinder icke böra mota för vinterutbildningens förläggande
till Norrbottens regemente.

Den ifrågasatta särskilda vinterutbildningen ansågs icke böra meddelas
på sådant sätt, att övriga utbildningsgrenar eftersattes, och alltså ej
fortgå under de värnpliktigas hela övningstid. För att tillförsäkra de
värnpliktiga en (/rundlig vinterutbildning borde den första repetitionsövningen
fullgöras i följd med rekrytskolan, varigenom vunnes en sammanhängande
utbildningstid av sex månader. De båda senare repetitionsövningarna
borde fullgöras vid de regementen, vilka de värnpliktiga tillhörde,
då nämligen i annat fall dels utbildning under sommaren uti kompanioch
högre förband, vilken för ifrågavarande värnpliktiga vore av icke
mindre betydelse än för övriga, skulle bortfalla, dels ock känslan av samhörighet
med de regementen, vilka de såväl i krig som fred tillhörde,
skulle gå förlorad.

Genom detta förslag skulle förtrogenheten med en verklig vintertjänst
väsentligen ökas inom armén, på samma gång som skidlöparutbildningen
för militära behov skulle komma att i högst avsevärd grad främjas.
Därtill komme, att behovet av fredsbesättning i Boden skulle, åtminstone
till en viss grad, bliva tillgodosett under den tid, som för närvarande läge
mellan slutet av regementsövningarna vid Norrbottens regemente och början
av följande års beväringsrekrytskola.

Efter tillkomsten av ifrågavarande skidlöpartrupp ställer sig tjänstgöringsförhållandena
för det i Boden förlagda infanteriet på följande sätt:

2. året

*/« V*

—I I—

■! s/io

3. året

I -

i V10

4. året

I-I Vio

I-1 Norrbottens regemente (beväringsrekrytskola omkring 650 man,

> > (repetitionsövningar » 1500 » ).

_ —4 Skidlöpare (omkring 350 man).

I avseende å frågan om behovet av fredsbesättning i Boden har
genei''allöjtnanten L. Tingsten uti ett inför försvarsberedningarna hållet föredrag
över ämnet: »Huru bör försvaret av övre Norrland planläggas och
ordnas» i fråga om Bodens fredsbesättning uttalat bland annat följande.

På Bodens fred sbesättning måste ställas sådana anspråk, att den
vore tillräcklig dels för att ombesörja den vid fästningen (dess permanenta
verk) i fredstid oundgängligen erforderliga vakttjänsten, dels för att utgöra
säkerhetsbesättning för fästningens tryggande mot fientlig överrumpling
eller överraskande anfall. Dessa anspråk kunde Bodens garnison
under närvarande förhållanden icke på långt när fylla.

Den minimistyrka av infanteriet, som syntes erfordras för att fredsbesättningen
samtidigt skulle vara en tillräckligt stor säkerhetsbesättning,
utgjorde, vad den värnpliktiga personalen anginge, omkring 1 200 man.

Vid Norrbottens regemente borde en ny bataljon uppsättas med uppgift
att dels med tre kompanier bilda stommen för fästningsinfanteribesättningarna,
dels med ett kompani övertaga kulsprutevapnet. Genom att
för ifrågavarande infanteri avsåges året om 1 200 vapenföra värnpliktiga
(under nuvarande utbildningstid 1 200 man i två omgångar, tillsammans
2 400 man) skulle i medeltal varje kompani komma att räkna 75 värnpliktiga.

Man torde tillsvidare icke kunna beräkna, att årligen erhålla mer än
600 för infanteriet avsedda värnpliktiga från Norrbottens inskrivningsområde
och Skellefteå rullföringsområde av Västerbottens inskrivningsområde,
vadan det återstående behovet eller tillsammans 1 800 värnpliktiga måste
tagas från andra inskrivningsområden.

Tjänstgöringstiderna för en infanteribesättning i Boden av denna
storlek skulle enligt detta förslag med en övningstid av 240 dagar ställa

si" sålunda:

r>---

7*

Vio

2. året

7*

3/10

7io

......8/x

Va 7*

8/8----7*

4. året

7i V»

7» V»

— • — • —

5. året

7~ v»

7~o

— 7n

Någon kavalleristyrka syntes snarast möjligt böra förläggas till Boden.

För att råda bot för de — med hänsyn till fästning sartilleriets i
Boden uppgifter — förefintliga missförhållanden, varav detta artilleri lede,

2

8

borde Bodens artilleribataljon och Norrlands artilleriregementes i Boden
förlagda fältkanondivision på ett lämpligt sätt förenas till ett för Bodens
fästning gemensamt artilleritruppförband samt de värnpliktskontingenter,
som nu vore tilldelade nämnda truppförband, fördubblas och inkallas uti
två omgångar med för ändamålet bestämda inkallelsetider.

Med Bodens ingenjörkår förhölle det sig på samma sätt som med
övriga i Boden förlagda truppförband, nämligen att erforderlig fredsbesättningsstyrka
existerade endast under en del av året. Med hänsyn
härtill borde den värnpliktskontingent, som nu vore tilldelad ingenjörkåren,
fördubblas samt inkallas i två omgångar enligt uti det föregående för
motsvarande fall angivna grunder.

På begäran har majoren vid fortifikationen, numera överstelöjtnanten
vid generalstaben, E. C. Erikson till beredningen avgivit en utredning
angående Bodens besättningsfråga, ur vilken följande utdrag här må
lämnas.

»Då det gäller att bedöma frågor, som sammanhöra med storlek
och sammansättning av en fästnings fredsbesättning, göra sig i främsta
rummet tvenne synpunkter gällande, nämligen dels nödvändigheten att
behörigen tillgodose den v akttjänstgöring, som kräves för att skydda de
olika försvarsverken och anstalterna mot spioneringsförsök, och dels nödvändigheten
att tillse, det fredsbesättningen aldrig kommer att understiga
det minsta mått å sådan, som kan anses tillåtligt med hänsyn till fästningens
tryggande mot fientlig överrumpling eller överraskande anfall.

Ju närmare gränsen en fästning är belägen, ju större avståndet från
honom är till landets centralare makthjälpkällor, dessa må nu vara personella
eller materiella, och ju mera sårbar och osäker förbindelsen är med
dessa hjälpkällor, ju skarpare träder i förgrunden den senare synpunkten,
eller nödvändigheten av att fredsbesättningen ej tillmätes efter allt för snäva
gränser i fråga om storlek och sammansättning, utan i dessa hänseenden erhåller
karaktären av en verklig säker hetsbesättning. Har under sådana omständigheter
nödig hänsyn tagits till skyddet mot överrumpling eller överraskande
anfall, är det ganska uppenbart, att garnisonens styrka jämväl
medgiver bestridande av den v akttjänstgöring, som kräves för att hindra
spioneringsförsök. — — — — — — — —--— — — — — —» 1

1. Infanteriet.

Den minsta tillrådliga infanteristyrkan inom Bodenfästningen utgör
enligt ovanstående 1 400 man.

9

2

Rekryteringen av Norrbottens regemente, som nu tillgodoser infanteritillgången
i fred, sker från Norrbottens inskrivningsområde och Skellefteå
rullföringsområde av Västerbottens inskrivningsområde.

Arskontingenten kan icke beräknas högre än till 650, medan regementets
fasta manskapskader utgör på papperet 252 man. Aven om de
värnpliktiga erhålla ett års fredsutbildning i ett sträck, når man således
icke målet, med mindre än att värnpliktskontingenten fördubblas.

Egentligen vinner man dock med en sådan anordning icke till fullo
det avsedda ändamålet, enär, huru man än fördelar inryckningstiderna,
det icke låter sig göra att under mera än 10 månader om året förfoga
över någorlunda fältduglig trupp, då rekryter med mindre än två månaders
utbildning bakom sig näppeligen torde med någon utsikt till framgång
kunna föras i elden.

Med endast ett års utbildning i en följd kommer det således att
årligen uppstå, om inryckningen sker samtidigt, en mycket stor svaghetsperiod
av minst två månaders längd. Sker inryckningen växlande, kan
man i stället för en stor svaghetsperiod erhålla två dylika, under vilken
svagheten är relativt mindre.

Huru man således än söker ordna fredstjänstgöringen, uppstå alltid
svaghetstillstånd, vilka eller vilket eu fiende säkerligen icke underlåter att
begagna sig av, i händelse han ämnar företaga en kupp mot Boden. Det
enda verkligt följdriktiga sättet att i förut antydd riktning lösa frågan
om fästningens infanterisäkerhetsbesättning vore (med anledning härav)
att utsträcka fredstjänstgöringen för de värnpliktiga till 14 månader, genom
vilken åtgärd man alltid kunde påräkna att hava det som minsta nödvändiga
härovan angivna antalet infanterimanskap till förfogande och med
minst två månaders utbildning bakom sig. Då emellertid en sådan åtgärd,
jämförd med den utbildningstid, som kan antagas bliva fastslagen
för härens övriga infanteri, måhända skulle synas innebära en orättvisa
mot Norrbottens regementes värnpliktiga, kan den sannolikt icke beträffande
dessa sättas i fråga.1

Annorlunda ställer sig däremot förhållandet beträffande den kontingent
av 600 man, som från rikets övriga inskrivningsområden årligen
måste få sin utbildning förlagd till Boden. 1

1 Den repetitionsövning för äldre årsklasser, ■vilken det tvivelsutan är nödvändigt att
införa för härens värnpliktiga, kan naturligtvis icke undvaras för Norrbottens regemente.
Då övriga repetitionsövningar bortfalla, torde den för de äldre årsklasserna vid detta regemente
avsedda böra förläggas till en yngre årsklass än vid hären i övrigt, exempelvis till
den sjätte samt göras något längre än för det övriga infanteriet.

2 io

Om nämligen denna kontingents utbildning erhåller karaktären av en
underbefälsskola, kunde 14 månader i en följd anses vara berättigade, och
man vunne med en sådan utbildningstid, att åtminstone hava tillgång till
600 man fullt utbildade under den svaghetsperiod, som alltid uppkomme
innan Norrbottens regementes egna värnpliktiga varit i tjänst åtminstone
två månader. Det gäller vidare att se till, under vilken tidpunkt på året
betydelsen av en oundviklig svaghetsperiod kan anses vara minst.

Det säger sig då självt, att denna tidpunkt måste sökas under den
tidrymd, då Bottniska viken är tillfrusen, och då härigenom sjötransporter
till Luleå hamn äro omöjliggjorda, det vill säga någonstans mellan 1 december
och 1 juni. I april månad brukar snösmältningen i övre Norrland
komma i gång, och under vanliga år bliva vägarna i denna månad på
grund av den starka solvärmen ganska oframkomliga, åtminstone om dagarna.

Vägbanornas ännu jämförelsevis tjocka snötäcken uppbära under
»dagsmäjans» inflytande icke längre hästens hovar — det »stöper igenom) —.

Utan tvivel måste man på denna grund anse april månad vara den
olämpligaste tiden för trupprörelser i övre Norrland, och då samtidigt
havet är fruset, torde man vara berättigad att beteckna denna månad såsom
den i och för sig minst sannolika tiden för ett överrumplingsförsök.

Då, såsom här ovan antagits, man måste räkna med en årlig svaghetsperiod
av minst två månader i fråga om säkerhetsbesättning i Boden,
torde denna lämpligast böra förläggas till tiden 20 mars—20 maj.

Norrbottens regementes värnpliktiga borde med anledning härav inoch
utrycka den 20 mars; de söderifrån kommande inrycka den 20 mars
och utrycka följande år den 20 maj.

I fråga om den förra värnpliktskontingenten, torde det vara sannolikt,
att en fredstjänstgöring av ett år i en följd sålunda lagd av flertalet
kommer att, jämförd med tjänstgöringsförhållandena vid det övriga infanteriet,
betraktas snarare som en lättnad än som en börda. Att inryckningstiden
20 mars inträffar något tidigare än ordinarie flyttningstid kan
näppeligen tillmätas någon vidare betydelse.

De söderifrån kommande, vilka synas böra till lika mängd — motsvarande
omkring två man för varje infanterikompani — uttagas från
samtliga inskrivningsområden,1 torde lämpligen böra benämnas »spanare»
och efter slutad fredsutbildning givas underbefäls tjänsteställning.

Vid mobilisering tvärstanna i Boden de där befintliga »spanarna»,
övriga fördelas såsom reservunderbefäl eller övertaligt sådant så långt möjligt
är lika på härens samtliga infanterikompanier.

