den 17 september
Svar på fråga 2004/05:1597 om lika rätt till rehabilitering oavsett bostadsort
Statsrådet Hans Karlsson
Linnéa Darell har frågat statsrådet Lars Engqvist vilka åtgärder han avser att vidta för att säkerställa att sjukskrivna som är i behov av rehabilitering ska få det oavsett var i landet de bor. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Försäkringskassan ansvarar för att samordna samhällets resurser för rehabilitering så att de tillsammans bildar en väl fungerande enhet. Försäkringskassan ska samordna och utöva tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Försäkringskassan ska också, om den försäkrade medger det, samverka med andra aktörer i rehabiliteringsarbetet. Hälso- och sjukvården ansvarar för den medicinska rehabiliteringen enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), kommunen ansvarar för den sociala rehabiliteringen enligt socialtjänstlagen (2001:453) och Arbetsmarknadsverket ska enligt förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten bedriva arbetslivsinriktad rehabilitering.
Enligt 22 kap. 3 § AFL ska den försäkrades arbetsgivare i samråd med den försäkrade svara för att hans eller hennes behov av rehabilitering klarläggs och att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. Arbetsgivarens finansieringsansvar är begränsat till åtgärder som kan vidtas inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) ska arbetsgivaren se till att det i hans verksamhet finns en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet.
Arbetsgivarens ansvar för den anställdes rehabilitering är således centralt. För att förtydliga detta ansvar har reglerna från och med den 1 juli 2003 ändrats så att arbetsgivaren alltid har skyldighet att utreda en arbetstagares behov av rehabiliteringsåtgärder. Rehabiliteringsutredningen ska lämnas till försäkringskassans senast när sjukfallet pågått i åtta veckor. Under hösten 2004 avser regeringen att lämna förslag som innebär att försäkringskassan senast två veckor efter att rehabiliteringsutredningen inkommit ska utarbeta en rehabiliteringsplan eller kalla till ett avstämningsmöte om det är aktuellt med arbetslivsinriktad rehabilitering. Avstämningsmötet, där den sjukskrivne, försäkringskassan, arbetsgivaren och läkaren möts, är av central betydelse för att klarlägga förutsättningarna för arbetsåtergång och planera nödvändiga insatser.
Försäkringskassorna disponerar medel för köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster. För 2004 disponerar försäkringskassorna 971,5 miljoner kronor för detta ändamål. Försäkringskassorna har möjlighet att för dessa medel köpa de utredningar som behövs för att kunna ta ställning till rätten till sjukpenning och behovet av rehabilitering i de fall arbetsgivarens möjligheter är uttömda. Under 2003 och 2004 har försäkringskassorna i ökad utsträckning använt dessa medel. De resurser som regeringen har tillfört försäkringskassorna för att anställa personer som kan arbeta med att samordna rehabiliteringen är en viktig förklaring till den ökade användningen av dessa medel.
Den enskildes rättigheter och arbetsgivarens, försäkringskassans och andra aktörers skyldigheter framgår således av nuvarande bestämmelser. Eventuellt kan det emellertid finnas anledning att ytterligare precisera respektive aktörs ansvar för den enskildes rehabilitering. Regeringen avser därför att under hösten 2004 ge en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Syftet är att pröva möjligheten att förstärka arbetsgivarens ansvar för att göra en rehabiliteringsutredning och vidta nödvändiga rehabiliteringsåtgärder för den enskilde så snart det är medicinskt lämpligt. Avsikten är att i denna översyn även utreda i vilka fall som försäkringskassan ska kunna köpa arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster. Det kan övervägas att försäkringskassans medel endast får användas för köp av åtgärder till personer som inte antas kunna återgå till sin ordinarie arbetsgivare. Innan en sådan förändring genomförs behöver dock konsekvenserna för bland annat försäkrade och småföretagare klarläggas.
En tydlig ansvarfördelning skapar förutsättningar för en enhetlig och likformig behandling av de sjukskrivna oavsett var i landet de bor. Att inrätta en sammanhållen statlig myndighet för socialförsäkringsadministrationen den 1 januari 2005 har regeringen föreslagit bland annat mot bakgrund av de brister och olikheter i tillämpningen som påtalats i olika sammanhang. En sammanhållen statlig myndighet bör således bidra till att skapa goda förutsättningar för en enhetlig tillämpning av bestämmelser och riktlinjer, bland annat avseende den enskildes rehabilitering.