gruppvåldtäkt
Skriftlig fråga 1999/2000:812 av Agestav, Amanda (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-04-10
- Besvarad
- 2000-04-19
- Anmäld
- 2000-04-25
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:812
av Amanda Agestav (kd) till justitieminister Laila Freivalds om gruppvåldtäktDet senaste året har medierapporteringen av gruppvåldtäkter ökat. Även om inte antalet anmälningar ökat på något drastiskt sätt så är det ett stort problem att övergrepp av detta slag över huvud taget sker.
Varje gång en gruppvåldtäkt sker är det enligt min mening ett misslyckande för samhället.
Sexualbrottskommittén arbetar nu med en lagöversyn. Det är välkommet.
Tyvärr löser vi nog inte dessa brott enbart med lagstiftning. Det behövs kraftfullare gemensamma åtgärder för att motverka detta.
Är regeringen beredd att ta fram en nationell handlingsplan för att motverka gruppvåldtäkter?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:812 besvarad av
Svar på fråga 1999/2000:812 om gruppvåldtäkt
Justitieminister Laila Freivalds
Amanda Agestav har frågat mig om regeringen är beredd att ta fram en nationell handlingsplan för att motverka gruppvåldtäkter. Amanda Agestav hänvisar till det senaste årets ökade rapportering om gruppvåldtäkter i medierna och framhåller att den översyn av lagstiftningen som nu pågår är välkommen men knappast tillräcklig.
Jag har nyligen relativt utförligt i mitt svar på en fråga från Inger Lundberg om våldtäktsbrott redogjort för den gällande lagstiftningen och den pågående översynen av lagstiftningen på området. Jag hänvisar i denna del till mitt svar den 12 april i år på fråga 1999/2000:790.
Amanda Agestav skriver att antalet anmälningar inte ökat på något drastiskt sätt. Jag vill därför åter framhålla att gruppvåldtäkt lyckligtvis är ett mycket ovanligt brott. Enligt en nyligen genomförd specialgranskning av Brottsförebyggande rådet utgör de anmälda fallen av våldtäkt med två eller fler misstänkta gärningsmän ungefär en promille av samtliga våldsbrott. Trenden enligt granskningen tycks faktiskt dessutom vara att antalet anmälda sådana brott har minskat under 1990-talet. I en kommentar till granskningen har också rådets generaldirektör pekat på att massmediernas uppmärksamhet styr människors uppfattning om hur utvecklingen ser ut och att allmänheten många gånger tror att brotten har ökat även om det, som i detta fall, handlar om en konsekvent minskning.
Det sagda hindrar inte att jag delar Amanda Agestavs uppfattning att vi måste se med största allvar på detta slags brottslighet när den inträffar. Brottens allvar gör det tvärtom mycket viktigt att noga diskutera vilka möjligheter vi har att förebygga dem och hantera dem när de begås.
Regeringen anser att det samhällsproblem som mäns våld mot kvinnor utgör måste angripas från ett helhetsperspektiv med syftet att minska eller helst eliminera alla former av sådant våld, vare sig det är fråga om misshandel, grov kvinnofridskränkning, våldtäkt eller användandet av könsord mot unga kvinnor i skolan.
Det allra viktigaste förebyggande arbetet på lång sikt tror jag är att stärka unga flickors och pojkars självkänsla och att på olika sätt ge dem kunskap om relationer och sexualitet. Här görs det redan i dag mycket arbete inom olika samhällssektorer.
Som exempel på arbete med sådan inriktning kan jag nämna att regeringen i kursplanerna för grundskolan har gjort en tydlig markering av att det i de samhällsorienterade ämnena ingår att diskutera och reflektera över begrepp som identitet, sexualitet, kärlek och jämställdhet. Därvid har vikten av att tala om värdefrågor i samband med undervisning om samlevnad och relationer, människosyn och språkbruk betonats. Regeringen har också beviljat medel för produktionen av en ungdomsfilm om grupprelationer som tar upp frågor om hur grupptryck kan tvinga enskilda personer till handlingar som de egentligen inte vill begå. Ytterligare ett exempel är en skolvideo om sexuella trakasserier i ungdomsmiljöer som har tagits fram av JämO, Ungdomsstyrelsen, Skolidrottsförbundet och Fritidsforum samt en handledning som är tänkt att användas tillsammans med videon.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.