1 Gottlands dock undantaget.

11 2

Tjänstgöringstiden för Bodens infanteri skulle sålunda enligt detta
förslag ställa sig på följande sätt:

2- året______________i./,

________ Norrbottens regemente (650 man).

______Spanare (600 man).

Skulle det möta omöjligheter att giva »spanarna» 14 månaders fredsutbildning,
synes det mig, som borde jämväl dessa in- och utrycka den
20 mars, ehuruväl man härigenom under tiden 20. mars—20. maj knappast
kunde räkna med någon infanterigarnison alls i Boden.

Möjligen skulle man även kunna tänka sig en sådan anordning, att
båda kontingenterna inrycka den 15. januari, samt att förutom dessa två
kontingenter under tiden 15. januari—15. mars en vinterutbildningsskola
på 1 200 meniga från det sydligare Sverige förlädes till Boden för att
neutralisera det svaghetstillstånd, som i fråga om infanteribesättningens
kvalitet under denna tid komme att uppstå.

För »spanarnas» utbildning synes icke Norrbottens regementes officersoch
underofficers personal vara tillräcklig, utan att denna personal så småningom
bleve alldeles försliten.

Med anledning av de många vakanserna bland underbefälet och
manskapet, som för närvarande förefinnas vid regementet — och vilka
tyda därpå, att man alltid måste räkna med ett avsevärt antal dylika ,
torde man jämväl böra utgå ifrån, att detta underbefäl icke är tillräckligt
talrikt vid regementet för att medgiva »spanarnas» utbildning.

Det bliver således av nöden, att från landets övriga infanteriregementen
— Gottlands undantaget — beordra ett nödigt antal subalternofficerare,
underofficerare och underbefäl av manskapet för spanarnas utbildning,
och torde denna personal företrädesvis böra tagas från I—IV arméfördelningarna,
inom vilkas områden vinterutbildning endast i ringa
omfång kan bedrivas. Genom en dylik anordning vunne man nämligen
även, att så småningom ett icke oväsentligt antal befäl och underbefäl
inom dessa arméfördelningar erhölle en mera grundlig vinterutbildning,
än vad annars vore fallet.

Förslagsvis synes man kunna begränsa storleken av dessa befäls och
underbefälskommenderingar till tolv subalternofficerare, åtta underofficerare
och trettiotvå underbefäl av manskapet.

2 12

II. Fästning sartilleriet.

Som förut nämnts bör i Boden fästningsartilleriet under ingen tid
av året räkna mindre styrka än 400 man med nödigt befäl.

I Boden finnes för närvarande förlagd Bodens artilleribataljon, räknande
6 kompanier.

Under förutsättning att å dessa kompanier inga vakanser förefunnos
i manskapskadern, skulle bataljonen räkna en minimistyrka av 168 man.
Under tiden 1. oktober—1. februari utgöres emellertid en tredjedel härav
av nyss inkomna rekryter, varigenom den påräkneligt användbara minimistyrkan
sjunker till 112 man.

Det minsta antalet någorlunda utbildade värnpliktiga, som vid denna
bataljon under någon tid av året bör vara i tjänst, skulle, under förutsättning
av att inga vakanser i manskapskadern funnes, således vara 288.
Med hänsyn till sannolikheten av sådana vakanser gör man emellertid klokt
i att utgå från behovet av en minsta värnpliktsnumerär av åtminstone 300
man.

Då man vidare vid fästningsartilleriet väl icke kan räkna med längre
fredsutbildning än sammanlagt ett år, och då repetitionsövningar av många
skäl vid detta truppförband icke kunna undvaras, finner man att värnpliktskontingenten
bör avsevärt höjas samt att inkallelsen bör ske i två
omgångar. För att på ett tillfredsställande sätt lösa frågan om fästningsartilleribesättningens
kvantitativa och kvalitativa styrka, synes det av många
skäl, vilka dock falla utom ramen för detta sammanhang, vara synnerligen
önskvärt, att från Karlsborg, där Boden-Ivarlsborgs artilleriregemente har
sin andra, fyra kompanier räknande bataljon förlagd, till Boden kunde
överflyttas ytterligare 2 kompanier, varigenom manskapskadern i Boden
komme att på papperet ökas från 168 till 224, eller om hänsyn tages till
sannolika vakanser och förut angiven svaghetsperiod 1. oktober—1. februari
i verkligheten endast kunna i detta sammanhang beräknas till 130 man.

Räknar man sedan med 10 månaders rekrytskola och en repetitionsövning
i en följd samt därefter 2 repetitionsövningar, vardera om en månad,
skulle den årliga värnpliktskontingenten kunna bestämmas till 540
man i två omgångar, vardera om 270 värnpliktiga. Inträdet i tjänstgöring
kunde under dessa förhållanden lämpligen för den ena omgången äga rum
den 1. december och för den andra omkring den 20. april.

Att lägga tjänstgöringstiden så, att man med en samlad årskontingent
av endast 400 värnpliktiga i två omgångar täckte svaghetsperioden
1. oktober—1. februari, vilket ju rent teoretiskt läte sig göra, synes mig
av praktiska skäl icke vara utförbart.

13 2

1JL Ingenjörkåren.

Såsom förut angivits skulle nödig hänsyn till fästningens säkerhet
kräva, att minst 200 man någorlunda utbildad ingenjörtrupp alltid vore i
fästningen tillgänglig.

Den fasta manskapskadern vid Bodens ingenjörkår räknar på papperet
120 nummer.

Med hänsyn till sannolika vakanser torde man emellertid icke kunna
antaga densamma vara större än 100 man, av vilka under tiden 1. oktober—
1. februari Vs äro oanvändbara rekryter.

Man har således att utgå från en befintlig kader av endast 70 man.
Då man i fråga om ingenjörkåren icke torde kunna räkna med annan
fredstjänstgöring än vid fästningsartilleriet, måste man även för detta
truppförband tillgripa inkallelse i två omgångar, vad ingenjörkåren angår
vardera räknande 130 man, och med samma inkallelsetider som vid fästningsartilleriet.
Att genom tjänstgöringstidens annorlunda förläggning
söka utjämna svaghetsperioden 1. oktober—1. februari anser jag beträffande
Bodens ingenjörkår, i likhet med vad fästningsartilleriet angår, av
praktiska skäl icke möjligt.

Utom härovan behandlade truppförband är i fred inom Boden förlagt
ett detachement av Norrlands artilleriregemente. Att för detta detachement
ordna andra tjänstgöringsförhållanden än för det regemente det
tillhör torde icke vara lämpligt. Befintligheten av detsamma inom fästningen
utgör emellertid under vissa tider på året och särskilt under svaghetsperiodan
20. mars—20. april ett avsevärt tillskott i säkerhetsbesättningen,
dock utan att i någon mån kunna bidraga till minskningen av de
krav, som blivit framställda härovan.»

Vad angår frågan om behovet av fredsbesättning av infanteri i
Boden har beredningen bildat sig den övertygelsen, att detta behov —
med undantag möjligen för någon viss del av året — ej bör sättas lägre
än till 1 200 man. Den förutsatta närmare användningen av en sådan infanteristyrka
sammanhänger med förhållanden av hemlig natur. Den nuvarande
fredsbesättningen av detta vapenslag (se tabellen sid. 2) måste sålunda betecknas
såsom synnerligen otillräcklig, något som även framträder, om man
tager i betraktande, att ensamt en någotsånär effektiv vakthållning vid
de permanenta befästningarna, frånsett detektivpolistjänsten, beräknas un12—141286.

Bered ningen.

2 14

der nu rådande förhållanden draga en personal per dygn av 12 underbefäl
och 42 man, samt efter fullbordande av vissa nu pågående anläggningar
18 underbefäl och 60 man.

Bland åtgärder, som hittills tillgripits, för att öka garnisonens möjligheter
att bestrida den vakttjänst, som kräves för de olika försvarsverkens
och anstalternas skyddande mot spioneringsförsök, är även inbeordrandet
till dylik tjänst av indelt manskap. Det indelta manskapet kan
emellertid enligt gällande författningar icke utan eget medgivande kommenderas
till sådan vakttjänst, dessutom är det mycket fåtaligt och statt
i hastig minskning. För närvarande finnas vid Norrbottens regemente endast
66 indelta soldater. Denna kommendering, vilken under de senare åren
skett även från Västerbottens och Hälsinge regementen, har avsett tiden
från början av oktober till början av juni månad samt indelats i perioder
om 30 dagar, var och en i längd motsvarande en repetitionsövning, från
vilken även de inbeordrade befriats.

Man torde icke kunna räkna med fast fredsförläggning i Boden av
annat truppförbands infanteri än Norrbottens regemente. Måhända har man
också att förvänta, att i en framtid mer eller mindre regelmässigt återkommande
vinterövningar komma att bedrivas i Boden med förband söderifrån.
Härutöver synes behovet av fredsbesättning av infanteri därstädes fortfarande
böra såsom för närvarande tillgodoses väsentligen från övriga regementens
inskrivningsområden.

Att härvid efter någon sådan metod som föreslogs år 1907 av
generalskommissionen skilja emellan infanteribesättning för fästen och
fasta batterier å ena sidan samt för infanteriförsvaret i övrigt å den
andra och för förra ändamålet från flera inskrivningsområden uttaga
fysiskt mindre väl kvalificerade värnpliktiga såsom vapenföra i viss vapentjänst,
synes stöta på svårigheter. Antalet dylika värnpliktiga, som —
sedan uttagning skett för fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna,
trängen m. fl. vapenslag — står till buds för förevarande ändamål, är
nämligen ganska begränsat, vartill kommer, att en fästning av den belägenhet
och omfattning som Boden redan med hänsyn till säkerhetstjänstens
krav torde ställa ganska stora fordringar på en infanteribesättning,
synnerligast om den ej skall vara större än den förutsatta.

Ett försök att inom ramen av nuvarande övningstid tillgodose Bodens
fredsbesättningsbehov av infanteri föreligger i genarallöjtnant Tingstens
ovan skisserade förslag. Häremot måste emellertid erinras, att, då enligt
detsamma en så stor kontingent som 1 800 man skulle uttagas från sydligare
inskrivningsområden, samt dessa även skulle erhålla sina samtliga
repetitionsövningar i Boden, detta innebär, att en styrka, motsvarande

15 2

tre hela infanteriregementens värnpliktiga, helt och hållet fråntages sina
regementen. Det oaktat har endast beräknats en tid av en månad, efter
vilken dessa värnpliktiga skulle kunna anses användbara såsom säkerhetsbesättning.
Att ålägga ifrågavarande värnpliktiga tre inställelser i Boden
synes även föga tilltalande,"låt vara att detta ansetts vara den lämpligaste
utvägen för att bereda dem samtliga någon vinterutbildning. Mot detaljerna
i detta förslag må för övrigt erinras, att under fyra månader, nämligen
mars, april, september och oktober samtidigt komme att i Boden
vara i tjänst, förutom kontingenter från respektive specialvapen, av infanteriet
icke mindre än bortåt 2 400 värnpliktiga, som då skulle vederbörligen
förläggas. Enär i april och oktober månader hälften av dessa göra repetitionsövningar,
men andra hälften saknar all utbildning, kunna de ej samövas;
deras utbildning under dessa månader kommer alltså att kräva ett
synnerligen stort antal befäl.

Då andra försök att ordna denna fråga ensamt eller huvudsakligen
genom ökning av värnpliktskontingentens storlek hava lett till lika otillfredsställande
resultat, har beredningen haft att taga under övervägande,
på vad sätt en i angivna syfte oundgänglig befunnen förlängning av utbildningstiden
för vissa värnpliktiga lämpligast borde åvägabringas.

I detta avseende synes det i överstelöjtnant Eriksons ovanberörda utredning
innefattade förslaget om en utveckling av anordningen med särskilda
till skidlöpartjänst i Boden uttagna värnpliktiga vara beaktansvärt. Det torde
nämligen vara tydligt, att, även om vårt infanteri i sin helhet eller dess större
del skulle erhålla ''särskild vinterutbildning, behovet av för spaningstjänst
under vintertid särskilt utbildade värnpliktiga kommer att kvarstå isynnerhet
för de infanterikontingenter, vilka eventuellt ej erhålla utbildning under
verkliga vinterförhållanden. Även synes det klart, att det skulle innebära
en avsevärd fördel för infanteriet i allmänhet att även under annan
årstid äga tillgång till ett antal värnpliktiga, som blivit framför andra
utbildade i den i allmänhet i fält särskilt viktiga spaningstjänsten. Genom
en för de hittills i skidlöpartjänst uttagna värnpliktiga exempelvis intill
ett år förlängd tjänstgöringstid skulle desamma icke blott bliva bättre
kvalificerade för den tjänst, för vilken de för närvarande äro särskilt avsedda,
utan även sättas i stånd att under andra förhållanden framför andra
värnpliktiga komma till användning såsom spanare. En sålunda förlängd
övningstid, som synes erforderlig, om man tagel'' i betraktande, att dessa
värnpliktiga först böra erhålla i clet väsentliga samma färdighet som infanteriet
i övrigt och därjämte angivna specialutbildning, skulle även, åtminstone
om tillfälle till samövning med annat infanteri bereddes dem,

2 16

väsentligen förtaga den eljest ogynnsamma inverkan, som saknaden av repetitionsövningar
för dem skulle kunna få.

