Ökad antibiotikaresistens

Skriftlig fråga 2017/18:796 av Margareta Cederfelt (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2018-02-16
Överlämnad
2018-02-19
Anmäld
2018-02-27
Sista svarsdatum
2018-02-28
Svarsdatum
2018-03-07
Besvarad
2018-03-07

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Socialminister Annika Strandhäll (S)

 

Ökad resistens mot antibiotika leder till att det blir svårare att behandla och bota infektioner orsakade av bakterier. Folkhälsomyndigheten förutspår att antalet anmälningspliktiga fall av antibiotikaresistenta bakterier kommer att öka. Konsekvenserna av ökningen blir stor för samhället i stort och i synnerhet för utsatta riskgrupper.

År 2016 rapporterades cirka 15 500 fall av anmälningspliktig antibiotikaresistens i Sverige. Enligt Folkhälsomyndighetens prognoser förutspås antalet anmälningar vara fördubblade år 2030 för att år 2050 uppgå till 70 000, det vill säga fyra gånger fler anmälda fall än vad som gäller i dag.

Utöver att antibiotikaresistens kan leda till livshotande tillstånd ökar kostnaderna för vård och behandling. Den årliga merkostnaden för infektioner förorsakade av antibiotikaresistenta bakterier uppskattas till 400 miljoner kronor och år 2050 till 600 miljoner kronor. Sammanlagt kommer antibiotikaresistensen att kosta samhället ca 16 miljarder kronor från år 2018 till år 2050. Folkhälsomyndighetens framräknade belopp inkluderar direkta sjukvårdskostnader och indirekta kostnader för samhället i form av produktionsbortfall. Folkhälsoinstitutet fastslår vidare att Sverige har en god vaccinationstäckning, klok användning av antibiotika och fungerande hygienrutiner i vården, vilket underlättar för Sverige att bromsa utvecklingen.

Ytterligare en anledning till att motarbeta spridningen av antibiotikaresistens är säkerhetspolitiken. Genom spridning av antibiotikaresistenta bakterier kan en främmande makt snabbt slå ut en nation utan andra åtgärder än spridning av dessa bakterier.

Dock är det viktigt att komma ihåg att allt inte är bra när det gäller att förebygga resistensutvecklingen mot antibiotika. Förskrivningen av antibiotika bör minska ytterligare, hygienen inom sjukhus såväl som utanför sjukhusen behöver bli bättre, antibiotikaanvändningen inom djurhållningen behöver minska och, sist men inte minst, i en global värld stannar inte antibiotikaresistenta bakterier vid landsgränserna. Att minska antibiotikaresistensen är en global angelägenhet. Samma hygienrutiner och minskning av antibiotikaförskrivning som görs i Sverige behöver ske också i övriga världen.

Dessutom måste det bedrivas mer forskning för att utveckla nya former av antibiotika eller rent av andra läkemedelsslag som kan användas vid bakteriellt förorsakade infektioner. 

Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:

 

Vilka åtgärder vidtar ministern för att skyndsamt stoppa utbredningen av antibiotikaresistenta bakterier i Sverige och för att bidra till att antibiotikaresistensen också minskar i resten av världen?

Svar på skriftlig fråga 2017/18:796 besvarad av Socialminister Annika Strandhäll (S)



S2018/01146/FS

Socialdepartementet

Socialministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2017/18:796 av Margareta Cederfelt (M)
Ökad antibiotikaresistens

Margareta Cederfelt har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att skyndsamt stoppa utbredningen av antibiotikaresistenta bakterier i Sverige och för att bidra till att antibiotikaresistensen också minskar i resten av världen.

Antibiotikaresistens är ett gräns- och sektorsöverskridande hot mot människors och djurs hälsa som ökar i omfattning världen över. Antibiotikaresistens medför ökade ekonomiska kostnader och har negativa följder för arbetet med hållbar utveckling. Sverige har ett jämförelsevis gott resistensläge bland både människor och djur. Antibiotikaanvändningen i Sverige är relativt låg och användningen till djur är den lägsta inom Europeiska unionen (EU). Antibiotikaförsäljningen inom hälso- och sjukvården fortsatte att minska under 2017. Det relativt goda resistensläget i Sverige är resultatet av ett aktivt engagemang inom olika sektorer och nivåer under lång tid. Den svenska situationen påverkas dock av en försämrad global situation. Inom ramen för ett regeringsuppdrag har Folkhälsomyndigheten, som frågeställaren uppmärksammar, publicerat nya beräkningar som visar hur antibiotikaresistens och relaterade kostnader förväntas öka framöver.

