Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

skydd för kvinnor

Skriftlig fråga 2000/01:421 av Larsson, Ewa (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-12-11
Besvarad
2000-12-20
Anmäld
2001-01-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 11 december

Fråga 2000/01:421

 av Ewa Larsson (mp) till justitieminister Thomas Bodström om skydd för kvinnor

I samband med det svenska ordförandeskapet i EU kommer Sverige bl.a. att ta upp frågan om rätt till asyl för flickor och kvinnor som kommit eller tvingats till EU-länder som sexslavar. Det kan även finnas anledning att dels se över vår egen lagstiftning när det gäller skydd och uppehållstillstånd för kvinnor som flytt från hemländer där medeltida straffsanktioner, som misshandel och stening till döds, ingår i landets rättspraxis, och dels vår egen rättspraxis.

Situationen för t.ex. den iranska kvinnan Mitra Ahmadnia kritisk. Efter att under 10 år ha misshandlats av sin make (med bl.a. två missfall som följd) flydde hon till Sverige. Hon befinner sig i dag på en psykiatrisk klinik i Stockholm och har försökt ta livet av sig tre gånger. I Iran har hon en stenkastningsdom på sig för påstått äktenskapsbrott. Trots detta anser Utlänningsnämnden att hon ska avvisas, ett beslut som nämnden fattade den 21 november i år.

Att utvisa en kvinna i beskriven nöd är inte bara omänskligt utan kan närmast betraktas som rättsvidrigt. Enligt gällande lag har "den som på grund av sitt kön känner välgrundad fruktan för förföljelse rätt till uppehållstillstånd." Är denna lagstiftning ej tillräcklig?

Avser ministern verka för att svensk lagstiftning ger asyl till kvinnor som utsätts för liknande behandling i sina hemländer?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:421 besvarad av

den 20 december

Svar på fråga 2000/01:421 om skydd för kvinnor

Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Ewa Larsson har frågat justitieministern om svensk lagstiftning är tillräcklig för att ge asyl till kvinnor som på grund av sitt kön känner välgrundad fruktan för förföljelse. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Bakgrunden till frågan är enligt Ewa Larsson att Utlänningsnämnden i ett enskilt ärende funnit att en iransk kvinna som sökt skydd i Sverige inte har rätt till uppehållstillstånd här. Kvinnan har enligt Ewa Larsson under tio år misshandlats av sin make och har en "stenkastningsdom" mot sig i hemlandet för påstått äktenskapsbrott.

När det gäller det enskilda ärende som Ewa Larsson i sin fråga tagit upp som exempel så är jag som minister förhindrad att kommentera detta. Det är @ och måste förbli @ myndigheterna som i varje enskilt fall självständigt prövar om en ansökan om uppehållstillstånd ska beviljas.

Jag vill inledningsvis klargöra att med begreppet asyl avses i utlänningslagen uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför att han eller hon är flykting enligt 1951 års Genèvekonvention. Genom de ändringar i utlänningslagstiftningen som trädde i kraft 1997 gavs de personer som på grund av sitt kön eller homosexualitet känner en välgrundad fruktan för förföljelse en särskild skyddsregel. Detta även mot bakgrund av den oklarhet som rått beträffande tolkningen av Genèvekonventionens flyktingbegrepp. Dessa personer kan beviljas uppehållstillstånd som skyddsbehövande i övrigt. Som skyddsbehövande i övrigt anses också den som känner välgrundad fruktan för att straffas med döden, med kroppsstraff, att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Uppehållstillstånd kan även beviljas av humanitära skäl.

Jag finner att den lagstiftning som vi har i dag motsvarar de höga krav på rättssäkerhet som krävs för att ge skydd åt de personer som omfattas av utlänningslagens bestämmelser.

I syfte att ytterligare stärka skyddet för kvinnliga skyddssökande gav regleringsbrevet för budgetåret 2000 Migrationsverket i uppdrag att dels utarbeta riktlinjer för hur kvinnors skyddsbehov bättre ska uppmärksammas, dels att sprida kunskap om dessa riktlinjer bland berörd personal. Redovisning av detta uppdrag ska ske den 1 mars 2001.

Utrikesdepartementet har vidare begärt en redogörelse för typfall inom respektive tillståndskategori där uppehållstillstånd eller avslag har meddelats när kvinnor åberopat förföljelse eller annan kränkande behandling. Detta i syfte att få en klarare bild av rättstillämpningen.

Jag vill också påminna om att det för närvarande pågår en översyn av hur utlänningsärenden på bästa sätt ska hanteras i framtiden. I såväl den s.k. NIPU-utredningen som i den efterföljande interdepartementala arbetsgruppen föreslås att en tvåpartsprocess med en ökad möjlighet till muntlig förhandling införs. Detta kommer ytterligare att öka rättssäkerheten i främst asylärendena.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.