Då emellertid — även om den årliga värnpliktskontingenten vid
Norrbottens regemente skulle finnas i tjänst" hela året om — denna lämpligen
ej torde böra beräknas större än vid övriga infanteriregementen, måste,
om säkerhetsbesättningen skall erhålla den ovan såsom erforderlig befunna
styrkan, antalet från samtliga inskrivningsområden för närvarande till
skidlöpartjänst uttagna värnpliktiga, sammanlagt 350 årligen, ökas med
omkring 250 man till 600 för nu ifrågavarande spanarutbildning.

Jämte det alltså beredningen förordar nämnda ökning av antalet
ifrågavarande värnpliktiga, anser beredningen tjänstgöringstiden för dessa
höra utsträckas till ett år att fullgöras i Boden i en följd.

Enligt vad beredningen inhämtat, hava hittills till skidlöpartjänst i
Boden så gott som undantagslöst erhållits värnpliktiga på frivillighetens
väg. Därest tjänstgöringstiden för dessa värnpliktiga anordnas på sätt nyss
nämnts, lär detta — synnerligast om övningstiden för infanteriet i övrigt
utsträckes i enlighet med vad i annat sammanhang förordats — fortfarande
kunna i allmänhet bliva fallet.

Vid krigstillfälle skulle dessa värnpliktiga — med undantag alltefter
förhållandena av dem, som för tillfället befinna sig i tjänstgöring i
Boden - ingå i de regementen, vilkas inskrivningsområden de då tillhöra,
och där i främsta rummet användas för uppgifter, för vilka de enligt vad
ovan angivits blivit särskilt utbildade.

Då beredningen haft att söka tillgodose det ytterligare behovet av
säkerhetsbesättning av infanteri i Boden, har beredningen måst utgå från, dels
att övningstiden för de värnpliktiga vid infanteriet i allmänhet kommer att,
på sätt i annat sammanhang föreslås, frånsett eventuella repetitionsövningar
för äldre årsklasser, uppgå till omkring tio månader, dels ock att vinterövningar
med infanteri söderifrån komma att bedrivas i Boden årligen
under minst sex veckor.

Under denna förutsättning skulle det ur säkerhetsbesättningssynpunkt
ställa sig fördelaktigast, att Norrbottens regementes värnpliktiga finge fullgöra
hela den omnämnda tjänstgöringen under tio månader i en följd. Den
sammanlagda infanteristyrka, som därmed skulle finnas i tjänst i Boden
under största delen av året, skulle visserligen möjligen kunna anses tillräcklig
för att övningar årligen skulle kunna äga rum även under enahanda
förhållanden som eljest sker under repetitionsövningar, varför från denna
synpunkt sett dylika övningar för ifrågavarande värnpliktiga ej skulle vara
oundgängligen nödvändiga. Emellertid har från fackmannahåll starkt

framhållits, att, om första tjänstgöringstiden ej sattes längre än som nyss
angivits, men repetitionsövningar, i första uppbådet icke förekomme, ifrågavarande
värnpliktiga komine att sakna det tillskott i förmåga att vid
mobilisering fylla sin uppgift, som deltagande i dylika övningar måste
anses giva, och vilket även för detta infanteri vore av synnerlig vikt.
Vid sådant förhållande och då beredningen ej ansett sig böra föreslå,
att tjänstgöringstiden för Norrbottens regementes värnpliktiga sättes längre
än för infanteriet i övrigt, hur önskvärt detta än skulle vara ur den
synpunkt, nu är ifråga, har beredningen funnit lämpligast, att utbildningstiden
för ifrågavarande värnpliktiga fördelas på en första tjänstgöring
och endast en repetitionsövning.

Förutsättes nu, att infanteri söderifrån för erhållande av vinterutbildning
förlägges i Boden under åtminstone ovan angivna tid av sex
veckor i de härför lämpligaste månaderna februari och mars, skulle det
måhända ur utbildningssynpunkt ställa sig fördelaktigast, att, i anslutning
till överstelöjtnant Eriksons förslag i denna del, såväl Norrbottens regementes
värnpliktiga som de till spanartjänst uttagna började sin tjänstgöring
omkring den 1 april, varefter den skulle fortgå i eu följd för de
förra till årets slut och för de senare till den 1 april följande år. Härigenom
bleve emellertid infanteribesättningen såväl under januari som under
tiden närmast efter 1 april måhända alltför svag, varjämte även vinterutbildningen
för Norrbottens regemente kunde bliva åsidosatt.

I stället synes det från angivna utgångspunkter vara lämpligare,
att de värnpliktiga i spanartjänst in- och utrycka på hösten i början av
oktober, innan ännu de klimatiska förhållandena i Boden blivit mer försvårade.
Utbildningstiden för Norrbottens regementes värnpliktiga åter
torde lämpligast böra förläggas med en första tjänstgöring under tiden
från slutet av april eller början av maj till slutet av januari eller början
av februari påföljande år samt en repetitionsövning året därpå under
samma årstid och av ungefär samma längd som vid infanteriet i övrigt.

Den svaghetsperiod, som därmed uppstår, sammanfaller väsentligen
med den tid på året, som betecknats såsom den ogynnsammaste för ett
angrepp mot Boden.

För Norrbottens regementes värnpliktiga kommer härmed visserligen
första tjänstgöringen att förläggas till en för dem mindre gynnsam tid än
för infanteriet i allmänhet tillämnats, men detta torde uppvägas av att de
endast behöva fullgöra en repetitionsövning.

Tjänstgöringstiderna för det i Boden förlagda infanteriet skulle alltså
ställa sig på följande sätt:

2 18

V»_

1. året i/10

I--------

*Vi “/*

2. året ■! s«/9

(----------------------------1

7#

3. året I1 I

*«/»

- Norrbottens regemente, 600 ä 650 man (10 månader).

------»Spannrem, omkring 600 man (12 månader).

— . — . — I Boden tillfälligt förlagt infanteri för vinterntbildning, omkring 6 veckor.

För närvarande har behovet av befäl för de till Norrbottens regemente
förlagda skidlöparnas utbildning tillgodosetts dels från Norrbottens
regemente och dels till större delen genom tillfälliga kommenderingar
söderifrån. Under de senare åren hava sålunda 8 officerare och 44 underbefäl
av manskapet varit kommenderade att under vinterhalvåret från repetitionsövningarnas
slut ena året och till början av nästkommande års beväringsrekrytskola
vid egna regementen, tjänstgöra vid Norrbottens regemente.

Av den nu föreslagna anordningen, som innebär dels ovan angivna
ökning av antalet till skidlöpartjänst uttagna värnpliktiga, dels ökning av
tjänstgöringstiden, förutom för Norrbottens regementes värnpliktiga, även
för »spanarna» — för närvarande pågår skidlöparnas tjänstgöring i Boden
endast 6 månader — med ytterligare 6 månader, lär det bliva en följd,
att åtgärder måste vidtagas för fyllande av det större behov av befäl, som
därmed uppstår.

Med avseende å denna fråga samt vad därmed sammanhänger har
beredningen låtit uppgöra preliminär utredning (se bifogade bilaga), av
vilken framgår, att utöver det å Norrbottens regementes stat enligt beredningarnas
preliminära beslut uppförda befäl skulle så gott som under hela
året komma att erfordras 13 officerare, 6 underofficerare och 49 underbefäl
av manskapet.

Beredningen har tänkt sig, att detta behov fortfarande skall kunna
väsentligen fyllas genom kommenderingar i någon lämplig form.

Vad angår Bodens artilleribesättning sammanhänger, såsom ovan framhållits,
frågan därom med organisationen av dåvarande artilleri.

Under förutsättning av nuvarande organisation av det i Boden förlagda
fästning sartilleriet, torde åtminstone för sistnämnda artilleri, sam -

19 2

tidigt som värnpliktskontingenten ökas, rekrytskolan böra uppdelas i två
oingångar i enlighet med vad i öfverstelöjtnant Eriksons utredning föreslagits.

Detsamma gäller även om fästningsingenjörtrupperna.

Då av skäl, varom beredningen i annat sammanhang yttrat sig,
övningstiden för så väl fästningsartilleriet som fästningsingenjörtrupperna
ansetts böra sättas till ett år, varav 70 dagar skulle utgöra repetitionsövningar,
vardera om 35 dagar, torde för deras i Boden förlagda kontingenter
övningstiden böra erhålla ungefär följande fördelning:

Vs

H

1. året

2. året
3. året

Ena halva omgången -

Andra > > ------

Anm. Beväringsrekrytskola 295 dagar i två omgångar.

Repetitionsövningar 3. och 4. året å 35 dagar.

På frågan om förläggning av kavalleri i Boden har beredningen ej
haft anledning inlåta sig.

“/»

------1

»Va ao/«

2 20

Enligt ovanstående skulle Bodens fredsbesättning erhålla den styrka,
som framgår av följande sammanställning:

Infanteri

(Norrbottens

Fältartilleri

(Norrlands

Fästn.-artilleri

(Bodens

artilleri-

bataljon).

Ingenjör-

|

J

Månad.

regemente och
»spanare»
m. m.)

artillerirege-mentes de-tachement).

trupper

(Bodens

ingenjörkår).

Summa

man-

skap.

Anteckningar.

Me-

Värn-

Me-

Värn-

Me-

Värn-

Me-

Värn-

| niga

l volon*

plik-

niga

volon-

plik-

niga

volon-

plik-

niga

plik-

tärer.

tiga.

tärer.

tiga.

tärer.

tiga.

tärer.

tiga.

Jan. . .

{«}

1250

(93)

{

{ 3}

!®i

{ ®}

(625)

1762

l) Därav 600 man för vinter-utbildning under omkring

Febr. . .

50

l) 1 200

36

93

78

540

80

260

2 337

6 veckor från andra armé-fördelningar.

Mars . .

50

>) 1 200

36

93

78

270

80

130

1937

2) 600 man infanteri (3 19)

inrycka 1. maj, utrycka

April . .

50

600

36

93

78

270

80

130

1337

1. febr.

s) 600 man spanare inrycka

Maj . . .

50

T 2) (650))
\ 600 J

36

93

78

i6) (270)1
) 270 /

80

j8)(}30)j

/ 1 050)
\(1337

1. okt., utrycka 30. sept.
4) 93 man inrycka 21. nov.,
men inräknas här i no- |

Juni . .

50

f (650)1
\ 600 /

36

93

78

1 (870)\
\ 270 /

80

{

1(1050)

1 1337

vember.

6) 82 man inrycka 28. aug.

Juli . .

50

1250

36

93

78

540

80

260

2 387

men inräknas ej i augusti
månad. 175 man utrycka

Aug. . .

50

1250

36

93

78

540

80

260

2 387

10. oktober, men inräknas
ej i oktober månad.

Sept. . .

50

1850

36

5) 175

78

1620

80

780

4 669

•) Omkr. 270 man inryc-

/ 3) (600) \

ka 1. mai och utrycka 19. i

Okt. . .

50

36

78

270

80

130

(600)

febr.

) 650 j

1 294

’) Omkr. 270man inrycka 10. j

Nov. . .

{«>

i (600)1
\ 650 /

{??}

4) (93)

{<>

270

{«}

130

(825)
1162

dec. och utrycka 30. sept. j
8) Omkr. 130 man inrycka 1. 1

J(24)\

maj och utrycka 19. febr.

Dec. . .

1 250

(93)

/ (38) 1.

JO (270)\

f(30)\

0(130))

(625)

9) Omkr. 130 man inrycka 10.

i io r

l 12 )

j 40 f

t 270 |

l so /

l 130/

1762

dec. och utrycka 30. sept. |

Anm. 1. Siffrorna inom parentes angiva i tjänstgöring varande, vilka på grund av bristande utbildning
icke kunna ingå i mobiliserade truppförband. Tiden härför har beräknats till två
månader.

Anm. 2. Ovningstiden har antagits vara för:

»Spanarna» 12 månader.

Övrigt infanteri 10 månader, varav en månads repetitionsövning.

Fältartilleriet såsom nu.

Fästningsartilleriet 295 dagar i två omgångar med 270 värnpliktiga i varje omgång samt
två repetitionsövningar om 35 dagar.

Ingenjörtrupperna = fästningsartilleriet med 130 värnpliktiga i varje omgång.

