Tvångsinlösen av skog

Skriftlig fråga 2017/18:1323 av Saila Quicklund (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2018-05-21
Överlämnad
2018-05-22
Anmäld
2018-05-23
Svarsdatum
2018-05-30
Sista svarsdatum
2018-05-30
Besvarad
2018-05-30

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Miljöminister Karolina Skog (MP)

 

Lennart Östlund i norra Västmanland är ytterligare en av de många skogsägare vars skog blivit naturreservat mot ägarens vilja. När länsstyrelsen vill bilda ett naturreservat på någon annans mark måste den enskilda markägaren lämna ifrån sig skogen. Om man trots allt protesterar riskerar man att både bli av med sin skog och bli utan ersättning.

Detta är inget annat än häpnadsväckande. Ingen dialog har skett med berörd markägare, utan allt har genomförts baserat på en ensidig bedömning. Eftersom Lennart inte avstått skogen frivilligt är det enda sättet att få ersättning att stämma staten. Miljöministern är självklart i sin egenskap av statsråd förhindrad att yttra sig i det enskilda ärendet, men det är angeläget att höra hennes syn på den rättsosäkerhet som många skogsägare lever med.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:

 

Hur ser ministern på den rättsordning där enskilda skogsägare kan avkrävas sin skog, utan möjlighet till dialog eller skälig ersättning?

Svar på skriftlig fråga 2017/18:1323 besvarad av Miljöminister Karolina Skog (MP)



M2018/0

15

3

8

/Nm

Miljö- och energidepartementet

Miljöministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2017/18:1323 av Saila Quicklund (M)
Tvångsinlösen av skog

Saila Quicklund har frågat hur jag ser på den rättsordning där enskilda skogs-ägare kan avkrävas sin skog, utan möjlighet till dialog eller skälig ersättning.

Inledningsvis vill jag framhålla att skydd av värdefulla naturområden är en viktig del i uppfyllandet av flera av Sveriges miljömål. Ansvaret för att skydda värdefulla naturområden är ett ansvar som vilar på både staten, kommuner och markägare. Skyddade naturområden är av mycket stor betydelse för att bevara den biologiska mångfalden och en mycket värdefull tillgång för friluftsliv och turism.

Ansvaret för att skydda värdefull natur framgår av skogs- och miljöpolitiken och regleras genom vår gemensamma lagstiftning. Markägare och andra aktörer inom skogsbruket har ansvar för att bedriva sin verksamhet på ett hållbart sätt, inom ramen för att de nationella miljömålen nås. Principen om frihet under ansvar innebär att den enskildes äganderätt till sin skog ska värnas samtidigt som skogsägaren har en betydelsefull del i det gemensamma ansvaret att förvalta skogsresursens alla värden. Detta ska ske på ett långsiktigt hållbart sätt i enlighet med ekosystemansatsen och de krav som följer av den minimi-nivå som lagstiftningen utgör.

Den grundlagsskyddade äganderätten ska respekteras och det är den enskilde skogsägaren som fattar beslut om hur skogen ska brukas inom ramen för gällande lagstiftning. Skogspolitiken ska vara förutsägbar och bedrivas så att det lönar sig för den enskilde skogsägaren att sköta sin skog så att skogens olika värden kan utvecklas och tas till vara på bästa möjliga sätt. Den mark-ägare som sköter sin skog på ett sätt som är bra för hotade arter ska kunna kombinera det med god ekonomi för sin näringsverksamhet.

När det gäller inrättande av naturreservat vill jag understryka att det är en grundläggande princip att överenskommelser med markägare sker på frivillig väg. Det är angeläget att myndigheterna anstränger sig för att ha en god dialog med markägare så att processen vid skydd av natur blir så bra som möjligt. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har nyligen redovisat en undersökning som visar att majoriteten av markägarna är nöjda med myndigheternas infor-mation, agerande samt med den ekonomiska ersättningen vid inrättandet av formellt skydd på deras fastighet.

Markägare har rätt till ersättning exempelvis när en myndighet beslutar om naturreservatsföreskrifter eller bildar ett biotopskyddsområde om myndig-hetens beslut innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Mark-ägaren kan behålla marken och få ersättning för intrång i pågående mark-användning. Enligt expropriationslagen ska intrångsersättningen motsvara minskningen av marknadsvärdet på marken plus ytterligare 25 procent. I många fall kan ägaren också välja att sälja marken till marknadsvärdet.

Samtidigt har staten ett ansvar för att arbetet med att skydda värdefull natur är kostnadseffektivt. Ambitionen att komma fram till en överenskommelse med samtliga fastighetsägare innan beslut fattas kan innebära att förhandlingstiden blir lång. I dessa få fall kan myndigheter fatta beslut innan förhandlingen är avslutad. Då har markägare möjlighet att väcka talan om ersättning hos mark- och miljödomstolen, vilket borgar för en rättssäker process.

Min uppfattning är att det finns bra stöd och riktlinjer för att inrätta formellt skydd genom de vägledningar och utbildningar som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen ansvarar för. Det är därför min uppfattning att statens arbete med skydd av natur genomförs med respekt för äganderätten och i dialog med berörda markägare och att de formella verktyg som finns ger en bra grund för en transparent, tydlig samt rättssäker process.

Stockholm den 30 maj 2018

Karolina Skog

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.