Sparandedirektivet och informationsutbytet
Skriftlig fråga 2007/08:1038 av Johansson, Lars (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-04-04
- Anmäld
- 2008-04-04
- Besvarad
- 2008-04-09
- Svar anmält
- 2008-04-09
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 4 april
Fråga
2007/08:1038 Sparandedirektivet och informationsutbytet
av Lars Johansson (s)
till finansminister Anders Borg (m)
Den 1 juli 2005 trädde EU:s så kallade sparandedirektiv i kraft i Sverige. Syftet med det nya direktivet var att personer som är bosatta inom EU-området inte ska kunna undgå beskattning av ränteinkomster genom att placera sparandet i ett annat EU-land. Därför måste nu alla banker inom EU rapportera utlänningars ränteinkomster till skattemyndigheten i de fall personerna är bosatta i något av medlemsländerna.
Direktivet omfattar ränteinkomster från sparande på bankkonton och obligationer men även inkomster från fondsparande om fonden till betydande del består av räntebärande placeringar. Aktiesparande och försäkringssparande omfattas dock inte. Det innebär att ränteinkomster från sparande i bank och räntefonder ska beskattas i det land som en person är bosatt och skattskyldig – den som bor i Sverige men har ett sparkonto i ett annat land ska beskattas för eventuella ränteinkomster i Sverige. De nya reglerna tillämpas första gången vid 2007 års taxering.
Vissa EU-länder fick ett tidsbegränsat undantag från informationsutbytet, de gör i stället ett källskatteavdrag för ränteutgifterna vilka redovisas anonymt till hemviststaten. Motsvarande ordning gäller även för Schweiz, Liechtenstein, Monaco, Andorra och San Marino.
Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att utvidga kretsen av stater som helt och fullt deltar i informationsutbytet?
Svar på skriftlig fråga 2007/08:1038 besvarad av Finansminister Anders Borg
Svar på fråga
2007/08:1038 Sparandedirektivet och informationsutbytet
Finansminister Anders Borg
Lars Johansson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att utvidga kretsen av stater som helt och fullt deltar i informationsutbytet.
Jag delar den uppfattning som föranlett Lars Johanssons fråga, nämligen att undantaget, med möjlighet att under en begränsad tid tillämpa källskatt i stället för informationsutbyte, måste ses som bara den näst bästa lösningen. Att en kompromiss blev nödvändig i sparandedirektivet hänger som bekant samman med vissa medlemsstaters ovillighet att släppa på sin starka banksekretess på grund av den befarade konkurrensen från finansiella centrum utanför Europa.
Jag har uppfattningen att ett fungerande internationellt informationsutbyte är ett viktigt redskap för att motverka internationellt skattefusk. Därför ser jag banksekretess som hindrar sådant utbyte som ett allvarligt problem. Det gäller även i ett betydligt vidare perspektiv än skatt på individers sparande.
Inom EU har Sverige och flertalet andra medlemsstater uttalat ett starkt stöd för fortsatta ansträngningar att med vissa finansiella centrum i Asien få till stånd avtal om åtgärder som är likvärdiga med sparandedirektivets.
Ett starkt incitament att gå från källskatt till informationsutbyte ligger i den successiva upptrappningen av källskatten. Skattesatsen höjs nu från 15 till 20 procent och om ytterligare tre år till 35 procent.
Att därutöver särskilt driva frågan om att på sparandedirektivets område nu gå från källskatt till informationsutbyte anser jag inte vara den mest rimliga prioriteringen av våra insatser.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.