den 12 april
Svar på fråga 1999/2000:801 om europeiskt icke-diskriminerande medborgarskap
Utrikesminister Anna Lindh
Nikos Papadopoulos har frågat statsrådet Klingvall om regeringen avser att verka för införandet av ett europeiskt medborgarskap för invånare i EU innefattande lika politiska rättigheter oavsett nationalitet (dvs. en rätt att rösta och bli vald i lokala val och i Europaparlamentsval där man är bosatt även för tredjelandsmedborgare).
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Med medborgarskap avses den fasta anknytning till en stat som en person erhåller genom födsel eller genom naturalisation. Ett nationellt medborgarskap ger medborgarna särskilda rättigheter. Bland dessa märks rätten att rösta och väljas till nationella beslutande församlingar. Detta är ett uttryck för staternas suveränitet och staternas demokratiska styrelseskick.
Genom Maastrichtfördraget infördes ett s.k. unionsmedborgarskap. Varje medborgare i en medlemsstat ska vara unionsmedborgare. Unionsmedborgarskapet ska komplettera och inte ersätta det nationella medborgarskapet. Med unionsmedborgarskapet följer vissa rättigheter, bl.a. vissa politiska rättigheter.
Det gäller för det första rätten för varje unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat där han inte är medborgare att rösta och vara valbar vid kommunala val i den medlemsstat där han är bosatt, på samma villkor som medborgare i den staten. Det gäller för det andra rätten att i samma fall rösta och vara valbar till Europaparlamentet.
Dessa rättigheter kan anses ha tillkommit för att ytterligare betona att EU är en sammanslutning mellan de europeiska folken och för att ytterligare befästa demokratin i EU.
Europaparlamentet är en lagstiftande församling som fattar beslut som binder medlemsstaterna och deras medborgare. Det är därför naturligt att unionsmedborgarna också när de är bosatta i en annan medlemsstat ska ha rösträtt och vara valbara till denna gemensamma lagstiftande församling.
På samma sätt som utländska medborgare inte har rösträtt vid riksdagsval, är det med rösträtt för andra än unionsmedborgare vid val till Europaparlamentet.
På det lokala planet förhåller det sig något annorlunda. Jag vill här peka på Europarådets konvention om "the Participation of Foreigners in Public Life at Local Level".
Denna konvention föreskriver att varje icke-medborgare som varit bosatt i en fördragsslutande stat i fem år ska ha rösträtt och vara valbar i lokala val.
Sverige har ratificerat denna konvention. Den svenska lagstiftningen ger också utlänningar som har fyllt 18 år senast på valdagen rösträtt i landstings- och kommunfullmäktigeval, om de har varit folkbokförda i Sverige tre år i följd före valdagen.
I detta sammanhang bör nämnas det arbete som pågår inom kommittén om medborgarskapskrav (dir. 1994:4 och 2000:3). Kommittén ska bl.a. överväga om skillnader i svensk lagstiftning mellan EU-medborgare och tredjelandsmedborgare i fråga om rösträtt och valbarhet i lokala val ska bestå.
Mitt svar till Nikos Papadopoulos är sammanfattningsvis att regeringen av de skäl jag har angett i det föregående inte är beredd att verka för ett europeiskt medborgarskap som ger invånare samma politiska rättigheter oavsett nationalitet. Det kan inte heller anses vara EU:s uppgift att tillskapa rättigheter av detta slag för andra än medlemsstaternas egna medborgare.
Vissa andra unionsmedborgarrättigheter har emellertid utsträckts till tredjelandsmedborgare bosatta inom unionen @ exempelvis rätten att vända sig till ombudsmannen och rätten att göra framställningar till Europaparlamentet. Tredjelandsmedborgare bosatta inom unionen ska även ha rätt till tillgång till Europaparlamentets handlingar på samma villkor som unionsmedborgare.