Sparandedirektivet och informationsutbytet

den 9 april

Svar på fråga

2007/08:1038 Sparandedirektivet och informationsutbytet

Finansminister Anders Borg

Lars Johansson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att utvidga kretsen av stater som helt och fullt deltar i informationsutbytet.

Jag delar den uppfattning som föranlett Lars Johanssons fråga, nämligen att undantaget, med möjlighet att under en begränsad tid tillämpa källskatt i stället för informationsutbyte, måste ses som bara den näst bästa lösningen. Att en kompromiss blev nödvändig i sparandedirektivet hänger som bekant samman med vissa medlemsstaters ovillighet att släppa på sin starka banksekretess på grund av den befarade konkurrensen från finansiella centrum utanför Europa.

Jag har uppfattningen att ett fungerande internationellt informationsutbyte är ett viktigt redskap för att motverka internationellt skattefusk. Därför ser jag banksekretess som hindrar sådant utbyte som ett allvarligt problem. Det gäller även i ett betydligt vidare perspektiv än skatt på individers sparande.

Inom EU har Sverige och flertalet andra medlemsstater uttalat ett starkt stöd för fortsatta ansträngningar att med vissa finansiella centrum i Asien få till stånd avtal om åtgärder som är likvärdiga med sparandedirektivets.

Ett starkt incitament att gå från källskatt till informationsutbyte ligger i den successiva upptrappningen av källskatten. Skattesatsen höjs nu från 15 till 20 procent och om ytterligare tre år till 35 procent.

Att därutöver särskilt driva frågan om att på sparandedirektivets område nu gå från källskatt till informationsutbyte anser jag inte vara den mest rimliga prioriteringen av våra insatser.