Handel med skor och risk för miljögifter
Skriftlig fråga 2009/10:625 av Sachet, Ameer (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-03-10
- Anmäld
- 2010-03-10
- Besvarad
- 2010-03-17
- Svar anmält
- 2010-03-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 10 mars
Fråga
2009/10:625 Handel med skor och risk för miljögifter
av Ameer Sachet (s)
till statsrådet Ewa Björling (m)
Som en följd av frihandeln tillverkar Sverige inga skor längre. Vi importerar i stället mer än 55 000 ton skor årligen och med dem också farliga kemikalier. Miljögifterna riskerar att hamna direkt i kroppen via huden, eller i naturen när skorna tjänat ut och blivit sopor.
Svenska Naturskyddsföreningen har undersökt både plastskor och vanliga läderskor. I samarbete med miljöorganisationer i Filippinerna, Indien, Sydafrika, Uganda, Tanzania och Indonesien köpte man in 27 par plastskor som analyserades. Av de 27 testade skorna innehöll 17 ftalater. I alla skor som testades fanns också tungmetaller: bly, kadmium och krom. I två skotyper fanns kvicksilver. I fråga om läderskorna var det lika illa. Undersökningen visade att det fanns en rad olika miljögifter. Den allvarligaste slutsatsen av undersökningen var, om man räknar med hur mycket skor som köps och kastas i Sverige, att tonvis av tungmetallen krom sprids i miljön varje år. Kromet används när lädret garvas. Både när skorna bränns som sopor eller om de blir liggande på en soptipp, kan krom omvandlas från en mindre farlig form till det cancerframkallande ämnet sexvärt krom. Arsenik, kvicksilver och bly hör till de farliga ämnen som hittades i skorna, förutom krom som fanns i höga halter i samtliga skor, utom i ett par naturgarvade. Två av de inköpta skotyperna innehöll dessutom azofärger som kan ge upphov till cancerogena aminer som kan lakas ut i svett när skorna används och tas upp i huden och som kan framkalla allergier.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att få bort miljögifterna inom skohandeln och skoindustrin?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:625 besvarad av Statsrådet Ewa Björling
Svar på fråga
2009/10:625 Handel med skor och risk för miljögifter
Statsrådet Ewa Björling
Ameer Sachet har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att få bort miljögifterna inom skohandeln och skoindustrin. Han hänvisar till att Sverige som en följd av frihandeln inte tillverkar skor längre, utan måste importera dem, och med dem även farliga kemikalier.
Historiskt har vissa typer av arbeten kommit och gått, andra har utvecklats och fått en helt ny inriktning. Något vi borde ha lärt oss av detta är att vi på ett konstlat sätt varken kan skapa eller rädda jobb – vad vi kan göra är att riva administrativa hinder och regelbarriärer, satsa på forskning och utbildning och skapa goda förutsättningar för arbete och företagande. Detta är viktigt att slå fast.
Sveriges välstånd är byggt och fortsätter att byggas på vår handel. Det skulle inte vara ekonomiskt försvarbart att ge stöd till industrier som inte är konkurrenskraftiga. Därom råder bred politisk enighet i Sverige.
Det finns trots detta i alla fall ett företag i Sverige som efter 170 år fortfarande tillverkar och exporterar skor. De har lyckats nå framgång med sin verksamhet, trots den tilltagande internationella konkurrensen, genom att utveckla sina produkter och satsa på forskning, innovation och kvalitet. Det här visar att även verksamheter som numera till stor del förlagts någon annanstans i världen kan nå framgång i Sverige, genom att den anpassas och drar nytta av våra konkurrensfördelar.
En konsekvent frihandelslinje innebär inte per nödvändighet att vi måste acceptera att produkter som är skadliga för människor eller miljön fritt ska få importeras. Världshandelsorganisationen WTO:s medlemmar har rätt att vidta åtgärder eller införa regler med syfte att skydda dessa viktiga intressen, givet att vissa kriterier uppfylls.
Regeringen ser det som en viktig uppgift att tillse att de varor och produkter som saluförs i Sverige är säkra för människors hälsa och för miljön. Under de senaste åren har lagstiftningen inom EU för att säkerställa detta också förbättrats avsevärt. Under arbetet med att utforma dessa regler har Sverige spelat en betydelsefull roll.
I EU:s kemikalielagstiftning, Reach, regleras olika informationsskyldigheter för leverantörer av varor som innehåller särskilt farliga ämnen. En leverantör måste bland annat förse mottagaren – i detta fall de aktuella svenska skoimportörerna – med tillräcklig information för att varan ska kunna användas på ett säkert sätt. Vidare ska leverantören på begäran tillhandahålla konsumenterna med tillfredsställande information.
Regeringen anser att detta varuinformationskrav är en viktig del av Reach, och följer därför noggrant vilken effekt reglerna får. Den svenska behöriga myndigheten för Reach, Kemikalieinspektionen, arbetar även aktivt inom EU för att underlätta tolkningen och tillämpningen av bestämmelserna.
För att säkerställa att beslutade regler efterlevs är en effektiv tillsyn viktig. Under 2010 genomför Kemikalieinspektionen tillsynsprojekt riktade mot förekomsten av farliga ämnen i bland annat skor. Även de aktuella företagen har dock ett ansvar för att kontrollera så att de produkter de säljer inte innehåller förbjudna ämnen.
I dagens alltmer globala ekonomi finns vidare ett allt tydligare behov av att stärka kontrollen av kemikalier även på internationell nivå. Regeringen är därför pådrivande inom FN:s miljöprogram för att utveckla möjligheten till informationsutbyte och kontroll.
Det finns inte en lösning på problemet med farliga ämnen i vår omgivning. Arbetet med att fasa ut och ersätta dessa med mindre farliga substitut måste ske på många plan. Bättre kunskaper hos såväl industrin, importörer och beslutsfattare är en viktig faktor. Ett aktivt arbete inom EU och på det internationella planet är också centralt. Inom samtliga dessa områden kommer regeringen att fortsätta att driva frågan.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.