Östtimor

Skriftlig fråga 2001/02:1089 av Cederfelt, Margareta (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-04-19
Besvarad
2002-05-02
Anmäld
2002-05-14

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 19 april

Fråga 2001/02:1089

av Margareta Cederfelt (m) till utrikesminister Anna Lindh om Östtimor

Östtimor har nyligen haft sitt första demokratiska val efter den indonesiska ockupationen. Utvecklingen i Östtimor går i rätt riktning mot demokrati och öppenhet. Dock återstår fortfarande många problem för landet att arbeta med. En fråga rör flyktingsituationen. Ca 10 % av Östtimors befolkning befinner sig i påtvingad exil. Det finns milisgrupper som förhindrar flyktingarna från att återvända till sitt hemland genom desinformation. Flyktingfrågan är av avgörande betydelse för att Östtimor åter ska kunna utvecklas och fred säkerställas. Det finns även andra områden som behöver hanteras, exempelvis landets ekonomi och näringsstruktur. För denna utveckling behöver Östtimor stöd av omvärlden.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till utrikesminister Anna Lindh:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stödja Östtimors utveckling till ett fritt och demokratiskt land med goda levnadsvillkor för befolkningen?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:1089 besvarad av

den 2 maj

Svar på fråga 2001/02:1089 om Östtimor

Utrikesminister Anna Lindh

Margareta Cederfelt har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att stödja Östtimors utveckling till ett fritt och demokratiskt land med goda levnadsvillkor för befolkningen.

Margareta Cederfelt har rätt i att det självständiga Östtimor kommer att fortsätta att behöva omvärldens stöd för att befästa sin demokrati, lösa flyktingproblemet, avvärja hotet från milisgrupperna och utveckla sin ekonomi. Den 20 maj överlämnar FN makten i landet till ett självständigt Östtimor. FN har sedan 1999 lett en omfattande internationell insats för att återställa freden och återuppbygga landet. Sverige har bidragit med över 120 miljoner kronor i stöd, varav över hälften gått till FN:s övergångsadministration (UNTAET), samt med civilpoliser, militärobservatörer och valobservatörer. Sverige har även stöttat Östtimors försoningsprocess och utformandet av offentlighetsprincipen.

Regeringen har upprepat förklarat att det svenska engagemanget kommer att bestå, bl.a. senast då jag träffade Östtimors blivande president Xanana Gusmão i Stockholm den 24 april. Vi har också uppmanat övriga länder och institutioner att fortsatt stödja Östtimor. Det svenska biståndet kommer att ligga kvar på ungefär samma nivå som i dag under kommande år. Regeringen har givit Sida i uppdrag at utforma en landstrategi för utvecklingssamarbetet. Biståndet ska huvudsakligen kanaliseras via multilaterala organisationer för att minska bördan på den östtimorianska förvaltningen och ge landet möjlighet att påverka biståndet enligt de egna prioriteringarna. Sverige bistår också genom EU-kommissionen, som är en av de största enskilda givarna.

För att lösa flyktingkrisen har Sverige stöttat insatser från bl a. UNHCR. EU-kommissionen har beslutat om stöd till FN:s och Indonesiens gemensamma appell för de östtimorianska flyktingarna, och Sida överväger för närvarande ett svenskt bidrag. Sverige och EU kommer att fortsätta uppmärksamma Indonesiens ansvar för att lösa flyktingkrisen och för att återställa säkerheten i flyktinglägren. Det gjorde jag också när jag träffade den indonesiske samordningsministern för säkerhet och politiska frågor, Susilo Bambang Yudhoyono, den 18 april i år i Stockholm

Regeringen stöder därtill den av generalsekreteraren föreslagna nya FN-missionen i Östtimor. Den ska stötta den nya östtimorianska staten och garantera landets säkerhet under en övergångsperiod och föreslås bestå av en militär komponent, civilpoliser och en civil administration. Svenska civilpoliser och militärobservatörer kommer att delta i denna mission.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.