Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

kameraövervakning av anställda

Skriftlig fråga 2001/02:236 av Hägg, Carina (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-11-20
Anmäld
2001-11-27
Besvarad
2001-11-29

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 20 november

Fråga 2001/02:236

 av Carina Hägg (s) till justitieminister Thomas Bodström om kameraövervakning av anställda

Lagen om allmän kameraövervakning bygger på principen att det informeras om att den förekommer. Också på arbetsplatser gäller att de berörda informeras om kameraövervakning med upptagning av ljud och bild. Men verkligheten är en annan. Alltfler anställda uppger att de utsätts för dold kameraövervakning och att de känner sig kränkta. Det gäller inte minst kvinnliga anställda. Det är uppenbart att lagen om kameraövervakning på arbetsplatser är oklar och bristfällig. Jag anser att det behövs en översyn av bestämmelserna för kameraövervakning av produktion, personalrum och omklädningsrum. De utrymmen på arbetsplatsen som är avsedda för de anställdas personliga angelägenheter, exempelvis rekreation, bör undantas helt från kameraövervakning.

Jag vill fråga justititeministern vilka åtgärder han tänker vidta när det gäller lagstiftning om kameraövervakning på arbetsplatser.

Svar på skriftlig fråga 2001/02:236 besvarad av

den 29 november

Svar på fråga 2001/02:236 om kameraövervakning av anställda

Justitieministern

Carina Hägg har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta när det gäller lagstiftning om kameraövervakning på arbetsplatser.

Carina Hägg uppger i sin fråga att allt fler anställda, inte minst kvinnliga, uppger att de utsätts för dold kameraövervakning och att de känner sig kränkta.

Lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning syftar till att skapa ett skydd mot integritetskränkningar som användning av övervakningskameror kan ge upphov till. Den bygger, precis som Carina Hägg nämner, på principen att upplysning om övervakningskameror måste lämnas. En kamera får inte användas för övervakning av ett utrymme som allmänheten har tillträde till, om inte intresset av att tillgodose ändamålet med övervakningen väger tyngre än integritetsintresset. I de fall tillstånd till allmän kameraövervakning krävs på en arbetsplats, dvs. om ett utrymme som allmänheten har tillträde till ska övervakas, måste yttrande från skyddsombud, skyddskommitté eller en organisation som företräder de anställda på arbetsplatsen vara fogat till ansökan så att de anställdas intressen kan beaktas. Dold kameraövervakning får inte användas av arbetsgivare.

Även om nuvarande lagstiftning således ger ett skydd mot integritetskränkning kan det naturligtvis inte uteslutas att lagändringar ändå är nödvändiga på detta område. Jag har också i juni i år tillsatt en utredning (dir. 2001:53) där en utredare ges i uppdrag att utvärdera lagen om allmän kameraövervakning. Utredaren ska också ta ställning till om det finns ett behov av förändringar i lagen och i så fall, lämna förslag till de författningsändringar som krävs. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2002.

Mot denna bakgrund är det ännu för tidigt att ta ställning till vilka åtgärder som eventuellt kan vara påkallade från regeringens sida när det gäller lagstiftning om kameraövervakning på arbetsplatser.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.