Anm 3. Antalet meniga volontärer har vid Norrbottens regemente beräknats enligt beredningarnas förslag;
vid övriga truppförband enligt nu gällande stat. Beställningsmän äro ej medräknade.

Beredningen föreslår alltså,

21 2

att värnpliktiga till ett antal av omkring 600 ärligen
från samtliga inskrivning sområden uttagas för utbildning
i Boden under ett år i en följd till särskild
spanartjänst,

att övningstiden för Norrbottens regemente erhåller
samma längd som för infanteriet i allmänhet och fördelas
sålunda, att en repetitionsövning göres lika lång som
i övrigt vid infanteriet och återstoden utgör rekrytskola,
samt att övningstiden för fästning sartilleriet och
fästning singenjör trupper na i Boden förlägges i enlighet
med vad ovan angivits.

13 —H1286

2 22

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs samt Karlskrona fästningar.

En kustfästning är på grund av sin belägenhet invid havet samt
sjöstridskrafternas stora rörlighet i hög grad blottställd för överraskande
anfall, och bör sålunda städse befinna si" i jämförelsevis hö" kri"sberedskap.
°

Fredsbesåttningen i vardera av V axholms och Oscar-Fredriksbor"s
samt Karlskrona fästningar utgöres för närvarande av

1 kustartilleriregemente,

1 infanteriregemente om två bataljoner, samt

1 fästningsingenjörkompani.

Vad kustartilleriet beträffar får beredningen hänvisa till sitt yttrande
angående övningstiden för detta vapenslag, varvid all hänsyn sökt tagas
jämväl till krigsberedskapen.

I fråga om övningstiden för fästningsingenjörtrupperna har beredningen
även yttrat sig i annat sammanhang. Vad angår fördelningen av
denna övningstd torde samma önskemål göra sig gällande som beträffande
Bodens ingenjörkår. Beredningen anser alltså, att övningstiden för kustfästningarnas
ingenjörtrupper bör fördelas på samma sätt som föreslagits
beträffande nämnda ingenjörkår. Liksom vid den sistnämnda torde även
här krävas någon ökning av värnpliktskontingenten.

Fredsbesättningen av infanteri är i ifrågavarande fästningar för närvarande
alltför svag.

Vartdera grenadjärregementet är enligt 1901 års härordning organiserat
på 2 bataljoner. samt har fast anställt manskap till ett antal, om
vakanser och ännu ej tillräckligt utbildade rekryter frånräknas, av i medeltal
omkring 120 man. Beväringsrekrytskolan har en styrka av omkring
425 man.

Med nu gällande inrycknings- och övningstider kan vartdera grenadjärregementet
vid behov uppsätta följande infanteripiket under olika delar
av året:

23 2

under 1 månad (regementsövningarna) 4 fältstarka kompanier,
under 3 månader (senare delen av rekrytskolan, då nödtorftig utbildning
kan förutsättas) 2 fältstarka kompanier, samt

under återstående 8 månader 1 fältstark pluton.

Dessa fästningar äro alltså större delen av året praktiskt taget utan
säkerhetsbesättning av infanteri.

Beredningarna hava preliminärt beslutat förorda, att ifrågavarande
båda regementen för framtiden omorganiseras till att omfatta tre bataljoner,
något som torde få anses innebära, att även deras värnpliktskontingenter
skola ökas i därav föranledd proportion, d. v. s. till minst samma
storlek som vid infanteriregementena i allmänhet.

Uti infordrade yttranden, som tillhandahållits beredningen, har
chefen för kustartilleriet, i egenskap av krigskommendant i Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning, samt befälhavande amiralen i Karlskrona,
envar för honom underställd fästning, meddelat, att minsta behovet av
säkerhetsbesättning av infanteri under vanliga förhållanden vore
beträffande Vaxholms och Oscar-Fredriksbore-s fästning
2 fältstarka kompanier och
beträffande Karlskrona fästning:

»att Karlskrona grenadjärregemente ökas till samma storlek som arméns
övriga infanteriregementen».

Med stöd av nämnda uppgifter och på grund av i övrigt införskaffade
upplysningar har beredningen bildat sig den uppfattningen, att en
ständig säkerhetsbesättning av utbildat manskap året runt av ungefär två
fältstarka kompanier infanteri skulle åtgå för vardera fästningens behov.

Enligt vad beredningen inhämtat, är det jämväl vid dessa regementen
av synnerlig vikt, att under repetitionsövningarna ett så stort antal
värnpliktiga finnes att tillgå, att verkliga tillämpningsövningar då kunna
bedrivas. Det har därför icke ansetts tillrådligt, att annat än i högst begränsad
mån söka genom minskning av nämnda antal tillgodose det angivna
minimibehovet året runt av säkerhetsbesättning.

Utgående vidare från, att de årliga värnpliktskontingenterna erhålla
den storlek, som ovan förutsatts, samt att antalet volontärer blir detsamma
som för de vanliga infanteriregementena, nämligen — officers- och musikvolontärer
samt beställningsmän fråni-äknade — 180, har beredningen haft
under prövning olika förslag till förläggning av övningstiden vid ifrågavarande
regementen.

Först med en sammanlagd utbildningstid av minst tio månader har det
befunnits möjligt att utan sådan minskning av värnpliktskontingent under

2

24

repetitionsövningarna, att någon avsevärdare olägenhet därav vållas, tillgodose
det uppställda kravet på tillgång under hela året till något så när
krigsberett manskap till det uppgivna ungefärliga antalet. Det förutsättes
härvid, att den värnpliktige är användbar för säkerhetstjänsten efter omkring
två månaders utbildningstid.

Nedanstående teckning angiver, hur sålunda enligt beredningens
mening utbildningstiden för dessa regementen lämpligen bör förläggas:

-----------------------------------1

10/» »/l.

; i

Ena halva årskontingenten _

Andra > > ----

Den uppgift, som tillkommer ifrågavarande regementen i fält, gör
behovet av särskild vinterutbildning för dem föga framträdande. Den säkerhetstjänst,
de hava att i fredstid utföra, medför även, att deras värnpliktiga
icke heller kunna i fredstid förflyttas längre bort från sina förläggningsorter.
Vid sådant förhållande kan det icke vara till någon större
olägenhet, att ena halva årskontingenten av ifrågavarande värnpliktiga
erhåller sin utbildning under en tid av året, då i allmänhet tillfälle till
vinterövning ej finnes.

Såsom i allmänhet i andra fall, där enligt beredningens förslag
rekrytkontingenten fördelats i två omgångar, lär utbildningen under rekrytskolan
lämpligast böra bedrivas å endast halva antalet förefintliga kompanier.

Beredningen föreslår alltså,

att övningstiden för Vaxholms och Ka,riskrona
grenadj^regementen bestämmes till densamma som för
infanteriet i övrigt,

att övningstiden fördelas sålunda, att rekrytskolan
fullgöres i två omgångar och att repetitonsövningarna
bliva två av samma längd som i allmänhet vid infanteriet,
samt att övningstiden för de till ifrågavarande
fästningar hörande fästningsingeniörtrupper förlägges i
i enlighet med vad ovan angivits.

Stockholm den 20 december 1913.

25 2

Reservation

av herr Hcimilton,

samt av herr Daniel Persson, som beträffande

värnpliktiga i spanartjänst i Boden instämt i beredningens förslag,

utbildningstiden för Norrbottens regemente ansett, att den bör utgöra
10 månader i en följd

och utbildningstiden för Vaxholms och Karlskrona grenadjärregementen
ansett, att den ej bör vara längre än den övningstid, som av honom
påyrkats för infanteriet i allmänhet.

Herr Christiernson har ej deltagit i den slutliga behandlingen av
detta ärende.

27 2

Bilaga.

Utredning angående behovet av befäl vid Norrbottens regemente,
om förutom regementets egna värnpliktiga även s. k. *spanare»
där skola erhålla sin utbildning.

För att beräkna huru mycket befäl, som under angivna förhållanden skall
komma att erfordras för utbildningen vid Norrbottens regemente, är det nödvändigt
dels att göra sig en föreställning om storleken af de olika kategorier, som
där skola utbildas och dels att klargöra, huru dessa lämpligen böra fördelas på
kompanierna.

Under största delen af tiden mellan repetitionsövningarna komma att vara
i tjänstgöring vid regementet:

Norrbottens regementes värnpliktiga omkring............. 650 man

Värnpliktiga från främmande inskrivningsområden omkring...... 600 »

Icke vapenföra värnpliktiga samt indelta högst............75 »

Meniga volontärer samt till underbefäl befordrade elever i underbefälsskolor
högst...........................100 » I

I allmänhet strävar man ju efter att uppdela de värnpliktiga på kompanier
på sådant sätt, att de värnpliktiga, som komma från samma ort, förläggas och
erhålla hela sin utbildning vid det kompani, de vid mobilisering äro avsedda att
tillhöra, detta för att befäl och trupp vid kompaniet må lära känna varandra
och kompaniet vid mobilisering bliva en fast och av kamratkänsla genomträngd
enhet. Därest inga andra än de nuvarande lokalerna kunna disponeras, lär det
emellertid icke vidare bliva möjligt att vid Norrbottens regemente tillämpa
detta system, eftersom det icke kan vara möjligt att vid ett kompani av den
storlek, de här måste erhålla, bedriva mer än ett slags utbildning. Icke heller
en uppdelning på sex kompanier, av vilka vart och ett vid mobilisering kunde
lämna manskap till 2 sådana, låter sig fullt genomföras. Kompaniet förlorar

2 28

därför här den prägel av familj, som det annars kan åsättas. Då är det ej heller
längre] påkallat att för de fast anställdas utbildning använda sig av något
slags kompanisystem, utan böra samtliga dessa utbildas på ett och samma kompani
ett s. k. skolkompani. De värnpliktiga kunna sedan fördelas på de 11 övriga
kompanierna. Därvid är lämpligast, att regementets egna värnpliktiga
förläggas på 5 kompanier med 130 man på varje, under det att »spanama» uppdelas
på 6 kompanier således med endast 100 man per kompani. Det är nämligen
nödvändigt, dels emedan dessa sistnämnda värnpliktigas första rekrytutbildning
skall bedrivas under den mörkaste och kallaste årstiden och dels på grund av
denna utbildnings ‘art, att vid vart och ett av dessa kompanier — liksom för
övrigt även vid skolkompaniet — finnas 3 lektionssalar, dagrummet och 2 logement,
varför här för förläggning kunna disponeras endast 4 logement. De andra
beväringsrekrytkompanierna kunna däremot, om deras rekrytutbilduing börjar på
våren, för sina övningar inomhus nöja sig med endast dagrummet och kunna
således vara förlagda vart och ett på 6 logement. Om vid sådant förhållande
regementets vapenföra och icke vapenföra värnpliktiga förläggas tillsammans på
5 kompanier och »spanarna» för sig på 6, så kommer att i alla logement inom
hela regementet ligga omkring 25 man utom befäl. Huruvida en så trång förläggning
under så lång tid som ett helt år är förenlig med hygieniska fordringar
och med de värnpliktigas berättigade krav på trevnad under eu mörk och kall
vinter torde kunna ifrågasättas.

Ett rekrytkompani på 130 man kan icke lämpligen delas i mindre än 3
plutoner, av vilka minst 2 höra föras av officerare. Vid varje pluton bör
finnas 4 underbefäl, därav vid minst en av plutonerna 1 bör vara underofficer.
Spanarkompaniernas plutoner böra, dels med anledning av att den första rekrytutbildningen
blir förlagd till hösten och vintern samt dels med hänsyn till beskaffenheten
av den utbildning, som skall bibringas dessa värnpliktiga, icke vara
stora, varför även dessa kompanier böra indelas i 3 plutoner samt erhålla lika
mycket underbefäl som de andra. Men eftersom undervisningen i spanartjänst av
läraren kräver större taktiska kunskaper än som i allmähet kunna fordras av
underofficerare, böra vid spanarkompanierna samtliga plutonchefer vara officerare.

Efter dessa beräkningsgrunder blir behovet av befäl vid Norrbottens regemente,
utom staben:

29 £

Kaptener

(kompani-

chefer)

Subaltern-

officerare

Kompani-

adjutanter

Underoffice
rare såsom
plutonche-fer eller
motsva-rande

Underoffice-rare såsom
troppchefer
eller mot-svarande.

Underbefäl
av man-skapet

För reg:ts egna värnpliktigas ut-bildning ..........

5

10

5

5

5

55

För spanarnas utbildning . . .

6

18

6

G

G6

> de fast anställdas utbildning

1

3

1

4

■)40

> de icke vapenföra.....

