Handläggningstiden vid överprövning av skötselplaner för statens reservat

Skriftlig fråga 2020/21:3226 av Anders Åkesson (C)

till Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Under en följd av år har problemen med angrepp av granbarkborre blivit allt större. Skadornas omfattning handlar nu om mångmiljardbelopp i ett nationellt perspektiv. Skogsägare är enligt lag ålagda att tillse att angripen skog snarast tas bort för att om möjligt förhindra spridning och ytterligare angrepp. För att förhindra svärmningar/ytterligare spridning behöver ingreppen dessutom göras tidigt på växtsäsongen, innan juli månad.

Ett särskilt problem som uppkommer är statliga reservat med annan skötselinstruktion än skötsel enligt skogsvårdslagen och i synnerhet de av dessa reservat som har sin gräns till privat förvaltad skogsmark. Reservat sköts normalt enligt särskilda föreskrifter och inte som övrigt skogsbruk, det vill säga man hugger inte ut och forslar bort angripna träd. Reservaten riskerar därmed att utöver att vara en källa till ytterligare angrepp även utgöra en dålig ”reklam” för statens reservat, eftersom insekterna sprider sig från statens reservat till omkringliggande ”oskyldiga skogsägare”. Ser vi det ur ett klimatperspektiv är det givetvis riktigt dåligt att granskog dör i stället för att man tillverkar produkter av träden – produkter som konkurrerar bort kol och olja ur vårt samhälle. Betraktar vi det ur ett moralperspektiv, staten versus den privata skogsägaren, är det direkt oförsvarligt.

Att staten verkligen sköter den mark man förvaltar men även har en flexibilitet utifrån uppkomna situationer är viktigt för en fortsatt allmän acceptans för naturreservat. I dag får fastighetsgrannar som drabbats av insektsangrepp från angränsande statlig skog, trots att de själva tar sitt ansvar och följer gällande lagstiftning, ingen ersättning. Att driva skadeståndsprocesser mot staten är riskabelt för den enskilde eftersom man riskerar att få betala både sina egna och statens rättegångskostnader. I den uppkomna situationen med ett ökat smittryck av granbarkborre gäller en situation i en mycket stor del av reservaten i landet där de skötselföreskrifter som råder för reservaten förhindrar länsstyrelserna att vidta åtgärder för att bekämpa granbarkborrar.

Sommaren 2020 beslutade dock flera länsstyrelser i landet om generella undantag för sina reservat. Detta gjorde man i syfte att kunna vidta åtgärder för att på ett effektivt sätt hindra granbarkborrens spridning. Dessa beslutade undantag hann dock aldrig verkställas eftersom de överklagades och sedan dess legat på Miljödepartementet för avgörande.

Med anledning av detta frågade jag statsrådet:

Av vilken orsak har regeringen/Miljödepartementet ännu inte hanterat inkomna överklaganden av länsstyrelsers beslut avseende ändrade skötselföreskrifter i syfte att hindra granbarkborrens spridning?

Jag fick följande svar:

”Av totalt 181 naturreservat som berörs av överklagade beslut om åtgärder riktade mot granbarkborrens spridning, fattade regeringen den 12 maj 2021 beslut gällande 168 naturreservat. Handläggningen pågår fortfarande i ett ärende som gäller de övriga 13 naturreservaten.

Det är inte möjligt i dagsläget att förutse hur lång handläggningstiden kommer att bli för dessa. Handläggningstiden beror i huvudsak på ärendets svårighetsgrad, omfattning, om ärendet är komplett och om alla handlingar som behövs för beslut finns eller om ärendet behöver kompletteras, kommuniceras med klaganden eller remitteras till exempelvis berörda myndigheter. Utgångspunkten för regeringens handläggning är att den ska ske skyndsamt, effektivt och utan att rättssäkerheten eftersätts.”

Med anledning av detta vill jag på nytt fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:

Anser ministern att ärenden som inkommit på regeringens bord i sommaren 2020 och som avgörs först i maj året därpå är att betrakta som en handläggning som sker skyndsamt, effektivt och utan att rättssäkerheten eftersätts, och avser ministern vidta några åtgärder utifrån sitt ställningstagande?