Markering mot kvinnoförtrycket i Iran

Skriftlig fråga 2019/20:1479 av Sara Gille (SD)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2020-06-02
Överlämnad
2020-06-03
Anmäld
2020-06-04
Svarsdatum
2020-06-10
Sista svarsdatum
2020-06-10
Besvarad
2020-06-10

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Utrikesminister Ann Linde (S)

 

Den 20 februari 2020 gick det att läsa i Svenska Dagbladet om den 43-åriga Shaparak Shajarizadeh. En kvinna som sedan sexårsåldern hade burit slöja men som tog det stora och svåra steget att kasta slöjan i ett kvinnoförtryckande Iran där slöjan är ett lagstiftat krav. Ett land där kvinnor inte ses som lika mycket värda som männen. I stället ska kvinnan underkasta sig mannen. Listan på vad kvinnor inte får göra i Iran är lång, då det utöver skrivna lagar också finns ett antal oskrivna lagar som isolerar och förtrycker kvinnorna.

Sveriges regering påstår sig bedriva en feministisk utrikespolitik men har vid flertalet tillfällen inte tagit avstånd från Irans kvinnoförtryck. I stället valde Ann Linde vid ett besök i Iran att inte ta avstånd utan i stället ta på sig slöjan, som är en symbol för förtryck. Att agera på det sättet hjälper inte de kvinnor som drabbas av regimens förtryck, tvärtom. Att påstå att det inte hade blivit några samtal om man inte hade haft slöjan på sig håller inte. Sveriges regering måste ta ansvar och tydligt visa att kvinnoförtryck inte är rätt. Man ska aldrig vika ned sig för en förtryckarregim. Tyvärr har Sveriges regering gjort det vid ett flertal tillfällen i stället för att stå upp för kvinnors rätt till sina egna kroppar och val i livet.

Ytterligare ett fall där Sveriges regering inte tydligt markerat mot det kvinnoförtryck som Iran bedriver var när Irans utrikesminister Javad Zarif kom till Sverige förra året och dåvarande utrikesminister Margot Wallström (S) valde att inte skaka hand med honom.

Shaparak Shajarizadeh har utsetts till en av världens 100 mest inflytelserika kvinnor – och hon riktar skarp kritik mot Sveriges så kallade feministiska regering.

Utöver Shaparak Shajarizadeh nämner artikeln i Svenska Dagbladet flera andra kvinnor som modigt valt att stå upp för kvinnor. Tyvärr leder dessa heroiska handlingar oftast till sådant som fängelsestraff, misshandel eller stening till döds. För Shaparak Shajarizadehs del ledde det till fängelsestraff, misshandel och till slut flykt till Kanada. Hennes advokat, som hjälpte henne så att hon till slut släpptes mot borgen, dömdes till 38 års fängelse och 144 piskrapp.

I handlingsplanen för Sveriges feministiska utrikespolitik, som släpptes den 19 februari 2020, går det att läsa: ”Den feministiska utrikespolitiken ska genomsyra hela utrikesförvaltningens verksamhet, och bidra till global jämställdhet och alla kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna.” Dessa ord är självklart jättebra på papper men verkningslösa om Sveriges regering inte lever upp till dem.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Ann Linde följande:

 

Anser sig ministern ha markerat tillräckligt mot Irans kvinnoförtryck, och vad ämnar ministern göra i fortsättningen för att hjälpa de kvinnor som drabbas i det kvinnofientliga Iran?

Svar på skriftlig fråga 2019/20:1479 besvarad av Utrikesminister Ann Linde (S)




Svar på fråga 2019/20:1479 av Sara Gille (SD) Markering mot kvinnoförtrycket i Iran

Sara Gille har frågat mig om jag anser mig ha markerat tillräckligt mot Irans diskriminering av kvinnor, och vad jag ämnar göra i fortsättningen för att hjälpa de kvinnor som drabbas i Iran.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran är fortsatt mycket allvarlig, vilket också gäller diskriminering av kvinnor och flickor i landet. Detta tas upp i UD:s rapport om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Iran.

Skyddet av och respekten för mänskliga rättigheter är centrala i Sveriges relation med Iran. Vi arbetar kontinuerligt med dessa frågor och tar upp ett brett spektrum av mänskliga rättigheter i våra politiska kontakter med landet.

Diskriminering av kvinnor och flickor är exempel på frågor som regelbundet inkluderas i vår dialog med Iran. Ett konkret resultat av dialogen är det bilaterala samförståndsavtalet om samarbete för ökat kvinnligt deltagande som skrevs under vid mitt och statsministerns besök i Iran 2017. Avtalet, som följs upp av Svenska Institutet, omfattar såväl arbetsmarknaden som samhällslivet.

Vikten av respekt för de mänskliga rättigheterna var också en viktig del i de möten jag haft med Irans utrikesminister Javad Zarif under hans besök i Sverige i augusti 2019. Regeringen framförde tydligt vår syn på situationen för mänskliga rättigheter i Iran, inklusive diskriminering mot kvinnor och flickor i landet. Jag har också tagit upp frågan om mänskliga rättigheter i flera efterföljande samtal med utrikesminister Zarif.

Utöver den bilaterala dialogen arbetar Sverige också löpande i EU och FN för att bidra till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna i Iran. Ett exempel på detta är att Sverige ingår i kärngruppen som i FN:s råd för mänskliga rättigheter årligen lägger fram resolutionen som förlänger mandatet för FN:s specialrapportör för mänskliga rättigheter i Iran.

Den svenska regeringen kommer fortsätta att ha en rättfram dialog med iranska företrädare i frågan om MR-situationen i landet, inklusive diskriminering av kvinnor och flickor. Sverige kommer också fortsätta att vara drivande i EU och FN för allas lika värde i Iran.

Den feministiska utrikespolitiken gör skillnad och behövs. Fallet Shaparak Shajarizade, som lyfts fram av Sara Gille, tydliggör behovet av vår politik. Systematisk diskriminering och underordning präglar fortsatt livet för otaliga kvinnor och flickor världen över, inte minst i Iran. Sverige har bidragit till ett synsätt om jämställdhet som en grundläggande del av såväl utvecklings-, utrikes- och handelspolitiken. Den feministiska utrikespolitiken har stor betydelse som motkraft i en tid då normer och överenskommelser undergrävs och utmanas.

Stockholm den 10 juni 2020 –

Ann Linde

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.