Expo 2010 i Shanghai och demokrati i Kina

Skriftlig fråga 2008/09:938 av Sachet, Ameer (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2009-05-14
Inlämnad
2009-05-14
Svar anmält
2009-05-20
Besvarad
2009-05-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 14 maj

Fråga

2008/09:938 Expo 2010 i Shanghai och demokrati i Kina

av Ameer Sachet (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

På hemsidan för Kommittén för Sveriges deltagande i världsutställningen Expo 2010 kan följande läsas: ”Sveriges deltagande i världsutställningen Expo 2010 i Shanghai handlar framför allt om att stödja svenskt näringslivs intressen på den kinesiska marknaden. Av den 3 000 kvm stora svenska paviljongen i tre plan är hela det översta planet en VIP-avdelning som svenska företag kan använda som en bas för att underhålla och knyta nya affärskontakter samt arrangera egna aktiviteter.” Vidare:

”Det finns en mängd anledningar till att delta i den svenska satsningen för Expo 2010 i Shanghai. Några av de viktigaste är:

Världsutställningen Expo 2010 är ett prestigeprojekt för Kina, i minst samma nivå som de olympiska spelen 2008 i Peking. Att aktivt bidra är något som kommer att noteras och uppskattas av den kinesiska ledningen.”

OS i Peking har lämnat få spår att demokrati efter sig i Kina. De som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter i Kina fick varken utrymme eller uppmärksamhet. Tvärtom tycks diktaturen snarare stärka sitt grepp i Kina.

Sverige, EU och västvärlden tycks prioritera goda ekonomiska förbindelser framför det kinesiska folkets mänskliga fri- och rättigheter.

På vad sätt avser utrikesministern att lyfta frågan om elementära demokratiska fri- och rättigheter i Kina, exempelvis rätten att organisera sig i fria fackföreningar och att strejka?

Svar på skriftlig fråga 2008/09:938 besvarad av Utrikesminister Carl Bildt

den 20 maj

Svar på fråga

2008/09:938 Expo 2010 i Shanghai och demokrati i Kina

Utrikesminister Carl Bildt

Ameer Sachet har frågat mig på vad sätt jag avser att lyfta frågan om elementära demokratiska fri– och rättigheter i Kina, exempelvis rätten att organisera sig i fria fackföreningar och att strejka.

Frågan är ställd mot bakgrund av att Ameer Sachet skriver att Sverige, EU och västvärlden tycks prioritera goda ekonomiska förbindelser, bland annat genom deltagande i Expo 2010 i Shanghai, framför det kinesiska folkets mänskliga fri- och rättigheter.

Även om jag vill vara ödmjuk inför den utmaning som det innebär att försöka åstadkomma politiska förändringar i andra delar av världen menar jag att ekonomisk isolering och bojkott i regel är en ineffektiv strategi. Länder som har ekonomiskt utbyte med andra, och däri ingår deltagande i världsutställningar, bygger upp kontaktnät och kommunikationskanaler som går utöver det rent ekonomiska samarbetet. Det gör att insynen ökar och att befolkningens möjligheter att ta till sig av influenser från omvärlden förbättras. Länder som vill stå sig i den internationella konkurrensen kan vidare i förlängningen inte låta bli att ta hänsyn till den bild som finns i omvärlden av det egna landet. Om inte annat så av rent affärsmässiga skäl.

Jag är övertygad om att ett mer isolerat och ekonomiskt tillbakahållet Kina skulle haft sämre förutsättningar för att göra framsteg på det demokratiska området. EU:s och Sveriges politik är i stället att verka för att Kina i så stor utsträckning som möjligt inkluderas i det internationella samarbetet och tar ett ansvar i paritet med dess politiska och ekonomiska styrka.

Den ekonomiska tillväxten har lett till att fler kineser via datorer, tv, radio, tidningar och andra kanaler fått större kunskaper om utvecklingen i resten av världen. Fler besökare i Kina och fler kineser som reser i världen ökar också kontaktytorna och idéutbytet. En anledning till att vi reagerar så starkt mot de oacceptabla övergrepp, den censur och det förtryck som förekommer i Kina är att globaliseringen och handelsutbytet bidragit till att vi fått en bättre insyn i landet.

Jag delar dock den oro som Ameer Sachet uttrycker över efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Kina. Denna oro delas också av EU och ligger till grund för hur Sverige och EU agerar.

Vi kritiserar, och med rätta, Kina för bristande demokratisk utveckling. Kina är en enpartistat och respekten för de mänskliga rättigheterna brister. Avsaknaden av rättssäkerhet, bruket av dödsstraff och att Kina ännu inte har ratificerat konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter är exempel på frågor som såväl Sverige som EU regelbundet tar upp med kinesiska företrädare. Även inskränkningarna i yttrande‑, religions- och föreningsfriheten uppmärksammas. Men vi noterar och uppmuntrar även de förbättringar som vi kan se. Ett exempel på detta är den överprövning av alla utfärdade dödsdomar som numera görs av högsta domstolen, och som av allt att döma har lett till att antalet verkställda dödsdomar har minskat.

Även om mycket återstår att göra och en rad av de omständigheter som råder i landet är oacceptabla, finns det mycket som pekar på att individens handlingsutrymme inom den privata sfären har vidgats betydligt i Kina. I det långa perspektivet har icke negligerbara förbättringar skett, även om det naturligtvis inte betyder att vi får blunda för eller ursäkta de grova kränkningarna av mänskliga rättigheter som alltjämt förekommer.

Såväl Sverige som EU framför regelmässigt vid möten med företrädare för den kinesiska regimen att respekten för de mänskliga rättigheterna måste förbättras. Jag uttryckte senast vid samtal jag hade med utrikesminister Yang i Peking den 2 mars i år oro för situationen för MR och kulturell mångfald. Vad gäller mångfalden hänvisade jag speciellt till situationen i Tibet.

Den MR-dialog som EU har två gånger per år med Kina utgör en kanal för att regelbundet och grundligt resa dessa frågor. Vid dessa tillfällen diskuteras dels övergripande MR-frågor, dels har en EU-lista överlämnats omfattande ett drygt hundratal politiska fångar som EU uppmärksammar och vill få mer information om. Vi har även nationellt en kanal genom de MR-konsultationer som hålls mellan delegationer ledda av Sveriges respektive Kinas MR-ambassadörer.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.