Hastighetssänkningen till 80 kilometer i timmen
Skriftlig fråga 2016/17:363 av Peter Persson (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-11-21
- Överlämnad
- 2016-11-23
- Anmäld
- 2016-11-24
- Svarsdatum
- 2016-11-30
- Sista svarsdatum
- 2016-11-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Anna Johansson (S)
Trafikverket har aviserat hastighetssänkningar på närmare 430 mil av det svenska landsvägsnätet under innevarande planperiod (2014–2025). Sträckan uppges motsvara 44 procent av de statliga 90-vägarna.
Förslaget upplevs som riktat mot landsbygdens invånare, som genom förslaget tycker sig få sämre tillgänglighet till arbetsplatser, utbildning, samhällsservice, vård och omsorg. Det kan också bli en negativ påverkan på ekonomin och företagsklimatet i de berörda regionerna då restider och reseomkostnader ökar.
Initiativet och beslutet ligger hos Trafikverket, som dock borde föra mer dialog med kommuner och olika intresseorganisationer innan ett dylikt beslut tas. Vi har redan till exempel från vargjaktsfrågan ett exempel på hur illa det blir när myndigheters beslut inte uppfattas som legitima i lokala och regionala miljöer. Det är kanske bättre att medborgarna får köra 90 kilometer i timmen än att sänka till 80, vilket gör att en stor grupp känner sig provocerad och tänker ”nu skiter vi helt i hastighetsbegränsningarna”. Har Trafikverket samlat berörda kommuner länsvis? Har det gjorts någon form av remiss till olika intresseorganisationer som professionellt verkar kring motortrafik, trafiksäkerhet etcetera? Varför får civilsamhället så sällan göra sin röst hörd i myndighetssfären? Frågorna är många, både principiellt och i detta enskilda fall.
Trafiksäkerhet är alltså inte bara en fråga om tekniska lösningar eller något som staten kan tvinga fram med dekret. Vikten av folkligt stöd och vilja till regelefterlevnad bland medborgarna tycks ständigt underskattas av våra myndigheter.
Motormännen har i sin kritik pekat på att det finns en mängd åtgärder som var för sig och tillsammans påtagligt kan öka säkerheten på det befintliga landsvägsnätet. Många av dessa kan utföras direkt utan betydande merkostnader, och andra kan utföras i samband med det regelbundet återkommande beläggningsarbete som alltid behöver utföras på vägarna. Åtgärderna kan vara sådant som mitträffling (för att varna trafikanten om att fordonet är på väg över till mötande körfält), kanträffling, åtgärdande av feldoserade kurvor, åtgärdande av för låga eller sneda vägräcken, vägrensbreddning och vägrensförstärkning, förbättrad dikesrensning liksom utbyte av äldre stolpar och skyltar som inte ger efter vid påkörning av fordon.
Miljöbelastningsargumentet är inte särskilt relevant; hastighetssänkningen ger en högst marginell miljönytta. Med en växande nybilsförsäljning går vi dessutom mot en fordonsflotta som är säkrare och bränslesnålare än någonsin förut.
Frågan är också om övergången från 90 till 80 är tänkt som något permanent eller temporärt. Statsrådet bör ta tömmarna i frågan och t.ex. fråga ut Trafikverket om hur dialogen kring hastighetssänkningen har skötts med berörda kommuner och olika intresseorganisationer.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet Anna Johansson:
Tänker statsrådet ta några initiativ med anledning av det som har framförts?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:363 besvarad av Statsrådet Anna Johansson (S)
Dnr N2016/07288/TS | ||
Näringsdepartementet |
Infrastrukturministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:363 av Peter Persson (S) Hastighetssänkningen till 80 kilometer i timmen
Peter Persson har frågat mig om jag kommer att ta några initiativ med anledning av de av Trafikverket aviserade hastighetssänkningarna till 80 kilometer i timmen.
Ökad trafiksäkerhet är en prioriterad fråga för regeringen. I Sverige arbetar vi sedan snart tjugo år tillbaka med Nollvisionen för trafiksäkerhet. Ingen ska dö eller skadas för livet i trafiken. Nollvisionen har även ofta positiva effekter på möjligheterna att minska vägtrafikens utsläpp och fungerar även som drivkraft för nya jobbskapande innovationer inom fordonsindustrin.
Regeringen fattade den 1 september 2016 beslut om en Nystart för Noll-visionen som tydliggör regeringens ambition i trafiksäkerhetsfrågan inom alla trafikslag. Genom nystarten pekas inriktningen ut för det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet, vilken blir vägledande för kommande års prioriteringar inom trafiksäkerhetsområdet. I arbetet med Nystarten för Nollvisionen har alla större motor- och trafikorganisationer bjudits in för att delta i dialogmöten.
Ett av de områden där Sverige varit framgångsrikt är att systematiskt arbeta för en säkrare vägutformning och trafikmiljö. Detta arbete kommer att fortsätta. Mötesseparering av vägar, anpassning av hastighetsgränser och etablering av hastighetsdämpande åtgärder i stadsmiljöer, såsom cirkulationsplatser och farthinder, är exempel på åtgärder i vägmiljön som bidragit till att minska antalet allvarliga och dödliga skador.
Regeringen har i den infrastrukturproposition (prop. 2016/17:21) som nyligen lämnades till riksdagen föreslagit en sju procentig ökning av anslaget för vidmakthållande av statliga vägar. Det har betydelse både för trafiksäkerheten och jobben i Sverige.
Enligt propositionen Nya hastighetsgränser (prop. 2006/07:73), som överlämnades till riksdagen år 2007, godkänns att nya hastighetsgränser får införas så att beslutande myndigheter kan använda sig av 10-steg i intervallet 30–120 km/h. Dessa förordningsändringar trädde i kraft 2008. Trafikverket har sedan dess bedrivit ett systematiskt arbete för att anpassa hastighetsgränserna efter vägens standard. I praktiken har det framförallt inneburit att vägar med hög säkerhetsstandard fått höjd hastighetsgräns och vägar som inte varit mötesseparerade med mitträcke fått sänkt hastighet från 90 km/tim till 80 km/tim.
Trafikverket är den myndighet som beslutar om förändrade hastighetsgränser och inte regeringen.
Stockholm den 29 november 2016
Anna Johansson
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.