Ett nytt sparandedirektiv

Skriftlig fråga 2011/12:35 av Oskarsson, Christina (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-10-11
Anmäld
2011-10-11
Besvarad
2011-10-19
Svar anmält
2011-10-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 11 oktober

Fråga

2011/12:35 Ett nytt sparandedirektiv

av Christina Oskarsson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Sparandedirektivet gäller från den 1 juli 2005 och innebär att EU:s medlemsstater minst en gång per år ska utbyta information om ränteinkomster eller leverera källskatt. Direktivet gäller i nuvarande form endast för fysiska personers ränteinkomster. Kommissionen har lagt förslag om ett utökat sparandedirektiv som bland annat innebär en ny mer omfattande definition av begreppet ränta som även omfattar räntefonder (Ucits III, OEIC, med flera), vissa livförsäkringsprodukter samt andra finansiella produkter som söker efterlikna ränta (strukturerade produkter, derivat, swap funds, CDO:s, repos, certifikat, med flera). Den största förändringen är dock klargörandet av betalningsombud när man mottar betalning. Efter det att ändringen träder i kraft kommer inte endast fysiska personers ränteinkomster att omfattas av direktivet utan även räntor som betalas till strukturer som truster, partnerskap och andra skatteparadisbaserade bolag.

Jersey lär vara den som hårdast emotsatt sig den föreslagna ändringen. Jersey vägrade tidigare att följa Isle of Mans och Guernseys exempel, att växla källskatt mot informationsutbyte, och har nu även reserverat sig mot delar av den föreslagna ändringen. Med hänsyn till det vidare räntebegreppet samt de föreslagna reglerna kring betalningsombud när man mottar betalning kommer ändringarna även att få betydande konsekvenser för andra jurisdiktioner som endast levererar källskatt, exempelvis Liechtenstein, Schweiz, med flera länder.

Avser finansministern mot bakgrund av det anförda att ta några särskilda initiativ för att samla en koalition av ”villiga stater” bakom förslaget så att ”de mindre villigas” motstånd kan brytas?

Svar på skriftlig fråga 2011/12:35 besvarad av Finansminister Anders Borg

den 19 oktober

Svar på frågorna

2011/12:35 Ett nytt sparandedirektiv

2011/12:36 Liechtenstein och sparandedirektivet

Finansminister Anders Borg

Christina Oskarsson har frågat mig dels om jag avser att ta några särskilda initiativ för att samla en koalition av ”villiga stater” bakom kommissionens förslag till ändringar av sparandedirektivet så att ”de mindre villigas” motstånd kan brytas, dels på vilket sätt jag i EU driver den viktiga frågan om ändringar i sparandedirektivet så att information levereras och källskatt betalas mellan samtliga EES-stater samt Schweiz.

Sparandedirektivet tillämpas inom EU sedan den 1 juli 2005 från vilket datum även Schweiz, Liechtenstein, San Marino och Andorra samt kanalöarna, Isle of Man samt beroende eller associerade territorier i Karibien genom särskilda anslutningsavtal började tillämpa bestämmelser motsvarande direktivets.

För regeringen är det mycket viktigt att uppnå enighet om de föreslagna ändringarna av sparandedirektivet eftersom de utgör ett viktigt steg i EU:s gemensamma ansträngningar för att bekämpa skattebrott och skatteundandragande, vilket jag vid flera tillfällen påtalat då frågan har varit uppe på Ekofinrådets sammanträden. Regeringen har varit mycket pådrivande i denna fråga. Det kan i sammanhanget framhållas att det kompromissförslag som alltjämt ligger till grund för diskussionerna är det förslag som togs fram under det svenska ordförandeskapet.

Vidare kan konstateras att utgångspunkten för att förhandlingar ska inledas med berörda tredjeländer om ändringarna i sparandedirektivet är att det inom EU råder enighet om att kompromissförslaget kan ligga till grund för förhandlingarna. Jag vill därför inte föregripa hur kommissionen bör hantera förhandlingarna med relevanta tredjeländer.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.