kreditförfrågan före tandvård

Skriftlig fråga 1999/2000:1253 av Wisberg, Carlinge (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-07-27
Besvarad
2000-08-16
Anmäld
2000-09-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 26 juli

Fråga 1999/2000:1253

av Carlinge Wisberg (v) till socialminister Lars Engqvist om kreditförfrågan före tandvård

Förra året i Almedalen hörde jag socialministern tala om att tandvård skulle omfattas av sjukvårdens högkostnadsskydd. Under valrörelsen, och även i andra sammanhang, har statsministern uttalat sig för att bra tänder inte ska vara en fråga om klasstillhörighet eller pengar. Detta gladde mig.

Vad som nu sker är det motsatta. I privatiseringens och bolagiseringens fotspår är det den enskildes ekonomi som bedöms innan tandläkaren börjar sin behandling. I alltfler fall blir det kreditvärdigheten och kreditupplysningsbyråer som bestämmer om det ska bli några hål lagade.

Det är antagligen inte olagligt för en privat tandläkare eller en bolagiserad folktandvård att ta kreditupplysning på sina patienter men det har politiska, etiska och moraliska sidor. Jag skulle helst vilja ha en förbudsregel som stoppade vårdgivares möjligheter att ta kreditupplysning. All vård anser jag skulle ges utan sådant förfarande.

Min fråga till socialministern är:

Avser regeringen att vidta några åtgärder så att inte kreditupplysningar kan stoppa behovet av tandvård?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1253 besvarad av

den 16 augusti

Svar på fråga 1999/2000:1253 om kreditförfrågan före tandvård

Socialminister Lars Engqvist

Carlinge Wisberg har frågat mig om regeringen avser att vidta några åtgärder så att inte kreditupplysningar kan stoppa behovet av tandvård.

Jag är väl medveten om att det finns många människor som har svårt att betala för den tandvård som de har behov av, särskilt när det är fråga om omfattande behandlingar. Samtidigt får man inte glömma att det också finns stora grupper av äldre och funktionshindrade som har fått sin situation förbättrad sedan det reformerade tandvårdsstödet infördes. På längre sikt anser jag, som jag tidigare sagt, att det vore önskvärt att också tandvården omfattas av ett högkostnadsskydd såsom gäller för övrig hälso- och sjukvård. En sådan förändring skulle dock innebära kostnader som det inte finns utrymme för i dag.

Det finns enligt nuvarande lagstiftning ingenting som hindrar att såväl privattandläkare som folktandvården inhämtar kreditupplysning om sina patienter. Jag vill framhålla att dessa uppgifter naturligtvis måste hanteras och förvaras på ett betryggande sätt och i enlighet med de bestämmelser som finns i sekretesslagen. Jag förutsätter också att vårdgivarna inte använder sig av denna möjlighet på ett diskriminerande eller godtyckligt sätt. Mot bakgrund av tandvårdsstödets nuvarande utformning, där i de flesta fall en väsentlig del av kostnaden betalas av patienten, anser jag att vårdgivaren måste ha möjlighet att bilda sig en uppfattning om patientens betalningsförmåga. Det finns därför inte skäl att införa ett förbud mot inhämtande av kreditupplysning i dessa fall.

Att enskilda patienter inte har råd med tandvård är ett problem som inte kan lösas genom ett förbud av det slag som Carlinge Wisberg efterlyser. Tandvårdsförsäkringens stöd vid höga behandlingskostnader behöver i stället förbättras, så att färre människor hamnar i denna situation. Jag vill erinra om att riksdagen beslutat att tillföra tandvården 200 miljoner kronor för år 2002 och ytterligare 300 miljoner kronor för år 2003 i syfte att förbättra tandvårdsstödet.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.