försäkringskassans rehabiliteringsansvar
Skriftlig fråga 2003/04:768 av Fagerström, Ann-Marie (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-02-13
- Anmäld
- 2004-02-17
- Besvarad
- 2004-02-18
- Svar anmält
- 2004-02-18
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 13 februari
Fråga 2003/04:768
av Ann-Marie Fagerström (s) till statsrådet Berit Andnor om försäkringskassans rehabiliteringsansvarAlltfler får sin sjukpenning indragen då den förtroendeläkare som försäkringskassan anlitat inte godkänner det läkarintyg som den behandlande läkaren skrivit ut.
Det är också vanligt att sjukpenningen dras in utan att någon rehabiliteringsplan eller några andra åtgärder satts in för att utbilda den sjukskrivne. Det vore i stället samhällsekonomiskt riktigt att utbilda de som är sjuka så att de åter blir anställningsbara på arbetsmarknaden. Möjligheten att arbeta deltid i stället för att vara sjukskriven eller arbetslös på heltid är av stor betydelse för den enskilde. Det är viktigt både för den psykiska hälsan och för att man ska slippa hamna i en svår ekonomisk situation. Det är orimligt att den enskilde ska fråntas sin ekonomiska möjlighet till försörjning och utsättas för den förnedring som det innebär att få sjukpenningen indragen.
Försäkringskassan vältrar över de sjuka till arbetslöshetskassan och gör sig fri från sitt rehabiliteringsansvar genom att kalla den försäkrade för arbetslös. Försäkringskassan är skyldig att rehabilitera den sjuke, så att han eller hon har möjligheter att få ett arbete som går att utföra efter sin egen förmåga.
Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att försäkringskassan tar sitt ansvar för de försäkrade och ser till att de blir färdigrehabiliterade?
Svar på skriftlig fråga 2003/04:768 besvarad av
den 18 februari
Svar på fråga 2003/04:768 om försäkringskassans rehabiliteringsansvar
Statsrådet Berit Andnor
Ann-Marie Fagerström har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att försäkringskassan ska ta sitt ansvar för de försäkrade och se till att de blir färdigrehabiliterade. Fagerström utgår från att försäkringskassan vältrar över de sjuka till arbetslöshetskassan.
Det är en förenkling att påstå att försäkringskassan vältrar över sjuka personer till arbetslöshetskassan. Det förekommer att försäkrade som initialt har uppfyllt kraven för rätt till sjukpenning i ett senare skede inte längre gör det. De ska då rätteligen inte heller uppbära sjukpenning. Denna ersättning ska endast utges om den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till sådan ersättning enligt lagen om allmän försäkring och utgör inte ett generellt försörjningsstöd. Det är viktigt att sjukförsäkringen inte fungerar som en arbetslöshetsförsäkring. Inte minst därför att det kan leda till att fel åtgärder vidtas för att hjälpa människor tillbaka till arbete.
En avsedd och enhetlig tillämpning av reglerna vore önskvärd för att bevara förtroendet för försäkringssystemet. Det är regeringens inriktning att tillskapa en sammanhållen organisation för socialförsäkringen som underlättar kompetensspridning och gemensamma förhållningssätt så att lika fall behandlas lika. Det sistnämnda är dock en fråga som måste underställas riksdagens beslut.
Man bör i sammanhanget även notera att inom gruppen behandlande läkare är det många som fortfarande saknar utbildning i försäkringsmedicin. Sådan kompetens är väsentlig vid ställningstagande till frågan om intyg för sjukskrivning. Att intygen inte godkänns av försäkringskassan behöver nödvändigtvis inte vara fel. Det är försäkringskassan som beslutar om sjukskrivning. Intygen från behandlande läkare måste naturligtvis uppfylla vissa krav för att kunna tjäna som underlag vid bedömningen av den försäkrades arbetsförmåga. Riksförsäkringsverket har för åren 2003 och 2004 tilldelats medel för att anordna utbildning i försäkringsmedicin så att kompetensen sprids. Intresset från läkare att delta i denna utbildning är stort.
I de fall den försäkrade inte längre är sjuk har försäkringskassan inte längre något samordningsansvar för rehabiliteringen. Märk väl att försäkringskassans rehabiliteringsansvar endast är ett initiativ- och samordningsansvar. Försäkringskassan har även ett utredningsansvar för sjuka försäkrade som saknar arbetsgivare. Det ankommer därmed inte på försäkringskassan att utbilda de försäkrade.
För att undvika att den enskilde blir utan rehabilitering är det viktigt med en väl fungerande samverkan mellan de aktörer som har ett ansvar inom rehabiliteringsområdet.
Från och med 2003 gäller att försäkringskassan kan disponera 5 % av sjukpenningsanslaget för samverkan inom rehabiliteringsområdet. Dessa 5 % ska även användas för arbetsmarknadsmyndigheternas insatser inom rehabiliteringen. De rapporter regeringen har fått är att detta lett till en mycket mer omfattande samverkan mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen och att väsentligt fler sjukskrivna utan arbetsgivare har fått insatser för att komma tillbaka i arbete. Verksamheten förväntas ge än mer effekt under 2004.
När det gäller gränsdragningen av rehabiliteringsansvaret avseende sjuka personer som har ett arbete som de inte kan återgå till, finns ett gemensamt förslag från Riksförsäkringsverket och Arbetsmarknadsstyrelsen. Förslaget innebär i korthet att rehabiliteringsansvaret för denna grupp ska ligga på arbetsförmedlingen i stället för försäkringskassan. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.