Turkisk invasion av Rojava

Skriftlig fråga 2019/20:134 av Markus Wiechel (SD)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2019-10-09
Överlämnad
2019-10-10
Anmäld
2019-10-11
Svarsdatum
2019-10-16
Sista svarsdatum
2019-10-16
Besvarad
2019-10-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Utrikesminister Ann Linde (S)

 

I dagarna har vi kunnat läsa om att Turkiet än en gång hotat med att inleda en fullskalig invasion av nordöstra Syrien, närmare bestämt de nordliga delarna av vad som kallas Rojava. Anfall har redan börjat, och baserat på ett förhöjt tonläge kan en invasion kan ske när som helst eftersom hoten denna gång var ett direkt löfte från Turkiets auktoritäre och hårdföre ledare Recep Tayyip Erdoğan.

Enligt Erdoğan är planeringen och förberedelserna är färdiga, varför de invånare som bor i och omkring Rojava lär vara mycket oroade då invasionen kan resultera i en etnisk rensning av kurder med massmigration, misär och en ökad konflikt i det annars förhållandevis fridfulla området.

Det finns skäl till oro. Turkiet har sedan tidigare visat sig se mellan fingrarna med diverse terrorgrupper genom att tillåta sig vara ett transitland för deras krigare, och genom att Turkiet har erbjudit skadade terrorister sjukvård har dessa senare kunnat fortsätta bedriva sin terrorism. Terrorkrigare har dessutom enligt ett flertal källor använts av Turkiet som soldater i det syriska proxykriget, och med hjälp av olika turkiska aktörer har bland annat Islamiska staten kunnat finansiera sin terrorverksamhet genom illegal försäljning av olja och diverse stulna föremål. Samtidigt har civila som tvingats fly terrorsekten stoppats och i värsta fall skjutits av turkiska gränsvakter.

Med Turkiets invasion av Afrinprovinsen i nordvästra Syrien färskt i minnet ser vi resultatet i det som tidigare var det mest fridfulla området i Syrien och som fram till den turkiska invasionen lyckats hålla sig utanför det fruktansvärda syriska inbördeskriget. I Afrin ser vi i dag omfattande förtryck, mord och kidnappningar av i synnerhet kurder samt militärt stöd till brutala islamistgrupper. Skyltar på kurdiska har plockats bort, och numera ser man enbart vägskyltar på arabiska och turkiska – trots att en majoritet av invånarna fortfarande är kurder.

Erdoğans planer för Rojava ser snarlika ut, varför det finns en befogad oro över en utveckling liknande den som vi har sett i Afrin, eller kanske ännu värre. Erdoğan har en uttalad ambition att förflytta syriska araber från Turkiet till området, vilket bör ses som ett led i att driva ut och splittra de kurdiska ursprungsinvånarna, vars existens som grupp han så gott som vägrar att erkänna.

Regeringen har vid ett flertal tillfällen sagt sig vilja bidra till en lösning på detta genom att uppmana till återhållsamhet och föra en dialog för att förhindra en eskalering av konflikten. Att mana till dialog och återhållsamhet räcker dock inte när vi har med en ledare som Erdoğan att göra, vilket Afrin än en gång är ett exempel på.

Det är mycket tråkigt att det tog fram till tisdagen, troligtvis efter att detta påpekats i riksdagens utrikesutskott, för regeringen att kalla upp Turkiets ambassadör till UD. Regeringen borde med all kraft visa sitt stöd till de kurder och allierade i Syriens demokratiska styrkor (SDF) som bär huvudansvaret för att Islamiska staten besegrats och som varit den mest pålitliga allierade kraften i kampen mot vår tids värsta terrororganisation. Regeringen borde även tydligt visa att vi inte sviker dem som med enkla medel offrat liv, hälsa och framtid för att stå emot den ondska och allt lidande som Islamiska staten och liknande islamistgrupper fört med sig. Exempel på detta kan vara att överväga sanktioner och/eller stopp av export av krigsmateriel och teknisk utrustning, att samla det internationella samfundet för ett fördömande eller att redan nu skicka humanitärt stöd till det politiska styret i Rojava.

Med anledning av ovanstående önskas utrikesminister Ann Linde svara på följande fråga:

 

Kan vi förvänta oss att den svenska regeringen gör någonting mer än att mana till återhållsamhet eller dialog i regionen för att förhindra en turkisk invasion eller för att stötta invånarna i Rojava?

