Försäljning av statlig skog

Skriftlig fråga 2008/09:1057 av Olsson, Hans (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-06-23
Anmäld
2009-06-23
Besvarad
2009-07-02
Besvarad
2009-07-07
Svar anmält
2009-08-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 23 juni

Fråga

2008/09:1057 Försäljning av statlig skog

av Hans Olsson (s)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

På initiativ av den dåvarande socialdemokratiska regeringen beslutade riksdagen 2001 att staten, via Sveaskog, skulle bidra till att ge människor större möjlighet att stanna kvar på landsbygden genom att driva ett aktivt skogsbruk. I propositionen uttrycktes det att Sveaskog bör ha som inriktning att genom försäljning av mark till enskilda underlätta utkomstmöjligheterna och lokal utveckling i skogs- och landsbygd.

Sveaskogs styrelse beslutade året efter att utforma regler för försäljningen av skog för att uppnå riksdagens syfte. Dessa regler innebar att den som får köpa skog måste äga en lantbruks- eller skogsfastighet i den kommun där Sveaskog bjuder till försäljning. Det räcker således att äga skog i den kommun där skogen säljs. Den som köper behöver alltså inte bo på orten eller ens i kommunen.

Då skog har blivit alltmer av en kapitalplacering innebär upptrissade priser att det är svårt för till exempel en lokal lantbrukare att köpa skog, vilket annars skulle kunna innebära att lantbrukaren kan hålla i gång sin verksamhet.

Med anledning av detta vill jag fråga näringsministern:

Avser ministern att vidta några åtgärder för att förtydliga direktiven till Sveaskog så att bolaget lever upp till riksdagens intentioner om en levande landsbygd?

Svar på skriftlig fråga 2008/09:1057 besvarad av Näringsminister Maud Olofsson

den 2 juli

Svar på fråga

2008/09:1057 Försäljning av statlig skog

Näringsminister Maud Olofsson

Hans Olsson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att förtydliga direktiven till Sveaskog så att bolaget lever upp till riksdagens intentioner om en levande landsbygd.

Hans Olsson hänvisar till propositionen från 2001 där det uttrycktes att Sveaskog bör ha som inriktning att genom försäljning av mark till enskilda underlätta utkomstmöjligheterna och lokal utveckling i skogs- och landsbygd.

Riktlinjerna för försäljning som utformats av bolagets styrelse innebär att den som får köpa skog måste äga en skogs- eller lantbruksfastighet i den kommun där Sveaskog bjuder till försäljning. Enskilda skogsägare får dessutom endast köpa vid ett tillfälle.

Hans Olsson pekar på att det således räcker att äga skog i den kommun där skogen säljs och då skog har blivit alltmer av en kapitalplacering kan det innebära upptrissade priser på skogsmarker.

Som korrekt påpekas är det en tydlig princip för Sveaskogs markförsäljning att all överföring av mark ska ske till marknadsmässiga priser. Liksom övriga verksamhetsdelar i Sveaskog är det viktigt att det sker på marknadsmässiga villkor då bolaget har ett ansvar att förvalta och utveckla ägarens kapital.

Jag anser att de riktlinjer som Sveaskog tillämpar bidrar till att stärka det privata skogsägandet lokalt och därmed lever upp till riksdagens intentioner.

Jag avser inte att ge Sveaskog i uppdrag att ändra riktlinjerna så att säljerbjudanden koncentreras till att endast omfatta dem som både äger en skogs- eller lantbruksfastighet och bor i kommunen. En sådan ordning stimulerar inte till inflyttning till landsbygden där skogsägande kan vara en del i försörjningen.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.