den 16 september
Svar på fråga 2004/05:1593 om situationen för HBT-personer i Vitryssland
Utrikesminister Laila Freivalds
Tasso Stafilidis har frågat mig om vilka åtgärder som regeringen är beredd att vidta för att stärka homo-, bi- och transsexuella (HBT) personers mänskliga rättigheter i Vitryssland.
Mänskliga rättigheter har hög prioritet på den svenska utrikespolitiska dagordningen. Sverige tillhör sedan länge ett av de mest drivande länderna i fråga om HBT-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna utan diskriminering. Sverige driver frågan om icke-diskriminering av HBT-personer i såväl multilaterala forum som i bilaterala kontakter med andra länder. I FN-sammanhang, framför allt i Kommissionen för mänskliga rättigheter och inom utvecklingsområdet, är Sverige aktivt i frågan. I regeringens proposition 2002/03:122, Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling, liksom i utrikesutskottets betänkande står det tydligt att utvecklingssamarbetet ska präglas av ett rättighetsperspektiv som omfattar demokrati och principen om alla människors lika värde. Vidare har det fastslagits att målet om en rättvis och hållbar global utveckling självklart ska gälla för alla oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet, sexuell läggning och funktionshinder.
Homosexualitet är inte förbjuden i lag i Vitryssland. Tasso Stafilidis har dock rätt i att HBT-personer ibland får utstå trakasserier från myndigheternas sida. Det har lett till att HBT-personer inte är särskilt synliga i samhället. Myndigheterna har bland annat stängt mötesplatser för homosexuella och förhindrat parader.
För att långsiktigt stärka de mänskliga rättigheterna i Vitryssland krävs samarbete. Sverige har ett brett engagemang i frågor som berör mänskliga rättigheter i Vitryssland, både bilateralt och genom EU-samarbetet. Inom ramen för Sveriges stöd till det civila samhället i Vitryssland finns det även projekt som involverar HBT-organisationer.