Könsstympning

Skriftlig fråga 2005/06:1660 av Hägg, Carina (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-05-19
Anmäld
2006-05-19
Besvarad
2006-05-24
Svar anmält
2006-05-24

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 19 maj

Fråga 2005/06:1660 av Carina Hägg (s) till statsrådet Carin Jämtin (s)

Könsstympning

FN har tagit ställning mot könsstympning av flickor och kvinnor. Könsstympning innebär en hälsorisk i samband med övergreppet och vid förlossning. Könsstympning begränsar kvinnors sexuella rättigheter. Många länder har tagit in förbud mot könsstympning i sina nationella lagstiftningar.

Men när vi ser närmare på förekomsten av övergreppen konstateras att implementeringen är svag trots många positiva projekt och individuella ställningstagande. Det är dags att ta ytterligare ett steg i kampen mot könsstympning. De som arbetar för FN och EU samt med stöd från Sverige kan inte samtidigt personligen främja könsstympning av anhöriga eller på annat sätt agera för könsstympning. I dag undergrävs arbetet då brott mot FN:s ställningstagande och nationell lagstiftning inte föranleder åtgärder.

Är statsrådet Carin Jämtin beredd att göra ett ställningstagande och lagstifta så att personer som har agerat för könsstympning mister sin anställningsbarhet inom FN, EU och inom organisationer som stöds av svenska biståndsmedel?

Svar på skriftlig fråga 2005/06:1660 besvarad av

den 24 maj

Svar på fråga 2005/06:1660 om könsstympning

Statsrådet Carin Jämtin

Carina Hägg har frågat mig vad jag är beredd att göra så att personer som har agerat för könsstympning mister sin anställningsbarhet inom FN, EU och organisationer som stöds av svenska biståndsmedel.

Jag vill tacka Carina Hägg för hennes engagemang. Jag delar helt hennes uppfattning om att könsstympning är ett hot mot kvinnors och flickors liv och hälsa. Bekämpningen av kvinnlig könsstympning är en högt prioriterad fråga för regeringen.

Könsstympning kan karakteriseras som en sådan traditionell sedvänja som orsakar kvinnor och flickor fysiskt och psykiskt lidande och som det åligger regeringar enligt konventioner om mänskliga rättigheter att avskaffa. I FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (artikel 5) fastslås mer specifikt skyldigheten att avskaffa seder och bruk som grundar sig på föreställningen om det ena könets underlägsenhet.

FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor framhåller att könsstympning delvis är ett resultat av patriarkala mansstrukturer som legitimerar behovet att kontrollera kvinnans liv.

Sverige och EU är av den bestämda uppfattningen att sociala, kulturella och religiösa faktorer aldrig kan användas som ursäkt för att orsaka kvinnor lidande samt fysisk och psykisk skada.

I december 2005 antog regeringen en ny politik för Sveriges internationella arbete med sexuell och reproduktiva hälsa och rättigheter. Bekämpningen av könsrelaterat våld inklusive kvinnlig könsstympning är ett strategiskt viktigt område.

Kvinnlig könsstympning är tyvärr fortfarande utbredd trots lagstiftning i flera länder och informationskampanjer. Det är därför viktigt att mobilisera alla krafter. I det här sammanhanget vill jag också framhålla att vissa framsteg görs. I Burkina Faso, till exempel har ett antal personer som möjliggjort eller utfört könsstympning fällts i domstol.

Regeringen samarbetar med ett stort antal internationella, regionala och nationella organisationer som arbetar med bekämpningen av kvinnlig könsstympning. Vårt stöd till dessa organisationer har ökat väsentligt sedan 2004. Arbetet sker i partnerskap med bland annat lokala organisationer och nätverk såsom Tostan i Västafrika. Genom utbildning i mänskliga rättigheter och hälsofrågor har Tostan bidragit till att ett stort antal byar i Senegal har övergivit sedvänjan med könsstympning.

Regeringen kommer att fortsätta att verka för att förbudet mot könsstympning efterlevs. Det är givetvis angeläget att personal vid multilaterala organisationer samt vid organisationer som får svenska biståndsmedel delar denna inställning.

 

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.