Nationellt avhopparprogram
Skriftlig fråga 2021/22:255 av Björn Söder (SD)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2021-10-22
- Överlämnad
- 2021-10-24
- Anmäld
- 2021-10-26
- Svarsdatum
- 2021-11-03
- Sista svarsdatum
- 2021-11-03
- Besvarad
- 2021-11-03
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
I regeringens 34-punktsprogram mot gängkriminalitet, som justitie- och migrationsministern återkommande i sina svar om hur regeringen ska lösa den eskalerande kriminaliteten i landet hänvisar till och som presenterades 2019, var en av punkterna att ta fram ett nationellt avhopparprogram.
I punkt 33, ”Inför ett nationellt avhopparprogram”, skriver man bland annat:
”Berörda myndigheter har fått i uppdrag att ta fram ett nationellt avhopparprogram i syfte att samordna, förstärka och utveckla de avhopparverksamheter som idag bedrivs enskilt av kommunerna. Uppdraget har samordnats av Kriminalvården. Regeringen beslutade den 19 december 2019 att en gemensam slutredovisning skulle lämnas till regeringen (Justitiedepartementet med kopia till Socialdepartementet) senast den 1 december 2020. En delredovisning lämnades den 15 april 2020.”
Fyra myndigheter – Kriminalvården, Polismyndigheten, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen – fick i uppdrag att utreda frågan.
I regeringsuppdraget från den 19 december 2019 skriver regeringen:
”Fler insatser behövs för att motivera människor att hoppa av, olika aktörer behöver större kunskap om denna målgrupp och möjligheterna att få stöd behöver bli mer likvärdiga över landet.”
Tiden för slutredovisning förlängdes, och uppdraget slutredovisades i stället den 1 mars 2021. Den 23 september i år beslutade regeringen att ge de fyra myndigheterna i uppdrag att ”förstärka och utveckla arbetet med stöd till avhoppare från kriminella, våldsbejakande extremistiska och hedersrelaterade miljöer i hela landet”. ”Syftet med uppdraget är att skapa långsiktigt hållbara förutsättningar för att fler individer ska få tillgång till sådant stöd”, skriver man i regeringsuppdraget. Myndigheterna ska senast den 2 maj 2022 lämna en första sammanställning över vidtagna och planerade åtgärder och senast den 2 maj 2023 lämna en andra sammanställning över vidtagna och planerade åtgärder samt slutredovisa uppdraget senast den 1 februari 2024.
Samtidigt tillsattes en utredare som inledningsvis ska stödja och koordinera myndigheternas arbete. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 30 september 2022. Till sitt förfogande får han 30 miljoner kronor.
Regeringen har alltså gått från att prata om ett nationellt avhopparprogram till en samordnare. Trots att 34-punktsprogrammet, som regeringen och inte minst justitie- och migrationsministern haft höga brösttoner om, innehåller löfte om nationellt avhopparprogram slår nu ministern fast att något sådant kommer det inte att bli. I stället slår han ifrån sig ansvaret och lägger det på kommunerna:
”Staten kan inte lösa alla problem åt kommunerna. Det måste finnas ett eget driv från de kommuner och de kommunpolitiker som styr i kommunerna”, säger han till SVT.
Av denna anledning vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Av vilken anledning backar ministern och regeringen nu från sitt löfte om ett nationellt avhopparprogram och i stället lägger ansvaret för att bekämpa gängkriminaliteten på enskilda kommuner och kommunpolitiker?
Svar på skriftlig fråga 2021/22:255 besvarad av Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Svar på fråga 2021/22:255 av Björn Söder (SD)
Nationellt avhopparprogram
Björn Söder har frågat mig av vilken anledning jag och regeringen backar från löftet om ett nationellt avhopparprogram och i stället lägger ansvaret för att bekämpa gängkriminaliteten på enskilda kommuner och kommunpolitiker.
Regeringens arbete mot gängkriminaliteten och annan brottslighet är omfattande. Det handlar om att kraftigt bygga ut Polismyndigheten, ge de brottsbekämpande myndigheterna effektiva verktyg och genomföra straffrättsliga reformer. Dessa åtgärder är statens ansvar.
I kampen mot gängkriminaliteten ingår också att utveckla det brottsförebyggande arbetet. En viktig del i det är att förhindra återfall i brottslighet, inte minst genom stöd till individer som vill lämna kriminaliteten bakom sig, och som behöver hjälp för att kunna genomföra detta.
Inom ramen för regeringens 34-punktsprogram mot gängkriminaliteten gav därför regeringen i uppdrag till Polismyndigheten, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen att föreslå hur stödet till avhoppare kan förbättras.
Myndigheterna redovisade uppdraget den 1 mars 2021 och konstaterar, liksom regeringen, att många av de insatser som avhoppare behöver finns inom de kommunala verksamheterna. Det kan handla om boende, arbete, utbildning och hjälp med missbruk och psykisk ohälsa. I vissa fall finns en hotbild som kräver skydd, sekretessbelagda personuppgifter och byte av bostadsort. I sådana fall har givetvis även Polismyndigheten en central roll.
Att lämna ett kriminellt gäng eller andra destruktiva miljöer kan vara en mycket svår och komplicerad process med insatser från flera aktörer, såväl myndigheter som kommuner och civilsamhällesorganisationer. Det är därför viktigt att strukturer finns på plats så att stödinsatser kan ges på ett samordnat och skyndsamt sätt när en individ väl är motiverad att hoppa av.
Regeringen förstärker och utvecklar nu stödet till avhoppare i landet. De ovan nämnda myndigheterna har fått ett konkret uppdrag att bland annat förbättra samverkan med varandra och ta fram och sprida metod- och kunskapsstöd för arbetet med avhoppare. Myndigheterna ska även, i samråd med kommunerna, verka för att avhopparverksamhet bedrivs och tillgängliggörs i tillräcklig utsträckning där det behövs i landet.
För att skyndsamt komma igång med detta ska en utredare inledningsvis stötta och koordinera myndigheternas arbete med uppdraget. Utredaren har även i uppdrag att vid behov föreslå hur en struktur för samordning av kommunplaceringar av individer med skyddsbehov kan inrättas. Det är alltså inte tal om någon nationell samordnare som ersätter andra insatser.
Dessa åtgärder kommer att avsevärt underlätta kommunernas arbete med stöd till avhoppare, men kommunerna behöver också ta sitt ansvar. Det kommunala självstyret är en grundläggande del i den svenska modellen och förutsätter att nödvändiga insatser inom de kommunala verksamheterna prioriteras utifrån de behov som finns lokalt. När det gäller stöd till avhoppare har vissa kommuner arbetat länge med detta, medan andra har ett mer omfattande arbete kvar att göra. Regeringen vidtar nu åtgärder för att stötta kommunerna i detta arbete.
Avsikten har aldrig varit att staten ska ansvara för den operativa avhopparverksamheten eller att en nationellt enhetlig avhopparmetod ska införas och åläggas myndigheter och kommuner. Stöd till avhoppare måste anpassas till lokala och individuella omständigheter och flexibilitet är en viktig framgångsfaktor. Ett nationellt operativt ansvar för insatser som framförallt finns inom de kommunala verksamheterna vore därför olämpligt, och är heller inget som de inblandade aktörerna efterfrågar. Regeringen har dock bedömt att de avhopparverksamheter som bedrivs lokalt kan förstärkas, utvecklas och samordnas bättre genom insatser på nationell nivå. Den bedömningen står vi fast vid när satsningen på stöd till avhoppare nu fortsätter som planerat.
Stockholm den 3 november 2021
Morgan Johansson
Intressenter
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.