Kunskap om barnmisshandel

den 22 mars

Svar på fråga 2005/06:1225 om kunskap om barnmisshandel

Statsrådet Morgan Johansson

Kerstin Kristiansson Karlstedt har frågat socialministern vad hon avser att göra för att förstärka till exempel förskole- och skolpersonals, tandläkares och frisörers kunskaper om barnmisshandel för att på så sätt göra dem än mer uppmärksamma på eventuella fall av barnmisshandel och anmäla dessa misstankar. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara frågan.

Innan jag går in på de regler som gäller för anmälan till socialtjänsten vill jag peka på det ansvar som vi som vuxna har att uppmärksamma att barn far illa. Vi måste våga se och våga anmäla till socialtjänsten för att den lagstiftning vi har ska få den effekt den är tänkt att få.

Den 1 juli 2003 trädde ändringar i kraft i socialtjänstlagen som rör skyldigheten att anmäla att barn misstänks fara illa. Samtidigt infördes hänvisningar till bestämmelsen om anmälningsskyldigheten i 14 kap. 1 § andra stycket socialtjänstlagen, i skollagen, polislagen, hälso- och sjukvårdslagen, tandvårdslagen, lagen om kriminalvård i anstalt och lagen om rättspsykiatrisk undersökning. Syftet med ändringen var att skapa uppmärksamhet kring anmälningsskyldigheten för personer som arbetar i verksamheter som regelbundet kommer i kontakt med barn.

När det gäller en yrkesgrupp som frisörer finns ingen uttalad anmälningsskyldighet, men den uppmaning att anmäla som riktar sig till allmänheten i 14 kap. 1 § första stycket gäller givetvis. Uppmaningen att anmäla innebär att den som misstänker att ett barn far illa bör anmäla detta förhållande till socialtjänsten.

Kommittén mot barnmisshandel som avslutade sitt arbete 2001 tog fram informationsmaterial om anmälningsskyldigheten som särskilt riktar sig till de yrkeskategorier som möter barn i sitt arbete @ ett material som jag vet fortfarande kommer till användning i olika undervisningssituationer.

Socialstyrelsen gav 2004 ut en handbok och allmänna råd om anmälningsskyldigheten. Handboken är till för att ge vägledning till dem som är skyldiga att anmäla. Där uppmärksammas vikten av att till exempel skolan och förskolan har rutiner för hur och när en anmälan ska göras.

Arbetsgivaren är skyldig att se till att arbetstagarna har kunskaper om den lagstiftning som reglerar verksamheten och vilka rutiner som finns för till exempel anmälan till socialtjänsten om barn som far illa eller misstänks fara illa.

Information från socialtjänsten och samverkan mellan socialtjänsten och berörda verksamheter på lokal nivå är givetvis också av betydelse när det gäller att sprida kännedom om anmälningsskyldigheten.

Socialstyrelsen har i uppdrag att följa upp de lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 2003 @ ett uppdrag som ska redovisas den 31 oktober 2006. I detta ingår således att följa upp vilket genomslag den utvidgade anmälningsskyldigheten fått. Jag kommer noga att följa Socialstyrelsens redovisning av detta uppdrag.