verksamheten vid IDEA

Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Henrik S Järrel har frågat utrikesminister Anna Lindh vilka åtgärder hon avser vidta med anledning av den aktuella utvärderingsrapporten om IDEA:s verksamhet. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Bakgrunden är följande: Frågan om en utvärdering restes av Nederländerna vid IDEA:s årsmöte 1998. Vid årsmötet 1999 tillsattes en styrgrupp för att formulera uppdragsbeskrivning och upphandla konsulter att göra utvärderingen. Nederländerna åtog sig att leda styrgruppen. Utvärderingen av IDEA gjordes under våren/sommaren 2000 av kanadensiska konsulter. Dessa var gemensamt finansierade av Danmark, Nederländerna, Kanada och Sverige. Styrgruppen leddes av Nederländerna och bestod i övrigt av Danmark, Chile, Kanada, Norge, Sverige, Sydafrika och Parliamentarians for Global Action.

Utvärderingen slutfördes i november 2000. I den drogs två huvudsakliga slutsatser: IDEA är en organisation som producerar ett högkvalitativt material, har funnit sin nisch och uppfattas som relevant av sina samarbetsparter. Samtidigt lider organisationen av interna styrproblem som manifesterar sig på olika sätt, bl.a. i missnöje i delar av personalen.

Rapporten presenterades av de kanadensiska konsulterna vid ett extra rådsmöte i december. Vid detta möte identifierades också ett antal åtgärder och styrelsen gavs i uppdrag att producera en handlingsplan. Denna handlingsplan presenterades för ytterligare ett extra rådsmöte i mars 2001 och är nu under genomförande. Under denna vecka, 26@27 juni, har årets ordinarie rådsmöte hållits i Stockholm. Styrelsen har tillsatt dr Erling Olsen som biträdande generalsekreterare med ansvar för den interna styrningen och genomförande av handlingsplanen. Arbetet med genomförande av handlingsplanen fortgår.

Vid alla dessa möten har rådet, dvs. medlemmarna/ägarna, ställt sig bakom styrelsen och sekretariatet. Såväl vid som inför mötena har det förts ingående och engagerade diskussioner om både problembilden och åtgärdsprogrammet. Gemensam slutsats har dock varit fortsatt förtroende för styrelsens respektive ledningens förmåga att ta till sig och åtgärda de av konsulterna gjorda rekommendationerna. Sverige för en aktiv dialog med såväl övriga medlemsländer som med institutet om detta.

Den slutsats som dragits av UD är att problemen på IDEA i huvudsak relateras till en mycket snabb tillväxt, från 0@60 personer på fem år och därmed sammanhängande svårigheter att anpassa ledningsformer och internt regelverk till en organisation av denna storlek. I handlingsplanen ingår inrättande av en funktion som biträdande generalsekreterare för den interna styrningen samt ett antal åtgärder för att strama upp budgetarbete, finansiell uppföljning, rekryterings- och personalfrågor samt ett införande av en rullande treårsplanering. Rådet, dvs. medlemmarna/ägarna, har också inrättat en funktion som rådsordförande för att stärka kopplingen mellan styrelsen och rådet. Rådsordförande är för närvarande John Lobsinger, Kanada.

IDEA:s styrelse och ledning har ställts inför kritisk granskning och ingående frågor av sina medlemmar, inklusive Sverige. Hittills har slutsatsen i de beslut som fattats varit att ställa sig bakom den framtagna handlingsplanen och uttrycka förtroende för organisationens förmåga att komma till rätta med sina styrningsproblem.

Det är min uppfattning att det vore olyckligt om IDEA:s goda resultat och banbrytande arbete hamnar i skuggan av utvärderingens kritik mot institutets interna styrning.

Samtidigt delar jag Henrik S Järrels uppfattning att den betydande svenska finansieringen motiverar att denna fråga följs nära och noggrant samt att vi upprätthåller beredskap att pröva och ompröva den bedömning som görs gemensamt med övriga finansiärer.