transplanterade patienter
Skriftlig fråga 1999/2000:346 av Härstedt, Kent (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-12-09
- Anmäld
- 1999-12-14
- Besvarad
- 1999-12-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:346
av Kent Härstedt (s) till socialminister Lars Engqvist om transplanterade patienterDet finns i dag ca 275 personer som är hjärt-/hjärtlung-/lungtransplanterade i Sverige. Dessa personer är beroende av olika mediciner för att förhindra avstötning av de nya organen. Denna behandling är livsnödvändig och behöver ges i högre doser till dessa patienter än till andra transplanterade grupper. Behandlingen har dock en del biverkningar, däribland en del som påverkar tänder och tandkött. Dessa förändringar medför högre risker för lokala bakteriella infektioner i munhålan som kan sprida sig. Det betyder att risken för livshotande infektioner ökar. Därför är dessa patienter i hög grad beroende av regelbunden tandvård.
Regeringen har i proposition 1997/98:112 Reformerat tandstöd uttalat att behandling inom tandvården som led i annan sjukdomsbehandling ska omfattas av bestämmelserna om vårdavgifter enligt hälso- och sjukvårdslagen (s. 32). Landstingen har också tilldelats mer pengar för denna stödreform. I dag kan man dock konstatera att denna patientgrupp blir olika bedömd beroende på var någonstans i landet man bor. En del betalar enligt högkostnadssystemet, en del har kostnadsfri tandvård, ytterligare andra tilldelas s.k. grönt kort.
Hur tänker socialministern agera för att denna utsatta grupp ska behandlas jämlikt och få sin livsnödvändiga behandling?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:346 besvarad av
Svar på fråga 1999/2000:346 om transplanterade patienter
Socialminister Lars Engqvist
Kent Härstedt har frågat mig hur jag avser att agera för att personer som är hjärt-/hjärtlung-/lungtransplanterade ska behandlas jämlikt och få sin livsnödvändiga behandling i fråga om tandvård.
Sedan den 1 januari i år har landstingen en skyldighet enligt tandvårdslagen (1985:125) att se till att tandvård kan erbjudas dem som har behov av särskilda tandvårdsinsatser som ett led i en sjukdomsbehandling under en begränsad tid. För sådan behandling gäller bestämmelserna om vårdavgifter enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). I tandvårdsförordningen (1998:1338) anges närmare vilken tandvård som avses. Bl.a. omfattas tandvårdsbehandling på patienter som på grund av sjukdom, medicinering eller allmänt nedsatt immunförsvar har fått förändringar i munslemhinnan. Det är närmast denna bestämmelse som kan bli tillämplig på de patienter som genomgått transplantation. I de fall där det krävs mycket långvarig medicinering efter transplantation kan det i stället bli fråga om förhöjd ersättning ur tandvårdsförsäkringen.
Vidare kan nämnas att Socialstyrelsen har utfärdat en rapport i vilken ges en närmare beskrivning av vilken tandvård som ska anses vara ett led i en sjukdomsbehandling. I rapporten preciseras vilka grupper som ska omfattas av det nya ersättningssystemet och vilka bedömningsgrunder m.m. som ska gälla. Till dem som ska omfattas hör patienter som på grund av sjukdom, viss medicinering eller allmänt nedsatt immunförsvar @ t.ex. vissa allvarliga blodsjukdomar, immunologiska sjukdomar, symtomgivande hivinfektion och behandling med cytostatika (cellhämmande medel) @ erhållit munslemhinneförändringar.
Tandvårdsreformen kommer att följas upp. Landstingen ska bl.a. efter utgången av varje år lämna en redovisning till regeringen av hur man för varje särskild grupp har utnyttjat de medel som tillförts landstingen för deras nya åtaganden.
Om uppföljningen av reformen tyder på att det finns otillfredsställande skillnader mellan landstingen i något avseende, t.ex. beträffande vilka patienter som bedöms tillhöra de grupper som omfattas av bestämmelserna om vårdavgifter enligt hälso- och sjukvårdslagen, får regeringen överväga ytterligare åtgärder.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.