1

*)2

» kommenderingar inom reg;tet
till annat än instruktörstjänst

} -

s)3

4)15

För kommenderingar utom reg:tet
av över 6 månaders varaktighet

). »)9

6)3

1

Summa behov

52

12

27

179

Tillgång enl. stat (förslaget)

12

6)27

12

21

130

Brist

13

G

49

Av ovanstående framgår, att en brist skulle uppstå å 13 kompaniofficerare,
6 underofficerare och 49 underbefäl av manskapet.

Härvid är emellertid att märka, att något särskilt befäl icke beräknats
för värnpliktigas underbefälsutbildning, ej heller för kommenderingar av kortare
varaktighet såsom t. ex. taktisk kurs, fältövning, officersövning, underofficersövning,
skjutskola, signalkurs, kommendering såsom dagbefäl eller ledare av
underofficersövning, landstormsbefälskurs o. dyl. och ej heller till ersättning i
händelse av tjänstledighet eller sjukdom. Vid sådant förhållande måste man
räkna med, att av officerare och underofficerare på ett kompani i medeltal alltid
minst 1 är frånvarande samt att 1 av plutonerna alltid tillfälligtvis måste föras
av den såsom troppchef placerade underofficern. När man emellertid utgår från ett
så litet befälsbehov, måste ovillkorligen för kulsprutor o. dyl. avses särskilt befäl.

Den befälsstyrka på stat, som bär ovan beräknats erforderlig för beväringsrekrytskola,
kan anses fullt tillräcklig även för repetitionsövningar.

Hedan under nuvarande förhållanden har i allmänhet till »skidlöparnas»
utbildning icke kunnat från Norrbottens regemente beordras mer än 4 subaltern- * *)

*) l)ärav 8 såsom befäl samt 32 elever.

4) Arbetsbefäl och dagkorpraler.

s) 1 köksföreståndare, 1 biträde hos regementsintendenten och 1 biträde åt förådsförvaltaren.

4) 3 1 kök och matsalar och 12 dagkorpraler.

*) Medeltalet sådana kommenderingar för hela armén med tillägg av 1 för de som utgå endast
från Norrbottens regemente. 1913 uppgick sådana kommenderingar i verkligheten till 11 vid regementet.

6) 6 officersaspiranter hava medräknats såsom officerare.

14—141286

2 30

officerare och 4 underbefäl av manskapet, under det att 8 subalternofficerare och
44 underbefäl av manskapet kommenderats från andra håll. Skall de uttagna
»spanarnas» antal ökas från 360 till 600, dessas utbildning nu pågå samtidigt med
rekrytskolorna i stället för att den förut bedrivits mellan desamma samt få en
varaktighet av 12 månader mot nu 6, är det naturligt, att ensamt med samma
befälskader som vid infanteriregementena i allmänhet regementet icke skall kunna
lämna allt det befäl, som enligt ovanstående tablå under de nya förhållandena
kommer att erfordras.

För att fylla denna brist kunna två utvägar tillgripas, den ena att Norrbottens
regementes befälskader ökas med motsvarande antal befäl av olika grader, den
andra att såsom hittills personal kommenderas från andra regementen allt efter
behovet för tillfället.

Det visar sig, att storleken av den ovan beräknade bristen nära motsvarar en
bataljons befälsstyrka enligt kompanistaten, 13 officerare (2 officersaspiranter medräknade),
11 underofficerare och 44 underbefäl av manskapet och att, om 5 underbefäl
av manskapet ersättas av underofficerare, den uppgår till precis samma siffror.
Svårigheterna kunde således avhjälpas därigenom, att vid Norrbottens regemente
uppsattes befäl till en fjärde bataljon, något som torde vara synnerligen
önskvärt även med hänsyn till det vid mobilisering stora behovet av befäl med
noggrann kännedom om försvarsanstalter, terräng och andra förhållanden i och
omkring Boden. Även i detta fall torde emellertid bliva nödvändigt att till
Norrbottens regemente beordra en del underbefäl av manskapet från andra regementen,
då man väl icke kan våga hoppas att vakanser i manskapsgraderna icke
skola finnas.

Uppsättandet av en fjärde bataljon jämte för en sådan erforderliga byggnader
vore särdeles önskvärt även med hänsyn till möjligheten att skaffa de värnpliktiga
eu mindre trång förläggning. Dessutom erhölles då särskild lokal för
ett kulsprutekompani, varjämte det vore möjligt att lämpligare fördela de värnpliktiga
på kompanier, vilket allt skulle bidraga till att förbättra utbildningsresultatet.
Därtill skulle det i hög grad underlätta ett främmande regementes
förläggning till Boden i och för vinterutbildning.

Den andra möjligheten att fylla befälsbristen är att såsom hittills kommendera
befäl från andra regementen. Detta torde visserligen fortfarande vara
möjligt men dock möta större svårigheter, om vid samtliga regementen rekrytutbildningen
förlägges huvudsakligen till vintermånaderna, särskilt som behovet
för mobiliseringsändamål av dessa kommenderingar minskats, åtminstone i viss
grad, för de regementen, som i sin helhet få vinterutbildning.

Denna anordning med kommenderingar för viss kort tid från andra regementen
är dessutom ganska dyrbar. De extra förmåner — utan sådana torde

31 2

bliva svårt att få tillräckligt och kvalificerat befäl —, som under nuvarande förhållanden
lämnas, uppgå nämligen för subalternofficer till:

För sergeant skulle motsvarande extra förmåner uppgå till omkring 975
kronor pr. år, för 13 officerare och 6 underofficerare sålunda pr år till omkring
25 000 kronor. Då man skall bedöma, vilka åtgärder lämpligast böra vidtagas
för att fylla den uppkomna befälsbristen, måste man taga hänsyn även till dessa
kostnader.

Vare sig emellertid den uppkommande bristen på befäl fylles därigenom att
Norrbottens regementes befälskader ökas i erforderlig grad, eller densamma avhjälpes
genom tillfälliga kommenderingar, skola dock regementets egna officerare
och underofficerare år efter år, så länge de kvarstå i tjänst, vara underkastade de
strapatser samt faror för hälsan, som på grund av det hårda klimatet alltid, åtminstone
för äldre personer, måste vara förenade med vintertjänst i Norrbotten,
men särskilt med den ifrågasatta i och för sig även för befälet synnerligen intressanta
och lärorika spanartjänsten, om den skall rätt bedrivas. Det torde därför icke
vara osannolikt, att de mindre motståndskraftiga med åren skola bliva så försvagade
till sin hälsa, att tjänsten därav kan bliva mycket lidande.

Att såsom nn sker åt de tillfälligt uppkommenderade giva avsevärda förmåner,
vilka icke komma regementets egna officerare till del för samma tjänstgöring,
torde under inga förhållanden vara lämpligt.

Då det torde få anses vara av synnerlig vikt för landet, att Norrbottens
regementes befäl ständigt äger största möjliga stridsduglighet, blir det under
dessa omständigheter nödvändigt att för detta ändamål vidtaga särskilda åtgärder,
vilka böra gå ut på att tillförsäkra nämnda regemente en ung, spänstig, intresserad
och ständigt fulltalig befälskader. Därmed bleve detta regemente också en
god skola för andra regementen i den numera så viktiga vinter tjänsten.

Detta mål skulle otvivelaktigt lättast vinnas genom ett passagesystem —
vid alla andra regementen i Boden tillämpas redan i viss grad ett sådant —, vilket
för Norrbottens regemente lämpligen kunde ordnas efter följande grunder:

1) Tjänstgöring vid Norrbottens regemente under minst 2 år i följd premieras
ekonomiskt och betraktas såsom merit;

2) Nuvarande officerare och underofficerare vid regementet, vilka så önska
få kvarstanna så länge de kunna fullgöra de krav, som den särskilda vintertjän -

dagavlöning ä 3 kr. .

fri bostad.....

fri vedbrand ....
fritt lyse samt möbler

.... pr år 1 095 kr.

pr år omkring 300 »

S » » (JO !

» ■» » 20 »

Summa 1 475 kr.

2 32

sten ställer på dem; övriga officerare och underofficerare äro skyldiga att mottaga
transport till annat regemente i den ordning, som Kungl. Maj:t bestämmer;

3) Anställning vid Norrbottens regemente sker efter ansökan och gäller
tillsvidare och så länge vederbörande själv önskar kvarstanna och därtill är
lämplig, dock minst några år;

4) Vid brist på därtill villiga kommenderas personal utan ansökan i viss
tur dock endast för 1 år i sänder och mot mindre extra avlöning än om de tjänstgöra
därstädes längre tid;

5) Under den tid, de äro anställda vid regementet, få officerare och underofficerare
icke mottaga längre kommenderingar utom regementet, utan skola hela
tiden vara] disponibla vid detsamma; därigenom behöver man aldrig räkna med
några för längre tid bortkommenderade.

Om ett passagesystem ordnas efter dessa huvudprinciper och med väl avvägda
detalj bestämmelser, är det att förvänta, att för ifrågavarande tjänstgöring
särskilt lämpliga officerare och underofficerare i tillräcklig mängd skola finna
det med sin egen fördel förenligt att söka sådan anställning och kvarstanna
vid regementet så länge, att förflyttningar icke skola behöva förekomma allt
för ofta.

Samtidigt därmed skulle Norrbottens regemente i fred bliva en synnerligen
god skola beträffande all vintertjänst och Bodens infanteribesättning i händelse
av krig komma att ledas av ett befäl, som i varje hänseende skulle kunna motsvara
de störa krav, som då kunde komma att ställas på detsamma.

Stockholm den 22 dec. 1913.

Rudolf Berg.

Kapten vid Kungl. Norrbottens regemente.

TABELL

visande tjänstgöringstidens fördelning vid de vapenföra värnpliktigas utbildning under beväring sr ekrytskolan vid samtliga infanteriregementen år 1912.

(Medelvärden regementsvis enl. G. 0. n:r 381 den 15A 1912.)

Truppförbandens nummer

Från de föreskrivna 150 dagarna avgå

r,.. , Yakt So1f''1°chi

tjänst
helg- | J

(lagar

4 | 6

6

Hand räckning -

Tj anstötlighet -

; Ut- och [|

Annan j inlära- | Summa
orsak ning av j

[persedlar dagar

(i medeltal per man)

[Använda
I Bvnings.
J timmar
Återstå] under

räknat i .T*3

stående

i antal
. dagar

asar räknat

i

timmar

{enskilt

i 1-ompan''6^ un(4eraYt^n’n^ar -, 2. kolumnen anger summan per man (i medeltal)
i bataljon

-12

Exercis i sluten
ordning

Exercis i spridd
ordning

Skj utning

Avståndsbedöm ning -

Eldstrid

Bajonettstrid

Fälttjänst
(fälttjänstövning)
so anmärkningar!

13

14

I

15

16

Utrustningens

vård

Kroppens

vård

Samarit kurs -

Gymnastik och
idrott

17

Soldatundervisning,
som ej ägt
rum i samband
med andra
övningar

Sång

och

föredrag
m. m.

Summa

timmar

Anmärkningar

f 4763)

[ 85-07)

f 2751

| 26-5 )

1 167-16)
) 34-631

244-6

J 9 851

85''31

1 58-6 1

1 °’5 1

61*57

1 8-65)

37-19

31-12

823-24

Fälttjänstöfningar under 6 dagar.

l 25-82)

1 - j

1 - 1

f 1

1 34 1

1 6 1

f 20 )

) 70-5 )
) 62-5 (

216

36

ä

71

‘i

35

6

737

> > 5 >

! 24 j

1 - I

l - J

) - J

j 50 66]

( 51-93)

f 17-9 )

f 31-28)

1 95-501
) 63-86 f

262-66

~

-J

60-5

) 21-68)
1 20-61 [

60-09

) 3-351

| 9-241

43-87

7"28

828-64

> > 6 »

) 52-58)

l - 1

l - J

l - 1

f 59 ]

( 43 )

f 5 )

f 27 ]

5

235

?

57

! u

47

35

9

751

> » 2 >

l 50 J

1 - 1

\ - J

) ~ J

[52 ]

f 47 )

r 7 1

1 45 1

) 104 1
1 47 |

285

47

| 54 (

61

45

7

783

» > 5 >

| 32 1

1 - i

1 - (

1 - f

1 _

238-6

-

I 57-2

6O1

39-2

12 1

784-6

1 tf ]

f 84 i

f 33 ]

|

1 30 1

1 31 )

) 108

239

_

84

57

1 ~

i 30

3

737

> > 6 >

l 67 )

1 - i

I - 1

1 - 1

f 2? 1

f 63 I

f 41 |

f 27 ]

l

245

=

63

22

j 63

=

27

5

781

» > 10 »

( 53 J

1 - 1

l - I

1 - 1

f 45-83)

i 58-31)

f 34-17)

| 18-86)

) 76-89)
\ 90 511

250-86

| 0*241

58-55

_

) 25-49)
1 4-3 |

63-96

- 1

20-03

6*68

774-72

) 37-13j

l - J

l - I

1 - J

fiol i

f 74 )

r 62 I

f 28 j

55 |

1 33 i

292

=

74

92 —

l ~ !

