Välfärdsföretags kapitalbindning i fastigheter

Skriftlig fråga 2016/17:413 av Erik Bengtzboe (M)

till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Privata utförare av välfärdstjänster fyller i dag en enormt viktig funktion för att Sverige ska fungera. Hundratusentals elever går dagligen till en friskola. Miljontals läkarbesök genomförs årligen av läkare på exempelvis en privatägd vårdcentral. Dessa utförare är uppskattade av personal, brukare och anhöriga. De har högre resultat. Och de tillför välbehövliga resurser till en ansträngd kommunal ekonomi.

Med anledning av den så kallade Reepalu-utredningen har de finansiella förutsättningarna för de privata välfärdsutövarna återigen kommit i fokus. Utredningen har bland annat föreslagit en kraftig begränsning av vinsten för dessa utförare, och utredningen har valt att basera denna vinstbegränsning på det som kallas operativt kapital. Statsrådet har vid ett flertal tillfällen försvarat denna idé.

Att just man sätter fokus på det operativa kapitalet måste således betyda att regeringen och utredaren lägger särskild vikt vid operativt kapital framför exempelvis omsättning eller rörelsemarginal. Man tvingas således utgå ifrån att det operativa kapitalet anses viktigare. Då en vinstbegränsning föreslås i form av andel av operativt kapital anser alltså regeringen att högre vinster motiveras av högre andel operativt kapital. Alltså måste det finnas en oro för att det operativa kapitalet skulle vara för lågt hos utförarna.

Det för många verksamheter viktigaste operativa kapitalet är fastigheter.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

Tänker statsrådet göra några särskilda insatser för att möjliggöra för privata välfärdsföretag att köpa de, ofta offentligt ägda, lokaler de huserar sin verksamhet i för att kunna stärka sitt operativa kapital?