PKK-värvningen av barn i Sverige
Skriftlig fråga 1997/98:1014 av Zetterberg, Eva (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-08-13
- Anmäld
- 1998-08-17
- Besvarad
- 1998-08-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 13 augusti
I de våldsamma nationella, etniska, politiska och andra konflikter som efter det kalla kriget blossat upp i olika delar av världen har det blivit allt vanligare att barn och ungdomar värvas till stridande förband, där de utsätts för våld, dödas, såras eller själva tvingas till att utföra våldshandlingar, vilka - om de överlever kriget - ger dem fysiska och psykiska men för resten av livet.
Nyligen har vi fått erfara att värvning av barn och ungdomar till militära förband skett i Sverige. De har genomförts av PKK - det kurdiska arbetarpartiet - en organisation som i Sverige stämplats som terroristorganisation av den svenska säkerhetspolisen.
Denna affär handlar när det gäller PKK om ett cyniskt utnyttjande av barn och ungdomar. PKK motiverar sitt agerande med att man säger sig kämpa för det kurdiska folkets rättigheter - ett motiv för vilket man i sig kan känna mycket stark sympati. Det är dock omöjligt att känna någon sympati för PKK:s arbetsmetoder - i all synnerhet som PKK bryter mot FN:s Konventionen om Barnens Rättigheter, främst barns rätt att få växa upp i en trygg miljö. När det gäller Sverige handlar det om svenska myndigheters förmåga att förhindra denna typ av värvningsverksamhet.
Jag vill fråga statsministern:
Vad gör regeringen för att förhindra ovannämnda typ av värvningsverksamhet i vårt land och inom EU?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:1014 besvarad av , ()
- Justitieminister Laila Freivalds
den 28 augusti
Eva Zetterberg har frågat statsminister Göran Persson vad regeringen gör för att förhindra att barn värvas till militära förband, i vårt land och inom EU. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.
Eva Zetterberg hänvisar i sin fråga till PKK:s påstådda värvning av barn och ungdomar i Sverige. Denna händelse utreds av polisen. Jag kan som statsråd inte kommentera dessa påståenden.
Det finns flera svenska straffbestämmelser som beroende på omständigheterna kan vara tillämpliga på värvning av barn till stridande förband. Om någon bemäktigar sig och för bort eller spärrar in barn eller annan med uppsåt t.ex. att tvinga honom eller henne till tjänst, döms han eller hon för människorov (4 kap. 1 § brottsbalken). Den som i annat fall genom olaga tvång eller vilseledande föranleder att någon kommer i krigs- eller arbetstjänst eller annat sådant tvångstillstånd eller förmår någon att bege sig till eller stanna på utrikes ort, där han eller hon kan befaras råka i nödläge, döms för försättande i nödläge (4 kap. 3 § brottsbalken). Vidare kan den som obehörigen skiljer ett barn under 15 år från någon som har vårdnaden om barnet dömas för egenmäktighet med barn (7 kap. 4 § brottsbalken).
Det är också straffbart att utan regeringens tillstånd här i riket värva folk - barn såväl som vuxna - till främmande makts krigstjänst eller därmed jämförlig tjänst eller att förmå folk att olovligen bege sig ur riket för att ta sådan tjänst (19 kap. 12 § brottsbalken). Straffansvaret gäller även den som handlat enbart av ideella skäl. Likaså föreligger brott även om den som värvats handlat av sympati för en viss främmande makt eller annars av ideella skäl. Begreppet krigstjänst förutsätter inte krig mellan stater i egentlig mening. Även tjänst i upprorsarmé eller vid inbördeskrig hör hit.
Jag vill också peka på att Sverige har tillträtt en konvention från 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn. Ändamålet med konventionen är att säkerställa ett snabbt återförande av barn som olovligen förts ut till eller kvarhålls i en fördragsslutande stat.
Eva Zetterberg nämner också FN:s barnkonvention i sin fråga. Den innehåller ett förbud mot värvning av barnsoldater, men dessvärre har åldersgränsen satts så lågt som vid 15 år. Sverige agerar dock för att den åldersgränsen skall höjas.
Att föra bort barn till krigstjänst i främmande länder är en typ av brottslighet som till sin natur är gränsöverskridande. För att bekämpa sådan brottslighet krävs att länderna samarbetar. Där spelar EU-samarbetet - t.ex. inom Schengen och Europol - en mycket viktig roll. Genom bl.a. ett snabbt informationsutbyte över gränserna ökas möjligheterna att på ett effektivt sätt förebygga och utreda internationell brottslighet.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.