28

8

842

> > 8 >

) loa 1

1 - !

1 - i

1 - 1

256-6

699

69

26-3

5*7

783-8

f 50-3 )

f 60-19)

[ 10-45)

[ 30-42)

874

) 49-07 f

194-42

~ 1

78-79

1 64-511

74-96

=

30-42

9-9

809-20

> > 3 »

) 7-65 j

1 - 1

l - 1

t - 1

i 45 )

1 53 1

f 10 1

f 26 1

1 70 )

286

-

53

51 1

61

-

822

fFälttjänstöfningar, under 15 dagar,

1 76 1

26

2

< hvaraf="" 5="" dagar="" med="" hela="">

\ 95 J

i - 1

1 - 1

1 - J

) rekrytskolan.

f 51-8 ]

1 93-4 1

f 20-8 )

f 24-5 )

) 94-5

1 47*6

229-5

) 5-2 |
1 0-5 |

99-1

It

71-6

38-3

8-6

800

Fälttjänstöfningar under 5Va dagar.

) 35-6 J

1 - 1

l - J

l - J

f 76 )

| 63 )

[ 17 )

( 27 )

8

220

I

69

1 33 )
) 12 f

62

b

28

1

729

> > 6 >

1 39 |

1 - 1

( — 1

1 - 1

232 5

75-0

67-3

30 7

5-4

790

f i 1

f 73 ]

(it 1

j 38 ]

) 88
\ 47 (

264

1 - l

76

48

66

=

38

7

867

> > 5 >

1 60 1

1 - 1

1 - J

1 - !

f 49-33)

f 62 ]

f 28-33)

f SO 331

1 71-331
| 50-341

241-67

1 =

62

1 27-34)

55-67

| 5-34)

35-67

11

802

> > 5 »

l 70 67)

1 - 1

1 - 1

l - 1

f 46-71]

f 57 01)

| 19-28)

1 32-35)

J 77 07)

| 72 311

202-34

| 9-82)

) 1-3 f

69

) 37-13)
) 6-5 [

63-12

) 7-641

) 0 39 f

40-66

14-25

728

) 6-25J

[ 0-87)

l 0 21J

| 0" 28 J

f 51 ]

( ^ 1

f 7 1

( 38 1

88 )

1 19 I

202

~

73

- ''

54

61

=

38

7

773

» > 5 >

1 44 j

1 - [

1 ~ 1

1 - 1

j 64.84]

f 65*05]

f 4-75]

f 37-05)

j 84-55)
) 110 39)

262-53

1 5

) 0-31

70-55

J 13-5 |
1 45-21

63*46

5-371
] 0-621

4304

245

814

i 2-7s)

1 - I

1 - 1

1 - 1

_

234-5

_

_

701

_

618

391

8-3

7967

[ 21 )

f 92 )

f 7 1

1 ,2 1

J 50

55

2C8

1

54

64 |

78

26

9

779

> > 5 »

) 42 J

1 - J

t - J

l - 1

f 63 )

f 75 )

( 20 1

f 25 ]

195

=

75

1 48 1

68

=

25

14

744

1 20 |

l _ j

1 - I

1 - 1

f 597 I

f 57-7 )

f 15-7 }

f 29*7 ]

J 56-7
) 1201

245-2

1

59 7

) 10-7 1
1 45-2 [

71-6

1,

31-3

6 6

786-1

» » 5''8 >

( 8.7 J

t - J

l - 1

1 - J

f 41 )

f 39 3 ]

1 63 )

I 97''5 1

201-5

~

kl

74-4

kl

68-6

kl

39-3

8

7S0

2124

65-8

71-6

304

94

772-2

1 §9 1

f 51 )

-!

f 44 |

i 54 1

1 93 1

225

-

51

60

=

44

5

687

» » 6

! 48 |

1 - I

t - )

1 - 1

f 56 )

1 47 )

f 13 ]

1 21 1

ri

263

l

61

31

1 28 f

72

h

45

10

785

> > 6 >

l 43 J

l - J

) - J

) - J

f 79-33)

( 57-75)

r 8-67)

( 42-26)

i 67-75)
) 41-67 f

237-83

=

57-75

j 32 67)
42-23[

83-57

=

42-26

11-45

769

> 1 3 >

) 49 os)

) - I

l - 1

l - J

f 37 )

f 66 )

f 10 ]

f 34 1

il

) 55 (

155

‘ j

73

s

64

jk j

41

5

747

1 16 j

1 - )

220 2

_

60 7

69-9

43 1

7-9

747

232-5

66 5

66 6

348

81

779 1

29

_

8

8

5

1

( 86 ]

f 8 ]

f 48 i

67 |

] 37 (

203

) - 1
1 -

86

56

=

48

4

795

2) Fälttjänstöfningar.

) 47 2) J

1 - I

1 - J

l - J

l 32 ]

( 52 |

f °2 1

1 43 ]

I 28 |

153

_ 1

52

33

65

43

10

695

I3) Gäller värnpliktiga tillhörande

1 74 |

1 — 1

-

I - f

) Gottlands inskrifningsområde.

1 19 |

1 - 1

t - J

l - )

I. arméfördelningen:

Karlskrona grenadjärregemente
*).......

Kronobergs regemente ... 25

Hallands regemente ,

Norra skånska infanterirege- |
mentet......... 25

Södra skånska infanteriregementet
.........

3-18

4-5

2-46 I 7''2

12-5 1 9-5

2-c ; 10c

8 14

12

3-42

2-13

1-5

1-12 1-12

I medeltal 25

4-5 10-3 <5-6 ''="">

II. arméfördelningen:

Första livgrenadjärregeraentet
..........

Andra livgrenadjärregementet.
.........

Jönköpings regemente

Kalmar regemente

25

25

3-8 I 13-4 i 6-1

3 I 10 5

25 4-15 11-25 4-54

25

44-97

5G

44 03

54

2 52

105-03 i 823

94-0 I 737

105-97 828 64

96 751

98 [ 783

Il -

65-851
79-351
10 I

71-5 1
54 I
19 |

4-5 J

70-031

48-211

12-071

58 1

34 |

16
3

60
63
25
7

137 06

149

130-31

111

155

''137-781
^''191 151-99

100

34

20-5

1 96-091
) 78 7el
8 03''

rs i

1 -

154-!

18288

178

M20 1

i 13 ll 133

36-66]

3|6 1 63-56

11= (I

J8 I
I - I

I 27-49]
J 29-491

I _*“}

Ii I
''f}

|l 1! I

h

56

63-41

69

86

7-5

4-9

8

5-5

7- 47]

8- 99]
1-181

10-78

13-i

17''64

10

14

1-6 50-2

99 8 784-6

50

1-28 ! 51-22

44

95 | 737

100 | 781

98 78 ! 774-72

106 | 842

136-5

57

35

38

83 ’

36
14

66''ol]

41-141
9-48 |
2-69]

61 ;

37 I

20 |

|| 20

I medeltal | 25 | 3 5 | 1Q-4 | 5''7 3-7 1)850

III. arméfördelningen: |

Västgöta regemente .... I 25

Skaraborgs regemente

Älvsborgs regemente

Bohusläns regemente

7''5

25

25

25

I medeltal | 25

IV. arméfördelningen:

Svea livgarde......j 25

5-9

4-7

17

7-3

1-35 1-6

4-7 i 1-3

5-7 8-2 6-9 2-3 17

4-9

Göta livgarde

25

Livregementets grenadjärer 25

Södermanlands regemente

Vaxholms grenadjärregemente.
........

I medeltal

25

4-02

1-30

442

13-85

5-03

6-86

6 29 6-64

2-65

3-5

2-19

487

S9-9 783-8

130

133

119-62

118

103

25

10

146

13

fs I

- I

[ I 139-97]
I 19-34!
| 5-8I f

I] 4-791

/ * !

160-1

67-6

138

171

169-91

158

26

15

6

35

19

6

35-26)
27-33 (
9-081

0 22 j

( SO

|J 18

47

60

71-89 [ —

10-46)
3-20 l

11

59

_ it l I

14

13-72

13

125-2 I -

159-2 —

59;

124

46-35

46

48

59

103-65

809-2

104 822

102

91

800

729

89-92)
69-921
18*781

64 ]!
69 [

15 |

63-9

45

10-6

66

35

19

178-62

148

119-5

120

135-791
18-33 I

3.33 j

146 ]

19

110-7 )
34-8 1
0-9 ''

f !29 I

3

157 ;

165

146-4

164

27-5 ]
27-251
6 921

18

30

10

298
35 7
2-9

fn I

61-67

58

68-4

49

15-92]
7 I

I

11

12

13-7

4-9

i=l

1 1

i

22-92

23

18-6

16

1-49

49 8

100-2 | 790

i 141-5

- 158-2

59 3

43

45

53-41

2 50

0-9 45

25 I 3-8

V. arméfördelningen:

Upplands infanteriregemente
........

Dalregementet

25

25

Västmanlands regemente . . 2o

Värmlands regemente . . . j 25
I medeltal

6-2 | 3-2 | 1-3 || 47-3

12

8 8-9

10

4-1 j 1-8

46

53

50-!

50

VI. arméfördelningen:

Hälsinge regemente . . .

25 4-2

9 I 2

17 II 49-8

24

18

Västerbottens regemente . . 24 4 . 7

2

Jämtlands fältjägarrege- | j

mente.........I 24 | 2 j 11-08 [ 6-67 I 4-75 [ 1"60

Västernorrlands regemente . | 24 j 4*1 1 15''3 j 7"3 2''3

1 medeltal | 24 I 3.3 j 12*8 I 7''0 j 1 2

58

49

50

54

1-4 52-8

I medeltal för arméfördelningarne -

Procent av sammanlagda
antalet övningstimmar

24-8 I 4-2

9-6

6 9

1-6 50o

Bodens trupper:

Norrbottens regemente ... I 24

Gottlands trupper:

Gottlands infanteriregemente
3)........j 25

5-3 I 16" 5

10

6-7

48

62

107

105

96-59

100

105

867

802

728

814

71

53
20
13

f 80 |

| 46-33)
10 67 ''
6.33

61-71)

46-141

8-251

4-25J

88 )

51 i
•1 I

51-35]
43 051
28-821

| 28

157

143-33

120-35

156

123-22

1 I

=)!
144-16]
19 5 I
3*331

f 127-49)

I 12-801

I Rlf

136

8

f 129-21)
I 34-54)
) 9 371

179

166-99

146-4

144

173-12

I 32

I in

II 11-3“

- II

I

_ I I 1

21-89)
25 06 )
9-421
0-29)

I

28- 35)

29- 021
4-98|

67

69

56-60

S I:

11-33]

534

8-48]
0-56 )
0*12 [
O00J

11
6

G2 35

8-11)
5 17

13

16 67

15-22

17

13-28

102 7 798-i

— 1 140

— 161-9

68

104

97

99-5

779

744

786 1

_

45

38

100 1 780

100-1 I 772-2

92 i 687

101

785

100 I 769

96 I 747

I - (|

J 42 1!

I3-2 /!

f 58-5 )
31-3

\ 26-3 f

58

357

19-1

109

125

116-1

112-8

ris

n

I» I!

- II

146 1 )
6-0 ):
2 5 i

139-7

43-3

7-6

194

176

155“2

190 6 i —

18 )
36 )

25 (

27 ]

22
10

79

59

I KI
I” i!

15

21-3

296

15‘8

88-3 —

66*7 —

6

14

2

4

3

6-8
5 3

11-9

6-2

12-1

18-1

115 6

— i 17S9

73 3 | - | — j 14-8

62

47

12

48
48
28

53 ]

41-33)
19 t

1 |

75 )

59 )

23 [

2

121

124

114-33

159

104

12

12

53
73

116-17)

33-25 ll 149-42

128

133

142

22

10

174

jk ,

I -8 I:

25 )

>2 |

26-73)
22-67)
6*66 |

23
29
14

42

66

56 06

66

10-67]|
5-661;

11

11

16-33

10

97-0 j 747-0

— I 129-6 —

146

57-5 ! —

12-1

100 | 779-1

- 1314

ICO;

17

63 9

102 i 795

88 | 695

65

56

20

58

18

7

141

83

'' 122
46
5

43

145

38

173

226

40

28

6

34

20

2

74

56 | -

Sill

-III

10

’) Vid 3. 7 angiva i motsats till vid övriga regementen talen inom parenteserna under
ningstimmar av avgången tid enl. kolumn »Från de föreskrivna 150 dagarna avgår».

