den 9 april
Svar på fråga
2007/08:1038 Sparandedirektivet och informationsutbytet
Finansminister
Anders Borg
Lars
Johansson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att utvidga
kretsen av stater som helt och fullt deltar i informationsutbytet.
Jag
delar den uppfattning som föranlett Lars Johanssons fråga, nämligen att
undantaget, med möjlighet att under en begränsad tid tillämpa källskatt i
stället för informationsutbyte, måste ses som bara den näst bästa lösningen.
Att en kompromiss blev nödvändig i sparandedirektivet hänger som bekant samman
med vissa medlemsstaters ovillighet att släppa på sin starka banksekretess på grund
av den befarade konkurrensen från finansiella centrum utanför Europa.
Jag har
uppfattningen att ett fungerande internationellt informationsutbyte är ett
viktigt redskap för att motverka internationellt skattefusk. Därför ser jag
banksekretess som hindrar sådant utbyte som ett allvarligt problem. Det gäller
även i ett betydligt vidare perspektiv än skatt på individers sparande.
Inom EU
har Sverige och flertalet andra medlemsstater uttalat ett starkt stöd för
fortsatta ansträngningar att med vissa finansiella centrum i Asien få till
stånd avtal om åtgärder som är likvärdiga med sparandedirektivets.
Ett
starkt incitament att gå från källskatt till informationsutbyte ligger i den
successiva upptrappningen av källskatten. Skattesatsen höjs nu från 15 till 20
procent och om ytterligare tre år till 35 procent.
Att
därutöver särskilt driva frågan om att på sparandedirektivets område nu gå från
källskatt till informationsutbyte anser jag inte vara den mest rimliga
prioriteringen av våra insatser.