Kvinnornas rättigheter i förhandlingarna om Kosovos framtid

Skriftlig fråga 2005/06:290 av Hoffmann, Ulla (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2005-11-02
Anmäld: 2005-11-07
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Besvarad: 2005-11-16
Svar anmält: 2005-11-17

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 1 november

Fråga 2005/06:290 av Ulla Hoffmann (v) till utrikesminister Laila Freivalds (s)

Kvinnornas rättigheter i förhandlingarna om Kosovos framtid

Den 24 oktober beslutade FN:s säkerhetsråd att redan i november inleda samtal med delegationer från Belgrad och Pristina om Kosovos framtid. Dessa samtal kommer att starkt beröra befolkningen i Serbien och Kosovo. I dessa samtal är det, med tanke på regionens uppslitande nutidshistoria som inneburit oerhörda lidanden för den kvinnliga befolkningen, av största vikt att FN:s resolution 1325, vilken uppmanar medlemsstaterna att öka kvinnornas representation i allt beslutsfattande på nationell, regional och internationell nivå samt i det konfliktförebyggande arbetet, får en framträdande plats. Det måste i enlighet med samma resolution inskärpas att parterna måste ”försäkra att kvinnors och flickors mänskliga rättigheter skyddas, framför allt vad gäller politiska val samt polis- och rättsväsende” och ”att åtgärder mot straffrihet gällande könsrelaterat våld” vidtas. Det är av yttersta vikt att alla inblandade i de kommande samtalen erinras om detta mot bakgrund av alla de brott som begicks under och efter konflikten i Kosovo och att trafficking, misshandel och kränkningar i skolor och på arbetsplatser fortfarande är en utbredd företeelse. Likaledes måste de olika minoritetsgrupperna (kosovoserber, romer, ashkalier och egyptier) vars rättigheter kränks också försvaras genom att de ges företräde vid samtalen. Minoritetsgruppernas mänskliga rättigheter måste självfallet försvaras och på ett sådant sätt att FN:s resolution 1325 också tillämpas i deras fall.

Jag vill fråga utrikesministern:

Vilka initiativ avser utrikesministern att ta när det gäller att förmå de olika parterna i de kommande samtalen om Kosovo att strikt följa vad som föreskrivs i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och FN:s resolution 1325 vad gäller kvinnors och flickors samt minoriteters rättigheter?

Svar på skriftlig fråga 2005/06:290 besvarad av

den 16 november

Svar på fråga 2005/06:290 om kvinnornas rättigheter i förhandlingarna om Kosovos framtid

Utrikesminister Laila Freivalds

Ulla Hoffmann har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta när det gäller att förmå de olika parterna i de kommande samtalen om Kosovo att strikt följa vad som föreskrivs i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och i FN:s resolution 1325 vad gäller kvinnors och flickors samt minoriteters rättigheter.

Kriget, fattigdomen, arbetslösheten och nationalistiska samt patriarkala värderingar har skapat en atmosfär på Balkan där såväl minoriteters som kvinnors ställning, säkerhet och deltagande är svagt. Trots reformer och lagstiftning inom jämställdhetsområdet diskrimineras dessa grupper.

De två viktigaste processerna för Kosovos utveckling är FN:s standardprocess och EU-närmandeprocessen, där bland annat rättigheter för minoriteter och kvinnor finns uppställda. Regeringen stöder dessa processer såväl politiskt som biståndsmässigt. Det är angeläget att en långsiktig och trovärdig process etableras som syftar till att reformera Kosovo för att nå upp till europeiska krav vad gäller demokrati, rättsstat samt minoriteters och kvinnors rättigheter. Det är även viktigt att hålla trycket uppe över tiden på kosovarerna för att reformera Kosovo i den riktningen.

Sverige gör även bilateralt en hel del insatser. Mellan 1999 och 2004 utbetalades 810 miljoner kronor i svenskt utvecklingssamarbete med Kosovo. Direkt efter konflikten var biståndet främst inriktat på humanitär hjälp och återuppbyggnadsinsatser. Under perioden 2002@2004 har insatser som är direkt kopplade till konflikten minskat och en gradvis ökning av stödet har skett till bland annat demokrati och mänskliga rättigheter. Kosovo har också varit inkluderat i regionala biståndsprogram med insatser för att bland annat förhindra människohandel.

Stärkandet av det civila samhällets arbete för demokrati och mänskliga rättigheter har främst genomförts av tre svenska organisationer @ Svenska Helsingforskommittén, Olof Palmes internationella centrum och Kvinna till kvinna.

Svenska Helsingforskommittén har inriktat sig på medieutvecklingsprocessen och Olof Palmes internationella centrum har bland annat gett stöd åt ungdomar och utbildning åt politiska partier. Kvinna till kvinna har arbetat i Kosovo sedan 1994 och varit etablerade med eget kontor sedan 1998. De arbetar med att stärka kvinnors deltagande i uppbyggnaden av ett demokratiskt samhälle i regioner som har drabbats av krig och väpnade konflikter. Sedan 2001 arbetar de även mer aktivt med kvinnor tillhörande minoritetsgrupper, bland annat kosovoserber, romer och ashkali. I juli i år sände Kvinna till kvinna ett brev till FN:s särskilda sändebud i Kosovo, Sören Jessen-Petersen, där vikten av kvinnors deltagande i de pågående processerna rörande Kosovos framtid understryks. De ville med detta försäkra sig om att alla involverade aktörer antar ett jämställdhetsperspektiv i den fortsatta processen. Sverige ger genom Sida ett flerårigt stöd till FN:s kvinnofond Unifems arbete för att stärka jämställdhet och kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter i Kosovo.

Regeringen bedriver också ett övergripande arbete för att mer systematiskt och effektivt genomföra säkerhetsrådsresolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet. Särskild tyngdpunkt läggs på stärkande av kvinnors roller och deltagande i konflikthantering och fredsbyggande.