Utrikesdepartementet
|
Statsrådet Lövin
|
|
|
|
|
|
|
|
Till riksdagen
Svar på fråga 2014/15:595 av Kent Härstedt (S) Stöd till rohingyafolket
Kent Härstedt har frågat mig vad regeringen gör i internationella sammanhang för att lyfta fram frågan om hur FN-konventioner
kopplat till rohingyafolkets utsatthet följs.
Det är med stor oro som vi följt de senaste händelserna med flyktingar och migranter på öppna havet i farkoster som ofta är i mycket dåligt skick. Regeringen är mycket oroad över dessa svårt utsatta människor som är utlämnade i händerna på hänsynslösa människosmugglare.
Sverige agerar politiskt genom EU och FN. För EU är situationen för rohingya en viktig del i den formaliserade MR-dialogen mellan EU och Myanmar. Sverige har tydligt och konsekvent stött FN:s specialrapportör för mänskliga rättigheter i Myanmar, professor Yanghee Lee, som efter sitt besök i Myanmar 2015 beskrev situationen i IDP-lägren som ”bottenlös”. Det uttalande som professor Yanghee Lee gjorde efter besöket hade ett starkt fokus på rättighetsfrågan för rohingya.
Sverige stödjer även ett regionalt program för att bekämpa människo-handel i Mekongregionen där Myanmar är en av mottagarna. Pro-grammet som heter UN ACT administreras av UNDP:s regionala
kontor i Bangkok. Det svenska bidraget uppgår till 18 miljoner kronor under en treårsperiod. Syftet är att stoppa människosmuggling genom att stärka samarbetet mellan länderna kring Mekong.
Vidare följer Sida utvecklingen runt Rohingya-flyktingar till havs och det finns fortsatt möjlighet för Sveriges humanitära partners att söka svenskt stöd till sådana insatser, framförallt genom Sidas snabbmekanism för beslut (”Rapid Response Mechanism”).
Flyktingsituationen i Sydöstasien kräver samarbete mellan länderna i regionen. Ett första initiativ till ett närmare regionalt samarbete togs genom den konferens som Thailand inbjöd till den 29 maj för att diskutera det allvarliga läget med tusentals flyktingar till havs. Men
mer krävs av långsiktigt regionalt samarbete och konkreta insatser på olika nivåer. Och då inte enbart inriktat på att avhjälpa den akuta flyktingsituationen som vi nu upplever.
Grundorsakerna till varför människor känner sig tvingade att lämna
sina hem måste erkännas och avhjälpas. Och diskrimineringen av
utsatta grupper måste upphöra. Först då kan framtida flykting-strömmar förhindras. Sverige avser att fortsatt driva dessa rättighetsfrågor, bilateralt, genom EU såväl som genom FN.
Stockholm den 10 juni 2015
Isabella Lövin