Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Wärnerssonpengarna

Skriftlig fråga 2003/04:825 av Tolgfors, Sten (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-02-27
Anmäld
2004-03-01
Besvarad
2004-03-03
Svar anmält
2004-03-09

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 27 februari

Fråga 2003/04:825

 av Sten Tolgfors (m) till utbildningsminister Thomas Östros om Wärnerssonpengarna

Skolverkets rapport om Wärnerssonpengarna och dess konsekvenser för kommunerna visar att de så kallade Wärnerssonpengarna har tvingat kommuner till ett kortsiktigt tricksande för att uppfylla statens bidragvillkor, i stället för att ge en ökad fokusering på en kvalitativ utveckling av skolan. Wärnerssonpengarna sätter fokus på åtgärder för ökad personaltäthet i allmänhet, inte på fler eller bättre lärare eller andra åtgärder som visat sig ge effekt på skolans kunskapsresultat.

Kraven för att få del av Wärnerssonpengarna har lett till att kommuner ensidigt försökt öka den statistiska personaltätheten. För kommuner i ekonomiskt bekymmer har det hägrande statsbidraget skapat incitament att konsumera mer, trots att plånboken redan är tömd. Redan om några år kommer denna kortsiktighet i synen på skolans finansiering att börja underminera verksamheten.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att landets skolor ges möjlighet att själva planera verksamheten och ytterst avgöra hur resurstillskott bäst kan användas för att stärka kvaliteten?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:825 besvarad av

den 3 mars

Svar på fråga 2003/04:825 om Wärnerssonpengarna

Utbildningsminister Thomas Östros

Sten Tolgfors har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att landets skolor ges möjlighet att själva planera verksamheten och ytterst avgöra hur resurstillskott bäst kan användas för att stärka kvaliteten.

Syftet med det statsbidrag för personalförstärkningar i skola och fritidshem, som regeringen införde hösten 2001, är att tillföra kommunerna resurser för personalförstärkningar som är strategiska för att ge barn och ungdomar ökade möjligheter att nå målen för utbildningen eller verksamheten. Bakgrunden är att resurserna till skolan minskade kraftigt under början av 1990-talet, vilket ledde till att antalet lärare och övrig personal minskade. Under perioden 2001@2006 tillförs nu kommunerna successivt höjda årliga statsbidrag till dess att en nivå om 5 miljarder kronor är nådd. Sammanlagt omfattar denna satsning 17,5 miljarder kronor och innebär att ca 15 000 nya lärare och andra specialister kan anställas.

Avsikten är att stödet till personalförstärkning, som är frivilligt för kommunerna att ansöka om, ska nå den slutliga nivån på 5 miljarder kronor läsåret 2005/06 och därefter inordnas i det generella statsbidraget till kommunerna, som därmed får en varaktig nivåhöjning med samma belopp. Satsningen, som är ett ömsesidigt åtagande mellan staten och kommunerna, är därför allt annat än kortsiktigt. Den är i stället en viktig del i regeringens långsiktiga strategi att höja kvaliteten och måluppfyllelsen i skolan.

Jag delar inte frågeställarens negativa syn på resultaten av det särskilda statsbidraget för personalförstärkningar i skola och fritidshem. Jag kan i stället med glädje konstatera att kommunerna har ökat antalet lärare och andra specialister med sammanlagt 8 500 heltidstjänster, varav 5 500 är direkt finansierade av statsbidraget. Av hela bidraget på 2 miljarder kronor för läsåret 2002/03 är det endast 0,8 % som inte har utnyttjats av kommunerna. Det är också positivt att kommunerna till stor del har valt att använda resurserna för att satsa på elever i behov av särskilt stöd.

Det statliga bidraget är så konstruerat att det är upp till kommunerna att själva avgöra vilken personal som behövs till olika verksamheter för att på bästa sätt öka måluppfyllelsen. Skolverkets uppföljning från februari 2004 visar att kommuner som redan har en hög pedagogisk personaltäthet nu väljer att satsa på nödvändig övrig personal, såsom skolsköterskor, kuratorer, psykologer och elevassistenter. Till skillnad från frågeställaren har jag full tilltro till att kommunerna själva kan göra denna prioritering.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.