fördelning av AMS anslagsposter

Skriftlig fråga 1999/2000:1207 av Staaf-Igelström, Lisbeth (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-07-12
Besvarad
2000-08-25
Anmäld
2000-09-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 12 juli

Fråga 1999/2000:1207

av Lisbeth Staaf-Igelström (s) till näringsminister Björn Rosengren om fördelning av AMS anslagsposter

Arbetsmarknadspolitiken ska vara aktiv och främja tillväxt så att arbetslösheten kan minska i hela landet de kommande åren. Allas delaktighet på arbetsmarknaden är nödvändig för att åstadkomma långsiktig hög ekonomisk tillväxt och en god välfärd. Människor som drabbas av glesbygdens strukturförändringar ska få bättre möjligheter att komma tillbaka till arbetslivet.

"En förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och tillväxt" förutsätter att länsarbetsnämndernas anslag kan fördelas på ett sätt som skapar möjligheter för individuella behov och en bra arbetsmarknadsutbildning.

Tyvärr förhindrar den nuvarande anslagsfördelningen för utbildningsbidrag och kurskostnader en mer flexibel användning av de bidrag som är avsedda för olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det kan t.ex. finnas pengar för utbildningsbidrag men pengarna för att köpa utbildningar kan vara slut.

Vad avser ministern att göra för möjligheten att flytta mellan kontona så att bidraget till utbildningar och kurser kunde disponeras friare?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1207 besvarad av

den 24 augusti

Svar på fråga 1999/2000:1207 om fördelning av AMS anslagsposter

Näringsminister Björn Rosengren

Lisbeth Staaf-Igelström har frågat om fördelningen av AMS åtgärdsmedel på anslagsposter och menar att nuvarande fördelning för utbildningsbidrag och kurskostnader förhindrar en flexibel användning av de bidrag som är avsedda för olika arbetsmarknadspolitiska program.

Jag vill till att börja med säga att AMS redan inför detta budgetår har haft en flexibilitet som inneburit en möjlighet att göra omfördelningar mellan utbildningsbidrag och kurskostnader för arbetsmarknadsutbildning. I juni har dessutom denna möjlighet ytterligare utökats till närmare 1 miljard kronor. Därutöver har AMS också stor frihet att omprioritera resurser mellan olika län utifrån regionala förutsättningar och behov.

Syftet med uppdelningen av anslagsmedlen är att säkerställa att det finns tillräckligt med utbildningsbidrag för den omfattning på programmen som regeringen anser vara nödvändig för att upprätthålla arbets- och kompetenslinjen. Om man inte lyckas med detta, så ska man också komma i håg att färre deltagare i programmen leder till en ökad öppen arbetslöshet och därmed även ökade utgifter för arbetslöshetsersättning. Därför måste alltid regeringen göra en avvägning av vilken grad av flexibilitet AMV kan tillåtas att ha i sin medelsanvändning.

Flexibiliteten för prioriteringar mellan olika insatser är fullt tillräcklig för att både kunna uppnå en tillräcklig omfattning på arbetsmarknadsutbildning för att motverka flaskhalsar, och på insatser inom aktivitetsgarantin för dem som har det allra svårast att få ett arbete. Denna uppfattning delas också av AMS.

Jag anser därför att det inte finns någon anledning att vidta några ytterligare åtgärder.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.