14f—141286.

»Övningstidernas fördelning» den tid kompaniet »såsom sådant» haft övning, vilket förklarar att summan av inom parenteserna upptagna siffror ej överensstämmer med bredvid stående siffror, vilka liksom övriga motsvarande siffror erhållits efter frånräknande från kompaniets sammanlagda utbild -

CO

5M

V

TABELL

visande tjänstgöringstidens fördelning vid de vapenföra värnpliktigas utbildning under regcmentsövnlmjarna vid samtliga infanteriregementen år 1912.

(Medelvärden regementsvis enl. G. 0. n:r 381 den 15A 1912)

De 30 tjänstgöringsdagarna reduceras enligt nedanstående

Truppförbandens nummer

Sön och helg dagar -

I. arméfördelningen:

Karlskrona grenadjäregemente2).
........

Kronobergs regemente

Hallands regemente . . . . 4

Norra skånska infanteriregementet
.......

Södra skånska infanteriregementet
.......

I medeltal

II. arméfördelningens

Törsta livgrenadjärregementet.
..........

Andra livgranadjärregementet.
..........

Återstå

räknat

i

dagar

räknat

i

timmar

Härifrån avgå ytterligare för

Vakt-

tjänst

Hand-

räckning

Tjänst-

ledighet

Annan

orsak

Ut- och
inläm-ning

Summa

timmar

(medeltal per man)

i timmar

Återstå

övnings timmar -

27 230

27

2G

26

216

219-1

214

26 225

3-G

Jönköpings regemente

Kalmar regemente

26-4 I 220-82

26

27

26

26

208

216

1-09

3-5

1-88 3-5

65

1-25 ] 5-15 4-44

TB

5-94

3-5

12

7-5

2-81 6-95

11

24-36

29

20-6

T5

2-27 5-7 ! 5-19 I 3-15 i 8-77

27

25

205-64

187

198-5

187

200

216-44

1-6

1-46

I medeltal

239 4

_ 1_

2-6 i 2-1

31

5-68

7-7

6''64

12

7-64

17

3-75 26-25 219-86 I 2-27 3''68 j 4''2 | 509 | 10-16

III. arméfördelningen:

Västgöta regemente . . .

Skaraborgs regemente . . .

Älvsborgs regemente ....

Bohusläns regemente ....

I medeltal

IT. arméfördelningen:

Svea livgarde......

Göta livgarde

Livregementets grenadjärer .

Södermanlands regemente . .

Vaxholms grenadjärregemente

28 I 226 3-66

28 224

5-66 1-27

4 5

27

217-9

26 222

2-75 27-25 222-63

26

26

26

26

26

214-5

229

208

208

207

4-2

2-5

7-5

5-1

1-95

13-41

25-19

195-63

18

21

24-52

38

2o-38

25-95

6 8 24

1-1

18-3 3T2

14-5

2-72 4-92 3.84 2-76 13.65

4-5

433

o''l

1-72

1-9

4-17

52

8-53

3-4

3-6

4-1

I medeltal 4

26

T. Arméfördelningen:

Upplands infanteriregemente

Dalregementet

Västmanlands regemente . . j 4

Värmlands regemente ... 4

26

218-3 |! 3-73 I 4-76 I 4-52

223

28 | 224

26 ; 218

0-33

12

7-33

7-5

5-9

7-8

8-33 S 10-67

7-9

9-9

I 21

9 51 j 11-76

30

27-79

23-5

32

29-7

44

35-62

7-73

2-1

26

213

I medeltal

VI. Arméfördelningen:

Hälsinge regemente . . .

Västerbottens regemente .

3"5

26-5

25

2195

214

2-78

5-5 1 4-8

4-46 4-91

10

12-23 !! 32.96

190

195

191-92

201

194-48

200-05

200

186- 7

192

194-69

Övningstimmarnas fördelning 1)

Exercis,
Eldstrid och
Bajonettstrid

,f,l

i ]

>S I
I )

8-921

10-12

1-99

u

4

12

10

13

14
6

16-72

23

21-03

21

43

Skjutning

12
4

16
9

8-9 1
12-141
6-791

14 1

9

21

25

Eälttjänst

(fälttjänst övning) -

1-5
28-5
420
90-0

I 20

\\ 20-5
765

9

11

4

24-95

( 1-851

27’83 j 16-761
8T63J

Utrustningens
och kroppens
vård

Summa

timmar

23

24

12

16

96

5

17

20

78

158-42

126

126-41

124

120

10

19-821

3-4ll

19

13

9-5

13

23-23

19

13

24-17 i -

130-97

1 1

15 I
7

I

i I

6-541
15-931
5''9 I

23

22

28-37 K

12

20

4

1

9

12

17-9 1
6-051
1-381

16

3

2

25

21

2533

21

II « 1

jl 70 J

!(j 1

il 85 |

[ 3-611

I 14-411
i 35-611
l 66-58)

jr, 1

j 30
I 100 j

105

130

120-21

147

— 15''55

205-64

187

198-5

*) För varje ämne anger

1. kolumnen: Övningstimmarnas fördelning

I enskilt och i komp:s nnderavdeln.

i £3“

i regements- och högre förband
2. kolumnen: Övningstimmar i medeltal per man.

Fälttjänstövningar under 9 dagar.

187

200

195-63

37

22

37

22

17-681

0-33

21

= I!

18-01

21

8- 891
26091

12- 331

9- 7
12

2
1-8

1T7

22

17-9

6-9

9-5

13- 5
6

, I

191

197

178-3

164

171-38

ISO 34

0-34

1-5 i 15

5-6 i 19 9

10

17

38

37-9

17

1-36

12-98 | 27-48

31

206

186

180-1

196

21-34

23-08 —

47-31

58-5

29

39*95

11
4

5071
10 671
9-33(1

3 J

9-6 1
13-4 I1

1''6 J

iS 11

-2

1T18]
20-761
6-07

14-97]
3-9 I

19

5

10- 9

11- 4
0-4

11

11

18-87

24

22-7

22

I 20 |j |

28-67

29 g

(27 ''

I 4-07
j] 9-33

( 4-5

16 2

''5 1
2 I

26

37-96

20

121 ''
18-4
2-71

21-89

31

41

20-7

20

33-21

1-58]
8-77!
19-8 I
80-45)

11

ä j

8-1

12-6

10-8

59-6

''"8
•0 )

0

20-5

32

58

125*53

110-6

128

91 1

115-5

23-27

■27|

23

14-4

25-5

1 1

20 (

80 J

6-33]
25-671
35 (

H 46-67 j

! 17-9 1
ll 25-7
| 56-4 j

å 1

20 (
60 J

5 89]
35-48]

9.5 (

27-27 I

lil 3 -

116

113-67

106

104

78-14

24 ]

13-331

0-341

22 |

14 ''

1 =

18-321

3-75

24-5

23-27

23

14-4

25-5

190

195

191-92

201

194-48

21-54

20005

200

186-:

192

194-59

24

1367

22

14

22-07

28 45

16 1
23 I

j i 1

1 -1

32-3 l
12-4 (I

5 j

f & )

I 12-8 ]

9-3 (

192-03

183

46

32

50-9

27-1

8 l
i ]

25 1

3-5 (

-5 I

13 1 )

8-3

8-9

14

1

39

M

15

g - s

29-18 ! -

103-56

1915

191

197

178-3

164

171-38

180-34

86

18-1

25-2

11

17

33

49

4

17

50

i

20-3

27-1

44-8

3-6

15-4

41-8

65''7

110

101

f 12
2

“ I

93-2

T26-5

28-2 : —

107*68

! 7-9

17-2

14 206

19-5

17-9

17-2

17

22 |
47 "

72

141

10

17-15

10

186

180-1

196

192-03

183

Bodens trupper:

Norrbottens regemente . . .

Gottlunds trupper:

Gottlands infanteriregemente

Jämtlands fäitjägarregemente

5

25

200 j

1-25

11

0-18

6''25

1092

29-6

170-4

( 4-83]

J 12-25]

ri

2T91

U")

27-71

( 3-85]

| 26-08 ]
\ 28-75 (
( 45-58J

104-86

(M ^

05

Sill

1592

170-4

Västernorrlands regemente .

5

25

200 I

2''6

7-5

0-5

3-2

10-2

24

176

1

1 10-5 (

l 2 1

37

W 1

U2 1

24

21M

r 1

87

1 1

28

176

I medeltal

5

2-5

204-67 |

1-95

1.56

5.48

9.-1

28-2

176-47

24-64

22-9

11095

1797

176-47

I medeltal för armé-fördelningarna

3-77

26-33

216-79

2-62

5‘5

4 04

4-43

11-23

27.83

188 94

29-71

24-9

__

115

_

19 31

188-92

Procent av sammanlagda
antalet övningstimmar

_

_

_

16

_

13

01

10

M

1 - i

11 - g

I

I

f 12 1

f 6 |

f 28 1

3

27

216

4-5

1 15

2-5

4-5

6-5

33

183

I 10-5

1 3-6

20

8

! 8 I

CO

CS

17

1 28 |

107

=

28

1 -

I

l - J

1 56 J

Il - 1

183

11 , (därav 2 söndagar).

10

» 10 » (därav 2 söndagar).

11

> 4 >

> 4 >

> 4 >

> / >

b >

» o »

> 7 > (därav 1 söndag).

2) Se anmärkningen angående samma regemente å tabellen över beväringsrekrytskolan.
14ff—141286.

3 b

.

Plan över övningarnas bedrivande vid ett

N:r

övnings-

| vecka.

1. Exercis

2.

i sluten o.
i spridd
ordning.

3. Skjutning.

4. Avst.bedömning.

5. Eldstrid.

6. Bajonettstrid.

Antal

öv-

nings-

tim-

mar.

Övningstimmar-nas fördelning
på utbildningen.

Antal

öv-

nings-

tim-

mar.

Övn:ngstimmar-nas fördelning
på utbildningen.

Antal

öv-

nings-

tim-

mar.

Övningstimmar-nas fördelning
på utbildningen.

Antal

öv-

j Övn:stimmar-! nas fördeln.
på utbildn.

Enskilt.

I komp:s

nnderavd.

I kom-

pani.

Enskilt.

I komp:s

nnderavd.

I kom-

pani.

Enskilt.

I komp s
undera vd.

I kom-pani.

nings-

tim-

mar.

Enskilt.

1 1 komp:s

undcravd.

1........

3

3

_

_

2

2

i

1

-

2........

11

9

2

6

5

1

6

6

3........

7

5

2

8

7

1

6

6

i

1

4.....

7

5

2

5-5

5

0-5

4

4

i

1

5......■ .

7

5

2

8

7

i

5

4

1

2

2

6........

6''5

4

2''5

5-5

4

1-5

4

3

1

1-5

15

7........

8-5

6

2-5

10

10

4-5

3

1-5

1-5

1-5

8........

35

2-5

1

6''5

6*5

4

2

2

9........

55

1-5

4

16

16

5

2

3

1

1

10........

5

2

3

12-6

12 5

7-5

3

4-5

1

1

11........

6’5

2-5

4

14-5

14-5

4

1

3

1-5

1*5

12........

7

1*5

55

10

10

3

3

2

2

S:a 1. perioden

77-5

47

30-5

1045

99-5

5

54

35

19

125

12-5

13........

5

0-5

4-5

12

12

2

1

1

1

1

14........

7-5

i

6-5

15-5

15

0‘5

S

8

3

3

15........

2-5

0*5

2

16

14

2

2

2

1

1

17........

3

i

2

-r

7

_

7

_

2

_

2

_

0-5

_

05

S:a 2. perioden

18

3

15

50 5

41

9-5

14

1

13

5-5

5

0-5

17........

2

1

1

7-5

7’5

2

2

0-5

05

18........

8

2

6

8-5

8’5

9

3

6

2

2

19........

5

1

4

3

3

8

2

6

1

1

20........

4

2

2

3

3

1

1

21........

7

2

5

7

1

6

1

1

22........

7

4

3

-

S:a 3. perioden

33

1

12

20

22

22

27

8

19

4-51|

4-5

Summa

128-6

51

57-5

20

177

140-5

36-5

95

36

40

19

22-5

17-5

5

Anm. Tabellen visar övningstidens användning av ett kompani i sin helhet; d. v. s. någon reducering
Från de 150 lagstadgade övningsdagarna hava avgått 24 sön- och helgdagar samt 6 dagar, var -

4

infanterikompani under beväringsrekrytskolan 1912.

13. Utrustn:8 vård.

17. Soldat-

In-

&5

7-

13.

