Trafiksäkerhetskameror

Skriftlig fråga 2005/06:1906 av Örnfjäder, Krister (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-07-03
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2006-08-10
Svar anmält
2006-10-02
Anmäld
2006-10-02

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 3 juli

Fråga 2005/06:1906 av Krister Örnfjäder (s) till justitieminister Thomas Bodström (s)

Trafiksäkerhetskameror

I Sverige har vi en hög målsättning att öka trafiksäkerheten. För att klara detta finns det ett antal åtgärder som vi använder oss av.

En av dessa är trafiksäkerhetskameror som används för att mäta hastigheten på ett antal vägavsnitt i landet. Målsättningen är att få ned hastigheten och därmed risken för att människor ska förolyckas och skadas i trafiken. Just nu inrättas ett nytt system av trafiksäkerhetskameror.

Enligt uppgift är inte det nya systemet anpassat för att kunna hantera fortkörningar som utländska förare begår i Sverige. Det är enligt samma uppgiftslämnare svårt att få uppgifter från fordons- och körkortsregister i andra länder. Dessutom saknas det enligt samma källa indrivningsavtal med länder utanför Norden och Sverige.

Dessa frågor trodde jag var lösta.

Om så inte är fallet undrar jag vilka åtgärder ministern avser att vidta för att komma till rätta med ovanstående problem så att effekten av våra trafiksäkerhetskameror ska kunna bli den högsta möjliga.

Svar på skriftlig fråga 2005/06:1906 besvarad av

den 10 augusti

Svar på fråga 2005/06:1906 om trafiksäkerhetskameror

Justitieminister Thomas Bodström

Krister Örnfjäder har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att underlätta för svensk polis att få information från andra länders fordons- och körkortsregister i samband med att utländska fordon registreras för hastighetsöverträdelser av trafiksäkerhetskameror. Krister Örnfjäder har vidare frågat vad jag avser att göra för att få till stånd indrivningsavtal med länder utanför Norden.

Effektivare polisiärt informationsutbyte ligger högt på EU:s dagordning och Sverige arbetar aktivt för att driva på utvecklingen. I samband med det svenska initiativet till förenklat informationsutbyte identifierades förra året 49 olika informationstyper som behöver kunna utbytas på ett enklare och snabbare sätt än i dag. Just nu arbetar en grupp med att före årets slut ta fram förslag till lösning för att utbyta DNA-uppgifter. Arbetet fortsätter nästa år med fingeravtryck och uppgifter ur fordonsregister. Inriktningen för detta arbete är att det i princip ska vara lika enkelt att få fram uppgifter om fordon och förare från andra EU-länder som från det egna landet. Frågan om tillgång till fordonsuppgifter i samband med automatisk hastighetsövervakning diskuteras också i en expertgrupp som tittar på hur vi ska uppnå målet att halvera antalet trafikdöda inom EU till år 2010.

Vad gäller frågan om indrivningsavtal med länder utanför Norden har jag med riksdagens stöd aktivt inom Europeiska unionen drivit på för att göra detta möjligt. Efter riksdagens godkännande i juni 2004 av ett utkast till rambeslut om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff mellan EU:s medlemsstater (prop. 2003/04:92, bet. 2003/04:JuU28, rskr. 2003/04:279) antog rådet rambeslutet den 24 februari 2005. Enligt rambeslutet, som bygger på ett förslag från bland annat Sverige, ska bötesstraff som har meddelats i en medlemsstat på begäran kunna erkännas och verkställas i andra medlemsstater. Rambeslutet omfattar bland annat ordningsbot utfärdad av polis, till exempel böter för hastighetsöverträdelser. Det nya systemet ger således avsevärt bättre möjligheter än dagens system att driva in i Sverige utfärdade böter i andra EU-stater. Arbetet med att genomföra det nya systemet har påbörjats inom Justitiedepartementet och en departementspromemoria ska skickas ut på remiss i höst. Detta innebär att den nya lagstiftningen ska kunna vara på plats till sommaren 2007.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.