varvsstöd

Skriftlig fråga 1997/98:182 av Granlund, Marie (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1997-11-26
Anmäld
1997-12-01
Besvarad
1997-12-03

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:182 av Marie Granlund (s) till näringsministern om varvsstöd

Sverige är det enda land som avskaffat sitt varvsstöd och den svenska varvsindustrin konkurrerar för närvarande med varv i andra länder, som i större eller mindre omfattning får statliga subventioner. Denna situation är i längden ohållbar. Det är orimligt att förvänta sig att varven i Sverige skall kunna bedriva sin verksamhet så kostnadseffektivt att de kan hävda sig mot stödmottagande länder. Situationen kan bara förbättras genom att sunda konkurrensförutsättningar finns mellan olika varvsländer. Sverige har länge tryckt på internationellt inom OECD och EG för att få bort subventionerna. Tyvärr går utvecklingen i motsatt riktning, EU-kommissionen kommer, med största sannolikhet, inom kort kungöra att nuvarande varvsstöd på 9 % skall bestå. Ambitionen är att stödet skall avvecklas inom tre år. Dessutom införs ett nytt varvsstöd för regional utveckling av varvsföretag, modernisering av varven, teknologisk utveckling och miljöåtgärder. Förutsättningarna för ett avvecklande av varvsstödet torde därmed vara utsiktslöst under överskådlig tid. Frågan måste då ställas om Sverige som enda land även fortsättningsvis skall bedriva varvsnäring utan subventioner. Näringsministern har tidigare i en interpellationsdebatt sagt att Sverige kan tänka sig att införa ett varvsstöd med inriktning på forskning, utveckling och ny teknik.

Min fråga till näringsministern är:

Kan Sverige tänka sig att införa ett varvsstöd antingen i form av driftstöd och/eller stöd inriktat på regional utveckling av varvsföretag, modernisering av varven, teknologisk utveckling och miljöåtgärder?

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:182 besvarad av , ()

Svar på fråga 1997/98:182 om varvsstöd
    Näringsminister Anders Sundström

Marie Granlund har frågat mig om jag kan tänka mig att införa ett varvsstöd antingen i form av driftstöd och/eller stöd inriktat på regional utveckling av varvsföretag, modernisering av varven, teknologisk utveckling och miljöåtgärder.

Inledningsvis kan konstateras det är riktigt som Marie Granlund säger att Sverige arbetat länge för en avveckling av varvsstödet inom såväl OECD som EU. Däremot håller jag inte med om att utvecklingen på detta område nu går i motsatt riktning. Vid industrirådets möte i Bryssel den 13 november 1997 diskuterades ett förslag till EG-förordning om framtida stödregler för Europas varvsindustri. Avsikten är att förordningen skall ersätta det s.k. sjunde varvsdirektivet och tillämpas mellan åren 1999 och 2003. Enligt förslaget skall det nioprocentiga driftstödet avvecklas, vilket är helt i linje med den svenska uppfattningen eftersom sådant stöd motverkar incitamenten till såväl effektivisering som nytänkande. Även om förslaget är utformat som en kompromiss i den meningen att driftstöd medges under en övergångsperiod t.o.m. år 2000, går utvecklingen helt klart åt rätt håll. Med hänsyn till att vi nu går mot en europeisk avveckling av driftstödet vore det märkligt om Sverige plötsligt skulle vidta åtgärder som innebär att vi går i motsatt riktning. En sådan åtgärd skulle dessutom underminera det internationella förtroendet för Sverige i denna fråga. Det är därför inte aktuellt att i det här läget införa ett svenskt driftstöd.

Det är riktigt som Marie Granlund säger att den föreslagna förordningen medger andra former av stöd. För att stöd till forskning och utveckling, rekonstruktion samt miljöskydd skall medges krävs emellertid som ett minimum att stöd lämnas i enlighet med de allmänna riktlinjer som EU beslutat om för dessa stöd. För vissa stöd ställs dessutom kompletterande villkor för att dessa skall accepteras. Eftersom riktlinjerna är generellt tillämpliga utan att rikta sig till någon särskild bransch blir resultatet att varvsindustrin inte behandlas annorlunda än industrin i övrigt.

När det gäller regionalt investeringsstöd medges detta endast i den mån stödet omfattar sådana utgifter som är stödberättigade enligt den tillämpliga regionala stödförordningen och att beloppet inte överstiger det tillämpliga taket för regionalstöd. Inte heller i detta fall är det fråga om stödregler som är särskilt inriktade mot varvsindustrin utan regler som gäller generellt i berört stödområde.

Det kan alltså konstateras att eventuella stöd till varvsnäringen kommer framöver att följa samma riktlinjer som gäller för övrig industri inom EU. Detta ligger också i linje med inriktningen av den svenska näringspolitiken. Eventuella svenska åtgärder inom dessa områden bör därför inte vara särskilt inriktade mot just varvsindustrin utan generellt tillämpliga och omfatta all industri i Sverige. Det bör understrykas att varvsindustrin naturligtvis kan ta del av de befintliga generella program som finns inom t.ex. forsknings- och utvecklingsområdet. Här finns bl.a. program som är inriktade på materialteknik, mekanisk konstruktion och många andra områden som är av intresse för varvsindustrin.

Investeringsstödet för innovationer är däremot särskilt riktat till varvsindustrin. När det gäller åtgärder i Sverige på detta område vill jag erinra om den svenska garantiförordning för fartygsfinansiering som infördes år 1995. Statlig garanti enligt denna förordning förutsätter att fartyget har ett högt förädlingsvärde och att detta grundar sig helt eller delvis på ny teknik. Regeringen har således vidtagit åtgärder för att underlätta produktion av utvecklade fartyg.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.