Svenskt stöd via banker till Somalia

Skriftlig fråga 2018/19:380 av Anders Österberg (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2019-03-12
Överlämnad
2019-03-12
Anmäld
2019-03-13
Svarsdatum
2019-03-20
Sista svarsdatum
2019-03-20
Besvarad
2019-03-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Per Bolund (MP)

 

Svenska banker har stängt flera konton som är kopplade till det inofficiella banksystemet hawala.

Många svensksomalier använder nätverket för att skicka pengar till släktingar i hemlandet. Nu finns en oro för att de skärpta reglerna kan drabba de anhöriga. Om detta fortsätter kommer situationen för människor i Somalia att bli mycket svårare.

Förutom problem för privatpersoner innebär det också problem för företag vilka har tillstånd från Finansinspektionen att bedriva penningöverföring till utlandet. Det som gör läget allvarligt är att Swedbank har börjat att på löpande band stänga av samtliga konton för dessa företag som har varit kunder hos Swedbank i många år. Dessa företag har dessutom ingen möjlighet att öppna ett nytt bankkonto, då samtliga storbanker vägrar att öppna bankkonton för dem.

Detta medför att dessa företag har svårt att betala skatter och avgifter då de saknar bankkonton. Vidare drabbas tusentals kunder som brukar skicka pengar till Somalia för att försörja sina familjer och släktningar. Om den pågående avstängningstakten fortsätter kommer all penningöverföring till Somalia att upphöra inom några månader. Detta kommer i sin tur att leda till allvarliga problem för 100 000 familjer i Somalia som inte kommer att få någon försörjning. Dock finns det fortfarande ett antal penningöverföringsföretag som har sina konton kvar. Men nu är även dessa hotade. Det finns ca 80 000 med somalisk bakgrund som är oroliga över vad som kommer att hända och över hur de ska kunna fortsätta att försörja sina anhöriga.

Den 1 augusti 2017 kom en ny lag (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Den nya lagen ställer högre krav än tidigare på verksamhetsutövare när det gäller att förstå riskerna och göra en riskbedömning av sin verksamhet och sina kunder. Detta innebär bland annat att det även ställs högre krav på att veta vilka kunderna är (kundkännedom).

Förklaringen till att bankerna inte velat medverka till överföringar till Somalia har varit att verksamheten har haft en för hög risk.

Att bankerna hänvisar till för hög risk är underligt eftersom Finansinspektionen godkänt verksamheterna med bedömningen att dessa företag har riktlinjer, rutiner och organisation som arbetar med att förhindra att företagens tjänster utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism samt att dessa företag har varit kunder hos bankerna i flera år.

Svenska banker erbjuder inte heller traditionella utlandsbetalningar till Somalia, eftersom det saknas internationella korrespondentbanker. Därav behovet av alternativa vägar. Om man nu stoppar de kvarvarande företagens bankkonton stryper bankerna aktivt den enda livlina som miljontals människor i Somalia har att förlita sig på, då det är dessa bankers konton som används för att skicka pengarna till Somalia via Dubai.

Penningöverföringar, så kallade remitteringar, till Somalia utgör 25–45 procent av landets ekonomi och överstiger vida det globala biståndet från utlandet. Över 40 procent av de människor som bor i Somalia är beroende av remitteringar från utlandet för att upprätthålla ett normalt liv.

Sverige måste självklart verka för att all typ av penningtvätt och finansiering av terrorism bekämpas. Samtidigt behöver vi hitta en lösning för diasporan att fortsatt ha en möjlighet att hjälpa nära och kära i hemlandet.

Konsekvenserna blir stora om svenska banker helt skulle stoppa penningöverföringar till Somalia.

En annan påtaglig risk är att dagens kunder, i brist på andra möjligheter, hittar mindre seriösa kanaler för att föra ut stora pengar från Sverige. Används andra vägar förlorar myndigheter kontroll, vilket kommer att försämra myndigheternas arbete mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Somaliska Riksförbundet har haft möte med Swedbank och även med Nordea efter att dessa börjat stänga konton. Bankerna hänvisar till regeringen. Ett antal ledamöter har även försökt att få till ett möte med finansmarknadsministern, men tyvärr har vi inte fått svar och frågan är brådskande.

Därför vill jag fråga statsrådet Per Bolund: 

 

Vad är statsrådets uppfattning om den uppkomna situationen, och hur kan statsrådet agera?

Svar på skriftlig fråga 2018/19:380 besvarad av Statsrådet Per Bolund (MP)



Fi2019/00875/B

Finansdepartementet

Finansmarknads- och bostadsministern

biträdande finansministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2018/19:380 av Anders Österberg (S) Svenskt stöd via banker till Somalia

Anders Österberg har frågat mig om vad jag har för uppfattning om den uppkomna situationen att svenska banker i allt större utsträckning avslutar konton med koppling till det informella överföringssystemet hawala, och hur jag kan agera med anledning av detta.

Till att börja med delar jag Anders Östbergs uppfattning att det är en självklarhet att Sverige ska verka för att alla typer av penningtvätt och finansiering av terrorism bekämpas. Detta har länge varit ett prioriterat område för regeringen. Jag upplever också att det finns en bred politisk enighet i dessa frågor.

Den svenska regleringen på området bygger på globala standarder och präglas av ett riskbaserat synsätt. Om risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med en viss kundrelation bedöms som hög är banken skyldig att vidta skärpta åtgärder för att motverka den förhöjda risken. Så kan fallet exempelvis vara när kundrelationen innefattar omfattande transaktioner till s.k. högrisktredjeländer, t.ex. via hawala-nätverk. I de fall banken trots dessa skärpta åtgärder inte får tillräcklig kännedom om kunden för att på ett tillfredställande sätt kunna hantera denna risk är banken skyldig att avsluta kundrelationen. Detta är ett grundläggande krav i såväl det svenska som det globala regelverket. Alla som vill tillhandahålla penningöverföringar via hawala måste därför naturligtvis göra sitt yttersta för att förse bankerna med den information de behöver och visa att alla risker kan hanteras.

Avsikten med regelverket är inte att banker och andra verksamhetsutövare regelmässigt ska avsluta affärsförbindelser och vägra upprätta nya med hänvisning till att den risk för penningtvätt eller terrorismfinansiering som affärsrelationen innebär inte går att hantera. Detta beteende, som ofta benämns de-risking, är inte förenligt vare sig med det riskbaserade synsättet som regelverket kräver eller en effektiv bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Att så är fallet har lyfts fram inte minst av den internationella organisationen FATF (Financial Action Task Force) som under senare år i olika sammanhang framhållit att de-risking inte är i linje med de globala standarderna. FATF har även publicerat ett flertal vägledande dokument om hur banker och andra verksamhetsutövare bör agera för att förbättra situationen.

Regeringen är just nu i färd med att genomföra EU:s femte penningtvättsdirektiv, som bl.a. innehåller ytterligare bestämmelser om hur bankerna ska agera i affärsförbindelser eller transaktioner som involverar högrisktredjeländer. Inom ramen för detta arbete har regeringen under hösten remitterat en promemoria som bl.a. behandlar förekomsten av de-risking i ett större perspektiv och hur denna företeelse inte ska behöva förekomma i banker som tillämpar en sofistikerad riskhanteringsprocess. Min förhoppning är att bankerna och övriga verksamhetsutövare tar till sig detta budskap. Detta har jag också för avsikt att framhålla i mina fortlöpande kontakter med branschen.

Stockholm den 20 mars 2019

Per Bolund

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.