underleverantörerna

Skriftlig fråga 1999/2000:190 av Hägg, Carina (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-11-10
Anmäld
1999-11-16
Besvarad
1999-11-18

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 10 november

Fråga 1999/2000:190

av Carina Hägg (s) till statsrådet Mona Sahlin om underleverantörerna

En hotbild som skulle innebära att 80 % av underleverantörerna i Jönköpings län kommer att få svårt att överleva har framförts och upplevs oroande. Inte minst då det hotet berör en stor andel av företagen i Jönköpings län.

Vi talar här om de små och medelstora leverantörerna som omsätter mindre än 100 miljoner kronor. Jag har dock svårt att sätta tilltro till så dystra prognoser mot bakgrund av den livskraft och vilja till förändring som vi kan se hos dessa företag och anställda.

Nya krav som tillkommit och hanterats under senare år är just-in-time-leveranser, noll-fel och certifiering. En ytterligare stor förändring som tillkommit är förväntningar om att forma systemleverantörer. Därutöver saknas alltför ofta den kompetens som söks.

Inte minst kunskapen om hur viktiga underleverantörerna är för sysselsättningen, bör föranleda att dessa små och medelstora företags situation uppmärksammas extra. Nya krav på näringslivet leder samtidigt till att det ställs nya krav på politiken.

Min fråga till statsrådet Mona Sahlin är:

Har regeringen vidtagit åtgärder för att medverka till att underleverantörer i Jönköpings län ska kunna gå en ljusare framtidsbild till mötes än den framförda hotbilden?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:190 besvarad av

den 18 november

Svar på fråga 1999/2000:190 om underleverantörerna

Näringsminister Björn Rosengren

Carina Hägg har frågat statsrådet Mona Sahlin om regeringen vidtagit åtgärder för att medverka till att underleverantörerna i Jönköpings län ska kunna gå en ljus framtid till mötes, trots de hot som krav på just in time-leveranser, nollfel och certifieringar kan innebära för framför allt mindre underleverantörer. Arbetet i Näringsdepartementet är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Jag delar uppfattningen att situationen för underleverantörerna till framför allt fordonsindustrin har försvårats i takt med att fordonsindustrin internationaliserats och utsatts för en ökad global konkurrens. Den nya konkurrenssituationen ställer höga krav på en snabb anpassning till strukturomvandlingen i de svenska underleverantörsleden, vilket gör att bl.a. kompetensfrågorna ställs i fokus.

Regeringen har uppmärksammat problemen för fordonsindustrins underleverantörer och gav i september 1997 klartecken till bildandet av den ideella föreningen Bilkomponent Sverige. Föreningen har som syfte att genom kompetensutveckling i vid mening skapa de nödvändiga strukturförändringar som krävs för att uppnå ökad internationell konkurrenskraft och säkrad sysselsättning bland de i Sverige verkande leverantörerna till fordonsindustrin. Regeringen har bidragit till verksamheten med direkta driftsstöd, men har även via myndigheter stöttat enskilda projekt.

I föreningen ingår förutom bilindustrin och underleverantörsorganisationen även ett stort antal länsstyrelser, länsarbetsnämnder och kommuner med hög sysselsättning i underleverantörsindustrin. Bilkomponent Sverige säger sig vilja verka för ökad samordning av dessa aktörers insatser för bilkomponentbranschen, men även samordna kontakterna med övriga myndigheter och organisationer vars verksamhet berör denna bransch.

Sedan 1997 har svensk fordonsindustri genomgått ytterligare förändringar, inte minst på ägarsidan. Detta har skapat stor oro för utslagning i underleverantörsleden. Regeringen gav därför i maj i år ett uppdrag till NUTEK att i samråd med bl.a. industrirepresentanter undersöka om det finns särskilda motiv för åtgärder för underleverantörerna och i så fall lämna förslag till en handlingsplan som kan underlätta strukturomvandlingen i industrin. Uppdraget ska redovisas senast den 1 december 1999.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.