Regeringen prioriterar antibiotikaresistensfrågan högt, såväl vad gäller nationellt arbete som inom EU och internationellt. Det måste löpande omsättas i initiativ och verksamheter inom olika sektorer och på olika nivåer. Regeringens prioritering av antibiotikaresistensfrågan framgår bl.a. av regeringens strategi för arbetet mot antibiotikaresistens från 2016, den nationella säkerhetsstrategin från 2017, propositionen Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft (prop. 2016/17:50), politiken för global utveckling i genomförandet av Agenda 2030 (skr. 2015/16:182) samt policyramverket för svenskt utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd (skr. 2016/17:60).

Antibiotikaresistens måste bekämpas tvärsektoriellt (One Health). Det innebär att insatser behövs inom ett flertal områden, såsom människors och djurs hälsa, miljö, forskning, utbildning, handel och internationellt utvecklingssamarbete. Av denna anledning bidrar flera statliga myndigheter från olika sektorer inom ramen för sina instruktionsenliga uppdrag till arbetet mot antibiotikaresistens.

Regeringen har dessutom fattat beslut om ett förnyat uppdrag angående en nationell samverkansfunktion i syfte att främja samordnat tvärsektoriellt arbete mot antibiotikaresistens. Folkhälsomyndigheten och Statens jordbruksverk har ett övergripande ansvar för samverkansfunktionen som involverar en rad myndigheter och icke-statliga aktörer. Inom ramen för uppdraget redovisades i december 2017 en reviderad tvärsektoriell handlingsplan mot antibiotikaresistens. Handlingsplanen är i linje med regeringens strategi, avser perioden 2018–2020 och åskådliggör det breda och omfattande arbete som bedrivs inom området. Härutöver pågår arbete med flera särskilda regeringsuppdrag. Folkhälsomyndigheten har t.ex. fått i uppdrag att lämna förslag på åtgärder som skulle kunna vidtas av svenska aktörer i syfte att bidra till framsteg i arbetet beträffande incitamentsmodeller för att främja utveckling av nya antibiotika. Ett annat exempel är att Vetenskapsrådet har i uppdrag att inrätta ett nationellt forskningsprogram om antibiotikaresistens. Dessutom, i budgetpropositionen för 2018 avsatte regeringen 180 miljoner kronor under 2018–2020 för arbete med läkemedel i miljön. Det arbetet är relevant för att motverka antibiotikaresistens.

Det är angeläget att hälso- och sjukvårdshuvudmännen och deras verksamheter arbetar med de mål och insatser som beskrivs i den svenska strategin för arbetet mot antibiotikaresistens. Regeringen stödjer det arbetet bl.a. genom ekonomiskt stöd till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för utvecklingsinsatser inom ramen för nationell kompetensgrupp Strama. Regeringen har även avsatt medel till SKL för patientsäkerhetsarbete, vilket bl.a. har bäring på vårdrelaterade infektioner och följaktligen även antibiotikaresistens.

Mot bakgrund av antibiotikaresistensfrågans gränsöverskridande karaktär är internationellt arbete mot antibiotikaresistens avgörande. Vad avser internationellt arbete framhåller regeringen vikten av ledarskap i de multilaterala processerna, inom EU och genom bilaterala kontakter och samarbeten. Sverige har verkat för att frågan ska få fäste på den globala dagordningen. Viktiga framsteg har gjorts under senare år, såsom arbetet med den globala handlingsplanen om antimikrobiell resistens (AMR) och den politiska deklarationen från högnivåmötet om AMR i FN:s generalförsamling. Dessutom publicerades under 2017 en uppdaterad tvärsektoriell EU-handlingsplan om AMR. Det återstår mycket arbete för att främja konkreta åtgärder inom relevanta sektorer världen över. Flera myndigheter bidrar till det internationella arbetet. Folkhälsomyndigheten har ett särskilt uppdrag att ge stöd till genomförandet av den globala handlingsplanen. Myndigheten har utsetts till ett samarbetscentrum för Världshälsoorganisationen (WHO) inom antibiotikaresistensområdet. Sverige verkar även för ökad miljöhänsyn i EU:s läkemedelslagstiftning och internationellt. Läkemedelsverket bidrar till det arbetet utifrån myndighetens sektorsansvar inom miljömålssystemet. Sverige har också sekonderat en expert till FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) för att stärka organisationens arbete med antibiotikaresistens och miljö. Vidare har Vetenskapsrådet genom det s.k. Joint Programming Initiative on AMR en central roll i internationellt forskningssamarbete vad gäller antibiotikaresistens.

Av ovanstående framgår att regeringen kontinuerligt arbetar för att vidhålla och förstärka arbetet mot antibiotikaresistens inom olika sektorer och på olika nivåer i enlighet med den svenska strategin för arbetet mot antibiotikaresistens. Antibiotikaresistens kommer även framöver vara en viktig fråga för regeringen.

Stockholm den 7 mars 2018

Annika Strandhäll

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.