ungdomsbrottslighet
Skriftlig fråga 2003/04:119 av Olander , Ronny (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2003-10-22
- Anmäld
- 2003-10-22
- Besvarad
- 2003-10-29
- Svar anmält
- 2003-10-29
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 21 oktober
Fråga 2003/04:119
av Ronny Olander (s) till justitieminister Thomas Bodström om ungdomsbrottslighetBrottslighet bland ungdomar är en central fråga i kriminalpolitiken. Sedan mitten av 1990-talet har ca 20 % av dem som blivit lagförda för brott efter huvudpåföljd varit ungdomar mellan 15@20 år. Av det totala antal personer som var misstänkta för brott under samma period var runt 25 % mellan 15@20 år. Även om ungdomsbrottsligheten därför inte verkar öka, och kanske på sina håll har minskat något, så är detta siffror som är alldeles för höga.
Det har också skett vissa förändringar i brottsmönstren bland ungdomar. Våldsbrott och narkotikabrott bland ungdomar har exempelvis ökat; sedan mitten av 1980-talet misstänks fler ungdomar för misshandel och för andra brott mot person. Ungdomsbrottsligheten tillsammans med annan brottslighet har utöver den skada som åsamkas offren, också en tendens att skapa en utbredd oro i samhället, särskilt bland de äldre. I en nyligen genomförd opinionsundersökning fann man exempelvis att var tredje stockholmare var rädd för att gå ut på kvällen. Ju äldre de tillfrågade var, desto räddare var de för att vistas ute på kvällen. Det krävs initiativ på en mängd olika nivåer. Framför allt är det viktigt med brottsförebyggande arbete, och här har mycket positivt skett, exempelvis i form av en ökning av antalet lokala brottsförebyggande råd. Dock kan man konstatera att siffrorna för ungdomsbrottslighet fortsätter att vara oroväckande höga.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att minska ungdomsbrottsligheten i samhället?
Svar på skriftlig fråga 2003/04:119 besvarad av
Svar på fråga 2003/04:119 om ungdomsbrottslighet
Justitieminister Thomas Bodström
Ronny Olander har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska ungdomsbrottsligheten.
Inledningsvis vill jag slå fast att en av huvuduppgifterna i kriminalpolitiken är att förhindra att barn och ungdomar dras in i kriminalitet.
Jag delar Ronny Olanders uppfattning att det är för många ungdomar som misstänks för brott även om det i och för sig inte finns några tecken på att ungdomsbrottsligheten totalt sett ökat. Undersökningar om brottsligheten bland ungdomar i årskurs 9 visar att andelen unga som begått brott till och med minskat något under senare år. Å andra sidan är det viktigt att uppmärksamma eventuella förändringar i brottsmönster.
När det handlar om ungdomsbrottslighet är de förebyggande insatserna särskilt viktiga. Det gäller att sätta in åtgärder som på ett tidigt stadium kan bryta ungas destruktiva och kriminella bana. Regeringen har sedan ett antal år tillbaka satsat på att förstärka och utveckla det förebyggande arbetet. I dag finns det till exempel lokala brottsförebyggande råd eller liknande samarbetsorgan i flertalet av landets kommuner. Den stora fördelen med sådant samarbete är att det gör det möjligt att skräddarsy åtgärder mot ungdomsbrottsligheten efter de lokala förhållandena.
Riktade polisinsatser är ett annat viktigt och effektivt medel för att minska vissa typer av framför allt allvarliga brott som begås av ungdomar. Genom att intensifiera och rikta insatser mot ungdomsgrupper som misstänks för bland annat rån har exempelvis polisen i Stockholm arbetat framgångsrikt mot denna typ av brottslighet.
När unga personer har begått brott är det särskilt angeläget att påföljderna har ett pedagogiskt och tydligt innehåll. Regeringen har därför givit en särskild utredare i uppdrag att följa upp och vidareutveckla påföljdssystemet för unga lagöverträdare (dir. 2002:95). Utredaren ska även gå vidare med arbetet med medling med anledning av brott. För att fler ska få tillfälle att delta i medling har Brottsförebyggande rådet regeringens uppdrag att fördela bidrag samt svara för frågor om utbildning, metodutveckling och kvalitetssäkring med mera. Ett viktigt kunskapsunderlag för utredaren är en utvärdering som på regeringens initiativ gjorts av påföljderna överlämnande till vård inom socialtjänsten och sluten ungdomsvård.
Det här är några exempel på vad regeringen gör på kriminalpolitikens område för att motverka ungdomsbrottsligheten. Men jag vill också framhålla betydelsen av den allmänna välfärdspolitiken. Om vi ska få ned ungdomsbrottsligheten är jag övertygad om att vi måste fortsätta att se till helheten och satsa på goda uppväxtvillkor för barn och ungdomar, stöd till familjer med otillräckliga sociala och ekonomiska resurser, en bra skola för alla, en ambitiös integrationspolitik, låg arbetslöshet bland ungdomar, skarpa åtgärder mot narkotikahanteringen och en fortsatt restriktiv politik för att begränsa missbruket av alkohol.
Det är denna breda politik som tillsammans med särskilda åtgärder inom kriminalpolitiken leder till att färre ungdomar börjar begå brott och att färre ungdomar blir brottsoffer.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.