Polisen i Kramfors

Skriftlig fråga 2012/13:390 av Sonidsson, Eva (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2013-03-14
Anmäld
2013-03-14
Besvarad
2013-03-19
Svar anmält
2013-03-19
Besvarad
2013-03-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 14 mars

Fråga

2012/13:390 Polisen i Kramfors

av Eva Sonidsson (S)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

Polismyndigheten har stora svårigheter att rekrytera poliser till Kramfors. I stället sköts utryckningar och patrullering av polisen i grannkommunerna Sollefteå och Härnösand.

Det är allvarligt att en kommun med närmare 20 000 invånare saknar egen polis. Situationen oroar invånarna, men också näringsliv och organisationer.

Det är viktigt att poliserna har lokal förankring i orter där de jobbar, att de känner sin stad och dem som bor där. Därför är det angeläget att man aktivt rekryterar poliser även från landsbygden och ger möjlighet att studera till polis exempelvis genom distansstudier, som tidigare fanns på Sandö. Det krävs också olika åtgärder för att mindre orter sak kunna behålla sin polis.

Boende i Kramfors måste ha samma rätt till trygghet som övriga invånare i landet. De måste kunna lita på att det finns en polis på orten, som man snabbt kan nå.

Avser justitieministern att vidta några åtgärder för att Kramfors och andra mindre orter ska kunna rekrytera och behålla polis? 

Svar på skriftlig fråga 2012/13:390 besvarad av Justitieminister Beatrice Ask

den 19 mars

Svar på fråga

2012/13:390 Polisen i Kramfors

Justitieminister Beatrice Ask

Eva Sonidsson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att Kramfors och andra mindre orter ska kunna rekrytera och behålla poliser.

Självklart ska polisen finnas i hela landet. Alla människors rätt till trygghet kräver det. Förutsättningarna för ett effektivt polisarbete varierar i landet. Arbetet i storstaden skiljer sig från det på landsbygden genom att befolkningsmängden och brottsligheten ser olika ut. Polisens resursanvändning måste vara flexibel vilket är extra viktigt i glesbygdsområden där tillgången till poliser ibland är begränsad.

Dess värre finns rekryteringsproblem på vissa håll i landet. Det måste polisen ta på stort allvar och finna lösningar på för att kunna besätta alla tjänster. Detta är inte bara en fråga om nyrekrytering utan också om att behålla den personal man har.

Polismyndigheten i Västernorrland har under många år använt poliserna i Sollefteå och Kramfors som en enhet för att öka tillgången till poliser. Nu ska även poliserna i Härnösand ingå, vilket gör att det kommer att finnas fler poliser att tillgå när polisbemanningen i området ska säkerställas. Myndigheten bedömer att tillgängligheten till poliser, i till exempel Kramfors, kommer att vara på samma nivå som tidigare.

Polismyndigheterna måste också hjälpa varandra över länsgränserna. Ett bra exempel är det samarbete som finns mellan polismyndigheterna i Västernorrland, Jämtland och Västerbotten där polisen regelmässigt patrullerar över länsgränserna för att höja synligheten och närvaron.

För att polisens samlade resurser ska kunna användas mer flexibelt har Rikspolisstyrelsen inlett en satsning mot mängd- och seriebrott. Det har inrättats en nationell resurs som ska kraftsamla på de platser i landet där behov uppstår. Det ger bland annat glesbygdslän med begränsade resurser möjlighet till förstärkning under tidsperioder med hög kriminalitet eller när sådana förväntas inträffa.

Distansutbildning har visat sig vara ett bra sätt att få fler personer med förankring i landsbygden att bli poliser. Polismyndigheten i Västernorrland har tidigare varit värd för polisiär distansutbildning på Sandö. För tillfället finns distansutbildningen på andra platser i landet och det är Rikspolisstyrelsen som beslutar var den ska bedrivas. Regeringen har nyligen beslutat att Rikspolisstyrelsen ska se över hela polisutbildningen. Uppdraget ska redovisas den 31 december 2013.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.