Strandskyddets påverkan på bostadsbyggandet i Västmanland

Skriftlig fråga 2016/17:1315 av Åsa Coenraads (M)

till Miljöminister Karolina Skog (MP)

Västmanland är ett av Sveriges minsta län, med tio kommuner och en liten befolkning men med ett stort behov av fler bostäder, precis som i många andra län i Sverige. Efter senaste årens flyktinginvandring har länet tagit emot väldigt många människor, och bostadsbristen är ett faktum även i de orter som tidigare haft ett överskott av bostäder.

Attraktiva boendemiljöer finns det många av i Västmanland och särskilt i våra glesbefolkade delar, som Skinnskatteberg, Norberg och Fagersta. Här skulle det kunna byggas många fler bostäder än det gör i dagsläget, om det inte vore så att strandskyddet var ett hinder.

Det finns fler sjöar, diken och andra vattendrag än det finns människor i länet. Det är därför helt obegripligt att strandskyddet med dess nuvarande omfattning ska gälla överallt.

Strandskyddet är ett generellt skydd för att värna allmänhetens intresse vid vatten i hela landet. Det ska säkerställa allmänhetens tillgång till strandområden och tillgodose god livsmiljö för den biologiska mångfalden. För ett län med så många vattendrag och så god tillgång till vatten är det därför inte nödvändigt att hindra människor från att utveckla sina bygder genom att bygga bostäder.

Västmanland domineras dessutom av en stor centralort, och det har inte varit helt lätt att få människor att etablera sig i länet utanför tätbebyggda områden. Ur ett landsbygdsperspektiv borde det vara möjligt att bygga mer.

Min fråga till miljöminister Karolina Skog är därför:

Vad avser ministern att göra för att reformera strandskyddet och därmed underlätta nybyggnationer i Västmanland?