Samarbetsstrategin med Uganda

Skriftlig fråga 2010/11:595 av Bergstedt, Hannah (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-06-20
Anmäld
2011-06-20
Besvarad
2011-06-29
Svar anmält
2011-06-30

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 20 juni

Fråga

2010/11:595 Samarbetsstrategin med Uganda

av Hannah Bergstedt (S)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Nyligen har diskussionen i Uganda om att införa en av världens hårdaste lagstiftningar mot homosexualitet åter varit på agendan. Lagförslaget som bland annat innehåller dödsstraff i straffskalan, krav på angiveri av homosexualitet och en kriminalisering av att stödja homosexualitet, presenterades för första gången 2009, men på grund av starka internationella påtryckningar fattades inget beslut om lagförslaget 2009.

Hbt-personer förföljs av myndigheter, polis och religiösa grupper. Tidigare i år mördades David Kato, en av Ugandas hbt-aktivister, och vissa samkönade sexuella handlingar är redan kriminaliserade i Uganda. Carl Bildt har tidigare uttalat att Sverige förväntar sig att Uganda efterlever sina folkrättsliga åtaganden rörande mänskliga rättigheter och har påtalat att man arbetar med frågan i en samarbetsstrategi med Uganda som gäller fram till 2013 där det ingår att verka för hbt-personers mänskliga rättigheter.

Nu verkar det som att det trots detta åter förs diskussioner kring lagstiftning som ytterligare förvärrar hbt-personers situation i Uganda och som strider mot de mänskliga rättigheterna.

Vad har hänt med den nämnda samarbetsstrategin, och hur avser utrikesministern att arbeta långsiktigt för att påverka utvecklingen i denna fråga?

Svar på skriftlig fråga 2010/11:595 besvarad av Statsrådet Gunilla Carlsson

den 29 juni

Svar på fråga

2010/11:595 Samarbetsstrategin med Uganda

Statsrådet Gunilla Carlsson

Hannah Bergstedt har frågat utrikesminister Carl Bildt vad som har hänt med Sveriges strategi för utvecklingssamarbete med Uganda, och hur han avser att arbeta långsiktigt för att påverka utvecklingen i frågan om hbt-personers rättigheter i Uganda. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Lagförslaget om en ytterligare skärpning av lagen mot homosexualitet avskrevs utan behandling i parlamentet den 11 maj 2011. Förslaget fördes av dagordningen i och med att det gamla parlamentet upplöstes och att ett nytt parlament öppnades. Huruvida en liknande motion kan komma att läggas fram är i dag oklart. Frågan om homosexualitet har länge varit tabubelagd i Uganda. Under de senaste två åren har en intensiv debatt pågått. Många hbt-personer upplever att hotet mot dem har ökat och att landets myndigheter dessutom tolererar att sådana hot förekommer.

Jag har vid upprepade tillfällen påtalat det oacceptabla med dessa hot och fördömt de våldshandlingar som riktats mot hbt-personer. Jag har framhållit att Ugandas regering måste upprätthålla skyddet av de mänskliga rättigheterna oavsett personers sexuella läggning.

Det utvecklingssamarbete Sverige bedriver med Uganda utgår från att vi delar en grundsyn kring människors lika värde. Om denna uppslutning kring allas, inklusive hbt-personers, mänskliga rättigheter saknas har vi från svensk sida anledning att se över vårt samarbete.

Sida gjorde under våren 2011 en halvtidsöversyn av samarbetsstrategin som gäller för perioden 2009–2013, och konstaterade då att hbt-personer är fortsatt utsatta för diskriminering i Uganda. En viktig del av det svenska utvecklingssamarbetet med Uganda inriktas på att stödja rättsstatens institutioner så att staten kan ta ansvar för att säkerställa att mänskliga rättigheter respekteras. Som komplement ges betydande stöd till det civila samhället i Uganda som arbetar med dessa frågor. Därutöver lämnar Sverige bistånd till landets hälsovårdssektor.

Regeringen avser att fortsatt arbeta med hbt-personers rättigheter. Det är ett uppdrag som även åvilar Sida att göra inom ramen för befintlig samarbetsstrategi.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.