Till innehåll på sidan

Konsekvenser av förändringar i strandskyddet

Skriftlig fråga 2010/11:596 av Bergstedt, Hannah (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-06-20
Anmäld
2011-06-20
Besvarad
2011-06-29
Svar anmält
2011-06-30

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 20 juni

Fråga

2010/11:596 Konsekvenser av förändringar i strandskyddet

av Hannah Bergstedt (S)

till miljöminister Andreas Carlgren (C)

Strandnära bebyggelse är en fråga som kan betraktas på olika sätt särskilt beroende på vilken del av landet man bor i. Strandskyddet ska hanteras med varsamhet; tillgången till vatten, med bad, fiske och friluftsliv får inte bli en klassfråga beroende på var man befinner sig i landet.

Skillnaderna är dock stora beroende på var man bor. Norrbotten med kommuner som Arjeplog, som har 8 727 sjöar och vattendrag och 0,25 invånare per kvadratkilometer, har helt annorlunda förutsättningar än till exempel Stockholms skärgård.

Den gamla strandskyddslagen kritiserades för att den tillämpades likadant över hela Sverige trots de olika förutsättningarna. Andemeningen med den nya strandskyddslagen från den 1 juli 2009 var att de ska bli lättare att få dispens att bygga strandnära i mindre tättbefolkade områden. 

Andelen avslag på ansökningar har dock ökat och skillnaderna mellan hur den nya lagen tillämpas är stora. Om vi jämför Norrbotten och Västerbotten är det så att i Norrbotten beviljas 30 procent av ansökningarna mot 70 procent i Västerbotten.

Landshövdingen i Norrbottens län har sagt att lagen inte är så lättolkad och anger att lagen trots regeringens intentioner är skriven så att den snarare försvårar än gör det lättare att ge dispenser.

Vad avser miljöministern att göra för att säkerställa att regeringens intentioner med lagstiftningen, att möjliggöra för dispenser i mindre tättbefolkade områden, ska få genomslag?

Svar på skriftlig fråga 2010/11:596 besvarad av Miljöminister Andreas Carlgren

den 29 juni

Svar på fråga

2010/11:596 Konsekvenser av förändringar i strandskyddet

Miljöminister Andreas Carlgren

Hannah Bergstedt har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att regeringens intentioner med lagstiftningen, att möjliggöra för dispenser i mindre tätbefolkade områden, ska få genomslag.

Regeringen har bedömt att det finns ett behov av att utveckla ett mer ändamålsenligt strandskydd som gynnar utvecklingen av landsbygden, samtidigt som ett långsiktigt hållbart skydd av strändernas natur- och friluftsvärden inte äventyras. Regeringen föreslog därför i proposition 2008/09:119 Strandskyddet och utvecklingen av landsbygden bland annat att kommunen i översiktsplaneringen ska kunna peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen inom vilka vissa lättnader i strandskyddet kan tillåtas utan att strandskyddets syften åsidosätts. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag och majoriteten av de nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 2009. Den av Hannah Bergstedt uppmärksammade regeln om upphävande av eller dispens från strandskyddet inom ett område för landsbygdsutveckling trädde dock i kraft först den 1 februari 2010.

De nya reglerna innebär att strandskyddet kan anpassas bättre till lokala och regionala förhållanden. Kommunerna får peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Syftet är att kunna medge lättnader i strandskyddet i områden där det finns gott om orörda stränder. Genom tydligare och stärkta regler är målet att begränsa nybyggnationen i områden som redan har exploaterats i hög utsträckning.

Det nya regelverket har varit i kraft under en relativt kort tid. Det ska vägas in både när man drar slutsatser från den praxis som hittills har hunnit utvecklas och i kommunernas arbete med att i sina översiktsplaner redovisa områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen.

Regeringen följer utvecklingen noga för att säkerställa att reformen får avsett resultat.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.