den 22
mars
Svar
på fråga 2005/06:1225 om kunskap om barnmisshandel
Statsrådet
Morgan Johansson
Kerstin Kristiansson Karlstedt har frågat
socialministern vad hon avser att göra för att förstärka till exempel förskole-
och skolpersonals, tandläkares och frisörers kunskaper om barnmisshandel för
att på så sätt göra dem än mer uppmärksamma på eventuella fall av
barnmisshandel och anmäla dessa misstankar. Arbetet i regeringen är så fördelat
att det är jag som ska besvara frågan.
Innan
jag går in på de regler som gäller för anmälan till socialtjänsten vill jag
peka på det ansvar som vi som vuxna har att uppmärksamma att barn far illa. Vi
måste våga se och våga anmäla till socialtjänsten för att den lagstiftning vi
har ska få den effekt den är tänkt att få.
Den
1 juli 2003 trädde ändringar i kraft i socialtjänstlagen som rör skyldigheten
att anmäla att barn misstänks fara illa. Samtidigt infördes hänvisningar till
bestämmelsen om anmälningsskyldigheten i 14 kap. 1 § andra stycket
socialtjänstlagen, i skollagen, polislagen, hälso- och sjukvårdslagen,
tandvårdslagen, lagen om kriminalvård i anstalt och lagen om rättspsykiatrisk
undersökning. Syftet med ändringen var att skapa uppmärksamhet kring
anmälningsskyldigheten för personer som arbetar i verksamheter som regelbundet
kommer i kontakt med barn.
När
det gäller en yrkesgrupp som frisörer finns ingen uttalad anmälningsskyldighet,
men den uppmaning att anmäla som riktar sig till allmänheten i 14 kap.
1 § första stycket gäller givetvis. Uppmaningen att anmäla innebär att den
som misstänker att ett barn far illa bör anmäla detta förhållande till
socialtjänsten.
Kommittén
mot barnmisshandel som avslutade sitt arbete 2001 tog fram informationsmaterial
om anmälningsskyldigheten som särskilt riktar sig till de yrkeskategorier som
möter barn i sitt arbete @ ett material som jag vet fortfarande kommer till
användning i olika undervisningssituationer.
Socialstyrelsen
gav 2004 ut en handbok och allmänna råd om anmälningsskyldigheten. Handboken är
till för att ge vägledning till dem som är skyldiga att anmäla. Där uppmärksammas
vikten av att till exempel skolan och förskolan har rutiner för hur och när en
anmälan ska göras.
Arbetsgivaren
är skyldig att se till att arbetstagarna har kunskaper om den lagstiftning som
reglerar verksamheten och vilka rutiner som finns för till exempel anmälan till
socialtjänsten om barn som far illa eller misstänks fara illa.
Information
från socialtjänsten och samverkan mellan socialtjänsten och berörda
verksamheter på lokal nivå är givetvis också av betydelse när det gäller att
sprida kännedom om anmälningsskyldigheten.
Socialstyrelsen
har i uppdrag att följa upp de lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 2003 @
ett uppdrag som ska redovisas den 31 oktober 2006. I detta ingår således att
följa upp vilket genomslag den utvidgade anmälningsskyldigheten fått. Jag
kommer noga att följa Socialstyrelsens redovisning av detta uppdrag.