Lagstiftningen mot ocker

Skriftlig fråga 2011/12:755 av Oskarsson, Christina (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2012-09-07
Anmäld
2012-09-13
Besvarad
2012-09-21
Svar anmält
2012-09-27

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 7 september

Fråga

2011/12:755 Lagstiftningen mot ocker

av Christina Oskarsson (S)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

Kronofogdemyndigheten översköljs av ärenden kring snabblån. Genom höga räntor växer skulder snabbt. Enligt granskningar blir den effektiva räntan på snabblån, eller sms-lån, ofta flera tusen procent.

Den lagstiftning mot ocker som ändå finns för att förhindra skyhöga räntor används inte. Under de senaste 17 åren har enligt medierna bara ett åtal gällande ockerräntor väckts.

Avtalsfriheten missbrukas, och vid missbruk som leder till att människor drabbas måste samhället gripa in. I ett första skede diskuterar man upplysning och ber branscher om självsanering och etiska regler. När detta inte hjälper krävs skyddslagstiftning och åtgärder för att plocka bort oseriösa aktörer som medvetet tänjer gränser och försöker kringgå vad som är rätt och rimligt.

Frågan är om vi tyvärr ändå inte har nått denna andra fas i fråga om utlåning och hur långivare hanterar räntor och avgifter. Åklagare och domstolar måste också börja agera mot ockerräntor.

Genom vilka initiativ avser statsrådet att se till att ockerlagstiftningen börjar fungera och att också andra skyddsåtgärder mot orimliga lånevillkor vidtas?

Svar på skriftlig fråga 2011/12:755 besvarad av Justitieminister Beatrice Ask

den 21 september

Svar på fråga

2011/12:755 Lagstiftningen mot ocker

Justitieminister Beatrice Ask

Christina Oskarsson har frågat vilka initiativ jag avser att ta för att se till att lagstiftningen mot ocker och orimliga lånevillkor fungerar.

Regeringen ser allvarligt på de problem som snabblånen för med sig och har därför bjudit in företrädare för Åklagarmyndigheten, Finansinspektionen, Kronofogdemyndigheten och Konsumentverket till ett samverkansmöte som kommer att hållas nästa vecka. Vid detta möte kommer berörda departement och myndigheter att diskutera vad som kan göras inom ramen för den befintliga lagstiftningen och vilka regleringsförändringar som bör övervägas. Denna inventering av möjligheter och behov kan sedan ligga till grund för regeringens och myndigheternas fortsatta arbete.

Redan i dag finns verktyg för att komma till rätta med ocker och oskäliga lånevillkor. Rätt utnyttjade innebär dessa verktyg att en konsument inte ska kunna ingå ett lån med oskäliga lånevillkor och, om så ändå sker, att konsumenten aldrig ska kunna krävas på mer än vad som är skäligt. Till detta kommer att en kreditgivare kan ställas till ansvar för ocker. En förutsättning för att regleringen ska fungera är att konsumenterna är medvetna om sina rättigheter och att myndigheterna agerar när de ser att konsumenter far illa.

År 2011 infördes strängare krav på vilken information som en kreditgivare måste ge innan ett låneavtal ingås och på att ett snabblåneföretag måste göra en kreditprövning. En konsument måste förstå hur dyrt lånet är och ska inte erbjudas ett lån som han eller hon inte mäktar med.

Som närmare anges i statsrådet Birgitta Ohlssons svar på Christina Oskarssons fråga (2011/12:759) om vilka initiativ som statsrådet avser att ta för att sanera sms-lånebranschen, har Konsumentverkets granskning av snabblåneföretagen visat att det är uppenbart att företagen inte sköter sig. Om företagen inte bättrar sig, kan de förbjudas att låna ut pengar. Den genomförda och pågående granskningen kommer därför förhoppningsvis att få effekt.

För att än mer stärka konsumentskyddet föreslås i budgetpropositionen att Konsumentverket ska få ökade resurser, bland annat för utökad tillsyn. Det utreds även inom Regeringskansliet om snabblåneföretagen ska ställas under tillståndsplikt och ytterligare tillsyn.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.