Fälttjänst

14. Kroppens »
16. Samaritkurs.

iö. Gymnastik

under-

Vakt

och

(fälttjänstövning).

och Idrott.

visning.

ut-

tag-

ninq

av

per-

sed-

Sång

O*.

Ö:

>

P

P~

Antal

öv-

Övn:stimmarnas
fördelning
på utbildningen.

Antal

Timmarnas
fördeln. på
utbildn.

Antal

öv-

Övn:s-

timmar-nas förd.
på utb.

Antal

öv-

För-

deln.

utb.

hand-

räck-

ning.

Och

före-

drag.

ce

O:

**

O:

P.

P*

CD

Anteckningar.

nings-

P

•—

övnings-

p

nings-

nings-

lar.

P

tim-

-L PT

tf

P

timmar.

tim-

P ^

tim-

P

mar.

w

PT

a> o
2 B

P PT

p q

c-t-

P^

CO

pr

mar.

OQ

pr

O o
2 P

mar.

CO

pr

§

◄ V.

C—i.
C

<>

Antal timmar.

P- 00

P

P-> ce

i

i

_

_

_

4

4

2

2

i

1

7

21

3

6

2

4

4

4

6

6

3

3

42

6

9

3

6

4

4

6

6

2

2

43

6

85

35

5

4

4

4

4

1

1

7

42

6

11

5

6

3

3

6

6

2

2

44

6

55

25

3

3

3

6

6

2

2

6

40

5

11

2

9

3

3

6

1

5

3‘5

3*5

48

6

9

2

7

3

3

4

1

3

2

2

8

40

5

7

2

5

3

3

7

7

3''5

3*5

48

6

7

2

6

1

1

5

5

i

i

8

1

49

6

10

2

8

3’5

3-5

4

4

1-5

1-5

2-5

48

6

10

2

8

3

3

5

5

40

5

11. perioden:

95

29

66

as-5

38-5

61

26

35

22-5

22-5

as-5

1

505

66

ill/._30/. _

181 dagar.

14

3

11

2

2

3

3

0''5

0*5

8

0-5

48

6

11

2

9

2

2

4

4

51

6

10-5

2''5

8

1

1

3

3

14

50

6

[Skördepermis-]

< sion.="" inga="">

9

9

1

1

1

1

0-5

0''5

24

3

| ningar.

[

21

44-6

7-5

37

6

6

11

7

4

1

i

22

0-5

173

< ''="" t-sl/="" 7="">

\31 dagar.

0-5

0''5

1

l

1

l

0-5

0*5

8

1

24

3

10-5

1

9-5

3

3

2

2

4

4

1

48

6

16

10

6

1-5

1*5

2

2

7

7

8

1

50-5

6

275

156

4

8

3

3

4

4

1

1

8

1

52-5

6

25

2

G

17

4

4

2

2

3

3

49

6

36

4

32

5

5

2

2

8

58

6;

13. perioden: .

1155

33

33

25-6

57

17-5

17-5

13

2

11

14-5

14-6

24

8

4

282

Ji/e—Va =

255

36-5

136

25''5

57

62

62

85

35

50

39

39

84-6

8

5-5

960

120

(38 dagar.

av antalet övningstimmar med hänsyn till enskilda värnpliktiga är ej gjord.

under hela kompaniet haft skördepermission. Kompaniets övningstid har alltså utgjort 120 dagar.

SNÖTÄCKE AV IO CM ELLER MERA

Antal dagar pr vinter i medeltal åren 1908-1913.

2>t 26

J3 ''

Gen Stab Lrr ans t

5 b

SNÖTÄCKE AV 20 CM ELLER MERA.

Antal dagar pr vinter i medeltal åren 1908‘1915.

£*-+■

M7JZ5

) 72°

tf 9

<>

O i

Gen Stab Ut Anst

6

ARBETSMARKNADEN I SVERIGE

MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL
SÄSONGFÖRETEELSEN

OTTO JÄSTE

AKTUARIE I K. SOCIALSTYRELSEN

15—141286.

6

Av alla marknader i modern mening inom ett lands näringsliv är arbetsmarknaden
hittills den minst kända och sämst organiserade. Allt under det
t. ex. import- och exportstatistikens siffror i detalj belysa handelsomsättningen
med utlandet och dagliga besked genom pressen lämnas om priset och antalet°på
de olika, värdepapper, som byta ägare på fondmarknaden, har man en mycket
bristfällig kännedom om den årliga och ännu mindre den dagliga »omsättningen»
på arbetsmarknaden, liksom man icke heller på andra håll torde ha någon motsvarighet
till det tidsödande och oekonomiska sätt (planlös tidningsannonsering
och »omskådning»), varpå denna »omsättning», d. v. s. arbetsförmedlingen försiggår.
Uppkomsten av verkliga arbetsbörser: de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna
och deras ^ snabba utveckling under det sista årtiondet i alla kulturstater, icke
minst i vårt eget land, är här den enda ljuspunkten.

Dock är arbetsmarknaden ur nationalekonomisk och socialpolitisk synpunkt
den ojämförligt viktigaste av alla marknader. Flertalet av ett lands vuxna
manliga befolkning är däri direkt intresserat, och den sammanlagda lönesumma,
som »omsättningen» på arbetsmarknaden representerar, uppgår till enorma belopp''.

Arbetsmarknaden, d. v. s. summan av sysselsättning sökande lönarbetare
eller totalutbudet av varan arbetskraft, bestämmes till omfång och art av tvenne
faktorer: hela antalet lönarbetare i landet samt arbetstid ängen inom dess näringsliv,
för vilken antalet sysselsatta arbetare är det statistiska måttet. Vid en given
tidpunkt är arbetsmarknaden teoretiskt alltid = hela antalet lönarbetare minskat
med antalet sysselsatta arbetare.

Da man emellertid icke kan exakt i siffror påvisa den svenska arbetsmarknadens
förändringar under loppet av t. ex. ett år, vilket med hänsyn till
bl. a. det statistiska källmaterialets otillräcklighet f. n. är ogörligt, torde enda
utvägen att erhålla närmare kännedom om vår arbetsmarknad i det avseendet vara
en analys av dess bestämmande faktorer: antalet lönarbetare och arbetstillgången
inom näringslivet. Härigenom och med begagnande av det ringa statistiska
material rörande själva arbetsmarknaden, som hittills står till buds, torde vissa
hållpunkter kunna vinnas, vilka medgiva någon inblick i den svenska arbetsmarknadens
natur, riktlinjerna för dess utveckling och i främsta rummet den årliga
rytmen i dess växlingar.

Inledning.

6

4

KAP. I.

Antalet arbetstagare i Sverige år 1910.

Den sven- I Sverige förekomma inga särskilda yrkes- och företagsräkningar såsom

ska yrkes- t ex_ { Tyskland. I samband med de folkräkningar, som i Sverige företagas
kens* brist-varf 10:e år, upptagas dock yrkesuppgifter, ehuru dessa, beroende på den för de
fånighet, svenska folkräkningarna egendomliga metoden — de kyrkliga församlingsböckerna
avskrivas — med avseende på yrkesspecialiteterna äro föga upplysande. Beträffande
befolkningens fördelning mellan huvudgrupperna av näringar (jordbruk,
industri, handel och samfärdsel och allmän tjänst m. m.) torde de dock vara tillförlitliga.
För de år, folkräkningar ej hållas, utför Statistiska Centralbyrån
approximativa beräkningar av hela befolkningens fördelning på dessa huvudgrupper
av näringar, varvid emellertid bör anmärkas, att en dylik uppskattning
blir allt osäkrare, ju längre tid som förflutit sedan sista folkräkning. För slutet
av år 1910 giver denna beräkning följande resultat i jämförelse med föregående
folkräkningar:1

Fördelningen av rikets hela folkmängd på de fyra huvudgrupperna av yrken.

År.

Y

r k e

s g r u

P

p-

Summa.

Jordbruk med
binäringar.

Industri och
bergsbruk.

Handel och
samfärdsel.

Allmän tjänst
m. m.

Antal.

%•

Antal.

%.

Antal.

%.

Antal.

*

Antal.

0/o.

1751 ....

1 425 010

79-8

136 787

7-7

32 500

1-8

191 430

10-7

1 785 727

100 0

1840 ....

2 539 360

80-9

268 061

8-5

69 369

2''2

262 097

8-4

3138887

100-0

1870 ....

2 995 844

71-9

613 414

14-7

210 940

Öl

348 327

8-3

4168525

100 0

1880 ... .

3 078274

67''4

810 341

17-8

326 091

7-1

350 962

7.7

4 565 668

1000

i 1890 ....

2 914 984

60''9

1087 072

22-7

426 911

8-9

356 014

7-5

4 784981

100 0

| 1900 ....

2 756 704

53-7

1484 230

28-9

544 324

10*6

351183

6-8

5136441

1000

i 1910 ....

2663000

48''2

1 831 000

33-2

670000

12*1

358000

65

5 522 000

IOOo

1 Vid dessa beräkningar iiver fördelningen av rikets folkmängd uti de omnämnda fyra huvudkategorierna
har till varje grupp räknats icke endast de personer, vilka genom eget eller familjeförsörjarnas
arbete hämta sin utkomst av yrkena inom denna grupp. Dit hava även räknats förutvarande
yrkesutövare inom samma yrken och dessas anhöriga. Därjämte hava samtliga grupper av personer
utan angivet yrke, arbetsfolk utan uppgift å arten av deras arbete samt på samhället tärande personer
utproportionerats på de fyra huvudgrupperna ifråga.

5

6

Av denna tabell framgår, att den befolkning, som direkt eller indirekt
hämtat sin utkomst av jordbruket med binäringar under tiden ända t. o. m. år
1840 utgjorde en föga föränderlig procent av rikets hela folkmängd. Detsamma
gäller i stort sett de övriga huvudgrupperna av yrken. För den skull hava icke
heller resultaten av de åtta, vart tionde år upprepade folkräkningarna mellan
1751—1840 här medtagits. Huvudanledningen till den svenska befolkningens
stationära fördelning på de ovannämnda fyra huvudkategorierna låg givetvis i
Sveriges intill 1840-talet föga framskridna industrialisering. Efter 1840 begynte
emellertid den kända förskjutning uti befolkningens sammansättning, vilken
häftigt fortgått under senare hälften av det 19:de århundradet.1

Med uppgiften om hela befolkningens fördelning på jordbruk, industri,
handel och samfärdsel är frågan om arbetarantalet inom dessa näringsgrenar
icke besvarad. Fastställandet av detta antal möter i själva verket betydande
och i många fall oöverkomliga svårigheter. Således kan någon exakt siffra för
antalet jordbruksarbetare i Sverige icke erhållas ur den officiella statistiken.
Man vet blott, att av den jordbruksidkande befolkningen i Sverige år
1900 kommo 57-6 / på bondeklassen, 133 % på torpareklassen, 11 % på backstuguoch
inhysesklassen samt 18-1 % på tjänstehjonsklassen. Antalet vid lanthushållning
sysselsatta manliga kroppsarbetare har emellertid uppskattats till c:a 700 000»
men härmed förstås arbetare i ekonomisk (sålunda även självförsörjare samt arbetsgivare,
som själva deltaga i arbetet) men ej i social bemärkelse. Uppgifter
beträffande antalet lönarbetare stå däremot icke till buds.

Av andra källor för beräknandet av arbetarantalet äro de förnämsta Kommerskollegii
årliga berättelser om bergshantering, fabriker och hantverk samt
sjöfart. Enligt dessa utgjorde år 1910 antalet vid bergverk och fabriker
sysselsatta arbetare tillsammans 332 147; därav voro 241 544 män och 46 525
kvinnor över 18 år samt 31 660 män och 12 418 kvinnor under 18 år. Antalet
sjömän, maskinister och eldare utgjorde enligt Kommerskollegii berättelse
om sjöfarten för år 1910 i genomsnitt under seglationstiden å till handelssjöfart
använda svenska fartyg om 20 ton och däröver tillsammans 15 120.

Hörande arbetarantalet vid hantverkerierna och inom byggnadsverksamheten
innehålla Kommerskollegii berättelse om fabriker och hantverk ävenledes
uppgifter. Mot dessa kunna göras delvis samma anmärkningar som mot folkräkningens
yrkesstatistik. I varje fall torde antalet hantverks- och byggnadsarbetare
betydligt överstiga den i hantverksstatistiken för år 1910 angivna summan,
53,793 (varav c:a 14 / kvinnor). Byggnadsarbetarna frånräknade, böra hantverksarbetarna
ensamt kunna beräknas till i runt tal 50 000. I samband med
de undersökningar om kollektivavtalets förekomst inom det svenska näringslivet,

—1900».

Antalet
arbetstagare
inom
jordbruket.

Antalet
arbetstagare
inom
industri,
samf