den 28 oktober
Svar på fråga
2009/10:114 EU och megabomber
Utrikesminister
Carl Bildt
Ameer
Sachet har frågat försvarsministern vilka initiativ han avser att ta inom och
genom EU för att motverka tillverkning, utveckling och placering i Europa av
konventionella bomber med den förstörelsekraft som MOP eller termobariska
bomber har. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara
på frågan.
Internationell
humanitär rätt eller krigets lagar innehåller regler vars syfte är att lindra
krigets verkningar. En av de viktigaste principerna är distinktionsprincipen
som innebär att åtskillnad måste göras mellan militära mål å ena sidan och
civila och civil egendom å den andra. Den internationella humanitära rätten
stadgar att staternas rätt att välja vapen inte är obegränsad. Det är till
exempel förbjudet att använda vapen som inte kan följa internationell humanitär
rätt.
Enligt
tilläggsprotokoll I till de fyra Genèvekonventionerna är alla statsparter
skyldiga att, vid studium, utveckling, anskaffning eller val av ett nytt vapen,
avgöra om användningen under vissa eller alla omständigheter skulle vara
förbjuden enligt internationell humanitär rätt. I Sverige sker det genom
Delegationen för folkrättslig granskning av vapenprojekt. Alla EU:s medlemsstater
är part till tilläggsprotokoll I. USA är inte det men har utvecklat en
motsvarande procedur för att bedöma om ett vapen är i enlighet med
humanitärrättsliga regler.
Av
öppna uppgifter på amerikansk sida framgår att den så k allade MOP-bomben (Massive
Ordnance Penetrator) innebär att man utvecklar ett konventionellt,
precisionsstyrt vapen på ca 30 000 punds vikt med förmåga att slå ut djupt
liggande, hårda mål som bunkrar och tunnlar. Liknande vapen, om än inte av
samma storlek och slagkraft, har övervägts, planerats och utvecklats i olika
länder under årens lopp ända sedan andra världskriget.
Jag
utgår från att USA och andra länder gör de bedömningar som krävs för att
säkerställa att nya vapen inte strider mot internationell humanitär rätt.