IVPA-verksamheten

Skriftlig fråga 2007/08:240 av Gunnarsson, Rolf (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-11-08
Anmäld
2007-11-12
Besvarad
2007-11-14
Svar anmält
2007-11-14

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 8 november

Fråga

2007/08:240 IVPA-verksamheten

av Rolf Gunnarsson (m)

till försvarsminister Sten Tolgfors (m)

IVPA-verksamheten – i väntan på ambulans – är en mycket viktig del i tryggheten och säkerheten, särskilt på landsbygden och i glesbygden. Många deltidskårer i mitt hemlän Dalarna svarar för IVPA-verksamhet, en mycket uppskattad verksamhet hos många där det är långa utryckningstider för ambulansen. Men problem har inte saknats. Bångstyriga politiker, landstings- och kommunbyråkrater har haft problem med huvudmannaskap och avtalsskrivandede, detta trots att det gått att bevisa den stora nytta som IVPA-verksamheten gör. Det går att ta fram massor med exempel bara från Dalarnas län.

Nu har ännu en byråkratmyndighet – Socialstyrelsen – ”vaknat” i denna fråga.

Det lär vara föreskrifter på väg för IVPA-verksamheten. Men konstigheter finns aviserade, allt beroende på avtalsskrivande och ren byråkrati. Ett exempel räcker: Om en brandman åker ut på en trafikolycka får denne brandman sätta på så kallad halskrage på en skadad. Då finns tydligen kompetensen. Men om samma brandman 15 minuter senare åker ut på ett så kallat IVPA-larm får inte samma halskrage sättas på. Mer behöver inte sägas. Jag hoppas att försvarsministern tar sig an detta problem.

Avser försvarsministern att ta några initiativ för att reda ut de byråkratiska problem som synes finnas?

Svar på skriftlig fråga 2007/08:240 besvarad av Försvarsminister Sten Tolgfors

den 14 november

Svar på fråga

2007/08:240 IVPA-verksamheten

Försvarsminister Sten Tolgfors

Rolf Gunnarsson har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att reda ut de byråkratiska problem som finns runt IVPA-verksamheten – i väntan på ambulans.

Först ska konstateras att det är kommunerna som har ansvaret för räddningstjänst, medan landstingen ansvarar för hälso- och sjukvård. Räddningstjänst och hälso- och sjukvård är två olika saker, som styrs av olika regelverk. Båda syftar emellertid till att rädda liv och hindra och begränsa skador på människor.

Den kommunala organisation som utför insatser i räddningstjänst vidtar ibland livsuppehållande åtgärder (första hjälpen) i samband med olyckor. I dessa fall är det fråga om räddningstjänst, och den kommunala organisationen för räddningstjänst agerar med stöd av lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Begreppet räddningstjänst är definierat i lagen och avgränsat till ett akutskede. Staten eller en kommun ska ansvara för en räddningsinsats endast om det är motiverat av bland annat behovet av ett snabbt ingripande.

Enligt 6 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) har landstingen det samlade ansvaret för sjuktransportverksamheten, oavsett om sjuktransporterna sker i samband med räddningsingripande eller i andra fall. Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som landstinget ansvarar för enligt hälso- och sjukvårdslagen.

Den kommunala räddningstjänsten och landstinget kan avtala om att räddningstjänsten kan rycka ut samtidigt som ambulans på sjukvårdslarm och genomföra ett första omhändertagande i väntan på ambulans (IVPA). Särskilt i glesbygd kan det finnas ett behov av denna form av samverkan. Dessa avtal ändrar inte huvudmannaskapet, det vill säga att landstingen är huvudman för sjuktransporterna. I vissa delar, till exempel då räddningstjänstens personal utför behandling med syrgas eller defibrillering, innehåller IVPA-verksamheten uppgifter som är hälso- och sjukvård. Räddningstjänstens personal är i denna del hälso- och sjukvårdspersonal och står under Socialstyrelsens tillsyn.

Min uppfattning är att det är viktigt att den kommunala organisationen för räddningstjänst och ambulanssjukvård kan stödja varandra, särskilt på landsbygden där avstånden kan vara långa. En sådan samverkan kan säkerställa att samhällets totala resurser används så effektivt som möjligt. Vad gäller IVPA-verksamheten måste räddningstjänsten ha ett avtal med landstingen eftersom det rör sig om verksamhet som landstingen är huvudman för och inte verksamhet som är att betrakta som räddningstjänst. En förutsättning är dock att räddningstjänsten har eller kan skaffa sig erforderlig kompetens.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.