sakkunnig och sakkunnigt vittne
Skriftlig fråga 1999/2000:877 av Wallin, Gunnel (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-04-28
- Anmäld
- 2000-05-09
- Besvarad
- 2000-05-10
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:877
av Gunnel Wallin (c) till justitieminister Laila Freivalds om sakkunnig och sakkunnigt vittneVid en utbildning för läkare i barnmisshandel och rättsintyg framkom att en överläkare hade blivit kallad som sakkunnigt vittne i domstolen. Denne läkare fick inte åberopa tidigare benbrott som ett barn åsamkats och som upptäckts i samband med de nya benbrotten, nej endast de senaste skadorna får denne kommentera som sakkunnigt vittne.
Hade denne överläkare däremot varit kallad som sakkunnig hade hela hans sakkunskap beaktats. Flera läkare vid denna utbildning bekräftade situationen och uppmanade till att vara observant på hur man blir kallad till domstolsförhandling.
Det är ytterst få läkare som med någon kontinuitet är uppe i rätten och de känner ej till vad de olika benämningarna står för. Det är på samma sätt med psykologer.
Det är viktigt att den som kallas till en rättegång får en ordentlig information om vad det innebär att bli kallad som sakkunnig/som sakkunnigt vittne.
Det är av största vikt att resurser används på ett effektivt sätt, om det är läkartimmar eller att snabbt få ett rättvist utslag i domstolen.
Min fråga:
Vilka åtgärder är justitieministern beredd att vidta för att göra dessa begrepp tydliga?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:877 besvarad av
Svar på fråga 1999/2000:877 om sakkunnig och sakkunnigt vittne
Justitieminister Laila Freivalds
Gunnel Wallin har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att göra begreppen sakkunnig och sakkunnigt vittne tydliga.
En person som i bevissyfte ska höras i ett mål och som inte är part eller, såvitt avser brottmål, målsägande kan höras antingen som vittne eller som sakkunnig. Det finns inte någon mellanform av dessa s.k. personella bevismedel.
En sakkunnig är en expert som är utsedd, antingen av rätten eller av en part (ofta kallad offentlig sakkunnig respektive privat- eller partssakkunnig) och som i enlighet med sitt uppdrag ska förse domstolen med uttalanden angående frågor som förutsätter särskild sakkunskap, erfarenhet eller utbildning hos avgivaren. Ett vittnes funktion däremot inskränker sig till ett återgivande av de omständigheter eller händelser som vittnet har iakttagit.
En person som ska höras som sakkunnig är alltså förordnad av rätten att vara sakkunnig eller utsedd och tillfrågad av en part att inför rätten avge ett sakkunnigutlåtande. Ett vittne blir kallat av rätten att, just i egenskap av vittne, höras om en specifik händelse eller fråga. I allmänhet bör det alltså inte råda något tvivel om i vilken egenskap personen, t.ex. en läkare, ska höras i ett mål.
Om en läkare kallas att höras som vittne ska läkaren alltså uttala sig om sådana iakttagelser han eller hon har gjort i samband med den aktuella händelse som är uppe till prövning. Vittnet får i detta hänseende endast höras om sådana frågor som den part som har åberopat förhöret har angett att vittnet ska höras om, och som är relevant för det som ska bevisas med förhöret. En person kan dock på grund av vissa sekretessbestämmelser vara förhindrad att uttala sig om vissa frågor. En läkare som hörs som vittne får t.ex. uttala sig om sådant som han eller hon erfarit i sin yrkesutövning endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Om en läkare å andra sidan hörs som sakkunnig får han endast lämna generella uttalanden och avge omdömen som ska vara grundade på hans expertkunskaper. Sammantaget är det alltså främst vad som uppgivits skall styrkas med beviset som avgör vad ett vittne eller en sakkunnig får uttala sig om, inte i vilken egenskap han eller hon hörs i rätten.
Även om termen "sakkunnigt vittne" inte utgör något självständigt bevismedel vid sidan av vittne och sakkunnig, används begreppet ofta och brukar då avse en expert som hörs som vittne med anledning av de iakttagelser han eller hon har kunnat göra på grund av sin sakkunskap. Släktskapet med den engelska termen expert witness är påfallande, men ger @ precis som framgår av Gunnel Wallins fråga @ upphov till missförstånd såtillvida att "sakkunnigt vittne" ibland används för att beteckna sakkunniga, främst partssakkunniga.
Begreppet "sakkunnigt vittne" används alltså ibland på ett sätt som är missvisande. Detta kan bero på att begreppet i vissa handböcker används synonymt med partssakkunnig. Det rör sig således om ett missförstånd eller i vart fall om en begreppsförvirring. Det är självklart så att domstolarna måste vara tydliga när de kallar personer, t.ex. läkare eller andra ämnesexperter, till förhandlingar så att det klart framgår i vilken egenskap de kallas och vad de ska höras om. Domstolen ska självfallet också vara behjälplig med information om vad det innebär att bli kallad som sakkunnig eller som vittne.
Sammanfattningsvis är mitt svar till Gunnel Wallin att jag delar hennes uppfattning att den begreppsförvirring som i vissa fall förekommer är olycklig. Det är därför viktigt att kallelserna utformas på ett sådant sätt att det klart anges i vilken egenskap den kallade personen ska höras och att det finns tydlig information om vad det innebär att bli kallad som sakkunnig eller vittne.
Domstolsverket har i uppdrag av regeringen att se över kallelsernas utformning och informationen till de som kallas till domstolen, i syfte att förbättra domstolarnas bemötande av vittnen och andra som kommer i kontakt med domstolarna. Jag har för avsikt att se till att eventuella oklarheter i nu aktuella hänseenden beaktas i det arbetet.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.