Lagstiftning mot organhandel

Skriftlig fråga 2016/17:1764 av Margareta Cederfelt (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2017-07-31
Överlämnad
2017-08-01
Besvarad
2017-08-15
Sista svarsdatum
2017-08-15
Svarsdatum
2017-08-15
Anmäld
2017-08-31

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Socialminister Annika Strandhäll (S)

 

Spanien och Italien har antagit lagar som kriminaliserar organhandel, men inte Sverige. Under senare år har handeln med organ ökat globalt. Enligt kinesisk officiell statistik genomförs årligen ca 10 000 organtransplantationer i Kina med organ som kommer från frivilliga donationer och avrättade fångar. Enligt inofficiella uppgifter, beräknade av bland annat journalisten Gutmann, är mörkertalet stort och det handlar egentligen om 60 000–100 000 organtransplantationer per år i Kina.

Organtransplantationerna är en del av internationell brottslighet och operationerna genomförs oftast till mycket höga kostnader. Utöver det rent etiska perspektivet finns det många andra negativa aspekter och kritiska frågor angående organhandeln, exempelvis varifrån organen kommer, hur transplantationerna genomförs och på vilket sätt de svarta pengar som den illegala verksamheten omsätter används.

Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:

 

Är ministern beredd att ta initiativ till lagstiftning som kriminaliserar handel med organ?

Svar på skriftlig fråga 2016/17:1764 besvarad av Socialminister Annika Strandhäll (S)

Dnr S2017/04344/FS

Socialdepartementet

Till riksdagen

Svar på fråga 2016/17:1764 Lagstiftning mot organhandel av Margareta Cederfelt (M)

Margareta Cederfelt har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till lagstifning som kriminaliserar handel med organ?

Svensk lagstiftning förbjuder att organ tas från en människa utan giltigt samtycke. Bestämmelserna om kriminalisering av viss hantering av organ finns dels i brottsbalken gällande människohandel, dels i speciallagstift-ning som rör transplantation av organ från människa. I korthet innebär bestämmelserna följande.


I 4 kap. 1 a § brottsbalken föreskrivs att den som genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för avlägsnande av organ i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år. Den som begår en sådan gärning mot en person som inte har fyllt arton år döms för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts.

I lagen (1995:831) om transplantation m.m. föreskrivs vad som krävs för avlägsnande av organ eller annat biologiskt material från en levande eller avliden person. Enligt lagen får biologiskt material avsett för transplan-tation eller annat medicinskt ändamål inte tas från en levande människa, om ingreppet kan befaras medföra allvarlig fara för givarens liv eller hälsa. Det får endast ske om han eller hon har samtyckt till det. Om det organ eller material som ska tas inte återbildas eller om ingreppet på annat sätt kan medföra beaktansvärd skada eller olägenhet för givaren, ska samtycket vara skriftligt. I fråga om underåriga och psykiskt störda personer gäller särskilda bestämmelser. När det gäller en person som avlidit, får biologiskt material avsett för transplantation eller annat medicinskt ändamål tas, om han eller hon har medgett det eller om det på annat sätt kan utredas att åtgärden skulle stå i överensstämmelse med den avlidnes inställning.

Beslut om ingrepp enligt transplantationslagen fattas av den läkare som är medicinskt ansvarig för verksamheten. Sådant beslut får inte fattas av en läkare som ansvarar för vården av den person till vilken en transplan-tation ska ske eller som ska använda det biologiska materialet för annat medicinskt ändamål.

Den som med uppsåt utför ingrepp på eller tar biologiskt material från en levande eller avliden människa i strid med transplantationslagen döms till böter. Om straff m.m. för handel med biologiskt material föreskrivs i 8 kap. 6 och 7 §§ lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.

Enligt bestämmelserna i lagen om genetisk integritet gäller att den som i vinstsyfte tar, överlämnar, tar emot eller förmedlar biologiskt material från en levande eller avliden människa döms till böter eller fängelse i högst två år. Till samma straff döms den som använder eller tar till vara sådant material för transplantation eller annat ändamål trots insikt om att materialet tagits, överlämnats, tagits emot eller förmedlats i vinstsyfte.

Inom Europarådets regi har en konvention mot organhandel beslutats 2015. Konventionen mot handel med mänskliga organ är angelägen och Sverige ställer sig bakom dess syften. Konventionen har tillkommit för att skapa skyddslagstiftning för människor som på grund av ekonomisk utsatthet eller fattigdom ser möjligheten att donera organ mot ekonomisk ersättning. Så länge det råder brist på organ för donationer, finns dessvärre en marknad för denna typ av handel.

Varje land som tillträder konventionen har sina olika nationella bestämmelser som rör organdonation, vilket gör att behovet av lagstiftning med anledning av den skiljer sig åt från land till land. Flera av de handlingar som enligt konventionen ska göras straffbara är redan kriminaliserade i Sverige. Jag avser dock att följa frågan framöver.

Stockholm den 10 augusti 2017

Annika Strandhäll

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.