homosexuellas situation

Skriftlig fråga 2000/01:473 av Hägg, Carina (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-12-19
Anmäld
2001-01-16
Besvarad
2001-01-17

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 19 december

Fråga 2000/01:473

av Carina Hägg (s) till statsminister Göran Persson om homosexuellas situation

Under senare tid har frågan om homosexuellas situation uppmärksammats såväl politiskt som i den allmänna samhällsdebatten. Men fokus har ofta i debatten lagts på de homosexuella boende i storstadsregionerna. Jag måste nu ställa frågan om hur det är att vara homosexuell i mindre kommuner runtom i vårt land. Kan homosexuella var de än bor känna att de omfattas av den humanistiska tanken om alla människors lika värde? Det betyder inte minst att människor har rätt att vara olika. Jag har haft kontakt med alltför många som inte känner det stöd de har rätt att förvänta sig. Det är alltför få kommuner som har denna fråga på sin dagordning. Fortfarande finns det homosexuella som inte vågar "komma ut" för sin egen eller för anhörigas skull. Man ska inte behöva flytta eller vara rädd att förlora jobbet för att man är öppet homosexuell.

Många homosexuella flyttar från orter i glesbygd för att kunna leva ett som man tror enklare liv på större orter. Det kan handla om en önskan att ha tillång till mötesplatser, kunna existera i en tolerantare och mindre fördomsfull miljö, leva mer anonymt och att bemötas på ett värdigare sätt i arbetsliv såväl som inom t.ex. vården. Homosexuella uppger också att de flyttat från hemorten av hänsyn till sina anhöriga. Pressen på de anhöriga kan vara stor.

Min fråga är vilka initiativ statsrådet har för avsikt att ta för att stimulera kommuner och landsting att aktivt stärka de homosexuellas rätt i samhället.

Svar på skriftlig fråga 2000/01:473 besvarad av

den 17 januari

Svar på fråga 2000/01:473 om homosexuellas situation

Statsrådet: Mona Sahlin

Carina Hägg har till statsministern ställt en fråga om vilka initiativ han har för avsikt att ta för att stimulera kommuner och landsting att aktivt stärka de homosexuellas rätt i samhället.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara frågan.

Det är för mig uppenbart att många homosexuella i Sverige upplever otrygghet i sin vardag. Detta beroende på homofobi och okunskap i det omgivande samhället.

Regeringen har också vidtagit åtgärder mot homofobi, diskriminering och bristande kunskap om homosexuella i samhället. Inrättandet av Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) och lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning är två kraftfulla insatser riktade mot diskriminering av homosexuella. HomO har inte bara till uppgift att se till att lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning följs utan också att tillse att kunskapen hos arbetsgivare, arbetstagare och samhället i övrigt ökas om diskriminering på grund av sexuell läggning. I förordningen (1999:170) med instruktion för Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) nämns också särskilt att HomO i sin verksamhet ska upprätthålla kontakter med bl.a. kommuner och landsting.

Regeringen har också inom Regeringskansliet tillsatt en interdepartmental arbetsgrupp med syfte att upprätta en nationell handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering. Denna handlingsplan kommer att presenteras i en regeringsskrivelse under 2001. Handlingsplanen kommer bl.a. att innehålla förslag som direkt syftar till att förbättra de homosexuellas situation i Sverige. Mångfaldsutredningen föreslog i slutrapporten Alla lika olika @ mångfald i arbetslivet (Ds 2000:69) bl.a. att regeringen borde låta utreda möjligheten att förknippa statliga stödåtgärder med krav relaterade till icke-diskriminering eller personalpolitiska åtgärder för ökad mångfald. Överväganden om huruvida en utredning på detta område bör tillsättas ingår i arbetsgruppens arbete.

Inom Regeringskansliet tillsattes det också i maj 2000 en annan arbetsgrupp. Denna med syfte att utarbeta ett förslag till en nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna. Denna arbetsgrupp ska senast den 30 september 2001 presentera ett förslag till handlingsprogram i form av konkreta åtgärder, uppföljningsmekanismer, samt föreslå åtgärder för hur FN:s årtionde för utbildning om mänskliga rättigheter kan uppmärksammas i Sverige. Gruppen ska också genomföra en kartläggning avseende hur svenska myndigheter i dag arbetar för att förbättra skyddet för mänskliga rättigheter.

Staten, kommuner och landsting har naturligtvis ett gemensamt ansvar för att invånarna kan leva sina liv i trygghet och att de inte ska behöva oroa sig för att diskrimineras på grund av t.ex. sexuell läggning. Det bör dock påpekas att staten inte helt ohejdat kan ingripa i kommunernas verksamhet eftersom detta skulle strida mot den grundpelare i den svenska demokratin som det kommunala självstyret utgör. Detta självstyre innebär dock också att det åligger kommunerna att måna om och att säkerställa trygghet för samtliga invånare. Självstyret förhindrar inte heller statliga myndigheter, såsom HomO, att aktivt arbeta för att förhindra diskriminering och då allrahelst i samarbete med kommunerna.

Jag är således medveten om de problem som finns på området i dag. Vissa åtgärder har redan vidtagits och arbete pågår för att närmare kartlägga problemen och att finna lösningar på dem. Regeringen har i dag inga utarbetade planer på till kommuner och landsting särskilt riktade åtgärder utan inväntar redovisningen av de ovan nämnda arbetsgruppernas respektive handlingsplaner.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.