Färre arbetslivsforskare efter ALI-nedläggning

den 5 mars

Svar på fråga

2007/08:855 Färre arbetslivsforskare efter ALI-nedläggning

Statsrådet Lars Leijonborg

Luciano Astudillo har frågat arbetsmarknadsministern vilka åtgärder arbetsmarknadsministern avser att vidta för att säkerställa att kompetensen inom arbetslivsområdet återuppbyggs efter nedläggningen av Arbetslivsinstitutet.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Jag har tidigare besvarat flera interpellationer och frågor med i stort samma innebörd som den som Luciano Astudillo nu ställer. Jag har därvid bland annat kommenterat den undersökning som Luciano Astudillo refererar till och då hänvisat till de bedömningar som avvecklingsmyndigheten för Arbetslivsinstitutet har redovisat och som ger en mer positiv bild av situationen för doktorander och disputerade forskare vid Arbetslivsinstitutet.

Jag vill bemöta Luciano Astudillos påstående att nedläggningen av Arbetslivsinstitutet innebär att värdefull forskning förstörs och att arbetslivsforskningen nedmonteras. Regeringen vill ha en bra arbetslivsforskning i Sverige. Avvecklingen av Arbetslivsinstitutet är i linje med regeringens uppfattning att forskningens kvalitet ska säkerställas genom att finansiering söks i konkurrens. Det avgörande är att forskningen bedrivs med hög kvalitet. De förändringar som regeringen har gjort syftar till att kvaliteten på svensk forskning inom arbetslivsområdet ytterligare ska höjas genom att finansiering söks i konkurrens, i likhet med vad som gäller för forskning inom andra områden.

Regeringen avser att lägga en forskningspolitisk proposition hösten 2008. Inför propositionsarbetet har regeringen givit ett stort antal myndigheter, däribland Verket för innovationssystem (Vinnova) och Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (Fas), i uppdrag att inkomma med forskningsstrategier. Likaså har Arbetsmiljöverket fått i uppdrag att lämna en forsknings- och kunskapsstrategi för sitt område. Andra myndigheter har likaså lämnat underlag om andra forskningsområden. I slutet av mars lämnar en statlig utredning sitt betänkande om hur de forskningsfinansierande myndigheterna i framtiden bör organiseras. Diskussionen om fördelning av framtida resurser för forskning är således en pågående process där forskning och kunskapsutveckling behöver ses samlat och kunskapsutvecklingen inom arbetslivs- och arbetsmiljöområdet bör relateras till andra samhällsområdens behov och förutsättningar.

Jag räknar med att i den kommande forskningspolitiska propositionen ge förslag om hur Sverige ska uppnå Lissabondeklarationens målsättning att varje medlemsstats offentliga investeringar i forskning och utveckling bör utgöra en procent av bnp. Enligt min mening finns det ingen anledning att tro annat än att forskare inom arbetslivsområdet kommer att hävda sig väl i konkurrensen om dessa medel.