Tillgång till gynekologisk vård

Skriftlig fråga 2018/19:550 av Anna Vikström (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2019-04-09
Överlämnad
2019-04-17
Anmäld
2019-04-23
Svarsdatum
2019-05-02
Sista svarsdatum
2019-05-02
Besvarad
2019-05-02

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Socialminister Lena Hallengren (S)

 

Ojämlik tillgång till vård i hela landet är en aktuell fråga. Men även ojämlik tillgång till vård inom en region kan vara ett problem.

Inom Region Stockholm ser vi exempel på ojämlik tillgång till vård med användande av Lagen om vårdval (LOV). Ett exempel gäller gynekologisk vård som inte kräver akutsjukhusets resurser eller kan utföras i primärvården och som omfattar specialiserad vård i öppenvård och slutenvård inom specialiteten gynekologi.

En karta över gynekologmottagningar i Region Stockholm visar att förorter och kranskommuner har få mottagningar, medan Stockholms innerstad har många: cirka 36 förutom sjukhusmottagningar. Den senaste tiden har dessutom flera mottagningar i kranskommunerna stängt, och kvinnor som bor i den södra delen av Storstockholm drabbas särskilt hårt. Nu blir det oacceptabelt stora avstånd till närmaste mottagning och förmodligen även köer. När mottagningen i Handen stängde den 28 februari stod över 100 kvinnor i kö utan någonstans att hänvisas i närområdet.

Denna skeva ojämlika tillgång till vård beror på att all gynekologisk öppenvård som inte finns på sjukhus utifrån politiska beslut drivs av vårdbolag, som kan etablera sig fritt i länet enligt LOV och som själva väljer om de ska stänga sin verksamhet. Gynekologisk specialistvård är alltså inte lika tillgänglig för kvinnor i alla delar av i länet, och den är minst tillgänglig i den södra länsdelen.

Det finns risker för längre vårdköer när fler mottagningar stänger, och det kan finnas hälsorisker med sämre tillgång till vård. Vi vet att socioekonomiska faktorer påverkar kvinnors deltagande negativt när det gäller gynekologisk cancerscreening (som framför allt utförs av mödrahälsovården), vilket ökar riskerna för insjuknande i allvarlig cancersjukdom.

Den förra S MP-regeringen satsade på jämlik kvinnohälsa och förlossningsvård under den förra mandatperioden.

Min fråga till socialminister Lena Hallengren är:

 

Avser ministern att genomföra några satsningar på jämlik vård för kvinnors hälsa?

Svar på skriftlig fråga 2018/19:550 besvarad av Socialminister Lena Hallengren (S)



S2019/01900/FS

Socialdepartementet

Socialministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2018/19:550 av Anna Vikström (S)
Tillgång till gynekologisk vård

Anna Vikström har frågat mig om jag avser att genomföra några satsningar på jämlik vård för kvinnors hälsa.

Regeringen avser att fortsätta avsätta medel i enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen för 2018. Där aviserades att en miljard kronor ska avsättas per år fram till 2022 för insatser i förlossningsvården och neonatalvåren, vilket även ingår i beslutad budget för 2019. Det är en bred satsning som innehåller insatser för såväl eftervården som för en stärkt vårdkedja samt framtagande av kunskapsstöd för vård som rör kvinnors hälsa. Regeringen har därutöver omfattande satsningar på kompetensförsörjning i vården. Ytterligare stöd för en fortsatt satsning under mandatperioden finns i januariavtalet: Förlossningsvården ska stärkas och ett särskilt fokus ska läggas på kvinnors ohälsa.

Under den förra mandatperioden tog regeringen flera initiativ för att skapa en mer jämlik vård över landet. Det har varit ett genomgående tema inom satsningen för kvinnors hälsa och förlossningsvården såväl inom arbetet med överenskommelserna med Sveriges Kommuner och Landsting som i regeringens uppdrag till myndigheterna. Att skapa en jämlik tillgång till vård

inom ett landsting är respektive landstings ansvar.

Stockholm den 2 maj 2019

Lena Hallengren

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.