Svar på skriftlig fråga 2019/20:134 besvarad av Utrikesminister Ann Linde (S)



Utrikesdepartementet

Utrikesministern

Till riksdagen


Svar på frågor 2019/20:126 av Lawen Redar (S) Turkiets militära upprustning mot Rojava; 2019/20:134 av Markus Wiechel (SD) Turkisk invasion av Rojava; 2019/20:139 av Mats Nordberg (SD) Förhindrande av nya förföljelser i norra Syrien; 2019/20:148 av Sara Gille (SD) Turkiets anfall i Syrien samt 2019/29:161 av Edward Riedl (M) Sanktioner mot Turkiet

Mats Nordberg (SD) har frågat mig vilka sanktioner jag anser Sverige bör deklarera sig berett att verka för i händelse av negativa konsekvenser för nationella och religiösa minoriteter i norra Syrien genom Turkiets förskyllan.

Markus Wiechel (SD) har frågat mig om man kan förvänta sig att regeringen gör någonting mer än att mana till återhållsamhet eller dialog i regionen för att förhindra en turkisk invasion eller för att stötta invånarna i Rojava.

Sara Gille (SD) har frågat mig om Sverige kommer att verka för att sanktioner införs mot Turkiet, och i så fall vilken typ av sanktioner, samt vad ministern och regeringen hittills gjort för att markera mot ytterligare turkiska aggressioner mot det kurdiska folket.

Lawen Redar (S) har frågat mig hur Sverige ser på Turkiets militära offensiv mot Rojava och hur jag kan tänka mig att agera med anledning av den uppkomna situationen.

Edward Riedl (M) har frågat mig om jag tänker driva på hårt för tuffa sanktioner om Turkiet inte genast drar sig tillbaka.

Jag avser besvara alla dessa frågor i ett sammanhang.

Situationen i nordöstra Turkiet utvecklas i en dramatisk och mycket oroande riktning. Regeringen fördömer den militära offensiven i nordöstra Syrien. Sverige har såväl offentligt som i direkta kontakter framfört vår kritik mot det turkiska agerandet och uppmanat Turkiet att omedelbart upphöra med alla militära aktioner i nordöstra Syrien och dra sig tillbaka. Den turkiska offensiven strider mot folkrätten och utgör ett allvarligt hot mot den regionala stabiliteten. När nu också syriska styrkor rör sig mot de berörda områdena ökar risken för konfrontationer med oöverskådliga konsekvenser för hela regionen.

På EU:s utrikesministermöte 14 oktober enades medlemsstaterna om att både fördöma Turkiets militära offensiv och att vidta kraftfulla åtaganden mot vapenexport till Turkiet – något som Sverige varit pådrivande för. Det kan inte uteslutas att ytterligare restriktiva åtgärder kan komma att övervägas. Sverige har inte levererat några militära vapensystem till Turkiet i modern tid. De senaste åren har ISP meddelat ett antal avslag rörande export till Turkiet. Den 15 oktober 2019 återkallade ISP samtliga gällande utförseltillstånd rörande försäljning av svensk krigsmateriel till Turkiet. Det innebär att ingen export kan ske.

Den turkiska offensiven har förvärrat den redan utsatta humanitära situationen, inte minst för den kurdiska civilbefolkningen. Tiotusentals civila befinner sig åter på flykt. Jag har varit tydlig med att EU måste visa sitt stöd till alla de som drabbas; inte minst de kurder, men också syrianer, assyrier och yazidier som bor i regionen. Det är positivt att EU är eniga om humanitärt stöd.

Sverige är en av de största givarna av humanitärt bistånd till de som drabbas av Syrienkrisen. Vi kommer att fortsätta vårt engagemang för att rädda liv och lindra nöd. Sedan 2011 har vi bidragit med mer än 3,2 miljarder kronor för humanitära insatser. Samtidigt genomförs vår regionala strategi för Syrienkrisen om 1,7 miljarder kronor (2016-2020). Regeringen stärker nu strategin med ytterligare 100 miljoner kronor.

FN och hjälporganisationer har svårt att nå fram till de utsatta. Vi står i löpande kontakt med hjälporganisationer och kurdiska företrädare i området och med andra länder som har medborgare och anknutna i lägren.

I detta känsliga läge riskerar man nu även att öppna upp för att Daesh som fortsatt håller motståndsfickor i norra Syrien, men som hittills kunnat kontrolleras av kurdiska styrkor, återigen ges chansen växa. Det finns också anledning att känna oro om säkerheten kring de läger i vilka tusentals Daesh-stridande samt deras separat placerade familjemedlemmar hållits av kurdiska vaktstyrkor.

Det finns inga militära lösningar på konflikten i Syrien. FN:s säkerhetsråd bör omedelbart hantera frågan och det internationella samfundet måste agera för att uppnå en diplomatisk lösning. Efter åtta års konflikt behöver Syrien och regionen en hållbar fred i linje med FN:s säkerhetsrådsresolution 2254.

Stockholm den 16 oktober 2019

Ann Linde

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.