Flyktingbarn och kommuner som inte vill ta emot flyktingar

den 17 juli

Svar på fråga

2006/07:1474 Flyktingbarn och kommuner som inte vill ta emot flyktingar

Statsrådet Tobias Billström

Hans Olsson har frågat mig hur jag avser att förmå de kommuner som vägrat ta emot flyktingar att ta sitt ansvar för flyktingmottagningen och för de ensamkommande flyktingbarnen.

Den 1 juli 2006 genomfördes en lagändring som innebar att ansvaret för boende och omvårdnad av ensamkommande asylsökande barn överfördes till kommunerna. Syftet med reformen var att stärka skyddet för ensamkommande barn då kommunerna ansågs mer lämpade att ta hand om och tillgodose barnens behov. Migrationsverket har dock kvar ett övergripande ansvar och ingår överenskommelser med kommunerna om boende och omvårdnad för de ensamkommande asylsökande barnen.

Den relativt korta förberedelsetiden för kommunerna innan reformen trädde i kraft, i kombination med en kraftig ökning av antalet ensamkommande barn, innebar att inte tillräckligt många kommuner träffade överenskommelser med Migrationsverket om permanenta boendeplatser.

I syfte att förbättra mottagandet och för att få fler kommuner att ta emot ensamkommande barn har regeringen avsatt medel i årets vårproposition för att öka ersättningarna till kommunerna. Den årliga ersättningen till de kommuner som tar emot ensamkommande barn höjs från 500 000 kronor till 1 miljon kronor under 2007. Dessutom ökar ersättningen för platser i gruppboenden. Därutöver ges kommunerna ersättning för nödvändig vård även efter 18-årsdagen och fram till att personen i fråga fyllt 21 år, under förutsättning att vården har påbörjats före 18 års ålder. Genom dessa förändringar får kommunerna möjlighet till en bättre framförhållning, men framför allt innebär det en större trygghet för barnen för att dessa så långt som möjligt ska slippa behöva byta vistelseort och skola med mera.

Redan nu ser vi att antalet kommuner som ingått överenskommelser med Migrationsverket ökat och att fler kommuner kommer att träffa överenskommelser under hösten. Jag ser därför med stor tillförsikt på den positiva utvecklingen och hoppas att den ska fortsätta så att boendesituationen för ensamkommande barn kan lösas.